Transcript Waldemarsudde i sagoskimmer

Waldemarsudde i sagoskimmer
Peter Stensson
Waldemarsudde är en vacker miljö, någon skulle kanske kalla den sagolik, och i ställets
historia finns det ju till och med en prins. I Laura Popas ”En annorlunda pianoafton på
Waldemarsudde” får prins Eugen gå in i sagans värld.
Det här är berättelsen om en natt när statyerna får liv. En natt av efterlängtade möten. En
natt av samtal om konst och musik, om det mesta som kan njutas av både intryck och
skapande.
Waldemarsudde är ett ställe som många uppskattar både för miljön och för utställningarna.
Det är tydligt att Laura Popa vill dela med sig av platsen, av konsten och av den musik som
spelades där på prins Eugens tid. Det är kanske en ovanlig plats för en barnbok, men den här
berättelsen är ett lekfullt sätt att närma sig stället och vad det har att bjuda på. Samtidigt
finns det andra och kanske viktigare lager i texten. Boken rymmer många tankar om vad livet
har att ge, vad vi kan bjuda varandra på och vad som är viktigt när man har förmånen att
leva. Frågor som är väl värda att fundera över vävs in i berättelsen på ett bra sätt.
Texten i boken vittnar om en lust att berätta och beskriva och det är härliga bilder som målas
upp, t.ex. i en passage om hur stället vaknar till liv inför den förtrollade natten. Den är
skriven med öppna sinnen och inbjuder till att läsa på samma sätt, att ta till sig synintryck,
ljud, smaker och dofter. Boken är också illustrerad med Laura Popas egna bilder som passar
fint till berättelsen.
Boken är något av en kärleksförklaring till Waldemarsudde och vill locka läsaren både till
stället och till den kultur det är en del av. Men det är minst lika mycket en bok om glädjen i
att vara människa. Den har ett budskap som inte är en förpliktelse utan en inbjudan: Lev när
du kan och håll sinnena öppna!