Transcript Kort introduktion om Ekolsunds slott och arboretum

Kort introduktion om Ekolsunds slott och arboretum
Ekolsunds arboretum, ligger i Enköpings kommun nära Mälaren. Med arboretum förstås ett område med en
samling av olika vedväxter, främst träd som odlas för vetenskapliga syften, rekreation eller andra ändamål. Det
är ett av de största arboreterna i Sverige och bland privata det största. Ekolsund var förr kungligt slott som ägts
av bl a Gustav Vasa och Gustav III. Då var det en av landets största egendomar med en praktfull s.k. fransk park
framför själva slottet, se bilden nedan ur Dahlbergs praktverk Suecia Antiqua et Hodierna. Intill parken fanns, av
kartor och bilder att döma, redan då ett ganska tätt skogsområde t o m med gran . Detta är dels är en synnerligen
otypisk slottsinramning, vilket leder tanken till att dagens barrträdsdominerade arboretum har en förlaga långt
tillbaks i tiden – man kanske bedrev mönsterskogsbruk liksom på andra kungliga slott.
Efter Gustav III tid kom slottet och den enorma egendomen 1785 i den skotska bankirsläkten Setons ägo. De lät
bevisligen plantera en hel del silver- och nordmannsgranar, vilka ännu lever och lade då grunden för dagens
arboretum. 1917 inköptes ett nedstyckat Ekolsund av Carl G. Kempe (MoDo:s ägare) och under hans tid hade
Ekolsunds arboretum en glansperiod med nyplanteringar och intensiv skötsel – man högg troligen ner en hel del
av den Setonska epokens träd för att kunna nyskapa – nödvändigt i både skogsbruk och vid skötsel av ett
arboretum. Tanken var bl a att undersöka lämpligheten av olika trädslag i svenskt skogbruk. Många arter visade
en mycket god tillväxt vilket är förväntat med tanke på det extremt gynnsamma läget vid Mälarens strand. De
rent skogliga slutsatsernas värde för MoDo-innehavet i Norrland var däremot ringa.
1967 övertogs Ekolsund av Kempes döttrar. Den intensiva skötseln blev man helt enkelt tvungen att minska men
en hel del nyplanteringar och återkommande röjningar fortsatte. Arboretet utnyttjades under 20 år inom
jägmästarutbildningen och fortfarande besöks det för samma ändamål för studenter från SLU. 2001 köptes
Ekolsund av Raija Ohlin och går nu mot en ny, ljus framtid som bl.a. konferensanläggning och Hälsans Slott. I
denna utgör arboretet en viktig och unik inramning, som tillsammans med värdshuset och slottet ska attrahera
besöksgrupper. Sedan 2003 leds skötseln av arboretet av undertecknad med 30 års erfarenhet av detsamma med
viss hjälp från Enköpings kommun samt Stora Enso.
Arboretet har 2003 och 2007 genomgått genomgripande gallringar av silvergran och ek, det har röjts och städats
upp genom tillmötesgående samarbete med Ljungbergsfonden och Skogsvårdsstyrelsen samt åtskilligt eget
arbete. En mycket viktig partner är StoraEnso som vid alla större avverkningar tillhandahållit råd, maskingrupp
och manuellfällare. Trots de ganska okonventionella avverkningarna har nettona varit goda. Upprustningen av
arboretet har fortsatt genom att grundligt inventera det, mäta upp det, förse det med ett fast koordinatnät,
nyplantera, komplettera skyltningen, bygga broar av lärk från arboretet samt att utarbeta beskrivningar för olika
målgrupper. Målet är att attrahera olika grupper av besökare från allmänt parkintresserade till dendrologer,
skolor, skogsstuderande och friluftsfolk. Ett viktigt mål med arbetet är att öka intresse för träd, skog och
skogsbruk bland allmänheten och stimulera till uteliv.
Stora delar av Ekolsunds arboretum, ca 15 hektar, består idag av silvergranskog uppblandad med kustgran,
jättethuja, serbisk gran, vanlig gran, tall och ek. Dessa anlades som just blandskogar och nyttjas nu som en – låt
vara ganska udda – produktionsskog och de håller vid 60 år, efter gallringarna omkring 450m3sk/ha. Enstaka ca
130 år gamla silvergranar har volymer på 25m3sk och årligen tillkommer ca 0.25 m3 i varje årsring i dessa träd!
Kustgranen, Abies grandis, kustgran från V USA är i särklass mest snabbväxt, 65 år gamla träd innehåller
omkring 8m3sk och har fördelen att de inte betas av rådjur. Bestånden av kustgran på Ekolsund är inte mätbara
på beståndsnivå men produktionsförsök i Sydsverige visar tillväxter på 25-30m3sk/ha år – väl i klass med
subtropiska plantager! Abiesarterna virke är kådfritt och utmärkt till massa, plywood men som sågat mest panel
och obelastat virke. Rotröta är på Ekolsund i det nämaste okänt på Abiesarterna men allmänt på vanlig gran.
Anläggningen hyser idag omkring 180 olika trädarter, ett stort antal buskarter samt ett otal sk kultivarer (t ex
Ornäsbjörk, blodbok och olika Thujasorter). Arboretet är ett av de få som har både en traditionell del på ca 5
hektar med enskilda trädexemplar och en del på 15 hektar som har karaktär av beståndsarboretum, se ovan.
Kartan nedan har inte utrymme att redovisa var de olika arterna finns i arboretet, kartans punkter ger dock en god
fingervisning var de mer intressanta delarna ligger och några speciellt intressanta träd har angetts. OBS att de
dekorativa porslinsskyltarna inte alltid visar korrekt artnamn men väl släktsnamn.
Arboretet har under Kempe delvis planterats ganska oordnat med blandning av arter från helt olika länder och
olika släkten Framtida åtgärder går därför ut på att ordna upp det mer efter olika teman så att arter från en region
samlas. Så har tex ett halvhektar f d silvergranskog huggits ner för att ge plats för en Nordvästamerikansk
blandskog med Douglas, jättethuja, kustgran, sitkagran, stickgran, kaskadgran, amerikansk bok, grå valnöt, samt
hemlock. Ett annat område har omskapats till en centraleuropeisk lövblandskog med bok, lind, ek, lärk och lönn.
Andra delar har förnyats, ca 70 st 120-åriga ekar har fällts för att ge plats för ett nytt område med lönnar, björkar
m fl lövträdssläkten. I den norra delen har ca 1 ha avverkats på all gran, silvergran, björk och den mesta tallen
för att ge plats för en ny skiktad skog av kustgran med inslag av andra arter (kvarstående träd av bl a serbisk
gran, turkisk gran, makedonsk tall mm). Totalt har under åren 2000 – 2009 skog, främst silvergran, för
sammanlagt 250 000 kr netto avverkats.
Viktigare arter inom större släkten:
Pinus: sylvestris, nigra, contorta, leucodermis, uncinata, ponderosa, cembra, peuce, monticola, densiflora
Picea: abies, orientalis, omorica, mariana, engelmanni, sitchensis, pungens, glauca, breweriana, glehnii,
jezoensis, koyamae. Pseudotsuga menziesii. Tsuga: heterophylla, canadensis, diversifolia, mertensiana. Larix
decidua. Abies: alba, cephalonica, sibirica, lasiocarpa, balsamea, amabilis, grandis, procera, holophylla, veitchii,
homolepis, koreana, mariesii, Larix europaea. Thuja: plicata, occidentalis, koreana, standishii.
Chamaecyparis: lawsoniana, obtusa, pisiformis. Cryptomeria japonica. Taxus baccata, x media, Metasequoia
glyptostroboides, Ginkgo biloba.
Acer: platanoides, pseudo-platanus, negundo, griseum, circinatum, palmatum, tataricum, macrophylla,
pensylvanicum, saccarinum. Aesculus: hippocastanum, carnea. Betula: pendula, pubescens, papyrifera, ermanii,
albo-sinensis, lenta, lutea. Carpinus: betulus, caroliniana. Castanea sativa. Celtis australis, Cercidiphyllum
japonicum. Corylus: avellana, colurna. Fagus: sylvatica, grandifolia, orientalis. Fraxinus: excelsior, ornus,
pensylvanica.. Juglans: nigra cineria, ailanthifolia. Liriodendron tulipfera. Magnolia kobus, Nothofagus
antarctica, Ostrya carpinifolia, Populus alba, tremula, lasiocarpa, simonii, Prunus: avium, nigra, div kultivarer.
Pterocarya fraxinifolia, Quercus: robur, cerris, macranthera, rubra, palustris, mongolica. Salix alba samt div
kloner. Sorbus aucuparia, intermedia, hybrida, tomentosa, aria coll., torminalis.Tilia, cordata, platyphylla, X
europaea coll., americana. Zelkova serrata. Ärtväxter: Robinia, pseudoacaia, Cladastris lutea , Laburnum
anagyroides
Börje Drakenberg maj 2010