Transcript Populär Vibyutflykt

Homan Gazetten
nr 3 2014
medlemstidning för
HomanSällskapet
En uppskattad
pubafton
VSF och Mikael Skaj höll mycket
uppskattade föredrag
Populär Vibyutflykt
Glöm ej att anteckna avsändare!
LÄ
Glöm inte – medlemsavgiften 2015
150 kr sätts in på HomanSällskapets plusgiro­konto: 4335130-3
S
O
IT M
ID DE
NI T
NG TA
EN IN
! N
E
Vibyresan med besök hos VSF och
hans hustru var en stor succé
Homan Gazetten
Redaktörens rader
M
edicis ring kommer nästa
Homandeckare att heta
meddelade VSF på senaste
sammankomsten. Det innebär att titeln
har sin utgångspunkt i en spännande
tid av historien. Florensfamiljen Medici var mycket mäktig under 1400- och
1500-talen. Bankverksamhet, politisk
maktkamp och ränksmideri var deras
specialiteter. Florens var en farlig stad
under denna tid. Såväl medlemmar av
Medicis familj som andra framträdande
familjer mördades när de stod i vägen
för andra maktsugna personers ambitioner. Medicis nådde långt, inte bara inom
den världsliga makten. Två ur familjen
blev påvar under 1500-talet, Leo X och
Clement VII. Dessutom gifte de in sig i
europeiska kungahus.
Som om det inte räckte fanns där en
religiös fanatiker, munken Savonarola,
som styrde Florens en tid, men som
framförallt hotade med helveteselden
för Florens syndare innan folk tröttande, hängde honom 1498 och kastade
honom på bålet.
Söder om Florens satt Niccolò Machiavelli, som till och från tjänat under
Medicis, och skrev furstepegeln Fursten
med Cesare Borgia, påven Alexander
VI:s hänsynslöse son, som förebild.
I denna miljö, om än sentida, placerar
alltså VSF av allt att döma den blide Johan Kristian Homan.
Kan det bli annat än spännande?
God Jul och Gott Nytt År
från oss i styrelsen!
Clas Göran Carlsson,
ordförande
Uppmaning!
Vi ber alla medlemmar att meddela sin e-postadress till vår sekreterare
Monika Stenlund, e-post: [email protected]
Syftet med detta är att vi skall kunna nå ut med förfrågningar angående
resor samt andra arrangemang som vi planerar. Det är också en fördel om
vi snabbt vill nå Er i andra ärenden. Ändrar ni postadress eller
e-postadress så glöm inte att meddela Monika.
Du har väl inte missat
HomanSällskapets nya hemsida
www.homansallskapet.se
Vi hälsar Christina Hallmert
välkommen som ny webredaktör.
E-post: [email protected]
en
zett
Homan Ga
medl emst
idnin g
för
Homans
älls kape
t
Omslaget
nr 3 2014
attad
En uppsk
pubafton
Stora bilden: Benjamin Lundqvist berättar om renoveringen
av Viby Prästgård.
et
Skaj höll myck
VSF och Filip attade föredrag.
uppsk
byutflykt
PopulärmedVi
VSF och
besök hos
é.
é.
Vibyresan ru var en stor succ
hans hust
2
150 kr sätts
a
att anteckn
Glöm ej
LÄ
2015
avgiften4335130-3
– medlems
plusgirokonto:
Glöm inte
Sällskapets
in på Homan
avsändare!
S
O
I TI M D
DN ET
IN TA
GEN IN
! NE
Foto: Monika Stenlund
Homansällskapets styrelse
2014-2015
Ordförande / ledamot
Clas Göran Carlsson
[email protected]
Sekreterare / ledamot
Monika Stenlund
[email protected]
Kassör / ledamot
Peter Fernegård
[email protected]
Klubbmästare / ledamot
Birgitta Löthman
[email protected]
Ledamot
Nils Magnus Lobenius
[email protected]
Webmaster
Christina Hallmert
[email protected]
Reseansvarig / adjungerad
Leif Berg
[email protected]
HomanSällskapets
plusgirokonto: 43 35 130-3
Årsavgift: 150 kr
Redaktör för HomanGazetten
Clas Göran Carlsson
Hästängsvägen 14
183 77 Täby
08-756 22 23
[email protected]
Tryck
Exakta, Malmö
Grafisk form
Exaktamedia, Malmö
www.homansallskapet.se
Höstens begivenhet
på Militärsällskapet
Vi var 54 homaniter som
hörsammat kallelsen att träffa
VSF Jan Mårtenson och höra
om hans nya bok ”Medicis
ring”, som utkommer lagom
till vårt årsmöte 2015.
Vid entrén stod det uppdukat bubbelvin
och chips och sedan följde ett mingel.
Bokförlaget var representerat av Åsa Selling och Stephanie Tärnqvist och de
hade vänligheten att ta med sig Homanböcker, som fick en strykande åtgång.
Det är ju för Johan Kristian Homans
skull som vi alla kommit hit.
Vi gick upp till Oskars Björcks gamla
ateljé för att höra antikhandlare Mikael
Skaj berätta om sitt företag och hur man
köper och säljer. Hans affär ligger på Nybrogatan 3 i Stockholm. Han är fjärde
generation som sysslar med antikviteter.
Det började med Filip Skaj som grundade företaget och startade en affär på
Västra Trädgårdsgatan i Stockholm. Han
hade två söner Max och Simon. De hade
lite olika intressen så det blev Mikaels
farfar Max som förde arvet vidare. Max
blev en legend bland antikhandlare.
Hans son Curt och sonhustrun Birgitta
drev sedan företaget vidare och sedan
åtta år tillbaka är det deras son Mikael
som chef för företaget.
Mikael sysslar inte bara med gamla
klassiska saker utan har infört samtida
och ny konst i sitt sortement. I dagens
läge samlar inte folk på antikviteter utan
köper spontant. Man blandar friskt med
gammalt och nytt.
Höst och vårauktioner hålls fortfarande och Internet har kommit för att
stanna. Man tror gärna att det är en äldre kundkrets, men de unga kommer med
stormsteg. De köper kanhända inte en
Haupt för 5 miljoner, den tiden är förbi
men det finns mycket annat. Förr var
det vanligt att man skulle ha kristallkronor i sitt hem. Se upp gott folk och passa
på att köpa för de har sjunkit i värde.
För att en sak ska värderas som antik ska den vara 100 år eller mer. Man
får heller inte föra ut svenska antika
föremål till utlandet. Men nu
när många av oss
svenskar bosätter
sig utomlands och
för ut sitt bohag
har det hänt att
efter deras frånfälle, stannar så att säga möblerna kvar.
Vidare tror man att det är rika ryssar
som köper upp det mesta, men de köper
mest ryskt. Marknaden styrs mycket av
reklam fick vi veta. Frågor från publiken
besvarades och vi fick lära oss massor.
Ett gott råd är:Köp det ni tycker är vackert och har ni tur stiger det i värde. Ett
varmt tack från en nutida Johan Kristian
Homan.
Vi gick sedan en tappa ned för att serveras en läcker laxsmörgås och ett glas
vitt vin. Vid vårt bord samtalade vi om
den lyckade resan till Viby. Hur gammal
är Johan Kristian egentligen ? Vi ska ju
vara med och tipsa till pojkrummet på
Viby Prästgård. Vi enades om att han
är i fyrtio års åldern och är då född på
70-talet.
I hans rum så går färgerna i brunt,
grönt och orange och det står en väl nedsutten gammal fåtölj mitt i rummet. Där
sitter Johan Kristian sitter och läser sina
läxor och filosoferar. Mellan fönstren står >
Gastkramade åhörare.
3
ett skrivbord och här sitter han gärna
och bygger sina modellflygplan.
Innan vi bröt taffeln för att gå och
höra VSF berätta om sin senaste bok,
delades Homanböcker ut till våra medlemsvärvare: Ann Ahlgren, Berit Linton
och Lill Lill Lundgren. Det lönar sig att
värva medlemmar!
Nu till kvällens höjdpunkt VSF Jan
Mårtenson!
Monika Stenlund.
”Medicis ring” börjar med en beskrivning av Sandor Botticellis undersköna
Venus. Vi tittade frågande på varandra
och undrade om VSF hamnat i det så
kallande porrträsket. Men så var inte
fallet.
När kamelklockan ljuder i butiken på
Köpmangatan är det den vackre Eric
Gustafson som kommer på besök. Denne man har en verklighetsanknytning i
den kände numera avlidne inredningsrådet Björn Thulin. Eric beskrivs ibland
som ”en gammal hane i hovdräkt” Detta
sagt i en parentes för Erik Gustafson
kommer för att ta med Johan Kristian
VSF Jan Mårtenson.
Antikhandlare Mikael Skaj.
Inga Carin Lobenius och
Birgitta Ehrnström.
för en lunch på Stadsmissions uteservering vid Stortorget. Här serveras de
läckraste räksmörgåsar i hela stan. Har
ni inte smakat dessa så är det hög tid.
Dessa två herrar kommer att resa tillsammans till Florens i Italien. Men hur
och varför får ni reda på till våren när
boken kommer ut.
Fråga till VSF och detta gällde författaren själv:
”Hur kan man se så ung ut”. Jo, han
håller sig ung genom att dricka Dry
Martini och olivolja.
VSF drog historien från medlemsmötet på Historiska där alla damerna ut-
brast varför Johan Kristian Homan inte
får gifta sig. ”Nej, han är VÅR”.
Vidare fick vi reda på att VSF träffat
två påvar och att han skriver på morgonen. Historien kommer liksom uppifrån,
för att sedan rinna genom fingrarna. 28
bokstäver och en bunt papper och några
timmar senare en Homanbok.
VSF gladde sedan sina beundrare
med att signera alla böcker och de var
många denna kväll Det var en mycket
lyckad tillställning.
Vänstra bilden:
Leif Berg,
Birgitta Ehrnström,
Birgitta Löthman,
Åsa Selling med
flera.
Högra bilden:
VSF Jan
Mårtenson och
Antikhandlare
Mikael Skaj.
4
Text: Monika Stenlund
Foto: Clas Göran Carlsson
”I Homans fotspår till Närke”
Dimman låg som ett täcke över Stockholm, när bussen körde ut från terminalen.
Alla hade hittat skylten med ”Hovmansällskapet”. Felstavningen kanske beror på
att VSF skrivit många böcker om hästar på den senaste tiden. Efter några mil
sprack himlen upp och sedan hade vi solsken hela dagen.
Bussen var nästan fullsatt och den kommer att bli överfull när vi kommer till
Viby. Många kommer långväga ifrån
Skövde, Göteborg och till och med Hudiksvall.
Vi gjorde sedvanligt ett stopp vid
macken i Hallstahammar. Bensträckaren var välkommen. Föreståndaren här
i många år var Kåre Strömberg, som tyvärr är avliden. I boken ”Den kinesiska
trädgården” omtalades han när han tankade åt Johan Kristian Homan. Detta
gjorde att Kåre på macken sålde mera
böcker än i bokhandeln inne i Hallstahammar. Bra jobbat!
När vi kom åter på bussen hade vi frå-
getävling med tio frågor om vår hjälte
Johan Kristian Homan. Vann gjorde
Lisbet Johansson med nio rätt. På andra
plats med åtta rätt kom lag Christina
och Roger Ljungblom, Ylva Pettersson
och Nina Rasmusson. Förlaget hade
vänligheten att skänka oss Homanböcker och det blev ett uppskattat pris av de
tävlande.
Vi når målet Viby kyrka och här står
massor av homaniter och även VSF Jan
Mårtenson i egen hög person. Vi stiger
alla av och bekantar oss med varandra
innan VSF tar plats på trappan som leder upp till kyrkogården och den vackra
kyrka.
VSF berättar om Johan Kristians far
som var präst här i Viby kyrka. Varför
det blev Viby beror på att VSF:s morfarsmorfar Gustaf Wilhelm Gumaelius
var kyrkoherde här. Mitt över vägen ligger Kyrkskolan i ett rött hus. Det var en
B-skola.
”Vi framlevde våra skoldagar i en ålderdomlig, lantlig form som innebar att
två klasser, ibland tre, undervisades samtidigt. När några hade rättskrivning räknade andra medan en tredje grupp läste
högt ut ”Nils Holgersson eller något
annat sanktionerat verk. Allt till ackom­
panjemang av knäppningarna från brasan i den stora järnkaminen i hörnet och >
Gruppbild på oss alla vid Viby Kyrka.
5
Homaniternas
Vibyresa
Homaniterna har varit ute på färden
en i ämnet kunnig tropp
vi skulle studera den Homanska världen
förväntningarna var uppå topp.
Mötte oss VSF vid Viby kyrka
”se, God dag, Homaniter, god dag
roligt att se min supporterstyrka”
det var ömsesidigt överlag.
Kom vi till Gippersta skrivarstuga
hade picnic i strålande vä´r
där produceras böcker som heter duga
av VSF som sig plär.
skrällande hostningar från barn med
lång skolväg och dåliga skor”.
Eftersom vi är så många kör VSF först
i egen bil som vägvisare och följs av en
stor buss och ett koppel av bilar som kör
genom landskapet på väg till Gippersta.
Gården var länge den länk i Sverige
som makarna Mårtenson hade under
sina utlandsår. Här firades semester, jul
och påsk.
Det är ett rödmålat hus, byggt av liggande timmer med svarta knutar. Från
kalkstenstrappan ser man ut över ett
stycke Närke. Här gick den gamla eriksgatan där Sveriges kungar red med sina
följen på den tiden de valdes vid Mora
stenar.
På denna gård skrevs den första boken
om Johan Kristian Homan, i ett hörnrum på övervåningen efter ett telefonsamtal från grannen Timo Kärnekull
På Viby prostgård, Benjamin, prästen
högt ur Homanbok läste så
han hade också planer förresten
att Homan eget rum där ska få.
Åmmebergs herrgård har gamla anor
byggnaden är imposant
har varit gruvbolagshus under belgiska
fanor
fick vi veta under guidning intressant.
VSF på Gipperstas trappa.
Prunkande druvklasar frodades härligt
inne i växthusets zon
skötta av Ingrids händer så kärligt
även persikor och citron.
Fann vi katolska gravar vid Åmmelången
i begrundan vi såg uppå dem
tack, Leif, för resan för denna gången
nöjda vi åkte hem.
Donsö 2014-09-25/Leif Larsson,
ganska senkommen men road Homanit
Prästfrun Ingrid Lundqvist med sonen
och i sällskap med VSF.
6
som köpt ett bokförlag och saknade
författare. För vår del blev ju detta ett
lyckokast.
Vi som älskar denne antihjälte som
lever ett stilla liv i Gamla Stan och som
på olika sätt alltid blir inblandad i mord
och andra ruskigheter. Det är för hans
skull vi idag reser runt i landskapet och
njuter av samma vyer som vår hjälte
upplevt.
Här åt vi vår medhavda matsäck och
pratade Homanminnen med varandra.
Gården har numera en annan ägare,
som hade vänligheten att låna ut trädgården till oss. VSF läste ur böckerna ”
Utsikt från min trappa” och ”Häxhammaren”. Läs dem gärna!
Resan gick vidare till Viby Prästgård.
Här bor och verkar den flitige och företagsamme kyrkoherden Benjamin Lundqvist. Du kan om du vill ta in och bo i
det Vandrarhem som är iordningställt på
prästgården. Han har även läst ” Drakguldet” och där berättar Johan Kristian
att hans pojkrum låg på tredje våningen.
Det finns idag ett tomt rum däruppe,
som ni kära vänner kan få vara med att
möblera upp. Ett HOMANRUM med
andra ord. Har ni idé om hur det ska
möbleras så hör av er till: benjamin.
[email protected]. Han tar
emot alla förslag.
Vi gick även runt i den gamla prästgården som är renoverad. Där fanns mycket
att titta på.
Man håller på att anlägga ”samma”
trädgård som fanns på Prosten Gustaf
Wilhelm Gumaelius tid. 1834 anlade
han sin trädgård och han grävde själv.
Den låg i ett idealiskt läge med södersol
och en långsam sluttning ner mot Vibysjön. Han köpte fröer i Strängnäs inför
flytten till Viby.
Resan gick sedan vidare till Askersund. Vi beundrade kyrkan som är ritad
av Jean de la Vallé, en av Riddarhusets
arkitekter och Erik Dahlberg, mannen
bakom Suecia Antiqua.
Heidenstam använde orden ”landsbygdens Riddarholmskyrka”. Vi såg det
stora kullerstensbelagds torget och denna lördag pågick torghandeln där. Här
ligger ICA som Johan Kristian Homan
handlar i när han är i Askersund eller
dess närhet.
Vi kör mot Åmmebergs herrgård. På
trappan hälsas vi välkomna av Ingrid
och Jan Mårtenson som sedan 1986
sommarbor på herrgården. Hit kom man
VSF på Gipperstas trappa.
Ovan och nedan: VSF på den Katolska
kyrkogården (Tsarens Guld).
VSF berättar vid Viby Kyrka.
när Gippersta blev för litet för familjen.
Den nuvarande herrgården var tjänstebostad för gruvdirektören, men ansågs
under senare tid för stor för honom och
huset såldes.
VSF:s hustru Ingrid Giertz Mårtenson
har skrivit en akademisk avhandling om
gården och hon berättade att arkitekten
hette Ivar Tengbom, mannen bakom
Konserthuset i Stockholm, Högalidskyrkan och Sankt Nikolai Kyrka i Halmstad,
ritade det nuvarande huset. Vi fick höra
massor om husets historia, allt medan vi
bjöds på förfriskningar i stora salongen.
Sedan gick vi till Orangeriet och där
finns druvstockar från början av 1900-talet. De bar massor av små blå druvor som
inte var mogna ännu. Det var kanske tur
för vi var många. Ingrid berättade att de
äter och ger bort frukten. Men visst är
det exotiskt med vindruvor i Sverige. Här
växte även persikoträd och det ger mycket frukt. Frukten är små som golfbollar
och mycket saftiga. Citronträdet som bar
frukt står här under sommaren. men får
sedan övervintra i gästhuset. En stor härlig Mårbackapelargon stod på bordet.
Vi tackar för att vi fick gästa detta
hemtrevliga hem en stund.
Namnet Homan kommer från latinets humanus, engelska
human. På svenska blir det mänsklig. Det finns 82 personer
som heter Homan i Sverige. De flesta heter Homan som förnamn. Bara 8 personer förutom Johan Kristian heter Homan
i efternamn. De är dock inte släkt med vår Homan.
Bland personer som heter Homan finns Homan Pizzeria i
VSF pekar ut rummet på andra våningen
på Gippersta. Där skrevs den första
Homandeckaren.
Äntrar bussen och åker för att titta på
den Katolska kyrkogården, som är belägen i skogen vid Åmmelångens strand. I
boken ”Tsarens guld” är den rysk och jag
trodde att den var uppdiktad och inte
fanns i verkligheten.
Men den finns! Vid våra tidigare resor
har vi varit här i maj/juni och då blommar massor av liljekonvaljer här i skogen.
Vi gick runt och läste på gravstenarna
och det fanns en från 1995. Här är stilla
och tyst och vi passar på att tacka Jan
Mårtenson för att han har tagit sig tid
att visa oss sitt Närke innan han tar vägen hem över fälten till sin gård.
Vi tackar även Leif Berg som lagt ned
tid och ork för att vi skulle få denna härliga resa som ger många minnen i framtiden.
Något att tänka tillbaka på i vinter när
snön ligger djupt.
Vår chaufför Peter fick av Jan en Homandeckare med dedikation som tack
för en behaglig färd mellan Stockholm
och Närke.
Text och foto: Monika Stenlund
Borås, Homan al Sadat i Haninge, Homan Elfström i Mölndal,
Ho-Man Wong i Stockholm samt Evert Homan i Sollentuna.
Skulle någon med namnet Homan läsa detta är han
välkommen som medlem i Homansällskapet utan avgift
första året. Om alla 82 svenska Ho-män anmäler sig ordnar
vi ett särskilt möte bara för dem.
7
Avsändare:
HomanSällskapet
c/o Monika Stenlund
Strindbergsgatan 32
115 31 Stockholm
Jul i Johan Kristian Homans värld
Det hade snöat i flera dagar
och hela stan var inbäddad
i ett tjockt vitt täcke av snö.
Stora, vita lappvantar singlade
långsamt ner över Köpmangatan, som låg tyst och stilla.
Inte en människa syntes fast klockan
bara var halv åtta. Folk satt väl hemma
och drack glögg och slog in julklappar.
Sankt Göran och hans häst hade fått ett
överdrag av vit snö liksom draken, och
den ädle riddarens svärd. Göran och draken hade fått en vit varm mössa.
Uppe i våningen satt Johan Kristian
och sysslade med att slå in julklappar.
Han hade köpt en vacker sjal som både
värmer och är vacker till sin allt i alla Ellen Andersson som bor på Köpmangatan 11. Hon är värd den.
Idag hade hon varit och städat och
tvättat samt stukit skjortor, som skulle räcka hela julhelgen. Vidare hade
det stått en härlig nygräddad kardemummakaka på köksbordet. Cléos
favorit. Hon kan begå brott för en
kaksmula.
Men hon hade även tagit med
smakprov på småkaksbaket hemifrån. Ellen är av den gamla stammen så här gäller sju sorter.
Här fanns Mandelmusslor med
hallonsylt(hallonen plockades en solig
dag hos hennes syster utanför Askersund i Närke), Julstjärnor, Klenäter,
Bondkakor, Nötkakor, Finska pinnar,
spröda Mördegslöv och naturligtvis
Pepparkakor utbakade som både grisar och harar med glasyr.
Ellen hade ”det gamla i sig”
det ska bakas och göras
julkorv och även
ljusstöpning
stod på
hennes
lista.
Hur i all sin dar skulle Johan Kristian
klara sig utan henne ?
Francine, hans tilltänkta var som vanligt ute på resa. Denna gång hade hon
vaktat statsministern och de skulle landa
på Arlanda i morgon bitti.
Hon skulle hon bara packa om för att
resa med Johan Kristian ned till Björkesta,
det vackra lilla slottet vid Båvens strand i
Sörmland som var hennes barndomshem.
Här firades en gammaldags jul. Julkärven till småfåglarna hade ställts ut redan
vid advent och hade även hunnit bytas
mot en ny. Här fanns gott om domherrar
och andra småfåglar. Det var många gäster
i kärven. En stor gran med ljusslinga stod
i rundeln framför slottet och lyste så fint
när mörkret faller och snön ligger i drivor.
Inne i slottet stod en vackert smyckad
gran i blickfånget i salongen. Man såg
den redan från hallen och spred julstämning. Under granen låg massor av paket
för hela släkten Silverstierna samlades
under julhelgen.
Trots att grevinnan Claudette var fransyska så höll hon hårt på de svenska sederna. Alltså tomte på Julafton och häst
och släde till kyrkan på Juldagsmorgonen.
I alla år har det ätits julmiddag i det
stora slottsköket. Här glänste kopparkärlen i de levande ljusens sken inga elektriska lampor störde idyllen.
På den gamla vedspisen stod ”det varma”. Små vältrillade köttbullar, hemlagad
julkorv, Janssons frestelse, revbenspjäll och
rödkål, brunkål till den som föredrog det.
På bänken stod Glasmästarsill, Senapssill, Vitlökssill. Strömming både
inlagd och lådor. Här fanns lax i alla de
former, rökt, gravad och inkokt.
Mitt på bänken stod ett stort grishuvud med ett rött äpple i munnen och
bredvid en härlig griljerad skinka.
Rökta korvar och pressylta och hemlagad leverpastej. Hemlagad senap gjord
av greven själv. Han hade malt senaps-
frön med kanonkula och detta var hans
bidrag till julbordet. Smaken var det
inget fel på styrkan var perfekt.
I stora salongen fanns gottebordet
med hemlagad tryffel, marsipankulor,
knäck, mintkyssar och hemlagad gräddkola. Hur hann hon med allt, grevinnan.
Numera fanns det inget tjänste- folk på
slottet. Annat var det förr!
Johan Kristian Homan såg fram emot
av att resa dit. Han packade även med
geväret för det skulle anordnas en harjakt i mellandagarna. Man kunde ju inte
sitta inne och läsa böcker hela tiden.
Innan han träffade Francine hade
han firat jul hemma på Köpmantorget i
sällskap med Cléo. Då handlade han julmaten på Östermalmhallen och det var
inte det sämsta. Julotta hade han gått
på i Storkyrkan på juldagsmorgonen.
Kyrkkaffe hade han druckit med Ellen
Andersson och fått smaka hennes kakor
bakade på riktigt smör.
En jul på hotell Vättenhus slutade
med både snöstorm, elavbrott och ond
bråd död. Han ville inte minnas detta.
Vänner hade han kvar i Viby så även
där hade han firat jul med kyrkbesök
på Juldagsmorgonen. När psalmen ”Var
hälsad sköna morgonstund” spelades
tyckte han se sin gamle far i predikstolen. Allt var på påtagligt nära på något
sätt. Alla barndomsjular när man var
tvingad att sitta i julotta. Nu gick han
frivilligt och tyckte om det.
Han tänkte på när han firat jul med
sin kollega och trätobroder Eric Gustafson i hans våning i Gamla Stan. Även då
hade döden kommit emellan.
Men numera var det på Björkesta som
jul och nyår firades och han såg fram
emot detta.
God Jul och Gott Nytt År önskar
Monika Stenlund