Transcript Svar till Anders Sirén (referens: ÅU 22.7.2013 och hans presentation

Svar till Anders Sirén (referens: ÅU 22.7.2013 och hans presentation i Dalsbruk
12.09.2013),
Anders Sirén har rätt, vi måste göra stora ansträngningar mot
klimatförändringen. Om vi inte gör någonting kommer de framtida
konsekvenserna att vara mycket dramatiska.
Men hans sätt att kämpa mot problemet genom att döma de förnybara
energikällorna är inte övertygande.
Herr Siréns främsta argument mot vindkraft är att de endast producerar ren
elektricitet, men för ett alltför högt pris för den finländska skattebetalaren.
Enligt hans scenario skulle vindkraften, som understöds med subventioner, leda
till att mängden dyra kolkraftverk i t.ex. Danmark knuffas ut ur
energimarknaden (vilket är exakt det som är meningen med subventionerna).
Men det stängda kolkraftverken i Danmark kommer att sälja sina
utsläppsrättigheter via den Europeiska utsläppshandeln (ETS) till t.ex. ett
stålverk i Belgien, som sedan producerar koldioxid där. Därför uttalar sig Herr
Sirén om att vindkraften (eller annan förnybar energikälla) inte minskar på
koldioxidutsläppen.
Men är detta faktiskt ett sådant “noll”-scenario som han beskriver?
För det första: efter att kolkraftverken stängs produceras energin i en allt större
mängd med vindkraft, vilket betyder att koldioxidutsläppen minskar. För det
andra: vår ekonomi behöver stål. Stål måste produceras på något sätt och under
sin tillverkning uppstår koldioxidutsläpp. Om inte utsläppshandeln skulle finnas
skulle stålverket endast producera koldioxid utan konsekvenser. Men i och med
utsläppshandeln måste de köpa utsläppsrättigheter, vilket gör produceringen av
stål dyrare. Utsläppshandeln är som en typ av miljöskatt. Stålverket måste nu
investera i en effektivare teknologi för att minska på koldioxidutsläppen under
produktionen och på så sätt minska på de extra kostnaderna. Utsläppshandelns
motivering är precis denna, att leda till en renare produktionsprocess.
Problemet med utsläppshandeln ligger dock i att det har givits alltför många
gratis utsläppsrättigheter. Det existerar fortfarande utsläppsrättigheter från
2005 på marknaden. Konsekvenserna: eftersom det existerar flera
utsläppsrättigheter än den koldioxid som industrin producerar (speciellt under
lågkonjunktur) är priset för utsläppsrättigheter idag 5,66 €, vilket är endast en
sjättedel av det eftersträvade priset.
Det är viktigt att poängtera, att priset för utsläppsrättigheterna inte
speglar de verkliga kostnaderna för hur koldioxid påverkar klimatet! Det
är frågan om ett konstgjort pris uppgjort av ETS politiska marknadssystems
struktur. Hur slumpmässiga prisen för utsläppen är blir verklighet först när man
jämför de europeiska priserna med priserna för utsläppshandeln i Australien: ett
ton koldioxidutsläpp ”kostar” där 24,15 €, vilket är fem gånger mera än i Europa.
Herr Sirén har på ett elegant sätt lämnat bort alla dolda eller ogynnsamma
effekter av t.ex. kolkraftens kostnader och skador. I den vetenskapliga världen
kallas dessa eLECO ”Extended Levelised Costs of Electricity”.
I en studie från 2012 av internationellt bekända experten dr. David Clubb (bl.a.
tidigare medlem av ”The European Commission Expert Group on Future
Transport Fuels”) har även de utomstående kostnaderna, såsom
utjämningskostnader (dagar utan vind eller sol) samt koldioxidutsläpp, risk för
skador och konsumtion av vatten, tagits i hänsyn. Vindkraft byggt på land har
visat sig vara den billigaste av alla energikällor när man studerar de verkliga
kostnaderna, vilket förklarar varför vindkraften på en global nivå varit så
framgångsrik:
eLCOE (€/GWh, 2005 prices)
450,000
400,000
350,000
300,000
250,000
200,000
150,000
100,000
50,000
0
-50,000
External
impact
Ökade utjämnade kostnader för elektricitet (Extended levelised cost of electricity,
eLCOE), dvs. LCOE (Levelised Cost of Electricity) adderat med de negativa externa
effekterna. De negativa externa effekterna indikerar att det finns en ekonomisk
fördel utöver själva elproduktionen. Staplarna anger kostnadsintervallet som
uppstår från en känslighetsanalys.
Vad skulle Herr Sirén föreslå som lösning att minska på koldioxidutsläppen?
Hans lösning till problemet är att man i Finland ”bara” ökar på bränslets,
dieselns, gasens och oljans skatt. Och invånarna skulle betala en mindre
inkomstskatt. Så enkelt.
Idag kostar en liter diesel 1,50 €. Mera än hälften av priset är redan skatt. Låt oss
anta att priset höjs till 1,8-2 €/liter som en konsekvens av höjning i
bränsleskatten. Vad skulle hända? Alla produkter i Finland skulle i genast bli
dyrare. Alla produkter vi vill exportera blir dyrare.
Men vad händer till de stora producerarna av koldioxid som pappers och
gruvindustrin Finland? Flera av dem påstår att de är “systemrelevanta” och
måste skyddas, vilket betyder att de kommer att befrias. Industri som inte är så
systemrelevant kan bli tvungna att betala extra och i bästa fall investerar de
mera pengar i modern teknologi för att minska på sina koldioxidutsläpp. Men de
kommer att sälja sina koldioxidrättigheter till andra länder, t.ex. till Belgien, för
att finansiera sina investeringar. Detta är precis samma effekt som Herr Sirén
har anklagat vindkraften för!
Jord- och skogsbrukarna kommer att möta hårda tider. De har inga
utsläppsrättigheter att göra handel med. De är tvungna att endera investera i
moderna maskiner för att minska på deras diesel konsumtion eller så måste de
använda hästar igen varannan dag.
Allt detta har ett mycket högt pris: minskningen av inkomstskatten minskar på
kommunernas inkomster väldigt mycket.
Det blir även dyrare att använda privatbilar, vilket resulterar i en stor avfolkning
av landsbygden. Det kommer inte längre att finnas pengar för snöröjning
vintertid med tunga maskiner. Unga familjer flyttar från skärgården till större
städer var de inte längre behöver en egen bil. Flera jordbrukare måste ge upp sin
näringsgren.
I sitt scenario skulle Herr Sirén inte ens ge tillbaka skattepengarna som sparats
genom att inte understöda de förnybara energiformerna. Han vill instället
spendera pengarna för sina egna ekologiska projekt i Skärgården.
Ansgar Hahn
VD, Egentliga Finlands Energi Ab (efe)
VD, Lounaisvoima Oy