Transcript December - Tuki Nepal

Nyhetsbrev från Tuki Nepal
december 2012
I dagarna firas den stora lokala festivalen Tripura Sundari i Jyamrung och byarna runt omkring. Det är en hinduisk högtid till gudinnan Devis ära och många människor pilgrimsvandrar till grannbyn Ghanestan där det finns ett tempel byggt åt Devi. Det brukar komma runt
10 000 människor dit i ett par dagar och flodbrinkarna fylls av aktiviteter. En av dessa är den
Healthcamp Jyamrungs sjukstuga arrangerar för att ta hand om akuta sjukdomsfall och för
att bara finnas till hands och visa att man finns. Förra året besökte många människor denna provisoriska sjukstuga och ryktet om sjukstugan i Jyamrung spreds.
Det är Tukee Nepal Samaj som anordnar denna Healthcamp och personalen vid sjukstugan finns på plats. Men i
år har personalstyrkan utökats med den nepalesiska läkaren Sudha Shahi och den svenska sjuksköterskan Isabell
Landaboure. Enligt Tukee Nepals ordförande Ram Sapkota kommer detta att innebära att sjukstugans status ytterligare höjs i området.
Sudha Shahi (till vänster i bild) är en av de nepalesiska läkare som framgent förhoppningsvis kommer att arbeta vid sjukstugan någon
dag per månad. Och Isabell Landabourne (till höger) arbetar just nu som volontär vid sjukstugan under en kortare tid. Vi hoppas kunna
presentera en rapport från Isabell i kommande nyhetsbrev. Hon är tillbaks i Sverige vid jultid.
Mer information om sjukstugan i Jyamrung
I början av november besökte sex medlemmar från Tuki Nepal Jyamrung. Med oss hade vi även vår nepalesiska
projektledare för sjukstugan Sunita Rana. Hennes uppgift var att göra en oberoende koll av hur sjukstugan
fungerar medan Helen Holmberg, som är sjuksköterska och Ewa Söderberg från Tuki Nepal granskade sjukstugan utifrån svenskt perspektiv.
De intervjuer Sunita Rana gjorde med byborna visar att sjukstugan etablerat sig som ett ställe att söka hjälp på
vid sjukdom och skada. Alla bybor som intervjuades är mycket nöjda med att det nu finns möjlighet att få direkt
vård, medicin, vaccination och uppföljning i byn. Det har inneburit att man känner trygghet och att man faktiskt
söker vård vid sjukdom och skada istället för att låta det bero. Att besöka Jyamrungs sjukstuga är enkelt och
innebär en kostnad som alla har råd att betala och man behöver inte lägga pengar och restid på att ta sig till
distriktshuvudstaden Dhading Bezi eller Kathmandu.
I genomsnitt kommer det 10 patienter om dagen till sjukstugan - men under monsunen fördubblades besökarna då ett utbrott av tyfoidfeber drabbade grannbyn Bharmale. De vanligaste sjudomarna som behandlas är
tyfoidfeber, luftvägsinfektioner i både övre och nedre luftvägarna, tandvärk, muskelvärk, underlivsproblem,
magproblem, yrsel samt ögon- och hudinfektioner. Dessutom har man haft rena olycksfall och några ormbett.
Ett tiotal av byns kvinnor går i dag på mödravårdskontroller och 3 barn har hittills fötts i sjukstugan utan komplikationer.
Men det finns förstås saker som inte fungerar och som behöver åtgärdas.
Det handlar i första hand om personalen. De är alla mycket unga, oerfarna och saknar också erfarenhet av
ledarskap. Ett stort problem i Nepal är att utbildade människor inte vill stanna kvar ute i byarna på landet utan
flyttar in till Kathmandu. Därför är det i stort sett omöjligt att få erfaren personal till sjukstugan. De som arbetar
i sjukstugan har nu varit där i 1,5 år och den Healthassistant som också varit chef har nu slutat för att flytta
tillbaks till stan. Under vårt besök intervjuades och anställdes en ny ung Health-assistant från en närbelägen by.
Även han saknar erfarenhet och det märks i arbetet. Därför har nu en sjukstugekommitté bildats av byborna.
Denna sjukstugekommitté hade möte under vår vistelse i byn och de förslag man kom med var att flytta över
ledarsansvaret på sjukstugekommittén som också ska granska hur personalen sköter öppettider, egna tider och
hur arbetet bedrivs. För att utveckla sjukstugans verksamhet föreslog man vidare att försöka anlita en eller flera
läkare från distriktshuvudstaden eller Kathmandu att komma till sjukstugan en gång per vecka. Då skulle endast
en Health-assistant behövas i sjukstugan och ev senare istället kompletteras med en sjuksköterska. Dessutom
föreslog man att införa någon sorts tandläkarservice i byn då många av sjukstugans patienter har problem med
tänderna.
Annat som behöver utvecklas i sjukstugans arbete är vidareutbildning och preventivt arbete.
Förslaget från Tukee Nepal Samaj och sjuktugekommittén var att svenska Tuki Nepal försöker hitta läkare och
sjuksköterskor från Sverige som kan tänka sig att jobba volontärt i sjukstugan under kortare tid. De tror att vi
har mycket större erfarenhet av såväl vidarutbildning som av att jobba preventivt och att svensk sjukvårdsutbildad personal kan tillföra sjukstugans personal mycket.
Helen och jag såg naturligtvis med våra svenska ögon att
det finns mycket att utveckla i sjukstugan. Vi blir nästan lite
bestörta när vi förstår på vilken nivå sjukvården i Nepal befinner sig. Mycket finns att önska när det gäller hygien, mottagande av patienter, undersökningar samt hur man hanterar
medicin. Men jag som sett andra sjukstugor vet att sjukstugan
i Jyamrung vid jämförelse håller hög nivå på sin service.
Vi träffade även den nepalesiska läkaren Sudha Shahi i Kathmandu och hoppas att hon kan bli en av de läkare som kan
komplettera och utveckla verksamheten vid sjukstugan. Doktor Sudha kommer själv från enkla omständigheter och har
erfarenhet av arbete på landsbygbygden. Hon har dessutom
en social kompetens som skulle behövas i sjukstugan och inga
planer på att starta egen praktik i Kathmandu.
Jag träffade också en tandläkare som jobbar på tandläkarutbildningen i Kathmandu. De genomför Dental
Health-camps ute i byarna på landsbygden och tillsammans med dem planerar nu Tuki Nepal att genomföra
ett första pilot-healthcamp inom tandvård i Jyamrung. Planen är att det ska genomföras i början av 2013 och vi
kommer att behöva samla ihop en summa pengar för utrustning och lön.
Tanken är att denna första Dental Healthcamp ska kolla av tandstatus bland byns invånare och sedan föreslå en
plan för hur Tuki Nepal kan gå vidare med att förbättra bybornas tänder. I pilotstudien ingår såväl undersök-
ning av alla skolbarn, av bybor med tandbesvär samt utbildning i tandhygien för såväl skolbarn, sjukstugepersonal samt lärare.
Tandläkare Ayaj Shakya underströk även han, precis som vår systerförening Tukee Nepal Samaj, att man gärna
tar emot tandläkare från Sverige som vill arbeta volontärt under tandläkar health-campen. Det kommer att
handla om 2 - 3 dagars arbete plus lite förberedelser i Kathmandu.
Slutsatser:
- Sjukstugan har etablerats som det ställe man går till om man har medicinska problem (det finns
patienter som gått en hel dag för att komma dit)
- Det finns flera förbättringsområden att jobba vidare med, främst ledarskap, hygien och utbildning.
Förslag från Tukee Nepal Samaj till hur vi i Tuki Nepal Sweden kan hjälpa till:
- hjälp med finansiering av läkarservice 1 gång/ vecka - en kostnad på runt 2000:-/ månad.
Det innebär 20 nya sjukstugefaddrar eller ytterligare 2-4 företagssponsorer
- hjälp med finansiering av tandläkarservice - i första hand en engångskostnad på 10 000:-.
- volontärer från Sverige med medicinsk utbildning - läkare, sjuksköterskor, tandläkare.
Tanken är att en volontär jobbar i byn 1 - 4 veckor med främst utbildning av personal
samt hjälp med att strukturera upp såväl det dagliga arbetet som preventivt arbete.
Då det gäller tandläkare handlar det om en kortare insats på knappt en vecka tillsammans med tandläkarteamet som ska genomföra den dentala Helathcampen.
Jag skulle vilja be alla ni som läser detta Nyhetsbrev att fundera över om ni kan ge oss förslag på sponsorer till
Läkarservice och Tandläkar Healthcamp och gå igenom er bekantskapskrets av medicinskt utbildade personer
som skulle kunna tänka sig att lägga 1 -4 veckors volontärt arbete i byn Jyamrung.
/Ewa Söderberg
Återuppbyggnad av den förstörda skolan
När vi besökte Jyamrung i början av november hade man ännu inte
börjat bygga upp den nya skolan Tuki Nepal samlat in pengar till.
Det berodde på att det regnat ända in i oktober och att risskörden
därmed blivit försenad. Det fanns helt enkelt ingen som kunde
bygga förrän riset var bärgat. Man hade inte heller rivit ner den
skadade byggnaden utan istället stagat upp den och den användes
fortfarfande som klassrum då det annars inte fanns plats för alla
barn.
Säkerhetstänkande existerar knappast i Nepal.
Denna uppallade skolsal var inte det värsta
expemplet vi såg på detta under höstens resa.
Detta är typiskt Nepal - man använder det som går att använda så
länge som möjligt och tanken på att det skulle kunna vara farligt
verkar inte finnas. Barnen visade stolt upp hålet i skolbyggnaden
samtidigt som de läste engelska i kör.
Men genast efter festivalen till Devis ära kommer man att riva den
skadade byggnaden, flytta den en bit inåt skolgården och bygga upp
en ny, dubbelt så stor byggnad med två klassrum och lärarrum/ förråd. Nu är riset under tak och byns bönder kan åta sig annat arbete.
I slutet av januari räknar man med att skolbyggnaden står klar. Kanske får den grupp av Tuki-faddrar som reser till Jyamrung i början av
februari äran att inviga den nya byggnaden.
Skolbiblioteket har fått en egen färg och förskolebarnen trivs i det fina rummet med låga bord och kuddar att sitta på.
Skolbibliotek och samlingslokal
Det nya biblioteket i Jyamrung som Tuki Nepal sponsrat är nu helt färdigt och används dagligen. Som bibliotek
för skolbarnen på dagtid och som samlingslokal för byborna då man ska ha möten eller andra tillställningar.
Skolbarnen har verkligen satt sin prägel på biblioteket. Just nu då skolan saknar ett klassrum håller förskolebarnen till i skolbiblioteket. Det syns på alla teckningar och att böckerna för de yngsta finns framme. Men när
de äldre eleverna behöver komma till så flyttar de yngre ut eller in i de äldres klassrum. Samarbete är något
man är bra på i Nepal där omständigheterna ofta kräver ett sådant. Böckerna i biblioteket ser idag använda
ut - de är inte länge inlåsta i ett skåp med glasdörr utan kan plockas ner från hyllorna av barnen själva. Sittkuddarna och de låga borden är fyllda med skolgrejor och barnen ser verkligen ut att trivas där.
Även efter skoltid används lokalen. Den går snabbt att möblera om till möteslokal för de vuxna byborna och en
liten hylla med böcker för vuxna finns numera i ena änden av rummet. Och till nästa år planeras en tidningshylla.
Tack alla ni som bidragit till detta fina bibliotek! Vi kommer även i fortsättningen att satsa en del pengar på att
utrusta biblioteket med böcker och tidningar.
Angeles fond för utbildning åt flickor i Nepal - tre nya flickor har påbörjat sin
utbildning i höst.
Det är nu 4 år sedan Tuki Nepal startade Angeles fond tillsammans med Angeles
Bermudez-Svanqvist. Fonden ska hjälpa flickor att utbilda sig och därmed få en chans
att förändra livet.
Durga Sapkota och Rupa Dhakal är nu färdiga med sin sjuksköterskeutbildning. Durga
har fått jobb på ett av Kathmandus stora sjukhus medan Rupa väntar på sin legitimation och under tiden söker hon jobb. Vi träffade båda dessa flickor i november och
de är mycket nöjda med sin utbildning, sina egna prestationer och ser ljust på framtiden. Även om arbetsmarknaden är svår i Nepal kommer dessa två flickor att ha jobb
i framtiden. Sjukvårdspersonal är eftertraktad. Durga jobbar som barnmorska och vill
fortsätta utbilda sig inom det området medan Rupa inte riktigt vet vad hon vill satsa
på - just nu är det bara att få ett jobb.
Nima Gurung som läst två år Intermediate - kan jämföras med svenskt gymnasium,
har fortsatt till universitetet och studerar nu både journalistik och turism. Hennes
plan är att frilansa som journalist och försörja sig inom turistnäringen. Angeles fond
sponsrar henne med skolavgifterna medan hon själv står för sina levnadsomkostnader då hon samtidigt med studierna arbetar på ett hem för gamla. Nima har lovat att
skriva en liten artikel till vårt nästa nyhetsbrev.
Nima Gurung, överst studerar
nu vidare på universitetsnivå
och Durga Sapkota har fått
arbete som sjuksköterska.
Tre nya flickor har påbörjat sin gymnasieutbildning i höst. Alla tre bor kvar ute i byn
Simle, som ligger precis intill Jyamrung.
Ingen av dessa flickor hade förväntat sig att få fortsätta studera efter klass 10 i
våras. Jag träffade en av flickorna - Santoshi Shrestha, i våras och hon berättade
då att hennes pappa varit försvunnen sedan två år tillbaks och att det tyvärr inte
fanns någon möjlighet för henne att läsa vidare även om det var det hon helst
ville. Familjen hade helt enkelt inte pengar till det.
Nu studerar hon, Bina Ale Magar och Rupa Thapa Magar med ekonomisk inriktning i gymnsieskolan i Jyamrung Durbar - en annan av grannbyarna där regeringen nu sett till att det finns såväl gymnasieundervisning som undervisning på universitetsnivå.
Även Binas far är försvunnnen sedan några år och
då hon är yngsta barnet bor hon kvar hemma hos
sin mor och hjälper henne eftersom alla hennes
systrar är gifta och har flyttat till sina mäns familjer.
Rupa Dhakal är färdig sjuksköterska
och ser fram mot att få börja jobba.
Rupa Thapa Magar har båda sina föräldrar i livet.
Hennes pappa ser stolt på sin dotter då jag intervjuar henne och Bina (se bilden till vänster).
“Det trodde jag aldrig att min flicka, dotter till en enkel potatisodlare, skulle få
studera” säger han.
Alla tre flickorna är mycket blyga och jag lämnar dem ifred efter en stund och
besöker Santoshis föräldrahem en bit bort. Vi kommer förstås att följa upp även dessa tre flickor som nu i
första hand har två års gymnasiestudier framför sig.
Pushpa Basnet från Kathmandu - Vardagshjälte 2012
ECDC (Early Childhood Developement Center) är ett barnhem i Kathmandu. Men det är inte vilket barnhem som helst. På barnhemmet bor
det barn vars föräldrar sitter i fängelse. Det handlar ofta om mammor
som dömts till långa fängelsestraff och vars barn behöver ett hem att
växa upp i.
Pushpa Basnet besökte kvinnofängelset utanför Kathmandu när hon
gjorde sitt ex-jobb på universitetet. Hon upptäckte då att fängelset var
fullt med barn i alla åldrar. Barnen bodde hos sina mammor i fängelset
och fick varken gå i skolan eller komma bort från fängelsemiljön. Pushpa,
som då var 23 år öppnade då först en förskola och skola för barnen i
fängelset och sedan startade hon barnhemmet. Ett barn vars mamma är
dömd till 10 års fängelse måste få en chans att leva ett liv utanför låsta
dörrar och galler. Så tänkte Pushpa och startade sitt barnhem.
Idag 7 år senare bor det 43 barn i åldern 2 -17 år på barnhemmet. De
har sitt hem där och Pushpa och hennes personal är deras familj. Sina
mammor får de besöka regelbundet i fängelset - men barnen har ett liv
utanför murarna där de går i skolan och lever som andra barn.
Det stora nyhetsföretaget CNN utser varje år en vardagshjälte - en person som uträttat något stort gentemot
sina medmänniskor. Någon nominerade Pushpa som blev uttagen till en av de 10 slutkandidaterna som fick
åka till USA för att delta i slutstriden. Och Pushpa Basnet vann denna - hon blev Vardagshjälte 2012!!!
Prispengarna innebär att Pushpa nu kan bygga det barnhem man så länge sparat till. Idag hyr man huset
barnhemmet håller till i - och kan alltså bli vräkta när som helst.
Tuki Nepal har samarbetat med barnhemmet ECDC de senast två åren och gratulerar Pushpa.
Läs mer på Tukis webb: www.tukinepal.org under fliken Fler projekt eller direkt på www.ecdcnepal.org
Vattenkraftverket och solcellerna i Jyamrung
fungerar fint, konstaterade Anders och jag under vårt besök i byn i början av november. Stolparna står rakt,
ledningarna är spända och de träd och buskar som växer i närheten är ordentligt klippta eller huggna. Själva
kraftverkshuset klarade sig helt när Bharmale-bäcken svämmade över i augusti och tog med sig en del av
skolan. Inuti är det välskött och allt fungerar som det ska. I husen är dock LED-lamporna ett problem. De
går sönder ofta och är mycket dyra i inköp. Men nu tror man sig ha hittat indiska lampor som kan köpas i
Kathmandu och som håller längre i det besvärliga inomhusklimatet. Köken är rökiga och dammiga och under
monsunen också fuktiga! Ibland slocknar ljuset där vi bor – överbelastning! Någon av oss har försökt ladda
datorn! Men anläggningen fungerar som den ska och endast ljuset i det hus som är överbelastat slocknar!
Operatörerna är stolta över sitt deltidsarbete. När vi möter en av dem (som är lärare också) så upptäcker vi
att han har en gul t-shirt under den vita skjorta som alla lärare bär numera. Det är Holtab-tröjan som operatörerna är de enda i byn som bär. Kanske tänker de göra som Stålmannen om strömmen går – slita av sig
skjortan och fixa problemet, det tror i varje fall vi på fullt allvar!
Riskvarn?
Elektriciteten är nu fullt utbyggd i 150 hus och byborna är alla väl medvetna om att vattnet tyvärr inte räcker
till för mer utbyggnad. Men ett av våra uppdrag under det här besöket är att diskutera bybornas förfrågan
om en riskvarn som både kan skala och mala riset.
Det finns idag en dieseldriven kvarn, men diesel är mycket dyrt och byborna har frågat om man inte kan
använda generatorn på dagtid då elen normalt är avstängd, till en sådan kvarn.
Anders och jag lyssnar på byborna och tillbaka i Kathmandu träffar vi Kulendra som byggt elnätet i byn. Vi
förstår snabbt att det inte finns kapacitet eller vatten nog för detta och att den generator vi har inte klarar
av att driva en riskvarn. Men det finns en lösning halvvägs – vi kan använda filter, dammar och vattenrör och
driva en separat turbin med vattenkraft istället. På så sätt skulle halva anläggningen tas i anspråk även om
det inte blir en eldriven utan vattendriven riskvarn.
Vi lämnar Nepal med lika många frågor, eller kanske fler, än vi hade när vi kom. Det här måste vi diskutera
vidare i såväl Holtab som Tuki. Och det allra härligaste är att ingen har sagt att det inte går – bara att vi måste
tänka om och tänka nytt!
//Dan Söderberg & Anders Holmberg
Tuki Nepal önskar alla faddrar och sponsorer en trevlig julhelg!
Med detta nyhetsbrev följer ett inbetalningskort - många betalar sin avgift vid den här tiden - om du redan
har betalat för 2013 så spara inbetalningskortet eller ge bort det.
Fadderskap för skolbarn kostar 70:-/ månad eller 800:-/ år
Fadderskap för sjukstugan kostar 100:-/ månad eller 1200:-/ år
Medlemskap kostar 150:-/ för enskild och 200:-/ för familj (går till vår lilla adminstration)
Tuki Nepals bankgiro är: 5698-1673 - och där kan du också sätta in en julgåva
(vill du ha ett Tuki-kort som present så hör av dig - vi skickar gärna ut ett sådant)
Gåvor till Angeles Fond sätts in på bankgiro: 5747-4447
[email protected] eller 0705 770382
www.tukinepal.org