Transcript Del 1 - BSPA Höga Kusten
-Remissversion- Samverkansplan för BSPA Höga Kusten
– 1 –
Titel: Samverkansplan för BSPA Höga Kusten Huvudförfattare: Charlotta Nygård, Pia Renström, Bernt Persson, Andreas Gylling, Babette Marklund, Irene Hedlund Projektledare: Charlotta Nygård Utgiven av: Länsstyrelsen Västernorrland Hemsida: www.bspahogakusten.se
Beställningsadress: Länsstyrelsen Västernorrland, 871 86 Härnösand Upplaga: 60 ex (remissupplaga) Personer som har bidragit med texter: Om vi har missat någon så ber vi om ursäkt, inte alls vår mening. Meddela oss gärna om någon saknas. För total deltagarlista i samverkansarbete, se bilaga 1. Mats Henriksson, Håkan Söderberg, Oskar Norrgrann, Hans Kautsky, Karin Jönsson, Håkan Jansson, Henrik Bjerneld, Anna Otmalm, Thomas Birkö, Kurt Holmqvist, Ivar Sundvisson, Bjästa Fiskevårdsområde, nedre Nätraälven (Ove Jansson, Roger Nordin, Åke Nordin, Bo Wallmark), Annika Carlsson, Jonas Salmonsson, Johan Lundgren, Dan Tjell, Bo Edman Per Sander Följande kartor används i denna publikation: Lantmäteriets Fastighetskartan, Terrängkartan, Översiktskartan och Sverigekartan. Även kartmaterial från SMHI och SGU används. Copyright: Länsstyrelsen Västernorrlands län © Bakgrundskartor Lantmäteriet, dnr 106-2004/188 Länsstyrelsen Västernorrlands län © SMHI Länsstyrelsen Västernorrlands län © Sveriges geologiska undersökning – 2 –
VISION:
Höga Kusten -Friskt hav med levande skärgård
– 3 –
Förord
Skrivs efter remissen – 4 –
Innehållsförteckning
Innehållsförteckning .....................................................................5
Sammanfattning ............................................................................8
Inledning ................................................................................9
1.3. Lagmässig förutsättning Samverkansplan..........................................11
1.4. Internationella och nationella åtaganden ............................................14
1.6.2 Koppling till andra aktiviteter i Västernorrland.........................................25
Del 1: Områdesbeskrivning................................................29
2.2.4 Vattenförekomster enligt vattendirektivet.................................................37
2.3 Områden av Riksintresse ......................................................................38
2.4 Skyddade områden enl. Miljöbalken Kap.7 .........................................42
2.7. Nuvarande övervakning/uppföljning....................................................86
– 5 –
2.7.3 Uppföljning av skyddade områden ............................................................91
2.8.6 Områden med stor betydelse för kulturmiljön..........................................97
2.10 Friluftsliv och rekreation i området ...................................................104
2.10.7 Områden som har stor betydelse för friluftslivet .................................112
3.
Del 2: Förvaltning (Åtgärdsprogram) ..............................126
3.1. Vision för området................................................................................126
3.2. Naturvärden i området .........................................................................126
3.2.1 Djupa ekosystem (>6m) ............................................................................127
3.2.2 Grunda ekosystem (<6m) .........................................................................130
3.2.3 Stränder .....................................................................................................140
3.2.4
Fåglar med havsanknytning.............................................................145
3.2.5 Sötvattensekosystem ...............................................................................146
3.2.6 Terrestra ekosystem (innanför stranden)................................................149
3.3. Påverkansfaktorer på områdets naturvärden ...................................150
3.3.1 Främmande arter och gener .....................................................................152
3.3.2 Strandnära exploatering ...........................................................................160
3.3.3 Skadliga ämnen (inklusive miljögifter och mediciner) ...........................169
3.3.4 Materialtransport (igenslamning & grumling).........................................179
3.3.5 Utsläpp av kväve och fosfor (Övergödning) ...........................................181
3.3.6 Muddring ....................................................................................................205
3.3.7 Oljeutsläpp.................................................................................................206
3.3.8 Transport av farligt gods ..........................................................................207
3.3.9 Vandringshinder........................................................................................209
3.3.10 Ej hållbart fiske........................................................................................212
3.3.11 Försurning ...............................................................................................213
– 6 –
3.
4.
3.3.12 Störning av fåglar....................................................................................215
3.3.13 Slutad hävd av strandängar ...................................................................216
3.3.14 Strandnära skogsavverkning (avlägsnande av biotopen) ...................217
3.3.15 Onaturliga vattenflöden ..........................................................................217
3.3.16 Vindkraft...................................................................................................217
3.3.17 Utfyllnad av stränder...............................................................................218
3.3.18 Spridning av fisksjukdomar ...................................................................218
3.3.19 Nedskräpning ..........................................................................................219
3.3.20 Samlad hotbildsanalys............................................................................219
3.3.21 Övriga påverkansfaktorer som har framkommit i projektet.................222
3.4 Indikatorer och mål för naturvärden ...................................................224
3.4.1 GRUNDA MARINA EKOSYSTEM (<6m) ...................................................224
3.4.2 DJUPA MARINA EKOSYSTEM (>6m).......................................................227
3.4.3 SÖTVATTENSEKOSYSTEM......................................................................237
3.4.4 FÅGLAR MED HAVSANKNYTNING..........................................................247
3.5 Strategier för en hållbar utveckling.....................................................260
3.5.1 Minskad spridning av främmande arter & gener ....................................262
3.5.2 Hållbar utveckling av stränder .................................................................265
3.5.3 Ökad medvetenhet om naturvärden hos laguner och grunda vikar .....273
3.5.4 Minskad frigöring av skadliga ämnen från förorenade områden ..........277
3.5.5 Minskat utsläpp av skadliga ämnen från pågående verksamheter.......280
3.5.6 Ökad medvetenhet om hantering av kemikalier och läkemedel i hemmet282 3.5.7 Minimal miljöpåverkan från fiskodlingar .................................................284
3.5.8 Ökad reningsgrad näringsämnen kommunala reningsverk ..................289
3.5.9 Ökad reningsgrad näringsämnen enskilda avlopp ................................291
3.5.10 Skapa skyddszoner mot vatten..............................................................294
3.5.11 Upprätta fria vandringsvägar .................................................................297
3.5.12 Utveckla ett hållbart båtliv i Höga Kusten .............................................301
3.5.13 Minskad påverkan av friluftsliv på fåglar ..............................................305
3.8.14 Öppna strandängar .................................................................................306
3.5.15 Övrigt........................................................................................................310
3.6 Förvaltningsorganisation .....................................................................310
3.7 Förutsättningar för förvaltning ............................................................310
3.8 Uppföljning och utvärdering av planen ..............................................311
3.9 Tidplan för genomförande....................................................................311
3.10 Finansiering .........................................................................................311
3.11 Konsekvensanalys ..............................................................................312
3.12 Existerande kunskapsbrist ................................................................312
3.13 Frågor att lyfta på nationell nivå ........................................................314
Förteckning bilagor...........................................................316
Referenser och källdata....................................................317
– 7 –
Sammanfattning
Både engelsk och svensk sammanfattning Skrivs under remisstiden – 8 –
1.
Inledning
1.1. Bakgrund
Sverige har åtaganden inom HELCOM där samtliga länder kring Östersjön har enats om att skydda ett representativt nätverk av marina livsmiljöer, så kallade Baltic Sea Protected Areas (BSPA). Samtliga BSPA ska ha en plan för hållbart nyttjande och bevarande till år 2010. Majoriteten av de svenska BSPA-områdena är skyddade som naturreservat och/eller Natura 2000. För dessa områden anses skötselplan för naturreservat och bevarandeplan för Natura 2000 uppfylla HELCOM:s krav på förvaltningsplan. Därutöver finns ett antal större BSPA områden som inte uppfyller kravet och för dessa ska samverkansplaner för marin förvaltning tas fram. För ett urval av dessa områden har Naturvårdsverket initierat ett treårigt pilotprojekt kallat ”
Samverkansplaner för värdefulla kust- och havsområden”
. De fem pilotprojekten är Höga Kusten (Västernorrlands län), Stora Nassa-Svenska högarna (Stockholms län), S:t Anna-Missjö (Östergötlands län), Biosfärskandidatområdet Blekinge arkipelag (Blekinge län) samt ett område i norra Bohuslän (Västra Götalands län). Pilotprojekten har pågått parallellt med olika fokus och inriktningar. En grundtanke har varit att det ska ske ett kontinuerligt samarbete och kunskapsutbyte mellan projekten. Det nationella projektet drivs av Naturvårdsverket med regionalt huvudmannaskap genom de deltagande länsstyrelserna. Projekt BSPA Höga Kusten resulterar i en samverkansplan för marin förvaltning av BSPA området Höga Kusten. Planen as fram genom dialog, diskussion och gemensamt beslutsfattande mellan länsstyrelsen, kommuner och berörda aktörer. Planen innebär en sammanvägning av bevarande- och nyttjandeintressen för Höga Kustens marina område och ska uppfylla HELCOM:s krav på förvaltningsplan. Länsstyrelsen ansvarar för framtagandet av samverkansplanen genom samråd med berörda kommuner och aktörer. Samverkansplanen bör följa Naturvårdsverkets vägledning för skydd av marina områden med höga naturvärden. Projektet har även sett till pågående utveckling av arbetsformer så som kustzonsplanering och vattenförvaltning och har baserats på samverkan och utnyttjande av befintliga regleringar och juridiska instrument. Deltagarprocessen har utgjort en viktig del i projektet med dialog och kunskapsutbyte mellan målgrupper på olika nivåer och med olika infallsvinklar. Projektet har betonat vikten av att anpassa dagens förvaltningsstruktur för att hantera människan, samhället och ekosystemet integrerat. Resultatet från projekt BSPA Höga Kusten kommer tillsammans med de andra 4 pilotprojekten i Sverige att ingå i en nationell rapport som en vägledning för fortsatt arbete med BSPA i Sverige. Höga Kusten är utsett till BSPA-område därför att: Många olika marina livsmiljöer Stor artrikedom Ett av få områden utan industrier Med landhöjningen följer även en intressant utveckling av marina livsmiljöer (t.ex. havsvikar som grundas upp och blir till avsnörda sjöar) – 9 –
I Helcoms databas finns följande kriterier angivna: Because of biological values (regional importance) Because of geological values Because of marine values Because of terrestrial values Important breeding area for species Keystone species
1.2. Syfte och mål
Samverkansplanen för marin förvaltning av BSPA Höga Kusten tar hänsyn till samtliga intressen för havsområdet, såväl nyttjande- som bevarandeintressen. En välgrundad samverkansplan bör underlätta för att ett värdefullt marint område ges ett långsiktigt skydd för bevarande av dess värden, utan att området ges ett strikt områdesskydd. En samverkansplan för marin förvaltning som är accepterad i alla led har troligen en stor betydelse för områdets utveckling och bevarande. Samverkansplanen, och allt material som tas fram som underlag utgör ett värdefullt stöd för kommuner och andra aktörer. Syftet med samverkansplanen är att: det finns behov av att ta fram en samlad, strukturerad, väl förankrad och med övrigt samhällsarbete integrerad samverkansplan för skydd, förvaltning och nyttjande av ett värdefullt marint område. det finns behov av att finna alternativa och utvecklade former för säkerställande och vård av skyddsvärda marina områden. det finns behov att utveckla ekosystemansatsen för marina miljöer (Sveriges åtagande vid FN toppmötet i Johannesburg 2002) Syftet med det valda arbetssättet inom BSPA-projektet är att utifrån en kunskapsbaserad förvaltning öka insikten hos samtliga berörda sektorer, intressenter och aktörer i området kring hur bevarande och utveckling kan gå hand i hand. Därför har projektet bedrivits i nära samverkan med myndigheter som Vattenmyndigheten, Fiskeriverket och Riksantikvarieämbetet samt aktörer inom de övriga BSPA-projekten i Sverige. Boende och markägare inom BSPA-området har deltagit i projektet genom ett stort antal temagruppsmöten, stormöten samt mixade temagruppsmöten. Arbetssättet har baserats på dialog och diskussion mellan länsstyrelse, kommuner och berörda aktörer. Arbetssättet kommer att kunna tillämpas i den fortsatta förvaltningen av BSPA Höga kusten, och i arbetet med andra områden. BSPA-projektets uppdrag har varit att till slutet av år 2010 ta fram en samverkansplan för marin förvaltning av BSPA-området Höga Kusten. Projektet har åtgatit sig att ta fram planen genom ett tvärsektoriellt arbete mellan länsstyrelse, kommuner och berörda aktörer, där samtliga intressen för det marina området vägs av. Samverkansplanen ska så långt som möjligt baseras på tillämpningen av ekosystemansatsen i marin miljö. – 10 –
Projektets mål har varit att: i dialog och samarbete med kommuner och aktörer utarbeta en samverkansplan för långsiktig och hållbar marin förvaltning som säkerställer områdets värden samtidigt som förutsättningarna för områdets nyttjande läggs fast och där erfarenheter från tidigare arbeten tas tillvara. erhålla ett tvärsektoriellt kunskapsunderlag om området samverkansplanen ska utgöra en vägledning för beslutsfattare på samtliga nivåer Målet med samverkansplanen för förvaltning av BSPA-området Höga kusten med bakomliggande dataunderlag och sammanställningar, är att utgöra ett omfattande och starkt förankrat kunskapsunderlag om området som grund för kommunernas arbete med översiktsplaner. Höga Kustens marina område kan därigenom ges ett gott skydd genom god förvaltning av området istället för ett strikt områdesskydd.
1.3. Lagmässig förutsättning Samverkansplan
Sverige har ställt sig bakom (ratificerat) Helsingforskonventionen och antagit Helsingfors kommissionens (HELCOM) begäran att de utpekade BSPA-områdenas marina värden ska säkerställas och att de ska ha godkända förvaltningsplaner. Detta innebär att Sverige som nation tagit på sig ett ansvar för BSPA-området Höga Kustens framtid. Samverkansplanen har en beskrivande del och en plandel om framtida föravltnignen. Plandelen behandlar både den juridiska kopplingen till svensk lasgstiftning, främst Miljöbalken (MB) och Plan- och bygglagen (PBL), och att vidta åtgärder för att förbättra områdets marina status genom samverkan med olika intresseorganisationer och myndigheter (denna del av samverkansplanen beskrivs under 3.11). Att ett område utses till ett BSPA-område innebär i sig inga juridiska konsekvenser vad gäller utnyttjandet av mark och vatten. Helsingforskonventionen omnämns inte i svensk lagstiftning. Den marina samverkansplanen för Höga Kusten kan förankras i det svenska lagsystemet och ges en juridisk betydelse för efterkommande ärendeprövningar genom att hantera de marina värdena inom BSPA-området som en del av riksintressena för Höga Kusten, både kap3 och 4 MB. Genom PBL kan den marina samverkansplanen kopplas till de instrument som finns för hantering av mark- och vattenanvändning, främst kommunernas översiktsplaner och länsstyrelsens granskningsyttrande över översiktsplaner. BSPA-områdena är utpekade som värdefulla marina områden för hela Östersjön och dessa marina värden är också en del av riksintressena enligt MB. Även om detta är att betrakta som en självklarhet kan det vara bra att från ansvariga myndigheter bekräfta detta. I de grundläggande bestämmelserna för hushållningen med mark- och vattenområden enligt MB och PBL skall ”..
Mark- och vattenområden .. användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov.
Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning
”. De områden som har betydelse från
allmän synpunkt
på grund av deras naturvärden
skall så långt möjligt skyddas
mot åtgärder som kan påtagligt skada – 11 –
naturmiljön. Områden som är av riksintresse
skall skyddas
komma till stånd endast om det kan ske på ett sätt mot sådana åtgärder, vilket gäller både kap 3 och 4. Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får, i kap 4-områden,
som inte påtagligt skadar
områdets natur- och kulturvärden. För kap 4 områdena finns inte några särskilda värdebeskrivningar utöver de som gjordes när lagstiftningen om riksintressen tillkom på 70-talet. Det som gäller enligt MB är att de områden som nämns i lagtexten ”
…är, med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet av riksintresse
”. För Höga Kusten-området skall dessutom ”
…turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljö
”. Viktiga delar av ”helhetsvärdena” enligt kap 4 finns beskrivna för de riksintresseområden enligt kap 3 MB som finns inom 4 kap-områdets gräns. De mest värdefulla delarna av dessa natur- och kulturvärden bör rimligen anses vara en del av ”helheten” enligt kap 4. Eftersom det i denna fråga inte är helt klarlagt hur lagstiftningen skall tolkas kan det behövas ett förtydligande från ansvarig myndighet. När kommunerna upprättar översiktsplaner enligt kraven i PBL ska där redovisas s.k. allmänna intressen som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden. Vid redovisningen ska riksintressen enligt kap 3 och 4 i miljöbalken anges särskilt och kommunen skall redovisa hur man avser att tillgodose riksintressena i förhållande till andra allmänna intressen. Översiktsplanen skall när den är antagen vara vägledande för beslut om användningen av mark- och vattenområden men är inte bindande. Under samrådet om en översiktsplan ska länsstyrelsen särskilt 1.
ta till vara och samordna statens intressen, 2.
3.
tillhandahålla underlag för kommunens bedömningar och ge råd i fråga om allmänna intressen, verka för att riksintressen enligt miljöbalken tillgodoses Under utställningen av en översiktsplan ska Länsstyrelsen avge ett granskningsyttrande över planförslaget. Av yttrandet ska det enligt PBL bl.a. framgå om förslaget tillgodoser eller inte tillgodoser riksintressen enligt både kap 3 och 4 MB. Om kommunen och Länsstyrelsen är överens om hur riksintressena skall tillgodoses och de är väl beskrivna skall översiktsplanen vara vägledande för efterkommande beslut, ex detaljplaner och olika tillståndsbeslut enligt MB och PBL. PBL ställer krav på att översiktsplanen skall aktualitetsprövas under varje mandatperiod. Länsstyrelsen skall då lämna en sammanfattande redogörelse och redovisa synpunkter i fråga om sådana statliga intressen som kan vara av betydelse för kommunens beslut samt ange hur synpunkterna enligt Länsstyrelsens mening förhåller sig till översiktsplanen. Vid detta tillfälle är det naturligt att ev ny kunskap om riksintresset och BSPA-området arbetas in i Länsstyrelsens ställningstagande och besked till kommunen. – 12 –
BSPA-området Höga Kusten har samma avgränsning som världsarvet Höga Kusten och ingår helt i riksintresset Höga Kusten enligt 4 kap MB. inom kap 4-området fram. Hela BSPA-området ingår också i riksintresset för naturvård i Höga Kusten enligt kap 3 MB. De marina värdena är en väsentlig del av riksintresset. Detta framgår av både beskrivningen och områdes- avgränsningen. Kap 3-området omfattar hela kap 4-området och går också ut till Ulvödjupet. I värdebeskrivningen lyfts, utöver Ulvödjupet, även de marina miljöerna i många av fjärdarna Under arbetet med samverkansplanen har kunskaper som tagits fram under de senaste årens marina inventeringar sammanställts, analyserats och värderats. Denna nya kunskap bör så snart det är möjligt officiellt införas i de värdebeskrivningar som finns för riksintressena enligt kap 3. Den nya kunskapen bör också leda till att områdesavgränsningen av naturvårdsintresset enligt kap 3 bör ses över, vilket kan ske i samband med att samverkansplanen inarbetas i kommunernas översiktsplaner. Samverkansplanen utgör även en fördjupad beskrivning av hur riksintressets marina värden påverkas eller riskerar att påverkas av olika verksamheter i området. Genom att samverkansplanen antas av länsstyrelsen (efter remiss och samråd med bl.a. berörda kommuner och statliga myndigheter) skall den ses som ett fördjupat och analyserat kunskaps- och planeringsunderlag för den marina delen av riksintresset Höga Kusten. Samverkansplanen är ett samordnat statligt besked till kommunerna hur man kan/skall hantera de marina värdena i riksintresset och BSPA området. Den marina samverkansplanen kommer att bli ett väl underbyggt planeringsunderlag för kommunernas översiktsplaner och bör inarbetas i dessa. Med den ovan beskrivna processen och dess stöd enligt svensk lagstiftning blir samverkansplanen inte ”färdig” förrän de berörda kommunerna antagit översiktsplaner där samverkansplanen arbetats in eftersom det enligt svensk lagstiftning är genom kommunernas s.k. planmonopol som användningen av mark- och vattenområden regleras. – 13 –
Skydd av de marina naturvärdena ska ske genom befintligt lagrum, dvs. med de lagar och regler som gäller. För att bedriva olika verksamheter krävs tillstånd enligt miljöbalken. Detta gäller industrier, fiskodlingar, reningsverk, såväl som muddring. Strandskyddet ska skydda mot åtgärder som försvårar livsvillkoren för växt- och djurliv. Fiskerilagstiftningen styr fisket.
1.4. Internationella och nationella åtaganden
Havsfrågor står högt på den politiska dagordningen, både nationellt och internationellt. Det utarbetas visioner, strategier och aktionsplaner, och det är inte alltid så lätt att se hur allt hänger ihop. Nedan ges en överblick över de mest aktuella processerna som berör havet i Höga Kusten. Det
Marina direktivet
(2008/56/EG) trädde i kraft i juli 2008 genom EU:s beslut om en gemensam strategi för att förbättra tillståndet i EU:s samtliga marina ekosystem (Östersjön, Medelhavet, Svarta havet, del av Norra Ishavet, delar av nordöstra Atlanten). Direktivet säger att EU´s marina vatten ska ha uppnått så kallad ’god ekologisk status’ till år 2020. Alla medlemsländerna är juridiskt bundna att uppnå strategins mål i enlighet med direktivets tidsplan. Detta innebär alltså att medlemsländerna är skyldiga att vidta åtgärder för att nå god miljöstatus i sina marina vatten till 2020. I regelverket finns 11 deskriptorer som beskriver vad god ekologisk status kan innebära. De handlar överlag om ekosystemets struktur, funktion och processer. Arbetet koordineras för vår del av HELCOM. Samtliga länder kring Östersjön har gått samman i tagit fram en aktionsplan för Östersjön ( Övergödning Farliga ämnen Biologisk mångfald Sjöfartens miljöproblem
HELCOM
av värdefulla marina områden i Östersjön, så kallade (Helsingfors kommisionen) för att gemensamt försöka göra någonting åt Östersjöns allt sämre miljö. Gemensamt har man
Baltic Sea Action Plan, BSPA-områden BSAP
), vilket samtliga länder skrev under hösten 2007. Aktionsplanens mål att Östersjön ska ha god ekologisk status år 2021, ska nås genom nationella åtgärdsprogram inom fyra prioriterade områden: Det är under punkten ’Biologisk mångfald’ som länderna har enats om att bevara ett nätverk (Baltic Sea Protected Areas). Den grundläggande konventionen för BSPA-projektet är
FN:s konvention om Biologisk Mångfald
(79/409/EEG) samt
Art- och Habitatdirektivet Helsingforskonventionen
(CBD) från 1992 där 2009a). Bevarandepolitiken som ingår i konventionen bygger på (92/43/EEG). , vilken ursprungligen undertecknades 1974 men reviderades 1992 i ett syfte att skydda Östersjöns marina miljö genom ett att minska föroreningar och bevara mångfalden av arter. HELCOM är den regeringsorganisation som svarar för att konventionen verkställs. Konventionen undertecknades 1992 av de länder som omger Östersjön samt av den Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEC). Åtaganden som ligger till grund för BSPA-projektet är bland andra
ekosystemansatsen Fågeldirektivet
förespråkas för att hantera den biologiska mångfalden ur ett landskapsperspektiv (UNEP, – 14 –
EU:s vattendirektiv:
Genom sitt EU-medlemskap år 2000 tog Sverige sig an vattendirektivet, ramdirektivet för vatten (2000/60/EG).
Samtidigt beslutade Sveriges regering om en nationell lagstiftning och upprättandet av en vattenförvaltningsförordning (SFS 2004:660). Vattendrirektivet omfattar grundvatten, sjöar, rinnande vatten och kustvatten. Vattendirektivet ålägger alla EU-länder att klassificera sina vatten på en femgradig skala och att utarbeta övervaknings- och åtgärdsprogram för förbättring av vattnets ekologiska tillstånd. Målet med vattendirektivet är att god ekologisk och vattenkemisk status ska vara uppnått i allt inland-, kust- och grundvatten år 2015. Vissa vattenförekomster har fått tidsfrist till 2021.
Nationella miljökvalitetsmål:
(
anpassas under 2011 till de nationella beslut som fattas
revideras under 2010 och 2011 vilket måste beaktas i det regionala målarbetet. ) Sverige har satt upp ett antal nationella miljökvalitetsmål. Miljökvalitetsmålen beskriver det tillstånd i den svenska miljön som miljöarbetet ska leda till. Målen ska nås inom en generation, d v s till 2020 (2050 då det gäller klimatmålet). Det nationella miljömålssystemet Övergripande för alla miljökvalitetsmål finns ett antaget generationsmål: Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Generationsmålet anger inriktningen för den samhällsomställning som behöver ske inom en generation. Med den utgångspunkten är generationsmålet vägledande för miljöarbetet på alla nivåer i samhället. BSPA Höga Kusten berörs av ett flertal av miljökvalitetsmålen, men 6 av dem bedöms vara högt prioriterade för samverkansplanens avgränsning: Hav i balans samt levande kust och skärgård Giftfri miljö Ingen övergödning Levande sjöar och vattendrag Bara naturlig försurning Ett rikt växt- och djurliv Samtliga miljökvalitetsmål utgörs av ett antal delmål, vilka är antagna av riksdagen. Dessa redovisas inte här, men nedan följer en kort presentation av respektive miljökvalitetsmål.
Hav i balans samt levande kust och skärgård:
Västerhavet och Östersjön ska ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden ska bevaras. Kust och skärgård ska ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Den biologiska mångfalden i kust- och havsområden störs av övergödning, miljögifter och överfiske. Därigenom påverkas också den marina miljöns produktionsförmåga, det vill säga arter och individer av växter och djur i havet kan minska i antal.
Giftfri miljö:
Förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället ska inte hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Vi saknar fortfarande mycket kunskap om vad det är för egenskaper hos kemikalier och föroreningar som påverkar människors hälsa och miljön. Därför är riskerna svåra att begränsa. – 15 –
Ingen övergödning:
Halterna av gödande ämnen i mark och vatten ska inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningar för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. Övergödning orsakas av för höga halter av kväve och fosfor i marken eller vattnet. Dessa näringsämnen hamnar i miljön till exempel genom nedfall från luften av kväveoxider från trafik och kraftverk.
Levande sjöar och vattendrag:
Sjöar och vattendrag ska vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer ska bevaras. Sjöar och vattendrag är viktiga för olika växt- och djurarter – den biologiska mångfalden. Även vi människor har nytta och nöje av dem; vi fiskar, åker båt, badar, och vi utvinner dricksvatten och vattenkraft.
Bara naturlig försurning:
De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål.
Ett rikt växt- och djurliv:
Den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer ska värnas. Synen på biologisk mångfald och dess betydelse har ändrats sedan begreppet myntades på 1980-talet. Biologisk mångfald är gener, arter och deras samverkan samt vad de gör till nytta för ekosystemen som att rena vatten och luft.
Regionala miljökvalitetsmål:
Även regionalt finns ett antal miljökvalitetsmål antagna. Dessa har många gånger stora likheter med de nationella miljökvalitetsmålen, men är många gånger lokalt anpassade till regionens miljöproblem och förutsättningar. Utöver detta finns även ett antal lokala miljökvalitetsmål. På det nationella planet har Naturvårdsverket ansvaret för BSPA-projekten och arbetet med projekten styrs av riktlinjer från HELCOM (HELCOM, 2010). Dessa riktlinjer anger hur BSPA-områden upprättas och hur förvaltningsarbetet ska genomföras. I syfte att leda det nationella arbetet med BSPA har Naturvårdsverket format vägledningar i användningen av ekosystemansatsen och adaptiv förvaltning samt också gett ut en vägledning i skydd av marina miljöer med höga naturvärden (Naturvårdsverket, 2007a). Naturvårdsverket har även föreslagit hur samverkansprojektet bör kopplas till de nationella miljökvalitetsmålen (Naturvårdsverket, 2009b). En förenklad bild av hierarkin i BSPA-projektet ges i följande figur: – 16 –
Ekosystemansatsen Vattendirektivet Konventionen om biologisk mångfald Marina direktivet I samverkansplanen för BSPA Höga Kusten har så långt som möjligt ovanstående direktiv och strategier inarbetats. Mål från marina direktivet, aktionsplanen för Östersjön, vattendirektivet samt miljömål har lyfts in. Såväl oavnnämnda direktiv som miljökvalitetsmål syftar till en ekosystembaserad och hållbar förvaltning av den marina miljön, vilket även är grundpelaren för samverkansplanen BSPA Höga Kusten.
1.5. Projektets genomförande
Sedan projektets inledningsskede under hösten 2008 har projektet behandlats på en nationell och en regional nivå.
1.5.1 Nationell organisation
På nationell nivå har en styrgrupp, en projektgrupp samt en referensgrupp bildats. Dessa har utgjorts av representanter från landets fem pilotområden. Den nationella styrgruppen består av en representerande chef från vardera länsstyrelse inom projektet och chefer från nationella myndigheter. Den nationella styrgruppen är den högsta beslutande instansen inom projektet. En projektgrupp har bildats och med representanter från berörda länsstyrelser, projektledarna samt representanter från berörda myndigheter.
förtydligas i följande figur: De berörda kommunerna för varje pilotområde representeras i en referensgrupp. I referensgruppen finns även ett stort antal nationella myndigheter, organisationer m.fl. representerade. Grupperna på nationell nivå träffas regelbundet för att diskutera utvecklingen av projektet och de problem eller möjligheter som uppstått. Den nationella organisationen – 17 –
Styrgrupp Projektgrupp Referensgrupp
BSPA
1.5.2 Regional organisation
Inom det regionala ansvarsområdet för BSPA-område Höga Kusten finns en styrgrupp med landshövdingen som ordförande. I styrgruppen finns två politiker från Örnsköldsviks respektive Kramfors kommuner, samt tjänstemän från Örnsköldsvik, Kramfors och länsstyrelsen. Projektgruppen innefattar projektledaren för BSPA-området samt representanter från länsstyrelsen, Kramfors kommun samt Örnsköldsviks kommun. Deltagarna i referensgruppen avgörs av det kunskaps- och intressebehov som projektgruppen anser är nödvändigt att beakta. Utifrån detta kallas personer och organisationer in i referensgruppen för att bistå med experthjälp. Det finns också en samverkansgrupp, där samtliga intressegrupper inom BSPA-området ska representeras, så som föreningar, lokala näringar, myndigheter och boende. På den regionala nivån har drygt 200 personer på olika sätt deltagit i BSPA-projektet. Den regionala organisationen förtydligas i följande figur: Styrgrupp Projektgrupp Referensgrupp BSPA Samverkansgrupp Temagrupper – 18 –
1.5.3 Temagrupper
För att mer fördjupat diskutera områdets värden, problem, hot och åtgärder bildades 4 st tematiska arbetsgrupper med följande inriktningar: Naturvård Turism, Friluftsliv & Kultur Näringsliv Mark- och vattenanvändning Projektet valde att bryta ut turismen från övriga näringar då intresset för att diskutera frågor knutna till turism visade sig vara stort. Detta framkom vid det första stormötet då samtliga närvarande ombads skriva ner de frågor som de brinner för och önskar ska tas upp i projektet. Inbjudan att delta i de olika temagrupperna gick ut brett via brev, mail, affischer, länsstyrelsens hemsida, Naturum Höga Kustens hemsida, projektets egen hemsida ( www.bspahogakusten.se
) samt annonser i områdets två lokaltidningar (Tidningen Ångermanland samt Örnsköldsviks Allehanda). Intresset att vara med i temagrupperna visade sig vara stort, varje temagrupp utgjordes av 50-60 personer. Deltagarna har utgjorts av en blandning av personer från länsstyrelse, kommuner, organisationer, företag, boende m.fl. Temagruppernas arbete inleddes under hösten 2009 och pågick därefter under drygt ett års tid med ett stort antal möten. Den 15 juni 2010 hölls ett stormöte för samtliga temagrupper då resultatet så långt i de olika temagrupperna presenterades. Halva stormötet ägnades åt diskussioner kring ett antal större frågor som spänner över flera temagrupper och flera ämnesområden. De frågor som diskuterades speciellt vid stormötet var hur turism och friluftsliv i området kan utvecklas på ett hållbart sätt, båtlivet i området samt strandnära exploatering. Upplägget av arbetet i temagrupperna har grovt varit att definiera nuläget, definiera vilka värden som finns i området ur olika intresseaspekter samt var dessa är geografiskt lokaliserade (framtagande av kartor), hur framtiden kan ska se ut, förslag på hur utvecklingen kan ske på ett hållbart sätt utan att naturvärdena äventyras samt avvägningar mellan olika intressen. Successivt har temagruppsdiskussionerna fördjupats till en allt mer detaljerad nivå, likt en filterprocess där de mest intressanta frågorna diskuteras i samförstånd med alla berörda parter inom temagruppen. Nedan följer en kort presentation av respektive temagrupp samt hur arbetet lagts upp i respektive grupp. De strategier, mål och åtgärder som presenteras i samverkansplanen är i allt väsentligt ett resultat av temagruppernas arbete samt diskussioner i mixade möten samt med referensgruppen.
Temagrupp Naturvård:
Gruppen började med att definiera vilka naturvärden som finns inom Höga Kusten. Till gruppens hjälp bjöds experter från olika ämnesområden in till de första mötena, vilka höll korta presentationer av olika naturvärden samt deltog i efterföljande diskussioner. – 19 –
Temagruppen definierade följande naturvärden inom området: Grunda marina ekosystem (<6m) Djupa marina ekosystem (>6m) Sötvatten Stränder Fåglar med havsanknytning Självklart finns det även naturvärden i inlandet, men dessa har inte tagits med eftersom fokus i BSPA Höga Kusten är havet samt det som påverkar havet. Såväl sötvatten som stränder är starkt knutna till havet och påverkar varandra i hög grad och har därför tagits med i arbetet. Temagruppen diskuterade de olika naturvärdena samt definierade hur läget för var och en av dem är idag. För varje naturvärde togs ett antal indikatorer fram som bör övervakas och följas upp regelbundet för att följa hur respektive naturvärde utvecklas med tiden. För varje indikator sattes ett framtida mål upp. Gruppen gick därefter vidare med att definiera vilka påverkansfaktorer som respektive naturvärde har samt vilka de bakomliggande orsakerna (bidragande faktorerna) till dessa är. Därefter togs förslag på åtgärder och aktiviteter fram.
Temagrupp Turism, Friluftsliv & Kultur:
Temagruppen diskuterade områdets värden för turism, friluftsliv och kultur, samt vad det är som påverkar dessa värden. Därefter diskuterades hur man önskar att framtiden ska se ut. Gruppen har diskuterat bl a båtliv, fritidsfiske, turism, bad och dykning. Temagruppen har tagit fram områden som gruppen tycker är viktiga för turism, friluftsliv och kultur, men även önskemål och behov i framtiden. Diskussionerna avslutades med funderingar kring hur gruppens intressen kan påverka de andra temagrupperna.
Temagrupp Näringsliv:
Temagrupp Näringsliv har diskuterat bl.a. vilka behov det finns att utveckla näringslivet i området och vilka intressen det finns. Gruppen har bland annat tittat på vilka geografiska områden som kan vara viktiga för näringslivet för att se om de sammanfaller med t.ex. de extra skyddsvärda områdena ur ett naturvärdesperspektiv. En av diskussionsfrågorna har varit hur näringslivet kan utvecklas utan att den marina miljön påverkas negativt. En av de viktiga utgångspunkterna inom projektet är att jobba för en hållbar utveckling utan att det inverkar negativt på områdets marina naturvärden.
Temagrupp Mark- och vattenanvändning:
I temagruppen mark- och vattenanvändning har frågor som rör till exempel strandskydd, bebyggelse, avlopp och infrastruktur diskuterats. Syftet har varit att ta fram ett underlag för hur det ser ut idag, men även vilka behov som kan uppstå i framtiden vad gäller mark- och vattenanvändning i BSPA-området Höga Kusten. Vid temagruppens möten har bland annat kriterier diskuterats för lämpliga respektive olämpliga områden för bebyggelse. Ett gemensamt möte har hållits med temagrupp näringsliv med fokus på infrastrukturen i Höga Kusten där frågor lyftes som till exempel viktiga vägar, farleder och hamnar.
Mixade Temagruppsmöten:
Under hösten 2010 har det hållits två möten med Mixade Temagrupper, dvs. möten där samtliga temagrupper har bjudits in för att diskutera frågor över ämnesgränserna och ur olika aspekter. Inför dessa möten har projektgruppen försökt väva samman resultat från de olika temagrupperna, referensgrupp samt resultat från stormöten. Vid de mixade temagruppsmötena – 20 –
har det sammanvägda resultet presenterats i form av resultatkedjor. Förslag på hållbar utveckling av området samtidigt som naturvärdena bevaras har diskuterats. Vid dessa möten har även förslag på åtgärder och mål presenterats. Kompromisser och avvägningar mellan olika intressen har gjorts vid dessa möten. Resultatet har även presenterats för referensgruppen vid två möten under november-december 2010.
1.6. Processbeskrivning 1.6.1 Metodik
En grundtanke i genomförandet av projektet är att berörda målgrupper gemensamt diskuterar och kommer överens om planer för nyttjande och bevarande av BSPA-området Höga Kusten. I samband med att BSPA-projektet hanteras med ekosystemansatsen tillämpas en adaptiv förvaltningsmetod. Naturvårdsverket har därför erbjudit de Länsstyrelser som ingår i projektområdena att använda sig av en särskild metod,
Open Standard
, för att genomföra den adaptiva förvaltningen (Naturvårdsverket, 2009b). Open Standard är särskilt framtaget för att underlätta samverkansbaserat miljövårdsarbete genom att erbjuda verktyg för målsättning, åtgärdsstrategier och uppföljningsindikatorer (Conservation Measures Partnership & Benetech, 2008). Denna modell används internationellt av ett stort antal myndigheter och organisationer för att analysera ett större områdes värden, påverkansfaktorer, bakomliggande drivkrafter till hoten (så kallade bidragande faktorer) och orsakssamband. Man kan säga att Open standard är en hjälp för att skapa en modell över området som visar hur allt hänger samman. På så sätt kan åtgärder lättare prioriteras utifrån önskad effekt och utvecklingen kan följas med tiden. Uppföljning och revidering är en viktig del i en adaptiv förvaltning. De första stegen i denna arbetsmodell är att bestämma områdets avgränsning samt ta fram en övergripande vision för området. Därefter definieras områdets naturvärden. Naturvärdena har tagits fram genom diskussioner i temagrupp Naturvård (se presentation längre fram). I analysen ingår att beskriva naturvärdenas status och tillstånd utifrån känd kunskap samt att sätta upp långsiktiga mål för värdena. För att veta om målen uppfylls tas ett antal uppföljningsbara indikatorer fram för framtida övervakning. Därefter kartläggs vilka påverkansfaktorer som finns mot de olika naturvärdena. En hotbildsanalys görs utifrån nedanstående bedömning av de olika påverkansfaktorerna: hur mycket av naturvärdet som påverkas där hotet drabbar, hur allvarligt påverkas då naturvärdet? går det att reparera skadan om hotet undanröjs? Utifrån ovanstående klassificeras påverkansfaktorn antingen som
Väldigt högt
,
Högt
,
Medium
eller
Lågt
, dvs. det framgår vilka faktorer som utgör störst hot mot områdets naturvärden. För ytterligare beskrivning av bedömningen se bilaga 3. I efterföljande steg kartläggs vad de bidragande faktorerna till respektive påverkansfaktor är. Genom att på så vis gå igenom värde för värde, påverkansfaktor för påverkansfaktor och sätta in de bakomliggande orsakerna i sitt sammanhang, så byggs en modell över området upp. – 21 –
När denna analys är färdig tas ett antal strategier fram med en eller flera åtgärder/aktiviteter för att motverka de bidragande faktorerna och därmed undanröja de negativa påverkansfaktorerna. För att kunna prioritera vilka strategier som ger bäst effekt och är praktiskt genomförbara så görs nedanstående bedömning: Vilken inverkan tror vi att strategin kommer att få? Dvs. om det föreslagna genomförs, kommer det då att leda till de önskade effekterna? Hur genomförbart är det? Kan det genomföras inom rimlig tid, är det ekonomiskt möjligt, finns det personer/organisationer/myndigheter som kan göra det, är det etiskt genomförbart? Utifrån ovanstående klassificeras strategin som antingen
Väldigt effektiv
,
Effektiv
,
Mindre effektiv
eller
Inte effektiv
. Med andra ord, det framgår vilka strategier som är värt att satsa på. För ytterligare beskrivning av bedömningen se bilaga 4. Utifrån hur effektiv strategin bedöms vara prioriteras de strategier som är mest effektiva för fortsatt arbete. För varje vald strategi upprättas en så kallad resultatkedja, där strategin med dess åtgärder kopplas till ett antal delmål på vägen för att hoten ska upphöra eller minska. Det tredje steget i processen innebär att resultaten av det samlade åtgärdsarbetet följs upp och utvärderas i förhållande till de uppsatta målen i samverkansplanen. Samverkansplanen ska därför ses som ett högst levande dokument som utvärderas och följs upp regelbundet och revideras utifrån det. Utöver ovanstående har även hållbar utveckling av olika näringar och mark- och vattenanvändning diskuterats i de 3 temagrupperna: Turism, Friluftsliv & Kultur, Näringsliv, Mark- och vattenanvändning. Samverkansplanen utgörs av en balans mellan nyttjande och bevarande för att nå en hållbar utveckling av området för såväl människan som naturvärden.
1.6.1.1 Ekosystemansatsen
Begreppet ekosystembaserad förvaltning, eller ekosystemansatsen, finns i dag i många politiska dokument och är något som ligger på politiska agendor världen över.
Ekosystemperspektivet utgår från att natur och samhälle hänger ihop. Människan är en naturlig del av ekosystemet. Det finns naturgivna gränser för samhällets nyttjande av ekosystemets tjänster och vi behöver lära oss mer om hur ekosystemet dels fungerar själv, men också hur det fungerar ihop med samhället, för att skapa en hållbar förvaltning av området. Ekosystem som skyddas kan även brukas, men på ett långsiktigt hållbart sätt. Ekosystemansatsen kan sammanfattas i följande tre utgångspunkter:
Integration:
Dagens miljöproblem fodrar i allt större utsträckning ett samarbete över gränser – mellan vatten och land, över vetenskapliga gränser samt mellan vetenskap och vardagskunskap, över förvaltningsnivåer och sektorer, mellan privata och offentliga aktörer, mellan olika typer av nyttjande m.m.
Adaptivitet:
Vi har idag inte kunskap om allt vad gäller hur naturen fungerar och måste därför vara anpassningsbara utifall att vi inte når det förväntade resultatet. Förvaltningen behöver – 22 –
anpassa sig snabbt i förhållande till natur och samhälleom åtgärderna leder till förändring i fel riktning. Försiktighetsprincipen bör tillämpas och stora, oåterkalleliga förändringar undvikas.
Deltagande:
Deltagande hos dem som berörs är viktigt. Deltagande är en demokratisk rättighet och resurstillgångarna ska vara rättvist fördelade. Värdefull kunskap om området finns hos användarna av området. Det är dessutom lättare att genomföra beslut om de berörda har fått delta i processen. Detta gäller under förvaltningscykelns alla faser, från problemanalys till genomförande och utvärdering. I regeringens skrivelse En samlad naturvårdspolitik (2001/02:173) uttrycktes behovet av en ekosystemansats i den svenska naturvårdspolitiken. Ekosystemansatsen är en förvaltningsmodell med grund i konventionen om biologisk mångfald 1992 (UNEP, 2009a) där ett behov av en integrerad förvaltning av ekosystem för ett hållbart nyttjande av biologisk mångfald framgår. Sverige åtog sig vid FN:s toppmöte i Johannesburg 2002 att verka för en tillämpning av ekosystemansatsen senast 2010 (Naturvårdsverket, 2007b). Med ekosystemansatsen menas att den biologiska mångfalden ses i ett landskapsperspektiv som innebär att beakta ekonomiska och sociala faktorer. En viktig del i åtagandet är att Sverige ska verka för en integrerad, flerdiciplinär och flersektoriell förvaltning av kustområden på nationell nivå. Förvaltningen bör ske ur ett landskapsperspektiv där ekologiska, sociala, kulturella och ekonomiska faktorer uppmärksammas redan i planeringsstadiet av naturvårdsprojektet. Därmed tillgodoses människans och samhällets behov av naturresurser samtidigt som tillståndet för ekosystemen säkras. I samband med BSPA-projektet tillämpas nu ekosystemansatsen för första gången inom svensk vattenförvaltning. Enligt konventionen bör ekosystemansatsen tillämpas utifrån tolv grundprinciper, vilka har sammanfattats av Naturvårdsverket (2007b) i följande punkter; Gemensamma mål och delaktighet - Betydelsen av delaktighet vid målformulering och förvaltning Naturens kapacitet att producera varor och tjänster sätter gränser – Vikten av att bibehålla ekosystemens förmåga att producera ekosystemtjänster Kunskap är en källa till framgång – Alla typer av kunskap bör tas till vara i förvaltningsprocessen Att göra eller inte göra – men det kostar – Förståelsen av ekosystemens värden ur ett ekonomiskt perspektiv Avgränsningar i tid och rum – Betydelsen av att avgränsa förvaltningsarbetet på ett rimligt sätt Flexibilitet i förvaltningen – Belyser faktumet att förvaltningen är adaptiv I ekosystemansatsen inkluderas även försiktighetsprincipen som ett led i förvaltningsarbetet, vilken rekommenderar en återhållsamhet i de aktiviteter som kan förväntas försämra miljöns tillstånd (UNEP, 2009b). I BSPA-projektet Höga Kusten-området har ekosystemansatsen tagit praktisk form i de samråd mellan BSPA-projektets arbetsgrupper, kommuner samt berörda aktörer inom BSPA-området som tagit plats sedan projektets inledningsfas och därefter genomgående under projektperioden. I detta hänseende fyller de temagrupper som bildats i projektet en viktig funktion. Marin förvaltning är en viktig del av den landskapsstrategi som används för att säkra värdefulla naturresurser. Svensk vattenförvaltning har tidigare varit bundet till administrativa gränser i kommuner och län där avrinningsområden ingick i ett flertal zoner. Det marina förvaltningsarbetet har därför varit fördelat i olika ansvarsroller med en ofullständig – 23 –
kommunikation mellan berörda aktörer. Ekosystemansatsen skiljer sig mot tidigare förvaltningsmetoder i det att den utgår från den ekologiska helheten. Interaktionerna i ekosystemen mellan organismer, inklusive människan, och dess fysiska omgivning ligger till grund för förvaltningen snarare än sektoriella förvaltningsmetoder.
1.6.1.2 Adaptiv förvaltning
Adaptiv förvaltning innebär att man sätter mål för skydd och förvaltning, beslutar om åtgärder för att uppnå dessa mål, kontinuerligt övervakar utvecklingen av målen och justerar åtgärderna om målen inte uppnås, i en process som ständigt upprepas (se fig 1). Den adaptiva förvaltningsmodellen är en struktur som på ett systematiskt sätt gör det möjligt att testa antaganden, erhålla ny kunskap och kunna anpassa och förändra åtgärder och mål utifrån de resultat som erhålls i en kontinuerligt lärande process. Modellen bygger också på att man involverar de intressenter som berörs av mål och åtgärder i beslutsfattandet. Fördelarna med det är att både vetenskaplig och mer erfarenhetsbaserad kunskap kommer till nytta. Det lokala deltagandet och möjligheten att påverka ökar också acceptansen hos de berörda intressenterna så att åtgärder och regler verkligen efterlevs (Carlsson & Danell, 2006).
Det finns två typer av adaptiv förvaltning, aktiv och passiv (McCarthy, et. al. 2007). Den aktiva förvaltningen är en mer experimentell adaptiv förvaltning som tillåter att man ändrar förvaltningsstrategier för att testa helt nya hypoteser för att kunna utvärdera vilken som är den bästa strategin. I den passiva adaptiva förvaltningen utnyttjar man den rumsliga och tidsmässiga variation som finns naturligt och målet är att förbättra existerande åtgärder och förvaltningsstrategier. Den svenska fiskelagen och fiskeriförvaltningen är anpassad till en adaptiv förvaltning och exempel på en passiv adaptiv förvaltning, där ändring i föreskrifterna kan ske ganska omgående mot bakgrund av resultat i uppföljning och ändrade behov av skydd och förvaltning. Adaptiv förvaltning brukar illustreras med en cirkel med en rad aktiviteter som följer på varandra: 1.
Skapa sig en bild av området, sammanställning av befintlig kunskap 2.
3.
Planera åtgärder/aktiviteter och övervakning, sätt upp mätbara mål Genomförandefasen. Åtgäder/aktiviteter genomförs 4.
5.
Utvärderingsfasen. Utvärdera mål och åtgärder och om behov finns modifiera mål och åtgärder Dokumentera och delge den nya kunskapen Därefter är cirkeln sluten och aktiviteterna börjar om på 1 igen, dvs. det är en ständigt pågående process där en ständigt växande kunskap tas tillvara i förvaltningen. – 24 –
Fig. 1. Schematisk skiss över adaptiv förvaltning. CMP Open Standards är den adaptiva förvaltningsmetod so mhar använts i arbetet med att ta fram samverkansplanen för BSPA Höga Kusten. Källa: https://miradi.org/openstandards
1.6.2 Koppling till andra aktiviteter i Västernorrland
Alltsedan införandet av ekosystemansatsen i Sverige har regeringen förordat att modellen bör tillämpas på flera områden inom naturvården, inte minst inom det nationella miljökvalitetsarbetet. BSPA-projektet Höga Kusten kan och bör kopplas samman med relaterade projekt inom Länsstyrelsens miljöarbete och inom projektområdet Höga Kusten. Följande avslutade och pågående aktiviteter kan kopplas med BSPA-projektet i det att de kretsar kring kommunikation och samverkan: Regionalt och lokalt arbete för att uppfylla miljökvalitetsmålen NEST-projektet (Northern Environment for Sustainable Tourism) Världsarvet Höga Kusten Världsarv i samverkan (VIS) Entréprojektet Skuleskogens Nationalpark Översiktsplaner (ÖP) i projektområdets kommuner Projekt: ”Kustbebyggelse i Bohuslän, Blekinge och Västernorrland” Arena Miljölänet Västernorrland Lokal kustplanering Höga Kustenutredningen 1974 Projektet har till viss del starka kopplingar till den Höga Kustenutredning som gjordes 1974. Denna hade dock mer inriktning mot friluftslivet i området, men behandlade även andra intressen eftersom man redan då såg dem starkt kopplade till varandra. Målsättningen med Höga Kustenutredningen var att i nära samverkan med berörda kommuner föreslå åtgärder för att främja rekreationslivet i Höga Kusten. Utredningen formulerade bland annat att ´
Mot bakgrund av det beroende som föreligger mellan rekreationsfrågorna och samhällsutvecklingen i stort och med tanke på utredningsarbetets målsättning har kommitténs här redovisade arbete närmast karaktären av ett totalprogram för områdets utveckling. Således behandlas även relativt ingående naturvården, fritidsbebyggelsen, näringslivet, kulturlivet och bevarandefrågorna.
’ Höga Kustenutredningen har på så sätt starka likheter med det arbete som nu har bedrivits med BSPA Höga Kusten. En stor skillnad är dock att betydelsen av havet och – 25 –
dess värden har lyfts fram. Kunskapen har också ökat sedan 1974, inte minst vad gäller de biologiska värdena i havet. Samverkansprocessen har även haft en mer framträdande roll i arbetet med att ta fram samverkansplanen för BSPA Höga Kusten där även boende i området, sommargäster m.fl. bjudits in att delta tillsammans med länsstyrelse, kommuner, företag, organisationer m.fl. Förankringen har på så sätt varit bredare och djupare. Den svenska tillämpningen av ekosystemansatsen är tydlig i samband med de 16 nationella miljökvalitetsmålen där delmålen framarbetats i samverkan mellan aktörer på en myndighetsnivå, regional nivå och lokal nivå (Miljömålsrådet, 2010). Exempelvis kräver arbetet för en begränsad klimatpåverkan och en giftfri miljö samarbete över administrativa gränser och insatser på samhällets alla plan för att bli framgångsrikt eftersom källorna till problemen ofta är diffusa och har sina källor i flera länder. Kommunerna inom BSPA-området har involverats i projektet genom lokala insatser kopplat till den fysiska planeringen med grund i översiktsplaner. Ett gott exempel på ett lokalt projekt med anknytning till BSPA är den kustplan som Sundsvalls kommun arbetat fram under 2009-2010 (Sundsvalls kommun, 2009). I planen beaktas de regionala och lokala miljökvalitetsmålen med koppling till kustzonen i området och de stora mängder intresseområden som finns i kustlandskapet. De värden som identifieras i området integreras därefter i kommunens översiktsplan. Fler projekt inom Länsstyrelsen behandlar likt BSPA naturvård genom kommunikation, fast genom samråd och inte samverkan fullt ut. NEST-projektet pågick 2007/2008 och var ett internationellt projekt för turism i skyddad natur. Fyra regioner i Sverige, Storbritannien, Island och Finland deltog i projektet och samverkade för att utveckla turismen inom skyddade naturområden genom nätverk, affärsutveckling i skyddad natur, eko- och kvalitetsmärkning av turism samt naturskolor. Ett annat exempel är Skuleskogen som sedan 1984 varit nationalpark och sedan 2008 ingår i Naturvårdsverkets nationella entréprojekt ( resultaten av projektet. www.skuleskogen.se
). Syftet är att att öka tillgängligheten för besökarna samt att stärka nationalparksidentiteten. Tre nya entréer, nya informationstavlor, ny nationalparksfolder samt en egen webb-plats är några av de fysiska År 2000 utsågs Höga Kusten av UNESCO till ett världsarv tack vare sina unika geologiska värden ( http://www.highcoast.net/sve.html
). År 2006 utökades världsarvsområdet med det finska skärgårdsområdet Kvarken. I samband med det har projektet
Världsarv i samverkan 63 grader nord
genomförts i ett försök att förstärka samarbetet mellan Höga Kusten och Kvarkens skärgård och på så vis skapa möjligheter för erfarenhetsutbyte och gemensamma målsättningar ( http://www.kvarken.fi
) . Arena Miljölänet Västernorrland är ett projekt utformat i syfte att stärka det regionala arbetet för hållbar utveckling och knyta samman aktörer i miljöarbetet genom att ”
kraftsamla, ena, stimulera, samordna, sprida erfarenheter och lyfta fram goda exempel inom miljö- och energiområdet
” ( www.miljolanet.se
). – 26 –
1.6.3 Informationsspridning
Kommunikation och samverkan mellan berörda parter på alla nivåer i samhället har varit nyckelfaktorer i BSPA-projektet. För att fortlöpande kunna delge involverade aktörer information om projektets utveckling har resurser satsats på att sprida informationen om projektet. En utställning om BSPA-Höga Kusten har tagits fram och visas på Naturum Höga Kusten från och med juni 2010 till och med april 2011. Utställningen syftar till att sprida information om BSPA Höga Kusten, om projektet samt om områdets värden ur olika aspekter. Förutom utställningsplanscher finns här även ett akvarium med djur och växter från området, mikroskop, havsljud, undervattensfilm, interaktiva uppgifter så som att markera ditt smultronställe i Höga Kusten med en nål på en stor karta och att skriva på baksidan av en fisk vad havet i Höga Kusten betyder för just dig och sedan hänga upp den i det stora fisknätet. Projektet har i stor omfattning använt e-post och brevutskick för att regelbundet hålla intressenter uppdaterade om möten och projektets utveckling. Informationsblad och affischer angående möten har förmedlats till allmänheten genom att finnas synliga på allmänna platser samt på internet. BSPA Höga Kusten har skapat en egen hemsida ( finns information om: Projektplan Kontaktadresser till projektgruppen Inbjudan till kommande möten Kunskapsunderlag Mötesanteckningar Remissversion av samverkansplanen www.bspahogakusten.se
Kontinuerlig information om arbetet i projektet ), där information regelbundet läggs ut. Hemsidan innehåller också en nyhetssida och ett diskussionsforum. Informationen på hemsidan kan återanvändas i ett kommande förvaltningsläge, bland annat Information omprojektet samt inbjudan till möten har också lagts ut på länsstyrelsens hemsida. BSPA-projektet har fått medial uppmärksamhet då Sveriges Radio och lokala tidningar har övervakat temagruppsmöten, stormöten och tillika projektets framväxt i stort.
1.6.4 Fortsatt arbete
När BSPA-projektet avslutas finns en samverkansplan, som inte i alla delar är fullständig men som kan utgöra ett underlag för fortsatt arbete. De erfarenheter projektet gjort kan arbetas in i en kommande förvaltning. För att uppnå effekt av samverkansplanen måste den hållas levande vilket förutsätter en kontinuerlig samverkansprocess. Samverkansplanen ger ramarna, identifierar de viktigaste problemen och pekar på nödvändiga och/eller möjliga vägar att nå fram till målet. Nästa steg i processen är genomförandet av samverkansplanens åtgärder. Detta ställer krav på medverkan från många aktörer och på flera olika nivåer i samhället. För att kunna genomföra åtgärderna – 27 –
krävs också resurser, såväl ekonomiska som personella. Det tredje steget i processen innebär att resultaten av det samlade åtgärdsarbetet följs upp och utvärderas i förhållande till de uppsatta målen här i samverkansplanen. Samverkansplanen ska därför ses som ett levande dokument som utvärderas och följs upp regelbundet och revideras utifrån detta. Den antagna samverkansplanen bör inarbetas i kommunernas översiktsplaner. Dessa skall enligt PBL aktualitetsprövas en gång per mandatperiod av kommunfullmäktige. Länsstyrelsen skall en gång per mandatperiod redovisa sina synpunkter i fråga om sådana statliga och mellankommunala intressen som kan ha betydelse för översiktsplanens aktualitet. Det arbetssätt som använts av projektet, med bred representation från områdets intressenter, har gett stora mervärden i framtagandet av samverkansplanen. För att fullfölja uppdraget om adaptiv förvaltning via ekosystemansatsen bör erfarenheterna från projektet tas tillvara i en framtida förvaltning. Genom att ta fram samverkansplanen tillsammans är det en gemensam plan och alla har ett ansvar för den tillsammans. Projektets önskan är att temagrupperna får leva vidare även i samverkansplanens genomförande, uppföljning och revidering. En erfarenhet från projektet är behovet av en organisation för att kunna arbeta i komplexa processer. En förvaltningsorganisation för BSPA Höga kusten bör samordnas med andra näraliggande frågor, såsom världsarvet Höga kusten. Destinationsutveckling och regionalt utvecklingsarbete är andra exempel där det finns kopplingar till samverkan kring ett hållbart nyttjande av BSPA Höga kusten. BSPA-projektet har inneburit att särskilda reusrer tillförts samverkansarbetet. Då projektet avslutas behövs nödvändiga resurser för att genomföra föreslagna åtgärder och aktiviteter. Det är projektets erfarenhet att samverkansprocessen kräver medel varför en framtida organisation behöver finansieras. Projektgruppen förutsätter dock att resurser, såväl personella som ekonomiska kommer att tillskjutas i tillräcklig omfattning från nationell nivå så att de uppsatta målen kan nås. Höga Kusten är ett högt värderat skyddsobjekt och utpekat som såväl världsarv som BSPA-område. Att Höga Kusten är utpekat som BSPA-område och i sin helhet även klassat som riksintresse bör väga tungt i sammanhanget. Förutsatt detta bör de uppsatta målen kunna nås inom given tid och BSPA Höga Kusten kunna ges ett gott skydd genom en god förvaltning. – 28 –
2.
Del 1: Områdesbeskrivning
2.1 Områdets avgränsning
Områdesavgränsningen av BSPA Höga Kusten framgår av kartan nedan (
Fig.2
). Området delas av kommunerna Örnsköldsvik i norr och Kramfors i söder. Markägande är stat, kommun, kyrka, privat enskilda personer och aktiebolag. BSPA-området har samma avgränsning som världsarvet Höga Kusten. Gränsen för världsarvet utgår från områdets avgränsning enligt kap 4 MB (Nätra fjällskog som främst är motiverat som rikintresse för friluftlivet är ej med). Alla de geologiska värdena som är kopplade till landhöjningsprocessen, enligt nomineringshandlingarna för världsarvet, ingår i kap 4 området enligt MB. Vattnet/havet inkluderas genom att det är kommande land genom landhöjningsprocessen. För sina höga marina värdens skull är området utsett till BSPA-område. Kriterier för att Höga kusten utpekades som BSPA-område är att området har många olika marina livsmiljöer, stor artrikedom och att det är ett av få områden utan stora industrier. Gränsen för BSPA-området är samma som världsarvsgränsen dels av praktiska skäl och dels för att de marina värdena i området har stark koppling till landhöjningen och Höga Kustens speciella topografi. Med landhöjningen följer en intressant utveckling av marina livsmiljöer (t.ex. havsvikar som grundas upp och blir till avsnörda sjöar) och med det en intressant utveckling av arter, från rena marina till sötvattensarter. I BSPA-området finns ett flertal sådana områden med havsvik-sötvattensjö i olika utvecklingsstadier. Samverkansplanen för BSPA Höga Kusten omfattar områdets vatten, stränder, öar, havsbotten samt mänsklig aktivitet som påverkar den marina miljön. – 29 –
världsarv för sina formationer och värden som är kopplade till landhöjningsprocessen. Området karaktäriseras av branta stränder och stora djup. Öarna ligger glest och skärgården är relativt öppen.
2.2 Områdets egenskaper
Här ges en beskrivning av områdets egenskaper som utmärker Höga Kusten och som ger området dess säregna karaktärer. Området domineras av hav (53 %) och inrymmer även ett stort antal vattendrag, se tabell 1 nedan.
Tabell 1. Fördelning av land, hav och sötvatten inom BSPA Höga Kusten.
Areal (ha) Andel % Total areal 152034 100
– 30 –
Den storslagna branta skärgården i norra delen av Höga Kusten mellan Skagsudde och Nordingrå saknar motsvarighet i landet. Karaktäristiskt är den dramatiska topografin med djupt inskurna fjärdar, höga bergsområden, örik skärgård och stora havsdjup. Barrskog dominerar landskapet även på de yttre öarna, men öppet jordbrukslandskap ger omväxling, särskilt i de inre delarna av havsvikarna. Det största sammanhängande skogsområdet bildas av Skuleskogens nationalpark med omgivningar. De högsta bergen når 350 m ö h och i området ligger också Sveriges högsta skärgårdsö, Mjältön, 236 m hög. Både på land och i vattnet genomkorsas kuststräckan av förkastningslinjer, markanta sprickzoner, djupa dalgångar och höga avslipade bergsryggar. Inlandsisen och landhöjningen, som är den största i landet, har i senare geologisk tid tydligt format landskapet och här finns fina exempel på kalottberg, klapperstensfält med strandvallar, grottor, kalspolat berg och svallsandavlagringar. Havet karaktäriseras av branta stränder och stora djup. Öarna ligger glest och skärgården är relativt öppen. Fågellivet är rikt och området utgör nordgräns för sammanhängande förekomst av klibbal, blåstång, havstulpan och blåmussla. I botaniskt hänseende bildar kuststräckan nordgräns för ett stort antal sydliga lund- och skogsväxter samt ädla lövträd som lind och lönn. Arterna är här främst bundna till de klimatiskt gynnsamma sydväxtbergen.
2.2.1 Landhöjningen
Ingen annan del av Sveriges kust har varit så mycket nedpressad av landisen som Höga Kusten. Isen var här hela 3 km tjock, så det är inte svårt att förstå vilket enormt tryck det måste ha varit på marken, vilken pressades ner hela 800 m under den ursprungliga nivån. När isen började smälta och trycket minskade, började landet att stiga. Efter att isen smält bort för ca 10 000 år sedan hade landet redan stigit 500 m på väg tillbaka till sitt ursprugliga läge. De öar som då fanns över vattenlinjen representerar idag världens högsta kustlinje, som idag är 286 m över havet. Den allra högst belägna kustlinjen går att hitta på Skuleberget. Landet har alltså höjt sig 286 meter efter det att isen smält bort. Även i dag pågår landhöjningen (8 mm/år). Landhöjningen kommer att leda till en fast landförbindelse över Kvarken inom ett par tusen år. De säregna geologiska fenomenen fortsätter ut i Bottenhavet. Strandområden grundas upp, nya öar föds och andra öar ombildas till halvöar när de förenas med fastlandet. Vattenområdet är därmed en viktig del av Höga Kustens helhet och en väsentlig komponent för förståelsen av historiska och pågående geologiska processer. Havsområdets ca 70 öar bidrar dessutom till hela landskapets skönhetsvärden och särprägel. – 31 –
någonsin stått. Så gott som hela området var täckt av vatten. Inlandsisen hade området och var cirka 3 kilometer tjock. Fig. 4. Ovan visas dagens landskap, ett landskap i ständig förändring.
Fig. 5. Vågsfjärden i förgrunden ligger knappt 2 m högre än havsytan. Som namnet skvallrar om var det en gång en havsvik som snördes av från havsviken i bakgrunden. Denna havsvik håller i sin tur på att snöras av vid den smala passagen Trångsundet. Bebyggelsen hör till byn Häggvik, Nordingrå. (Foto: Metria)
I Skandinavien har det förekommit tre kända nedisningar (Elster, Saale och Weichsel) med varmare mellanistider då landet smälte fram. Landskapet i hela Skandinavien är starkt präglat av nedisningarna och havets omlagring och förflyttning av jordarterna i samband med den landhöjning som pågått sedan den senaste inlandsisen smälte bort. Fördelningen av vegetationstyper och förutsättningarna för människors bosättning och uppodling på olika nivåer i landskapet har i mycket hög grad avgjorts av dessa förhållanden.
2.2.2 Fysiologi
Berggrund och jordarter:
Kustområdet genomkorsas av ett stort antal förkastningar och sprickor som uppkommit genom att rinnande vatten och inlandsis transporterat bort det mer sönderspruckna berget och som framträder som djupt inskurna raka dalgångar i landskapet. Kusten kantas av en smal bård av stora öar vilket ger ett obetydligt skydd åt innanförliggande stränder. I området som sträcker sig från Skeppsmalen i norr till Ångermanälven i söder så dominerar berg med 34 % därefter följer morän och omväxlande berg och jord, se diagram 1. – 32 –
Berggrunden består i norr av granit, diabas och lite gråvacka. Från Köpmanholmen ner till Omnefjärden dominerar nordingrågraniten och mindre avsnitt med diabas. Söderut blir det varierande områden med gabbro, anortosit, diabas, små partier sandsten, gråvacka, granit och nordingrågranit ner till Ångermanälven. Härnögranit förekommer på några ställen exempelvis vid Hornöberget. Pegmatit, som är mycket grovkorniga formationer av kvarts, fältspat och glimmer, uppträder ofta i anslutning till Härnögraniten.
Diagram 1. Cirkeldiagrammet visar jordartsfördelningen inom BSPA Höga kusten. Berg dominerar, följt av morän. Förtydling av de minsta värdena; 0,1 % och två 1%.
Topografi & Vattendjup:
Höga kusten kännetecknas av stora topografiska variationer både på land och i havet och bär spår efter den senaste inlandsisen. De högsta bergen mäter mer än 300 m ö h och det största havsdjupet ligger på mer än 200 m. Höga kusten är därmed den del av kusten i länet där de största topografiska skillnaderna finns. Havssträndernas utseende varierar från höglänta klippavsnitt, blockiga, svårforcerade partier och sandvikar till grunda sedimentrika ofta vassbevuxna kuststräckor.
Klimat:
Klimatet i Östersjöregionen varierar mycket från år till år, inte minst från vinter till vinter. Detta beror i hög grad på att regionen är belägen mittemellan två luftmassor. I väster finns den fuktiga och milda atlantluften medan det i öster finns en torr, kylig luftmassa över Ryssland. För Sveriges del innebär det att södra halvan oftast styrs av atlantluft samtidigt som den norra halvan får dras med kyligare luft från öster. Gränsen mellan dessa två luftmassor förflyttas hela tiden, varför relativt snabba förändringar i temperatur inte är något ovanligt för området. – 33 –
Den branta kustzonen i Höga Kusten sätter sina spår i klimatet. Delar av området är den enda kuststräcka i Sverige där medeltemperaturen i juli inte riktigt når upp till 15°C ens i lågt liggande områden, troligtvis beroende på att havet utanför är ovanligt djupt. Vintertid förhåller sig medeltemperaturen i januari runt -6°C. Nederbördsmässigt är nationalparken Skuleskogen, som ingår i BSPA-området, tillsammans med höjdområdet sydväst om Hudiksvall de två nederbördsrikaste områdena i hela östra Sverige. Där den högst uppmätta årsnederbörden är 800 mm. Den näst största månadsnederbörden uppmättes i december 1966, i Ullånger då 324 mm kom, vilket med råge är den största mängd som uppmätts i hela östra Sverige under en vintermånad.
Isläggning:
Att havet innehåller salt gör att is bildas först när vattentemperaturen är något under noll grader. Isens karaktär varierar med vattnets salthalt. I insjöar och längs kusten bildas hård och glasklar så kallad kärnis. Is förhållandena kartläggs dagligen under vinterperioden, vanligen från slutet av november till slutet av maj månad. I och med det kalla klimatet var isläggningen vintertid länge ett gissel för sjöfarten. Isbrytare, som kunde hålla farlederna isfria, introducerades i större skala först efter ett riksdagsbeslut 1972. Inte förrän då kunde hamnarna längs den norrländska kusten hållas öppna även vintertid. I de minst utsatta vattenförekomsterna är isarna i dagsläget frusna i ca 125 dagar om året och i Höga kustens yttre kustvatten cirka 120 dagar. Isen för med sig att vi får en speciell vegetation med anledning av att isen påverkar strandvegetation och förändrar grunda bottnar.
Salthalt:
Ute i Atlanten ligger salthalten på i medeltal 35 promille, men inne i Östersjön är salthalten betydligt lägre. Vid inloppet till Östersjön sjunker salthalten dramatiskt till ca 8 promille. Här uppe i Höga Kusten är salthalten så låg som 4-5 promille. Allra längst norrut i Bottenviken är det så gott som rent sötvatten. Salthalten är något som tydligt påverkar vilka arter som vi hittar i havet. Alla arter som lever i Östersjön kommer antingen från söta eller salta förhållanden från början. De har sedan fått lära sig att leva i Östersjön. De tycker att livet i Östersjön är lite jobbigt på grund av den låga salthalten. Därför är det väldigt få arter som klarar av att leva här och de som finns blir ofta betydligt mindre i storlek än sina släktingar på t.ex. Västkusten. Detta gäller inte minst blåmusslan och blåstången. Den låga salthalten gör också att Östersjöns arter är mycket känsliga för störningar. – 34 –
delar av skärgården förekommer, då det finns rikligt med sötvattensutflöde. Ångermanälven som mynnar i området är en av Sveriges vattenrikaste älvar, med en medelvattenföring på 485 m 3
‰
ner till 3,4 /s vid mynningen
.
‰
avsnörda vikar med trösklar bidrar till en låg salthalt. vid dessa mätningar. Skillnad i salthalt mellan yttre och inre Sötvattensutflöden i kombination med långsamt vattenutbyte och
Vattenomsättning:
Östersjön har ett väldigt begränsat vattenutbyte med det utanförliggande Västerhavet. Allt vatten som ska in eller ut ur Östersjön måste passera genom de smala sunden vid Danmark och Skåne. Detta gör att vattnet i Östersjön byts ut väldigt långsamt. Det kan ta upp till 30 år innan allt Östersjöns vatten är utbytt. Det betyder att allt vi släpper ut stannar kvar mycket länge –gifter, olja, näringsämnen m.m. På lokal nivå kan vattenomsättningen mellan olika fjärdar och havsbassänger variera. Vattenomsättningen för bottenvattnet i Höga kustens fjärdar varierar från 10-39 dagar, men kan även vara över 40 dagar i de inre vattnen, samtidigt är vattenomsättningen 0-9 dagar i de yttre områdena. – 35 –
Strömmar:
Kunskapen om hur havsvattnet rör sig är väldigt dåligt känt för området. Här skulle en ordentlig kartläggning behöva göras. Rent generellt kan sägas att det går en nordlig ström längs den finska sidan och en sydlig ström längs den svenska kusten.
2.2.3 Avrinningsområde
Det vatten som rinner av från land och påverkar havet i BSPA-området har sitt ursprung långt in i Norges fjällvärld, se figur 7. BSPA gräns µ Avrinningsområden 0 15 30
Fig 7. I kartan ovan visas hela avrinningsområdet för BSPA Höga kusten.
60 Kilometer Länsstyrelsen Västernorrland. © Bakgrundskartor Lantmäteriet, dnr 106-2004/188 Naturens olika höjdskillnader avgör vattnets väg. På sin färd genom avrinningsområdet löser vattnet upp näring både från jorden och berggrunden och ur fåran, som vattnet holkar ur, för det med sig jordpartiklar. Avrinningsområdets berggrund och jordmån samt markanvändningen inverkar på hur vattendragens vattenkvalitet. Avrinningen från en växande skog är relativt ren och näringsfattig. Efter avverkning rinner både närsalter och försurande humusämnen ut i vattendrag och sjöar. Också från åkrarna rinner närsalter ut. Närsalter göder inte bara marken utan också vattensystemet. Från vägar och parkeringsplatser avrinner salt, oljor och andra föroreningar. – 36 –
Fig 8. Kartan ovan visar de mindre avrinningsområdena för havsområdet.
2.2.4 Vattenförekomster enligt vattendirektivet
Indelningen av vatten i olika vattenförekomster grundar sig på att varje vattenförekomst ska vara likartad i alla områden som man studerar. Det innebär att hela vattenförekomsten ska tillhöra samma typ (sjö, å, kustvatten etc.), ha samma vattenkvalitet och bedömas utsättas för samma typ och nivå av miljöpåverkan. Inom Höga kusten finns det 18 kustvattenförekomster enligt Vattendirektivet, dessa är: Del av Bottenhavets utsjövatten, Norra Bottenhavets kustvatten (mindre del), Havsfjärden (halva), Gullviksfjärden, Nätrafjärden, Näskefjärden, Mjältöfjärden, Norrfjärden, Dockstafjärden, Ullångersfjärden, Omnefjärden, Edsätterfjärden, Gaviksfjärden, Grönviksfjärden, Norafjärden, Storfjärden och Ramöfjärden., se karta i bilaga 8 för de olika vattenförekomsternas gränser. – 37 –
2.3 Områden av Riksintresse
Ett riksintresse är ett mark- eller vattenområde, som är av nationell betydelse när det gäller bevarande eller utveckling. Det kan vara områden med värdefulla natur- och kulturmiljöer eller av stor vikt för yrkesfisket, industrin eller våra kommunikationer. Ett område som är utpekat som riksintresse ska så långt det är möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada dess värde. Det innebär att områdets värden är så stora att de ska ges företräde vid beslut som rör användning av mark och vatten i området. Bestämmelser om områden av riksintresse finns i miljöbalkens 4:e kapitel. Bestämmelserna omfattar ett antal geografiskt avgränsade områden, som i sin helhet utgör riksintresse på grund av dess natur- och kulturvärden. Dessa områden beslutas av Riksdagen och anges direkt i lagtexten. Syftet är att skydda områdenas natur- och kulturvärden. För Höga Kusten uttalas i miljöbalken särskilt områdets stora värden för turism och friluftsliv, vilket gäller främst det rörliga friluftslivet. Riksintresseområden finns även enligt miljöbalkens 3:e kapitel och utses av centrala myndigheter inom sina respektive ansvarsområden i samråd med länsstyrelserna. Några exempel är Naturvårdsverket (naturmiljöer, friluftsliv), Riksantikvarieämbetet (kulturmiljöer) och Trafikverket (vägar, farleder, hamnar med mera). Fiskeriverket utser riksintressen för yrkesfisket. I miljöbalkens 3:e kapitel finns också riksintressen för totalförsvaret, vilket består av såväl det militära som civila försvaret. Riksintressen för totalförsvarets militära del kan i vissa fall redovisas öppet och i andra fall inte. Dels finns områden i form av övnings- och skjutfält och flygflottiljer som redovisas öppet, dels områden som av sekretesskäl inte kan redovisas öppet Huvuddelen av Sveriges kommuner är i olika omfattning berörda av riksintresset. . De senare har oftast koppling till spanings-, kommunikations- och underrättelsesystem. – 38 –
har nästan samma avgränsning som riksintresset enligt kapitel 4 Miljöbalken.
– 39 –
Fig. 10. Kartan ovan visar riksintresse Naturvård enligt kap 3 Miljöbalken, vilket omfattar är Bottenhavets största djup, 293 m, och är beläget ca 15 nautiska mil sydost om Ulvöarna.
– 40 –
Tabell 2 visar uttdrag ur värdebeskrivningen för riksintresset Höga Kusten enligt kap 3 Miljöbalken. Den nya kunskap som tas fram i projekt BSPA Höga Kusten om de marina värdena bör läggas in i riksintressebeskrivningen, dvs. beskrivningen nedan bör ändras efter att samverkansplanen är antagen.
Tabell 2.”Riksvärde
Skärgårdslandslandskap Kustlandskap Havslandskap Berggrundsmorfologi, sed. berggrundsstratigrafi, sprickdal, kalottberg, klapperfält, strandvallar Barrskog Lövskog Naturskog Naturbetesmark Äng Topogent kärr Strand Sjö Kusthav Strandnära djupområde Djuphav Öar och skär Flora Fauna Fauna Fauna Fauna
Värdeomdöme:
’’Höga kusten är ett världsunikt referensområde för framtida studier av geologiska processer i samband med landhöjning, marin ekologi, sjöfågelpopulationers variationer, klimat- och bergartsrelaterad växtekologi, kulturmarkens historia och vegetationsförändringar. Ett storslaget landskap med en mångfald landbiotoper och havsmiljöer, vackra kulturhistoriska miljöer och låg exploateringsgrad gör också området utomordentligt intressant för friluftsliv och turism.”
”Ringkalleberget-Sörleviken
är ett mycket viktigt referensområde för geologisk - botanisk - marinbiologisk forskning och undervisning. Område med speciell berggrundsstratigrafi (diabas, sandsten, anortosit), sällsynta nordliga och sydliga växter i möte och avsnörningshavsvik i landhöjningsområde. Inom detta begränsade område finns Höga Kustens samtliga strandtyper och landbiotoper.
utlopp och hyser istidsrelikter (bl a
Vågsfjärden
Pontoporeia affinis
).” är en sjö som avsnörts från havet under i sen tid (1800-talet). Nyckelområde för förståelsen av landhöjningens biologiska successionsförlopp i Höga Kusten och visar särskilt väl landskapets utveckling samt geologiska processer. Den är stor, djup, lågproduktiv klarvattenssjö i kustregionen med orört
”Norafjärden
är en stor skyddad havsvik med trång grund mynning med rik marin flora och fauna.
Gaviksfjärden
är en stor skyddad havsvik med trång djup mynning med rik marin flora och fauna.
Omnefjärden
är stor skyddad havsvik med bred djup mynning med rik marin flora och fauna. Samtliga fjärdar är representativa områden för Höga Kusten och – 41 –
referensområden för marin miljöövervakning.
Ulvödjupet
öppna havets miljö. Bottniska vikens djupaste del.” är ett representativt nyckelområde för den marinbiologiska forskningen med kemisk, fysikalisk och biologisk övervakning i
2.4 Skyddade områden enl. Miljöbalken Kap.7 2.4.1 Nationalpark
Nationalparker ska enligt Naturvårdsverket uppfylla följande kriterier: Representera utbredda och unika svenska landskapstyper i ett system över landet Omfatta hela landskapsavsnitt på normalt minst 1 000 hektar Till sin kärna och huvuddel vara natur med ursprunglig karaktär Vara storslagna eller särpräglade i sitt slag och vara intressanta som sevärdheter Ha höga naturvärden Kunna skyddas effektivt och samtidigt utnyttjas för forskning, friluftsliv och turism utan att naturvärden skadas Sverige blev det första landet i Europa att inrätta nationalparker, när riksdagen 1909 avsatte mark till nio parker. Det finns idag 29 nationalparker i Sverige, med sammanlagt ca 7 000 km² landareal. Skuleskogen som inrättades 1984 och utökades 2009 är 3062 hektar stort och har storslagna utsikter över skog och hav, vackra insjöar, frodiga granskogsdalar och spännande geologiska fenomen. Syftet är "...
att ett starkt kuperat, kustanknutet skogs-, hällmarks- och sprickdalslandskap skall bevaras i orört skick, där växtlighet ochdjurliv får utvecklas fritt.”
Även en mindre del hav (282 ha) ingår i Skuleskogens nationalpark.
2.4.2 Naturreservat
Det finns mer än 100 000 skyddade områden i världen som täcker cirka 11,5 procent av jordens landyta och 0,5 procent av haven. I Sverige finns idag cirka 3500 naturreservat. 75 procent av deras areal finns i fjällvärlden och utgörs till största delen av fjällhed, fjällbjörkskog och barrskog. Bildande av naturreservat är ett av flera medel för att uppnå de av riksdagen fastställda miljökvalitetsmålen. Enligt miljöbalken finns fem giltiga skäl att bilda naturreservat: bevara den biologiska mångfalden vårda och bevara värdefulla naturmiljöer sörja för människans behov av friluftsliv skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer skydda, återställa eller nyskapa livsmiljöer för skyddsvärda arter Inom området finns 19 st naturreservat: Balesudden, Gnäggen, Halsviksravinen, Herrestaberget, Hummelvik, Högbonden, Norrfällsviken, Omneberget, Skuleskogen, Skuleberget, Storsand, Högklinten, Södra Ulvön, Trysunda, Villmyran, Ögeltjärn, Mjältön, Storön och Rotsidan. – 42 –
Varje naturreservat är unikt och har därför egna föreskrifter för att bevara naturvärdena, de har en skötselplan som är specifikt utformad för det enskilda reservatet. I naturreservatets beslut med tillhörande skötselplan beskrivs syfte och mål med reservatet samt hur området ska förvaltas för att värdena ska bestå. Exempel på skötselåtgärder i naturreservat är slåtter, bete, selektiv avverkning av träd och naturvårdsbränning. Naturreservaten inom Höga Kusten inklusive nationalparken, Skuleskogen, utgör totalt cirka 7069 ha, varav 1 % är strandområden och 22 % utgörs av hav. I dagsläget finns inget marint naturreservat i området. Med det menas att inget befintligt naturreservat har i syfte att skydda de marina värdena. Däremot så ingår hav i flera av naturreservaten, dvs. hav har tagits med som ligger i direkt anslutning till befintliga landreservat (därav siffran i diagram 2 nedan). Vid en framtida revidering av dessa beslut kan det således vara aktuellt att införliva även de marina värdena.
Fördelning av områden
22% 1% Marint Strand Övrigt 77%
Diagram 2. Diagrammet ovan visar andelen skyddad natur i naturreservaten inklusive Skuleskogens nationalpark inom Höga kusten. Den marina delen utgör 1557 HA och strand 83 HA. Total area på de skyddade områdena är 7069 HA
– 43 –
Fördelning av de marina habitaten
6% Marint vatten Skär och små öar i Östersjön Akvatisk del 94%
reservaten inklusive Skuleskogens nationalpark inom BSPA-området.
Fördelning av strand habitaten
14% 2% 7% 45% Perenn vegetation på sten och grusvallar Vegetationsklädda havsklippor Skär och små öar i Östersjön Terrester del Sandstränder med perenn vegetation i Östersjön Ickenatura-stränder - Sandstränder 32%
Diagram 4. Diagrammet ovan visar fördelningen av olika strandhabitat inom natur reservaten inklusive Skuleskogens nationalpark inom BSPA-området.
2.4.3 Biotopskyddsområden
Biotopskyddsområde används för små mark- eller vattenområden som är värdefulla livsmiljöer för hotade djur eller växterarter eller särskilt skyddsvärda. Skogsstyrelsen och kommunen får besluta om biotopskyddsområden som överensstämmer med någon av de biotoper som finns förtecknade i bilaga 2 och länsstyrelsen och kommunen får och besluta om biotopskyddsområden som överensstämmer med någon av de biotoper som finns i bilaga 3 i förordningen (1998:1252)om områdesskydd (FOM). Det finns även biotoper som är generellt – 44 –
skyddade som biotopskyddsområden i hela landet enligt 5 § FOM. Dessa är förtecknade i bilaga 1 till förordningen, exempel på en sådan är ”Småvatten och våtmark i jorbruksmark”.
2.4.4 Naturvårdsavtal
Naturvårdsavtal är ett komplement till andra skyddsformer och kan t.ex. användas för att skydda mindre områden. Avtalet är civilrättsligt och tecknas mellan staten eller en kommun och en markägare i syfte att bevara och utveckla ett områdes naturvårde. Naturvårdsavtal tecknas för en viss tid, maximalt upp till 50 år. Avtalet reglerar vad markägaren får i ersättning för vad denna förbinder sig att tillåta eller tåla. – 45 –
2.4.5 Natura 2000
Natura 2000 är benämningen på det europeiska ekologiska nätverk som håller på att byggas upp inom EU. Nätverket innehåller idag flera tusen naturområden varav 120 stycken finns i Västernorrlands län. I dessa naturområden ska särskilda arter och naturtyper bevaras för framtiden. Skapandet av nätverket Natura 2000 är EU:s viktigaste strategi för bevarandet av biologisk mångfald och samtliga stater inom EU är tvungna att avsätta mark till nätverket. Natura 2000-arbetet styrs av två EU-direktiv, fågeldirektivet från 1979 och habitatdirektivet från 1992. Ingrepp som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område kräver tillstånd från länsstyrelsen. De flesta av Natura 2000-områdena i Västernorrlands län är redan skyddade eller planeras att skyddas som nationalpark, naturreservat, biotopskydd eller liknande. Ett naturreservat kan med andra ord också vara ett Natura 2000-område. Det finns få Natura 2000 med syfte att skydda det marina livet i området. Inom området finns det 13 st Natura 2000-områden: pSCI 0710054 Skuleskogen pSCI 0710142 Villmyran pSCI 0710048 Omneberget pSCI 0710143 Gnäggen pSCI 0710046 Halsviksravinen pSCI 0710057 Balesudden pSCI 0710056 Trysunda pSCI 0710042 Högbonden pSCI 0710216 Lidängen pSCI 0710181 Djupviksberget pSCI 0710182 Stormyran på Ulvön pSCI 0710204 Ravin på Ronön pSCI 0710191 Hummelvik. De habitat enligt Natura 2000-klassificeringen som finns inom BSPA-området visas i bilaga 7. De angivna naturtyperna är skyddade enligt Art- och habitatdirektivet i Natura 2000. Syftet med bestämmelserna i art- och habitatdirektivet (rådets direktiv 92/43/EEG) är att säkra den biologiska mångfalden genom bevarandet av naturligt förekommande livsmiljöer samt den vilda floran och faunan inom EU:s medlemsländer. En stor del av havet inom Höga Kusten står endast angivet som kod 1000, dvs. marint vatten. En översyn av detta skulle behöva göras för att t ex skilja ut förekomst av marina habitat enligt Natura 2000-klassificieringen. En del av området bör kunna klassas som rev (kod 1170). Den enda klassade marina naturtypen inom de skyddade områdena i Höga Kusten idag är Skär och små öar i Östersjön (kod 1622). I området förekommer följande arter enligt art- och habitatdirektivet:
Däggdjur
: Björn, Lodjur, Gråsäl, Vikare, Utter, Brandts fladdermus, Fransfladdermus, Långörad fladdermus, Nordisk fladdermus, Vattenfladdermus
Groddjur:
Större vattensalamander, Åkergroda
Övriga djur:
Flodpärlmussla – 46 –
Inom Höga Kusten förekommer följande arter enligt fågeldirektivet:
Fåglar i området
Berguv Järpe Smålom
Bubo bubo Bonasa bonasia Gavia stellata
Bivråk
Pernis apivorus
Kornknarr Sparvuggla
Crex crex Glaucidium passerinum Circus aeruginosus Aquila chrysaetos Dryocopus martius Pandion haliaetus
Gråspett
Ficedula parva
Fisktärna Orre
Sterna hirundo Tetrao tetrix tetrix Gavia arctica Podiceps auritus
Grönbena Pärluggla Tjäder
Tringa glareola
Havsörn
Haliaeetus albicilla Aegolius funereus Tetrao urogallus
Silvertärna Trana
Sterna paradisaea Grus grus Asio flammeus
Arter som flyttar genom området:
Sterna caspia Circus cyaneus
Brushane
Philomachus pugnax
Dvärgmås
Larus minutus
Fjällgås
Anser erythropus Källa: Artdatabanken Pluvialis apricaria Cygnus columbianus bewickii Mergus albellus Falco columbarius Limosa lapponica Branta leucopsis
Pilgrimsfalk
Falco peregrinus
– 47 –
2.4.6 Fågelskyddsområden
Syftet med ett fågelskyddsområde är att skydda fåglarnas häckning mot störningar. Inom BSPA området gäller under häckningstiden 15 april – 15 augusti landstigningsförbud och förbud att uppehålla sig intill respektive ö eller skär på sätt som stör fågellivet. Följande fågelskyddsområden finns: Grönviksflasen Långskärsklubben Skopan och Gåsen Flasan Gråbuten Ratan Värnslingsklubbarna Västerskär-Mellanskär Gnäggen (landstigningsförbud 15 april – 1 september samt förbud att vistas närmare än 200 meter)
2.4.7 Kulturreservat
Kulturreservat är en anpassbar skyddsform på så sätt att skyddet och bevarandearbetet kan anpassas till olika kulturmiljöers olika förutsättningar och värden samt tillåtas variera både mellan och inom kulturreservaten. Kulturreservat infördes med miljöbalken 1999 med avsikten är att möjliggöra vård och bevarande av värdefulla kulturpräglade landskap. Sandvikens fiskeläge är det enda kulturreservat som finns i området.
Syftet med kulturreservatet är att skydda, bevara och informera om en kulturhistoriskt präglad miljö med kontinuitet från 1700 talets fiskemiljö fram till vår tids semesteranläggning som startades i MoDo:s regi på 1940-talet. Ett vidare syfte är att bevara fiskelägets nuvarande funktion som rekreationsplats för allmänheten.
2.4.8 Strandskydd
Syftet med strandskyddet att långsiktigt trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Strandskyddet är ett generellt skydd och gäller vid alla kuster, sjöar och vattendrag oavsett storlek. Det skyddade området är normalt 100 meter från strandkanten såväl på land som i vattenområdet och omfattar även undervattensmiljön. Området kan utvidgas högst till 300 meter om det behövs för att tillgodose något av strandskyddets syften. I delar av Höga Kusten är strandskyddet utvidgat till 200 meter. Om det finns särskilda skäl och åtgärden inte strider mot strandskyddets syften får dispens ges från strandskyddet, vilket söks hos Kramfors kommun eller Örnsköldsviks kommun. De särskilda skälen finns preciserade i miljöbalken. Länsstyrelsen prövar strandskyddsdispenser inom skyddade områden som finns i kapitel 7 miljöbalken, vilket även inkluderar Nordingrå naturreservat (§ 19 naturvårdslagen). Från februari 2010 finns möjlighet att som särskilda skäl för upphävande eller dispens från strandskyddet beakta om ett strandnära läge för en byggnad, verksamhet, anläggning eller – 48 –
åtgärd bidrar till utvecklingen av landsbygden, så kallade LIS-områden. Enligt miljöbalken kapitel sju får inte bestämmelserna om LIS-områden tillämpas i kust- eller skärgårdsområdet från Veda vid Storfjärden till Skataudden vid Näskefjärden.
Fig. 12. Ovan visar kartan strandskyddsområde 100m och 200m. Områden med 100m strand skydd har tunnare linje. De gröna linjerna visar gränsen för var LIS kan utpekas. LIS kan endast pekas ut norr om Skataudden.
2.4.9 Vattenskyddsområden
I BSPA Höga Kusten finns flera vattenskyddsområden, vilka inrättas med stöd av miljö balken. Anledningen till att de inrättas är för att skydda grund- eller en ytvattentillgång, som används eller kan antas komma användas som vattentäkt. Det är länsstyrelsen eller – 49 –
kommunen som får besluta om ett område ska skyddas, som ett vattenskyddsområde. För ett vattenskyddsområde finns det föreskrifter för att säkerhetsställa skyddet av dricksvattnet.
Fig. 13. Områden med vattentäkter inom och i närheten av BSPA-området.
2.4.10 Naturvårdsområde
Innan miljöbalken trädde i kraft 1999 kunde länsstyrelsen eller kommunen avsätta naturvårdsområden med stöd av naturvårdslagen. Skyddsformen infördes i naturvårdslagen 1974 med syfte att värna landskapsbilden. Andra skäl kunde vara att upprätthålla skötseln av slåtterängar och betesmarker eller för att skydda populära områden för friluftsliv. I samband med införande av miljöbalken kom vissa områden att betraktas som naturreservat. Det gällde så kallade naturvårdsområden enligt nya 19 § naturvårdslagen (NVL). I BSPA Höga Kusten finns ett sådant område, Nordingrå naturvårdsområde. Skyddet innebär att det utan länsstyrelsens tillstånd är förbjudet att uppföra helt ny byggnad, vidta tillbyggnad, ändra eller omfärga befintlig byggnad som påverkar byggnadens förhållande till landskapsbilden. – 50 –
Tabell 3. Siffrorna i tabellen visar förekomsten av naturreservat, Natura 2000, nationalpark, biotopskydd och fågelskydd i BSPA Höga Kusten. Flera av områdena har flera skydd, t ex såväl Natura 2000 som naturreservat.
Ha Fågelskydd 52,5 Naturreservat 4140,8 Natura 2000 5799,3 Nationalpark 3062 Biotopskydd 53,8 Summa skyddad natur. Obs! Några områden ingår i flera skydd. 7411 Andel av BSPA-området i % 0,03 2,7 3,8 2,0 0,04 4,9
– 51 –
2.5 Världsarvet Höga Kusten
Höga Kusten är ett världsunikt område på grund av den stora landhöjningen, vilket är en process som påbörjades under den senaste istiden. Landhöjningen pågår än idag och är så unik att FN-organet UNESCO utsåg Höga Kusten till ett världsnaturarv år 2000. Ett världsarv är en unik kultur- eller naturhistorisk miljö som vittnar om människans eller jordens historia. Världsarvskommittén antog Höga Kusten som världsarv med motiveringen: The site is one of the places in the world that is experiencing isostatic uplift as a result of deglaciation. Isostatic rebound is well-illustrated and the distinctiveness of the site is the extent of the total isostatic uplift which, at 294m, exceeds others. The site is the "type area" for research on isostacy, the phenomenon having been first recognised and studied there Världsarvet består till 56 % av vatten. I nominerings- och prövningsprocessen för världsarvet behandlades frågan om den marina delen av området. En av frågorna från Unescos världsarvskommitté var varför så stor marin del tagits med inom området. Förklaringen/motiveringen var att den utgjorde en viktig del av förståelsen av landhöjningen och till en del var ”framtida uppstigande land”. De marina värdena beskrevs i en särskild delrapport, ”Det marina livet”, och är främst den biologiska förändringsprocess som sker när marina områden genom landhöjningen avsnörs från havet och förändras från saltvatten till sötvatten. Sverige hade även nominerat Höga Kusten för dessa biologiska värden. Världsarvskommittén godkände inte att de biologiska värdena utgjorde ett eget kriterium men godkände avgränsningen av den marina delen. De biologiska värdena kan därför sägas utgöra en del av de geologiska landhöjningsvärdena men inte i sig utgöra ett eget världsarvsvärde. UNESCOs världsarvskommitté har startat ett särskilt initiativ, ”The World Heritage Marine Programme”, för de marina världsarven, där Höga Kusten är ett av dessa. Avsikten med programmet är att etablera ett effektivt bevarande och en effektiv skötsel av befintliga och potentiella marina världsarvsområden. Med hänsyn till de marina värdena i BSPA-området Höga Kusten kan det vara av stort värde att i framtiden utveckla kontakterna med detta UNESCO-initiativ och HELCOM. Liksom för BSPA-områdena finns det ingen särskild lag för ett världsarv utan de ska enligt världsarvskonventionen skyddas med nationell lagstiftning, som i Sverige sker främst genom miljöbalken samt plan- och bygglagen. Världsarvets värden utgör en del av riksintresset Höga Kusten enligt kap 3 och 4 MB och skall beaktas vid översiktsplanering, detaljplanering och tillståndsgivning. Världsarvet Höga kusten utökades 2006 med Kvarkens skärgård i Österbotten (Finland) och heter sedan dess Höga kusten/Kvarkens skärgård .
– 52 –
Övriga skyddade områden:
Förutom ovanstående områden som är skyddade enligt kap.7 Miljöbalken, så finns det även andra typer av skyddade områden.
2.6.1. Naturvårdsobjekt
Länsstyrelsens så kallade naturvårdsobjekt är områden med kända höga naturvärden av olika slag. Naturvårdsobjekten är klassificerade i en 3-gradig skala där 1 är ”högsta naturvärde”. Klassificeringen av naturvårdsobjekten ska ses som ett underlag och värdena kan ha förändrats sedan bedömningen gjordes.
Fig. 15. Naturvårdsobjekt inom BSPA Höga Kusten.
2.6.2 Nyckelbiotoper
Nyckelbiotoper är skogsområden med mycket höga naturvärden. Nyckelbiotop är ett kvalitetsbegrepp som avser skogsområden där man finner eller kan förväntas finna rödlistade arter. Dessa skogar har egenskaper som gör att de har en nyckelroll för missgynnade och – 53 –
hotade djur och växter i skogen. Begreppet nyckelbiotop har ingen juridisk innebörd. Det finns inget direkt lagligt skydd för nyckelbiotoper. Däremot kan staten, genom Skogsstyrelsen, utbetala ersättning till markägaren. Då inrättas ett så kallat biotopskydd som fungerar i det närmaste som ett litet naturreservat.
Fig. 16. Kartan ovan visar var nyckelbiotoper finns inom och i närheten av BSPA Höga Kusten.
2.6.3 Hotade arter
I bilaga 5 presenteras vilka hotade arter som förekommer inom BSPA-området (kärlväxter, fiskar, fåglar och däggdjur). I samma bilaga presenteras även växter som är lite speciella som förekommer inom området, med vilket menas att de t ex har sin nordgräns i område, är endemisk för området etc. Inom BSPA Höga Kusten förekommer såväl rödlistade arter som fridlysta arter och även så kallade ÅGP-arter. Vad ÅGP innebär presenteras nedan.
ÅGP-arter:
ÅGP (Åtgärdsprogram för hotade arter) är en satsning för att nå miljömålen och specifikt en satsning på ett rikt växt- och djurliv. Nationellt har ca 500 hotade arter har valts ut som ÅGP – 54 –
arter och av dessa berör ca 70 arter Västernorrlands län, fördelat på ca 50 åtgärdsprogram. Västernorrland har 9 åtgärdsprogram som vi är nationellt ansvariga för, vilket omfattar framtagande och uppföljning. Urvalet av arter har gjorts utifrån olika kriterier, men ett huvudkriterium har varit att arten ska kunna gynnas genom någon slags åtgärd, vanligtvis för att efterlikna en naturlig störning eller genom att restaurera en missgynnad naturtyp. Även många hävdberoende arter ingår. Det som är helt unikt med Höga kusten förutom det kuperade landskapet och landhöjningseffekter, är de glesa hälltallmarkskogarna som erbjuder ett mycket varmt klimat som bara återfinns betydligt längre söderut i landet eller till och med längre söderut i Europa. En ÅGP-art som är knuten till just den miljön är jättepraktbaggen. Jättepraktbaggen kräver död ved för sin långa larvutvecklingstid på 3-6 år och det krävs att veden är solbelyst under större delen av dagen. Det räcker med endast en mindre beskuggning under en del av dagen för att platsen ska betraktas som olämplig. Sådana miljöer existerar knappast i det övriga skogslandskapet och klart är också att havets utjämnande effekt på temperaturen har stor betydelse. Inom ÅGP finns i dagsläget ett femtontal åtgärdsprogram som berör BSPA-området.
Fig. 17. I kartan visas fynd av vissa åtgärdsprogramsarter (ÅGP arter) av växter, svampar, vattensalamander och insekter. Även flodpärlmussla är en ÅGP-art, men den visas i egen figur.
– 55 –
2.6.4 Marina ekosystemet
Det var i havet som livet en gång började. Hav täcker idag över 70 % av jordens yta, så det är med all rätt som jorden kallas för
’den blå planeten
’. Trots det utgörs havet av stora outforskade områden som vi vet mindre om än om månen! Här finns förmodligen ett stort antal arter som ingen känner till. Havet är samtidigt en miljö som utnyttjas hårt, just på grund av att vi inte ser vad som händer under ytan. Höga Kusten utgör med sin speciella geologi och med sin brutna kust ett synnerligen diverst marint ekosystem. Salthalten är tillräckligt hög för att de flesta arterna man finner längre söderut i Östersjön fortfarande kan förekomma. Flora och fauna utgörs av en blandning av sötvattens- och marina arter. Inom området finns såväl mjukbotten som hårdbotten. Med mjukbotten menas att botten utgörs av ett mjukt material, så som sand, lera och dy. På sådana bottnar är vattnet mer stilla. Här sitter växterna fast med rötter och en del djur lever nedgrävda i botten. Med hårdbotten menas att botten utgörs av ett hårt material, så som klippor, block och sten. På sådana bottnar är vattnet ofta i rörelse och de som lever här måste kunna hålla sig kvar på något sätt. Algerna har inga rötter utan sitter fast på klippor och stenar med en sorts häftplattor. Blåmusslor har istället trådar som de sitter fast med. Rent generellt kan man säga att ytterskärgårdsområdena domineras av hårdbotten, medan innerskärgårdsområdena domineras av mjukbotten, speciellt i de vågskyddade vikarna. För organismerna i havet innebär detta två helt olika världar med helt olika förutsättningar. Många arter har specialiserat sig till ett liv antingen på de mjuka bottnarna eller på de hårda bottnarna. Sedan finns det fiskar som rör sig mellan dessa miljöer. Vågexponeringen i området varierar från exponerat till väldigt skyddat (ultraskyddat). Nedan följer en allmän presentation av den marina miljön i BSPA-området, för mer ingående beskrivningar se kapitel 3.2 och 3.6.
Fig. 18. Inom området förekommer såväl smalbålig som bredbålig blåstång. Den smalbåliga har under senare år klassats som en egen art, smaltång (Fucus radicans). (Foto: Hans Kautsky)
– 56 –
Fig. 19. Brunalgen snärjtång, även kallad sudare (Chorda filum). (Foto: Hans Kautsky)
Havet i Höga Kusten domineras av stora vattendjup nära inpå land. Branta klippor stupar ner i havet och dessa fortsätter många gånger ner under vattnet. Många fjärdar domineras av klippor och sten de första metrarna för att sedan plana ut i sandbotten. De ekologiskt viktiga grunda vikarna förekommer mycket sparsamt i BSPA-området.
Diagram. 5. Sammanställning över djupfördelningen av havet i BSPA Höga Kusten (blå stapel). De röda staplarna visar djupfördelningen av de idag områdesskyddade områdena. De djupare bottnarna saknar idag helt områdesskydd. (december 2010)
– 57 –
Diagram 6. Sammanställning över havsområdets exponerningsgrad för vågor och vind (blå stapel). De röda staplarna visar exponeringsgraden av de idag områdesskyddade områdena. De exponerade bottnarna saknar idag helt områdesskydd. (december 2010) Fig. 20. Foto: Lotta Nygård
– 58 –
Fisk
Kunskapen om fisk i havet är tyvärr bristfällig i dagsläget. Nedan visas en karta med sammanställning av lekområden för ett antal arter. För mer information se kapitel 3.2.
Fig. 21. Kartan visar lekområden för olika fiskarter. Källa: Intervjustudie Fiskeriverket samt GIS-studie och fältinventering (sikyngel) Länsstyrelsen
Undervattensvegetation
I de grunda vågskyddade vikarna där botten utgörs av sand eller mjukbotten, breder ofta mäktiga ängar av kransalger eller kärlväxter ut sig. I dessa miljöer trivs många fiskar och även andra smådjur. Dessa miljöer lockar även till sig många fåglar på jakt efter mat eller vila. På de mer exponerade lokalerna med hårdbotten domineras växtligheten istället av olika typer av alger. I kustekosystem är stora alger viktiga för den lokala biodiversiteten, detta eftersom de ger en livsmiljö för många fastsittande växter och djur samt ger skydd åt kräftdjur och fiskar som annars inte kan överleva i området. För mer information se kapitel 3.2. – 59 –
Fig. 22. Kartan ovan visar var blåstång (Fucus sp.) finns respektive saknas inom BSPA området. Resultat utifrån dykinventeringar t.o.m. år 2010. Blåstången kräver hårt botten substrat att fästa vid och saknas således på mjukare bottnar. Blåstången kräver även en salthalt som ej understiger ca 4 promille och saknas således i närheten av sötvattensutflöden.
– 60 –
Fig. 23. Kartan ovan visar förekomst av kransalger i BSPA-området. De kransalger som växer i området är: borststräfse (Chara aspera), grönsträfse (Chara baltica) och havsrufse (Tolypella nidifica). Resultat utifrån dykinventeringar av undervattensvegetation.
– 61 –
Marina naturtyper och habitat
Inom området finns ett stort antal olika marina naturtyper och habitat (livsmiljöer), vilket utgör livsrum för ett stort antal arter. Nedan presenteras sannolikheten för att olika arter förekommer. Observera att kartorna inte visar exakt var olika arter förekommer, utan sannolikheten för att du ska hitta de olika arterna. Kartorna är bra för att få en översiktlig bild av området, men ska ej användas på detaljnivå. De kan dock ge en översiktlig bild över var olika naturtyper finns, sedan måste fältbesök göras för att bekräfta kartans bild. Det syns t ex tydligt att kärlväxter och kransalger förekommer i de grunda vågskyddade vikarna, medan områdena längre ut domineras av olika typer av alger. Kartorna bygger på en omfattande inventering med så kallad drop-video under år 2009. På ett stort antal punkter i området vet vi således vad det är för naturtyp samt vilka växter och fastsittande dur som förekommer, mellan dessa punkter har det sedan med hjälp av dator gjorts en uppskattning av vilka arter som finns. Detta har gjorts utifrån en rad antal parametrar så som bottentyp, exponeringsgrad och salthalt. Kartorna nedan är endast ett urval av resultatet från det omfattande arbetet. För mer information och resultat se separat kommande rapport (Länsstyrelsen Västernorrland, 2011).
Observera att kartan således inte visar var blåstång faktiskt växer, utan endast sannolikheten Fig. 24. Kartan ovan visar sannolikheten för förekomst av blåstång (Fucus vesiculosus). för att den finns. Förekomsten av blåstång styrs framförallt av, i ordning efter inverkan, djup, Mifo = Punktäthetsanalys för samtliga MIFO objekt, Helcom = Cost distance analys av Helcom industry coastal (de värsta utsläppsindustrierna enligt HELCOM) och Swm_vd =
– 62 –
vågexponering nedräknad till botten. Ovanstående modellering är gjord av AquaBiota på uppdrag av Länsstyrelsen Västernorrland år 2010. Fig. 25. Kartan ovan visar sannolikheten för förekomst av sträfsen (Chara sp.). Observera att kartan således inte visar var sträfsen faktiskt växer, utan endast sannolikheten för att de finns. Sträfsen går även under namnet kransalger. Förekomsten av sträfsen styrs framförallt av, i ordning efter inverkan, djup och vågexponering. Om vi haft tillgång till ett mer detaljerat substratlager hade vi fått en annorlunda prediktion av Chara. Nu blev prediktionen ganska generell på grunda lagom exponerade bottnar. Ovanstående modellering är gjord av AquaBiota på uppdrag av Länsstyrelsen Västernorrland år 2010.
På grunda skyddade bottnar i området förekommer olika arter av sträfsen, dvs. kransalger (
Chara sp.
). De saknar liksom andra alger rötter, utan har istället rotliknande rhizoider som de förankrar sig i den mjuka botten med. Kransalger förekommer således inte på hårdbotten eftersom de där inte har någon möjlighet att förankra sig. I flera av de grunda skyddade vikarna i Höga Kusten förekommer mattor av kransalger. Dessa håller oftast en högt ekologiskt värde, inte minst för att många fiskar är knutna till dessa miljöer för sin lek och uppväxt. Släktnamnet Chara betyder prydnad och glädje. – 63 –
Kransalger som finns inom BSPA Höga Kusten (vad vi vet idag) är:
Chara aspera
(Borststräfse)
Chara tomentosa
(Rödsträfse)
Tolypella nidifica
(Havsrufse)
sannolikheten för att den finns. Förekomsten av sudare styrs framförallt av, är gjord av AquaBiota på uppdrag av Länsstyrelsen Västernorrland år 2010. i ordning efter
– 64 –
(Dictyosiphon, stictyosiphon). Observera att kartan således inte visar var skäggalg och krulltrassel faktiskt växer, utan endast sannolikheten för att de finns. Förekomsten av skäggalg och krulltrassel styrs framförallt av ,
i ordning efter inverkan, djup, Mifo = Punktäthetsanalys för samtliga MIFO objekt, bottensalinitet och djup. Ovanstående modellering är gjord av AquaBiota på uppdrag av Länsstyrelsen Västernorrland år 2010.
– 65 –
Fig. 28. Kartan ovan visar sannolikheten för förekomst av blåmussla (Mytilus edulis). Observera att kartan således inte visar var blåmussla faktiskt finns, utan endast sannolikheten för att den finns. Förekomsten av blåmussla styrs framförallt av, i ordning efter inverkan, vågexponering, Helcom = Cost distance analys av Helcom industry coastal (de värsta utsläppsindustrierna enligt HELCOM) och djup. Ovanstående modellering är gjord av AquaBiota på uppdrag av Länsstyrelsen Västernorrland år 2010.
– 66 –
Fig. 29. Kartan ovan visar sannolikheten för förekomst av borstnate (Potamogeton pectinatus). Observera att kartan således inte visar var borstnate faktiskt växer, utan endast sannolikheten för att den finns. Förekomsten av borstnate styrs framförallt av,
i ordning efter inverkan, djup, Helcom = Cost distance analys av Helcom industry coastal (de värsta utsläppsindustrierna enligt HELCOM). Swm_vd = vågexponering nedräknad till botten. Ovanstående modellering är gjord av A quaBiota på uppdrag av Länsstyrelsen Västernorrland år 2010.
– 67 –
Fig. 30. Kartan ovan visar sannolikheten för förekomst av ålnate (Potamogeton perfoliatus). Observera att kartan således inte visar var ålnate faktiskt växer, utan endast sannolikheten för att den finns. Förekomsten av ålnate styrs framförallt av,
i ordning efter inverkan, djup och vågexponering nedräknad till botten. Ovanstående modellering är gjord av AquaBiota på uppdrag av Länsstyrelsen Västernorrland år 2010.
– 68 –
Fig. 31. Kartan ovan visar sannolikheten för förekomst av fjäderslick (Polysiphonia fucoides). Observera att kartan således inte visar var fjäderslick faktiskt växer, utan endast sannolikheten för att den finns. Förekomsten av fjäderslick styrs framförallt av ,
i ordning efter inverkan,
Substrat = SGU:s substrat, djup, Swm = Vågexponering och Helcom = Cost distance analys av Helcom industry coastal (de värsta utsläppsindustrierna enligt HELCOM). Ovanstående modellering är gjord av AquaBiota på uppdrag av Länsstyrelsen Västernorrland år 2010.
– 69 –
Fig. 32. Kartan ovan visar sannolikheten för förekomst av rödslick (Polysiphonia
i ordning efter inverkan, substrat = SGU:s substrat, djup, Swm = uppdrag av Länsstyrelsen Västernorrland år 2010.
spp) och rödris (Rhodomela). Observera att kartan således inte visar var rödslick och rödris faktiskt växer, utan endast sannolikheten för att den finns. Förekomsten av rödslick och rödris styrs
– 70 –
Fig. 33. Kartan ovan visar sannolikheten för förekomst av tarmalg (Ulva intestinalis). Observera att kartan således inte visar var tarmalg faktiskt växer, utan endast sannolikheten för att den finns. Ovanstående modellering är gjord av AquaBiota på uppdrag av Länsstyrelsen Västernorrland år 2010.
– 71 –
2.6.5 Värdefulla marina områden
Samtliga nedan presenterade områden har ett högt naturvärde tillsammans och var för sig. Denna sammanställning har ej funnits tidigare, utan är helt nytt material utifrån det stora antal inventeringar som har gjorts de senaste åren. Bedömningar har gjorts utifrån den kunskap vi har idag (dec 2010). Områdena kan komma att modifieras efter att ytterligare inventeringar görs. Följande naturvärden har legat till grund för bedömningen av marint naturvärde: Dykinventeringar av fastsittande vegetation och djur (ett stort antal lokaler är undersökta på detta sätt) Inventeringar med hjälp av undervattensvideo (ett flertal områden karterade på detta sätt, många gånger med efterföljande dykinventeringar) Inventeringar med hjälp av så kallad drop-video, då en kamera sänks ner till botten från båt (en omfattande inventering utfördes år 2009) Fågelinventeringar Provfisken i sötvatten GIS-analyser av lekområden för fisk Intervjustudie kring lekområden för fisk (utförd av Fiskeriverket) Kustinventeringen (undervattensvegetation i strandzonen, till ca 1 m djup) Utöver detta har även experter inom de olika områdena bidragit med sin kunskap om de olika områdena. Det gäller inte minst fiskevårdsområden och ornitologiska föreningen som har varit till stor hjälp. Utav nedanstående har en del områden bedömts ha extra höga marina värden och dessa benämns som hotspots. Artrikedomen är bedömd utifrån länets förutsättningar. Att området är utpekat som värdefullt marint område beror så gott som uteslutande på områdets ekologiska betydelse (t ex lekområde för fisk, häckningsområde för fågel), och mer sällan förekomst av enstaka arter. De värdefulla marina områdena i BSPA-området visas på kartan på nästa sida. – 72 –
Gaviksfjärden:
Hela området bedöms vara ett så kallat som hotspots.
hotspot
med extra höga marina naturvärden. Vi har idag god kunskap om områdets marina miljö. Även Bråtan inom området har klassats Representativitet: Mycket representativ för området (skolexempel!). Biotoprikedom: Högsta, dvs. stort antal olika bottentyper samt olika exponeringsgrad. Artrikedom: Stor Förekomst av grunda vikar: 4st, varav den största är Fällsvikshamn Förekomst av laguner: 1 st (Fällsvikshamn)
Miljöövervakning:
Bottenfauna Vattnets fysikaliska och kemiska sammansättning Plankton Makrovegetation Fisk Referensområde såväl nationellt som regionalt
Viktiga områden för fisk:
Lekområden för strömming (enligt intervjustudie FiV) Lekområden för abborre & gädda (enligt GIS-analys över potentiellt viktiga områden) 5 st vattendrag med uppvandrande fisk: (enligt lokala fiskare och Fiskevårdsområden, via Temagrupperna): Sundströmmen –Abborre Rydbäcken –Havsöring Sörlebäcken –uppvandrande fiskart? Skiringsbäcken - uppvandrande fiskart? Norrsjöbäcken - uppvandrande fiskart?
Viktiga områden för fågel med havsanknytning:
(enligt ÅOF) Öarna i Gaviksfjärden: vigg, ejder, örn, roskarl Södra spetsen av Gaviksskatan: Tärnkoloni, troligen mest silvertärna, på lilla skäret Storbergsholmen Tärnor och måsar på södra delen av ön Inloppet till Sörleviken samt vassområdet på västra sidan av Sörleviken Vid inloppet -skrattmås och tärnor, vigg samt andra sjöfåglar Vid vassområdet håller rastande änder och vadare till vid lämpligt vattenstånd Fällsvikshamn: Svarthakedopping rastlokal, strandängar-bete, vegetationsrikt – 73 –
Mädan: vigg, ejder, örn, roskarl Ramsta: Vadare Strandängar
Rotsidan-Högbonden-Klubben
Området utgörs av exponerad öppen kust, hårda bottnar, rika algsamhällen, stor djup utbredning av alger, artrikedom hög för exponerad kust i området. Vi har idag god kunskap om områdets marina miljö. Representativitet: Mycket representativ för området (skolexempel!). Biotoprikedom: Hög Artrikedom: Stor Förekomst av grunda vikar: Endast 1 liten (östra sidan av mynningen till Berghamn) Förekomst av laguner: Inga Området finns stor djuputbredning av alger, vilket indikerar god vattenkvalitet. En lokal vid Berghamn har den djupast förekommande blåstången i länet.
Miljöövervakning:
Bottenfauna (ingen inom området, men strax öster om) Makrovegetation Referensområde såväl nationellt som regionalt
Viktiga områden för fisk:
Framförallt lekområden för strömming (enligt intervjustudie FiV), men även lekområden för sik (enligt intervjustudie FiV). 2 st vattendrag med uppvandrande fisk: (enligt lokala fiskare och Fiv-områden, via Temagrupperna): Krangeltjärnsbäcken -uppvandrande fiskart? Östersjöbäcken - uppvandrande fiskart?
Viktiga områden för fågel med havsanknytning:
(enligt ÅOF) Öarna vid Gaviksfjärdens mynning Se över skydd. Bibehåll Långskärsklubb! Högbondens sydspets Silvertärnekolloni Det behövs beträdnadsförbud
Befintliga skyddade områden:
Rotsidan (endast land ingår) (NR) Högbonden (hav ingår) (NR+N2000) Långskärsklubb (fågelskyddsområde) – 74 –
Hela området har höga marina värden, men följande hotspots är utpekade: Bråtan Rotsidan samt öarna vid Gaviksfjärdens mynning Högbonden
Storön
Området utgörs av exponerad till mycket exponerad öppen kust som har sötvattenspåverkan från Ångermanälven, framförallt i de sydvästra delarna. Området karaktäristeras av branta klippor även under havsytan. På norra Storön finns fina algsamhällen med speciell artsammansättning. Området är vetenskapligt intressant. Biotopriekdom: Mycket hög Artrikedom: Stor Förekomst av grunda vikar: Inga Förekomst av laguner: Inga Miljöövervakning: Ingen
Viktiga områden för fisk:
Lekområden för strömming på utsidan av Storön samt runt Grönviksflasen (enligt intervjustudie FiV). Lekområden för sik kring Lillholmen, Kulholmen, östra sidan av Hamnholmen (enligt intervjustudie FiV). 0 st vattendrag med uppvandrande fisk: (enligt lokala fiskare och Fiv-områden, via Temagrupperna)
Viktiga områden för fågel med havsanknytning:
(enligt ÅOF) Grönviksflasen Ejder m.m. Bibehåll fågelskydd
Befintliga skyddade områden:
Storön (endast land ingår) (NR) Grönviksflasen (Fågelskyddsområde)
Norafjärden
Norafjärden är tydligt sötvattenspåverkad av Ågermanälven med låg salthalt. Fjärden är trösklad, dvs. har en grundare klack vid mynningen. Området domineras av mjuka bottnar och kärlväxtsamhållen samt kransalgsängar. Det är relativt ovanligt med hårdbotten i området. Fjärden erbjuder en skyddad miljö från vågor och vind. Representativitet: Mycket representativ för området (skolexempel!). Biotoprikedom: Hög Artrikedom: Stor(sötvattensarter) Förekomst av grunda vikar: 16 st Förekomst av laguner: 2 st (Mörtviken, Bölestaviken) – 75 –
Miljöövervakning: Bottenfauna (vart 5:e år) Vattnets fysikaliska och kemiska sammansättning (1 ggr/år) (SRK Nedre Ångermanälven - Programmet håller på att revideras)
Viktiga områden för fisk:
Hela fjärden utgör lekområde för siklöja (enligt intervjustudie FiV) Lekområden för abborre/gädda vid ett flertal vikar (enligt GIS-studie) 4 st vattendrag med uppvandrande fisk: (enligt lokala fiskare och Fiv-områden, via Temagrupperna) Noraån –Uppvandrande fiskart? Skullerstabäcken –Uppvandrande fiskart? Bölestjärnsbäcken –Uppvandrande fiskart? Yttertjärnsbäcken –Uppvandrande fiskart?
Viktiga områden för fågel med havsanknytning:
(enligt ÅOF) Öar vid Svartnorabron Middagsholmarna
Befintliga skyddade områden:
Inga
Örarna
Örarna utgörs av 5 st små öar, belägna mitt i Omnefjärden. Undervattensvegetationen är dåligt känd i området. Området har stor betydelse för fåglar. Förmodligen växer kärlväxtsamhällen mellan öarna och algsamhällen på de mer våg exponerade lägena. Området har även betydelse för fisk. Förekomst av grunda vikar: 1 st (grunt sund mellan Lillören och Storören) Förekomst av laguner: 0 st Miljöövervakning: Ingen Strax i närheten sker miljöövervakning av bottenfauna, växtplankton och vattnets kemiska- och fysikaliska sammansättning.
Viktiga områden för fisk:
Lekområde för strömming (enligt intervjustudie FiV) Lekområde för sik (enligt intervjustudie FiV) Lekområden för abborre/gädda vid 2 vikar på Storören(enligt GIS-studie) 0 st vattendrag med uppvandrande fisk: (enligt lokala fiskare och Fiv-områden, via Temagrupperna) – 76 –
Viktiga områden för fågel med havsanknytning:
(enligt ÅOF) Hela området viktigt för fågel
Befintliga skyddade områden:
De 2 små öarna Skorporna
Läskären-Norrfällsviken
Området utgörs av en gradient av miljöer från vågexponerad till skyddad kust. Algsamhällen förekommer ner till stora djup, vilket indikerar god vattenkvalitet. Längre in mot kusten ökar inslaget av mjukbottnar med tillhörande växt- och djursamhällen. Artrikdeom: Stor Förekomst av grunda vikar: 2 st små (Hägget, vilken ligger i havet utanför NR Norrfällsviken, samt innersta delen av Storsand, vilket ligger i havet utanför NR Storsand) Förekomst av laguner: Inga Miljöövervakning: Ingen
Viktiga områden för fisk:
Lekområden för strömming längs hela kuststräckan inom området (enligt intervjustudie FiV) Ett litet antal sikyngel påtfäffades vid den inventering som gjordes 2010 (Lst) Lekområden för abborre/gädda finns längst in i Norrfällsviken samt i Trollarviken (enligt intervjustudie FiV), detta ligger dock utanför det markerade området. 0 st vattendrag med uppvandrande fisk: (enligt lokala fiskare och Fiv-områden, via Temagrupperna). Längst in i Norrfällsviken (utanför detta område) finns dock ett viktigt vattendrag: Hamnslåttern -Havsöring
Viktiga områden för fågel med havsanknytning:
(enligt ÅOF) Inga
Befintliga skyddade områden:
Norrfällsviken (inget hav ingår) (NR) Storsand (inget hav ingår) (NR)
Gnäggen
Gnäggen är ett utsjöområde som är kraftigt exponerat för vågor och vind. Området har mycket stort värde för sjöfågel och är i dag såväl Natura 2000 som naturreservat. Undervattensvegetationen utgörs av en typisk artsammansättning för utsjöområde. Mycket gråsäl förekommer.
Artrikedom: Stor Förekomst av grunda vikar: Inga Förekomst av laguner: Inga Miljöövervakning: Ingen – 77 –
Viktiga områden för fisk:
Inga kända lekområden 0 st vattendrag med uppvandrande fisk: (enligt lokala fiskare och Fiv-områden, via Temagrupperna)
Viktiga områden för fågel med havsanknytning:
(enligt ÅOF) Hela området har stort värde för fågel. Här häckar tordmule, sillgrissla m.fl. Gnäggen föreslås ingå i inventeringsrutten för indikatorn kustfågel inom BSPA Höga Kusten.
Befintliga skyddade områden:
Hela området är idag skyddat som Natura 2000 och naturreservat. I bägge ingår havsområdet.
Mjältön
Mjältön är belägen i ett inner-mellanskärgårdsområde.På Mjältöns utsida ligger lagunen Baggviken, vilken har potentiella värden som lek-/uppväxtområde för fisk, speciellt abborre och gädda. Laguner är ananrs väldigt ovanliga i Höga Kusten. Området påminner om Skuleskogen i artsammansättning, men ligger delvis mer vågexponerat. Biotoprikedom: Hög Artrikedom: Stor Förekomst av grunda vikar: 3 st Förekomst av laguner: 1 st (Baggviken) Miljöövervakning: Ingen
Viktiga områden för fisk:
Lekområden för abborre/gädda i de grunda vikarna Baggviken samt Södra Valmsundet (enligt GIS-studie) 0 st vattendrag med uppvandrande fisk: (enligt lokala fiskare och Fiv-områden, via Temagrupperna)
Viktiga områden för fågel med havsanknytning:
(enligt ÅOF) Norrskäret Sörskäret Sörskäret samt Harkgrundet föreslås ingå i inventeringsrutten för indikatorn kustfågel inom BSPA Höga Kusten.
Befintliga skyddade områden:
Delar av Mjältön (inget hav ingår) (NR)
Ulvön Ö kust
Ulvöns östra kust är ett ytterskärgårdsområde som ligger extremt vågexponerat. Området domineras nästan uteslutande av hårdbotten och exponerad kust, men även andra biotoper finns inom detta område. Speciellt lagunen Rensviken bör nämnas i detta hänseende. Lagunen – 78 –
har en rik växtlighet, fantastisk undervattensmiljö samt potentiellt höga värden för fisk som lek- och uppväxtområde. Inom området finns 2 st så kallade hotspots utpekade, dvs. där de marina värdena är extra höga. Dessa områden är sydöstra delen av Södra Ulvön samt Värnsingarna. Här finns en fantastiskt vacker undervattensmiljö med rika och kraftiga tångskogar. Artsammansättningen är typisk med framförallt algsamhällen som går djupt ner, vilket indikerar klart vatten. Representativitet: Mycket representativ för området (skolexempel!). Biotoprikedom: Högsta, dvs. stort antal olika bottentyper samt olika exponeringsgrad. Artrikdeom: Stor Förekomst av grunda vikar: 4 st (Flaseviken, Svartbergsviken, Rensviken, Sandviken) Förekomst av laguner: 1 st (Rensviken) Miljöövervakning: I områdets norra del, på gränsen till det intilliggande värdfulla marina området Trysunda sker miljöövervakning av följande: Vattnets kemikaliska och fysiska sammansättning (3 ggr/år) Växtplankton (3 ggr/år) Bottenfauna
Viktiga områden för fisk:
Lekområden för abborre/gädda finns endast i områdets lagun, Rensviken (enligt GIS studie) Stora lekområden för strömming (enligt intervjustudie FiV) 1 st vattendrag med uppvandrande fisk: (enligt lokala fiskare och Fiv-områden, via Temagrupperna) Bysjöbäcken –uppvandrande fiskart?
Viktiga områden för fågel med havsanknytning:
(enligt ÅOF) Värnsingsklubbarna (fågelskyddsområde) Bibehåll skydd Södra delen av Väster Värnsingarna Silvertärna, labb Fågelrikt Gråskärsbådan, Kvarngrönnan, Gråbuten, Flasan Tordmule, trut, tärna m.m. Bör införas fågelskydd för samtliga öarna Av dessa är idag Gråbuten och Flasan fågelskyddsområden. Värnsingsklubbarna, Kvarngrönnan, Gråbuten, Flasan samt Långskäret föreslås ingå i inventeringsrutten för indikatorn kustfågel inom BSPA Höga Kusten.
Befintliga skyddade områden:
Södra Ulvön (inget hav ingår) (NR) Stormyran på N Ulvön (inget hav ingår) (NR, N2000 –samma gräns) – 79 –
Värnsingsklubbarna (fågelskyddsområde) Gråbuten och Flasan (fågelskyddsområden)
Trysunda-Vågön
Området är starkt vågexponerat på östra sidan (ytterskärgårdskaraktär) och mer skyddat på insidan (mellanskärgårdskaraktär). Hårbotten dominerar, men olika biotoper förekommer, så som t ex vikar med sandbotten. I norra delen (Råskärsön) finns antydan till påverkan från industrier, Ö-viks fjärden. Därför har ej Råskärsön tagits med annat än en liten vik på södra udden. Representativitet: Mycket representativ för området (skolexempel!). Artrikedom: Stor Förekomst av grunda vikar: 4 st (Björnviken på Trysunda, sund mellan Vågön och Vågholmen, sund mellan Grisslan och Grisselön, samt en vik på södra Råskärsön) Förekomst av laguner: Inga Miljöövervakning: Se kommentar ovan under Ulvöns Ö kust
Viktiga områden för fisk:
Lekområde för sik i den stora viken på västra sidan av Vågön (enligt intervjustudie FiV).
Några mindre lekområden för abborre/gädda i sundet mellan Vågön och Vågholmen samt i sundet mellan Grisslan och Grisselön (enligt GIS-studie) Stora lekområden för strömming på utsidan av öarna samt inne i Trysunda viken (enligt intervjustudie FiV) 0 st vattendrag med uppvandrande fisk
Viktiga områden för fågel med havsanknytning: (enligt ÅOF)
Kusten. Vågöholmen 1a i toppen på 1999-års fågelinventering Beträdnadsförbud behövs Sörklubben föreslås ingå i inventeringsrutten för indikatorn kustfågel inom BSPA Höga
Befintliga skyddade områden:
Trysunda (hav ingår) (NR + N2000, samma avgränsning)
Skuleskogen
Havet utanför Skuleskogen utgörs av ett inre mellanskärgårdsområde med oftast markerad strandbrink ner till 3-4 m med hårda bottnar med algsamhällen och därefter flacka sandytor med kärlväxter. Förekomst av grunda vikar: 5 st (längst in i Kälaviken, kring Tärnättholmarna, Salsviken, västra viken på Röholmen) Förekomst av laguner: 1 st (Salsviken) Miljöövervakning: Ingen – 80 –
Viktiga områden för fisk:
Små lekområden för abborre/gädda finns kring Tärnättholmarna, Salsviken, västra viken på Röholmen (enligt GIS-studie) Lekområden för sik finns i Kälaviken (enligt intervjustudie FiV) I Kälaviken har sikinventering av yngel utförts under 2010 (29 st sikyngel) 1 st vattendrag med uppvandrande fisk: (enligt lokala fiskare och Fiv-områden, via Temagrupperna) Skravelbäcken –uppvandrande fiskart? Viksbäcken -Havsöring, Flodnejonöga
Viktiga områden för fågel med havsanknytning: (enligt ÅOF)
Inga
Befintliga skyddade områden:
Skuleskogen (litet havsområde ingår) (Nationalpark + N2000)
Öarna utanför Skuleskogens nationalpark
Detta är ett väldigt vackert mellanskärgårdsområde med hög art- och biotoprikedom. Området utgörs av ett flertal mindre öar, omgivna av grunt vatten runt öarna och annars stora vatten djup mellan öarna. Inom området finns 1 st så kallat hotspots utpekat, dvs. där de marina värdena är extra höga Detta område utgörs av de små öarna norr om Ronön (se karta). Detta område är av stor vikt för såväl undervattensvegetation, fisk som fågel. Representativitet: Mycket representativ för området (skolexempel!). Biotoprikedom: Högsta, dvs. stort antal olika bottentyper samt olika exponeringsgrad. Artrikedom: Stor Förekomst av grunda vikar: 0 st Förekomst av laguner: 0 st Miljöövervakning: Ingen
Viktiga områden för fisk:
Lekområden för strömming kring Högholmen och Ronögrunden (enligt intervjustudie FiV) Endast litet lekområden för sik vid Skatauddens spets (enligt intervjustudie FiV) 0 st vattendrag med uppvandrande fisk
Viktiga områden för fågel med havsanknytning: (enligt ÅOF)
Ryssgrundet Ronögrundet Buskgrundet Höggrundet – 81 –
Ottängsgrunden Hälsinggrunden Ronögrundet samt Ottängsgrunden föreslås ingå i inventeringsrutten för indikatorn kustfågel inom BSPA Höga Kusten.
Befintliga skyddade områden:
Inga
Balesudden
Balesudden är ett mellanskärgårdsområde som ligger mellanexponerat till skyddat från vågor och vind. Området är artfattigt men typiskt för mellanskärgård. Förekomst av grunda vikar: 0 st Förekomst av laguner: 0 st Miljöövervakning: Ingen
Viktiga områden för fisk:
Lekområden för strömming på södra sidan av Balesudden (enligt intervjustudie FiV) 1 st vattendrag med uppvandrande fisk: (enligt lokala fiskare och Fiv-områden, via Temagrupperna) Balestjärnbäcken –uppvandrande fiskart?
Viktiga områden för fågel med havsanknytning: (enligt ÅOF)
Inga
Befintliga skyddade områden:
Balesudden (hav ingår) (NR + N2000, samma avgränsning)
Åvikfjärden + mynningsområde
Åvikfjärden ligger precis utanför gränsen till BSPA-området, med mynningen precis på gränsen. Området är av sådant högt marint värde att det ändock har tagits med i beskrivningen av de mest värdefulla marina områdena. Det är en relativt grund vik med en mycket grund och smal mynning ut till havet. Viken är som djupast i mitten med ca 11 meters djup. Åvikfjärden har en unik miljö för området, detta då fjärden utgörs av mjukbotten, något som annars är väldigt ovanligt i Höga Kusten. Viken är enastående ur ekologisk synpunkt och har en för Höga Kusten unik artsammansättning. Här finns ett löst levande bottensamhälle av växter, vilket är någonting mycket ovanligt och kan endast uppstå i trösklade vikar. I Åvikfjärden finns heltäckande bestånd av dalkarlsmossa (
Fontinalis dalecarlia
höga.
) och stjärnandmat (
Lemna
). Området utgör lekområde för sik och abborre/gädda. Hela Åvikfjärden är ett så kallat hotspot, dvs. där de marina värdena är extra Representativitet: Mycket representativ för området (skolexempel!). Artrikedom: Stor – 82 –
Förekomst av grunda vikar: 3 st (mynningen till Åvikfjärden samt småvikar strax öster och väster om mynningen) Förekomst av laguner: 1 st (hela Åvikfjärden) Miljöövervakning: Ingen
Viktiga områden för fisk:
Hela området utgör lekområde för sik vid (enligt intervjustudie FiV). I den inventering av sikyngel som länsstyrelsen lät göra år 2010 återfanns lokalen med flest sikyngel inom detta område (viken strax söder om mynningen, vid Högsand). Åvikfjärden utgör lekområde för abborre/gädda (enligt GIS-studie) 0 st vattendrag med uppvandrande fisk
Viktiga områden för fågel med havsanknytning: (enligt ÅOF)
Inloppet till Åvikfjärden (se karta) Vadare, änder Födolokal, rastlokal, strandängar (Södra udden av Normanön –ligger precis utanför området, inkludera?) Grågås, silvertärna m.m.
Befintliga skyddade områden:
Inga
Skagsudde
Området är ett brutet ytterskärgårdsområde som domineras av vågexponerade hårdbottnar. Vi har idag bristande kunskap om området och ytterligare inventeringar behöver göras. Området har förmodligen en stor artrikedom. De skyddade vikarna är kraftigt exploaterade, så därför har dessa exkluderats från det utritade området. Förekomst av grunda vikar: 3 st (södra sidan av Lill-Flasen samt Stor-Flasen, Taviken samt viken söder därom, Sörbroviken) Förekomst av laguner: 1 st (viken innanför Storhällorna, även inre delen av Sör-Broviken?) Miljöövervakning: Ingen
Viktiga områden för fisk:
Lekområden för abborre/gädda på norra sidan av Otterskäret (enligt GIS-studie) Lekområden för strömming vid Skagsudde (enligt intervjustudie FiV) 0 st vattendrag med uppvandrande fisk
Viktiga områden för fågel med havsanknytning: (enligt ÅOF)
Skagsflasor Skräntärna Beträdnadsförbud behövs Västerskär, Mellanskär, Österskär Otterskären Västerskär-Mellanskär föreslås ingå i inventeringsrutten för indikatorn kustfågel inom BSPA Höga Kusten. – 83 –
Befintliga skyddade områden:
Västerskär-Mellanskär (Fågelskyddsområde) (inget hav ingår)
Halsviksravinen (N Räfsöviken)
Halsviksravinen är en kraftigt vågskyddad vik, med för området sådan typisk artrikedom. Viktigt område för sjöfågel. Förekomst av grunda vikar: Inga Förekomst av laguner: Inga Miljöövervakning: Ingen
Viktiga områden för fisk:
Lekområden för abborre/gädda (längst in i Halsviken samt viken söder om) (enligt GIS-studie) 1 st vattendrag med uppvandrande fisk: (enligt lokala fiskare och Fiv-områden, via Temagrupperna) Rävsjötjärnsbäcken -Gädda Abborre
Viktiga områden för fågel med havsanknytning:
(enligt ÅOF) Hela området (N Räfsöviken) Rastlokal för sjöfågel Undvik ny fritidsbebyggelse
Befintliga skyddade områden:
Halsviksravinen (liten del av viken ingår) (NR + N2000)
2.6.6 Känsliga marina områden
Rent generellt kan man säga att de värdefulla marina områdena också är de känsliga marina områdena. Ett område kan dock vara olika mycket känsligt och dessutom känsligt för olika sorters påverkan. Nedan följer en beskrivning av några olika typer av känsliga områden. Det kan ibland också vara så att ett redan påverkat område kan anses som känsligt för ytterligare påverkan, detta genom att naturmiljön i ett sådant område kan riskera att raseras helt om påverkan skulle öka ytterligare. Sådana områden har dock ej tagits med i nedanstående sammanställningar. Kartan är en första sammanställning och kommer att behöva utvecklas allteftersom vi får ökad kunskap om området.
Grunda vikar & laguner är känsliga för strandexploatering, muddring, avloppsutsläpp
En av de allra värdefullaste, men samtidigt också allra känsligaste miljöerna i havet är grunda vikar med ett begränsat vattenutbyte med det utanförliggande havet, så som t ex laguner. Utsläpp som görs inne i viken blir kvar länge. Ju mer instängt ett vattenområde är, desto mer känsligt är det för tillförsel av näringsämnen, partiklar och skadliga ämnen. Detta beror på att i ett område med ett begränsat vattenutbyte, – 84 –
så som t ex en grund vik eller lagun, så blir de ämnen som tillsätts vattnet kvar länge i vattenmiljön, vilket ger en tydlig lokal påverkan. Grunda ekosystem, och speciellt de grunda vågskyddade vikarna fyller en mycket hög ekologisk funktion i havet och hör till Östersjöns allra mest produktiva områden. Många fiskar (t ex abbore och gädda) söker sig hit för att leka och ynglen växer sedan upp i den lugna skyddade viken. Vikarna är även viktiga för många fåglar på jakt efter föda. Om den grunda viken dessutom har ett eller flera mynnande sötvatten, så är viken av extra högt ekologiskt värde. Många fiskar är beroende av att kunna röra sig mellan hav och sötvatten för sin lek och uppväxt. Det faktum att vi i Höga Kusten har ytterst få grunda skyddade vikar gör att de få som finns fyller en mycket viktig biologisk funktion för hela området. Det gör att vi bör vara extra måna om de få grunda skyddade vikar som finns i området. För grunda havsvikar som har ett begränsat vattenutbyte med det utanförliggande havet, så som t.ex. trösklade havsvikar, sker troligen den största påverkan via tillrinningsområdet. Förändrad markanvändning i sådana vikars närmiljöer kan få stora konsekvenser för den akvatiska miljön genom bl.a. ökad tillrinning av humusämnen. Även ett stort tillskott av näringsämnen till dessa vikar kan få ödesdigra effekter på områdets biologi.
Sikens lekområden är känsliga för igenslamning och muddring:
Övriga områden känsliga för muddring är t ex lekområden för sik. Siken behöver relativt rena kala sandbottnar för sin lek. Det gör dessa bottnar känsliga för verksamheter som orsakar igenslamning eller eller avlägsnande av bottensubstratet. Detta gäller naturligtvis även andra fiskarter som är beroende av rena sandbottnar.
Stränder med höga naturvärden är känsliga för strandexploatering:
Många gånger sammanfaller stränder med höga naturvärden med områden som har höga marina värden. Kopplingen mellan land och hav kan inte nog betonas och det är av största vikt att vi ser strand och hav som en enhet, vilka styr och påverkar varandra i hög grad. Verksamheter på stranden påverkar många gånger även havet, det är därför viktigt att ta de marina värdena i beaktande vid planering av verksamheter på stranden. Detta gäller inte minst strandnära explotering. Även om inte själva byggnaden i sig påverkar havsmiljön, så kan verksamheter förknippade med byggnaden göra det, inte minst om det sker i grunda vågskyddade vikar (se beskrivning ovan). Exploateringen kan dock direkt påverka strandens naturvärden genom att olika biotoper och arter avlägsnas. Känsliga växter och fåglar försvinner. Havsörn och fiskgjuse är beroende av grova gamla tallar för sina bon, om dessa tas bort eller exploatering med hus sker i närheten av dessa kan havsörnen och fiskgjusen försvinna från området. Även strandängar bedöms vara känsliga för strandexploatering, framförallt vadare är starkt knutna till strandängar under häckningsperioden. I den omfattande kustinventering (framförallt av vegetation) som har gjorts i området, så har områden med naturvärdesklass 1-2 bedömts som extra känsliga för strandexploatering.
Områden som utgör referensområden för miljöövervakningen är känsliga för all form av påverkan som ändrar vattnets kemi och biologiska förutsättningar:
Gaviksfjärden är utsett till ett nationellt referensområde för miljöövervakningen av flera olika mätparametrar i havet, så som t ex vattenkemi, bottenfauna och undervattensvegetation. Området fungerar som referensområde för såväl nationell nivå som för regional nivå. Med referensområde i det här fallet åsyftas ett område som bedöms vara relativt opåverkat. Om – 85 –
förutsättningarna ändras allt för mycket kan området ej längre anses vara opåverkat och därmed inte heller referensområde. Detta är speciellt olyckligt om det finns långa mätserier, något som vi annars har stor brist på i Bottenhavet.
Områden känsliga för fiskodling:
Presenteras under kapitel 3.3.5.
Diskussion utifrån att hela området är klassat som riksintresse:
Höga Kusten är i sin helhet utsedd till område av riksintresse enligt kapitel 4 i Miljöbalken (Särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa områden i landet). Där står att: 4.1 § De områden som anges i 2-8 §§ är, med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet av riksintresse. Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd endast om -det inte möter något hinder enligt 2-8 §§ och -det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden. Detta bör således beaktas i hela BSPA-området. Inom områden som utpekats som särskilt känsliga rekommenderas extra försiktighet med åtgärder som kan skada den marina miljön. Dessa områden har sådana kvaliteer att det i framtiden skulle kunna bli aktuellt att införa områdesskydd för delar av dem.
2.7. Nuvarande övervakning/uppföljning 2.7.1 Miljöövervakning av havsmiljön
Miljöövervakning är återkommande undersökningar i syfte att upptäcka förändringar i miljötillståndet. Det som avgör vad som skall undersökas är kända miljöproblem, miljömål, lagar samt internationella direktiv och konventioner. Flertalet aktörer utför miljöövervakning som myndigheter, universitet, konsultbolag osv Den statligt finansierade miljöövervakningen är uppdelad på en nationell och en regional nivå. Naturvårdsverket ansvarar för den nationella och har ett övergripande samordningsansvar. Länsstyrelsen har ansvar över den regionala miljöövervakningen. Miljöövervakning av kust och hav används för att följa trender, upptäcka nya hot och miljöproblem. Olika former av påverkan som övergödning, syrgasstagnation, samt biologisk mångfald övervakas genom provtagning. Trendövervakningen ger svar på om det sker några storskaliga förändringar i kemiska och biologiska bakgrundsparametrar och fungerar bra som referensvärden.
Den mesta övervakningen inom programområdet ligger inom BSPA-området.
Kust och hav
, är trendövervakning i Gaviksfjärden samt Edsätterfjärden. Dessa vattenförekomster representerar relativt opåverkade havsmiljöer och verkar som regionala och nationella referensvatten och båda – 86 –
Fria vattenmassan
Delprogrammet avser att påvisa kemiska förändringar mellan åren som främst orsakat av övergödning. Provtagningen sker i Gaviksfjärden, som utgör en av flera stationer inom det gemensamma delprogrammet.
Fig. 34. Kartan visar var löpande recipientkontroll och miljöövervakning sker av fysikaliska / kemiska parametrar i havsvattnet. Källa: Länsstyrelsen, 2010
– 87 –
Fig. 35. Kartan visar var löpande recipientkontroll och miljöövervakning sker av växtplankton i havet. Källa: Länsstyrelsen, 2010
Makrofauna mjukbotten
Provtagningen ska upptäcka långsiktiga förändringar i makrofaunasamhället på mjukbotten, i sedimentet samt i syrehalten i bottenvatten. Undersökningarna skall ge underlag till att se övergödning, syrgasstagnation och förändringar i biologisk mångfald. Programmets verksamhet sker i Gaviksfjärden samt Edsätterfjärden, som utgör två av flera stationer inom det gemensamma delprogrammet som är samordnat med Naturvårdsverket och länsstyrelserna efter Bottniska viken. – 88 –
Fig. 36. Kartan visar var löpande recipientkontroll och miljöövervakning sker av bottenfauna i havet. Källa: Länsstyrelsen, 2010
Vegetationsklädda bottnar
Sedan år 2007 utförs nationell miljöövervakning av makroalger (dvs. alger du kan se för blotta ögat) i och kring Gaviksfjärden. Resultaten används för att följa övergödnings situationen och den biologiska mångfalden. Dykinventering sker en gång per år och då dokumenteras djuputbredning samt täckningsgrad av olika växter. Djuputbredningen styrs av ljusförhållandena, vilket i sin tur påverkas av partikelmängden i vattnet, vilken delvis avspeglar närsaltsförhållandena. – 89 –
Fig. 37. Kartan visar var nationell miljöövervakning sker av makrovegetation i havet, dvs. vegation som du kan se för blotta ögat. Källa: Länsstyrelsen, 2010
Kustfågelövervakning i Bottniska viken
Motiven för övervakning av kustfåglar berör såväl förändringar av miljön i häcknings områden som i rast- och övervintringsområden. Orsaker till rubbningar av fågelfaunan kan bero på förändringar i näringstillgång, siktdjup, miljögifter, fysisk störning, mellanarts interaktioner såsom boplatskonkurrens och predation. Syften med delprogrammet är att övervaka beståndsutveckling av häckande kust- och skärgårdsfågel i Bottniska viken. Men även att beskriva fågelfaunans beståndsstorlek, förekomst och täthet.
Havsörn
Havsörnen är en av toppredatorerna i det marina ekosystemet och befinner sig högst upp i näringsväven. Detta medför att den blir starkt exponerad för bioackumulerande och biomagnifierande kemiska föroreningar som släppts ut i havsmiljön. Att övervaka havsörnpopulationens utveckling i länet ger underlag för uppföljning av miljömålen Hav i balans och levande kust och skärgård, Giftfri miljö och Ett rikt växt- och djurliv. Syftet är att följa havsörnspopulation i länet för att utröna om några förändringar sker. Då häckande havsörnar i huvudsak är stationära under året ger studier av antal utkläckta ungar samt analyser av döda ägg en uppfattning om den regionala miljöbelastningen. Med kunskap om länets havsörnsbestånd ger detta även ökade möjligheter att skydda boplatser mot hot som är kopplade till mänskliga aktiviteter. – 90 –
Miljögifter i fisk
I Gaviksfjärden sker miljöövervakning i samband beståndsövervakning av fisk. Syftet är att uppskatta nivåer och normal variation av olika tungmetaller och organiska miljögifter, opåverkade av lokala källor. Med kunskap om dessa variationer i utsjö- och kustlokaler kan miljögiftsbelastningen uppskattas och representativa referensvärden för regionala och lokala miljögiftsstudier erhållas.
2.7.2 Samordnad recipientkontroll
Syftet med undersökningar inom den så kallade samordnade recipientkontrollen är att verksamhetsutövaren skall följa och beskriva utvecklingen av det kemiska och biologiska tillståndet inom de vattenområden som verksamheten skulle kunna påverka. I Västernorrlands län finns 3 st bildade Samordnade recipientkontroller. Det som främst berör BSPA Höga Kusten är Nedre Ångermanälvens samordnade recipientkontroll (SRK). Där pågår det under 2010 utvärdering och revidering av recipientkontrollprogrammet. Det har under senare år pågått en process för att bilda en SRK för hela Bottenhavets Norra del. Ett förslag är att kalla den för SRK-Höga Kusten och den skulle inkludera området mellan Omnefjärden/Ullånger och Nordmalingsfjärden/Nordmaling och dvs. delar av Kramfors, Örnsköldsvik och Nordmalings kommun. Var recipientkontroll sker inom BSPA-området visas i ovanstående kartor tillsammans med miljöövervakning.
2.7.3 Uppföljning av skyddade områden
För skyddade områden enligt kapitel 7 i miljöbalken finns alltid antagna skötselplaner (naturreservat och nationalpark) respektivt bevarandeplaner (Natura 2000). I dessa finns angivet vad som ska övervakas i respektive skyddat område. För uppgifter om detta hänvisas till respektive skötselplan/bevarandeplan. Från och med 2011 tar länsstyrelsen fram både långsiktiga och årliga uppföljningsplaner för de skyddade områdena. Då inget område är skyddat för sina marina värden, sker heller ingen uppföljning av den marina miljön i dessa områden.
2.7.4 Åtgärdsprogram Vattendirektivet
Miljöövervakning enligt Vattendirektivet kommer att ske i form av kontrollerande övervakning, operativ övervakning samt undersökande övervakning.
Kontrollerande övervakning
Kontrollerande övervakning syftar till att ge en sammanfattande och representativ bild av miljötillståndet i olika typer av yt- och grundvatten. Inom den kontrollerande miljö övervakningen mäts: Biologiska parametrar: alger, bottendjur, fisk m.m. Fysikalisk-kemiska parametrar: temperatur, salthalt, syreförhållanden, halter av närings ämnen, samt halter och belastning av föroreningar. Hydromorfologiska mätningar: vattenflöden, strömningsmönster, vågexponering m.m. – 91 –
Operativ övervakning
Operativ övervakning syftar till att beskriva statusen i de vatten som inte uppnår målen för god vattenkvalitet, eller där det finns risk för att målen inte uppnås. Denna typ av övervakning ska även utföras i vatten där det förekommer utsläpp av något/några av vattendirektivets 33 prioriterade ämnen eller ämnesgrupper. I jämförelse med den bredare kontrollerande miljöövervakningen är den operativa miljöövervakningen mer målstyrd utifrån ett specifikt problem. I den operativa övervakningen mäts den eller de biologiska kvalitetsfaktorer som är mest känsliga för den påverkan som vattnet utsätts för. Mätningar ska även innefatta förorenande ämnen och hydromorfologiska parametrar som bedöms vara viktigast när det gäller påverkan på vattnets kvalitet. När samtliga undersökta kvalitetsfaktorer indikerar en god vattenstatus kan den operativa miljöövervakningen avslutas och istället övergå till kontrollerande övervakning.
Undersökande övervakning
Undersökande övervakning är av utredande karaktär och utförs till exempel vid olyckor eller där man saknar kunskap om varför god status inte uppnås. Beroende på problemställning mäts en rad biologiska, hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer
2.7.5 Miljömål
På den nationella Miljömålsportalen presenteras idag ett 80-tal indikatorer. Indikatorerna som presenteras på Miljömålsportalen visar förändringar för faktorer som är viktiga för uppföljningen av miljökvalitetsmålen och dess delmål. Indikatorerna ska följa upp resultatet av miljömålsarbetet, visa om miljöarbetet går i rätt riktning och i rätt takt, visa hur tillståndet är i miljön och ge underlag för åtgärder och beslut. För mer beskrivning av de olika miljömålen se kapitel 1.4. BSPA Höga Kusten berörs av ett flertal av miljökvalitetsmålen, men framförallt dessa har vi bedömt vara högt prioriterade för samverkansplanens avgränsning: Hav i balans samt levande kust och skärgård Giftfri miljö Ingen övergödning Levande sjöar och vattendrag Bara naturlig försurning Ett rikt växt- och djurliv Övervakning och uppföljning av de olika miljömålen sker årligen. För aktuella mål och uppföljnigar under respektive miljömål hänvisas till Miljömålsportalen ( www.miljomalsportalen.se
). Så långt som möjligt har aktuella miljömål inarbetats i denna samverkansplan för BSPA Höga Kusten. Det är dock viktigt att poängtera att revideringar bör göras regelbundet så att samverkansplan och miljömål synkroniseras. – 92 –
2.7.6 ÅGP-arter
Inom området finns ett flertal ÅGP-arter (se kapitlet om hotade arter för mer information). Regelbunden övervakning i BSPA-området sker av följande arter: Skräntärna Havsörn Jättepraktbagge -kommer att följas upp med anledning av utplacering av substrat samt om ytterligare åtgärder blir utförda. Flodpärlmussla. Inventering av andra arter sker dock så snart tillfälle till att söka medel ges från nationellt håll. Natura2000-systemet kräver uppföljning av alla arter som är listade inom art-och habitatdirektivet. Detta kommer att ske på lite olika vis.
2.8 Kulturmiljö 2.8.1 Kulturhistoria
Inom BSPA Höga Kusten har generationer av människor har lämnat spår efter sig i form av boplatser, gravar, färdvägar, hamnar, fångst- och jakt samt fiskeanläggningar och religiösa platser. Arvet efter människor och kulturer är rikt och varierat. Människan har sedan stenåldern hela tiden koloniserat det nya land som stigit upp ur havet. Landhöjningen har därför medfört att lämningar från olika tidsepoker idag ligger på skilda höjdnivåer i landskapet. Den högsta kustlinjen ligger bara 2-3 km från dagens strandlinje bidrar till att välbehållna strandbundna lämningar från kontinuerlig mänsklig verksamhet under 7000 år finns representerade inom ett begränsat område. Inom området finns en fornlämningstäthet som är påfallande hög. De första människorna försörjde sig på säljakt och fiske. Fisket har varit en viktig del av den lokala försörjningen. Från 1600-talet fram till 1950 utgjorde fisket en av Höga kustens viktigaste näringar. Säljakten pågick ända framtill 1800-talet. Sälprodukter såsom tran, skinn och päls samt fisk var eftertraktade varor redan under järnåldern, men dess betydelse ökade med handelns kraftiga uppsving under medeltiden. De byggnader som uppfördes för fisket var enkla fiskebodar i skyddade vikar. När kronan under 1450-talet hävdade rätten till allt havsfiske, utarrenderades dessa delvis till fiskare från syd- och mellanSverige. Många av dessa fiskare hade borgerskap i Gävle. De har därför allmänt gått under benämningen ”gävlefiskarna”. Alla större fiskelägen i området är ”gävlebohamnar”: Skeppsmalen, Skagshamn, Grisslan, Trysunda, Sandviken, Ulvöhamn, Marviksgrunnan, Fällsvikshamn, Barsta, Bönhamn, Höglosmen (inte kvar idag, finns rester av husgrunder och gistvallar), Rävsön, Norrfällsviken, Berghamn och Storön (inte kvar idag, finns husgrunder kvar idag). Hamnarna beboddes endast under sommarhalvåret, men ändå har eller har de flesta haft kapell. Där fick inte bara fiskaren närvara vid gudstjänster, utan där förvarades också hans fiskeredskap under vinterhalvåret. Äldst är kapellet i Ulvöhamn från 1622. Det finns två typer av fiskebebyggelse i området, dels bönders och fiskares sjöbodar och dels fiskelägena. De första nämnda ligger ofta i små grupper i den inre skärgården. Där finns inga – 93 –
bostadshus. I fiskelägena däremot finns både bostadshus, sjöbodar, uthus och kapell. Dessa ligger på öar i den yttre skärgården eller i det yttersta kustbandet. Redan innan gävlefiskarnas fiskefärder till Höga Kusten upphörde under 1910-talet hade man börjat få en fast bosättning i fiskelägena. De enkla små bostadshusen och sjöbodarna blev tillbyggda eller ersatta. Sandvikens fiskeläge på norra Ulvön fick på grund av den oskyddade hamnen aldrig någon fast bosättning och har troligtvis därför bevarat sin ålderdomliga prägel. Under andra halvan av 1800-talet påbörjades industrialiseringen av Höga Kusten genom att ett antal sågverk etablerades, t.ex. Strängön, Måviken, Nyadal och Salsåker. Några av dessa miljöer finns kvar än idag. Höga Kusten utgjorde länge en sydgräns för den samiska kulturen. Kuststräckans bergiga landskap med mycket renlav gav ett gott vinterbete. Vinterbetet längs Höga Kusten fortsatte i Nordingrå in på 1930-talet. De flyttande samerna bodde i kåtor eller i timmerhus, men i trakten fanns också en hel del bofasta samer. Kustsamerna for runt i fiskelägena och sålde hantverk. Samer som hade slutat med renskötsel kunde också arbeta som getare, drängar och pigor. Det har beskrivits ovan att Höga Kusten är rikt på välbevarade fasta fornlämningar. Det unika för Höga Kusten är framförallt avtrycken av olika kulturyttringar inom ett begränsat område. Här har kulturer mötts på sin syd- respektive nordgräns. I olika tider har Höga Kusten utgjort ett gränsområde mellan olika kulturer eller näringar, där dessa kulturer och näringar interagerat och smält ihop. Det är inte varje kultur för sig utan den väv av olika kulturmönster på en och samma plats och under samma tid som är unik.
2.8.2 Fornlämningar
En fornlämning är ett spår efter mänsklig verksamhet, som skett under forna tider och enligt lagen om kulturminnen (1988:950). som inte längre används. Detta kan till exempel vara stenåldersboplatser, hällristningar, gravhögar, fornborgar och gruvor. Fornlämningar med närområde på land och under vatten är skyddade I BSPA Höga Kusten finns cirka 1300 fornlämningar. – 94 –
2.8.3 Byggnadsminnen
Syftet med ett byggnadsminne är att bevara en kulturhistoriskt värdefull byggnad, kulturmiljö eller anläggning. Det finns två typer byggnadsminnen, statliga och enskilda. Statliga byggnadsminnen beslutas av regeringen efter förslag från Riksantikvarieämbetet. Enskilda byggnadsminnen beslutas av länsstyrelsen, vilket kan ske dels på eget initiativ eller efter förslag från allmänheten. Ett byggnadsminne är skyddat enligt lagen om kulturminnen (1988:950) och skyddsföreskrifter tas fram tillsammans med ägaren. Skyddsföreskrifterna ska så långt som möjligt säkerhetsställa byggnadens kulturhistoriska värden samtidigt som ägaren har en rimlig möjlighet att använda byggnadsminnet. I BSPA Höga Kusten finns 4 enskilda byggnadsminnen: Ulvö kapell Korsbyggnaden i Skoved Korsbyggnaden i Salum Före detta missionskyrkan i Hornö – 95 –
Fig. 39. Kartan ovan visar förekomst av byggnadsminnen i området.
2.8.4 Kyrkliga kulturminnen
Kyrkliga kulturminnen, d v s kulturhistoriska värden i kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser, är skyddade enligt lagen om kulturminnen (1988:950). Kyrkobyggnader och kyrkotomter före 1940 får inte på något väsentligt sätt ändras utan tillstånd av länsstyrelsen. Inom BSPA finns ett antal kyrkliga kulturminnen.
2.8.5 Kulturmiljöer under vattnet
Inom BSPA-området finns kulturlämningar inte bara ovan utan även under vatten. Allmänt sett kan man beteckna de större hamninloppen, t ex Ulvöhamn samt hela området kring Skagsudde som särskilt intressanta vad beträffar marina kulturlämningar. Förutsättningarna för kulturmiljöer under vatten är i vissa avseenden olika dem på land.
Salthalten i vattnet påverkar nedbrytningshastigheten. En låg salthalt gör att vissa nedbrytande organismer inte trivs. Skeppsmasken som borrar gångar i sjunket trä klarar inte av Östersjöns – 96 –
låga salthalt, vilket gör att vraken i Östersjön bevaras mycket bättre än i Atlanten. Men även om vraken är välbevarade, är de också mycket sköra och kan skadas. Skeppsvrak som kan antas vara minst hundra år räknas som fornlämning och är skyddade enligt lagen om kulturminnen (1988:950). Se 2.8.3 Fornlämningar. Många kulturhistoriskt intressanta vrak är yngre än hundra år och saknar ett formellt skydd. Inom BSPA-området finns ett flertal vrak, exempelvis "Maja", ett ångfartyg som förliste 1936 och som nu vilar välbevarat mellan öarna Klösan och Trysunda.
2.8.6 Områden med stor betydelse för kulturmiljön
Inom BSPA Höga kusten finns många värdefulla kulturmiljöer. Kramfors kommun och Örnsköldsviks kommunen har pekat ut värdefulla kulturmiljöer för respektive kommun i ”Kulturmiljövårdsprogram för Kramfors kommun, 1990” respektive ”Kulturmiljöprogram, Örnsköldsviks kommun, 2005”. Tillsammans rör det sig om 66 objekt. Viktiga områden för kulturmiljön som framkommit i temagrupp turism, friluftsliv och kultur finns även med i områdena som kommunerna anses är viktiga i kulturmiljöprogrammen. Områdena som framkommit är: Skagshamn Skagsudde/Skeppsmalen Grisslan Trysunda Ulvön Barsta Bönhamn Högbonden Nordingrå Häggvik Norrfällsviken Nora-Rossvik Gallsätter Slåttdalsberget Strängöarna – 97 –
Fig. 40.
Områden som har stor betydelse för kulturmiljön. Kulturmiljöer i Kramfors kommuns kulturmiljövårdsprogram och Örnsköldsviks kommuns kulturmiljöprogram. Viktiga kulturmiljöer framtagna i temagruppen turism, friluftsliv och kultur (dessa är också med i kulturmiljöprogrammen).
– 98 –
Tabell 4. Områden som har stor betydelse för kulturmiljön.
2.9 Infrastruktur 2.9.1 Kommunikation
E4 som slingrar sig med sina 5,2 mil genom Höga kusten är till större delen en 2+1 väg idag. Övriga trafikerade vägar i området är ungefär 87 mil med varierade standard. För att ta sig längre ut i skärgården finns det sommartid flera turbåtar som trafikerar skärgårdens öar. Från Köpmanholmen går båttrafik året runt till Trysunda, Strängön och Ulvön. I Höga kusten finns flera allmänna farleder, till exempel Ångermanälven. Det gods som transporteras till sjöss i Örnsköldsviks kommun går via lastageplatserna i Örnsköldsvik och Husum. Örnsköldsvik hamn består av fyra hamnlägen: Domsjö hamn, Oljehamnen, Framnäskajen och Stadskajen. I Kramfors kommun finns djuphamn i Väja, Bollstabruk och Lugnvik. Ingen av dessa hamnar ligger inom BSPA Höga kusten men godset passerar genom området. Dock så ligger det flera gästhamnar för fritidsbåtar inom BSPA Höga kusten. Ådalsbanan passerar strax söder om området och ansluter i norr till Botniabanan och i söder till Ostkustbanan. Resecentrum finns i Härnösand, Kramfors och Örnsköldsvik. Från Höga kusten nås järnvägen med kollektivtrafik eller bil. Ett mindre resecentrum med tillhörande – 99 –
pendlarparkering finns i Ullånger och fungerar som en nod för bussar i såväl nord-sydlig riktning men även som knutpunkt för resande till och från Nordingråområdet. Närmaste flygplatser är Kramfors/Sollefteå flygplats, Midlanda och Örnsköldsviks flygplats. Vid Kramfors/Sollefteå flygplats byggs en station, vilken kommer att vara klar när tågen börjar trafikera Ådals- och Botniabanan år 2011. I BSPA Höga Kusten har cirka 95 % hushållen (år 2010) tillgång till bredband i någon form. Under 2010 drogs en fiberkabel från Ullånger, via Nordingrå och Norrfällsviken ut till Ulvön. Täckningen för mobiltelefoni är generellt sett god men det kan vara problematiskt i vissa delar av Höga kusten. I Höga kusten beror detta på topografin, som orsakar områden med radioskugga.
2.9.2 Energiproduktion/distribution
I Höga kusten bedrivs småskalig energiproduktion genom ett fåtal vindkraftverk samt ett vattenkraftverk i Salteå. Distribution av el sker via luft- och markledningar men det finns även undervattenkablar till vissa öar, till exempel Ulvön.
2.9.3. Vatten och avlopp
I såväl Kramfors som Örnsköldsviks kommun finns det fastställda verksamhetsområden för vatten och avlopp (VA). Inom dessa verksamhetsområden har hushåll, industrier och övriga verksamheter möjlighet att ansluta sig till det kommunala VA-nätet. All VA-verksamhet inom verksamhetsområdena är taxefinansierad. Detta innebär att det är brukarna och konsumenterna som betalar för produktion, drift och underhåll av systemen genom avgifter. I de områden som inte ligger inom fastställda verksamhetsområden för V/A sker detta genom enskilda eller gemensamma anläggningar där brukarna står för kostnader för anläggning och drift.
2.9.4. Avfall och avfallshantering
Hanteringen av avfall inom Sveriges gränser regleras i kapitel 15 miljöbalken och i avfalls förordningen (2001:1063). Enligt reglerna i kapitel 15 miljöbalken har kommunen ansvar för insamling och omhändertagande av hushållsavfall, med undantag för sådant avfall för vilket producentansvar gäller. De lokala reglerna för avfallshanteringen beslutas av kommunen genom den kommunala renhållningsordningen, som består av föreskrifter om avfallshanteringen och en avfallsplan. Kramfors kommuns avfallsplan antogs av kommunfullmäktige under 2008 och planen gäller till och med 2012. Avfallsplanen i Örnsköldsviks kommun antogs av kommunfullmäktige under 2010 och gäller till 2013. – 100 –
2.9.5 Bebyggelse
Antalet fastigheter som har delårs- eller helårsboende är i området 2556 och de som är klassade som fritidshus uppgår till 2367 stycken. Den bofasta befolkningen är 5377 varav 732 personer bor inom strandskyddsområdet. De två största församlingarna (befolkningsmässigt) är Ullånger och Nordingrå. (Uppgifter från 2009 Scb, samt Kramfors och Örnsköldsviks kommun). – 101 –
Fig 42. I kartan visas hur den bofasta befolkningen är fördelad över området.
– 102 –
Fig. 43 Kartan ovan visar var fritidshusen i området är belägna.
Många gamla gårdar har övergått till att vara fritidshus, vilket medför att ladugårdar och förrådsbyggnader står obrukade. Modern fritidsbebyggelse, s.k. stugområden har växt fram men som i många fall blivit permanentboenden under 1980-90 talen. Traditionella byggnader i Höga kusten är en långsmal byggnad med symmetriskt tak med nocken på mitten och med fönstren oftast stående med spröjs. Trä är det fasadmaterial som använts mest i kustlandskapet. Utförandet med stående locklistpanel är en i traditionen. Falu Rödfärg eller järnvitriol ger det obehandlade timrets och panelens grånande nyanser. Det karaktäristiska för Höga Kusten är att bebyggelsen till sin placering och utformning i mycket hög grad bär vittne om områdets historiska traditioner. Huvuddelen av bebyggelsen är lokaliserad till ett stort antal orter eller större bebyggelsegrupper som tidigare utgjort antingen jordbruksbyar eller fiskelägen. Många av byggnaderna har hög ålder och även i övrigt är följsamheten till områdets traditioner i fråga om placering, utformning o dyl överlag mycket god. – 103 –
Höga Kusten är det enda stor kuperade området runt Östersjön. Öarna och den kustnära delen har vild karaktär och är näst intill obebyggda. Även de inre delarna saknar bebyggelse utom i en del dalgångar som har varit möjliga att använda för jordbruk. Områdets estetiska värden är välkända och lockar många besökare nationellt och internationellt. De enastående geologiska fenomenen bidrar till områdets attraktionskraft.
2.10 Friluftsliv och rekreation i området
Inom BSPA Höga Kusten ger vår natur en mångfald av möjligheter till olika friluftsaktiviteter. Här finns utbud för alla åldrar under årets alla månader, t ex segling, fiske, kanoting, bergsklättring, promenader och vandring längs leder och stigar. De goda möjligheterna till ett rikt friluftsliv betyder mycket för invånarnas livskvalitet och för kommunernas attraktivitet. Vatten och havet viktigt för friluftslivet i området. Många fritidsintressen sker vid eller ute till sjös, t ex dykning, bad, långfärdsskridskor, paddling och fågelskådning.
2.10.1 Vandringsleder
Två stora vandringsleder går igenom BSPA-området: Högakusten leden och Världsarvsleden. Andra leder och stigar som kan nämnas är Lotsstigen, stigar/leder på Ulvön och Kyrkstigen Ullånger. Högakustenleden är cirka 13 mil lång och uppdelad på 13 etapper. Den sträcker sig från Högakustenbron i söder till Varvsberget i norr. Samtliga etappmål är tillgängliga med bil och vid inom varje etapp finns minst en övernattningsmöjlighet under tak. Världsarvsleden är cirka 10,5 mil lång och ansluter till Högakustenleden men även till några kortare lokala leder. Världsarvsleden är framtagen genom ett lokalt utvecklingsprojekt med syfte att främja turismnäringen i Nordingrå.
2.10.2 Sportfiske
Längs BSPA-områdets kustremsa finns fina möjligheter för fiske efter bland annat havsöring. Det är dels platser kring de flesta utstickande uddarna, men under tidig vår och sen höst även de grunda vikarna, som är intressanta fiskeplatser. Sikfisket i området sker mest som pimpelfiske från isen. Framför allt fiskar man på relativt grunt vatten, 20-150 cm, i vikarna. Under detta fiske händer det även att man ibland får både havsöring och harr. I de inre delarna av fjärdarna och vikarna bedrivs ett utbrett sportfiske efter både abborre och gädda. På vissa platser är pimpelfisket efter abborre väldigt bra, framför allt under senvintern. Övriga fiskarter som är vanligt förekommande i området, men som det inte på samma vis riktas fiske efter, är t ex id, mört, lake, braxen och siklöja. En art som ibland fångas i området är regnbåge. Dessa kommer i regel från rymningar från någon fiskodling och kan strax därefter uppträda i stora mängder i området. – 104 –
Inom BSPA-områdets gränser ligger även 9 olika fiskevårdsområden som förvaltar fisket i sina vatten. I några av dessa finns kustmynnande vattendrag som är viktiga leklokaler för både migrerande och stationär fisk. Information om regler för fisket samt fiskemöjligheter i fiskevårdsområdena hittar man på www.fiske.vasternorrland.se
Fiskevårdsområden i BSPA-området: Skulesjöns fvo Dockstaåns fvo Vamsjöns fvo Sätra fvo Ullångers fvo Binböletjärns fvo Mädands fvo Storsjöns fvo Skiringens fvo Det finns många fiskeplatser längs hela kuststräckan, t ex Skagsudde, Mjältön, Genesön, Värnsudden, Storsand i Norrfällsviken samt Värnsingarna.
2.10.3 Båtliv
Båtlivet är en viktig fritidssysselsättning inom Höga kusten. Inom området finns det 14 gästhamnar med varierande grad av service. Några exempel är Ulvöhamn, Trysunda, Norrfällsviken, Häggvik, Docksta och Bönhamn. Förutom gästhamnarna finns en mängd naturhamnar. – 105 –
Fig 44. Hamnar i området som ingår i” Bottenhavskusten…i Gävlefiskarnas kölvatten, Kustguide Öregrund-Höga Kusten”, 2007.
– 106 –
35 49 36 31 34 26 28 30 51 50 40 41 39 38 48 47 43 46 44 45 12 25 29 42 27 23 24 37 22 32 33 16 15 18 21 13 17 19 20 14 11 9 7 10 8 6 5 3 2 4 1
8. Stor-Haraskär 9. Skagshamn 10. Skeppsmaln 11. Tennviken 13. Sandviken, Malmön 14. Malmön Petviken 15. Skommarskaten 16. Gullviks havsbad 17. Norra Udden: Råskärsön 18. Lillkroken: Råskärsön 19. Storkroken 20. Grisslan 21. Vågön Storviken 23. Östra Genesöviken 24. Järvön 25. Västra Genesöviken 28. Bodviken 29. Norra Balesviken 30. Södra Balesviken 32. Trysunda Bockviken 32 b. Trysunda Björnviken 33. Trysunda hamn 34. Strängöarna 35. Näskebåthamn 36. Tärnettholmarna 37. Värnsingarna 38. Ulvöhamn 39. Ankarberget, Norra Ulvön 40. Skataviken, Norra Ulvön 41. Rödharn, Norra Ulvön 42. Sandviken, Norra Ulvön 43. Rensviken, Södra Ulvön 44. Långviken, Södra Ulvön 45. Flaseviken, Södra Ulvön 46. Marviksgrunnan, Södra Ulvön 47. Fäbodviken, Södra Ulvön 48. Badplatsen mitt emot Ulvöhamn 49. Norra Aspviken, Mjältön 50. Baggviken, Mjältön 51. Önnskäret norra udden
Fig 45.
Hamnar som ingår i ”Naturhamnar och övriga hamnar, inventerade hamnar 2008” av Örnsköldsviks kommun, kultur- och fritidsförvaltningen. De hamnar som ligger inom BSPA-området är namngivna i listorna
– 107 –
Fig. 46. Dessa hamnar tyckte temagrupp Mark- och vattenanvändning var de mest frekvent använda/besökta småbåtshamnarna
Inom BSPA Höga kusten finns ett antal båtisättningsramper ägda av båtklubbar, t ex Köpmanholmen, Näske, Docksta, Utvik och Bönhamn. De flesta av dessa ramper kan bara nyttjas av båtklubbens medlemmar eller mot avgift. Förutom de ramper som ägs av båtklubbar finns ett antal naturramper och privata ramper. Endast ett tankställe för båtar finns inom BSPA Höga kusten: Ulvöhamn Idag finns det en tömningsstation för båttoa vid Örnsköldsviks gästhamn, vilken ligger utanför BSPA-området. Sopor lämnas i de gästhamnar som finns längs kusten, t ex Trysunda och Ulvön. I dagsläget finns ingen båtbottentvätt inom området.
2.10.4 Bad
I Sverige finns det omkring 3000 badplatser där det någon gång tagits prover för att identifiera badvattnets kvalitet. Storleken på badplatserna varierar kraftigt. De stora – 108 –
badplatserna omfattas av EU-direktiv för badvatten, (2006/7/EG). Enligt direktivet ska stora badplatser provtas minst tre-fyra gånger per badsäsong, antalet beror på var i Sverige badplatsen ligger. Inom BSPA-området finns 7 badplatser som provtas med avseende på badvattenkvalitet: Gullviks havsbad Veåsand Gallstasjön Storsand Omnebadet Bönhamn Hörsångs havsbad Förutom dessa badplatser finns även andra populära badstränder som är viktiga för friluftslivet, t ex Sandviken på Norra Ulvön och Stråsundsviken.
Fig. 47. Badplatser som provtas med avseede på badvattenkvalitet i BSPA-området.
– 109 –
2.10.5 Dykning
Höga Kusten erbjuder dykaren såväl vrakdyk som spännande naturdyk. Dessutom finns här intressanta bottenformationer. Vi känner idag bara till en bråkdel av de marina lämningar som finns i havet. Det är också just detta som bidrar till att området är så lockande att dyka i. Här kan du upptäcka helt nya intressanta dykplatser. Stora delar av området är intressanta för dykning, men det finns naturligtvis vissa områden som är mer intressanta än andra, se kartan nedan. Det är viktigt att poängtera att mycket återstår att kartlägga. Dykklubbar i området ombeds komma in med ytterligare områden. Dykarklubbar som finns i området är: Örnsköldsviks sportdykarklubb, Kramfors sportdykar klubb samt Dykarklubben Botten. Kartan nedan visar ett antal intressanta dykplatser i området, men är inte fullständig.
Fig 48. Kartan visar exempel på populära platser för dykning, vissa platser är även lämpade för snorkling. Områdets vrak är välbehållna och erbjuder fin dykning.
– 110 –
2.10.6 Fågelskådning
Nedan presenteras viktiga lokaler för fågelskådning (från söder mot norr). Uppgifter från Ångermanlands Ornitologiska Förening. Ramstafjärden (från vägkorsning mot Berghamn) (när det är isfritt) Sur- och Norasundet (från affären vid kyrkan och åkermarker västerut mot Skullersta och österut vid Salomsholmen och Grötom. Spaning från transformator över strandängarna på västra sidan av Sundet) (Främst mars till november) Fällsvikshamn (hela året om det inte är is) Norrfällsvikenområdet (Främst Storsand, golfbanan, Hägget och Ytternäsan) (Hela året men främst när det är isfritt) Skagshamn och Skagsudde (så länge det är isfritt)
Fig. 49. De rosa områdena är viktiga lokaler för fågelskådning.
Andra lokaler för fågelskådning (men av lägre intresse)
Hörsång (främst oktober till maj) Berghamn (från Norrklippen efter stig förbi kapellet) huvudsakligen sträcktider Utviksfjärden i Norafjärden från Svartnorabron till viken väster om Utvik Sörleviken och öarna som ses från Ådals kaj (april-november) – 111 –
Barsta med Rotsidans norra del (så länge det är isfritt) Tollsätersjön med Edsättertjärnen (främst maj-juli – nattsångartider) Rävsötjärn med Halsviksravinens naturreservat (främst maj-juli) Ulvviken Omne (när det är isfritt) Inviksåns utlopp i Ullånger (när det är isfritt) Dockstafjärdens innersta del till ön vid Viken (när det är isfritt) Veåsand och Käxed samt Norrfjärdens västra sida vid Stor- och Lillvalmen (när det är isfritt) Norra ingången-Salsviken- Tärnättholmarna med Skravelbäcken Svedjefjärden med fågeltorn (april-november) Köpmanholmens saneringsområde (ruderatmarker mest höst, vinter och vår) Sandlågan i yttre Bäckfjärden (så länge det är isfritt) Ottelandet och Krokalviken (så länge det är isfritt)
2.10.7 Områden som har stor betydelse för friluftslivet
Inom BSPA Höga kusten finns många värdefulla friluftsområden. Örnsköldsviks kommun har pekat ut ”områden av särskilt intresse för friluftslivet” i kommunens översiktsplan. Kramfors kommun, har framfört att förutom nationalparken, naturreservaten är ett antal andra områden värdefulla för friluftslivet, bl.a. Valkallen Docksta Utvik Bönhamn HörsångTorrom Träsk Det finns även många fiskeplatser längs kusten, bl.a. Skagsudde, Värnsingarna och Träsk Viktiga områden för friluftslivet som framkommit i temagrupp turism, friluftsliv och kultur sammanfaller till stor del med områdena som kommunerna anser är viktiga. Områdena som framkommit är: Skagsudde/Skeppsmalen Gullvik Trysunda Balesudden Ulvön Rotsidan Bönhamn Högbonden Sörleberget i Sörle Norrfällsviken Storsand Hörsång Storön Häggvik Mjältön – 112 –
Skuleskogens nationalpark Nordvik
2.11 Näringsliv i området
Förekomsten av ett livaktigt näringsliv är en grundförutsättning för områdets utveckling. Naturvärdena ligger till grund för områdets attraktion för turism och friluftsliv, men kan också utgöra resurser för näringslivet, så som t ex yrkesfiske.
2.11.1 Turism
Turismen anses vara världens snabbast växande näring. Sedan 1960-talet har turismen haft en hög tillväxt både i Sverige och internationellt. Turismnäringen är en komplex näringsgren bestående av många branscher med såväl privata, offentliga som ideella aktörer. Höga Kusten är ett av länets främsta besöksmål och ett inarbetat varumärke. Efter att Högakustenbron invigdes och Höga kusten blev ett världsarv har intresset för området ökat. I södra Höga kusten finns en turistväg, vilken är skyltad med den brunvita turistvägsskylten. Turistvägen knyter på ett ändamålsenligt sätt samman landskapet och de många besöksmålen i området. I den norra delen av Höga kusten beräknas turistvägen bli klar under 2011. – 113 –
’sevärd vägsträcka’.
för
Områden som har stor betydelse för turismnäringen
1. Skagshamn
I Skagshamn finns ett kapell från 1600-talet och en av Sveriges största surströmmings fabriker, Röda Ulven. I Skagshamn finns en gästhamn med 15 gästplatser.
2. Skagsudde/Skeppsmalen
Området är världsarvets nordligaste besöksmål med ”fyrstigen” och ”landhöjningsstigen”. På Skags udde står Skags fyr, som byggdes 1957 och fortfarande är bemannad. Skeppsmalen är ett gammalt fiskeläge med kapell. I Skeppsmalen finns Fiskevistet med surströmmingsmuseum och restaurang. – 114 –
3. Gullvik
I nära anslutning till havsbadet finns bland annat camping, semesterby, restaurang, pool, havsbad, grillplatser och lekutrustning. Närheten till Örnsköldsvik (14 km) gör området mycket attraktivt och välbesökt .
4. Grisslan
Grisslan är ett gammalt fiskeläge med kapell. Här finns även ett utsiktsberg.
5. Trysunda
Ön är naturreservat och ett mycket attraktivt besöksmål. Från hamnen leder stigar till flera badvikar, utsiktsplatser med mera. Fiskeläget, som grundades på 1500-talet av Gävlefiskarna, är ett av de bäst bevarade längs Ångermanlandskusten. Det ligger väl skyddat i en djup vik och är ett mycket populärt utflyktsmål bland båtfolket. Fiskarkapellet är från 1600-talet. I en av sjöbodarna ligger fiskemuseet. Trysunda hamn har gästhamn med god service, vandrarhem och butik. Gästhamnen i Trysunda har 20 gästplatser. Naturhamnar finns i Bockviken, Rödskataviken och Björnviken.
6. Köpmanholmen
Köpmanholmen är en viktig plats för dem som vill komma ut till skärgården. Här går skärgårdsbåt året runt till Trysunda, Strängön och Ulvön. Köpmanholmen är ett etappmål för Högakustenleden där det finns vandrarhem, restaurang och affär. I närhet till Köpmanholmen och BSPA-området finns en gästhamn med 8 gästplatser.
7. Näske
Näske är infart till Skuleskogens nationalpark entré norr och ett etappmål för Högakustenleden. Här finns båthamnar samt en gästhamn där gästplatser finns i mån av plats.
8. Ulvön
Ulvön består av två öar där den norra är bebodd året runt. Ulvöhamn som ligger på den norra ön är sommartid ett populärt besöksmål. Ulvöhamn är gammalt fiskeläge och är känt för sin surströmmingstillverkning. Här finns flera gästhamnar med totalt cirka 100 gästplatser med närhet till boende, matställen, affär och tankställe.
9. Skuleskogens nationalpark
Slåttdalsskrevan. Skuleskogens nationalpark ligger centralt i världsarvet Höga kusten. Nationalparken är ett populärt besöksmål där flera fenomen går att studera som har att göra med landhöjningen i Höga kusten. Tre entréer leder in i nationalparken, entré Nord, entré Syd och entré Väst. Entré Väst och stigen till utkiksplatsen är anpassad för personer med rörelsehinder. Högakustenleden passerar genom nationalparken och en av de mer kända sevärdheterna är
10. Docksta och Skuleberget
Tätorten Docksta ligger i anslutning till E4:an och Dockstafjärden. I Docksta finns en gästhamn med 15 båtplatser och under sommarsäsongen går det turbåt till Ulvön. Norr om Docksta ligger naturreservatet Skuleberget med världens högsta kustlinje 286 meter över nuvarande havsnivå. Skuleberget är ett sydväxtberg och vid dess fot ligger Naturum Höga kusten, vilket invigdes 2007. På berget finns en toppstuga, som nås via en vandringsled i anslutning till Naturum Höga kusten eller med sittlift från slalombacken. Från toppstugan finns det stigar och utkiksplatser, vilka är anpassade för personer med rörelsehinder. – 115 –
Vid Skuleberget finns det ett brett aktivitetsutbud med bland annat scen för olika typer av evenemang, klättringsleder, äventyrsbana samt Rövarbyn med labyrinten. I området finns även camping och uthyrning av stugor. Skuleberget är ett etappmål för Högakustenleden.
Fig 51.Vy från Skuleberget. (Foto: Pia Renström)
11. Mjältön
Mjältön är Sveriges högsta ö och från dess topp 236 meter över havet är utsikten över Höga kusten storslagen. På ön finns det en större grotta, Mjältögrottan och i Baggviken en naturhamn med 25-30 platser. En del av Mjältön är naturreservat.
12. Ullånger
Tätorten Ullånger ligger i anslutning till E4:an och Ullångerfjärden. Genom samhället flyter Inviksån i vilken det går att fiska bland annat havsöring. I Ullånger invigdes 2007 ett mindre resecentrum med tillhörande pendlarparkering och dagligen finns det ett 50-tal avgångar med buss. Bussarna går inte bara i nord-sydlig riktning utan resecentrumet fungerar även som knutpunkt för resande till och från Nordingråområdet. Turbåt till Ulvön finns från Ullånger under sommarsäsongen och gästhamn finns Utvik, som har två gästplatser samt anvisade båtplatser. Ullånger är ett etappmålen längs med Högakustenleden. Från Ullånger utgår det såväl en cykelled samt en vandringsled, vilka är framtagna på lokalt initiativ.
13. Salsåker, Hyndtjärn
Salsåker är ett gammalt sågverkssamhälle och än idag finns bland annat bostäderna kvar för såväl arbetare som tjänstemän. Bruksherrgården ligger på en ö i Ullångerfjärden och herrgården erbjuder övernattnings- och konferensmöjligheter. I Hyndtjärn ligger Villa Fraxinus, som är en visningsträdgård med tillhörande restaurang. – 116 –
14. Norrfällsviken
Norrfällsviken med sitt gamla fiskeläge har över 50 000 gästnätter årligen och är ett av de stora besöksmålen i Höga kusten. Gästhamnen ligger i skyddat läge och har femtio gästplatser samt välutvecklad service. I Norrfällsviken finns camping, stugby, konferensanläggning, restauranger med mera. Inte långt från fiskeläget ligger en 18-håls golfbanan och i närområdet finns även naturreservaten Norrfällsviken, Storsand och Villmyran. Naturreservaten bidrar till att skapa mervärden där till exempel Storsand kan nämnas med sitt havsbad där en del av stranden är naturistbad.
15. Mjällom, Mjällomlandet och Måviken
Mjällom är kanske mest känt för sin industriella bakgrund med till exempel sko- handsk- och kartongfabriker. I en av de gamla skofabrikerna finns numera Kulturfabriken som skildrar den lokala näringslivsutvecklingen, erbjuder konferensmöjligheter men även utställning såväl som försäljning av konst och hantverk. I Mjällom finns försäljning av livsmedel såväl som drivmedel. Norr om Mjällom ligger byn Mjällomslandet som har båtförbindelse under sommaren till Ulvön men även till Docksta och Ullånger. Söder om Mjällom ligger byn Måviken med bland annat camping och stugor. Från campingen går en naturstig på cirka 1 km, som till stor del består av träramp, vilket ökar tillgängligheten. Naturstigen slutar vid en havsscen med grill- och sittplatser. I Måviken finns en gästbrygga med 6 gästplatser. Väster om Mjällom ligger naturreservatet Högklinten och nära bergets topp ligger vad som anses vara världens högst belägna klapperstensfält, 260 meter över havet. På den norra delen av Högklinten finns även flera urbergsgrottor.
16. Nordingrå/Omne
I tätorten Nordingrå (Nordingråvallen) finns en stor del av serviceutbudet för Nordingrå socken samt bussförbindelser med bland med resecentrumet i Ullånger. I Nordingråvallen finns bland annat Kusthallen, som är ett allaktivitetshus med till exempel bowling, ishall, gym, bastu och café. Nordingråvallen ligger alldeles i anslutning till Vågsfjärden, vilken under sommarsäsongen trafikeras av en ångbåt. Båten angör bland annat Lappudden, som erbjuder bland annat boende samt är ett etappmål för Högakustenleden. Vid Lappudden passerar även Världsarvsleden. I Häggvik ligger Mannaminne som är populärt besöksmål och vid Kråksnäsfjärden finns det gästhamn, som nås via Gaviksfjärden och Trångsundet. Vyn från Stortorget mot Trångsundet är en av många klassiska vyer från Höga kusten. Gästhamnen vid Kråksnäsfjärden har 22 gästplatser. Cirka en kilometer från byn Omne ligger Omneberget, som är ett naturreservat. Omneberget är ett av Norrlands mest intressanta sydväxtberg med en rik och sydligt präglad flora. Även fågellivet är artrikt med till exempel olika sångare och andra småfåglar. Vid Omnebergets fot ligger Omnebadet. I Själand ligger gårdsbutiken i anslutning till såväl Världsarvleden som turistvägen. – 117 –
17. Östra Nordingrå
Barsta och Bönhamn är gamla fiskelägen, vilka årligen lockar många besökare. Båda fiskelägena har kapell från 1600-talet samt gästhamn. I Barsta finns även en mindre camping samt tillgång till rum och restaurang. Gästhamnen i Bönhamn har 40 gästplatser och Barsta har 25 gästplatser. Från såväl Barsta som Bönhamn finns båtförbindelse med Högbonden, främst under sommarsäsongen. På Högbonden finns en av Sveriges högst belägna fyrar och fyrvaktarbostaden är numera vandrarhem. Rotsidan är ett naturreservat, vilket är ett populärt utflyktsmål för såväl boende som besökare i Höga kusten. Området består av en låglänt kuststräcka mellan Barsta och Fällsvik. Från parkeringen går det att nå Rotsidan med såväl rullstol som barnvagn. Inte långt från byn Fällsvik ligger fiskeläget Fällsvikshamn. Fällsviks kapell byggdes 1978 och är en kopia av det kapell som uppfördes under 1600-talet. I Fällsvik finns det även övernattningsmöjligheter. Sörleviken har ett stort pedagogiskt värde när det gäller att beskriva landhöjningseffekter i en havsnära miljö. Berget Ringkallen är intressant ut geologisk synpunkt genom bland annat genom branten mot Sörleviken. Idag är Sörleviken en havsvik men den kommer att snöras av från havet på grund av landhöjningen. Strax norr om Sörleviken finns Kåstaviken, en liten tjärn som tidigare snörts av från viken.
18. Storsjön och Träsk
Vid Storsjön ligger Storsjöbadet där det finns kiosk och lekplats för barnen. I närhet till Storsjöbadet ligger en camping. I Träsk finns en fiskecamp med bland annat put and takefiske och restaurang.
19. Östbygden och Lövvik
Högakustenleden passerar genom området där både Lövvik och Fjärdbotten är etappmål. Från Högakustenleden finns en avstickare till Valkallen, som är ett populärt utflyktsmål. I Fjärdbotten finns en gästhamn med 15 gästplatser samt flera fäbodar, vilka bland annat fungerar som raststugor för vandrare på Högakustenleden. I Hörsång finns camping samt havsbad men även en gästhamn med 12 gästplatser. Gästhamnen i Lövvik har 15 gästplatser. Berghamn är ett fiskeläge med sjöbodar, kokhus och serviceanläggning. I fiskeläget finns ett kapell från 1750 samt en gästhamn med 10 gästplatser. Storön är ett naturreservat och ligger längst söderut i världsarvet. Landhöjningen har tydligt präglat ön men även dess historia, vilket visas genom det fiskeläge som fick överges på grund av landhöjningen. Det finns möjlighet att angöra båten vid Storön samt det under senaste somrarna har gått en turbåt från Hörsång.
20. Torrom och Nordvik
Torrom fungerar som servicenod för den södra delen av världsarvet Höga kusten med livsmedelaffär och försäljning av drivmedel. I Nordvik ligger ett naturbruksgymnasium med en av Norrlands största visningsträdgårdar. I Nordvik finns även gårdsbutik samt övernattningsmöjligheter. – 118 –
21. Hornöberget och Nyadal
Ett klart dominerande inslag i landskapsbilden är Högakustenbron. På E4:ans västra sida ligger samhället Nyadal beläget i en dalgång mellan Hornöberget och Majberget. Området utgör den södra portalen till världsarvet Höga kusten och tyngdpunkten i näringslivet ligger inom hotell- och restaurangnäringen med två hotell samt inom transportsektorn. I Nyadal finns en gästhamn (Hornö brygga) med 10 gästplatser samt anvisade båtplatser. På Hornöberget finns den södra portalen för världsarvet Höga kusten men även startpunkten för Högakustenleden i norrgående riktning.
22. Klockestrand
Tätorten Klockestrand ligger alldeles i anslutning till Ångermanälven. I Klockestrand finns en gästhamn med 3 gästplatser samt anvisade platser. Inte långt från gästhamnen finns det övernattningsmöjligheter, livsmedelsaffär med mera. Länsstyrelsen har tagit fram 12 besöksmål i världsarvet Höga kusten, vilka är: Skagsudde, Trysunda, Skuleskogens nationalpark, Skuleberget, Norra Ulvön, Norrfällsviken, Högklinten , Häggvik, Stortorget, Rödklitten, Högbonden, Sörleviken, Storön Besöksmålen är valda utifrån vetenskapliga värden, tillgänglighet samt att de ska spegla hela Höga kusten såväl geografiskt som geologiskt. En besöksplats i världsarvet är en plats i landskapet där viktiga spår eller bevis för landhöjningen finns att studera och uppleva. Världsarvets typiska och unika värden upplevs på olika sätt, antingen kan det upplevas på avstånd som exempelvis en vy över en avsnörd havsvik eller så kan det vara en plats där besökaren guidas mellan klapperfält och grottor. På flera av platserna är det dessutom en blandning mellan det som kan betraktas på avstånd och det som kan ses på nära håll. Besöksplatserna som föreslås i denna plan är ofta redan i dag välbesökta och välbekanta, merparten är också skyddade enligt miljöbalken. – 119 –
Fig. 52. Kartan visar de 12 besöksmålen som Länsstyrelsen har pekat ut i Höga Kusten. Besöksmålen är valda utifrån vetenskapliga värden, tillgänglighet samt att de ska spegla hela Höga Kusten såväl geografiskt som geologiskt.
2.11.2 Jordbruk
Jordbruket har stor betydelse för flera av de värden som vi förknippar med det öppna odlingslandskapet samtidigt som det ger oss livsmedel och bidrar till en levande landsbygd. Cirka 4 % av den totala arealen för BSPA-området utgörs av jordbruksmark. Det finns flera områden där jordbruket är påtagligt som näring. Brukandet av jorden har också bidragit till att skapa flera av de värdefulla kulturmiljöer, som finns i området. Jordbruket har även betydelse för såväl djur- som växtliv. Jordbruket är en näring med långa anor i området, men utvecklingen från 1970-talet har dock inte varit gynnsam. Tendensen är färre och större enheter. Arealen åkermark, antalet jordbruksföretag och antalet nötkreatur har minskat stort, både i länet och inom BSPA området de senaste 80 åren. Under senare år har antalet köttdjur ökat medan mjölkkoantalet minskat. – 120 –
De flesta jordbruksföretagen kombinerar jordbruket med andra inkomster som till exempel skogsbruk, entreprenader och turism. Jordbruket är i huvudsak inriktat på vallodling och animalieproduktion, av både mjölk- och kött. Brukningsenheterna är i regel små och det har p.g.a. den branta terrängen varit svåra att rationalisera därför har Höga kusten, till vis del, en småskalig prägel på lantbruket. De största sammanhängande ytorna med jordbruksareal finns i södra delen av området kring Norafjärden där även de största jordbruksföretagen finns. Jordbruk bedrivs i området men på tämligen begränsade ytor. Inslagen av jordbruksmark är värdefulla för upplevelsen av landskapet liksom för natur- och kulturhistoriska värden. Den fortgående minskningen av jordbruksmarken bedöms därför ha negativa konsekvenser i dessa avseenden. Till skillnad mot många andra verksamheter som hotar olika bevarandevärden handlar det här om att fortsätta med nuvarande verksamhet för att använda och bevara landsbygdens och odlingslandskapets naturresurser, värden och miljö på ett hållbart sätt. Miljöproblem förknippade med jordbruksverksamhet är framförallt utsläpp av växtnäringsämnen till vatten och luft samt spridning av växtskyddsmedel till omgivningen. Då jordbruksmarken ligger nära recipienten är det viktigt att gödsel och växtskyddsmedel hanteras så att förlusterna minimeras. Användningen av växtskyddsmedel har liten omfattning i länet och BSPA-området. Många av jordbrukets byggnader, främst mangårdsbyggnaderna men i en del fall även ekonomibyggnaderna, har också stora värden från kulturmiljösynpunkt och för landskapsbilden. Jordbruken är viktiga för att hålla kulturlandskapet öppet och ett allvarligt hot mot världsarvets estetiska värden är nedläggning av jordbruk.
2.11.3 Skogsbruk
Skogsråvaran har alltid varit den stora basen för sysselsättning inom Kramfors och Örnsköldsviks kommun. Under senare år har denna bas minskat i volym samtidigt som konkurrensen om skogsråvaran hårdnat. Anledningen är de rationaliseringar som genomförts inom såväl cellullosaindustrin, sågverken som inom skogsbruket. Skogsbruket har en stor betydelse för området där ett flertal större industrier är beroende av skogen som råvara för sin produktion. Skogsmarken är även av intresse för naturvården och friluftslivet. Storskogsbruk sker huvudsakligen i inlandet och vid kusten är det familjeskogsbruket, som är dominerande. Omkring 80 % av Höga Kustens landareal är privatägd av enskilda personer. Det är troligt att ca 25 % av hela områdets landareal är impediment eller improduktiv mark som inte brukas aktivt. Summering av SGU: s jordartskarta för jordarterna berg, klapper och talusbranter (av frostsprängning ansamlade block) visar att denna areal är 34,6 % av totala arealen. Det finns dock fog att anta att denna procentsats inte helt motsvarar definitionen på skogsmarksimpediment utan viss del av bergområdet håller troligen fickor av produktiv skogsmark. – 121 –
Produktiv skogsmark Ha 44286 Jordbruksmark (åker- och betesmark) 6493
Tabell 5. Källa: Metria, Corinne 2006-07-05
Andel av hela BSPA-området i % 29,1 4,3
2.11.4 Yrkesfisket
Rent generellt så finns få yrkesfiskare i Västernorrland jämfört med andra delar av Sverige. Antalet yrkesfiskare i Höga Kusten har varit relativt stabilt sedan 1990 och legat kring 11-17 st. Idag finns 13 st verksamma inom BSPA Höga kusten eller i dess närhet (Husum) (se Diagram 7). Fyra st licenser har tillkommit i området under 2000-2010 och två st har avslutats inom samma tidsperiod. Medelåldern på yrkesfiskarna i området är idag 57 år, varav den yngsta är 41 år och den äldsta 71 år (uppgifter från yrkesfiskarregistret, Länsstyrelsen nov 2010). År 1995 var medelåldern 51 år. Att vara licensierad fiskare innebär till exempel att man är berättigad att söka EU-stöd för sin verksamhet och kan få ersättning för skada orsakad av säl. Det mesta fisket i området sker efter strömming, lax och sik. På senare tid har intresset för fiske efter abborre och gädda ökat. Skötfiske efter strömming är mest förekommande under våren och då för inläggning av surströmming. Denna fiskesäsong är dessvärre relativt kort på grund av att salterierna måste lägga in strömmingen så att den blir färdig till surströmmingspremiären. Lax och sik fiskas till största del med fasta redskap, så kallade PushUp-fällor. Yrkesfisket i länet landar ca 2 ton havsöring per år. 25 20 15 10 5 0 1990 1992 1998 1999 2006
År
2007 2008 2009 2010
Diagram 7. Antalet yrkesfiskarlicenser inom Höga Kusten (medräknat Husum). Obeserva under år 1998 inkluderar siffran även så kallade avvecklingslicenser. Källa: Länsstyrelsen
– 122 –
Att siffran för antalet yrkesfiskarlicenser var så pass hög år 1998 beror på att så kallade avvecklingslicenser fanns (se beskrivning nedan).
Avvecklingslicenser:
Vid införandet av det nya licenssystemet fanns det personer som inte uppfyllde kraven för yrkesfiskelicens men som hade investerat betydande belopp i sådan utrustning som är förbehållen yrkesmässigt fiske. För att fiskaren skulle få en skälig tid att avveckla sitt fiske och redskapsinnehav kunde man ansöka om en s.k. avvecklingslicens (typ 4) som ev beviljades för 1-5 år. Möjligheten att erhålla avvecklingslicens upphörde den 1 juli 1995. Det fanns dock inget hinder för en fiskare med avvecklingslicens att ansöka om ordinär yrkesfiskelicens. Orsaken till att fisket minskar beror på predation av främst säl och i viss mån skarv samt att bestånden lax och öring minskar av andra orsaker. Fisket på lax sker både på vild och kompensationsodlad lax. Det har visat sig att den odlade laxen har en sämre återfångst. I Norafjärden sker ett siklöjefiske. Siklöjan varierar mycket mellan åren vilket gör att fisket av siklöja också varierar kraftigt. Detta kan göra beståndet känsligt om det inte förvaltas rätt.
2.11.5 Vattenbruk
För att bedriva odling krävs två olika tillstånd, dels ett tillstånd för odling enligt fiskelag stiftningen och dels ett enligt miljöbalken. Fiskodlingar är mycket omdebatterat i Höga Kusten. I BSPA-området finns 5 st fiskodlingar (år 2010): Omnefjärden Mjältösundet Öberget (Mjältön) Köpmanholmen (Köpmanön, Nätrafjärden. Örnsköldsviks kommun) (startades 1988) Näske (Örnsköldsviks kommun) (startades 1986) Samtliga fiskodlingar i Höga Kusten odlar regnbåge. Den årliga tillståndsgivna produktionen i området är 2 400 ton regnbåge. Odlingen i Näskefjärden är privatägd, övriga ägs av Ålands Fiskförädling AB. Finländska (inkl Åländska) företag har på senare år övertagit en stor del av den regnbågsodling som sker i Sverige. Detta beror dels på att de finlänska företagen blivit mer framgångsrika än svenska genom att bygga upp en stabil hemmamarknad för färsk fisk och därigenom tryggat en stadig avsättning (SOU 2009:26). Ett annat skäl är att skärpta miljökrav på Åland medfört ett intresse för etablering i Sverige (SOU 2009:26). – 123 –
Tabell 6.
Mängderna fisk som respektive fiskodling i Höga Kusten har tillstånd för att odla, samt de faktiska mängderna som odlades år 2009. Samtliga odlar regnbåge.
Omnefjärden 450 uppgifter Mjältösundet 600 593 Vid Mjältön (Öberget?) 600 527 Köpmanholmen 600 596 36 Odlingar som kräver mer än 40 ton foder per år är tillståndspliktiga. De tillståndspliktiga odlingarna lämnar årligen in så kallade emissionsrapporter. Det är kommunerna idag som har tillsynen på samtliga fiskodlingar i Höga Kusten. Vid ett tillsynsbesök besöker representant/er från den berörda kommunen odlingen. De nyare fiskodlingarna har alla tidsbegränsade tillstånd.
2.11.6 Industri
Under andra halvan 1800-talet påbörjades en mer storskalig industrialisering av Höga kusten. Det är framförallt inom träindustrin som expansionen sker bland annat genom att flera ångsågar etableras. Nästa steg i utvecklingen var att förädla skogen till massa och papper. Mellan 1900-1930 etablerades flera massaindustrier i närheten till det område som idag är världsarvet Höga kusten. I Höga kusten fanns det flera salterier men det var först i slutet av 1800-talet som surströmmingen börjades förpackas i plåtburk. En annan del av den tidiga livsmedelsindustrin var tunnbrödsbagerierna med bland Mjälloms tunnbröd, som är Sveriges äldsta tunnbrödsbageri. Kännetecknade för industrialiseringen av Höga kusten var även läder- och skoindustrin. Livsmedels-, tillverknings-, verkstads- och träindustrin är idag de dominerade branscherna i BSPA Höga kusten. Det flesta företagen är småföretag men det finns även några större som till exempel Gerdins, Polarbröd, Skidstahus och Dockstavarvet. I närområdet till BSPA Höga kusten finns det några större industrier som producerar massa och kemiska produkter.
2.11.7 Yrkessjöfart
Det gods som transporteras i Höga kustens farvatten är utgörs till största delen fortfarande av massa-, pappers - och skogsbruksprodukter. I BSPA Höga kusten finns inga djuphamnar för gods men i närområdet ligger flera betydelsefulla hamnar för industrin. Godset från dessa hamnar passerar genom området för BSPA Höga kusten. En stor del av råvarutillförseln till och utskeppningen av produkter från industrierna i Örnsköldsviks kommun transporteras sjövägen via lastageplatserna i Örnsköldsvik och – 124 –
Husum. M-real i Husum har egen hamnverksamhet och Domsjö industrier i Alfredshem och Holmen Skog samt Svenska Shell i Hörnett har egna lastageplatser i Örnsköldsviks hamn. Den kommunala hamnverksamheten i Inre hamnen har flyttats till ett nytt läge vid före detta Domsjö såg. Örnsköldsvik hamn består därmed av fyra hamnlägen: Domsjö hamn, Oljehamnen, Framnäskajen och Stadskajen. Hamnen i Köpmanholmen är en av de viktigaste hamnarna i Norrland för lossning av komponenter till vindkraftverk. Även i Kramfors kommun ligger det flera djuphamnar. Det gods som lastas och lossas sker huvudsakligen vid de kajer som som övriga hamnar. Mondi Dynäs AB och SCA Timber har längs med Ångermanälven. Det finns också en djuphamn i Lunde men den används inte lika frekvent, Den passagerartrafik som bedrivs inom BSPA Höga kusten sker huvudsakligen under sommaren. Båtförbindelse finns då med Ulvön från Docksta, Ullånger och Mjällomslandet, från Bönhamn och Barsta till Högbonden samt från Hörsång till Storön. På Vågsfjärden går ångslupen Stjärn, vilken angör Nordingråvallen, Körning, Lappudden och Häggvik.
Fig. 53. Färjan glider in i Ulvöhamn. (Foto: Lotta Nygård)
Sandslån mot bland annat Högakustenbron och Norafjärden. Ådalen III trafikerar Ångermanälven varje sommar. Båten utgår från Härnösand respektive Från Köpmanholmen går båttrafik året runt till Trysunda, Strängön, Fjären och Ulvön. Båten stannar även ibland vid Sandviken under sommaren. Från sommaren 2010 finns även möjlighet att åka båt till Ulvön, Fjären och Trysunda från Gullvik. – 125 –