Transcript Katternö 2/2011

2•2011
KUNDTIDNINGEN FRÅN DITT ENERGIVERK
Vårt liv
på rörliga
plattor
Havet
kallar
igen
Nålarnas helande kraft
Det självvärmande fähuset
Till kunderna hos Esse Elektro-Kraft, Herrfors,
Jakobstads Energiverk, Kronoby Elverk, Nykarleby
Kraftverk och Vetelin Sähkölaitos.
Tre frågor
Innehåll
Skilda världar?
n Pekka Sauri är sedan 2003
Lycka är en segelbåt 4
R
biträdande stadsdirektör för byggnads- och miljöväsendet i Helsingfors. Han är doktor i psykologi och
blev känd för finska folket bland
annat som mångårig nattpratare i
programmet Yölinja, först i Radio
City, sedan i Rundradion. Han är
också känd som författare och
skämttecknare, bland annat i Iltalehti. Pekka Sauri är en av Gröna
förbundets förgrundsgestalter,
bland annat som dess ordförande
1991–1993. Han var ordförande för
stadsfullmäktige i Helsingfors 2001–2003.
Uppvärmning med kalvar 10
Han bytte veden mot sol 14
De energisnåla husdetaljerna 16
Vår jords livliga inre 26
Mats Sandström
1. Olika orter i landet har sina speciella utmaningar när
det gäller resursanvändning och energiförsörjning. Vad är
viktigast för Helsingfors? Och vad betyder det att de gröna
politiskt är så starka i staden (i riksdagsvalet i april fick
Gröna förbundet 16,7 procent av rösterna i Helsingfors, en
nedgång med 3,4 procent).
En viktig fråga i Helsingfors gäller övergången från fossila till
förnybara energikällor. Detta är på gång, men förändringen
kräver sin tid. En annan fråga handlar om att öka kollektivtrafikens andel, det är då speciellt den tvärgående trafiken (den
som inte handlar om pendling in och ut från Helsingfors centrum) som är i fokus. Vad gäller den nya förordning som syftar
till ökad energieffektivitet i bostadsbyggandet har vi våra
egna regler för stadens byggnader. Till exempel inom de nya
bostadsområdena i Busholmen och Fiskhamnen ska mycket
ambitiösa målsättningar fyllas. En sak som jag hoppas har betydelse är att varje hushåll tillsammans med elräkningen får
en rapport om hur energianvändningen i hushållet utvecklats.
De grönas påverkan syns till exempel i beslutet att skära
ner andelen fossila bränslen inom energiproduktionen. De
gröna har dock ingen majoritet i stadsfullmäktige, tills vidare.
2. I Katternöområdet har man reagerat över att el, till exempel från bioenergikraftverket Alholmens Kraft, i den nya
byggnadsförordningen ges en oförmånligare klassificering
än fjärrvärmen i Helsingfors, som huvudsakligen produceras med fossila bränslen. Hur ser du på det?
Helsingfors Energi har som mål kolneutralitet inom energiproduktion till år 2050. Andelen bioenergi kommer att nå 20
procent år 2020. Det är förstås ett problem att stadens energiproduktion fortfarande litar på fossila bränslen (stenkol +
naturgas), men riktningen är nu rätt. Och det har stor betydelse för en effektiv resursanvändning att hela 93 procent av
byggnaderna inom staden numera är kopplade till fjärrvärme.
Det lär vara mest i världen.
3. Vad betyder livskvalitet för dig?
Livskvalitet handlar som jag ser det om möjlighet att kunna
förverkliga sina målsättningar i livet.
2 katternö
Vad lär vi oss av Fukushima? 34
När är strålningen stark? 36
HELANDE NÅLAR. Nina
Martenson Nygård är en av
dem som i dag utbildar sig
till akupunktör. Patienter
finns – det är många som
har upptäckt nålarnas
läkande effekt. Sidan 22.
iksdagsvalet nyligen blev en seger för sannfinländarna och en förlust för de gröna.
Säkert kan detta tolkas på många sätt, men kanske är det ingen slump att det misstroende som många på landsbygden uppenbart känner gentemot ’makthavarna’ i
huvudstaden följer ett mönster som känns igen också i energipolitiken.
Huvudstadsregionen och landsorten har nämligen ganska olika förutsättningar för sin
energiförsörjning, och de regler som utformas slår ibland väldigt olika.
Ett exempel på detta gavs i ledaren i det förra numret av denna tidning. En förordning om
”energiprestanda” för nya byggnader var då under beredning och kommenterades här. Nu
är förordningen besluten, med ikraftträdande vid halvårsskiftet 2012, och tyvärr återfinns
i den mycket av den ologik som vi varnade för.
Till exempel behölls energikoefficienten 0,7 för byggnader som värms med fjärrvärme,
medan koefficienten för eluppvärmning blev 1,7. I praktiken betyder det att det eluppvärmda huset måste förses med 140 procent effektivare
isolering än det fjärrvärmeuppvärmda!
Koefficienten för oljeeldning fastställs i förordningen till
1, vilket ger den märkliga situationen att en husbyggare på
landet klarar sig med 40 procent tunnare isolering, om han
eller hon byter ut eluppvärmning mot olja. Vi får verkligen
hoppas att jordvärme lyckas förhindra oljans återkomst!
Ursprungslogiken i detta kan sökas i Bryssel. En mellanoch sydeuropeisk praxis är att el produceras som en separat process, inte som hos oss i kombination med värme,
vilket är en långt mera effektiv metod. Det nya regelverket
klassificerar därför fjärrvärmen i Helsingfors, i huvudsak
baserad på naturgas och kol, som miljövänligare än uppvärmning med el producerad av Alholmens Kraft, med
biobränsle som den viktiga energikällan.
Mer har dessutom förberetts. På uppdrag av arbets- och näringsministeriet presenterade
forskningscentralen VTT nyligen en beräkning om hur ett antal större kolkraftverk kunde
erbjudas såväl investeringsstöd som ett nytt operativt stöd för att övergå till biobränsle.
Detta trots att de flesta av de berörda kraftverksägarna, baserade främst i huvudstadsområdet, är resursstarka storägare av både vattenkraft och kärnkraft.
Energiproducenter som redan gjort motsvarande investeringar med egna kapitalinsatser, som Alholmens Kraft, skulle inte beröras av stödordningen.
Med detta ges nytt hett bränsle åt dem som misstror Helsingfors och Bryssel. Först
etableras i den gröna energins namn regelverk som uppfattas vara illa anpassade för landsbygden. Sedan ska landsbygdens folk hjälpa storstadsborna med kostnaderna för att också
de ska få en ’grönare’ energi.
En annan aspekt är att denna utveckling mot en allt mer stödbaserad energimarknad
strider mot de politiska ambitionerna om avreglering och transparens. Systemet blir allt
mer invecklat och oförutsägbart med allt fler stödsystem – och energiskatterna stiger allt
mer. Enbart den senaste energiskattehöjningen vid årsskiftet kostar konsumenterna 700
miljoner euro på årsbasis. För delar av industrin är energikostnaden redan en ödesfråga – i
den globala konkurrensen ger valet av energikällor normalt inga skönhetspoäng.
I skrivande stund är det oklart hur den regering ska se ut som ska föra stafettpinnen
vidare. I ett Katternöperspektiv är att hoppas att den nya regeringen utgår från de förutsättningar för energiproduktion som gäller i Finland – och ser hela landet som prioriterat
område.
stefan storholm
VD, Katternö Ab
Påverkar olyckan
i Fukushima Finland?
n Kaija Brocke:
n Leif Lunabba:
Vi pratade om det på kaffe­
pausen häromdagen och
vi var alla förvånade över
att medierna nu igen glömt
bort kärnkraftsfrågan efter
Sannfinländarnas stora skräll
i riksdagsvalet. Olyckan i
Japan fick många att ta sig
en ny funderare över naturens
krafter och risker med vår
livsstil.
Jag tror inte strålningen
kommer hit, men jag
tror att folk har börjat
tänka om när det gäller
kärnkraft. Uran är också
en begränsad resurs.
Vi borde stanna upp
och förbruka mindre, vi
behöver inte fortsätta att
ständigt öka tillväxten.
n Giang Ngo:
n Ulla With:
Jag vet inte så mycket om
kärnkraft, men allt prat
om olyckan i Japan gör
säkert att den allmänna
inställningen till kärnkraft
blivit mer negativ också
i Finland. Det gick så fort
när tillstånden för de nya
kärnkraften delades ut
och många missade den
diskussionen.
Jag bor i Sverige, cirka
100 kilometer från
Forsmark. Där känner
folk sig trygga med
att ha Forsmarks tre
reaktorer så nära. Oron
i Sverige var mycket
större för 25 år sedan
när Tjernobylolyckan
inträffade, den kändes
närmare än Japan.
Katternö 2 • 2011 Ansvarig utgivare Stefan Storholm, Storgatan 8, 68600 Jakobstad, tel. (06) 781 5300,
fax (06) 781 5322, [email protected], www.katterno.fi Adressändringar Siv Granqvist,
tel. (06) 781 5333, [email protected] Produktion Botnia Information, www.botniainformation.fi
Projektledare Petra Nylund Redaktörer Svenolof Karlsson/Storkamp Media, www.storkamp.com,
Petra Nylund, Johan Svenlin Layout Glenn ­Nylund, Annika Lillkvist, Janne Nylund
Tryck Forsberg 2011
katternö 3
Fredrik Forss
ALLTID TÄVLING. Det ordnas en rad regattor
varje sommar där matchsugna seglare får
ställa sig på startlinjen och mäta sina krafter.
Men även en vanlig söndagssegling med
familjen kan locka fram tävlingsinstinkten.
Att segla är nödvändigt
Det sägs att en båtägares två lyckligaste ögonblick är när båten
köps och när den säljs. Traktens seglare verkar lyckliga däremellan
också. Som Svante Lindvall som haft sin båt Mira i 29 år.
4 katternö
katternö 5
” Kustfolk måste ha öppna vidder…”
Johanna Forsman
Johanna Forsman
De har tidigare haft kölbåtar, men seglar nu­
mera med de lätta tvåpersoners farkosterna.
”Det är ju populärt att downshifta. Vi har
haft allt från surf brädor via motorbåtar till
kölbåtar, men snipeseglingen är nog roligast”,
säger Nylund och Hedman.
De gillar att snipeklassen är avskalad in på
seglingens mest grundläggande element. Ut­
rustningen är enkel, alla har samma vind och
tävlingsfältet är normalt samlat inom högst
några minuter.
”Snipe passar bra för seglare som vill för­
kovra sig i taktik. Det par som klarar taktiken
och manövrerar båten bäst vinner”, konstate­
rar Mats Nylund.
”Det är en komplex gren där man måste vara
mångsidig. Det krävs ingen akrobatik, men
man behöver vara smidig. Och den som hål­
ler i rodret ska ha fingertoppskänsla”, tillägger
Jan-Ole Hedman.
Besättningen består av en skeppare och en
gast. I VM-sammanhang finns olika klasser,
men i Finland tävlar alla snipeseglare i samma
klass. Rutin kommer ofta högt upp i resultat­
listan.
Snart start
TRADITION. Det är inget konstigt med att det finns en stark båtindustri i trakten.
SEGLINGENS GRUNDER. I snipeklassen är utrustningen enkel och många seglar snipe för att förkovra sig
”Vår förening grundades 1890 och redan då byggde de gamla varven segelbåtar för kappsegling”, säger Sverre Sandås.
i taktiskt segeltänkande. Irma Nylund, Jan-Ole Hedman och Mats Nylund ser fram emot första tävlingen
på Andra sjön i mitten av juni.
E
n ny segelsäsong står för dörren. SSJ:s
talkogäng Stötarna har som vanligt
samlats på måndag morgon för att
göra föreningens landfäste Pavis i Jakobstad
öppningsklart till flagghissningen. Det är
snålblåst och dis, isen ligger ännu kvar på
Alholmsfjärden, men det kliar i fingrarna på
seglarna som tillsammans seglat ihop sjömil
så att det skulle räcka många varv runt jord­
klotet. Vi går direkt på den stora frågan: vad är
grejen med segling?
”Det är ju både seglingen och det sociala
kring hamnen…”, är det första trevande svaret.
”Kustfolk måste ha öppna vidder…”, til�­
lägger någon.
”Man blir aldrig fullärd som seglare…”.
Till sist hittar Hans Sandelin en definition
som får bifall av de andra runt kaffebordet.
”Grejen med segling är när man stänger av
motorn och låter vinden ta över.”
”Precis! Det som fick mig och min fru att
börja segla var just den känslan, när man hör
6 katternö
Johanna Forsman
STENRIKT VÄRLDSARV. Kusten från Vasa norrut är ett av världens mest svårnavigerade segelvatten.
”Klarar man att segla i vår skärgård, så klarar man sig nog i de flesta vatten”, säger Svante Lindvall
som bland annat varit med om att få en tornado över sig på Atlanten.
vågskvalp, fågelljud och segel som prasslar”,
säger Ralf Wennman, som inlett sin seglar­
karriär relativt nyligen.
Men segling är inte ett fritidsintresse för
endast äldre herremän. Nyrekryteringen till
föreningen är jämn och det är främst unga som
ansöker om medlemskap.
”Vi har 620 medlemmar och antar ett par nya
medlemmar vid varje styrelsemöte. Det är bra
att föreningen får unga tillskott”, säger Svante
Lindvall som också är SSJ:s vice kommodor.
De yngsta juniorerna får lära sig seglingens
grunder i jolle. En orutinerad seglare som vill
lära sig hantera större båtar kan anmäla sig
som gast hos någon av de skeppare som ställer
upp i Kvarken Race, en av föreningens årliga
regattor.
”Som gast får man vara med om att navigera
på öppet hav och lära sig segla på natten. Varje
båt har en besättning på fyra till sex personer
och det finns mycket att hålla reda på när man
tävlar”, säger Svante Lindvall.
Tävlingsinstinkten är djupt grundad även
hos de seglare som inte deltar med egna båtar
i regattor. Den kommer fram också under en
söndagssegling med familjen.
”Visst börjar man trimma seglen om man
ser en båt närma sig bakifrån”, medger Hans
Sandelin och Sverre Sandås.
Tävling är kryddan
Också i Nykarlebys segelförening Ägir är täv­
lingssäsongen efterlängtad. Där lever snipe­
båten upp igen sedan 2007, när en medveten
satsning på en gemensam tävlingsklass inled­
des.
”Under 1960- och 70-talen var aktiviteten
kring snipebåtar stor mellan Karleby och Vasa
och i synnerhet i Nykarlebytrakten. Regattor
med flera tiotal snipebåtar var inte ovanliga”,
säger Mats Nylund och Jan-Ole Hedman,
kommodor respektive vice kommodor i SS
Ägir.
Mats Nylunds dotter Irma lärde sig seglings­
grunderna som 7-åring i en optimistjolle. För­
ra säsongen seglade hon som gast med pappa
Mats, men hon ser fram emot att själv bli skep­
pare för en egen snipebåt.
”Det roligaste är att tävla och lära sig nya sa­
ker”, tycker hon.
Årets första tävling i Andra sjön går i mitten
av juni och en dryg månad senare är det dags
för SS Ägir att arrangera en FM-deltävling.
Där blir konkurrensen hårdare än i förening­
ens egen rankingserie.
”Visst finns en viss hemmaplansfavör i lo­
kala vindförhållanden, men alla som är vana
att segla i små vatten, som exempelvis Näsi­
järvi, har lätt att anpassa sig till Andra sjön”,
säger Mats Nylund.
Segling är inte känd som någon kontakt­
sport, men med ett tätt startfält kan det in­
träffa missöden.
”Varje sommar har vi något tillbud. Snipe­
båtarna är jollar så visst får man simma ibland
och till och med putsa bort bottenlera från
masttoppen”, skrattar Jan-Ole Hedman.
”Efter målgång diskuterar vi incidenter
och försöker lösa olika tolkningar av vad som
egentligen hände”, säger Mats Nylund.
Det gäller att lösa det snabbt för säsongen är
som bekant kort.
johan svenlin
katternö 7
Nya hemsidor
ger mera
n Har du redan tagit en titt på Katternö och Herrfors nya internetsidor? Det kan löna sig, för de
nya sidorna bjuder på mycket nytt och framför allt
på större möjligheter till tvåvägskommunikation.
”Vi vill skapa en kanal till oss som alltid är öppen, också utanför kontorstid, så att man kan uträtta sina ärenden när det passar en bäst”, säger
ICT-chef Robert Ståhl.
På Herrfors sida hittar man online-tjänster som
småningom kommer att byggas på med mera. Här
finns också ett digert infopaket för byggare och
givetvis prisuppgifter för el och fjärrvärme. Fliken
Frågor & svar ger till exempel svar på en fråga som
många ställer, hur tyder man sin elräkning?
På Katternögruppens hemsida finns länkar till
gruppens ägarbolag, det vill säga till de enskilda
elbolagen. Här kan du också följa med aktuella
händelser, läsa kundtidningen och ställa energifrågor till Jarl Ahlbeck, lektor i miljövårdsteknik
vid Åbo Akademi.
Adresserna till hemsidorna är www.katterno.fi
och www.herrfors.fi.
TROTJÄNARE I YLIVIESKA. Ritva Perälä och Leena Alahäivälä har jobbat 37 respektive 31 år med kund­
betjäning i Ylivieska. De ger sina kunder toppbetyg: ”Mycket trevliga! Vi har hunnit bli bra bekanta
med folk genom åren”.
LEKTRISGÄNGET
Hur stor är mörkerskatten?
n ”Vad är det där som kallas skatt för den mörka
tiden?”. Som kundbetjänare får man inte tappa
fattningen oavsett vilken fråga man får. Frågan
om mörkerskatt ställde en äldre dam till Ritva Perälä på kundbetjäningen vid Herrfors kontor i Ylivieska för många år sedan, men Ritva minns den
ännu. Damen hade lästa fakturan och fått något
om bakfoten.
”Jag minns inte vad jag svarade, men i det här
jobbet gäller det att kunna svara också på överraskande frågor”, säger Ritva.
Tillsammans med sin kollega Leena Alahäivälä
har Ritva betjänat el- och fjärrvärmekunder under
en lång tid. Hon började 1974 på Ylivieskan sähköosuuskunta, som efter några fusioner numera är
Herrfors. Leena kom några år senare, 1980. Båda
två ger gott betyg åt sina kunder och sitt jobb, som
i dag handlar om el- och fjärrvärmefakturering och
att betjäna de kunder som ringer och som kommer
in på kontoret.
8 katternö
”Vi har lärt känna många kunder via telefon eller
då de kommer in på kontoret, och ibland får man
en aha-upplevelse bara på basen av ett namn: ’det
där är ju vår kund’”, säger Leena.
I dag är elkunderna omkring 8 000 och fjärrvärmekunderna ungefär 600 på Ylivieskas och
Alavieskas område. Ritvas och Leenas jobb har
förändrats genom åren, i takt med att uppgifter
och programvara har förnyats. Båda två trivs bra
med nuläget.
”Efter att fakturauppföljningen flyttat till Jakobstadskontoret finns det ännu mera tid för kundservice”, säger Ritva.
NYTT HEM. På Katternögruppens och Herrfors
nya hemsidor finns nu många möjligheter att
uträtta ärenden online och att få svar på frågor.
Vädret
är en färskvara
Kall vinter
n Den kalla förvintern i Finland följdes av en fortsatt kylig trend i januari
och februari, medan mars blev varmare än jämförelseperioden, särskilt
i norra Finland. Våren anlände dock
senare än vanligt och snön och isen
låg kvar ovanligt länge.
Som framgår var perioden januari–
mars 2011 relativt varm för stora delar
av Arktis, medan det var relativt kallt
på lägre breddgrader över kontinenterna.
Satellitmätningarna visar att isen
över Arktis den gångna vintern täckte en något mindre areal än vintern
innan. Däremot växte sig Arktisisen
som helhet tjockare.
Vad gäller den globala medeltemperaturen under januari–mars skiljer sig trenderna åt för de mätningar
som görs från satellit och de som i
huvudsak baseras på mätningar vid
jordytan.
Enligt satellitserierna fortsatte
temperaturerna nedåt under hela
perioden och låg i mars under 0-värdet (medeltalet för referensperioden
1981–2010), medan mätserierna vid
jordytan visar att den nedåtgående
trenden vände svagt uppåt i februari.
Hur denna skillnad ska tolkas finns
det ingen enighet om.
En intressant fråga är hur länge den
pågående La Niña – alltså den kalla
fasen av havscirkulationen i Stilla havet, som i hög grad påverkar världsvädret – ska hålla i sig. Medeltalet av
prognoserna tyder i mitten av april på
att La Niña fortsätter i en svagt negativ fas åtminstone det här året ut.
Kloten visar månadens temperaturavvikelse från medeltalet 1998–
2006. Illustrationerna har gjorts
av professorn i fysisk geografi Ole
Humlum.
Januari
Februari
Mars
n Sommarvädret är en gissningstävling som sysselsätter många i vårt land.
Efter en kall och snörik vinter kan vi vänta oss en het sommar, åtminstone finns
det vädersiare som hävdar det. Vad tror du, meteorolog Marjo Hoikkanen?
”Det är svårt att förutse vädret så långt framåt. I Finland har vi så varierande väderlek att vi vanligtvis kan göra trovärdiga prognoser endast några
dagar framåt.”
Efter att ha tagit studenten i Jakobstad flyttade Marjo Hoikkanen till Helsingfors för att studera matematik och fysik på universitetet. Där specialiserade hon sig på meteorologi och numera är hon ett känt tv-ansikte framför
väderkartorna. Arbetet bakom kameran kräver minst lika noggranna förberedelser som själva presentationen i direktsändning.
”En väderprognos börjar med att man tar in observationer om hur läget är
för tillfället. Mätdata kommer in bland annat från väderstationer och satelliter. Sedan sätter vi in all fakta i datamodeller. De är inte hundra procent
säkra, men precisionen i prognoserna har ständigt förbättrats i takt med att
datorerna utvecklats.”
Ibland läser man om meteorologer som ändå förutspår vädret flera månader framåt. Bland annat kom en dyster prognos i februari från ett amerikanskt
team, som hävdade att kylan kommer att hålla Norden i sitt grepp långt in
på försommaren.
”Statistiska långtidsprognoser kan slå in ganska bra på områden med mera
statiska väderförhållanden än våra. Vi ligger mellan en stor kontinent och ett
världshav och blir tidvis påverkade av det ena, än det andra.”
För Marjo Hoikkanen är vädret både en professionell och privat angelägenhet.
”Många av mina fritidsintressen är utpräglade utomhusgrenar, därför följer
jag med vädret också när jag är ledig från jobbet.”
Mikael Nybacka
VÄDERRESERVATION. Marjo Hoikkanen litar inte på prognoser som säger hur
vädret ska bli en månad framåt.
katternö 9
Karolina Isaksson
Kalvar gillar
också golvvärme
Det är en gammal sanning att den som kissar på sig får
varmare för stunden, men ganska snart blir det kallare.
När kalvarna i Tom Snårbackas fähus strilar på golvet
tas värmen till vara och cirkuleras med hjälp av en pump.
SJÄLVFÖRSÖRJANDE. Tjurarnas egen gödsel värmer
upp golvkanalerna av betong på väg till gödselbrunnen.
Systemet fungerar med samma teknik som jordvärme,
endast värmekällorna skiljer sig.
10 katternö
katternö 11
Kalvavdelningarna värms upp med gödsel som värmekälla
F
ähuset i Esse bebos av 200 unga nöt. Vi får ett
hjärtligt mottagande när vi stiger in genom
dörren. Kalvarna flockas ivrigt vid staketen
till sina boxar och sticker ut sina vidgade näsborrar.
Muuuuh! hälsar de i olika stämmor. De verkar inte
störas av den starka lukten av ammoniak som är ty­
pisk för fähus. Kanske anar de till och med att de har
sin egen gödsel att tacka för den behagliga inomhus­
temperaturen.
”Kalvavdelningarna värms upp med gödsel som
värmekälla. Systemet bygger på samma princip som
jordvärme, skillnaden är att värmekällan består av
kalvarnas egen spillning”, förklarar Tom Snårbacka.
När han skulle bygga det nya fähuset för kalvarna
hösten 2006 fick han tips om den driftsäkra tekno­
login och möjligheten att få investeringsstöd. Späd­
kalvar mår bäst i en inomhustemperatur på 15–16 gra­
der, och att värma upp fähuset med direkt el skulle
bli olönsamt. I synnerhet under årets kalla månader.
”Jag ville ha ett värmesystem som är så under­
hållsfritt som möjligt och tar till vara den energi som
alstras inom fähuset. Det är så gott som självgående
och har funkat bra också under de senaste två kalla
vintrarna”, konstaterar han.
En halvmeter under kalvarna går en 500 meter lång
slinga, som är ingjuten i botten av gödselkanalen. Be­
tongen hålls varm året runt tack vare en kontinuerlig
påfyllning ovanifrån. Genom slingan transporteras
värmen via en pump och en värmeväxlare ut till två
tjocka golvplattor av betong. Vätskan i värmeslingan
är vintertid 7–8 grader när den kommer från gödsel­
kanalen och cirka 3 grader kallare när den värmt upp
betongplattorna i småkalvsavdelningen. På hösten
håller slingan i gödselkanalen uppemot 15 grader.
”När jag får en ny grupp med spädkalvar får de till­
bringa de första fem månaderna i de två rummen med
det uppvärmda golvet. Kalvarna gillar att ligga på ett
lager med spån ovanpå det varma underlaget”, berät­
tar Tom Snårbacka.
Det råder ingen brist på värme i källan.
”Nej, de har obegränsad tillgång till foder så det
faller ner rikligt med gödsel i kanalen under ett
dygn”, säger Tom Snårbacka.
Kalvarna får en blandning av gräs, korn, rypskross
och mineraler som deras husbonde blandar själv för
att vara säker på att ungdjuren ska växa till sig och må
bra.
”Kalvarnas gödsel används också på vallodlingen
för att deras foder ska växa så bra som möjligt”, säger
Tom Snårbacka.
Det är mycket som cirkulerar i kalvarnas kretslopp.
Karolina Isaksson
Karolina Isaksson
LÅNGSIKTIGT. Värmen i kalvarnas gödsel tas till vara i stället för att gå till spillo. Pumpen och
rörläggningen kostade hösten 2006 omkring 5 000 euro, men sedan dess har utrustningen stigit
i pris. Med en kulvert från fähuset och en värmepump skulle gödselvärmen i teorin också kunna
komplettera uppvärmningen i familjen Snårbackas bostadshus.
Karolina Isaksson
GOLVVÄRME. Två tjocka
golvplattor värmer upp
kalvavdelningen. ”Kalvarna
mår inte bra av att ha för varmt
inne i fähuset. Systemet
johan svenlin
ger en jämn temperatur”,
säger Tom Snårbacka.
KALVDANS. De två uppvärmda betongplattorna är varmare än golvet i resten av fähuset. Efter fem
månader flyttas kalvarna till en av boxarna i den stora hallen. Där får de äta upp sig tills de fyller
18 månader och har en slaktvikt på 360 kg.
12 katternö
katternö 13
Kjell bytte veden mot solen
Solpanelerna ger familjen Engström värme och varmvatten
Mats Sandström
Mats Sandström
UTSLÄPPSFRI ENERGI. De tre solpanelerna
SOLVARMT HEM. Kjell Engströms solpaneler
ligger på Kjell Engströms sydtak, fästade
genererar uppvärmning av hus och vatten
vid vanliga snöstoppare. Sedan de väl är
för hans familj på åtta personer. Helt
installerade och betalda är de underhållsfria
förlitar Engströms sig på solen från maj till
och ger kostnads- och utsläppsfri värme.
augusti. Under tidigare vår och senare höst
kompletterar solen vedeldning.
Långt innan de första
sömniga flugorna börjar
surra på fönsterbrädet är
det vår i familjen Engströms
varmvattentank. Sedan den
1 februari har solen värmt
hus och hushållsvatten
hemma i Komossa.
V
intern 2010 –2011 bjuder på utma­
ningar för uppvärmningen i de flesta
hus. Hemma i Sundby, Pedersöre, är
Lars-Ole och Gertrud Junell rätt nöjda, trots
att det just den här dagen knäpper ordentligt i
14 katternö
knutarna, –26° visar kvicksilvret. Sedan hös­
ten 2008 värmer de sitt hus med bergvärme,
vilket gett dem en årlig inbesparing på cirka
1 500 euro i uppvärmningskostnader.
Solpaneler för el i fritidshuset håller på att
bli en vanlig syn, men som komplement i bo­
städer är de ovanligare. Kjell Engström i Ko­
mossa, Vörå, har i ett års tid haft solpaneler
på taket, inte för hushållsel, utan som kom­
plement till att värma hus och vatten. Han är
mycket nöjd med saldot hittills.
”Under maj till augusti behövs ingen annan
energi för varmvatten och uppvärmning och
ända till början av november gav solen lite til�­
läggsvärme”, säger Engström.
Orsaken till att han ifjol i maj installerade
solpaneler är den gamla vanliga och bästa driv­
kraften till mänskliga framsteg: lättja.
”Vi värmer huset och vattnet med ved och
på vintern är det okej, men på sommaren
känns vedeldningen onekligen trist”, säger
Engström.
Redan på 1980-talet installerade Eng­
ströms svärfar solpaneler på sitt hus i Vasa
och erfarenheterna därifrån är goda. Eftersom
Engströms eget hus har en långsida mot syd
var steget till egna solpaneler inte långsökt.
Solvärme
■ Vill du veta mera om Kjell Engströms
solvärmeprojekt?
Gå in på www.komossa.fi, välj Solvärme.
Där har Kjell dokumenterat sitt projekt.
Uppe på taket mot syd ligger tre paneler
bredvid varandra. De består av 30 vakuumrör
var, med glasyta och ett vätskefyllt kopparrör
inuti. Solen hettar upp vätskan som stiger i rö­
ret och övergår i gasform. Kopparröret löper
in i en kassett högst uppe på panelen och där
avges värmen. Ångan återgår till vätskeform
och rinner ner i kopparröret för att på nytt
­hettas upp av solen. Uppe i kassetten är det
kylarvätska som tar över värmen och för in
den i huset via ett rörsystem. Värmen leds till
husets ackumulatortank och går alltså både
till golvvärmen och duschvattnet.
Just den här dagen i slutet av mars visar mä­
taren 52 grader på taket och 38 grader för vatt­
net i slingan från taket.
”Under dagen stiger vattentempen ännu till
50 grader. Skillnaden mellan tak- och vatten­
värme hålls på ungefär 15 grader, så mycket or­
kar alltså systemet höja vattentemperaturen”,
säger Engström.
Från början av maj minskade Engström
gradvis på vedeldningen för att sedan fram till
augusti inte värma vattentanken med ved en
enda gång. Under hösten minskade effekten
från solpanelerna gradvis tills han 8 novem­
ber stängde av dem. Men vårvinterns sol är
stark och soldagarna rätt många. Redan den 1
februari var Engström uppe på taket och skot­
tade bort snö från panelerna och efter det gav
de värme kontinuerligt.
”Det behöver nödvändigtvis inte vara helt
klart väder. Solen tränger igenom en tunn
molnslöja också. Tack vare att vakuumrören
är runda tar de också upp strålning som träffar
dem från sidan, alltså tidigt på morgonen och
sent på kvällen”, säger Engström.
Hela panelprojektet, medräknat investe­
ring och installation av en VVS-sakkunnig,
gick lös på cirka 4 000 euro. Teoretiskt borde
solen kunna generera 900 kWh/kvadratme­
ter panel/år. Med Engströms panelstorlek blir
det nästan 12 000 kWh/år. Hur stor inbespa­
ring det ger i pengar beror förstås på vilken
uppvärmningsform som solvärmen ersätter.
För Kjell Engström innebär det en svårmätbar
nytta: mera tid över för annat då han inte be­
höver hålla till i vedboden.
petra nylund
katternö 15
PROJEKT:
Bygg energismart
PÅ GÅNG. Johan Sulkakoski och Olle Domars funderar över nästa steg på Optimas
Karleby bostadsmässa 15.7–14.8.
Rekord för
energihus på
bostadsmässan
Mats Sandström
ALLERGIVÄNLIGT. För första gången använder Jimmy Brännkärr, Jonatan Ahlsved
och Katternös energismarta husbygge medan Ola Westin murar vägg kring
och Börje Fagerholm plaströr i ventilationssystemet. Plast binder inte fukt,
teknik­utrymme och förråd. Under förrådet placeras en liten svalkällare.
damm och pollen som plåt, vilket gör dem allergivänligare.
Mats Sandström
Många detaljer sparar energi
Det har tagit sin yttre form,
yrkesutbildaren Optimas och
Katternös gemensamma hus­
projekt. Dessutom har huset fått
sina värme-, ventilations- och
vattenlösningar, med många
detaljer som sparar energi
och ger boendekomfort.
I
nummer 3/2010 av Katternötidningen
berättade vi om huset som ska bli ett ener­
gismart hus utan att lösningarna blir för
dyra och krångliga för den vanliga byggaren.
De ur energisynvinkel viktigaste lösningarna
är nu valda.
”Huset byggs på ett fjärrvärmeområde, så
därför valde vi den uppvärmningsformen.
Ur energisynvinkel är fjärrvärme att rekom­
mendera, då det finns tillgängligt”, säger Olle
Domars, ansvarig för byggplaneringen.
16 katternö
Tor Wik från Vatek står för VVS-planering­
en och har bakat in energisnåla detaljer.
”När det gäller fjärrvärmen har vi valt cir­
kulationspumpar med lågenergimotorer, som
går på 8–10 watt jämfört med konventionella
som använder cirka 65 watt”, säger Wik.
Ventilationssystemet återvinner hela 80
Det energi­smarta
huset
• Byggs på Kogränd i Baggholmen,
Jakobstad
• 1 46 m2 i ett plan
• Byggs av Optimas byggstuderande
• Håller energisnålaste klassen A
• Färdigt våren 2012
procent av värmen i frånluften, vilket kan
jämföras med byggnormkravet på bara 45 pro­
cent. Ventilationsmaskinen är också försedd
med lågenergifläktar.
”Priset är omkring 30 procent högre än
standardmodeller, men maskinen förtjänar
in sitt pris hela tiden den är i gång”, säger Wik.
Att ta in luft via husets inglasade grönrum
och på sätt förvärma luften valde man däre­
mot att inte göra.
”Det finns bestämmelser som säger att man
inte får ta in luft via balkonger, biltak och dy­
likt, eftersom det kan innebära att avgaser,
tobaksrök eller grillos följer med”, säger Wik.
SMART STYRNING. Golvvärmens komfort
var orsaken till att Optima-byggarna valde
golvvärme framom radiatorer, trots att ra­
diatorer reagerar snabbare på temperaturväx­
lingar ute och på så sätt kör ut mindre ”onö­
dig” värme. Med två separata golvvärmestyr­
ningar går det ändå att sänka förbrukningen.
”Med separat styrning kan olika utrym­
men regleras automatiskt och oberoende av
varandra. Våtutrymmena kan ha en högre
temperatur medan värmen i de övriga rum­
men kan styras snabbare ner då det blir var­
mare ute. Prislappen för det här systemet är
inte mera än någon hundring dyrare än för ett
standardsystem”, säger Tor Wik.
Man undersökte länge alternativ för att ta
till vara värmen ur använt duschvatten, men
beslöt att skippa tanken. För att få in ett bra
system hade värmeväxlaren som återvinner
värmen behövt ett källarutrymme under du­
schen.
”Vi kollade en plan lösning, men den hade
blivit jobbigt att använda och hålla ren ef­
tersom den bestod av en matta med slingor
i som ligger på duschgolvet. Det hade heller
inte gett någon stor ekonomisk vinst i ett pri­
vat hus. I simhallar och andra offentliga ut­
rymmen är det däremot befogat”, säger Börje
Fagerholm, ansvarig för VVS på bygget.
SÄNK TEMPEN. Utan en välisolerad hus­
■ Energisnålt byggande är inne på bostadsmässan i Karleby. Hela 90 procent av husen
uppfyller kraven för den strängaste energiklassen A.
”Det är mera än någonsin tidigare på en
mässa”, säger projektchef Touko Rauma.
Av husen har 25 fjärrvärme, 5 värmer med
bergsvärme, 4 har luft-/vattenvärmepump
och ett hus är ett hybridprojekt med en kombination av värmekällor. Karleby stad har
deltagit i ett ekologiprojekt tillsammans med
bland andra statens tekniska forskningsinstitut VTT och Tammerfors universitet och har
därför också uppmuntrat mässbyggarna att
välja energisnåla lösningar.
Också när det gäller mässområdets utebelysning har man satsat på energisnålhet.
”Vi bygger det första parkområdet i Finland
som använder enbart energieffektiv LED-­
belysning. Det är en betydligt dyrare investering, men å andra sidan har LED-lamporna
en flerfaldigt längre levnadstid än andra lampor”, säger Rauma.
Som ett tips kommer bostadsmässan 2012 i
Tammerfors att ha ”Ekoeffektivt boende” som
ett tema. Där satsar man på information om
energieffektivt byggande och energirenoveringar. Dessutom fokuserar man på de nya energibestämmelserna som träder i kraft 2012
och hur de påverkar småhusbyggande.
kropp minskar vinsterna av andra energibe­
sparande lösningar drastiskt. Därför är Op­
tima-huset rejält isolerat. Väggarna har en
225 mm tjock isolering, taket 450 mm, båda
normala tjocklekar i dag. I golvet satte man in
200 mm av ett nytt polystyrenmaterial med
bättre isoleringsvärde än standardmaterial.
Fönstren har det bästa tillgängliga u-värdet,
värdet för värmegenomsläpp. Fönstren står
för 17 procent av husets värmeförluster.
”Det gäller ändå att minnas att det bästa
sättet att spara energi är att hålla innetempe­
raturen nere. Det är inte nödvändigt att gå i
t-skjorta mitt i vintern”, påpekar Johan Ny­
man, ansvarig för husbygget.
BRA ISOLERING BEHÖVS. Havsnära som
petra nylund
husen på bostadsmässan i Karleby är kan det
vara klokt att fokusera på energieffektivt
byggande, vilket man också gjort.
katternö 17
Grönska från komposten
K
tjänta ägodelar till Ekorosks
återvinningsstation ser man ofta
högar av bortkastade grejor i gott
skick. Det som är skrot för dig är
kanske en skatt för mig. Varför
får man inte ta med sig det som
någon annan kastat
”Det
är ett dagligt problem för
oss. Folk kastar en massa fina sa­
ker som andra säkert skulle ha
nytta av, men det skulle bli svårt
för oss att driva mottagningen
om vi tillät hämtning härifrån”,
säger Stig Kjellman, förman på
återvinningsstationen i Pirilö.
När det gäller elektronikskrot
vill returhanterarna ha maskiner
som har alla delar intakta. Dess­
utom är det en fråga om person­
lig integritet.
”Våra kunder måste kunna
lita på att saker som de lämnar in
för att förstöras inte dyker upp
någon annanstans. Vi tar till ex­
empel emot saker från dödsbon.
Även hårdskivor och minnes­
kort kan innehålla information
När det gäller trädgårdskomposter har
På sensommaren, inför lövkrattningen,
kan man lämpligtvis vända kompostinnehål­
let till andra facket och fylla på med höstlöv.
När komposten inte längre känns varm är
den färdig. Då har avfallet brutits ned till ett
mörkt och kornigt material, som doftar och
18 katternö
Mats Sandström
■ När man lämnar in sina ut­
omposten upplever en ny vår i den
stora trädgårdsboomen som pågår.
Den omvandlar trädgårdsavfall till
användbar jord med samma gamla naturliga
processer, men numera florerar ett brett utbud
av olika kompostlådor på marknaden. Hur ska
man välja?
”En viktig fråga är om man ska kompostera
enbart trädgårdsavfall eller om man också vill
ha en kompost för hushållsavfall. Om man vill
kompostera matrester måste man ha en sluten
kompost för att den inte ska dra till sig råttor
och andra skadedjur”, säger Jan-Ole Bäck,
stadsträdgårdsmästare i Jakobstad.
skalet ingen praktisk betydelse, men det kan
se prydligare ut med kompostbehållare. Om
man vill bygga behållaren själv finns en tum­
regel som säger att man ska bygga en dubbelt så
stor kompostbehållare som man tror att man
kommer att behöva.
”För hemmabruk behöver man en volym på
minst tre kubikmeter. En kompost som är för
liten håller inte värmen. Den idealiska tem­
peraturen inne i komposten är 45–55 grader.”
Jan-Ole Bäcks team driver upp 16 000–
18 000 växter varje vår och har för det ända­
målet en jättekompost på 300 kubikmeter.
Första året blandas inkrattade höstlöv och
gräsklipp med hästgödsel, andra året lagras
komposten på ett annat ställe och tredje året
kan 300 kubikmeter högklassig matjord an­
vändas för planteringarna.
För att påskynda nedbrytningen kan man
vända kompostinnehållet och därför bör
kompostbehållaren vara uppdelad i två fack.
Första facket fylls på med lite grövre venti­
lerande element, som kottar och rester från
häckklippning, sedan finfördelade växtrester,
som löv och gräsklipp i tunna skikt.
”För att få en bra konsistens på häckrester
kan man köra över kvistarna ett par varv med
gräsklippare. Det ger en bra luftfuktighet när
det blandas med gräs och löv. Det är viktigt att
man inte packar kompostmaterialet för tätt,
kompostens fuktighet ska ligga kring 50–60
procent.”
Kastad
konsol ligger
som inte lämpar sig för en andra­
handsmarknad.”
Flödet är i viss mån säsongs­
betonat.
”Vårstädningen syns tydligt
här hos oss. Man vill bli av med
cyklar, maskiner och hemelek­
tronik. Folk kastar till och med
helt oanvända saker och ibland
kommer det in klassiska möbler
och hushållsföremål som bru­
kar pryda inredningstidningar”,
konstaterar Kjellman.
Med ägarens tillstånd kan
Ekorosk se till att föremål kom­
mer till användning igen. Eko­
rosk har ett samarbete med åter­
vinningscentralen Retro, som
dagligen hämtar funktionsdug­
liga saker för vidareförsäljning.
”När vi ser föremål som skulle
kunna återanvändas frågar vi
kunden om vi kan ställa sakerna
i Retros hörn. Från Retro kan sa­
kerna sedan köpas för en bråkdel
av nypriset i butik”, säger Stig
Kjellman.
Mats Sandström
GER GRÖNSKA. ”En hemmakompost bör vara minst tre kubikmeter och gärna uppdelad i två fack”,
säger Jan-Ole Bäck, stadsträdgårdsmästare i Jakobstad.
ser ut som jord. Ofta räcker det med att titta,
känna och lukta på komposten för att avgöra
om den är mogen, men för att vara helt säker
bör man låta komposten mogna under minst
ett år. Kompostjord är mycket näringsrik och
behöver spädas ut med gammal jord innan
man planterar växter i den.
Komposten är
alltså ett relativt lättskött eget ekologiskt sys­
tem – finns det några nackdelar med kompost?
”Det enda negativa är att den sprider ogräs.
För att undvika ogräs borde man ånga kom­
posten, men det kräver också en stor insats
som är svår att utföra i hemmaträdgården”,
säger Jan-Ole Bäck.
johan svenlin
Komposten
BRA I TRÄDGÅRDSKOMPOSTEN:
Grenar, kvistar, kottar, löv och gräsklipp.
DÅLIGT I KOMPOSTEN:
Stenar, lera, kalk, aska, cigarrettfimpar,
plast, metall, rengöringsmedel och kemikalier.
ÅTERANVÄNDBART? ”Det strömmar in tv-spel och digiboxar som ser helt
funktionsdugliga ut. Om ägaren ger sitt tillstånd går de till försäljning
hos Retro”, säger Stig Kjellman på Ekorosks återvinningsstation.
katternö 19
g
d
r
i
o
ä
n
J b v n ar
Redaktör: Petra Nylund Illustrationer: Annika Lillkvist
Reuters/Lehti
ku va
AF P/Lehtiku va
n Tyckte du som jag att det var skrämmande att läsa om jordbävningen i
Japan och om jättevågen som svepte
med sig bilar, hus och människor? Då
kan det vara skönt att veta att Finland
hör till världens mest jordbävningsfria
områden. Här skakar marken väldigt
sällan och då den gör det, är det så lite
att vi inte märker det.
Jordbävningen i Japan 11 mars var
jättelik och inträffade på havsbotten
utanför Japans kust. Den skapade en
jättevåg, en tsunami. Då den rullade
in över land krossades byggnader och
nästan 30 000 människor dog, ungefär lika många som bor i Jakobstad
och Nykarleby tillsammans. Vågorna
skadade också ett kärnkraftverk och
farlig radioaktiv strålning läckte ut.
LEK I KAOSET. Här ser du japanska
barn som leker vid sin förstörda
skola efter jordbävningen i mars.
Många familjer blev hemlösa då
Den värsta
Tsunamier
n Historiens värsta jordbävning inträffade 1556 i Kina,
på ett område där människor bodde
i grottor. De rasade och dödade över
800 000 människor.
n Tsunamier är jättevågor som uppstår då en jordbävning sker på havsbotten. Jordbävningen ”knuffar iväg” vattnet och ute till havs är vågen väldigt
låg, men mycket lång, upp till 100 kilometer. När
vågen närmar sig land och det blir grundare trycks
vågens vattenmassor ihop. Då blir vågen hög och
har en väldig kraft då den rullar in över land.
Jordbävningen på havsbotten i Indiska oceanen
26.12.2004 var en av de kraftigaste man någonsin
Hur stor är
en stor jordbävning?
n Hur kraftig en jordbävning är mäts på
Richterskalan. För att människor ska känna
av en jordbävning ordentligt måste den ha
värdet 3,0 och för att den ska orsaka större
skador krävs ungefär värdet 6,0. Jord­bäv­
ningen i Japan i mars hade värdet 9,0. Det
är en av de allra kraftigaste som vi känner
till i historien.
Det skakar OFTA!
n I världen inträffar mellan en halv och en
miljon jordbävningar per år, men bara en
femtedel är så kraftiga att de märks och
ungefär 100 orsakar någon skada.
tsunamivågen tog deras hus.
Vad är en
jordbävning?
n Vi lever på stora plattor, hela jorden är täckt av
jättelika kontinentalplattor. De rör på sig och gnider
mot varandra. Ibland hakar de fast i varandra och
då de lossnar från varandra rör de sig kraftigt, som
när ett spänt gummiband plötsligt ger efter. Då blir
det jordbävning i skarven mellan två plattor.
ligger. I skarven mellan dem blir det jordbävningar,
Juan
de Fucaplattan
Eurasiska
plattan
Nordamerikanska
plattan
Karibiska
plattan
Indiska
plattan
Filippinska
plattan
Arabiska
plattan
Stillahavsplattan
Cocosplattan
Afrikanska
plattan
Nazcaplattan
Indoaustraliska
plattan
Sydamerikanska
plattan
både på land och på havsbotten.
Antarktiska
plattan
Scotiaplattan
20 katternö
väldig tsunami som svepte över stränderna i bland
annat Thailand, Indonesien, Sri Lanka och Indien.
Många turister dog, också finländare. På bilden till
höger ser du familjer till svenska tsunamioffer som
tänder ljus i Thailand till minnet av de som dött.
Kan man
skydda sig?
n Det är inte så lätt att skydda sig mot jordbävningar. Forskare vet var jordbävningar kommer
att ske, men ingen kan säga när. Människor
skadas och dör sällan av själva skalvet,
utan då byggnader rasar, jordmassor
glider iväg eller jättevågor
bildas.
Louise Dy ring
Micheka bor i jordbävningsland
Stillahavsplattan
SKAKAR I SKARVEN. Här ser du hur jordens plattor
mätt. Omkring 250 000 människor dog, de flesta i en
n Den 12 januari 2010 skakades Haiti, som ligger på en ö i Västindien i Atlanten, av en kraftig
jordbävning. Många människor skadades och
dog och en miljon blev hemlösa då deras hus
rasade ihop. Micheka Maxime St Hilarie, 11 år,
är en flicka som förlorade sitt hem. Länge efter
jordbävningen bodde hon i ett tält på en skolgård
tillsammans med många andra hemlösa. Hon är
ändå glad, för alla i hennes familj överlevde.
Jordbävningen började sent på eftermiddagen
då Micheka var i skolan. Hon berättar att hon blev
jätterädd för att hennes familj skulle ha dött, så
hon rusade hem.
”Alla levde, men min lilla kusin fick något på
sin arm så hon var tvungen att amputera den”,
berättar Micheka.
Några dagar efter jordbävningen gick Micheka
till sitt hem för att ta en titt.
”Det var förstört. Jag blev
helt chockad och jag hittade
inte någon av mina leksaker.
Jag skulle så gärna vilja ha
en docka att leka med.”
Efter jordbävningen var
hon jätterädd för efterskalv. Jordbävningar består ofta av många skalv.
”Varje gång ett efterskalv kom kändes det som
om jag skulle slukas upp
av jorden”, säger Micheka.
BOR I TÄLT.
michekas berättelse
En kraftig jordbävning i januari 2010 i Haiti
är hämtad från rädda barnen. gjorde Micheka Maxime St Hilarie och hennes familj hemlösa.
katternö 21
Mats Sandström
Vårda med akupunktur
N
ina Martenson Nygård plockar upp
ultratunna nålar ur en ask. Hennes
svärmor ligger bekvämt och väntar
med armen på en dyna. Med säkra fingergrepp
känner Nina efter var smärtpunkterna ligger
i armen. Hon hittar dem enkelt. Sedan sticker
hon in sammanlagt åtta nålar i svärmors vänst­
ra arm. Den som går djupast in sjunker in 2,5
centimeter. Svärmor har tidigare opererats för
en nervförträngning i armen. Plötsligt knycker
hon till.
”Nålen träffade rätt”, ler Nina.
Hon snurrar lite på nålen där den sitter. Svär­
mor reagerar inte alls. Det gör inte ont.
”När nålen hittar rätt ställe känner man en
liten elektrisk impuls”, förklarar svärmor.
Nina är utbildad sjukskötare och barnmor­
ska. Hon blev intresserad av akupunktur då
hon och hennes familj bodde i Mellaneuropa.
”Där är utbudet av alternativa vårdformer
stort; kunder till och med kräver det. I förloss­
ningssalen såg jag hur mina kollegor använde
sig av akupunktur och blev intresserad”, säger
hon.
Hon har själv också fött två av sina tre barn
utomlands.
Ӏnda fram till 36:e graviditetsveckan fick
jag förlossningsförberedande akupunktur som
jag hade stor nytta av.”
Nina har också gått kurser för barnmorskor i
aromaterapi och homeopati.
Mats Sandström
AKUPUNKTUR
NÅLAR SOM HJÄLPER. Inom akupunkturen känner man noggrant och varsamt efter var de rätta stickpunkterna
ligger. Att sticka in nålar är en konst som man ska lära sig handgripligen.
”Här i väst är vi helt fokuserade på den väs­
terländska medicinens synsätt. I Finland kän­
ner man inte till att akupunktur faktiskt har
Mats Sandström
Medicinalstyrelsens makt
Under 3 000 år har akupunkturen
spritt sig från Kina över världen.
Också i Finland får den ett allt
starkare fotfäste, i synnerhet
i Österbotten. Här kan man
studera akupunktur på två orter:
i Kälviä vid Keski-Pohjanmaan
kulttuuriopisto och vid Kronoby
folkhögskola. I Kina blir man
akupunkturvårdare efter en
universitetsutbildning på sex år.
Nu studerar Nina kinesisk medicin och aku­
punktur vid Kälviän kulttuuriopisto vid sidan
av sitt barnmorskejobb. Av den 3,5-åriga ut­
bildningen återstår ett. Hittills är hon mycket
nöjd med studierna som delvis bedrivs på
distans. Tero Inkeri, akupunkturvårdare och
lärare i kinesisk medicin, undervisar en gång i
månaden i Kälviä. Hemma ska de studerande
öva sig genom att ge vänner och bekanta aku­
punktur.
”Det går inte att lära sig genom litteratur; det
är ett handarbete”, säger Nina.
Förutom akupunktur ingår kinesisk medi­
cinsk teori, moxibution (värmebehandling av
akupunkturpunkter) och torrkoppning. Nina
kan nu kombinera västerländsk medicin med
den kinesiska och upplever att det ger henne en
bredare bild av människan och av orsaker och
verkan.
effekt. Vårdformen trampar ännu i barnskorna
här”, säger Nina.
Så sant. Till exempel i Sverige har akupunk­
tur varit en legaliserad vårdform i 20 års tid och
den kostnadsersätts av den svenska motsva­
righeten till FPA. I Finland finns det inga lagar
som övervakar akupunktur.
”Medicinalstyrelsen har stor makt i Finland
och alternativa vårdformer kräver godkännan­
de av dem”, säger Nina.
Handgriplig konst
FÖR HÄLSANS SKULL. Nina Martenson Nygård
fascineras av människan som en helhet, i synnerhet
av det som ligger under ytan. Därför är också
alternativa vårdformer intressanta för henne.
Akupunkturvårdare och -lärare Tero Inkeri
har haft Antti Rautio som sin läromästare.
Rautio har studerat kinesisk medicin och aku­
punktur hos bland andra professor He Puren
i Kina. Teros far var en av de första läkarna i
Finland som började använda akupunktur i
sin praktik.
”Det är fint att man inom läkarkåren numera
förstår sig på akupunktur och hänvisar patien­
ter till akupunkturvårdare. Läkare får vanligen
sin akupunkturutbildning genom litteratur,
men det räcker inte. Akupunktur är så mycket
mera och det kräver att man lär sig det hand­
gripligen”, säger Tero.
Akupunkturen är i dag ett levande medi­
cinskt område som har utvecklats, förnyats och
uppdaterats genom tiderna. I Finland accepte­
rades akupunkturen som en kompletterande
■ Akupunktur är en av de traditionella kinesiska medicinska vetenskaperna. Inom kinesisk medicin strävar man till att behandla
sjukdomens orsaker och stärka kroppens
egen läkeförmåga. Inom västerländsk medicin har man på olika sätt försökt förklara
hur akupunktur fungerar. En teori är att man
genom akupunktur stimulerar nervbanornas
ändar. De sänder elektriska impulser till
ryggmärgen och till hjärnans nedre centrala
delar, där man anser att impulserna förmedlas vidare till de sjuka områdena i kroppen.
Man menar att akupunktur återställer ett
stört tillstånd i kroppen och att kroppen
då själv börjar motarbeta sjukdomen och
producera sin egen smärtstillande medicin,
endorfinet.
I väst har man undersökt akupunkturens
effekt när det gäller bland annat blodtryckssjukdomar, sjukdomar i stöd- och rörelseorganen, drogproblem och depression. Här
hjälper akupunktur, liksom också vid stress,
sömnlöshet, trötthet och allmän energilöshet.
Världshälsoorganisationen WHO har listat
över 400 sjukdomar där akupunktur lämpar
sig som vårdform.
vårdform på 1970-talet och på andra håll i Eu­
ropa och i USA har den använts med framgång
under många årtionden. Den akupunktur som
läkare och fysioterapeuter ger i Finland base­
ras huvudsakligen på den västerländska synen
på akupunktur. Men många anser att kinesisk
medicin och akupunktur har mycket mera att
ge än så. Akupunktur kan effektivt komplet­
tera den officiella läkarvetenskapen och ha en
viktig roll i den framtida offentliga hälsovår­
den.
”Åtminstone jag har stor nytta av akupunk­
turen”, säger Ninas svärmor, som också hon
arbetat inom den offentliga hälsovården.
susanne strömberg
katternö 23
Nya fjärravlästa elmätaren knackar på
Mats Sandström
Arbetet med att byta ut landets
miljontals elmätare till fjärr­
avläsningsbara mätare har
kommit igång på allvar. För­
beredelserna är gjorda och nu
står bolagen inom Katternö­
gruppen inför slut­spurten. Snart
kan alla elkunder se sin dagliga
elförbrukning direkt via internet.
I
nom kort kommer många elkunder att få
besök av sitt elbolag för att få den gamla
elmätaren utbytt mot en ny. Inom Kat­
ternögruppen har Jakobstads Energiverk hun­
nit längst, tätt följt av Esse Elektro-Kraft och
Nykarleby Kraftverk. Jakobstads Energiverk
siktar på att utrusta samtliga 15 000 kunder
med fjärravlästa mätare inom 2011.
Samtidigt inleder nu Herrfors, Kronoby
Elverk och Vetelin Sähkölaitos installatio­
nerna av sina fjärravläsningsbara elmätare.
Under april–maj kommer drygt 360 elmätare
i Terjärv i Herrfors nät att ersättas med AMRteknologi.
”Vi började i Terjärv dels för att det finns
både centrum och landsbygd, vilket ger oss
en bra tillförlitlighetsbild. En annan orsak är
att Terjärv ligger geografiskt centralt i vårt
AMR
• Förkortning för det engelska Automatic
Meter Reading, på svenska automatisk
mätaravläsning.
• Omfattande lösningar för att automatiskt
och på distans läsa av el-, fjärrvärme-,
gas- och vattenmätare och förmedla den
avlästa information till energidistributören
som underlag för fakturering och analys.
• Den primära nyttan med fjärravläsning
är möjlighet att fakturera kunden enligt
uppmätt förbrukning i stället för att
använda preliminär- och slutdebitering.
Tillgång till andra parametrar som
spänningsnivåer och temperaturer ger
dessutom energidistributören möjlighet
att optimera samt upptäcka och åtgärda
potentiella problem i överföringsnätet.
24 katternö
UNDER KONTROLL. Den stora AMR-reformen ska enligt lagen vara genomförd senast i december 2013.
”Vi har ännu ingen tidspress, men vi vill naturligtvis ge alla varje kund tillgång till fjärravläst information
om sin elförbrukning så fort som möjligt”, säger Kristian Finell, AMR-ingenjör på Herrfors.
område, mellan Ylivieska och Oravais”, säger
Kristian Finell, AMR-ingenjör på Herrfors se­
dan augusti 2010.
Senast 2013
Finell kom till Herrfors för att genomföra
fjärrmätarreformen inom bolaget.
”Jag kom direkt in i hetluften med upp­
handlingar och kontraktsförhandlingar. Den
stora reformen ska enligt lagen vara genom­
förd senast i december 2013 så det innebär att
en rad beslut ska verkställas under de närmas­
te två åren utifrån det förarbete som gjorts”,
säger Kristian Finell.
Herrfors har tillsammans med Kronoby
Elverk och Vetelin Sähkölaitos satsat på en
gemensam teknik från danska tillverkaren
Kamstrup. Av de tre bolagen är Herrfors
störst, med cirka 16 000 mätpunkter, följt av
Kronoby Elverk med dryga 3 000 och Vetils
elbolag Vetelin Sähkölaitos med cirka 2 000
mätpunkter.
”Det ger vissa synergieffekter att utnyttja
samma system. Förutom kostnadsinbespa­
ringarna vid inköp kan vi ha gemensam ut­
bildning för våra montörer och utbyta kun­
skap mellan bolagen”, säger Kristian Finell.
Att byta ut en gammal elmätare mot en ny
fjärravläsningsbar variant tar i snitt ungefär
tio minuter. Nya och gamla mätare har samma
fysiska format.
”Om elmätaren finns placerad på utsidan av
huset märker kunderna inte ens nödvändigt­
vis av bytet på annat sätt än att de får en utjäm­
ning av den uppskattade förbrukningen i sam­
band med nästa faktura. Om mätaren finns
inomhus behöver montören få komma in för
att utföra sitt arbete”, säger Kristian Finell.
Långsiktig satsning
För elkunderna är mätarbytet avgiftsfritt,
men kostnaden kommer kollektivt att slås ut
på framtidens överföringsavgifter. Den nya
mätaren beräknas hålla i cirka 15 år.
”Den här satsningen som görs ska natur­
ligtvis bekostas av någon och liksom i landets
övriga elbolag slår vi ut investeringskostna­
derna på en rimlig tidsperiod”, konstaterar
Kristian Finell.
Inom Herrfors har man inte beslutat hu­
ruvida bolagets egna montörer ska installera
samtliga nya mätare eller om installations­
tjänster delvis ska köpas in.
”I juli–augusti startar vår stora kampanj
för att installera de nya mätarna. För att hinna
med alla innan utgången av 2013 måste vi in­
stallera 2 000 mätare per kvartal och vid be­
hov kan vi snabba upp processen till 2 000 mä­
tare per månad. Vi har ännu ingen tidspress,
men vi vill naturligtvis ge varje kund tillgång
till informationen om sin elförbrukning så
fort som möjligt.”
I det system som Herrfors, Kronoby och
Vetil valt är varje mätare utrustad med en
antenn som sänder ut sin information till ett
radionätverk.
”Det baserar sig på radiosignaler, där varje
mätare har kontakt på samma frekvens med
grannskapets övriga mätare och med en kon­
centratorbox som samlar upp all mätdata och
skickar in den via GSM-nätet till elbolaget.
Det finns kapacitet för upp till 500 mätare per
koncentratorbox”, berättar Kristian Finell.
Vad är det för information som skickas från
kundernas elmätare?
”Vi får in 2 4 timvärden om mätpunktens
elförbrukning per dygn från varje kund. Det
gör att vi kan fakturera för exakt den mängd el
som förbrukats hos varje kund.”
Vad händer vid elavbrott, kan information
försvinna?
”Minnet i varje mätare är statiskt och kom­
mer ihåg all information fram till elavbrottet.
Det stör inte elmätningen mer än momentant
under själva avbrottet.”
Fjärravläsningssystemet övervakar också
variationer i elnätet, som överbelastningar
till följd av tillfälliga toppar i efterfrågan och
fasbortfall som kan uppstå när omkullfallna
träd ligger på linjen.
”Oftast ser vi om nätet är överbelastat eller
har avvikande spänningsnivåer innan elkun­
derna märker något.”
På jakt efter elslukare
Enligt studier kan varje kund sänka sin elför­
brukning med upp till 20 procent tack vare en
högre medvetenhet om sin egen elförbruk­
ning. Eventuella lömska elslukare i hemmet
Mats Sandström
KNACKAR PÅ. I Terjärv har Andreas Byfält och hans kollegor inlett operationen att byta ut gamla elmätare
till nya fjärravlästa mätare. Själva jobbet att byta ut en mätare tar cirka tio minuter.
kan upptäckas och tuktas när elförbruk­
ningen syns timme för timme, svart på vitt.
I praktiken är det upp till kunden att jämföra
elförbrukningen dag för dag med de aktivite­
ter man haft hemma.
”Jag tror ändå inte på någon markant minsk­
ning i elförbrukningen generellt när alla har
fjärravlästa mätare. Många är redan medvetna
om hushållets elkonsumtion, de tvättar klä­
der med nattström och stänger av apparater i
stället för att ha dem på standby”, säger Kris­
tian Finell.
johan svenlin
katternö 25
Foto: University of Rochester
Ett havs födelse
Här mitt i Etiopiens öken är ett hav under
födelse. På några få dagar i september
2005 öppnade sig en över femtio kilometer
lång spricka, på sina ställen åtta meter
bred. Studier visar att den sprickzon som i
Röda havet finns mellan de afrikanska och
arabiska kontinentalplattorna är i färd med
att spräcka östra Afrika i två delar. I klartext:
ny havsbotten är på väg att skapas. Om bara
en miljon år har sprickan sannolikt vuxit
till flera mils bredd, och hav skiljer de två
landmassorna åt.
”Jordens inre liv är intensivt. Drivkraften
är den enorma kärnreaktion som pågår i
underjorden”, säger professor Carl Ehlers.
På de följande sidorna berättar han om
vilka konsekvenser det har för oss.
26 katternö
katternö 27
V
årt liv på en platta
Jordklotets inre krafter styr kontinenternas öde
Jordbävningar, tsunamier,
vulkanutbrott – många
dramatiska händelser på
jordytan beror på sådant som
sker djupt nere i jordens inre.
Jordklotet har aldrig varit en
stabil miljö, säger Carl Ehlers,
professor emeritus i geologi
vid Åbo Akademi.
Glenn Nylund
DEN PLATTEKTONISKA CYKELN
Eyjafjallajökull (på svenska Öfjälljökeln)
är namnet på både en jökel och en vulkan.
Vid vulkanens utbrott under mars och april
Kontinentskorpa
i fjol spred sig aska med vindarna, vilket
Kontinentskorpa
Sprickdal
Oceanskorpa
under perioder stoppade flygtrafiken
över stora delar av Europa.
Kontinentskorpan
spricker, lava tränger upp
och bildar en ’rygg’ och
vidgar efterhand sprickdalen.
M
ed ett geologiskt perspektiv blir det
väldigt tydligt hur kort ett männis­
koliv är.
”De äldsta skriftsystemen är omkring
5 400 år gamla, det äldsta jordbruket omkring
12 000 år. Ändå är jordbrukstiden mindre än
tre miljondelar av jordens ålder”, säger Carl
Ehlers.
Och när jorden skapades för 4,6 miljarder
år sedan, hade det redan gått nio miljarder år
efter big bang, då vårt (nutida) universum kom
till.
En annan insikt är att jordklotet aldrig nå­
gonsin har varit stabilt. Carl Ehlers: ”Jordklo­
tet lever ett intensivt liv. Jordmanteln, världs­
haven, atmosfären och jordskorpan kommu­
nicerar med varandra oupphörligt.”
Ny oceanskorpa
Ny oceanskorpa
Mittoceanrygg
Kontinentskorpa
Kontinentskorpa
Mittoceanrygg
Vulkanisk
öbåge
28 katternö
Subduktionszon
Vulkankedja
Subduktionszon
Kollisionszon
Bergkedjeutveckling
2.
I takt med att sprickdalen vidgar sig, bildar
den uppströmmande
materien ny oceanskorpa,
som breder ut sig allt mer
– ovanpå skorpan växer
ett hav fram. (Aktuellt
exempel: Röda havet)
3.
Djuphavsgrav
Här några grundläggande saker:
Jordens mantel kan beskrivas som ett jättelikt
kärnkraftverk, som i de inre delarna driver
upp värmen mot 7000 grader Celsius. Vär­
men genereras huvudsakligen av sönderfallet
av de radioaktiva isotoperna hos kalium, uran
och torium.
Ytterst finns jordskorpan, 35–50 km tjock
under kontinenterna och 5–15 km tjock under
oceanerna (”oceanskorpan”). Men jordskor­
pan är inte hel, utan delad i ett antal plattor,
som flyter omkring på jordmanteln och skaver
mot varandra, ungefär som isflak på en sjö.
”Det är fråga om sju stora plattor och något
tiotal mindre, vilka rör sig i förhållande till
varandra med en hastighet på några centime­
ter om året”, säger Carl Ehlers.
Drivkraften bakom dessa rörelser anses
vara de strömmar i den underliggande man­
teln som orsakas av den radioaktivt alstrade
värmen.
1.
Med tiden blir oceanskorpan allt tjockare
och tyngre och pressas
ner under kontinent­
skorpan (subduktion).
Med oceanskorpan följer
havsvatten och vattenrika sediment ned i den
underliggande manteln.
Hettan gör att vattnet
kokar bort och smälter
upp mantelmaterial, som
sedan tränger upp mot
ytan och bildar vulkaner
och ny kontinentskorpa.
(Exempel: alla vulkaner
på den västra sidan av
Nord- och Sydamerika)
4.
Jordplattornas rörelser, den plattektoniska
cykeln, bestämmer kontinenternas och ha­
vens utformning utan att vi under ett män­
niskoliv hinner uppleva mer än lite gnissel
– typ jordbävningar och vulkanutbrott – när
plattorna kämpar om utrymmet.
Ständigt kretslopp
Förloppet kan beskrivas som ett kretslopp, där
ett utbyte av kemiska element hela tiden sker
mellan atmosfären, världshaven, jordskorpan
och jordens mantel, säger Carl Ehlers.
Illustrationen här intill visar olika skeden i
den plattektoniska cykeln.
Centralt i processen är som synes att oce­
anskorpan ständigt tillväxer vid de ’ryggar’
på havsbottnen där lava strömmar upp. I
nästa skede sjunker oceanskorpan inklusive
sediment och havsvatten ner i subduktions­
zonerna, medan kontinentplattorna i en mot­
rörelse glider med de underliggande mantel­
strömmarna tills de kolliderar.
Manteln
Oceanskorpan
sjunker småningom
djupare ned under
­kontinentkanterna,
som i en mot­rörelse
till slut krockar och
bildar nya bergs­kedjor.
(Exempel: Alperna,
Himalaya)
katternö 29
”Kanske vi människor ska glädja oss åt att vi så att säga har haft tur med vädret”
P. Rona, NOAA
Så kallad blacksmoker
fotograferad på
Atlantens botten.
Het vattenlösning
sprutar ut genom en
skorstensliknande
mynning. Kanske
Eurasiska plattan
uppstod livet på jorden
Nordamerikanska
plattan
Juan
de Fuca
-plattan
i den här miljön?
Karibiska
plattan
Indiska
plattan
Arabiska
plattan
Filippinska plattan
Stillahavsplattan
Cocosplattan
Afrikanska plattan
Stillahavsplattan
En miljon jordskalv om året
Nazcaplattan
Indoaustraliska
plattan
Sydamerikanska
plattan
Scotiaplattan
Antarktiska plattan
KONTINENTPLATTORNA OCH DERAS RÖRELSERIKTNINGAR. Hastigheten varierar från någon centimeter till någon decimeter om året. Kartan är förenklad. Det finns
flera tiotal ’små’ plattor som trängs med de stora. Och som berättas i denna artikel har den afrikanska plattan börjat spricka. Sprickan går tvärs över Afrikas horn,
den östligaste delen av Afrika, och kommer om någon miljon år att ha drivit i väg denna del av kontinenten mot sydost till en egen landmassa. Den platta som
är på väg att bildas har döpts till Somailaplattan.
Uppkom livet här?
Men även andra fundamentala saker sker i
havsdjupet. Kanske uppstod livet här vid en
så kallad blacksmoker?
Processen börjar med att havsvatten pressas
in i de öppna vulkansprickorna på havsbott­
nen. Vattnet hettas då upp till omkring 400
grader Celsius och sprutar småningom tillba­
ka upp i havet i blacksmokers som svarta moln.
”Vattnet är svart på grund av uppslammade
metallsulfidiska utfällningar. I den här miljön
finns alla de ingredienser som behövs för att
cellens grundläggande biokemiska funktioner
ska kunna utvecklas”, säger Carl Ehlers.
Flödet av det ’berikade’ heta vattnet från
jordens inre ger alltså det nödvändiga bygg­
nadsmaterialet och energin. Det sista evolu­
tionära steget skulle enligt en förklaringsmo­
dell (presenterad av Martin & Russell 2002)
vara syntesen av det lipidmembran som til�­
låtit organismerna att lämna varmvattenkäl­
lorna och påbörja ett oberoende liv.
Kanske nyskapas liv fortfarande här nere på
havets botten? Alla de tre stora domänerna för
jordens organismer (arkéer, bakterier och eu­
karyoter – vi människor har utvecklats inom
den sistnämnda gruppen) finns i varje fall re­
presenterade här nere.
”Den synliga biomassan på jorden kan be­
skrivas som några mindre och yngre utskott
på livsträdet. Mikroorganismerna är urgamla
och har miljarder år av försprång”, säger Carl
Ehlers.
60
Sedan de första rygg­
radsdjuren utvecklades
Massutdöenden
för ungefär 500
miljoner år sedan
räknar man med fem
mass­utdöenden. Det
40
Utdöende i procent
”De vulkaner som skapas i subduktionszo­
nerna spyr ut koldioxid, som värmer atmos­
fären och ökar avdunstningen och molnbild­
ningen. Fuktigare och varmare klimat leder
till ökad förvittring av berg, vilket binder upp
koldioxiden, som kemiskt fälls ut i haven som
kalksten. Detta har hållit jordklotets klimat
inom gränser som tillåtit liv på jorden under
tre miljarder år”, säger Carl Ehlers.
Havsbottnen nybildas alltså hela tiden.
Medan bergen på kontinenterna kan vara mil­
jarder år gamla, är ingen havsbotten äldre än
180 miljoner år. Under en cykel på en miljard
år har alla hav varit nere i jordens mantel minst
en gång. Alla rester av jordens äldsta historia
och tidigare oceaner och plattrörelser finns in­
packade i kontinenternas bergskedjor.
30 katternö
Även detta ger perspektiv på livet på jorden.
Geologerna har identifierat fem massutdöen­
den under de senaste 500 miljoner åren. Sist i
ordningen är den som bland annat drabbade
dinosaurierna för 65 miljoner år sedan (då får
vi undanta de arter som överlevde och senare
utvecklats till våra dagars fåglar).
Många mikroorganismer klarar alltså ex­
trema miljöer. Till exempel kan bakterier
hittas i svavelsprutande undervattenskällor
med temperaturer över 100 grader Celsius,
i saltgruvor och i saltsjöar som Döda Havet,
tusentals meter nere i jordskorpan eller på
styrstavarna i kärnreaktorer.
”Kanske vi människor ska glädja oss åt att vi
under vår tillvaro på jorden som homo sapiens
så att säga har haft tur med vädret”, säger Carl
Ehlers.
största skedde för cirka
250 miljoner år sedan,
då två tredjedelar av
allt levande dog. Det
senaste massutdöendet
20
för 65 miljoner år
sedan, då bland
Jordskalv och vulkaner är alltså en följd av
jordplattornas rörelser. Omkring 1500 vul­
kaner är aktiva och 1 – 1,2 miljoner jordskalv
inträffar årligen, i huvudsak längs de aktiva
kontinentalplattornas kanter.
Island är speciellt som den enda plats där
den midatlantiska sprickan kan studeras på
land. Den vulkaniska aktiviteten är kon­
centrerad runt denna zon, som delar upp
jordskorpan i en eurasisk och en amerikansk
platta.
Jordbävningen i Haiti 2010 berodde på rö­
relser i en zon längs den norra sidan av den
karibiska jordskorpsplattan, där denna mö­
ter den nordamerikanska kontinentplattan.
”Haiti ligger i kläm mellan flera olika konti­
nentplattor. Jordskalvet var länge väntat och
Haitis myndigheter hade varnats ett år tidi­
gare. Men det var omöjligt att förutse skalvet i
detalj”, säger Carl Ehlers.
Japan ligger i skarven mellan tre aktiva
kontinentplattor och är ett av världens mest
seismiskt aktiva områden, med talrika aktiva
vulkaner och ständiga jordskalv.
Ny havsbotten bildas för tillfället längs
Röda havets sprickzon, och vidare längs stora
sprickor i östra Afrika.
annat dinosaurierna
försvann, tros allmänt
bero på att en asteroid
0
eller komet krockade
500
400
300
200
100
0
med jorden.
Miljoner år
katternö 31
”Vi kan i dag förutse var många av jordskalven kommer att ske – men tyvärr inte när”
Mikael Nybacka
Carl Ehlers, professor i geologi vid Åbo Akademi 1983–2010. Jordens inre är hans specialitet, och vulkaner ett av många specialintressen.
Bland annat var Ehlers under femton år medlem, under en period ordförande, för styrelsen för Nordisk Vulkanologisk Institut i Reykjavik.
”Aktiviteten i området är omfattande. Så
sent som i september 2005, på bara tre veckor,
öppnade sig en över 50 kilometer lång spricka
i Etiopien. På ställen är sprickan åtta meter
bred”, säger Carl Ehlers.
I seismiska miljöer, där förkastningar är i
stadig rörelse, är det ’normalt’ att staket och
broar deformeras. Därför är det skäl till oro om
ingen aktivitet alls märks under en längre tid.
”Då har den lokala förkastningen ’fastnat’.
Plattorna fortsätter sin rörelse och spänning­
en ökar längs de låsta förkastningarna tills de
till slut ger vika. Ofta med förödande resul­
tat”, säger Carl Ehlers.
Vi kan i dag med hundraprocentig säkerhet
32 katternö
förutse var många av jordskalven kommer att
ske – men tyvärr inte när. För vulkanutbrott
gäller att de, om aktiviteten noggrant följs
med mätinstrument, ofta kan förutses på en
halvtimme när.
”Det man kan säga om jordbävningsskador
är att de bara delvis beror på skalvets storlek.
Skadornas omfattning står i ett direkt förhål­
lande till landets ekonomiska utvecklings­
nivå, säger Carl Ehlers.
Tsunamier
Som vi upplevt nyligen är en annan effekt av
jordskalv också tsunamier.
En tsunami uppkommer genom jordskalv
eller skred under havsytan. Medan vågor som
skapas av en storm påverkar vattenrörelserna
bara några meter ner i djupet, förskjuts vid ett
skalv stora vattenmassor vertikalt och sätts i
rörelse. Vågen är låg ute till havs, men hundra­
tals kilometer lång. Den sprider sig i ringar och
rör sig med hastigheten av ett jetplan.
”Närmare land, där vattnet blir grundare,
’bromsas’ framsidan av vågen, medan resten
av den trycker på bakifrån. Det kan få vågen att
stiga till tiotals meters höjd och skölja in över
land med oerhörd kraft”, säger Carl Ehlers.
Tsunamier förekommer i alla större havs­
områden på jorden. I Medelhavet finns det
University of Rochester
Plötsligt under några dagar i september 2005 sprack jorden upp. En studie har sedan bekräftat att det verkligen är fråga om att kontinentskorpan börjat spricka,
som följd av vulkaniska processer av samma typ som sker vid oceanryggarna. Efterhand kommer sprickan att vidgas och dela Afrika i två olika landmassor.
geologiska spår av omkring 30 större tsuna­
mier. Lokala stora tsunamivågor har konsta­
terats även i norska fjordar.
”Undersökningsgropar i Thailand visar att
tsunamivågor av samma typ som 2004 före­
kommit ett antal gånger tidigare, senast för
ungefär 500 år sedan”, säger Carl Ehlers.
Är Finland tryggt?
Svaret är ja. Finlands berggrund är 1,8 – 2 mil­
jarder år gammal, och vi finns mitt på den
stora eurasiska plattan. Spår av vulkaner finns
också hos oss, men de har inte varit aktiva se­
dan berggrunden skapades.
”Visserligen förekommer jordskalv också i
vårt land, men normalt är det bara mätinstru­
ment som upptäcker dem. Ett centrum för
skalv är till exempel Bottenvikens nordvästra
del, där en tydlig brottlinje finns mellan den
branta svenska kusten och den flacka öster­
bottniska strandlinjen”, säger Carl Ehlers.
”Landhöjningen runt Östersjön sker geolo­
giskt snabbt, men rörelserna sker längs färdiga
sprickor. En trygg placering för en större indu­
stri eller ett kärnkraftverk är ett helt berg nära
en större förkastning, som kan ta upp eventu­
ella rörelser i berget.”
Jordklotet har aldrig varit stabilt eller
hundraprocentigt tryggt, sammanfattar Carl
Ehlers. Ett ständigt dynamiskt samspel pågår
mellan jordens mantel, skorpa, haven och at­
mosfären och kommer alltid att påverka livs­
betingelserna.
svenolof karlsson
katternö 33
Vad lär oss Fukushima?
D
Tepco
en 11 mars klockan 14.45 lokal tid var­
nade det japanska systemet "Earth­
quake Early Warning" för att en stor
jordbävning strax skulle inträffa i landet. Via
TV gick larmet omedelbart ut till miljontals
människor. När jordbävningen kom en minut
senare, hade många tack vare detta hunnit
sätta sig i säkerhet.
Jordbävningens epicentrum låg på cirka 25
kilometers djup utanför kusten i regionen To­
hoku, cirka 380 kilometer från Tokyo. Skalvet
var det starkaste som uppmätts i Japan. Det
sägs ha ändrat jordens axel med 25 centimeter
och flyttat Japans största ö Honshu 2,4 meter
i riktning mot Nordamerika.
Klockan 15.12 nådde den första tsunamivå­
gen den japanska kusten. I fiskebyn Aneyoshi
mättes höjden till 38,9 meter. En 110 km lång
kuststräcka ödelades. På sina ställen svepte
tsunamin fem kilometer in över land.
Fortfarande i maj har skadorna inte fullt
kunnat uppskattas och antalet döda inte
räknas. Uppskattningarna talar om närmare
30 000 döda och omkring 50 000 helt för­
störda byggnader.
Bland de förstörda byggnaderna finns de
som inneslöt fyra av reaktorerna vid kärn­
kraftverket Fukushima Daiichi. Tsunamin var
här omkring femton meter hög och dess effekt
förödande. Ingen har kunnat missa medierap­
porteringen om detta.
Hur kommenterar Stefan Storholm, VD för
Katternö, händelserna i Japan?
”Det är otroligt imponerande att se hur det
japanska samhället hanterat denna oerhörda
katastrof. Trots den enorma förstörelsen och
allt mänskligt lidande har vi sett väldigt lite
panik. Och man kommer med säkerhet att
bygga upp samhällena igen, på ett mer genom­
tänkt sätt än förr.”
Tepco
Havererade kärnkraftsreaktorer
Vad hände vid kärnkraftverket?
Vid de reaktorer som var i drift (tre av sex)
stoppades driften automatiskt vid jordbäv­
ningen, så som ska ske. Men sedan kom tsu­
namin. Skyddshöjden var bara 5–6 meter. Den
enorma mängden vatten, och kraften i den,
satte i gång ett en lång kedja av händelser. 1
­Media har visat dramatiska bilder av explo­
sioner, rök och människor i skyddsutrustning.
Liksom Tjernobylolyckan 1986 har Fu­
kushimaolyckan nu fått den högsta klassifice­
34 katternö
Tsunamin i Fukushima fotograferad när den kom.
ringen, en sjua, på den så kallade INES-skalan.
I praktiken är dock till exempel strålningsut­
släppet från Fukushima ungefär en tiondel av
Tjernobyls.
Många har skyndat sig med åsikter om
kärnkraften och kritik mot kraftverkets äga­
re Tepco. Stefan Storholm kommenterar att
vi ännu inte har den fulla bilden av vad som
hände. Som ingenjör är han dock förvånad
över åtminstone två saker:
”Det är obegripligt att man inte var bättre
förberedd på en tsunami. Sådana har före­
kommit förr i Japan och det är uppenbart att
kärnkraftverket var felplacerat och inte till­
räckligt väl planerat och utformat för att mot­
stå effekterna av en så stor flodvåg.”
”Man hade heller inte installerat något sys­
tem för att eliminera den vätgas [känd som
’knallgas’ från skolans kemilektioner] som
uppstod i byggnaderna. Till sist exploderade
gasen och byggnaderna flög i luften och ra­
dioaktivitet kom ut. Det här var fullständigt
onödigt.”
”Hade man i Fukushima haft en alternativ
elförsörjning för kraftverket som inte hade
demolerats helt av tsunamivågen, skulle följ­
den av olyckan ha blivit väldigt mycket min­
dre”, säger Stefan Storholm.
översteg 100 millisievert (mSv), vilket är den
maximala dos strålning per år som normalt
tillåts för kärnkraftarbetare i Japan. Ingen av
dessa 30 hade dock fått en samlad dos som
översteg 250 mSv, det tillfälligt förhöjda
gränsvärde som beslutits av de japanska myn­
digheterna.
Medan inemot 30 000 dödsoffer krävdes av
jordbävningen och tsunamin (tre av dem in­
om kärnkraftområdet i Fukushima) är antalet
dödsoffer för kärnkraftsolyckan i Fukushima
alltså noll. Tre arbetare som stod i radioaktivt
vatten utan att märka det fick doser på 170–180
mSv och konstaterades på sjukhus ha lättare
brännskador på anklarna.
En kartläggning i Fukushima i slutet av april
visade att den starkaste strålningen, 300 mSv
per timme, kom från en hög med gruspartik­
lar intill den tredje enheten. Ett antal mindre
ytor strålade i storleksordningen 15–60 mSv
per timme. Ingenstans strax utanför kärn­
kraftsområdet översteg strålningen 0,6 mSv
i timmen.
Med andra ord: skulle man stå oskyddad vid
Fukushimakraftverkets port i tjugo timmar
skulle man få ungefär samma stråldos som
den som genomgår en datortomografiunder­
sökning.
Strålningsdoser
Brittisk diskussion
De radioaktiva utsläppen i Fukushima måste
givetvis tas på stort allvar. Samtidigt visar me­
dierapporteringen att allmänkunskapen om
strålning inte bara är bristfällig, utan delvis
felaktig.
I stort sett allting i vår miljö strålar. Och
strålning kan enkelt mätas, hur liten den än
är. Men liksom i fråga om kemikalier gäller för
strålning att det farliga inte är förekomsten,
utan mängden.
Vad betyder till exempel nyheten att man
hittade plutonium i fem jordprover i närheten
av Fukushima? Närmare bestämt en bequerel
(Bq) per kilo jord. Vad betyder det att strål­
ningen norr om Tokyo ökade från 0,1 mikro­
sievert till 0,5–1 mikrosievert i timmen?
Svaret är att strålningen i dessa exempel inte
innebär någon fara alls. Ett försök att visa vid
vilka doser strålning blir farlig ges i uppställ­
ningen på nästa uppslag i den här tidningen.
Vad gäller röjningsarbetarna på kärnkraft­
verksområdet i Fukushima hade 30 av dem
fram till slutet av april uppnått doser som
Förståeligt nog har Fukushimaolyckan väckts
frågan om kärnkraftens säkerhet till liv. Men
det finns också en förvåning över att skadorna
inte är större efter denna kombination av jord­
bävning och tsunami och hela fyra havererade
kärnkraftenheter.
Till exempel har debatten varit livlig i Stor­
britannien efter att en av de ledande miljöskri­
benterna, George Monbiot på The Guardian,
förklarade (21 mars) att Fukushimahändelser­
na har fått honom att börja stöda kärnkraften.
”Ett gammalt sunkigt kärnkraftverk med
inadekvata säkerhetsarrangemang drabbas av en monsterjordbävning och en stor
tsunami. Elförsörjningen bryts och slår
därmed ut kylningssystemet. Reaktorbyggnaderna exploderar och reaktorhärdarna börjar smälta. […] Och ännu har,
så vitt vi vet, ingen fått en dödlig dos av
strålningen.”
Monbiot säger i en senare artikel (5 april) att
den obehagliga sanningen är ”att antikärn­
kraftslobbyn har misslett oss alla”. Han grun­
dar sin uppfattning på en mängd studier och
granskning av påståenden, till exempel våld­
samma överdrifter om dödsoffer i Tjernobyl.
”Ja, jag skulle föredra att se hela [kärnkrafts]industrin nedlagd, om det fanns
ofarliga alternativ. Men det finns inga
perfekta lösningar. Varje energiteknologi
har sina kostnader; så också avsaknaden
av energiteknologier. Kärnkraften har
nyss utsatts för en av de tuffaste tester som
kan tänkas, och dess påverkan på människorna och planeten har visat sig vara liten.
Krisen i Fukushima har omvänt mig till en
kärnkraftsförespråkare.”
Monbiots artiklar – och kommentarerna till
dem – återfinns på de här adresserna:
http://www.guardian.co.uk/
commentisfree/2011/mar/21/pro-nuclearjapan-fukushima
http://www.guardian.co.uk/
commentisfree/2011/apr/05/anti-nuclearlobby-misled-world
Vi har inte facit i hand än. Framför allt är
konsekvenserna av Fukushimahändelserna
stora för de människor som bott nära olycks­
området och evakuerats och kanske måste
lämna sina hem för gott.
En lärdom är dock att ämnet strålning är
försummat. Strålning är värd respekt, men
frågan är alltid: Vad är det fråga om för strål­
ning? Vilka mängder handlar det om? Och
hur farlig är den i jämförelse med annat som
är farligt?
svenolof karlsson
––––––––––
1
Bortfallet av all elförsörjning ledde till att härdoch bränslebassängkylningen avstannade, vilket
gav överhettning efter 12–24 timmar, vilket ledde
till vätgasutveckling och bränsleskador och fick
radioaktivitet att hamna i inneslutningen. Till sist
uppstod övertryck i denna, med följd att det ansamlade vätet exploderade, varvid radioaktiva utsläpp
skedde till omgivningen.
katternö 35
Vår
radioaktiva värld
mikrosievert
= 10 Sv
Hundra procent dödlighet
vid engångsdos.
Ännu högre doser används
vid medicinsk strålbehandling
av kroppsvävnad.
Livet på jorden har utvecklats i en miljö av strålning
Allt i naturen strålar. Mer eller mindre. Livet på
jorden har utvecklats i en miljö av strålning och
till en viss gräns är den mänskliga organismen
fenomenal på att reparera skador av strålningen.
1
mikrosievert
10
mikrosievert
Strålning från
fem bananer
(1 kg)
Daglig stråldos
för finländare
(genomsnitt)
Cesium i en
portion renstek
(125 gram)
S
trålningens historia börjar
med big bang. De grundämnen som då skapades innehåller varianter som inte är stabila
utan sönderfaller och ombildas till
andra ämnen.
I naturen omges vi av ett sextiotal sådana radioaktiva ämnen. Till
exempel innehåller allt som lever
ämnet kol, och eftersom den radioaktiva kolisotopen C-14 ständigt
nybildas i atmosfären, innehåller
varje människa en viss mängd radioaktivt kol.
Det vanligaste radioaktiva ämnet i våra kroppar är emellertid kalium. Var tiotusende kaliumatom är
100
Kosmisk strålning
under två timmars
flygresa
mikrosievert
Tandröntgenfotografering
(per bild)
En mammografieller lungröntgenundersökning
Strålning från
den egna kroppen
under en dag
Provsprängningar +
Tjernobylnedfall,
sammanlagt under
en månad
Stapeln i diagrammet
är 2 hundratusendels
millimeter hög
36 katternö
av den radioaktiva varianten K-40.
Mätt i bequerel (1 Bq = ett radioaktivt sönderfall i sekunden) strålar
en normalviktig (70 kilo) människa
omkring 8000 Bq (huvudsakligen
K-40 och C-14). Det är ungefär en
tiondel av den totala strålning vi till
vardags utsätts för.
Även mat strålar. Till exempel bananer, som innehåller mycket kalium, strålar med omkring 150 Bq per
kilo. Morötter och vanlig potatis är
på samma nivå. Mest strålar paranötter och limabönor, som förutom
höga halter K-40 även innehåller
relativt mycket radium (Ra-226).
1000
Är strålning farlig?
Det som händer i kroppen är att strålningen skadar
DNA eller andra komponenter i cellerna – och att vår
organism normalt själv reparerar skadorna. Ofta
inom loppet av några minuter.
Det har diskuterats mycket om strålning under en
viss nivå är oskadlig eller kanske till och med nyttig
(genom att den håller DNA:s återställningsförmåga
alert – det vetenskapliga begreppet för detta är hormesis) eller om all strålning är skadlig (varvid ’farligheten’ ökar linjärt med mängden).
Som exempel på hormesis anges ofta regionen
Ramsar i Iran, där den naturliga genomsnittliga
strålningen är högst i världen, hela 20 mSv per år.
Enligt en gammal folklig tradition där är områdets
radioaktiva källor mycket hälsosamma.
10000
Hos oss utgår myndigheterna från den linjära hypotesen. I siffror anges den ökade cancerrisken vid
1 Sv öka med 5 procent räknat på resten av livstiden.
Av samtliga cancerfall i Finland beräknas vart tjugotredje orsakas av strålning. Den helt dominerande
delen av denna strålning kommer från inomhusradon
eller solen. Solstrålning är visserligen inte radioaktiv, men feldoserad skadar den cellerna och ökar
risken för framför allt malignt melanom.
En svårighet är att olika typer av radioaktiv strålning (alfa, beta, gamma) är olika ’farliga’. Det mått
som används för farligheten, Sievert (Sv), baseras
på en kvalitetsfaktor (utgående från strålningstyp)
som multipliceras med den absorberade energin per
kilogram kroppsvikt.
svenolof karlsson
100000
1 miljon
mikrosievert
mikrosievert
mikrosievert
mikrosievert
Kosmisk strålning
för flygpersonal
under 3–6 månader
Datortomografi
av thorax/buk
Undre gräns för
svagt ökad cancerrisk över lång tid
Engångsdos ger akuta
sjukdomssymtom
= 1 mSv
= 10 mSv
Strålning
från sängkamrat
under ett halvår
Stråldos från
berggrunden under
tre månader
Inomhusradon under
ett halvår (genomsnitt)
50 mSv högsta tillåtna
årsdos för kärnkraftsarbetare i Finland
2 tiotusendels mm
2 tusendels mm
2 hundradels mm
2 tiondels mm
= 100 mSv
250 mSv tillfällig
maxdos vid katastrofarbetet i Fukushima
2,4 mm
= 1 Sv
Risk för dödsfall vid
doser från 2 Sv uppåt
Fotnot: De strålningsdoser som anges här intill är med nödvändighet ungefärliga. Syftet är att ge en känsla för proportionerna. Även om strålning tillfälligt kan vara ’tusen gånger över det normala’ betyder det inte nödvändigtvis att den är farlig.
10 miljoner
Peter Björknäs
katternö 37
Kriget 1808–1809
har av eftervärlden
skildrats i ett stort
antal verk. Här några
av de få samtida
illustrationerna
från kriget. Och
några exempel på
ett av krigets ofta
bortglömda inslag:
bondebefolkningens
gerillakrig mot de
ryska ockupanterna.
Alla de teckningar och målningar av
Per Otto Adelborg som publiceras
här och de följande sidorna finns på
Nationalmuseum i Stockholm. Alstren
har fotograferats av Hans Thorwid.
Bilden till höger visar en finsk soldat
som delar sitt bröd med en officer.
Huvudpersonen på bilden upptill
på motstående sida är kronprins
Karl Johan, det vill säga den franske
1808
marskalken Bernadotte, 1814. Nedtill
den svenske kungen Gustav IV Adolf,
vars stora intresse var uniformer och
deras detaljer.
38 katternö
B
ilden av kriget 1808–1809 har i hög grad bestämts
av diktverk som Fänriks Ståls sägner och genom il­
lustrationer av konstnärer som Albert Edelfelt och
August Malmström, ofta med politiska eller romantiska
övertoner.
En konstnär som dokumenterade kriget i bild medan det
pågick är Per Otto Adelborg, född i Lovisa 1781. Adelborg
deltog i kriget som premiärlöjtnant och som chef för nå­
got som kallades staben vid svenska fördelningen av finska
armén. Efter att ha bevistat flera bataljer befordrades han
till ryttmästare i oktober 1808. Åtminstone ett tjugotal av
Adelborgs teckningar hänför sig till kriget.
V id krigets början var Adelborg 27 år gammal och ny­
gift. Hustrun hette Lovisa Aurora Ramsay, dotter till
landshövdingen Otto Vilhelm Ramsay och uppvuxen på
Esbo gård. Adelborg var välkänd i konstnärskretsar under
sin tid, framför allt som bitsk karikatyrtecknare. Han dog
i Västervik redan 1818, 37 år gammal. Sondottern Ottilia
Adelborg blev med tiden den stora pionjären som barn­
boksillustratör i Sverige.
katternö 39
Ryttarbatalj.
Mikael Nybacka
Marscherande trupp under 1808 års krig.
’ Brödet och höet avgjorde kr iget’
Matbristen var 1808 särskilt svår i Österbotten, som ju var
den huvudsakliga krigsskådeplatsen, säger professor Nils
Erik Villstrand. Det hör till bilden att den ryske kejsaren
erbjöd befolkningen i Finland rågmjöl, men att det måste
lösas in och hämtas i Petersburg, vilket var lättare sagt än
gjort under krigsförhållandena
Varför gick det som det gick i kriget 1808–1809?
M
ånga hyllmeter böcker har skrivits
i ämnet. I sitt nya stora verk Riksdelen. Stormakt och rikssprängning 1560–1812 (den andra delen i den aktuella
produktionen om Finlands svenska historia)
framhåller Nils Erik Villstrand, historiepro­
fessor vid Åbo Akademi, att en mycket avgö­
rande faktor till krigets utgång var försörj­
ningen.
40 katternö
”Kriget var litet i ett europeiskt sammanhang, men maximalt i förhållande till befolkning och resurser inom det område där det fördes. Det ryska underhållssystemet präglades i
högre grad än det svenska av improvisation,
soldaternas egenaktivitet och förmåga att
uthärda också en uppenbar brist på förnödenheter. Fick de inget annat dög ’råa insaltade
tarmar utan vidare tillredning’. Man ansåg i
Sverige att ryska soldater sommartid fann sin
föda där andra måste gå hungriga. De klarade
i likhet med de ryska bönderna livhanken på
svampar, rötter och örter. Det svenska systemet byggde på ett tungrott magasinssystem.”
När man till sist sjövägen fick fram förnöden­
heter till det österbottniska krigsområdet,
räckte de inte till och kom för sent. ”Man kun­
de därför inte följa upp de svenska framgång­
arna i krigföringen sommaren 1808. Det fanns
inget förnuft i att föra in större styrkor utifrån
än vad som kunde försörjas”, säger Nils Erik
Villstrand.
”Med förnödenheterna i österbottniska
strandmagasin kvarstod problemet med for­
bönder och transporthästar för de nödvändiga
och tidskrävande landtransporter till de orter
där soldaternas knorrande magar befann sig.
Bönderna räckte inte till och hästarna var för
få.”
Nils Erik Villstrand hänvisar till militärhis­
torikern Martin Hårdstedt, docent i historia
vid Umeå universitet, som menar att det var
brödet och höet som gjorde att Sverige för­
lorade sin östra riksdel: ”Tvärtemot vad som
ofta hävdas var det inte krigsavgörande att
Sveaborg kapitulerade och att stora delar av
arméledningen gav spelet förlorat redan innan
striderna inleddes.”
svenolof karlsson
katternö 41
Pingstdagen den 5 juni 1808 i Kempele. Festmåltid intas hos
ryttmästaren vid Nylands dragonregemente Carl Magnus
Möllerswärd. Bilden överst.
Invitation till middag den 3 juni 1808 utformad av Adelborg.
Bilden ovan.
Per Otto Adelborg tecknad av sig själv. Han är upprymd över
orden ’Min söta Adelborg’. Under teckningen har han tillagt
’Dessa ord kommo från himmelen. Skrifne uti Distraction.’
Till vänster.
På motstående sida två scener från Kauhajoki. Den övre
bilden beskrivs ’No 2 – på Corpsens vägnar i Kauhajocki.’,
den undre ’Eld – die Luder – Kauhajocki’.
42 katternö
katternö 43
När Österbotten befriades
Gång på gång körde bönderna de ryska kosackerna på flykten
Det folkliga upproret mot den
ryska ockupationen sommaren
1808 spelade en stor roll för
krigets utgång. Ryssarna kunde
inte föreställa sig att enkla bönder
skulle våga ta en kamp mot de
krigserfarna ryska soldaterna,
säger Anders Persson, svensk
författare vars bok 1808.
Gerillakriget i Finland, häromåret
kom i nytryck.
A
nders Persson har förekommit i denna
tidning flera gånger, men då i egenskap
av meteorolog. För närvarande arbetar
han i specialuppdrag för det europeiska cen­
tret för medellånga prognoser i Reading, Eng­
land.
Hans Finlandsintresse är gammalt och
bottnar i hans inställning att ifrågasätta eta­
blerade sanningar.
”Det började i slutet på sjuttiotalet när jag
i boken Finlands sak var svår kommenterade
en del konjunkturmässiga idéer om vinterkri­
get. Jag kom då att fundera också över många
av de traditionella uppfattningarna om kriget
1808–09.”
Efterhand fann Anders Persson att finska
inte var ett så svårt språk som alla påstod. I dag
talar han finska ”ungefär på samma nivå som
min skolfranska”.
”Idén till den här boken fick jag när jag såg
en notis om att Åland 1808 befriades genom
ett folkuppbåd lett av en länsman och pastors­
adjunkt. Efter några års arkivstudier hade jag
hittat ett rikligt material om liknande bonde­
rörelser också i Savolax, Österbotten, Karelen
och Tavastland”, säger Anders Persson.
Ett remarkabelt fynd gjorde han i krigsarki­
vet i Stockholm genom avskrifter, både på rys­
ka och i översättning till svenska, av den ryska
arméns korrespondens under kriget. Gjorda i
det tysta av finländare som på 1800-talet hade
tillgång till de ryska arkiven.
”Det gjorde det möjligt att jämföra de
svenska och ryska versionerna av händelserna.
Ett genomgående drag är att ryssarna tolkade
de folkliga gerillaaktionerna som attacker av
stora reguljära trupper.”
Professionella forskare menar ibland att
Anders Persson och en del lokalhistoriker
44 katternö
överdriver omfattningen av gerillaverksam­
heten.
”Det är en typ av argument som återkom­
mer överallt i historieskrivningen, till exem­
pel om franska, jugoslaviska eller slovakiska
gerillan under andra världskriget”, kommen­
terar Anders Persson.
”Poängen 1808 är att ryssarna trodde att ge­
rillan var mer omfattande än vad den var. Det
ligger i sakens natur att det är svårt att bilda sig
en uppfattning om numerären hos irreguljära
förband. Det är deras styrka, ty motståndaren
snarare över- än underdriver deras antal.”
När finska gerillatrupper med Sandels ryck­
te ner genom Savolax i maj 1808 var de kanske
något tusental. Men ryssarna trodde att de var
tiotusen, dessutom ledda av prins Karl, och
tog till flykten.
”Samma mekanism fungerade på Åland där
major Nejdhart, som ledde 170 kosacker, trod­
de att han var utsatt för anfall från en svensk
flotteskader. Eller när de ryska trupperna reti­
rerade från Kristinestad. Likaså ryssarna som
ryckte fram i Karelen sommaren 1808”, säger
Anders Persson, som sedan 2007 med sin fin­
ska hustru Marja råkar vara bosatt just i dessa
trakter.
Här intill några utdrag ur hans bok.
svenolof karlsson
Kapten
Ridderhjerta
tar kommandot
■ Den 24 juni landsteg överste Bergenstråhle strax
norr om Vasa med 1000 man. Efter ett halvt dygns
strider med ryssarna hade hälften av den svenska
styrkan tillfångatagits eller stupat. 500 man lyckades ta sig till den finska arméns huvudkvarter i
Nykarleby. Landstigningen var ett fiasko, och här
skulle den delen av historien ha kunnat sluta, om
det inte hade varit för kapten Ridderhjerta och en
liten trupp, 50 soldater från Jämtlands regemente,
som natten till den 23 juni med proviantfartyget
Kronprinsen tog i land i höjd med Vallgrund. En
mängd allmoge samlades.
”Ridderhjerta sökte med passande tal ’uppelda
deras till tårar upprörda känslor’ och förmå dem
att bistå armén. Tidigt nästa morgon, som var
midsommarafton, anmälde sig tretton ynglingar
Svindlande
känsla
■ På mitt bröllop i Helsingfors 1982 träffade
jag min svärfars andra hustrus mor, Salome
Hollo, född med släktnamnet Lauha i Storå
(Isojoki) i början på seklet. Hon var syster till
biskop Aarre Lauha, som för övrigt senare
döpte vår äldste son. När jag hörde om Salomes ursprung i Storå letade jag i minnet och
kom på att orten låg på reträttvägen från
Kristinestad till Tammerfors, den väg den
ryske kosackgeneralen Orlov-Demisov hastigt hade evakuerat sitt folk i juli 1808. Det
hade gått undan, för på en dag hade de tagit
sig till Tammerfors.
Så jag berättade för Salome att sommaren
1808 hade en stor rysk styrka i största hast
galopperat igenom Storå. Till min oförställda
häpnad svarade hon:
”Jo, det stämmer!”
” Hur vet ni det”, undrade jag förbluffad.
Det visade sig att Salomes farfar eller morfar då hade varit en liten grabb. När ryssarna
kom på vägen hade byborna flytt ut i skogen.
Hans familj hade gömt sig bakom en stor sten
(som väl finns kvar?). Gossen var nyfiken och
kröp upp på stenen för att se bättre, men blev
nerdragen av sina föräldrar. Till släkthistorien
hörde att ryssarna verkligen haft bråttom och
att dammet hade stått högt.
Det var en svindlande känsla att 174 år efter
händelsen få den bekräftad av, nästan, ett
ögonvittne!
anders persson
beväpnade med lodbössor och kulor. De erhöll krut
av svenskarna och fick order att följa med löjtnant
Jakobsson och 30 av jämtlänningarna till fastlandet. Efter en besvärlig överfart i åska och hagel
landade de senare på eftermiddagen i Sundom
söder om Vasa. Genom ortsbefolkningen hade
de fått veta att närmaste kosackpostering fanns
i Yttersundom. Denna greps utan att sätta sig till
motvärn. Enligt vad som berättades skedde det
mitt under en midsommarfest, då vapnen lämnats
hängande på väggarna. Senare på midsommarafton överrumplades posteringarna i Sundom och
Solv. Sammanlagt 35 fångar fördes under natten
till Kronprinsen.”
Nästa steg var att överta den postering som ryssarna strategiskt hade upprättat vid Toby bro. Ridderhjerta anslöt sig här med en grupp karlar från
Vargö (i dag Bergö), beväpnade med lodbössor.
Kanonskott och skottlossning hördes från de pågående striderna i Vasa. Man avvärjde ett angrepp
från en kosackpatrull och inrättade sig nu för att
försvara positionen i Toby.
”Soldaterna och bönderna började skotta upp
skyttevärn, en stor och två små kanoner placerades
på kärror och tre tjärade trästockar placerades ut
för att likna kanoner. För att inte kosackposteringarna längre söderut skulle falla försvararna i ryggen sändes löjtnant Jakobsson med ett tiotal soldater i väg för att uppbåda allmogen i de sydligare
socknarna längs kusten. Ryktet om svenskarnas
landstigning hade dock redan spritt sig och flera
hundra allmogemän var redan på marsch.”
Djärv utbrytning
från Åminneborg
■ På den närbelägna Åminneborg huserade översten vid livkosackerna, Jagadin, med några officerare och 36 kosacker. Bönderna omringade gården
för att anfalla. En kosack dödades av böndernas
kulor, men Jagadin och de övriga lyckades fly genom en djärv utbrytning och ta sig till Vasa. Nästa
dag överföll bönderna i Pörtom en rysk transport
och tog tjugo fångar. I Övermark misslyckades ett
överfall däremot efter att ryssarna informerats av
lösmynta ortsbor. Fyra bönder dödades och tre avrättades senare.
”Böndernas huvudstyrka, som marscherade
längs den stora kustvägen, kunde utan förluster
överrumpla den ena kosackposteringen efter den
andra, i Korsnäs, Harrström, Töjby, Norrnäs och
Nämpnäs. Natten till den 27 juni anlände bondeuppbådet till Tjerlax by, där en löjtnant och sex
kosacker var inkvarterade. Alla blev fångar utom
en kosack som lyckades fly i riktning mot Närpes.
Bönderna, som förstod att han skulle larma de 130
kosacker som var förlagda där, beslöt gå i försvarsställning vid ’Långbron’ mellan Tjerlax och Kalax
byar.
Det var inte vilka ryska soldater som helst som
bönderna hade ställts mot, utan enheter ur kejsarens elitförband, de så kallade livkosackerna.
Deras ledare, generalen Orlov-Demisov hade sitt
högkvarter i Lappfjärd. Han lär verkligen ha sett ut
som man föreställer sig en kosackgeneral: smärt,
välväxt, svartmuskig med ett rovfågelansikte.
Liksom sina underlydande bar han en röd-blå uniform med silversnören och kort skinnpäls. På huvudet hade han en skinnmössa med kulle. Han var
i 30-årsåldern och begiven på det glada livet. Han
drack friskt och förde i fält med sig två kvinnor, som
han påstod var hustrun och hennes sällskapsdam.
Denna måndag hade han just mottagit major
Birjurev och dennes 140 kosacker som flytt från
Närpes, sedan invånarna mellan Vasa och Kristinestad gjort ’fullständigt uppror’.
’Stora beväpnade hopar samlas på alla håll och
flera kosackposteringar längs kusten har tillfångatagits, rapporterade den upprörde Birjurev.’
’Alla vägar är fulla av beväpnade bönder, broarna har de förstört och de beskjuter oss ut bakhåll!’”
En berusad
smeds misstag
■ Samtidigt i Toby fortsatte arbetet med att förstärka försvarsanläggningarna. Bönderna fick övning i enkel vapenteknik. Man fick information om
att de svenska soldaterna retirerat i Vasa.
”Försvararna behövde allt mot de kunde få, ty på
måndagskvällen gjorde ryssarna ett rekognosceringsanfall. De möttes av ivrig skottlossning, men
lät sig inte skrämmas på flykten förrän en berusad
smed av misstag låtit fyra av den stora kanonen.
Ryssarna stärktes i sin uppfattning att de hade
emot sig ansenliga reguljära förband.”
Nu kom emellertid befallning från marskalk
Klingspor att Ridderhjerta och hans soldater skulle
återvända till armén i Nykarleby.
”Denna order orsakade en allvarlig förtroendekris mellan de österbottniska bönderna och de
svenska militärerna. Enligt en folklig berättelse
ska bonden Isak Baaf från Solv ha stegat fram till
Ridderhjerta och sagt att ingen militär skulle få ge
sig av:
”Ni har ljugit och narrat oss i denna fara, som
blottställer oss, våra hustrur, barn och hem. Därför
ska ni också dela vårt öde. Ingen ur fläcken eller
ligger han död!
Ridderhjerta beslöt trotsa Klingspors order. Sedan han överlämnat befälet åt Jakobsson begav
han sig tillbaka till Kronprinsen för att i en rapport
till Klingspor redogöra för vad som hänt efter landstigningen och varför han omöjligen kunde överge
bönderna.”
Resultatet av dessa aktioner blev större än löjtnant Ridderhjerta någonsin kunde ha trott. Den 30
juni spred sig nyheten att ryssarna hade utrymt
Vasa. Nästa dag marscherade en mindre styrka
av Ridderhjertas trupper in i staden. De fick veta
att ryssarna övertygats om att ’en betydlig styrka
svenska trupper’ hade landstigit söder om staden.
Nu hade ryssarna retirerat till Lappo. Trakten var
därmed helt befriad.
”Ett jublande hurra skallade kring nejden över
denna glada och högst oväntade nyhet. Därefter
följde ett dovt muller, ty var och en tilltrodde sig
skola ha nedlagt en ryss om han fått honom inom
sikte och korn.”
Ridderhjerta pöste av stolthet:
’Icke kunde fienden föreställa sig att, efter
svenska truppernas nederlag i Vasa, endast två
officerare med 30 soldater och för övrigt bönder
skulle våga stanna kvar under ögonen på de segrande samt dagligen erövra transporter och ta över
180 fångar…’”
Superkargören
Bladh får besök
■ Två dagar senare, söndagen den 3 juli 1808,
höll superkargören (handelsmannen) Petter Johan Bladh bjudning på sin gård Benvik utanför
Kaskö. Bladh har vägrat välja sida i det pågående
kriget och försökte leva livet som vanligt. Vid ett
bord i matsalen var Bladh i färd med att läsa högt
för några äldre fruar ur Voltaires Zadig, då idyllen
stördes av att en sergeant Wikström och en samling
bönder kom på besök.
”Alla gästerna tog sin tillflykt till översta våningen. Far och son [Carl Edvard] Bladh tog emot på
farstubron. Stämningen var spänd. Wikström red
på en stor kosackhäst och vid sin sida bar han en
stor rysk sabel. Bönderna hade bössor, pistoler och
påkar. De hade kommit för att häkta de personer
på Benvik som hade svurit ryska eden. Dessutom
skulle de hämta två små kanoner, som de visste
fanns på gården.
katternö 45
’En besynnerlig
förvirring’
■ ”En besynnerlig förvirring var nu rådande
överallt i orten. En del människor var förryckta av patriotism, enskilt agg, fylleri och
rovlystnad. Andra var från sina sinnen av
räddhåga och feghet. De orimligaste rykten
utspriddes såsom ljungeldar och troddes
som avgjorda sanningar, de dåraktigaste
företag vidtogs, allt var i jäsning eller i den
fullkomligaste oreda. […]
Det var besynnerligt att se, hur upprorsandan förändrade fysionomin på de starkast
besatta personerna: gjorde vilddjur av mesar
och tyranner av de mildaste och fogligaste
människor.”
(petter johan bladh
i hans minnesanteckningar)
Märra-Jonas
Rob Hine
Per Otto Adelborg beskriver denne
ryttare som Bondgeneralen. Mycket
tyder på att teckningen föreställer
Carl Röös från Nämpnäs. Röös hade av
bönderna i byn utsetts till deras ledare,
bar en rysk sabel och sägs ha uppträtt
mycket sturskt. När sergeanten Wik­
ström försökte få honom att tona ner
sig, ska Röös ha svarat: ’Nu är vi alla
lika. Vi är självrådande generaler över
bondearmén och fruktar varken herrar
eller proselyter!’ Veterligen är detta
den enda samtida illustration som finns
från det österbottniska bondeupproret
1808. Bilden ovan.
Anders Persson, rikssvensk meteorolog
som bosatt sig i Finland, men för när­
varande arbetar i England. Aktuell med
en nyutgåva av sin bok om gerillakriget
i Finland 1808.
46 katternö
■ ”Det Petter Johan Bladh fått se av svensk
militär vid högkvarteret i Solv och vid förskansningarna vid Toby å, fick honom ett
helt tappa förtroendet för den egna försvarsmakten. Det svenska befälet hade saknat
förmåga att inge respekt hos bönderna. När
Bladh hade gått omkring med [löjtnanten]
Jakobsson längs försvarslinjerna hade han
funnit att den egentlige befälhavaren, den
som bönderna verkligen följde, inte var Jakobsson, utan en för häststöld och tjuveri tidigare straffad ’liderlig karl’, av Bladh känd
som Märra-Jonas. Bladh måste dock motvilligt tillstå att bönderna kanske inte gjorde så
fel, ty Märra-Jonas ådagalade mera ’raskhet
och mod’ än den vankelmodige svenske officeren.”
Bladh vägrade bönderna tillträde till huset, vare
sig det gällde att häkta någon gäst eller att ta någon kanon. För övrigt saknade kanonerna kulor
och krut. Wikström sade att kanonerna var av stor
betydelse för försvaret av byn och att han i så fall
skulle hämta dem med våld. Några bondesoldater
fick order om att leta rätt på dem. De återkom efter
en stund utan att ha hittat något. (Bladh hade kvällen innan grävt ner dem i trädgården för att inte
rubbas i sin strikta neutralitet.)
Ett dovt mummel uppstod bland bönderna.
Stämningen var hotfull och det höll på att komma
till handgemäng. Då hördes några kanonskott från
havet. En fiskare från Kaskö kom springande och
ropade att ett svenskt örlogsfartyg kryssade utanför kusten. Det var örlogsbriggen Fredrik, förd av
löjtnant Thornton vid arméns flotta.
’O, vilken känsla av glädje och hopp bemäktigade sig då icke varje sinne!’ utropade den unge
Bladh i sina minnen. […]
Lappfjärd och Kristinestad var ännu i ryssarnas
händer. Thornton lät samla alla vapenföra män i
Kaskö och placerade dem i elva större fiskebåtar.
Nästa eftermiddag styrde denna flotta mot Kristinestad med Fredrik i täten för att landstiga i staden.
Innan eskadern ens hunnit fram till kajerna hade
den ryska bevakningsstyrkan flytt hals över huvud.
Inför Orlov-Demisov i Lappfjärd rapporterade de
att ’nio stora fartyg gjort en landstigning’. Kosackgeneralen antog att han stod inför den beramade
stora svenska landstigningen och beslöt att bryta
upp från Lappfjärd och retirera inåt landet. Till
överbefälhavaren Buxhoevden rapporterade han
att 1500 man hade landsatts i Kristinestad och att
7000 stod i Närpes. Samma kväll revs förläggningarna och morgonen därpå gav sig hela truppen i
ilmarsch av neråt Tammerforsvägen, genom Dagsmark, Storå och Honkajoki.”
En vecka senare, då Orlov-Demisov hade fått
veta att han låtit sig luras, hämnades han gruvligt,
framför allt genom en serie grymheter mot lokalbefolkningen i Kauhajoki.
En förtvivlad
strid
■ Det folkliga motståndet var dock inte alltid framgångsrikt. Ett exempel på detta är den ’fattigmansarmé’, som tidigare under kriget, i maj, kom i rörelse
i gränsområdet mellan Vasa och Uleåborgs län.
En del av bakgrunden var att landshövding Lange
i Uleåborg hade spridit uppmaningar att inte hjälpa
ryssarna med skjuts och proviant. Tvärtom uppmanades länsinvånarna på överbefälhavaren Klingspors order att tillfoga fienden ’all möjlig skada och
avbräck’. Uppropet lästes upp i alla kyrkor i början
av april, strax innan ryssarnas ankomst till trakten.
”I byarna längs länsgränsen, Kalajoki, Himango
och Lochteå, samlades ett uppbåd på 200– 300
man. Sedan Klingspor avvisat deras hjälp beslöt en del av dem att bidra till befrielsekampen
på egen hand. I månadsskiftet april–maj spreds
uppmaningar om resning inåt landet. I början av
maj drog sig ett uppbåd på oländiga skogsvägar
mot sydost, väglett av rykten om möjligheter att
kapa ryska provianttransporter. Genom Alavieska,
Ylivieska, Pudasjärvi (nuvarande Nivala), Haapajärvi och Pihtipudas gick vandringen till Viitasaari.
I varje by anslöt fler och fler. Snart var man ’flera
hundra’. Den 13 maj närmade man sig Saarijärvi.
På landsvägen vid kyrkan här rastade en rysk
provianttransport. Uppbådet verkar ha utgjorts
av landsbygdens nedersta proletariat: tiggare,
arbetslösa drängar, hemlösa torpare – vad som
på finska kallas ’loiset’, lösdrivare. Medan huvudstyrkan stannade vid Häkkiläs hemman norr om
byn, smög sig några av ledarna in i prästgården.
Pastorn Johan Calonius hade inte hört talas om
Klingspors uppmaning, och ställd inför dennes
brev påstod han att det var en förfalskning. Inte
heller verkade byborna intresserade av att göra
gemensam sak med ’loiset’. De hade inte haft något obehag av ryssarna och befarade repressalier.
Men medlemmarna i denna ’fattigmansarmé’ hade
inget att förlora. De hade gått långt och plågades
av hunger. Samma eftermiddag kom de ner mot
byn och smög från olika håll fram mot transporten vid kyrkan. De var beväpnade med liar, påkar,
knivar och så kallade vargspjut. Ett fåtal, folk från
kusttrakterna, hade sälbössor.
Plötsligt öppnades eld från klockstapeln. Någon
hade varnat de ryska soldaterna. Lösdrivarskaran
rusade fram, men då öppnades eld från fler håll.
De stackars människorna förstod att allt var förlorat. De som hade bössor besvarade ryssarnas eld,
andra försökte fly., några försökte uppoffrande
avleda den ryska elden. Med gråten i halsen slet
de upp sina särkar, blottade sina bröst mot de fientliga skyttarna och skrek:
’Ammu piru tuohon! (Skjut hit, din djävul!)’
Ett fyrtiotal kosacker störtade fram på sina hästar och högg in på de flyende. Jakten var skoningslös och bara två fångar togs. De som undsluppit
drog västerut mot kusten. Deras väg kan avläsas i
ryska rapporter. Samma dag blev en rysk kurir mördad på ett gästgiveri strax väster om Saarijärvi. Vid
Murhola gästgiveri, en mil längre västerut, överfölls två dagar senare en transport med rågmjöl.
Vakterna dödades eller misshandlades. Därefter
upphör spåren av denna nordösterbottniska fattigmansarmé. Spillrorna av den kan senare ha kommit
att ingå i den 130–120 man starka ’bondebataillon’
som majoren Otto von Fieandt satte upp i dessa
trakter i början av juni.”
Generalmajor Carl Johan Adlercreutz och överste
Georg Carl von Döbeln, som Per Otto Adelborg
såg dem 1808.
’Rysk officer’ kallar Adelborg denna teckning, som
är påfallande lik översten Jakob Petrovitj Kulneff,
som enligt Runeberg kysste och slog ihjäl med
samma varma själ.
(Citaten ur Anders Perssons bok, de kursiverade
partierna är lätt redigerade)
katternö 47
Vill du ställa frågor till Jalle – gå in på www.katterno.fi
Jag klistrar, jag klistrar
Vad är en
härdsmälta?
Är glödlampans
tid ute nu?
Det har talats mycket om härdsmältor i samband
med kärnkraftolyckan i Fukushima. Vad är en
härdsmälta?
De matta glödlamporna får inte säljas numera, i höst förbjuds också
de klara 60-wattslamporna och nästa år alla glödlampor. Är loppet
helt kört eller går det på något sätt att få tag på dem också i framtiden?
Jalle: Om allt kylvatten försvinner, ökar temperaturen av restvärmeutvecklingen i reaktorn trots
att huvudprocessen stannar. Om reaktorn är av
storleken 500 MW, blir restvärmeutvecklingen efter att den egentliga klyvningsprocessen stannat
omkring 7 MW. Eftersom bränsleelementen består
av metall, kan värmen smälta denna metall till en
het klump, det vill säga en härdsmälta. I moderna
reaktorer ska reaktorinneslutningen klara av en
sådan klump.
När en lättvattenreaktor (alla kraftverk i väst är
sådana) tappar sitt kylmedel, vattnet, stannar reaktionen (med undantag av den tidigare nämnda
restvärmen). Det beror på att vattnet samtidigt utgör den moderator som behövs för att underhålla
kärnreaktionen. Resteffekten är därför begränsad
och minskar snabbt med tiden.
Om en grafitmodererad reaktor (som i Tjernobyl)
tappar kylvattnet, fortsätter energiutvecklingen
däremot med full effekt, eftersom grafiten, moderatorn, är kvar. Grafiten fattar eld och brinner upp,
vilket åstadkommer allvarliga radioaktiva utsläpp
i luften. Först när all grafit brunnit upp stannar reaktionen (moderatorn är borta), och därefter utvecklas endast restvärme.
Det var av det skälet som EU – som ett villkor
för Litauens EU-medlemskap – tvingade fram en
stängning av grafitreaktorn i Ignalina. Grafitreaktorer finns fortfarande i bruk i Sisnovyij Bor sydost
om St Petersburg. Finland köper ström därifrån
varje vinter.
I Fukushima skedde ingen total härdsmälta, eftersom man aldrig tappade kylningen helt och hållet. Möjligen smalt en liten del av den metall som
hamnade ovanför vattenytan.
Att döma av rapporterna blev bränsleelementen
(knippen med bränslestavar) i Fukushima aningen
deformerade. Dessutom uppstod på grund av värmen hål i zirkoniumskalet (som omger uranet), vilket gav utsläpp av radioaktiva gaser i omgivningen
då man tvingades lätta på ångtrycket (på grund
av bristen på kylvatten). I och med att kylningen
återställdes löser sig problemet med tiden.
Det som inte var bra var att en del av kylvattnet
gick ut i havet och tog med sig radioaktiva produkter.
KYLNING BEHÖVS. Kärnkraftverket Three Mile Island i Harrisburg, USA, drabbades 1979 av en partiell
härdsmälta. En härdsmälta uppstår om kylvattnet försvinner ur en kärnreaktor och bränsleelementen
Jalle: Ett intressant faktum är att den tyska miljömyndigheten UBA i en
rapport i december slog alarm om att de kvicksilverhalter, som frigörs
om en energisparlampa krossas, överskrider de tillåtna värdena tjugo
gånger om. Riktvärdet är 0,35 mikrogram per kubikmeter, och man hade
funnit att kvicksilverhalten kan vara upp emot 7 mikrogram när en energisparlampa går sönder.
De höga halterna av supergiftet kvicksilver är ingen nyhet för den som
kan fakta, men rapporten ledde till att flera tyska EU-parlamentariker
gick ut med kravet att förbudet mot glödlampor ska hävas och i stället
gälla energisparlamporna!
Bland annat EU-parlamentets vicepresident Silvana Koch-Mehrin anslöt sig till kritiken och sa i media att hon som mamma åtminstone ville
ge föräldrar rådet att inte använda energisparlampor i barnkammaren.
Tyvärr tror jag att det skulle vara en alltför stor prestigeförlust för
EU-parlamentet att riva upp sitt gamla beslut.
EU kan inte förbjuda glödlampstillverkning utanför EU, men nog import av sådana till EU-området.
smälter. I moderna reaktorer ska reaktorinneslutningen hålla för det.
Markus Kauppinen
Lampa eller
värmeelement?
Jag hörde att man skulle kunna fortsätta sälja glödlampor om man
beskriver dem som värmeelement. Glödlampor ger ju ifrån sig både
ljus och värme. Hur är det med detta?
Jalle: Det stämmer att i varje fall ett försök har gjorts. En tysk entreprenör kom efter studier av EU-reglerna till att värmeradiatorer på 75–100
watt var fullt tillåtna. Att produkten som bieffekt också gav ifrån sig
ljus fick man acceptera.
Produkten beskrivs på hemsidan heatball.de som den bästa uppfinningen sedan glödlampan. Även om produkten är tekniskt väldigt lik
en glödlampa, är den avsedd för värme. Verkningsgraden är hela 95
procent. Företaget lovar att skänka 0,30 euro per såld produkt till ett
projekt som skyddar regnskogen.
På hemsidan kunde man under en period beställa klara eller matta
värmebollar på 100 eller 75 watt, tillverkade i Kina, med leverans i hela
Europa. Till sist hittade myndigheterna dock ett sätt att stoppa försäljningen. Den intresserade kan studera detaljerna på den nämnda
hemsidan. Myndighetsbeslutet på tjugo sidor finns dock bara på tyska.
n Väderrapporten lovade plusgrader och fuktigt väder nästa aprildag. Vallningskonsulten i butiken vid Ylläsjärvi sålde mig en ny modern teflonbaserad fästvalla
som garanterat skulle fungera. Den kostade skjortan.
Följande morgon startade vi skidturen i duggregn.
Isigt spår och inget fäste överhuvudtaget trots specialvallan!
”Vi klarar inte planerade 40 km utan fäste”, konstaterade Frugan och Dottern. Vi måste ha klister. Vi väntar här och så åker Far tillbaka till stugan och
hämtar klistret.
Sagt och gjort. Med klister blev det hyfsad fart på skidorna. Vid Kahvikeitaan
Laavu önskade Frugan ännu lite mera klister under skidorna för att klara klättringen upp bakom Ylläs.
”Jag klistrar, jag klistrar”, svarade jag, citerande en berömd replik från August
Strindbergs ”Ett drömspel”.
Men i dalen mellan Kellostapuli och Ylläs så kom infernot som det bara kan i
Lappland: stenhård motvind och blötsnö, sikten tjugo meter. Skidorna gjorde
tvärstopp. Ingen chans att skrapa bort snön som isade fast under klistret.
”Du tog väl med vallaborttagningsmedlet?” sa Dottern.
”Jag tyckte nog att jag gjorde det”, sa jag citerande
Hemulen (som borde ha bundit fast båten) i Muminfilmen. Men medlet hade
jag glömt kvar i stugan.
Det var bara att kånka på skidorna och börja knalla till fots i motvinden. Ett
par fristilsåkare sände oss medlidsamma blickar där de kom seglande mot oss
i medvinden.
Tre genomvåta snögubbar räddades av kaffe och munk i en liten hydda ovanför Äkäslompolo. (Samma hydda drogs ned av ett snöskred två dagar senare…)
Snöfallet upphörde plötsligt och solen tittade fram. Klisterskidorna fungerade igen. Tre dödströtta skidturister åkte med god fart nedåt längs norra
sidan av Ylläs.
Vid sista rastplatsen gjorde jag vid korvgrillningen en sociologisk analys av
fem grupper vallningsfreakar:
1. E xperterna. De har tävlingsvallade skidor och diskuterar vallning enbart
med andra experter uttryckande ett djupt förakt för amatörer.
2. Pariaklassen. De har vallningsfria skidor som aldrig fungerar riktigt bra.
De deltar aldrig i vallningsdiskussioner.
3. Fästtejparna. De blir upprörda och tar det som en personlig förolämpning om man påstår att fästtejp samlar mera barr och skräp än normalt
vallade skidor.
4. Amatörerna, alltså vi som tror oss kunna valla men gör grova misstag.
5. Fristilsåkarna. De har bra kondition och så bråttom att de knappast hinner pausa.
Vi beslöt att nästa år skidsemestra redan i mars.
jarl ahlbeck
VÄRMEELEMENT? Glödlampans deadline närmar sig. I Tyskland har försök gjorts att sälja glödlampor under
rubriken värmeelement, men myndigheterna stoppade det hela.
48 katternö
katternö 49
Mats Sandström
FÖRYNGRINGSKUR. Simon Kanckos
genomför förnyelsen av de äldsta
reläskydden för Esse Elektro-Kraft.
Simon
säkrar
eltillgången
ESSE ELEKTRO-KRAFT
n Under sommaren väntar sig Simon
Kanckos att ha förnyat de äldsta reläskydden i Esse Elektro-Krafts nät.
I korthet betyder det att alla som
får sin el via Kojola elstation får ett
bättre skydd mot elavbrott. Det omfattar de som bor på Esse ElektroKrafts distributionsområde i delar av
norra och södra Alahärmä, på linjen
Kojola–Åvist–Markby och i delar av
Kortesjärvi. Planeringen och bytet
av reläskydden är en del av Kanckos
ingenjörsarbete vid yrkeshögskolan
Novia.
”Reläskyddens funktion är att begränsa skadan som ett fel på linjen
kan orsaka. Om till exempel ett träd
faller över linjen kan stora delar bli
utan el om inte reläskydden fungerar
som de ska”, säger Kanckos.
Dessutom är de nya reläskydden
försedda med teknik som gör det
enklare att analysera och lokalisera
fel på linjen. Snabbare åtgärder om
strömmen går, med andra ord.
De äldsta reläskydden som nu byts
ut är från början av 1980-talet och i
takt med att nyare reläskydd åldras
är tanken att även de ska bytas ut.
50 katternö
Gick det åt
mycket el?
Ny station
i centrum
JAKOBSTADS ENERGIVERK
NYKARLEBY KRAFTVERK
n Var elräkningen för februari stor?
Då kan det vara intressant att kolla
hur förbrukningen såg ut.
”Gå in på vår hemsida och kolla.
Där ser du din elförbrukning per
dygn”, säger VD Ole Vikström på Jakobstads Energiverk.
Nättjänsten bjuder på intressanta
detaljer om den egna elanvändningen som många kunder ännu inte upptäckt. Gå in på www.jpenergy.net. På
startsidan klickar du på fliken ”Förbrukning”, där du hittar ”Följ med
din elförbrukning”. Här fyller du i din
mätarnummer och kundnummer för
att logga in. Båda finns på elfakturan
eller fås från kundbetjäningen.
Sedan är det bara att utforska: du
kan kolla hur du förbrukat el per dygn
varje månad och hur förbrukningen
fördelar sig mellan dag- och nattel.
Det går också att kolla hur förbrukningen korrelerar med utetemperaturen. Vill man ha reda på vad varje
dags förbrukning kostar i euro och
cent finns också den möjligheten.
Tjänsten kräver att du har en
fjärravläsningsbar elmätare hemma,
vilket majoriteten av kunderna i dag
har.
”Det återstår ännu att byta omkring 2 000 mätare, men det räknar
vi med att göra under 2011–2012”,
säger Ole Vikström.
n I början av nästa år kommer en ny
elstation på 16 MW att stå klar intill
den befintliga stationen på 20 MW vid
Kampen i Nykarleby. Nykarleby Kraftverk har även en 10 MW station i Jeppo
och en 10 MW station i Munsala.
”Vi är inne i upphandlingsprocessen och räknar med byggstart till
sommaren”, säger Tony Eklund, VD
på Nykarleby Kraftverk.
Den nya stationen är ett svar på ett
växande effektbehov från kunderna.
”Vi kommer även att kunna fördela
eldistributionen bättre än tidigare
mellan landsbygd och centrum. Den
lösning vi valt medför även något
mindre blinkningar i elnätet såväl på
landsbygden som i centrum.”
Det kommer att göras en del arbeten när en ny K-Market sannolikt etablerar sig intill Nykarleby Kraftverks
kontor.
”Vi passar på att samtidigt förnya
den gamla ellinjen från 1970 talet,
ett projekt som redan i några års tid
väntat på att förverkligas”, säger
Tony Eklund.
BEKVÄMT. På Stora Björnholmen, Lilla
Björnholmen och Levandersgrundet
ökar elektrifieringen i fritidshus inför
säsongen.
Lyset
tänds på
Lilla Björnholmen
n Levererar el till delar av Pedersöre, Kortesjärvi,
Alahärmä, Nykarleby (Markby) och Kronoby (Jeussen)
Kunder: 3 500 • Årsleverans: 42 GWh
Tel. växel: 020 766 1900
Felanmälningar efter kontorstid: 766 2023
Kundtjänst: 020 76 6 1912, 020 766 1911
VETELIN SÄHKÖLAITOS
Fakturafrågor: 020 766 1912, Johanna Stubb
n Ungefär samtidigt som de första
fjärravläsningsbara mätarna installeras i byn Sillanpää påbörjar Vetelin Sähkölaitos en digitalisering av
kartorna över hela elnätet i bolagets
verksamhetsområde. I digitaliseringen ingår även en kontinuerlig mätning
av elkvaliteten ut till kunderna.
”Vi har hittills uppdaterat kartorna
på papper och vid behov ritat nya. Nu
kommer vi att överföra all information om linjer och transformatorer till
digitalt format”, säger Jouko Kivioja,
VD på Vetelin Sähkölaitos.
Han beräknar att digitaliseringsprocessen kommer att ta två–tre år.
”Vi gör det själva internt vid sidan
om det dagliga arbetet så det blir ett
drygt jobb. Det är inte speciellt komplicerat men mycket tidskrävande,
konstaterar Jouko Kivioja.
www.eekab.fi
VD Ingvar Kulla
Herrfors
n Levererar el till Maxmo, Oravais,
delar av Pedersöre, Terjärv, Ylivieska och Alavieska
Kunder: 14 000 • Årsleverans: 338 GWh
Tel. växel: 781 5300 (Jakobstad),
(08) 411 0400 (Ylivieska), 766 7242 (Kållby),
385 0050 (Oravais), 867 5001 (Terjärv)
Felanmälan, utanför kontorstid: 723 4521 (Oravais,
Pedersöre, Terjärv), (08) 426 350/044 781 5375
TILL DIN TJÄNST. Med Herrfors
(Ylivieska) • Fakturafrågor: 781 5312 (Jakobstad),
online-tjänster kan du göra elavtal,
(08) 411 0401 (Ylivieska) • www.katterno.fi
VD Stefan Storholm
meddela din mätarställning, göra
flyttanmälan och kontrollera dina
elräkningar.
Jakobstads Energiverk
n Levererar el till Jakobstad, Larsmo
Betjäning
online
och Sandsund i Pedersöre
Kunder: 14 640 • Årsleverans: 269,5 GWh
Tel. växel: 785 1111 • Felanmälan: 723 0079
Fakturafrågor: 785 1448
VD Ole Vikström
www.jpenergy.net
HERRFORS
KRONOBY ELVERK
n Arbetet med att bygga ut elförsörjningen till sommarstugeområden i Kronoby fortsätter. Inför den
stundande säsongen byggs ett nytt
transformatordistrikt som kommer
att betjäna ett fyrtiotal villor på Stora
Björnholmen, Lilla Björnholmen och
Levandersgrundet.
”En del av stugorna har redan el,
men i och med en ökad efterfrågan
på el från villaägarna kommer området att byggas ut med ett nytt trafodistrikt. Dagens fritidshus har en
högre elektrifieringsgrad än förut”,
säger Carl-Johan Kronström, VD på
Kronoby Elverk.
Området ligger vid Hästöfjärden, i
en vik där Kronoby å har sin mynning.
Esse Elektro-Kraft
Elkartor
lagras
digital
Mats Sandström
GRÄVER NER KABEL. Markus
KILOWATTIMMAR. Så här kan januari
Backlund, planeringsingengör på
ELEKTRONISKT MINNE. Det blir ett
månads elförbrukning se ut, dag för
Nykarleby Kraftverk, ska se till att
drygt jobb att överföra alla ritningar
dag i stapelform. Den blå linjen visar
det estetiska främjas när den gamla
över elledningar och transformatorer
dygnsmedeltemperaturen.
ellinjen från 1970-talet grävs ned.
från papperskartor till digitalt format.
n Herrfors nya hemsidor är nu tagna
i bruk. För Herrfors kunder innebär
det att en hel del ärenden numera
kan skötas via Internet, oberoende
av dag och tid på dygnet. Förutom
online-tjänsterna är också infopaketet för byggare och kostnadsjämförelsen av olika uppvärmningsformer
användbara nyheter. Infopaketet för
byggare är digert, med alla uppgifter
som en husbyggare behöver när det
gäller el- och fjärrvärmeanslutningar.
Här listas till exempel alla uppgifter
en byggare behöver för att göra ett
anslutningsavtal och här finns prisuppgifter. Kostnadsjämförelsen av
uppvärmningsformer jämför direkt
el, bergvärme, fjärrvärme, pellets
och olja och ligger under rubriken
”Aktuellt”.
Under rubriken ”Frågor och svar”
hittar du svar på ofta ställda frågor
om t.ex. elräkningen och fakturering.
”Vi har också förnyat våra kontaktuppgifter så att de numera är indelade enligt funktion, till exempel elhandel eller fjärrvärme, allt för att det
ska bli lättare att hitta fram till rätt
person”, säger ICT-chef Robert Ståhl.
Adressen är: www.herrfors.fi
Kronoby Elverk
n Levererar el till delar av Kronoby, Pedersöre
och Karleby • Kunder: 3 080 • Årsleverans: 40 GWh
Tel. växel: 824 2200
Felanmälan: 824 2200 /0400 126 005
Fakturafrågor: 824 2200, Å. Hagnäs, M. Käld
www.kronoby.fi/elverk
VD Carl-Johan Kronström
Nykarleby Kraftverk
n Levererar el inom staden Nykarleby
Kunder: 4 900 • Årsleverans: 110 GWh
Tel. växel: 785 6111
Felanmälan: 785 6111, kvällstid 722 0050, 723 4520
Fakturafrågor: 785 6252, 785 6251
www.nykarlebykraftverk.fi
VD Tony Eklund
Vetelin Sähkölaitos
n Levererar el till Vetil
(utom Polso, Kivikangas och Nykänen)
Kunder: omkring 2 000 • Årsleverans: 29,2 GWh
Tel. växel: 866 3600 • Felanmälan: 866 3600
Fakturafrågor: 866 3600, Tarja Naskali
www.vetelinsahkolaitos.fi
VD Jouko Kivioja
katternö 51
Vi vet varför
Vatten och vind gav den första kraften.
Kvarnar och sågar gav bygden välstånd.
Bröderna Albäck blev elkraftens pionjärer.
Paul Hallvar var samarbetets frontman.
Med Alholmens Kraft blev vi störst inom bioenergin.
På Katternö har vi varit med från början.
Vi vet varför det är som det är.