Transcript Snabelposten

SnabelPosten
Möt årets
Upplänning
Amos
Makajula
Nummer 6 2010
Pris 25 kronor
Dessutom
Jouni
Erica Braun
Stefan Holm
Albert Einstein
Bengt Dahlqvist
Tomas Tranströmer
&
Jacob Hellman
Vi har träffat
Täppas
Fogelberg
1
SENASTE NYTT
En resa till
Tyskland
På måndag morgon var det frukost nere i ett av grupprummen.
Det serverades bröd, mineralvatten, kaffe och så vidare.
Ungefär vid 10.00 tiden startade konferensen i en sporthall. Det
fina är att själva scenen är höj- och sänkbar så att man kan ta
upp rullstolar på scenen, alltså man sänker själva podiesektionen i golvläge, och när alla är uppe så kan man höja så att folk
kan se de som är på scenen.
På konferensen deltog Socialministern för Baden-Württemberg
Dr. Monika Stolz. Hon öppnade konferensen med att berätta
likheter och olikheter för de människor med funktionsnedsättning i Sverige och Tyskland.
Sen var det en liten debatt mellan publiken och ett urval människor där jag blev inbjuden att sitta uppe på podiet. För mig
kändes det inget konstigt att sitta bredvid Frau Stolz, hon är en
jättetrevlig kvinna i drygt 60-års-åldern.
Text: Stina Rosén
Foto: Christer Arvidsson
M
ellan 26/9 och 28/9 var jag tillsammans med Magnus
Dahelrus från Teater Blanca och Bo Lerman från
Regionförbundet Uppsala län nere i Tyskland. närmare
bestämt Haslach.
Det är en liten by som ligger mellan Ravensburg och
Wangen, i delstaten Baden-Württemberg. Vi var inbjudna
av St. Jakobus Behindertenhilfe till en konferens med titeln
”Wie wollen wir leben”. Hur vill vi leva vårt liv?
Det serverades lunch på en restaurang som ligger i byn, där vi
även åt middagen på söndag kväll.
Under konferensen träffade jag en av deltagarna som var med
från studiebesöket 2008. Jag har tänkt länge och har försökt att
leta efter en deltagarlista på dem som var med just då. När jag
så träffade en kvinna som var med i konferensen så ringde en
liten klocka i mitt huvud. Jag blev glad när jag fick träffa henne
igen och prata lite grann.
Jag har tolkat för studiebesök ifrån Tyskland två gånger. En
gång 2008 när en grupp bestående av chefer för boende och
arbetshandledare var på studiebesök på Knivstagatan. Och nu i
år när studiebesöket bestod både av arbetstagare och personal.
Men nu var det alltså min tur att åka ner och deltaga i konferensen.
På söndagen klev jag upp halv sex på morgonen för att i lugn
och ro äta frukost och kolla Facebook en sista gång innan jag
åkte, passade på att packa det sista jag skulle ha med mig. Vid
ungefär 07.10 lämnade jag mitt hem, för att ta mig till stationen, och så bär det av med tåg till Arlanda, där vi checkade in,
för att kunna flyga vidare till Zürich. Där blev vi upphämtade
med bil och då åkte vi vidare till Ravensburg där vi tog en fika
med några av de andra deltagarna i konferensen. Efter en liten
pratstund så åkte vi till St. Konrad där vi bodde. På St.Konrad
bor det ca 85 till 90 deltagare, i små boendegrupper. Man kan
inte se att det är institutionsliknande förrättning, eftersom allt
ligger inbakat i en by. Det finns 5 nunnor som är som en förebild för de boende och de anställda.
På eftermiddagen så ordnades små workshops där folk delades in i grupper. Den som vi var med i hette ”Erfahrungen
von Schweden” Erfarenheter av Sverige. Där visades en liten
kortfilm om Teater Blanca som nyligen blev färdig. Och sedan
fick deltagarna ställa frågor till oss, som var där från Sverige.
Bland annat om hur många timmar man får personlig assistent,
ledsagning, om hjälpmedel och lite annat smått och gott.
Det hela avslutades med en sammanfattning av alla workshops,
Efter konferensens slut så hade vi fritt från måndag eftermiddag till tisdag eftermiddag då vi skulle flyga hem till Sverige.
Då besökte Magnus Dahlerus och Bo Lerman några Verkstäder
i Tyskland. Mer av det kan inte jag berätta, eftersom jag inte
var med.
Själv träffade jag en kompis som är från Langenau. Vi hade en
trevlig tid tillsammans.
På tisdag eftermiddag kväll var det så dags att flyga hem till
Sverige.
För mig som är stor tyskvän och lägger ner mycket tid med
tyska språket och har besökt Tyskland många gånger är hemfärden alltid ett vemod. Det känns alltid sorgligt när jag lämnar
Tyskland och vill oftast vara för mig själv för att bearbeta det
jag har upplevt, även om jag har träffat folk från Tyskland här
i Sverige, så känns det lika ledsamt att lämna och säga ”auf
wiedersehen” (vi ses igen). Men samtidigt vet jag att det kommer nya chanser.
Rummen som vi bodde i var antingen enkla rum eller semesterlägenheter. Jag hade ett stort rum i och med att jag skulle ha en
kompis hos mig en natt.
På söndag kväll så var det middag med några av de deltagare
som var med under resan som var i juni 2010. Naturligtvis var
jag glad att se dem igen.
I övrigt tyckte jag att det var en trevlig resa och trevlig konferens.
2
En God Jul till er alla!
önskar vi på Snabel-Posten
Snabel-@
Vi tackar Erica för den tid som varit och önskar
henne lycka till på hennes nya arbete. Som avslutning har hon gjort en intervju med Erica Braun.
Gästskribent i detta nummer är Stina Rosén från
Teater Blanca.
Varför inte ge bort en prenumeration på SnabelPosten i julklapp? Eller kanske en väggalmanacka?
Välj dina egena bilder och få en personlig almanacka
eller köp vår färdiga Snabel-Post-almanacka med
bilder från våra intervjuer.
Och så har vi ett fantastiskt erbjudande:
Värva tre nya prenumeranter så får du en almanacka från oss.
Knivstagatan 6
753 23 Uppsala
018-727 40 03
[email protected]
www.snabelposten.se.
Ansvarig utgivare: Mari Ekh
Åmynningens DV 018-727 71 57
Chefredaktör: Christer Arvidsson
Redaktionssekreterare: Christopher Lundgren
Redaktion
Så här i juletider gäller för Tomten och Rudolf med
röda mulen liksom för oss att
Jonas Bennemark; Magnus Hedman; Tati
Palestro; Erica Westerlund; Magnus Sjöquist;
Mattias Persson; Carina Lemhagen; Eleonor
Belin; Lena Öhman; Alexandra Bivald; Malin
Spångberg; Josefin Tenefors; Natalia Georges.
Layout & redigering: Christer Arvidsson
Himlen är gränsen!
Christer Arvidsson
På webben
Tryck: Fenomentryck · X-O Graf Tryckeri AB
www.snabelposten.se
Nytt extramaterial på vår hemsida:
• Amy Diamond’s Greatest Hits
- en telefonintervju
• Täppas Fogelberg - Hela intervjun
• Erica Braun - en längre artikel
• Mer om Amos
• Vad är en människa?
• Anorexi
• Judo
• Internet - en kort historik
Du vill väl läsa fler nummer av
SnabelPosten
Kontakta Snabel-@!
Med mera
Se redaktionsrutan
Innehåll
Helårsprenumeration kostar 150:inklusive moms
En resa till Tyskland......................2
Årets upplänning.......................... 4
Bengt Dahlqvist........................... 5
Stefan Holm................................ 6
Jakob Hellman............................. 7
Täppas Fogelberg......................... 8
Tomas Tranströmer.......................10
Gösta Knutsson...........................11
Jouni Aslak Laukkanen................. 12
Erica Braun.................................13
Albert Einstein............................ 14
Rudolf med röda mulen................ 15
Omslagsfoto: Christer Arvidsson
Lösnummer till försäljning finns på
Snabel-@
Knivstagatan 6
3
INTERVJU
Årets upplänning E
Amos Makajula
n tisdagseftermiddag träffade jag och min kollega Erica
busschauffören Amos vid centralstationen. Sedan gick
vi till restaurangen Little Italy och genomförde intervjun.
Att Amos valde att bli busschaufför har att göra med att han
tidigare jobbat med människor. Han var i ett behov av jobb så
när han fick ett erbjudande att jobba som busschaufför tänkte
han att det skulle vara ett bra arbete eftersom han då även träffar
människor.
Nu har Amos jobbat som busschaufför i fyra år och kört för
Upplands lokaltrafik.
För att få vara busschaufför krävs naturligtvis busskörkort.
”Det är att man först och främst kan hantera fordonet och sedan
en annan bit i det hela är att kunna hantera människor för att
man kör inte bara buss men man kör bussen med människor”,
berättar Amos.
På frågan om han tycker att det är svårt att utbilda sig svarar han
att det beror på och om man har intresse går det lätt att lära sig.
Dock är Amos inte lika insatt i vilka bussmodeller som finns
och om bussteknik men noterar att andra personer kan den biten
så dom kompletterar varandra.
Att Amos blev utsedd till ”årets upplänning” och ”Sveriges
trevligaste busschaufför” har att göra med hans vänlighet mot
sina resenärer. När resenärerna kliver ombord på bussen hälsar
han alltid trevligt och säger ”God morgon” eller ”Välkommen”.
När dom kliver av bussen säger han ”Ha en trevlig dag”.” Jag
tror ju att det har med att jag försöker visa dom respekt och
bemöta dom med respekt och ta hand om dom som viktiga
människor”, säger Amos. Han tycker att det är viktigt att ta hand
om varandra och att hela samhället mår bra av det.
På bussen som Amos kör finns inga otrevliga personer.
”99,99999 procent av passagerarna är jättetrevliga. Amos har
aldrig blivit hotad någon gång.
Han har även bra relation med sina kollegor. ”Även om det finns
någon som kanske är lite annorlunda så måste man respektera
det”, säger han.
Namn: Amos Makajula
Född: 1977, i Lindi i Tanzania
Bor: Uppsala sedan 2001
Yrke: Busschaufför för Upplands lokaltrafik, UL
Favoritsällskapsspel: ”Vänner och fiender”
(ett frågespel) och ”Fyra i rad”.
Har du hört En busschaufför? Ja precis, det finns några resenärer som har försökt
sjunga den på bussen.
Utmärkelser: ”Årets upplänning” (2010),
”Sveriges trevligaste busschaufför” (2010)
Favoritgodis: Jag gillar inte så mycket godis
men ibland kan man ta lite lakrits.
Gör helst en fin sommardag: Är ute med min fru. Hon tycker mycket om natur
så då brukar vi ofta åka dit där det
finns vatten och tar det lugnt.
Tycker du om sushi? Nej, det tycker jag inte om.
Hur många språk kan du? Tre: Svenska,
engelska och swahili.
Tanzania eller Sverige?Båda två är jättebra på sitt
sätt. Sverige är jättefint med bra
natur och jag tycker jättemycket
om människor i Sverige.
Det är likadant i Tanzania.
Det är jättefin natur men det som
är skillnaden är att Tanzania är
lite varmare då året runt. Så båda
har någonting som är bra.
Förutom yrket som busschaufför har Amos också varit
engagerad i mänskliga rättigheter. ”Just nu har jag varit mycket
engagerad i att försöka se till att uteliggarna och hemlösa får
någonstans att bo och ha tak över huvudet”, säger han.
Det finns mer material om Amos under Xtra Xtra (extramaterial)
på www.snabelposten.se
4
KULTUR & NÖJE
Bengt Dahlqvist
från
Skilda världar
Text: Tati Palestro
& Malin Spångberg
Foto: Christopher Lundgren
B
engt Dahlqvist var med från början i Skilda världar som spelades in från 1996 - 2000, men gick
på TV fram till 2002, eftersom de spelade in väldigt
många avsnitt, som det sedan tog tid innan de sändes.
Dom gör det
ändå, men inte
lika mycket det
är skönt att vara
lite mer Bengt
istället för
bara Daniel.
Han tyckte det
var konstigt
att se sig själv
på TV, det
kändes inte
som att det
var han.
En konstig och annorlunda känsla att vara med i Skilda
världar var att man blev igenkänd på stan som Daniel.
Var man än var så var man Daniel över hela Sverige.
På TV var han först med i en serie i Bullen som hette
Sexton året innan Skilda världar startade.
Bästa avsnittet tycker han var när Daniel fick reda på att
Sandra var hans syster för han visste inte om det.
Han har kontakt med hon som spelar Lillemor i serien
och Matti Bernett, han som spelade Tom i serien. Sen
träffar han lite då och då andra från serien men inte så
mycket längre.
Han saknar inte att
vara med i Skilda
världar, han var lite
less på serien, det
var 573 avsnitt, så
det var ganska skönt
när det slutade.
Han ville jobba med
andra saker också.
Och den har gått
ofta i repris på TV .
Namn: Bengt Albin Gösta Dahlqvist.
Född: 23 mars 1975
Bor: Storvreta utanför Uppsala
Favorit godis: Sura röda skiftnycklar
Favoritmat: Tai- mat
Favoritfilm: Nyckeln till frihet
Favoritmusik: The Odd Dogs
Han älskar godis och han är en riktig
gottegris. På fritiden så snickrar han på
ett båthus, han tycker att det är kul att
snickra. Om han inte hade blivit skådespelare så hade han nog blivit snickare.
Det skulle vara roligt att vara med i
någon film eller i någon annan serie
säger Bengt. Han valde att sluta med
skådespeleri helt ett tag.
Han har inte spelat något på 4-5 år för
han ville vara mer med sina barn. Han
har jobbat med andra grejer istället. Bland annat har han
regisserat lite också och stått bakom kameran istället för
framför den. Han har gjort många informationsfilmer och
reklamfilmer. Men nu börjar han bli sugen på att komma
tillbaka.
Han har gjort bort sig några gånger under inspelningar,
det var en gång han skulle springa upp för en backe och
vara arg under en scen och det var vinter och så snubblade han och ramlade baklänges och rullade hela vägen
ner. Det var lite pinsamt tycker han. Han har råkat säga
fel namn några gånger också.
Han har ett eget band som heter The Odd Dogs där han
sjunger och spelar och deras musik är hans favoriter. .
Skilda världar spelades in utanför Stockholm på ett ställe
som heter Kvarnholmen. Det är som en liten ö som ligger
ganska nära Finlandsbåtarnas rutter.
Han har 2 döttrar på 6 och 8 år.
Han är inte lika känd som förr, och det är ganska skönt.
Då på den tiden så kände alla igen honom hela tiden och
alla pratade om Skilda världar.. Han har låtit håret växa så
att folk inte känner igen honom lika mycket.
5
SPORT
Stefan Holm
Text: Alexandra Bivald
Foto: Eckhard Pecher
V
ad gör du nu för tiden?
Jobbar halvtid på Karlstads
universitet som kommunikatör och
informatör, har en del föreläsningar på
egen hand och spelar fotboll i Östra Deje
IK i division sju.
V
arför slutade du?
För att tiden började rinna ut, jag
började få problem med en hälsena.
Jag var i ett läge där jag inte längre var
utvecklingsbar och kunde bli bättre för
att ta det kort och koncist,
Det långa svaret finns här: http://www.
scholm.com/holm2008.htm#13sep
H
ar du fortfarande kontakt med
någon från när du hoppade
höjdhopp?
Jo, det har jag ju, det är ju de människorna jag umgåtts med under hela mitt
vuxna liv och några av dem räknar jag
som mina närmaste vänner. Även om
kontakten är en annan idag så har jag
kontakt med många av både konkurrenter
och landslagskompisar.
V
ränar du fortfarande?
Ja, jag tränar fotboll två gånger i
veckan och springer då och då.
ad är du mest stolt över att ha
uppnått?
OS-guldet i Aten är ju den stora höjdpunkten, men hela året 2004, när jag
vann alla tävlingar jag hoppade, eller att
jag var i final i samtliga internationella
mästerskap från Budapest 1998 till
Peking 2008, är också saker jag är stolt
över eftersom ytterst få andra klarat av
det.
H
H
T
ur var det att var med i
mästarnas mästare?
Det var kul, även om det var väldigt
långa inspelningsdagar och väldigt
mycket åkande fram och tillbaka i
minibuss. Men det var roligt att lära
känna de andra deltagarna och det
var kul att prova på lite annorlunda
tävlingar..
D
u har vunnit ”På spåret” två
gånger, hur kommer det sig att du
är så allmänbildad?
Jag har alltid läst mycket böcker, alltid
gillat olika typer av frågesporter och
alltid haft lätt för att minnas och koppla
ihop den typ av kunskap som krävs i den
sortens tävlingsprogram.
S
aknar du höjdhoppet?
Både ja och nej. Jag saknar känslan
av att vara i kanonform och gå in på en
fullsatt arena för att tävla mot de bästa
idrottsmännen i världen. Men jag saknar
inte pressen det innebar att alltid prestera
och jag saknar inte det liv det innebar
att alltid vara på topp och styra upp hela
tillvaron kring höjdhopp. Så jag är nöjd
med de åren, men det var läge att gå
vidare efter 2008.
ur kändes det när du fick
Melwin?
Det är alltid en stor glädje och en omvälvande upplevelse att bli pappa.
V
ad gör du på fritiden?
Jag läser en hel del fortfarande,
sitter till exempel i juryn för
Augustprisets skönlitterära klass, och
tillbringar väldigt mycket tid framför
datorn och bygger lego med Melwin.
V
ad pratar du om på dina
föreläsningar?
Jag berättar historien om en helt vanlig
kille från Forshaga i Värmland som
gick hela långa vägen fram till ett OSguld i höjdhopp, trots att det borde varit
omöjligt.
Det finns ingen friidrottsklubb i
Forshaga, jag var för kort för att bli
höjdhoppare, min pappa som var min
tränare hade ingen formell utbildning
som höjdhoppstränare och jobbade
heltid som svetsare och plåtslagare,
min mentale coach var inte bara från
Kristinehamn, han var dessutom 169 cm
lång och hade problem med diskbråck...
Men det går om man vill och ger sig f-n
på något och det är värt att kämpa för att
uppnå sina mål.
6
Namn: Stefan Holm
Född: 25 maj 1976
Bor: Karlstad
Yrke. Informatör och höjdhoppare
Familj: Gift med Anna och vi har
Melwin 6 år tillsammans
Favoritmat: Funkar bra med en
rejäl köttbit och potatisgratäng
Ä
r det många som kommer
fram och ber om autograf efter
föreläsningarna?
Det händer då och då och det är inga
problem så länge de har papper och
penna redo.
H
ur länge höll du på med
höjdhopp?
Jag tävlade i 21 säsonger, från 1988 till
2008 och var rankad som en av världens
bästa höjdhoppare från 1998 och framåt.
H
ur många medaljer har du från
stora mästerskap?
Är väl elva stycken (1 OS-guld, 4 InneVM-guld, 2 Inne-EM-guld, 1 VM-silver,
1 EM-silver, 1 Inne-EM-silver och ett
EM-brons).
V
ad värderar du högst, OS-guldet
eller att du har hoppat 2,40?
Definitivt OS-guldet! Högt kan man
hoppa när och var som helst, OS-guld
kan man bara vinna vid ett enda tillfälle
under fyra år.
I
ngen har vunnit mer än ett OS-guld
i höjdhopp, varför tror du att det
är så?
Det är fyra år mellan finalerna och det
hinner hända så otroligt mycket under
den tiden. Man kan skada sig eller till
och med lägga av samtidigt som det
kommer fram nya talanger.
Dessutom handlar det om att ha den där
lilla, lilla, lilla extra turen i en stor final
för att man ska kunna vinna den, det
gäller att alla bitar faller på plats.
Och faktum är ju att ingen lyckats vinna
EM-guld i höjdhopp mer än en gång
heller...
KULTUR & NÖJE
Jakob Hellman
Text: Jonas Bennemark
Foto: Skvattram
H
ar gjort en telefon-intervju med Jakob Hellman.
Det var skoj, jag fick idén att göra intervju med honom eftersom jag tycker om hans skiva jättemycket och det
är den skiva som jag lyssnar på mest just nu
Namn: Jakob Hellman
Född: 1965
Bor: Malmö
Yrke. Artist
Familj: Flickvännen: Carolina Svensson
Favorit Allsång: Rosa på bal eller Fritiof &
Carmencita
Festivaler han har campat på: Hultsfred, Roskilde,
Arvikafestivalen med flera
Favorit Mat: Isterband med Dillstuvad Potatis
Favorit Musik: Han gillar att spela själv och öva
på klassiska stycken. Gerry Rafferty gillar han att
lyssna på för tillfället
Favorit film: Avgrunden Favorit TV Program: Benny Hill
Under 1988 spelades debutskivan ”Och stora havet” in.
När den kom ut i februari 1989 fick Hellman ett kraftigt och
snabbt genombrott. Sedan blev ”Vara Vänner” och ”Hon har ett
sätt” stora framgångar. 1988 fick Hellman pris för årets nykomling sen har han fått en grammis för bästa manliga rockartist
1989. Det är nu 20 år sen vi har fått höra något från honom.
I år så debuterade han i Allsång på Skansen och på Forever
Young turnén spelade han hela debutplattan från 1989.
Han började sin musikkarriär ganska tidigt och han började
skriva låtar när han fick tag i sin första gitarr när han var 10
år. Sen på gymnasietiden skrev han lite låtar. Han spelade i ett
band då. Han var inte soloartist förrän 1988 ungefär.
Varför det dröjde så länge innan man fick höra något från honom igen kunde han inte riktigt förklara.
Han provade spela in lite låtar på den tiden men han tyckte inte
det var riktigt så bra som han hade hoppats. Sen har det låst sig
och då var det svårt för honom att komma igång.
Han tappade lite av omedelbarheten i att skriva.
Det var väl också att det gick bra för plattan. Det var lite svårt
för honom att säga exakt.
Att medverka i Allsång på Skansen tyckte han var ganska
lättsamt. Han tyckte det var skönt att det gick bra. Vad som fick
honom att börja turnera igen var att han fick ett erbjudande att
göra det i det sammanhanget så de frågade och han tyckte att
det var spännande grupper som var med så han tackade ja.
Han tycker det är jätteroligt att stå på scen igen. Han har gjort
det lite i mellantiden också, så han är inte helt ovan. Han tycker
det är ovant att spela så pass lång konsert med bara sina egna
låtar, men det fungerar bra.
Han har inte haft det kämpigt som folk tror, han har haft vanliga jobb och har haft hyfsat kul.
Hans förhållandet till skivan är att han känner sig som en
åhörare liksom andra som lyssnar. Han känner sig inte lika
personligt förknippad med sin egen identitet.
Att spela hela debutskivan igen tycker han är en bra ide. Det
var bolaget som frågade om han skulle vara med och ville att
han skulle göra det. Antingen ska det vara hela skivan eller
också ska det vara en konsert med lite blandat, med både nytt
och gammalt så det fick bli hela skivan.
Det är inget planerat om det ska bli några fler spelningar i höst
efter Forever Young turnén.
När Och stora havet blev bästa skiva i nöjesguiden blev han
glad och fundersam och det beror också på att han bara hade
gjort en platta. Så alla som ville ha en Jakob Hellman platta
röstade då på hans skiva förstås, så det är lite därför han tog
hem priset tror han. Det var lite med räkning att göra, men i
stort sett blev han glad för det.
Vad som gör att hans låtar fortfarande känns aktuella och fräscha vet han inte. För honom är det viktigt att ha en publik som
lyssnar på dom, annars tycker han inte det är så roligt att spela.
Varför det inte har kommit någon andra skiva är för han inte
har fått tillräckligt liknande låtar som har suttit ihop som en
helhet, men det kan fortfarande komma. Han hoppas att han ska
släppa en ny skiva, men det blir inte i år och kanske inte nästa
år men det tror han nog.
Han skriver musik nu också då och då när han har tid, men inte
just nu då han har mycket annat att tänka på med turnén han är
ute på och lite andra saker. Han har mycket att stå i. Så fort han
inte gör något annat så tänker han på musiken.
Nu har han bott utomlands lite med sin tjej som har jobbat där.
Nu i veckorna han de fått en liten son, så har han ägnat sig åt
att ta hand om honom och fixat med deras lägenhet.
Efter turnén får vi se vad som händer.
7
KULTUR & NÖJE
Hemma hos
Täppas
Text: Christopher Lundgren
Foto: Christer Arvidsson
M
åndagen den 4 oktober åkte jag och min arbetshandledare Christer tåg till Stockholm för att intervjua
Täppas Fogelberg. Vi hade bestämt träff hemma hos Täppas.
När vi kom till hans bostad i Gamla Stan gick vi in i ett
rum i hans trappuppgång som han använder som arbetsrum.
Först frågade jag varför han kallar sig
Täppas.
Namn: Täppas Fogelberg
Född: 1951
Yrke: Journalist
Bor: Gamla Stan, Stockholm
Kommentarer: Ja.
Det får jag hela tiden.
Favoritspel: TP. Sedan fanns ett
kul spel som hette ”Gammelgäddan”
Favoritbok: Just nu läser jag en
bok som heter Berlinerpopplarna
av Anne B. Ragde. Jag lyssnar
på böcker som talböcker eller
ljudböcker
Favoritradioprogram:
”Godmorgon, världen!” tycker
jag om men även ”Radiopsykologen”.
Mitt absoluta favoritprogram är
sjörapporten. Strax före klockan
tio på kvällen. Vinga nordost 4.
Det är poesi.
När jag är i Stockholm så lyssnar jag på dom tre stationerna
som sänder rockmusik. Jag är en
allätare.
Han svarade att det inte var han som
valde namnet utan hans storasyster som
hade sagt att han skulle heta Knäppas
vilket föräldrarna inte tyckte lät bra
och sedan kom namnet Täppas istället.
Eftersom han döptes till Hans Erik
Gunnar Lorentz men alltid kallats Täppas
gick han till pastorsexpeditionen för att
lägga till det.
Då dom frågade om det var ett gårdsnamn
svarade han ”Ja, visst”. ”Så kom jag att
heta Täppas och jag har alltid känt mig så,
så det är naturligt för mig”, säger Täppas.
Sedan frågade jag Täppas angående
TV-inspelningar som han har
medverkat i.
Täppas berättade att när han spelade in
första delen av tv-programmet ”Jakobs
stege” där han satt i studion och pratade
med Anna Martinez kändes det först bara
stelt och han sa ”TV är ingenting för
mig”. När han senare fick göra reportage
bland människor tyckte han att det var
jättekul och han tyckte det var roligt att
programmet gick på ”bästa sändningstid”.
Att spela in tv-serien ”På tur med Täppas”
tyckte han var slitsamt. Efter första
programmet kunde man läsa en dålig
recension i Dagens nyheter av professor
Leif Tunhammar, där han skrev att det
var postmodernistisk TV. Dock beklagade
de flesta den dåliga recensionen och gav
programmet bra kritik.
”Efter andra programmet lossnade det”,
säger Täppas. ”Jag minns inte riktigt vad
8
det var men plötsligt hade vi nästan två
miljoner tittare”.
Programmet byggde på att Täppas med
tv-team reste till en plats och Täppas
snackade en massa ”goja” och sedan
klippte man ihop allting och gjorde till
ett program. Eftersom det hade gått åt
mycket restid till programmet och chefen
hade ifrågasatt varför dom reste så långt,
blev hon ”gråtfärdig” av lycka när Täppas
föreslog att man kunde göra program från
Matfors som ligger nära TV2-kontoret i
Sundsvall.
Täppas gjorde även små program som
var med i Björnes Magasin vilket han
tyckte var väldigt roligt. Han var i sitt
kök med sin anka och krokodil som
satt i sin roddbåt och rodde. Då
uppstod frågetecken och Täppas
trollade iväg sig. ” Till exempel, en
gång skulle jag låta min anka Anki
bada bubbelpool nere i toaletten på
vattenytan, men så råkar jag spola
ner den där. Och då trollade jag in
mig i avloppssystemet och följde
hela avloppssystemet ända ut genom
reningsverket. Till slut så hittar jag
ankan och under tiden så fick man
reda på hur det gick till att rena
avloppet”, berättar han.
Jag ställde också några frågor om
Täppas yrke som journalist och
hans medverkan i ”Ring P1”.
Han gjorde sina första jobb vid 26till 27-årsålder och har nu jobbat som
journalist i över 30 år. Anledningen till att
han började jobba inom Sveriges Radio
var att han alltid älskat radio.
”Jag har alltid lyssnat på radio. Den där
”Det är fantastiskt
för att jag har en
sådan otroligt
manlig röst” sa han
först men skojade
och sa vidare:
”Första gången
man hör sig själv så
tycker man att man
låter ju inte riktigt
klok men numera är
jag så van vid det
så jag reagerar inte,
kan jag säga”.
Dessutom frågade
jag hur insatt han
är i radioteknik.
rösten i radion har varit min kompis på
något sätt”, säger han. Han tyckte det var
häftigt att få komma till radiohuset och
träffa de personer som han tidigare hade
hört.
Täppas har varit med i ”Ring P1” från
starten för tio år sedan och är kvar där än
idag.
Till en början var han där i några veckor
på försök och han minns att programmet
var väldigt utskällt och folk hatade det,
både inom och utom Sveriges Radio.
Med tiden har programmet dock etablerat
sig och Täppas jobbar med det i tio till
tolv veckor per år.
Täppas sänder faktiskt inte programmet
från Stockholm som man kan tro utan
från Sundsvall och anledningen till det är
att han har en gård i Hälsingland och att
han trivs på landet.
Med tanke på att det
då och då blir arga
samtal i ”Ring P1”
frågade jag vad Täppas
tror att folk egentligen
tycker om honom som
programledare och han
svarade med besked.
” Tror? Jag vet att somliga
hatar mig och andra tycker
väldigt bra om mig, vad
jag gör, men jag antar att
det är bra att folk i alla fall
inte är kallsinniga”, säger
han. Han säger också att
han får en hel del hemska
mejl men ibland får han
även fina och trevliga mejl.
Med tanke på yrket som programledare för ”Ring P1” frågade jag hur
han upplevde att höra sin egen röst.
”Jag är ganska
bra på att spela
in faktiskt. Jag har gjort dokumentärer
i främmande länder och så och jag
har så kallad medhörning, jag lyssnar
på vad som går in genom mikrofonen
samtidigt som det går in”, säger han
och säger att han är duktig på att göra
snygga inspelningar i stereo för att han
är intresserad av ljudteknik. Dock är
han inte lika insatt i de nyare digitala
systemen som används på stationerna, i
radiohuset.
Sedan frågade jag om om Täppas yrke
som författare och krönikör.
Täppas krönikor handlar om familjeliv.
”Eftersom jag har fem barn med tre olika
fruar så har jag en hel del erfarenhet på
det området, så det är mycket familjeliv.
Jag utgår mycket från det privata fast
försöker utveckla det för att man är ändå
en del utav någonting större i samhället
då”, berättar Täppas.
Han skriver både om glädjeämnen och
trassel, allt möjligt inom familjeliv. Han
lägger också ut material på sin blogg
Täppas Toppen-blogg som man kan nå
via hans egen hemsida www.tappas.se.
Täppas har också skrivit ett flertal
böcker, de flesta är självbiografiska,
däribland ”Bengt Björn” från 1990,
”Halli, hallå!: en barndomsskildring”
från 1992, ”Blindstyre: en snubblares
berättelse” från 1994 samt ”Trött, fet &
50” från 2008.
Täppas föreläser också en hel del och då
pratar han dels utifrån sina böcker, men
också om de livserfarenheter han har,
exempelvis hur man handskas med ett
handikapp.
”Där har jag ju rika erfarenheter om hur
man kan välja olika vägar, hur man kan
9
försöka smita eller ta ansvar” berättar
han.
Han har också haft seminarium om tid.
”Tid är också någonting som jag tänker
på eftersom jag inte är tjugo år längre”,
säger Täppas. När han var tjugo tänkte
han att livet var en evighet vilket han nu
inser att det inte är och ser att livet har
en ände.
Det går också bra att boka Täppas. Dock
brukar det ske i perioder då en del bokar
honom på våren och en del på hösten
men ingenting under sommaren. När
jag frågade vad folk brukar tycka efteråt
skojade han och sa: ”Dom brukar kasta
ruttna tomater och ägg på mig, jag är
tvungen att gå och duscha efteråt” men
sa sedan att han tycker det är trevligt och
att han gärna träffar människor.
Att utföra olika arbeten trots blindhet
frågade jag också om.
Jag frågade först allmänt om hur hans
ögonsjukdom har påverkat honom
som person, speciellt med tanke på att
han har varit helt blind sedan mitten
av 1990-talet.
Han svarade att det till en början ledde
till ett totalt haveri då han bara kände
sig värdelös och förbrukad, att han inte
fungerade och han tyckte förskräckligt
synd om sig själv. Sedan blev han
tvungen att inse sin sjukdom och hur
den hade påverkat honom. Med tiden
upptäckte han att han fortfarande kunde
arbeta med det han tyckte om. Olika
hjälpmedel, bland annat en talsyntes på
datorn, gör det möjligt för honom att
fortfarande arbeta med radio och göra det
han brinner för.
Eftersom han fortfarande kan jobba med
många olika saker frågade jag vad han
trivdes mest med. På den frågan svarade
han att det är blandningen som är rolig,
att först jobba med Ring P1 och sedan
skrivandet och att ha föreläsningar.
Intervjun i sin helhet finns att läsa på
www.snabelposten.se under Xtra Xtra
(Extramaterial). Där finns också lite
extrafrågor med intressanta svar.
LITTERATUR
Tomas Tranströmer
Namn: Tomas Tranströmer
Född: 1931
Yrke: Poet
Bor: Stockholm
Text: Magnus Sjöquist
Foto: Andrei Romanenko
Plötslig förändring: in under
himlakropparnas vila glider de tjudrade…
Övergivna störtar sig åren, snabbt och
ljudlöst – som slädskuggan, hundlik, stor, far
över snö, hinner skogen.
Strof och motstrof finns med i boken 17 dikter.
Att kunna läsa mellan raderna och se det som inte sägs rakt ut
skulle då vara viktigt när man läser T’s dikter. Varje problem
ska ha ett språk som kan visa på det speciella hos ett problem.
J
ag har tänkt skriva om Tomas Tranströmer, därför att
jag tycker att T:s dikter är bra, att de har ett bra språk.
Första gången jag läste något av författaren var då jag
fortfarande studerade på gymnasiet, det första som slog
mig var språket som dikterna var uppbyggda på.
Då dikterna var uppbyggda på ett sätt som gav bra
stämning fastnade jag ganska snabbt, och sedan läste jag
mer. Som mycket annat glömmer man, men några år senare
köpte jag en bok med författarens dikter som gjorde att jag
fick ett nytt intresse.
En av de tidigaste dikterna heter Att simma, den trycktes i en
skoltidning 1948. Tranströmer själv skriver att han började
skriva dikter under andra året på gymnasiet (på Södra latin).
Tranströmer fick ett intresse för modernismen där och som en
fortsättning ett intresse för att skriva dikter.
I början av dikten Att simma står:
På sommaren efter Tranströmer hade tagit studenten skrev
författaren två dikter som hette Fem strofer till Thoreau som
först hette Ode till Thoreau, den andra dikten hette Storm.
Den första boken hette 17 dikter och gavs ut 1954, det var en
bok med dikter. Boken fick en hel del uppmärksamhet och
enligt en person var den som ett genombrott för författaren.
Rönnerstrand skriver att språket ”… säger en del om diktarens
sätt att se på sin omvärld.”
1970 gavs boken Mörkerseende ut, en av dikterna heter
Nattjour, som till exempel handlar om förhållandet mellan
frihet och att inte vara fri. Enligt Rönnerstrand är ett tema i
dikten förhållandet mellan det som sägs rakt ut och det som
inte gör det. En del tyckte inte om Mörkerseende på grund
av politiska åsikter. I en bok från 1970 skriver en person att
Tranströmer var en av de tre bästa poeterna från Sverige under
1900-talet. Här är en del av dikten Nattjour:
”Andra röster tränger på, lyssnaren glider som en smal
skugga över radions självlysande band av stationer. Språket
marscherar i takt med bödlarna. Därför måste vi hämta ett nytt
språk.”
Om man ska simma måste vattnet vara levande, måste vattnet
vara på flykt, med kiselstenar i munnen
Andrum Juli är en annan dikt från boken Mörkerseende, där
kan man läsa:
”Bryggorna åldras fortare än människor. De har silvergrått
virke och stenar i magen. Det bländande ljuset slår ända in.”
John F. Deane skriver i Ett drömseminarium att en anledning
varför Tranströmer är bra är på grund av bildspråket och att
de hade ett sakligt förhållande till den omgivande världen. I
en intervju säger Tranströmer att i T’s senare dikter finns det
ett ”jag” som är Tranströmer själv som berättar, det fanns inte
innan. Här kan man se en utveckling i skrivandet.
1988 gavs dikten Airmail ut, Rönnerstrand hävdar att den
kan ses som ett inlägg om språket och kommunikation. En
sida tar upp noteringar av översättingar av ord. En sida är ett
brev av Robert (en av Tranströmers vänner) som handlar om
förklaringar till meningar, med mera.
I en intervju säger T att sin diktning ska påverka i: ”… en sorts
andlig riktning.”
År 1996 gavs diktsamlingen Sorgegondolen ut.
Enligt Tranströmers hustru är dikten till del en reaktion på
folkmordet i Rwanda 1994.
Några författare som är ganska lika Tranströmer är till exempel
Esaias Tegnér, TS Eliot, och Paul Celan. Det kan vara bra
att sätta dikterna i ett sammanhang och jämföra de med den
sociala och politiska situationen som de skrivs i. Det som har
varit och det som ska bli är en del av nuet, enligt Tranströmers
sätt att se på det. Ett exempel på förhållandet mellan det som
har varit och det som ska bli kan man se i dikten Strof och
motstrof där det står:
Böcker
Espmark, Kjell: Resans formler – En studie i Tomas Tranströmers poesi
(Falköping, 1983)
Pietrass, Richard (red.): Ett drömseminarium (Fårö, 2002)
Rönnerstrand, Torsten: Varje problem ropar på sitt eget språk (Karlstad, 2003)
Tranströmer, Tomas: 17 dikter (Stockholm, 1954)
Tranströmer, Tomas: Mörkerseende (Uddevalla, 1970)
Tranströmer, Tomas: Minnena ser mig (Borås, 1993)
Tranströmer, Tomas; Bly, Robert: Air mail – brev 1964-1990 (Uddevalla, 2001)
10
LITTERATUR
Gösta Knutsson, bra för
Uppsalabor att känna till
Text: Magnus Hedman
Foto: Pressbild/Bonniers
G
östa Knutsson född Johnson
(föddes 12 oktober 1908 i Stockholm och dog 4 april 1973 i Uppsala
stad). Gösta var en svensk legendarisk
radioman, barnboksförfattare och
översättare. Han kom att bli känd för
böckerna om Pelle Svanslös och hans
vänner. Han arbetade på Sveriges
Radio 1936 - 1969. Knutson lanserade
frågesporten i Sverige 1938.
Det första frågesportsprogrammet
var en match mellan två nationer och
ett universitet, nämligen Stockholms
nation, Göteborgs nation och Uppsala
universitet. Herr Knutson hade en
ständig följeslagare, domaren Ejnar
Hanglund med smeknamnet eller kanske
hellre öknamnet ”allvetaren”, Komiskt
eftersom få, långt från alla vet precis
allting, men många vet litet om mycket.
Herr Gösta pratade ofta i radioprogrammet Sommar och medverkade i
totalt 72 radioprogram.
Under sin studietid var herr Knutson
kurator på Stockholms nation.
Flera av oss tycker att Gösta Knutssons
böcker om Pelle Svanlös är mycket
lärorika och intressanta att läsa. Första
utgåvan kom ut 1939. De blev mycket
populära, varför han kom att bli en
mycket känd och älskad författare.
Karaktärerna i böckerna var inspirerade
från personer i Knutssons närhet.
Knutssons fru Emma gav inspirationen
till Maja Gräddnos, medan Knutsson
egna personlighet gav upphov till Pelle
Svanslös.
Vad var det som fick Gösta Knutsson
att skriva barnböcker? Det verkar ju
en aning konstigt tycker man. Eller så
kanske det inte var fullt så konstigt med
tanke på att han själv var ett brådmoget
barn som mer roades av vuxenlitteratur
än barnlitteratur.
Pelle Svanslös, katten som helt saknar
svans har kommit att bli en symbol
för Uppsala stad och för Uppsala stads
befolkning. Även folk från andra städer
och andra länder vet vem Pelle var
eftersom böckerna om Pelle Svanslös har
översats till en rad olika språk.
Murre från Skogstibble är en snäll
katt som är som det verkar något av
snällheten i böckerna medan Måns, Bill
och Bull är elakheten.
Personlig åsikt: jag älskar de böckerna
och har så gjort sedan jag var liten och
när mor min läste ur Pelle var det toppen.
Information om författaren.
Böckerna om denna kända katt har sålts
i en upplaga av 2, 5 miljoner exemplar,
imponerande inte sant.
För herr Gösta Knutsson skulle det bli
en radda böcker. Allt som allt 12 böcker
om Pelle och hans vänner som utspelar
sig i Uppsalamiljö. Sista boken kom ut
1951. Efter ett längre uppehåll på 21
år skrev herr Gösta så äntligen ännu en
bok om Pelle Svanslös som hette Pelle
ger sig inte. Hans böcker blev mycket
uppskattade och det blev en enorm succé.
Knutsson har skrivit andra böcker och
andra barnböcker, men det är särskilt
böckerna om Pelle Svanslös som vi
förknippar med Gösta Knutsson.
Redan i unga år skrev Knutsson drygt
100 böcker om olika djur. Redan som
7- åring bestämde sig Gösta att lära sig
namnen på alla blommor han såg.
Gösta Knutsson hade själv de drag
Pelle hade. Karaktärerna Bill och Bull
hämtades troligtvis från Olof Rudbeck
och Bengt Lundberg.
Pelle Svanslös har också funnits som
serietidning åren (1965- 72).
11
Gösta Knutsson var en man som stod
på de svagares sida i samhället. Han tog
deras parti. Han fördömde utvisningen av
zigenare från Sverige. Knutsson menade
att det var fel att ge några allt och inte ge
någonting till de mindre lyckligt lottade
i samhället. Det skulle vara bättre om de
som hade mat eller andra förnödenheter
delade med sig till de mindre lyckligt
lottade menade han.
Personlig åsikt:
Som barn fann jag
stor glädje at läsa
om Pelle Svanslös
och jag kunde inte
läsa så bra, men på
något vänster gick
det rätt skapligt
ändå.
Information om Pelle Svanslös
Stackars Pelle fick svansen avbiten av en
nedrig råtta när han var liten.
Pelle var en effektiv, snäll och glad katt.
Figurerna i böckerna är katter, men som
lika fullt har fullt levande förebilder i det
verkliga livet. Pelle Svanslös är katten i
vår berättelse som ständigt blir mobbad
och trakasserad av elake Måns och hans
ständige följeslagare Bill och Bull.
Pelle Svanslös fick med Maja Gräddnos
uppleva kärleken både i böckerna och i
verkliga livet.
Visste du att: i de första böckerna om
Pelle Svanslös bor Pelle med Ole och
Birgitta med familj i deras lägenhet,
men att i de senare böckerna träffar han
Murre, elake Måns, lustigkurrarna Bill
och Bull och de andra katterna från här
och där snälla och inte fullt så snälla.
Alla känner till att Pelle Svanslös kom
ifrån Uppsala. Närmare bestämt från
Åsgränd. Visste du dessutom att Pelle
Svanslös finns på film också? Pelle i
Amerikatt vilken är en animerad film
från 1985 regisserad av Stig Lasseby.
Pelle Svanslös gick som vi alla kommer
ihåg som julkalender på TV 1997.
Kanske är det så att när vi läser dessa
böcker lär vi oss lite mer om Uppsala
stad som kanske vi vanligen inte tänker
på. Nu skulle jag uttrycka mig så här:
böckerna speglar ett dåtida Uppsala
jämfört med det Uppsala vi idag är vana
vid.
KULTUR&NÖJE
En vandring mot ljuset
Jouni Aslak Laukkanen
Text: Alexandra Bivald
Foto: Erica Westerlund
När Jouni blev nykter från drogerna och alkoholen började han
skriva egna låtar. En dag när han mådde som sämst tog han båten till en ö utanför Öregrund och satte sig på en klippa alldeles
själv Det var fint sommarväder, men han kunde inte njuta av
sommaren som alla andra gjorde för han mådde så dåligt.
Namn: Jouni Aslak Laukkanen
Född: 1956
Bor: Uppsala
Yrke: Församlingspedagog
Familj: Gift med sin underbara
fru Carina sedan tjugotre år
Då kom sången:
Ensam på en klippa,
Ensam på en strand
Jag möter horisonten vid mitt eget Samarkand
J
ouni är aktiv inom kyrkan. Han hjälper ungdomar
att inte gå samma mörka stig som han själv. Det
som ledde in honom i kyrkan var hans konfirmation.
När han själv var ung höll han på med droger och alkohol. Han
satt i fängelse och det var då som han började betänka sina
synder och han bestämde sig för att han ville göra något för alla
ungdomar så att dom inte skulle behöva hamna i samma skit
som han själv.
Han har haft tur och fått Guds välsignelse för att han har överlevt drogmissbruket. Det som hjälpte honom genom drogmissbruket var hans underbara vänner, familj och Gud.
Hans tro vaknade när han satt i fängelset. Han hade då möjlighet till bön varje dag. Han fick en upplevelse om en närvaro
större än något som går att beskriva. Han kände att det fanns
någon annan i rummet där han var och det fick honom att fundera: Vem är det som söker mig, vem är det som talar till mig
här inne? Det grep han tag i och det var för honom Gud.
Den fastnade i huvudet tillsammans med en melodi.
Då ringde han hem till sin telefonsvarare för att memorera texten och sången, sen åkte han hem och gjorde klar den.
Jouni fångar upp olika känslor hos sig själv och andra han
möter och sätter ihop det till en låt. Det var början på hans
musikkarriär och nu har han släppt tre skivor.
För ett år sen fick Jouni reda på att han hade cancer. Hans första
tanke var att antingen gå hem och lägga sig att dö eller också
leva så mycket han bara kunde av den tiden som han har kvar
och det första var inget alternativ.
Nu njuter han av livet så mycket det bara går, han har otroligt
många som älskar och ber för honom. Alla ungdomar och människor han har hjälpt och mött genom året.
Har man väl träffat honom stannar han i hjärtat livet ut. Han är
kärleksfull och glad, han sprider sin glädje och kärlek till alla
han möter. Han har många år kvar, för miraklernas tid är inte
slut än.
Kan han hjälpa någon ungdom är det värt hur mycket som
helst, det är därför han älskar det han håller på med.
12
KULTUR&NÖJE
Erica Braun
Skådespelare
Text: Erica Westerlund
Foto: Christopher Lundgren
M
Namn: Erica Braun
Född: 1980
Bor: Söder i Stockholm
Vill spela tillsammans med:
Johnny Depp.
Favoritsällskapsspel? Jag hatar
typ att spela sällskapsspel. När
jag var liten så älskade jag att
spela Memory och typ Fia med
knuff.
Äter du sushi? Ja, jag älskar
det. Det finns en restaurang som
heter Ljunggrens som
ligger på Söder och dom har
bästa sushin.
Favorit elitserielag i hockey?
Ingen aning. Jag kan ingenting
om ishockey.
Har du varit på Disney on Ice?
Yes. Massa gånger faktiskt. Säkert fem tror jag.
Hur många språk kan du tala?
Jag talar då svenska så klart
och engelska och ganska mycket
tyska, inte så att jag har bott
där men jag har bott på ett tyskt
internat faktiskt när jag gick
gymnasiet. Sen så har jag bott
i Tanzania och i Kenya så jag
talar lite swahili också men inte
flytande men jag kan ta mig fram
där.
Drömresemål: Jag har faktiskt
alltid velat åkt till Island för
jag tycker att det låter så himla
häftigt.
Har du något husdjur? Nej, det
har jag inte.
åndagen den 20 september tog
och min kollega Christopher
tåget till Stockholms central för att
möta upp skådespelaren Erica Braun.
Vi gjorde intervjun vid ett kafé som
ligger inne på centralstationen
Intresset för teater fick Erica redan som
sexåring, när hon gick på lekis. Dom
skulle spela "Hans och Greta" men när
alla skulle välja roller var Erica sjuk så
när hon kom tillbaka hade dom givit
henne roll som ugnslucka.
”Jag blev så ledsen, jag grät och grät
och grät och då kändes det: fan, jag vill
ju göra det här. Jag tycker att det här är
jättekul. Sen lyckades jag övertala en
annan, så att vi bytte i varannan föreställning så jag var Greta varannan gång och
hon var ugnslucka”, berättar hon.
Föreställningen blev lyckad och sen dess
har hon känt att det är teater hon vill
göra.
2001 började hon gå en utbildning vid
scenskolan Kalle flygare och hon blev
färdig med utbildningen 2003. Sen dess
har hon jobbad professionellt som skådespelare, men innan dess gjorde hon lite
smågrejer vid sidan om.
Erica har medverkat i ett flertal produktioner, bland annat Småstadsliv, Stockholm Boogie och Heartbreak Hotel.
Småstadsliv minns hon som en lite
konstig grej där hon efter telefonsamtal
enbart medverkade en kort stund. Hon
har inte heller sett de klipp där hon
medverkar.
Stockholm Boogie var betydligt roligare
för henne att medverka i där hon spelar
rollen som Terrorese. Till en början provfilmade hon för en annan roll men under
provfilmningen ringde dom tillbaka och
ville att hon skulle provfilma för rollen
som Terrorese då hon skulle vara lite
knäpp och tokig, så hon svarade okej och
fortsatte provfilmningen och att spela
Terrorese. Dagen efter ringde dom och sa
att hon hade fått huvudrollen och hon sa
"Yes" och var glad.
13
Eftersom rollen som Terrorese är hennes
största roll frågade jag vidare om hur hon
uppfattade sin rollkaraktär.
"Jag tycker faktiskt om henne. Det måste
man nog göra på något sätt när man
spelar en karaktär och att känna med
den personen och kunna gå in i rollen",
säger hon. "Jag tycker så klart att hon gör
dumma saker, hon är knäpp liksom, men
jag måste förstå varför hon gör det hon
känner, så att jag tycker att hon är rätt
cool".
Under inspelningen av Stockholm Boogie var Colin Nutley med på ett litet hörn
och efteråt ringde han Erica och frågade
om hon ville göra rollen som Liselotte i
"Heartbreak Hotel".
"Så träffade jag honom, och pratade lite.
Det var några andra tjejer där för han
hade ringt några stycken. Så ringde han
efter några dagar och sa att han trodde
nog att jag passade bäst, så det var kul",
berättar Erica.
För nyfikenhets skull frågade jag hur hon
tycker det är att se sig själv på TV.
"Det är lite konstigt faktiskt" säger Erica
och poängterar att det är än mer jobbigt att se sig själv om andra är omkring
henne. Dessutom kritiserar hon sig själv
och säger "fan, så där skulle jag inte ha
sagt".
I övrigt tyckte hon det var en rolig inspelning med mycket folk.
VETENSKAP
"Det var ju stora discoscener och mycket dans och då var det
jättemånga. Det kunde vara 200 pers där på dansgolvet och att
alla skulle gå rätt och så där", berättar hon.
Hon tyckte också att det var roligt att lära känna huvudrollsinnehavarna Helena Bergström och Maria Lundqvist samt Colin
Nutley.
Albert Einstein
Med tanke på titeln "Heartbreak Hotel" frågade jag om hon
har besökt hotellet i Gävle med samma dag och då svarade hon
förvånat: "Finns det ett sånt? Dit måste jag åka någon gång, tror
jag".
Eftersom hon har varit med i några filmer frågade jag vilken
som var hennes personliga favorit.
"Det är faktiskt Stockholm Boogie" svarade Erica. "Jag gillar
den. Jag gillar hela den inspelningen. Jag gillade att gå in i den
rollen för att hon var så knäpp. Hon var så tokig, så den är min
favorit".
Text: Mattias Persson
O
m man ber någon person nämna någon känd
vetenskapsman, så får man nog ganska säkert höra
namnet Albert Einstein.
Albert Alexander Einstein
föddes i staden Ulm i södra
Tyskland den 14 mars
år 1879. Han var son till
Herman och Pauline Einstein,
som var judar, men de
utövade inte sin religion.
Han gick i skola i München,
dit familjen hade flyttat
när Albert bara var ett år
gammal.
Om man pratar allmänt om filminspelningar tycker Erica att det
är mycket väntan men att alla ändå jobbar i ett team och på så
sätt lär hon känna alla vilket hon tycker är jättetrevligt.
"Jag kommer ihåg att man blir väldigt nära och det tycker jag
nästan är det viktigaste som man kommer ihåg mest. Sen när
filmen är färdiginspelad, då är allting slut och det är lite sorgligt" berättar hon.
Förutom medverkan i olika filmer spelar hon även teater. Förra
året (2009) turnerade Erica med två olika föreställningar.
"Det var dels på Östra Teatern som handlar om psykiskt och
fysiskt skadade ungdomar. Och sen nu också en som jag gjorde,
i Östersund, som var ett litet Mamma Mia", berättar Erica.
I den sistnämnda föreställningen spelar hon en tjej som hade
sett Mamma Mia alldeles för många gånger så hon trodde att
hon var en av dom (Abba-medlemmarna) och började helt
plötsligt att sjunga. Erica turnerade med båda föreställningarna
runt om i Sverige.
När man spelar teater kan skådespelarna göra en del tabbar vilket också gäller för Erica. När hon var med Östra Teatern, där
hennes rollkaraktär sitter i rullstol, och hade pjäsen i en skola
hände en hemsk sak.
"När jag sitter i rollstolen på scenen ska jag dansa och bara leva
ut och ser inte, för jag blundar, och då har jag glömt att säkra
rullstolen och det är en ganska stor scen, ca två meter ner". Hon
själv fick rullstolen över sig och de som satt längst fram blev
förmodligen rädda. I nästa scen skulle en tjej säga "Vad fan
håller du på med" vilket inte kunde passa bättre än vid det här
tillfället och Erica fick svara ":Jag har ramlat, ser du väl".
Jag kunde inte hålla mig för skratt när hon berättade om den
tabben.
14
Det sägs ibland att Ein[Einstein1921_by_F_Schmutzer]: stein hade det svårt med
Albert Einstein vid en föreläsning matematik, men det
motbevisas av hans betyg,
i Wien 1921
som var bra (och att han blev
en framstående vetenskapsman). Själv brukade han,
som vuxen, säga att han inte trivdes i skolan, på grund av hur
skolan arbetade (Han kanske var för duktig, och blev uttråkad?).
År 1894 flyttade Einstein till Milano i Italien, för att slippa
försvarstjänsten (lumpen), och sedan till Aarau i Schweiz,
där han tog studenten år 1896. Han fortsatte genast att studera,
vid en högskola i Zürch, som han dock lämnade efter bara fyra
år. Han var gymnasielärare i två år innan han började arbeta
på det schweiziska patentverket.
Den var under den här tiden, vid patentverket, som han
började fundera på det som skulle komma att bli hans stora
vetenskapliga verk, relativitetsteorierna (det finns faktiskt två
olika, den allmänna och den speciella relativitetsteorin,
de handlar om sambandet mellan rum (eller rymd), tid, tyngdkraft och hastighet).
Senare fick Einstein Nobelpriset i fysik (år 1921), men konstigt
nog, var det inte för relativitetsteorierna, utan för forskning
om ljuset (den så kallade fotoelektriska effekten, som kan
utnyttjas för att göra solenergi).
Einstein har besökt Sverige minst en gång, i juli 1923, då han
föreläste i Göteborg. Han var inbjuden av den svenske kemisten
Svante Arrhenius. År 1928 blev Einstein invald som utländsk
ledamot av den kungliga Vetenskapsakademin.
Senare flyttade Einstein till USA, där han fortsatte forska fram
till sin död den 18 april 1955 i Princeton, som ligger i delstaten
New Jersey.
DJUR&NATUR
Från vildrenen till
Rudolf med röda mulen
Text: Malin Spångberg
Foto: Keven Law
R
enen är en hjortdjur som förekommer i norra
Eurasien, norra Nordamerika, på Grönland och på
några öar. Renen skiljer sig från andra arter därför att
det är den enda hjortdjuret där både honan och hanen har
horn som pryder deras huvud. Här i Sverige kallas hanen
för rentjur och honan för renko.
Renens utseende och kännetecken
Renens längd är mellan 120 och 230 centimeter medan vikten
kan variera mellan kön, ålder och årstid den varierar vanligast
mellan 60 och 170 kilogram och rentjuren är oftast något
större än renkon. Och deras mankhöjd är mellan 90 och 140
centimeter. Deras päls är lång och tät och har oftast en mörk
gråbrun färg. Färgen är ibland ljusare särskilt under vintern kan
den vara ljusare än under sommaren. På det sättet så får dom
ett kamouflage om skyddar dom mot fiender. Dom har en tät
underpäls som skyddar dom mot kylan.
Renens horn består av förgrenade asymmetriska stänger.
Hornen är ofta uppdelade i två mindre kronor. Hanen har
oftast den ståtligaste kronan den blir 50 – 130 centimeter lång
och upp till 15 kilogram tung medan honans krona är 20 –
50 centimeter lång. Den gamla rentjuren tappar sina horn i
december, medan ungtjurar och renkon tappar sina horn under
våren. Renens klövar är tvådelade och hårda och gör det
möjligt för dom att röra sig över stenig och lerig mark. Renen
använder sina klövar för att gräva fram föda ur snön. Renens
luktsinne är välutvecklat och med hjälp av det så kan renen
hitta föda under ett tjock snötäcke.
Renens levnadssätt
Renarna är ständigt på vandring. Under vandringstiden bildar
vilda renar flockar med 100 000 Individer eller flera. I Alaska
så finns det en känd flock med 500 000 renar. När dom inte
vandrar så uppdelas flocken på mindre grupper med 10 – 100
individer i varje grupp. I dessa grupper består det oftast bara
av hanar eller honor och i varje grupp finns en ledare. Renen är
växtätare. På sommaren så äter den mest gräs, blad och ibland
äter den även svampar. På vintern äter den renlav eller andra
lavar.
Tama (domesticerade) renar bildar efter parningstiden, som
inträffar någon gång mellan september och oktober, större
flockar. Medan renkorna och deras kalvar som föds april – juni
umgås tillsammans i en stor flock lämnar hanarna storflocken
och lever i en liten flock med tre – fem individer.
Renkalven är mycket självständig och kan redan en timme efter
födseln gå. Kalven väger tre – tolv kilogram när den föds.
Dess päls består av luftfyllda hår som skyddar den mot kylan.
Under blöta och kalla väderförhållande är dödligheten mycket
hög trots att kalven har förmågan att öka sin värmeproduktion
fem gånger utöver det som är normalt för dom. Renen blir
oftast 12 – 15 år men det finns dom som har blivit 20 år.
Renen och människan
Det finns ungefär tre miljoner tama renar. De används framför
allt som boskapsdjur, men även som dragdjur och speciellt i
Sibirien som ridrenar. Samerna har hållit på med rennäring
sedan årtusenden det finns många ord på samiska som har med
renskötsel att göra. Man kan med ett ord beskriva en rens ålder,
kön och färg. Det behövs för att kunna snabbt peka ut en ren i
en flock
I Sverige har den lite större vildrenen varit utrotad sen 1800talet medan det i Norge fanns små grupper kvar in på 1900talet. Vildrenstammen fridlystes mellan 1902 -1906 vilket
gör att den än idag finns kvar i norra Norge. Vanligtvis skiljer
man mellan fjäll- och skogsren, där fjällrenen är något större
eller har lite mörkare päls än skogsrenen. Fjällrenen flyttar
på sommaren upp till kalfjällen eller till tundrorna medan
skogsrenen vistas i skogarna.
Tamrenar finns i Sverige från Norrbottens län ner till Dalarna,
i Idre sameby. Vildrenen betraktas i Sverige som försvunna,
alltså dom är utdöda. Dom sista svenska vildrenarna tror man
ska ha blivit skjutna i området kring Storhöktanden, som ligger
mellan Särna och Älvdalen, någon gång i början av 1900 talet.
Tomtens renar och Rudolf med röda mulen
I den amerikanska julkulturen har jultomten ( St. Nicholas) en
släde som dras av renar, den mest välkända av dom är Rudolf.
Dom andra åtta renarna heter Dasher, Dancer, Prancer, Vixen,
Comet, Cupid, Donner och Blitzen. Deras namn kommer från
dikten A visit from St. Nicholas från 1923, som gjorde att renar
blev Julsymboler i amerikansk julkultur.
I svensk julkultur har jultomten också en släde som är lastad
med julklappar. Ibland har han en kälke som han drar själv. På
några enstaka bilder från 1800-talet så har han spänt en get för
kälken. Under 1900-talet finns även motiv där han använder
häst och renar. Men oftast så vandrar han med julklappsäcken
på ryggen.
Rudolf med röda mulen, eller Rudolph the red-nosed reindeer
som han heter på engelska, är en julsaga som Robert L Mayhar
skrev 1939. Sagan har sedan dess blivit både sång, teater och
TV och den är översatt till svenska också.
Historien handlar om Rudolf som har en röd mule och de andra
renarna retar och mobbar honom för det. Men så en dimmig
julaftonkväll så säger tomtefar att han behöver Rudolf och hans
mule för att tomtens släde ska synas bättre i dimman. Då slutar
dom andra renarna att reta honom.
15
Delar av redaktionen december 2010
Josefin Tati Natalia Christopher Christer
Alexandra
Magnus H
Malin
Mattias
Jonas
Tack för ert stöd
Nästa nummer kommer
15 februari 2011
Vill du vara med och stödja oss?
Kontakta Snabel-@!
16