Transcript Läs mer här - Wingqvistmedia.se

tuxertal
»När jag står där mitt i
Tuxertals glaciärvärld slår
det mig – varför kände jag
inte till det här för några
månader sedan?«
HÖGRE ÄN
HARAKIRI
16
BRANT
•
# 6 2009
•
tuxertal
Daniel Marinder gillar både utsikten och
klipporna i Rastkogel,Tuxertal.
Ö sterrike
TUXERTAL
Tuxertal i österrikiska Tyrolen charmar.
Vi åkte till den gemytliga och gästvänliga
dalgången, som hyser Harakiri, Österrikes
brantaste preparerade pist. Men Tuxertal
erbjuder mycket mer än den haussade
pisten.
Text och bild: Anders Wingqvist
– Ok, who’s got the mushrooms? säger
Thomas.
Pinsam tystnad. Man känner sig ganska
hög av bara omgivningarna. Bakom de lätta
molnen i öster ligger Österrikes högsta berg
Großglockner som reser sig 3797 meter över
havet. Någonstans i söder tornar italienska Dolomiterna upp sig och i norr ruvar
Zugspitze, Tysklands högsta topp 2962
meter över havet. Själva befinner vi oss på
drygt tretusen meters höjd precis under
toppen av Hohe Riffler, ett par timmars
vandring med stighudar och snöskor från
liftsystemet i Hintertux. Det krävs knappast
några svampar för att ta oss högre.
– Just kidding guys, come on!
Trögtänkta svenskar. Vi skrattar. Thomas,
som är från Belgien, tar en tugga av en österrikisk ölkorv som han har fiskat upp ur
ryggsäcken och spanar ner mot första etapBRANT
•
#6 2009
•
pen av vårt åk. Ett stort öppet vitt fält breder ut sig framför oss.
Två timmar senare har vi åkt ner för det
första fältet, som bjöd på mjuk och fin vårsnö. Thomas åkte med energi i stora svängar
och lät sin snowboard gå från häl- till tåkant
i en skön pendel under kroppen. Hans vintersäsong i British Columbia i Kanada verkar ha givit rutin – såväl uppför som nedför. I slutet av åket fortsatte vi ut på en kort
platt bit och följde bergsryggen till vänster
om oss mot toppen av Realspitze. Därefter
tog vi på oss stighudar och snöskor igen för
att gå ytterligare en slitsam timme – dock i
skön vetskap om att det var den sista biten
för dagen.
Nedanför Realspitze slår vi oss ner för
lunch och vila. Under oss väntar drygt
tolvhundra höjdmeters offpiståkning ner
17
tuxertal
Vackert, men ack så slitsamt.
Thomas spanar ut över alptopparna,
inte en svamp så långt ögat kan nå.
»Pisterna är bra och det är snö-säkert
eftersom det är på hög höjd. Långt in på
våren, i maj, kan det fortfarande vara
4 meter snö där uppe.«
till Grieralmstugan. Vi äter våra sjöstjärnemönstrade österrikiska Semmeln (frallor).
Geografin är smått förvirrande när man
pratar om Tuxertal – vilken ort är det
egentligen man menar och vilket liftsystem? Martin Grusell, från det lilla resebolaget Alpina Stjärnresor, förklarar mellan
brödtuggorna:
– Mayrhofen är huvudort i Zillertalregionen. Tuxertal är en dalgång som ligger högre och längre in från Mayrhofen
sett. Byarna Finkenberg, Vorderlanersbach,
Lanersbach och slutligen Hintertux ligger
som i ett pärlband efter varandra i Tuxdalen. Serpentinvägen som slingrar sig upp
till Hintertux nerifrån Mayrhofen började
byggas 1911 och är 20 kilometer lång.
Detta om de gemytliga byarna i dalgången. Skidområdet tarvar också en förklaring eftersom det egentligen inte är
ett område utan fyra: Hintertux, Eggalm,
Rastkogel och Penken. De tre sistnämnda
är sammanlänkade – till Hintertux tar man
skidbussen.
Fyra särskiljbara skidsystem leder till dis-
kussionen som ingen skidåkare kan und-
vika: Vilket system är bäst?
– Jag tycker att glaciären – Hintertux –
är bäst, säger Martin. Det är mindre uppåkt offpist. Mitt favoritåk Tuxer Joch Haus
(Lärkskogen) ligger där. Det finns otroligt mycket bra skidåkning att upptäcka i
Hintertux. Pisterna är bra och det är snösäkert eftersom det är på hög höjd.
– Långt in på våren, i maj, kan det fortfarande vara 4 meter snö där uppe, säger
Martin och sveper med handen i riktning
mot Hintertux liftsystem som vi för flera
timmar sedan lagt bakom oss.
Hintertux är det mest kända av de fyra
liftsystem som vi besöker under vår vecka
i Tuxertal. Ett system där den högsta gondolliften, Glacier bus 3, sedan millenieskiftet tar skidåkare upp till 3 250 meter över
havet. Glaciären är mäktig med tusentals år
gammal is, på sina ställen upp till 100 meter
tjock. Den flyttar sig cirka 40 meter varje år,
vilket medför en del arbete i och med att
drygt sextio liftstolpar är förankrade i isen.
Hintertux glaciär har en viktig fördel: sommartid är den övre delen av systemet öppet
för skidåkning. Nedanför den karaktäris-
Harakiri – Österrikes brantaste preparerade
pist. 78% eller 37,9 grader.
18
BRANT
•
# 7 2009
•
tuxertal
tiska toppen Olperer ligger parken som är
shapad från april till december, en underbar
lekplats för sommarjibb.
Martin fortsätter sitt jämförande resonemang om liftsystemen i Tuxertal.
– Men det är långt ifrån självklart att
Hintertux är bäst, väder och vind spelar
såklart in. Rastkogel och Eggalm är ofta
folktomt och där finns många schyssta åk.
I Penken är det mer folk eftersom det ligger
närmast Mayrhofen, men parken är riktigt
vass, en av Österrikes allra bästa.
Något mer som man inte bör missa i
Penken?
–Harakiri-pisten är en klassiker.
Harakiri är omöjlig att komma runt när
man pratar om Tuxertal. Harakiri är inte
bara en japansk rituell självmördarmetod för samurajer, det är även en riktigt
brant pist i Penken-systemet. Den erbjuder en höjdskillnad på 400 fallhöjdsmeter,
åksträckan är 900 meter lång och lutningen
är utmanande. Det är Österrikes brantaste
preparerade pist. Ett åk som kräver samurajssvärdsvassa stålkanter och utgör rena
självmordet på snö om man inte är en rutinerad skidåkare.
En svensk kvällstidning tog dock i lite
väl mycket när de skrev om Harakiri för
drygt ett år sedan. I en artikel om Sveriges
brantaste pister med bland annat Väggen
(45 grader) och Chocken (48 grader) lyftes
blicken i slutet av texten för en internationell jämförelse: ”...de svenska alternativen
bleknar i jämförelse med Europas, ja kanske
världens, brantaste löpa. Harakiri i österrikiska Mayrhofen lutar hela 78 grader.
Kraftiga lårmuskler och en rejäl dos mod
rekommenderas.”
I själva verket är Harakiris lutning är
78 procent, vilket motsvarar 37,9 grader.
Matematiskt är det två helt olika sätt att
räkna ut och uttrycka lutning (se faktaruta).
Om kvällstidningsartikeln skulle stämma
– att Harakiri lutar 78 grader – skulle det
med andra ord krävs långt mer än ”kraftiga
lårmuskler och en rejäl dos mod” för att
bemästra pisten. Fallskärm hade troligtvis
varit ett bättre hjälpmedel. När vi provar
åket några dagar senare konstaterar vi att
pisten visserligen är rätt brant, men smal
och smutsig. I ärlighetens namn lite överskattad.
Och idag befinner vi oss högre än Harakiri.
Den omtalade pisten startar 2050 meter över
havet, medan vi alltså fortfarande fikar på
nära tretusen meters höjd strax under toppen av Realspitze. De storslagna Zillertalalperna glänser i vårsolen. Snötäcket känns
stabilt och säkert. Tidigare i veckan har
flera slasklaviner gått på sydsluttningar i
anslutning till liftsystemen. Värmen från
solen förändrar bindningen mellan snökris-
Ivriga toppturare på väg upp mot Hohe Riffler.
BRANT
•
#7 2009
•
19
tuxertal
Elin Kjellander nöjd och glad, trots tunga timmar med snöskor uppför Hohe Riffler.
tallerna och det gäller att vara på sin vakt.
Långt där nere ligger Grieralmstugan och
det är mot den vi tar sikte.
Thomas väljer att skråa vänster ut från vår
lunchplats, han vill hålla höjd för att ta sig
ner mellan några mindre klippor. Martin
Grusell väljer samma väg men faller av i fallinjen tidigare och får på så vis ett eget fält
att plöja upp. Men snön är förrädisk – en
hård skorpa på toppen gör att den är tung
och seg att svänga i. Vi sjunker, och fastnar
på väg ner. Jag ändrar taktik och skippar
de mindre svängarna till förmån för riktigt
stora cruising-svängar. Farten ökar och ett
fall känns oundvikligt. Men snön förändras
fort. Några hundra fallhöjdsmeter längre
ned har solen legat på ännu mer och den
sista biten ner mot Grieralmstugan är rena
vårslush-porren – det går att åka hur fort
som helst med full kontroll. Om de svettiga och flåsande timmarna uppför berget
var det pris vi betalade för åket ner till
Grieralm, så var det billigt. Den sista biten
fastnar i mitt minne som ett av säsongens
absolut bästa åk.
Vi plockar av oss skidorna och lägger dem
på axeln för att gå den sista biten fram till
stugan. Martin Grusell är nöjd med dagen.
Men någonting bekymrar honom:
– Du måste poängtera att vi (resebolaget)
aldrig tar med våra gäster på guidade offpistvisningar. Det finns lokala österrikiska
guider med utbildning som gör det jobbet
20
Parken i Penken lockar till sig många otroligt bra jibbers.
Bild: Tobias Wingqvist
bättre och säkrare. Men det finns många
fina turer här att upptäcka.
Grüblspitze. Tettensjoch. Halslspitze.
Hobarjoch. Rastkogel. Kleegruben. Namnen
på alla möjliga toppturer i området virvlar
runt i mitt huvud som en läcker alpinbuffé.
När jag står där mitt i Tuxertals glaciärvärld slår det mig – varför kände jag inte
till det här för några månader sedan? Det
är förstås Alpernas storhet med ett oändligt antal orter som ligger och väntar på oss
skid- och brädåkare. Chamonix, St Anton
och Zermatt är – numerärt sett – en droppe
i havet av hela utbudet. Jag känner mig nästan som den amerikanska monoskidåkaren som jag träffade i Utah för ett drygt år
sedan. Vi pratade om orter vi gillade och
han gjorde stor sak av skillnaderna mellan
Whistler och Revelstoke, gick i detalj in på
Utahs alla småorter och så vidare. Efter ett
långt resonemang tillade han ”Oh, and the
Alps are great!”. Jag håller med. Alperna är
fantastiskt. Och det finns mycket kvar att
upptäcka.
typer av skidåknig – från glaciär, via park till
skog. Byarna är gemytliga och genuint österrikiska. Det känns inte så exploaterat som
andra mer kända skidorter. Dessutom ser jag
det som en fördel att det inte är så många
skibums här – de som är här hänger mest i
Penken nere vid Mayrhofen, säger han. När
taxin kommer kliver vi trötta och nöjda in.
Nu väntar österrikisk Après-Ski på en soldränkt uteservering nere i Lanersbach.
– Mein Vater var ein Vandersmann!
Hermann Klause artikulerar orden väl så
att vi ska förstå innebörden. Sedan tar han
ton med sitt stora dragspel. Han är 75 år
och äger och driver pensionatet ”Hermanns
Klause” i Lanersbach, mitt i Tuxertal.
Hermann är född i byn och ungefär lika lång
som dragspelet är högt. Han joddlar, spelar
och myser av uppmärksamheten. Mellan
de gamla trähusen och den lilla kyrkan på
andra sidan vägen ser vi Eggalmbahn, som
är den närmaste gongdolliften, drygt fem
minuters promenad bort. Liften öppnades
redan 1963.
Framme vid Grieralm lämpar vi av oss all
utrustning. Hjälmar och jackor ångar av
värme, vi dricker det vatten som vi har
kvar och ringer en taxi som kan ta oss ner
till Lanersbach. Solen har smält bort för
mycket av snön för att vi ska kunna skida
hela vägen ner till dalen.
Medan vi väntar frågar jag Martin Grusell
varför han kommer tillbaka till Tuxertal år
efter år.
– Det är så varierad terräng. Det finns alla
Hermanns dragspelsmusik är en välkom-
men kontrast mot övriga dagars afterskimusik. Tuxertals musikscen domineras av
ompa-ompa techno artister som Helmut aus
Mallorca. Hans hit ”In Hintertux hau’n wir
auf den Putz” har spelats flitigt under vår
vistelse i Tuxertal. Hermann rundar av sin
enmansshow med en sista låt. Thomas lutar
sig över mot mig:
– Oh well, who needs the mushrooms?
■
BRANT
•
# 7 2009
•
tuxertal
LUTNING
I GRADER
OCH I
PROCENT
Hermann Klause bjuder på en säregen musiktrip, lika delar joddel och dragspel.
Martin Grusell tipsar om Tuxertal
✓
After ski
HexenKessl i Vorderlanersbach, ett litet ställe med bra tryck. Ofta bättre än mer
kända after ski-stället Hohenhaus Tenne uppe vid Hintertux.
✓
Piståkning
Die Gletscherrunde (Glaciärrundan) en styv dagstur – 14 950 fallhöjdsmeter och 7,2
mil lång. En kombination av svarta och röda nedfarter som ger en schysst överblick
över hela Tuxertal.
✓
Kälkåkning
Roddel Abend i Grieralm, stor fjällstuga på 1 787 meters höjd. Livemusik, mat, öl
och därefter kälkåkning på (avstängd) bilväg 5 kilometer ner till dalen.
✓
Missa gärna 1
Skidåkning i Penken-systemet efter lunch. Trångt och mycket liftköer, som är en
raritet i de andra systemen.
✓
Missa gärna 2
Offpist på glaciären (Hintertux) utan guide eller bra lokalkännedom. Det finns alltför
många sprickor och lavinfarliga sluttningar för att ta risken.
Fakta Tuxertal
Geografi:
Tyrolen i västra Österrike. Tuxertal är en del av Zillertal.
Skidsystem:
Hintertux, Eggalm, Rastkogel och Penken (Ski- & Gletscherwelt
Zillertal 3000).
Liftar:
59
Maximal fallhöjd:
1 750 meter
Säsong:
Hintertux 365 dagar om året. Eggalm/Rastkogel/Penken
december - april
Avstånd med bil: Malmö 117 mil, Göteborg 144 mil, Stockholm 179 mil
(enligt Google Maps)
Flygplatser:
Innsbruck 9 mil, München 21 mil.
Resarrangörer:
Alpina Stjärnresor (boende i Tuxertal) och STS Alpresor (boende i
Mayrhofen).
Mer information: www.tux.at, www.asr.nu, www.alpresor.se
BRANT
•
#7 2009
•
En skidskribent för några
år sedan: "På afterskin är
det vanligt med 40- och
50-gradiga backar men
de är sällsynta på berget".
Och inte bara det. Ofta
blandar vi skidåkare ihop
grader och procent när vi
pratar om lutningar. Ragnar Erlandsson, professor i fysik vid Linköpings
universitet, hjälper oss att
reda ut begreppen.
Vad är egentligen skillnaden mellan att
ange lutning i procent eller grader?
– Det korrekta sättet att ange en lutning
i procent är att ta den vertikala förflyttningen och dela den med den horisontella
förflyttningen (dvs. inte med den sträcka
man rör sig när man går längs det sluttande planet). Den kvot du erhåller multipliceras sedan med hundra för att uttrycka
den i procent. 45 grader motsvarar alltså
100 % lutning, vilket säkert en del tycker
känns konstigt. Det är denna definition
Vägverket anger vid vägbyggen.
Men hur översätter man då till exempel
Harakiris 78-procentiga lutning till
grader?
– Om du tänker dig den horisontella
respektive den vertikala sträckan som sidor
i en rätvinklig triangel skall man alltså dela
den vertikala kateten med den horisontella
kateten. Matematiskt är denna kvot tangenten av vinkeln mellan den horisontella
kateten och hypotenusan. Genom att ta
inversfunktionen kan du översätta kvoten
till vinkel, i ditt fall blir då vinkeln arctan(0,78) =37,9 grader.
21