Förord

Projektet om förintelsen är ett årligen återkommande projekt vid Gymnasiet i Petalax. Arbetet innefattar dels en kurs under vecka 8, där vi lär oss mera om denna mörka period i historien, och dels en resa till Polen, som i år ordnas 18-22.4. Huvudmålet för vår resa till Polen är ett besök till förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Kursen under vecka 8 bestod av föreläsningar, diskussioner och filmanalyser, men även av elevernas självständiga arbete. Detta häfte är ett resultat av elevernas egna arbeten. I år har Ann-Charlotte Söderman och Kerstin Björkas huvudansvaret för projektet. Följande elever har deltagit i förintelsekursen 2013: Ahläng Sofia Berglund Jon Bošnjaković Samira Čavčić Adna Fogde Sebastian Holmgren Julia Kronholm Lena Lundegård Sofia Lönnvik Fanny Lönnvik Matilda Mušić Amir Nilsson Sara Orre Isabelle Renkonen Sebastian Strengell Frida Svenns Emma Svenns Lina Utgård Sofie Åkerman Alexander Åkerman Paulina Förintelseprojektets deltagare 2013. På bilden saknas Lina Svenns.

Innehållsförteckning

1. Förintelsen – år för år 2. Antisemitism och raslära 2.1. Antisemitism 2.2. Raslära 3. Nazismen som ideologi 3.1. Symboler 3.2. Nazismens uppkomst 3.3. Den ariska rasen 3.4. Antisemitism och judehat 3.5. Nynazism 4. Hitlers väg till makten 4.1. Första världskriget 4.2. Tiden efter kriget 4.3. Hitler i fängelset 4.4. Den stora depressionen 4.5. Tyskland blir diktatur 5. Hitlers bödlar 5.1. Heinrich Himmler 5.2. Adolf Eichmann 5.3. Joachim von Ribbentrop 5.4. Josef Mengele 5.5. Hermann Göring 6. De kvinnliga nazisterna 6.1. De njöt av att plåga 6.2. Gick samma öde till mötes 6.3. Eva Braun – „Odjurets älskarinna“ 7. Nazisternas förintelseläger 7.1. Auschwitz-Birkenau 7.2. Chelmno 7.3. Belzec 7.4. Treblinka 7.5. Majdanek 7.6. Sobibor 8. Politiskt motstånd i Nazityskland 8.1. Ernst Thälmann 8.2. Vita Rosen 8.3. 20-juli-attentatet 9. Nazismens propaganda 9.1. Propaganda före maktövertagandet 1919 - 1933 9.2. Propaganda efter maktövertagandet 1933 – 1945 9.3. Propagandan under kriget 1939 - 1945 9.4. Joseph Goebbels 10. Nürnbergprocessen 10.1. Anklagelser 10.2. 10.3. Åtalade Jakten på förbrytarna som flydde

1. Förintelsen – år för år

År 1918:

Tyskland förlorade första världskriget. I och med Versaillesfreden förlorade Tyskland flera landområden och var också tvungen att betala krigsskadestånd, som gjorde att Tysklands ekonomi rasade och gjorde det oroligt i landet. Tyskland skulle också erkänna att de ensamt var skyldiga till att kriget började. Det här är en bidragande orsak till nazismens början.

År 1920:

Tyska arbetarpartiet bytte namn till Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet (NSDAP), alltså nazisterna, efter att Hitler hade gått med i partiet.

År 1921:

NSDAP. Hitler blev partiledare för

År 1923:

Hitler och nazisterna försökte ta makten genom en kupp, kallad ”ölkällarkuppen”. Kuppen miss lyckades och Hitler hamnade i fängelse 1924, där han skrev ”Mein Kampf”.

År 1933:

Adolf Hitler blev rikskansler och fick makten i Tyskland, NSDAP blir kommunister och det enda tillåtna partiet i Tyskland. Dachau, som var det första koncentrationslägret togs i bruk, de flesta fångar var socialdemokrater, däremot släpptes de flesta fria efter en tid. De fanns egentligen ingen plan för förintelsen ännu, utan nazisterna ville bara att judar skulle bort från landet så Tyskland skulle bli ett judefritt land. Därför förföljde man judar och tog bort deras medborgerliga rättigheter, och med det försvann deras möjlighet till att försörja sig.

År 1934-1939:

Olika lagar som begränsade judarnas rättigheter kommer till. Några exempel på detta var att judar inte fick vara med i militären, att judiska barn inte fick gå i tyska skolor och att judar inte fick gifta sig med tyskar. Dessutom skulle judiska kvinnor lägga till ”Sara” i sitt namn och judiska män ”Israel” 1934 blev Hitler Fürer för det tredje riket, eftersom Paul von Hindenburg, som var president, dog. Kristallnatten inträffade i november 1938. Den polsk-tyske juden Herschel Grynszpan sköt en tysk diplomat vid namn Ernscht vom Rath i Paris, och för detta bestraffades alla judar. Judiska affärer och synagogor förstördes och ca 30 000 människor skickades till koncentrationsläger.

Ett spel som en tysk har tillverkat. Spelet heter ”Juden raus” som på svenska betyder ”Ut med j udarna”. Spelet menades att vara ”väldigt ett roligt spel” för barn och vuxna.

År 1940:

Flera getton bildades och alla judar i Warszawa, Polen förs ihop i ett enda getto. I juni börjar Auschwitz att användas.

År 1941:

Alla judar måste bära davidsstjärnan, som är en gul stjärna med 6 hörn. I Polen införde man det här redan år 1939.

Auschwitz II, Birkenau blir ett förintelseläger. Göring ger i uppdrag åt Heydrich att dra upp riktlinjerna för ”den slutgiltiga lösningen”

År 1942:

Tidigt på året håller man en konferens för att planera verkställandet av ”den slutgiltiga lösningen”. Detta år var det även första gången som judar transporterades med tåg till Auschwitz, och dödades i gaskamrar med ämnet Zyklon B-gas. Flera förintelseläger öppnas, två av dem var Sobibor och Treblinka.

Treblinka. Sammanlagt mördades här 870 000 människor, de flesta var polska judar. 29 000 var icke polska judar och 2000 var romer.

År 1943:

I Auschwitz-Birkenau görs fyra stycken krematorier med gaskammare färdiga och tas i bruk.

År 1944:

Tyska officerare försökte döda Hitler, genom att lämna en bomb i rummet där han var, försöket misslyckades och Hitler fick bara några småskador. Efter detta avrättades många officerare, för att Hitler ville hämnas. Röda armén befriade Majdanek som var ett förintelseläger. I Auschwitz slutar man med att döda med Zyklon B i gaskamrarna.

År 1945:

Den 27 januari befriades Auschwitz av den Röda armén

Från 1942 mördades mellan 1,2 miljoner till 1,6 miljoner människor i Auschwitz, främst judar, i gaskammare. Här utfördes också grymma medicinska experiment på fångarna.

Den 30 april tog sig Röda armén in i Berlin, Hitler tog självmord när soldaterna var ca 500 meter från hans bunker. Den 20 november började den så kallade Nürnbergprocessen, en rättegång där 24 militära och politiska ledare i nazityskland ställdes inför rätta. Rättegången höll på ända till 1 oktober 1946.

Nürnbergprocessen 1945-1946

2. Antisemitism och raslära

2.1 Antisemitism

Ordet kommer från grekiskans ´anti´ som betyder mot och ´semit´ som betyder jude. Ordet användes för första gången av den tyske agitatorn Wilhem Marr för att benämna de pågående och aktuella judefientliga kampanjerna. Ordet användes snart för att beteckna fientlighet mot judarna och judendomen.

Antiken:

Cicero

Fientligheten mot judar var inte så utbredd under antiken. Caesar bl.a. gav judarna tillåtelse att fritt få utöva sin religion och kejsaren Augustus befriade dem från kejsarkulten. Även de judiska upproren mot romarna 66-73 och 132-135 e.kr som slutade blodigt ledde det inte till en ökad effekt på judefientlighet i riket. Men det förekom kritik mot de judiska sederna från flera av de antika författare bl.a. som Cicero, Tacitus och Juvenalis. Kritiken riktade sig främst mot seder som omskärelsen, sabbaten och deras matvanor och deras förbud att göra en bild av gud. I Nya Testamentet och i den äldsta hittade kristna litteraturen förekommer hat mot judendomen. I det Gamla Testamentet betraktade judarna, som blev de första kristna, Jesus som den utlovade Messias. Men de flesta av judarna anknöt sig inte till den nya tron och det uppstod konflikter. Bl.a. ansåg sig de kristna att vara ”Det sanna Israel” (dvs att de ansåg sig som de rättmätiga arvtagarna till Gamla Testamentet) istället för judarna. Judarna blev också anklagade för att ha dödat Jesus och förstörelsen av Jerusalem år 70 e.kr. År 312 blev kristendomen den officiella religionen i riket, vilket ledde till att man genom lagstiftning började man skära ner på judarnas rättigheter.

Medeltiden:

I slutet av 300-talet och i början av 400-talet, gick man från antiken till medeltiden och antisemitismen ökade. Från och med nu fråntogs rätten för judarna att bygga nya synagogor, inneha statliga ämbeten, att ha kristna slavar och att få gifta sig med en kristen. Och ganska så snart så började det även komma falska rykten om judarna, bl.a. att de dödade kristna barn för att använda deras blod till sin påskfest, eller i samband med den stora pesten (digerdöden) år 1348-1350 att de förgiftade brunnarna. Med dessa anklagelser och falska bevis ledde det till rättegångar som

sedan Gaml sanning”. ledde till avrättningar eller fördrivning av judarna. I samband med korstågen under slutet av 1000-talet och 1200-talet, förekom det många organiserade övergrepp och även massakrer på judar. Det hände även ibland att påvarna ingrep för att förhindra att judarna utrotades helt. Enligt dem var de a Testamentets folk och betraktades samtidigt som ”vittnen för den kristna .

Korstågen under medeltiden

I de muslimska länderna hade judarna begränsande rättigheter men fick ett lagligt skydd över sig som skydd mot övergrepp. De kallades för dhimmi som betyder ”skyddade”. Även fast de var skyddade förkom det ofta övergrepp, men sällan lika hemska som i de kristna länderna.

Nya Tiden:

Under den nya tiden förbättrades inte judarnas livsvillkor förrän i slutet av 1700-talet. Detta berodde på att de kom nya idéer om respekt i bl.a. religiösa frågor som ledde till en ny inställning till judarnas levnadsätt, men i bl.a. Väst- och Mellaneuropa blev det snarare tvärtom. Den franska revolutionen 1789 medförde också förbättrade villkor för judarna i Frankrike och de länder som var beroende av Frankrike efter Napoleonkrigen. Dessa villkor gick ut på att judarna skulle få fulla medborgerliga rättigheter. Men under största delen av 1800-talet uppkom det motreaktioner, från bl.a. medborgare och köpmän som ansåg att sina ekonomiska intressen hotade av att judarna fick konkurrera fritt. Under 1800-talet började rasbiologerna dela in människor i raser efter hudfärg och även i andra kroppsegenskaper. Med denna teori kunde rasbiologerna tala om en ariska ras som var överlägsen och om en semitisk ras som var underlägsen, det vill säga judarna. Då nazisterna kom till makten 1933 inleddes en stor serie med antisemitiska aktioner. Judiska affärer och företag fick en skärskild märkning och böcker som var skrivna av judiska författare, brändes offentligt på bål. Och under samma år blev judarna

utestängda från statlig tjänst. Senare, år 1935 i Nϋrnberglagarna, fråntogs judarna medborgerliga rättigheter och dessutom förbjöds de att få gifta sig med arier. Under natten mellan den 9-10 november 1938, den s.k. Kristallnatten, förstördes hundratals synagogor och runt 30 000 judar fördes till koncentrationsläger. Från och med det gick all judisk egendom till arisk ägo. Diskuterandet av judefrågans slutgiltiga lösningen skedde i januari 1942 i Wannaseekonferansen. Där bestämdes att alla judar skulle föras till ett koncentrations- , tvångs- eller till ett förintelseläger. Efter flera undersökningar har det kommit fram att runt 6 miljoner judar dödades under andra världskriget.

Här skedde Wannseekonferansen

2.2 Raslära Allmänt om raslära

Raslära eller rasbiologi är namnet på vetenskapen om människans arv och ärftlighet. Den växte fram ur flera olika idétraditioner bl.a. inom anatomi och arkeologi. Rasbiologin utvecklades olika i olika länder men förknippas kanske mest med nazisterna. Runt år 1900 började man använda rasbiologin som ärftlighetsforskning om människan, inriktningen var ofta uttalad rashygienisk.

Eugenik

Eugenik är en undergrupp inom raslära och innefattar idén att förädla människan biologiskt och på så sett förbättra människan. Eugenik kan sedan i sin tur delas in i två undergrupper, positiv eugenik och negativ eugenik. Den positiva eugeniken syftar på att man försöker öka antalet ”lämpliga” föräldrakombinationer. Den negativa eugeniken däremot syftar på att man på olika sätt, bl.a. sterilisering, försöker förhindra att barn från olämpliga föräldrar föds. En av orsakerna till att eugeniken och rasläran uppkom kan vara det att i Europa har tankar om och rädsla för att människan håller på att försämras länge funnits. Under 1800- talet ville man att biologer och läkare skulle se över problemet och hitta en lösning. Francis Galton blev personen som först började använda termen eugenik. Galton ville även att eugeniken, ungefär som djur- eller växtförädlingen, skulle utvecklas till en vetenskap. Francis Galton I början av 1900- talet återupptäckte man Mendels ärftlighetslagar och det allmänna intresset för eugenik började växa sig väldigt stort, även det vetenskapliga intresset började växa. Många som propagerade för dessa tankegångar var tidiga genetiker bl.a. Herman Nilsson-Ehle från Sverige och R.A. Fisher från England. Eftersom eugeniken var så nära kopplat till politiska och sociala frågor kunde den inte bli som en vanlig vetenskap. I speciella institut och föreningar hade tankarna om eugenik utvecklats och formats men även ibland fått en civilisationsfrälsande eller en religiös utstrålning. Beroende på i vilket land som tankarna fick fäste så utvecklades de åt olika håll bl.a. i USA så rörde frågorna mest ras- och immigrationsfrågor. I Tyskland så flätades eugeniken ihop med rasbiologiska idéer. Detta ledde till att man under nazitiden mördade eller nazisamhället.

tvångssteriliserade judar, slaver, romer, homosexuella eller andra personer som inte passade in i det perfekta

Herman Nilsson- Ehle

1941för att upphävas först 1976. Sverige var under 1900-talet ett av de länder med störst intresse i ras- och arvshygiensforskningen. Sveriges dåvarande riksdag inrättade i Uppsala ett institut för rasbiologi. År 1934 stiftade Sverige en steriliseringslag som sedan skärptes år

Svåra etiska problem uppstår i samband med eugenik och eugeniskt tänkande. Den vanligaste frågan är nog vem som har rätt att säga h ur en ”bra” eller ”bättre” människa ser ut och beter sig. Ett annat stort problem vid förädling av människan är praktiska svårigheter som bl.a. artens individrikedom och att det tar väldigt många generationer innan en avgörande förändring i egenskaperna uppstår. Dessutom har det varit mycket svårt att hitta enbart positiva effekter av genetiska egenskaper. Ej heller har man biologiskt kunnat påvisa att människans gener försämras, vilket eugeniken skulle vara ”botemedel” mot. Någon anledning att tro att det existerar finns inte. Exempel på händelser som är förenade med den klassiska eugeniken är t.ex. när föräldrar besluter om abort efter att ha fått fosterdiagnosen. Dessa beslut har liknande etiska problem som de som förknippas med den klassiska eugeniken men innehåller inga större beslut om människoartens framtid. Sannolikheten att intresset för eugenik kommer öka är stor eftersom genteknikens utveckling går framåt och möjliggör på så sätt snart en mer detaljerad insyn i människans arvsmassa.

3. Nazismen som ideologi

Nazism är en förkortning för nationalsocialism. Nazismen är en högerextrem ideologi som eftersträvar ”livsrum” för den ariska rasen. Nazismen är emot demokratin och vill att landet ska styras av en stark ledare. Nazismens historia delas upp i två delar: Kampfasen, som var då nazisterna kämpade för att få makten, och regimfasen, som var när nazistpartiet hade fått makten och Hitler styrde landet.

3.1 Symboler

Nazisterna gillade, och gillar ännu symboler. Deras officiella symbol är hakkorset, som symboliserar lycka. Hakkorset är ett kors med fyra lika långa armar, och varje arm är böjd på mitten, nittio grader medurs. Det nazistiska hakkorset stod på sitt ena hörn, till skillnad från andra hakkors. Hakkorset har även förekommit i andra sammanhang, bland annat inom hinduismen och det finska flygvapnet. Örnen var också en vanlig symbol inom nazismen. Den symboliserade ädelhet och kraft.

Nazismens symbol

3.2 Nazismens uppkomst

Nazitysklands flagga

Det Nationalsocialistiska partiet (Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei) i den tyska Weimarrepubliken, hade nazismen som ideologi. Exakt anledning till nazismens framgång är inget man med säkerhet kan fastslå, men det berodde antagligen delvis på partiets ständiga aktivitet och dess nya idé om folkgemenskap. Dessutom rådde hyperinflation i landet som följd till det första världskriget, och nazisterna fiskade röster även genom att utlova en lösning på detta.

3.3 Den ariska rasen

En typisk arier är lång och ljushyad, har ljust hår och en ljus ögonfärg. Den ariska rasen ansågs av nazisterna vara överlägsen alla andra raser och var därför lämpad att härska över de andra raserna. Nazisterna ville endast ha ett ariskt folk i sitt land och ville dessutom ha mer land för arierna att bo på, så kallat ”lebensraum”, eller på svenska ”livsrum”.

3.4 Antisemitism och judehat

Antisemitism är grekiska och har kommit att betyda ungefär ”judehat”. Nazismen är starkt antisemitisk, alltså nazisterna var fientliga mot judar och skyllde båda världskrigen på dem. Antisemitism och att skylla på judar har förekommit ända sedan Jesu död, som också detta skylldes på judarna. Mindre konflikter och strider med judar förekom under decennier efter det, men den första, stora antisemitiska händelsen inträffade först i medeltiden, mellan 300- och 400-talet, då judarna i

romarriket inte längre fick bygga synagogor, arbeta för staten, ha kristna slavar, eller ens gifta sig med kristna personer. Samtidigt började falska rykten sprida sig om judarna, som beskylldes för både barnmord och för att ha förgiftat dricksvattnet under digerdöden i mitten av 1300-talet. Korstågen under 1000- och 1100-talet bidrog även till många oskyldiga judars död och misär. Antisemitismen var som starkast under Hitlers tid som regent, eftersom folket ville ha något att skylla sitt elände på, och Hitler mer än gärna beskyllde judarna, eftersom de inte var arier. Judarna fick under denna tid genomlida förintelsen, där cirka 6 miljoner judar massmördades.

3.5 Nynazism

Nynazism är namnet på de politiska grupper som är relaterade till den nazistiska ideologin, De har mycket gemensamt med den gamla nazismen t.ex. rasism, främlingsrädsla, homofobi och antisemitism. Förintelseförnekelse är också vanligt. De påstår att det är en lögn eller åtminstone en överdrift. Användning av nazistiska symboler är också vanligt, likaså beundran av Adolf Hitler. Det finns även många nynazister som är mer inspirerade av strasserism som är emot Hitlers strategier.

Nynazister brukar inte använda namnet nynazister, de tycker mer om att använda nationalsocialist, nationalist eller dylikt.

4. Hitlers väg till makten

4.1 Första världskriget

Första världskriget hjälpte Adolf Hitler att hitta vägen till makten. Han anmälde sig två dagar efter krigets utbrott som frivillig i den tyska armén. Han var duktig och fick flera utmärkelser, men han uppnådde ändå ingen högre ställning inom militären. Hans överordnade tyckte att han inte hade behövliga ledaregenskaper. Hitler blev intagen på sjukhus två gånger på grund av allvarliga skador från kriget. Då hade Hitler tappat allt, bostad, vänner och jobb. Han började arbeta som frivillig i ett läger för krigsfångar och sedan tog han ett jobb som politisk agent för riksvärnet.

4.2 Tiden efter kriget

Efter första världskriget var det väldigt oroligt i Tyskland. Det rådde ekonomisk kris, hyperinflation och folket var missnöjda med Versaillefredens villkor och därför ökade stödet för vänster- och högerextremistiska partier. Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet grundades 1920 och Hitler blev partiledare 1921.

SA

Sturmabteilung grundades av Hitler år 1921. SA var partiets paramilitära organisation. Det bildades för att skydda partiets egna möten och störa andras.

SS

Schutzstaffeln grundades av Hitler 1923. att SS bevaka agerade som Hitlers personliga livvakt. Organisationen kom sedan att växa och då fick de allt fler uppgifter, till exempel rasforskning och koncentrationsläger. Ledaren för SS var Heinrich Himmler.

4.3 Hitler i fängelset

Hitler och nazisterna gjorde ett försök att ta över makten i München men misslyckades. Detta kallades ölkällarkuppen. Hitler fick fem års fängelse på grund av högförräderi, men blev frikänd efter nio månader. I fängelset skrev Hitler boken ”Mein Kampf”, som var en del av hans politiska manifest. Medan Hitler satt i fängelset gick hans parti bakåt på grund av att ekonomin förbättrades.

4.4 Den stora depressionen

Efter att Hitler hade blivit frisläppt försökte han få makten på ett lagligt sätt, men år 1928 fick nazisterna endast 2,6% av rösterna. Den stora depressionen kom till Europa år 1929 och det ledde till massarbetslöshet i Tyskland. Det gjorde att stödet ökade avsevärt för nazisterna och de blev riksdagens största parti år 1932. I januari nästa år blev Hitler rikskansler. Hitler var ändå inte nöjd och ville öka nazisternas makt och utlyste nyval. Just innan valet brann riksdagshuset. Hitler utnyttjade detta till max och skyllde på kommunisterna. Det ledde till att nazisterna fick absolut majoritet i det nya valet med hjälp av de konservativa.

4.5 Tyskland blir diktatur

Genom fullmaktslagen som kom år 1933 blev Nazityskland en diktatur där Hitlers ord var lag. Ett år efter dog Tysklands president Hindenburg och Hitler blev därmed der Führer. Tack vare Hitlers stora popularitet lyckades han hålla makten i Tyskland under krigsåren. I slutet av kriget tog han dock livet av sig och några dagar efter det kapitulerade Tyskland.

5. Hitlers bödlar

5.1 Heinrich Himmler

Heinrich Himmler föddes den 7 oktober år 1900, och begick självmord den 23 maj år 1945. Han var chef för Schutzstaffeln (SS) mellan 1929 och1945 riksdagsledamot från 1930. Han blev också statssekreterare för inrikesministeriet år 1936 och chef för Tysklands polisväsen. Mellan åren 1943 och 1945 var han inrikesminister.

Då Himmler gick med i nazistpartiet år 1925 gick det väldigt bra för honom. Han avancerade snabbt och år 1929 blev han chef för SS (Schutzstaffeln), som under den tiden hade ca 300 medlemmar. År 1933 så hade SS fått uppemot 300 000 medlemmar.

Heinrich Himmler

Himmler var också med och inrättade det första koncentrationslägret i Dachau 1933. Himmler var en av de ledande personerna då det gällde massmorden på judarna. Himmlers makt växte och växte, och han blev en av de tre mäktigaste männen i Tyskland under det andra världskriget tillsammans med Hitler och Göring. År 1943 blev han inrikesminister, och år 1944 också chef för hemmaarmén efter ett attentat mot Hitler. År 1945 blev Himmler utesluten från nazistpartiet och fråntagen alla sina ämbeten, då han hade gett ett förslag om att Tyskland skulle kapitulera. År 1945 begick han självmord efter att han hade hamnat i brittiskt fångenskap.

5.2 Adolf Eichmann

Adolf Eichmann föddes den 19 mars 1906, han hängdes den 31 maj 1962. Han var en tysk överstelöjtnant (Obersturmbannführer) och SS-officer. Han blev antagen till SS 1932, och år 1939 blev han chef för Rikscentralen för judisk utvandring, som höll ordning på emigrationen och deportationen av judarna. Eichmann blev tillfångatagen av amerikanska trupper 1945, men han lyckades dölja sin identitet, och han rymde år 1946. Han hittades senare av nazistjägaren Simon Wiesenthal i Sydamerika år 1960, därifrån han kidnappades och ställdes inför rätta i Israel. Han dömdes till döden för brott mot mänskligheten och hängdes 1961.

Adolf Eichmann

5.3 Joachim von Ribbentrop

Joachim von Ribbentrop var en tysk politiker (nazist), diplomat och köpman. Han föddes 30 april 1893 och hängdes den 16 oktober 1946. Ribbentrop deltog i det första världskriget som officer. Ribbentrop träffade Hitler första gången år 1930, och efter att Ribbentrop hade hyllat Hitler och gett pengar till det nazistiska partiet blev han partimedlem år 1932. År 1933 blev han Hitlers utrikespolitiska rådgivare. Ribbentrop hjälpte till med att få till stånd ett samarbete med Japan och Italien, detta ledde till bildandet av antikominternpakten. Ribbentrop blev utrikesminister år 1938. Han var också delaktig i Molotov-Ribbentrop-pakten som gjordes med Sovjetunionen. han inte Allt eftersom Ribbentrop som blev mycket upprörd över detta. avtog varken Ribbentrops inflytande. Då Hitler sedan begick självmord så föreslog det nya statsöverhuvudet eller som utrikesminister, Ribbentrop

Joachim von Ribbentrop

Ribbentrop blev dömd till döden, han var den första som hängdes eftersom Göring hade begått självmord.

5.4 Josef Mengele

Mengele föddes 16 mars 1911 och dog i slutet av 1970 talet. Han var en tysk läkare och SS-officer. Han har blivit kallad för ”dödsängeln” och ”den vita ängeln”. Han utförde pseudovetenskapliga experiment på barn, dvärgar och tvillingar. Experimenten vad ofta dödliga. Exempel på experiment han gjorde var vivisektion och ögon experiment för att kunna byta ögonfärg. Han opererade ofta utan bedövning, och de barn som överlevde experimenten tvingades leva med sina skador resten av livet. Han hade även specialiserat sig på rashygien. Han tog värvning i SS, men skickades senare till koncentrationslägret i Auschwitz efter en skottskada. Efter att SS lämnade Auschwitz så arbetade Mengele på flera olika läger en kortare tid.

Josef Mengele

Mengele flydde till Argentina 1949 och bosatte sig i Buenos Aires. Efter att Adolf Eichmann kidnappades 1960 så flydde Mengele till Paraguay. Orsaken till varför han efter en tid drunknade i havet tror man var att han fick en hjärtattack.

5.5 Hermann Göring

Göring föddes 12 januari 1893, och dog 15 oktober 1946. Han var politiker och militär. Han tjänstgjorde under första världskriget och blev en av de mest framgångsrika jaktflygarna och chef för Richthofeneskadern. Göring var en av dem som var med i det misslyckade kuppförsöket i München. Där blev han skadad och blev för en tid morfinberoende och flydde till utlandet. 1927 återvände han till Tyskland och inledde en karriär innom politiken. 1928 blev han preussiska delstatsregeringen. en av de första nationalsocialistiska riksdagsledamöterna. 4 år senare blev han riksdagspresident. I samband med Hitlers regeringsbildning 1933 blev Göring minister och rikskommissarie för det civila flygväsendet. Han fick efter några år många olika uppdrag, till exempel blev han andre man i Hitlers rike och regeringschef i den När en mer utmanande utrikespolitisk kurs med frontställning mot västmakterna blev gällande på 1930-

Hermann Göring

talet, började Görings inflytande minska. Efter segern över Frankrike 1940, tog han den nya högsta militära rangen som riksmarskalk. Men det märktes att hans mer och mer trängdes ut från militära och politiska avgöranden. Vid krigsslutet tappade Göring till stor del sin ställning som Hitlers korade efterträdare. Han dömdes efter kriget till döden, men begår självmord innan domen verkställdes.

5.6 Andra bödlar

Tre andra män som även kan kallas Hitlers bödlar så var Albert Speer, Karl Dönitz och Baldur von Schirach. Albert Speer gick med i nazistpartiet 1931. Han var en tysk arkitekt och politiker, han fick till exempel rita och uppföra riksdagskansliet i Berlin och planerade ombyggnaden av Berlins centrum. Karl Dönitz var en tyst sjömilitär, han var chef för det tyska ubåtsvapnet. Han var en tid även Nazitysklands rikspresident. Han dömdes efter andra världskriget till 10 års fängelse som huvudkrigsförbrytare. Baldur von Schirach var en nazistisk politiker. Han blev medlem i NSDAP i ung ålder efter att ha träffat Hitler personligen. Han var en riksungdomsledare och blev senare ledare för Hitlerjugend. Efter kriget blev han dömd till 20 års fängelse som krigsförbrytare.

6. De kvinnliga nazisterna

Hitlers skapande av ”det tredje riket” krävde en hel del resurser, där av en hel del män, men det var inte bara männen som kunde vara brutala innanför koncentrationslägrens stängsel. Ett ökänt namn bland de kvinnliga fångvakterna var Irma Grese, som med många andra från SS-döskalleförbandet valt att frivilligt utbilda sig till fångvaktare för att sedan kunna plåga fångarna i de olika koncentrationslägren.

Fångvaktarna var brutala och kalla, det var något som fångarna kunde konstatera.

6.1 De njöt av att plåga

Bland de många fångvakter som fanns i lägren runtomkring i Tyskland var ca 3700 av dem kvinnor. Var och en av kvinnorna har gjort sig värdiga till sina slutgiltiga straff för all sin brutalitet. Vi har valt att nämna några av de personer som väckt störst reaktion.

Irma Grese

föddes 7 oktober 1923. Hon utbildade sig till fångvaktare vid Ravensbrück, hon hade stor framgång i sin karriär och befodrades snart till chefsövervakare året efter. Hon ansvarade över 30 000 kvinnliga fångar. Irma blev sexuellt tillfredställd av att piska andra kvinnor och blev dömd för brott mot mänskligheten efter andra världskriget efter att fångar vittnat hennes mordiska sinne.

Irma Grese

Dorothea Binz

föddes år 1920 och växte upp i bland medelklassen. Som 15-åring började hon jobba som piga, men valde snart att ansluta sig till SS och blev år 1939 skickad till Ravensbrück för utbildning till fångvaktare. Binz var fruktad av fångarna vid lägret, det sägs att hon kunde slå och piska ihjäl fångar som lyfte blicken mot henne. Hon var som många andra tyska fångvakter en iskall människa och tjänade sitt straff när hon hängdes år 1947.

Dorothea Binz

Juana Bormann

föddes år 1893 och valde att ansluta sig till SS för ekonomiskt syfte. Trots hennes efternamn var hon inte släkt med Martin Bormann, Hitlers privata sekreterare. År 1938 blev hon fångvaktare vid koncentrationslägret i Lichtenburg. År 1942 blir hon kallad för arbete till Auschwitz. Hon var känd för sin grymhet och hade öknamnet ” kvinnan med hundarna”, eftersom hon inte tvekade att släppa lös hundarna för att slita fångarna i stycke.

Juana Bormann

Maria Mandel

föddes 1912 i München. Hon tog tjänstgöring vid Ravensbrück år 1939, men tre år senare blir hon befodrad till chefövervakare och sändes att tjäna vid Auschwitz. Där blev hon snart befodrad till en av lägerledarna under kommendanten Höss. Hon använde sin piska dagligen till att slå fångar. Hon avrättade många människor och sände ca 500 000 fångar till en säker död i gaskamrarna. Efter krigets slut flydde hon till Österrike, men greps samma år av de allierade soldaterna och ställde år 1947 inför rätta. Hon avrättades genom hängning året efter.

Maria Mandel

Hermine Braunsteiner

föddes år 1919 i Österrike och blev år 1939 utbildad till övervakare under Maria Mandel i koncentrationslägret Ravensbrück. Hon flyttades snart till lägret Majdanek, där hon misshandlade fångar till dötts. Hon förtjänade sitt öknamn ”den stampande märren” då hon stampat och sparkat ihjäl kvinnor och barn med sina stålbeklädda stövlar. År 1948 blev hon arresterad och blev dömd för misshandel och tortyr. Hennes straff blev fjuttiga 3 år. 1950 blev hon frisläppt och flyttade 1958 flyttde hon med sin make till Kanada för att sedan resa till USA. Femton år senare kommer hennes förflutna ikapp 1996 på grund av hälsoskäl, men avled tre år senare.

Hermine Braunsteiner

henne och hon blir anhållen och dömd till livstids fängelse. Doch släpptes hon fri

Ilse Koch

även känd som ” Buchenwalds häxa” föddes 1906. Började sin karriär som fångvaktare år 1936 i Sachsenhausen. Där fann hon sin partner Karl Koch och de flyttade till koncentrationslägret Buchenwald. Där piskade hon fångarna och valde ut passande fångar med snygga tatueringar till seanser där de tvingades våldta varandra. Sedan tog hon huden och gjorde lampskärmar av dem. År 1945 avrättas hennes make efter att han anklagats för bedrägeri, men Ilse frigavs. Sex år senare får Ilse livstids fängelse, men begår självmord år 1967.

Ilse Koch

Ewa Paradies

föddes år 1920 och gick i utbildning till övervakare vid Stutthof år 1944. Hon var bokstavligt talat iskall när hon tvingade kvinnofångar klä av sig nakna i vinterns kyla och kastade på vatten över fångarna för att sedan låta dem frysa till döds. Efter att ha lämnat över sista transporten av fångar, flydde hon till sin hemort Lauenberg. Dock blev hon gripen av röda armén samma år och hängdes utanför Danzig år 1946.

Ewa Paradies Ruth Closius

Ruth Closius

föddes samma år som Ewa Paradies och var en av de få som erkände sina brott. Hon var en brutal människa och sände tusentals kvinnor och barn till gaskamrarna. Hon hann ha en karriär som fångvaktare vid koncentrationslägren Ravensbrück och Uckermark. Hennes överordnade imponerades av hennes effektivitet. Hon avtjänade sitt straff år 1948 genom att bli hängd.

6.2 Gick samma öde till mötes

Efter andra världskriget intogs de inblandade till rättegångar, varav många avrättades. En hel del hängdes, bland annat Ruth Closius och Irma Grese. Andra valde att undgå avrättningen och istället begå självmord.

6.3 Eva Braun – ”Odjurets Älskarinna”

Eva Braun hade en karriär inom filmatisering och var en borgerlig kvinna. Hon var precis som vilken vanlig, tysk kvinna på den tiden, bortsett från en sak, hon älskade ett odjur. Eva träffade Adolf Hitler första gången år 1929 vid en fotografering, hon såg Hitler som en trevlig man och tre år senare blev de ett par. Braun var redo att offra allt för Hitler och den 29 april 1945 gifte hon sig med honom. Men äktenskapet varade inte länge. Nästa dag vandrade Röda armén mot Hitlerbunken och där av valde Eva att ta livet av sig tillsammans med sin make.

”Skönheten och odjuret”

7. Nazisternas förintelseläger

Förintelselägrena kallade även dödsläger. De hade bara ett ända syfte och det var att genomföra massmord på Europas judar. Massmorden började 1941, när Nazityskland ockuperade Sovjetunionen. Avrättningen tog lång tid pga. att man måste gräva massgravar så de hittade på en effektivare metod och det var att mörda judarna med gas. Det fanns fyra förintelseläger, -Chelmo, Belzec, Sobibor och Treblinka. Det fanns också två kombinerande koncentrationsläger och förintelseläger, Auschwitz-Birkenau och Majdanek. Auschwitz-Birkenau var den största nazityska lägret. Det var centrum för utrotning av Europas judar.

7.1 Auschwitz-Birkenau

(1940-1945)

Auschwitz är den mest omtalade av nazisternas koncentrations funktioner. – och förintelseläger. Det är det största och mest brutala. Auschwitz och de närliggande lägren hade olika

Auschwitz I

Auschwitz I var byggd för politiska fångar. De flesta var polska fångare, senare sändes fångar från andra europeiska länder och Sovjetunionen dit. 1942 skapas gaskammare som användes som experiment på mindre grupper. De första försöken att gasa ihjäl människor med Zyklon B gjordes här och offren var sovjetiska fångar.

Auschwitz II

Den byggdes i slutet av 1941 i den polska byn Brezezinka (Birkenau på tyska) och den fungerade som förintelseläger. Den hade fyra gaskammare och krematorier. De flesta fångar var judar som kom från de tyskkontrollerade länderna. 1943 inrättades en speciell lägerdel för romer. Ca 23 000 romer förflyttades dit.

Auschwitz III

Kallades Monowitz eller Auschwitz III. Var ett arbetsläger som utrustade de andra tyska industrier med tvångarbete. Arbetet var väldigt hårt och många fångar dog efter en kort tid.

7.2 Chelmno

(1941-1945)

Chelmno togs i bruk den 8 december 1941, och det var ett förintelseläger i Polen. Det var det första nazityska lägret där massavrättningen gjordes med gas och första plats där tyska nazisterna gjorde massmord på judar. Chelmno tanvändes främst till att avrätta judar ifrån staden Lodz getto. 320 000 dödades totalt i Chelmno. Första offren var polska judar från Lodz och ca 5 000 romer. Deportation påbörjades från gettot i Lodz i mitten av januari 1942. I slutet av året hade ca 86 000 judar mördats. Det var också judar från Tyskland, Österrike, Tjeckoslovakien och Luxemburg. Judar kom fram med tåg till järnvägstationen och sen trasporterades de

på lastbilar till lägret. De samlades på slottets gårdsplan och där sa man åt dem att de skulle ”duscha” innan de åkte till arbetslägret. I grupperna fanns ca 50-70 personer- män, kvinnor och barn. De fördes in i byggnaden där de fick klä av sig och lämna allt tillbehör. Sen tvingades de med slag och sparkar att gå nedför en ramp som ledde till ett stängt lastutrymme i en lastbil. När den fylldes låste de dörren och startade lastbilen. Avgaserna leddes med hjälp av en slang in i lastutrymmet. Efter 10 minuter har alla kvävts till döds. Kropparna var förda till skogsområde och blivit kastade i massgravar. 1944 byggdes krematorier och kroppar brändes istället. Den 17 januari 1945 lämnade tyskarna lägret. Mellan 1947 och 1950 åtalades två medlemmar av Chelmno lägerpersonal, Walter Piller och Hermann Gielow.

7.3 Belzec

(1942)

Belzec var ett förintelseläger, som låg i Lublindistriktet i sydöstra Polen. Nazisterna började bygga Belzec i november 1941 i avsikt att utrota judarna i generalguvernementet Polen. Omkring 600 000 människor mördades i Belzec. Belzec bemannades av en lägerkommendant, ca 20-30 SS-män och många ukrainska vakter. Den 17 mars 1942 började Belzec officiellt att fungera som förintelseläger. Därefter under de följande veckorna mördades 80 000 judar i lägret. Tusentals judar blev sända från Krakow till Belzec. Judar trasporterades med godståg till Belzec. Resor var långa och omöjligt att stå ut med så många dog under transporten. Belzec hade de samma procedur som i Chelmno. Men här genomfördes det hela på 60-90 minuter. Efter avrättningen slängdes kropparna i massgravar. 1942 stoppades deportationerna till Belzec, de flesta judarna i generalguvernementet hade då mördats. Alla judar dödades inte genast när de kom. De yngre och fysisk starka männen togs ut för att arbeta. De delades in i olika grupper med olika arbete. En grupp av judar rengjorde godsvagnarna och bar bort de människor som inte har överlevt resan. En annan grupp sorterade offrens tillhörighet. En annan fraktade bort kroppar från gaskamrarna och grävde ner dem i massgravar. Ytterligare en grupp tog bort guldplomber ur de döda offrens tänder. Alla judar som arbetade behandlades mycket brutalt. Om inte det behövdes mera arbetskraft blev de mördade. På våren 1943 grävdes gravarna i Belzec upp för att bränna upp kroppar, med avsikt att förstöra bevisen för massmördandet. Efter stängdes lägret och sista fångarna blev sända till förintelselägret Sobibor.

7.4 Treblinka

(1942-1943)

Treblinka var ett förintelseläger i Polen. Lägret byggdes upp sommaren 1942 med syftet att utrota judarna. 875 000 människor mördades i Treblinka. Av dessa var ca 845 000 polska judar, ca 30 000 judar från bl.a. Slovakien, Grekland, Bulgarien och Jugoslavien samt omkring 2 000 romer. Lägret var uppdelat i tre olika delar. En del var bostadsområde för lägerpersonalen. Det fanns också speciella baracker för judar som användes som tvångsarbetskraft i lägret. En del var mottagningsområde för fångarna och en del var avrättningsplats. Där fanns en tegelbyggnad med tre gaskammare. I rummet bredvid fanns en dieselmotor som producerade koloxid som sedan gick genom rör till gaskamrarnas tak där den släpptes ut genom anordningar som liknade duschar. I Treblinka fanns också ett ’’sjukhus’’. Dit fördes de fångar som var svaga och som inte själv kunde gå till gaskammaren, med förespegling att de

skulle få vård. Inne i sjukhuset väntade lägervaktar som dödade dem. Lägret bemannades av en kommendant, 20-30 tyska SS-män och en ukrainsk vaktstyrka med ca 100 man. De flesta ukrainska vakterna var krigsfångar som anmält sig till frivillig tjänstgöring. Deras uppgift var att hindra att någon rymmer därifrån. Där fanns också en tvångarbetsstyrka som hade olika uppgifter: rengöra godsvagnarna, förbereda avrättningarna, sortera offrens tillhörigheter. Ca 50 judiska kvinnor arbetade i köket och i tvätteriet. De dödades efter en kort tid och ersattes av nya. I mars 1943 kom order till Treblinka att alla bevis skall tas bort. De judiska fångarna fick gräva upp massgravar och bränna upp kroppar. I april 1943 bildades en motståndsgrupp bland tvångsarbetarna. Planen var att de skulle stjäla vapen från lägervaktarnas förråd för att kunna fly och ansluta sig till den polska motståndsrörelsen. Planen sattes i gång den 2 augusti men misslyckades. Av 750 fångar som skulle fly undkom bara 70, de övriga avrättades. Treblinka stängdes i juli 1943. Platsen där lägret har varit blev till en lantgård som gavs till en ukrainsk familj. 1964-1965 åtalades tio personer som arbetade som lägerpersonal i Treblinka. 1970 åtalades Franz Stangl, som har varit kommendant i Treblinka. Han lyckades fly vid krigsslutet och levde i Brasilien. Han hittades och utlämnades till Tyskland. Han fick livstids fängelse.

7.5 Majdanek

(1941-1944)

Majdanek upprättades utanför staden Lublin i det tyskockuperande Polen och var ursprungligen ett koncentrationsläger. Tyskarna planerade att göra Majdanek till ett jättestort slavarbetsläger. De skulle bygga baracker för 250000 rustningsindustrier runtomkring, där fångarna skulle arbeta. Dessa fångar fångar planer samtidigt. och blev stora aldrig verklighet. Lägret blev mycket mindre än vad det var tänkt med några mindre gaskammare och plats för omkring 50000 År 1941 sändes 2 000 sovjetiska krigsfångar och 2 000 judiska män till Majdanek. De skulle bygga upp lägret och under tiden fick de bo utomhus. Många av dem dog i kölden. Fångarna som skickades till Majdanek kom från hela det tyskkontrollerade Europa. Totalt fanns det över 50 olika nationaliteter i lägret. En stor del av dem var judar. I Majdanek var dödssiffran mycket hög. Många misshandlades till döds av SS-vakterna, en stor del dog av svält,sjukdomar och utmattning. Tiotusentals fångar sköts också i organiserade massavrättningar. Majdanek fungerade som både koncentrationsläger och förintelseläger. De flesta som avrättades i lägrets gaskammare var judar. De fångar som inte kunde arbeta sorterades ut för att avrättas, men eftersom gaskamrarna i Majdanek var små hade de inte kapacitet för massavrättningar. En del av de fångar som inte inte var arbetsdugliga skickades därför till andra förintelseläger. Det fanns

inga säkra uppgifter om antalet fångar som passerade Majdanek men det rörde sig om flera tusen , upp till en halv miljon. Det finns heller inga säkra uppgifter om hur många som dog där men enligt uppskattningar som har gjorts av olika historiker var det mellan 100 000 och över 350 000, varav 60 000 till 120 000 var judar. När sovjetiska armèn närmade sig våren 1944 började tyskarna undanröja Majdanek och fångarna blev förflyttade till Auschwitz-Birkenau och andra läger. Tyskarna brände alla dokument men hann bara eliminera en del av byggnaderna. Sovjetiska trupper befriade Majdanek den 24 juli 1944. Då fanns bara några hundra fångar kvar i lägret.

Direkt efter befrielsen tillsattes en polsk-sovjetisk kommission för utredning av de brott som nazisterna hade begått i Majdanek. Av Majdaneks lägerpersonal på omkring 1 300 personer blev bara 100 åtalade efter att kriget var slut. Ett fåtal dömdes till döden och de övriga fick fängelsestraff. Redan i november 1944 bestämde kommissionen att lägret skulle bevaras som ett minnesmärke över nazismens offer.

7.6 Sobibor

(1942 – 1943)

Sobibor var ett förintelseläger i Polen, i närheten av en by med samma namn. Lägret grundades våren 1942 och och avvecklades i slutet av 1943. Sobibor bemannades av en kommendant som hade ungefär 30 SS-män och ett hundratal ukrainska lägervakter till sin hjälp. Ukrainska lägervakter var tidigare krigsfångar.

Lägret var uppdelat i en administrationsdel, en mottagningsdel och ett avrättningsområde. När judarna anlände i godståg fick de veta att de har kommit till ett genomgångsläger, där de skulle få duscha före de transporterades vidare till ett arbetsläger. De fick klä av sig och lämna ifrån sig det som de hade med sig, vartefter de tvingades in i gaskamrarna. Varje gaskammare rymde omkring 150 personer. Kammaren fylldes med koloxid och efter 20-30 minuter var alla döda. Hela proceduren från ankomst till att kropparna hade kremerats tog två-tre timmar. När en transport var avslutad anlände nästa.

Under hösten 1942 upphörde transporterna tillfälligt, på grund av att järnvägen till lägret måste repareras, och tyskarna utnyttjade uppehållet och byggde fler gaskammare. Totalt mördades omkring 250 000 judar i Sobibor. De kom från Polen, Tyskland ,Holland, Österrike, Frankrike,Tjeckoslovakien och också från getton i bland annat Vilna och Minsk. I lägret fanns en grupp på omkring 1 000 judar som användes som arbetskraft. De tvingades förbereda offren inför avrättningarna, ta hand om alla döda kroppar och göra rent i gaskamrarna efter varje avrättning. De betjänade också lägervakterna som bland annat skomakare, skräddare och kökspersonal. De flesta av de judiska arbetarna fördes till gaskamrarna efter några månader och ersattes av nya. Det gjordes flera flyktförsök från Sobibor. Några få lyckades, men varje gång avrättade lägerledningen många av de kvarvarande fångarna som hämnd.

lägret.

Leon Feldhendler, en judisk fånge organiserade ett underjordisk grupp, som började förbereda ett uppror och en massflykt sommaren 1943. I september anlände en grupp sovjet-judiska krigsfångar till lägret och deras ledare, löjtnant Aleksandr Pechersky, tog över ledningen för motståndsgruppen. Deras plan var att döda SS männen, ta deras vapen och med hjälp av dem få ut så många fångar som möjligt ur Upproret ägde rum den 14 oktober 1943. Motståndsgruppen dödade 11 SS-

män och flera ukrainska vakter. Ungefär 300 fångar lyckades ta sig ut ur lägret, men de flesta av dem fångades senare in och dödades. Bara 50 av dem överlevde krigsslutet. Alla de fångar som inte tog sig ut ur lägret under upproret blev avrättade.

I juli 1943 hade SS-chefen Heinrich Himmler givit order om att Sobibor skulle göras om från förintelseläger till koncentrationsläger. Efter fångupproret i oktober ändrades planerna och hela lägret avvecklades och förstördes. Området omvandlades till en lantgård, som överläts till en ukrainsk lägervakt. Åren 1965-1966 åtalades elva SS män som tjänstgjort i Sobibor. En av dem dömdes till livstids fängelse, fem dömdes till mellan tre och åtta års fängelse, fyra frikändes och en begick självmord. Rekonstruktion över hur lägret Sobibor såg ut.

8. Politiskt motstånd i Nazityskland.

Efter Versaillesfreden 1918 var den tyska staten och dess folk i kaos. Det nazistiska partiet, med sina populistiska lutningar blev starkt på grund av detta, och av samma anledningar fick de kommunistiska partierna också stöd. Dessa två ideologier är dock hittillsvarande oförenliga, och detta ledde till ökande fysiskt våld härstammande av ideologiska skäl. Nazisterna och kommunisterna försökte båda få det överväldigande allmänna stödet i Tyskland, och i riksdagsvalet 1932 hade NSDAP 37.3% av rösterna, och det kommunistiska partiet och socialdemokratiska partiet tillsammans 35.9%. Det politiska klimatet förvärrades, och i mars 1933 skedde två synnerligen viktiga händelser. Dessa två händelser var, för det första, etableringen av koncentrationslägret Dachau, vilket Heinrich Himmler beskrev som ”det första koncentrationslägret för politiska fångar”, och för det andra fullmaktslagen som gick igenom dagen efter Dachaus öppning, och som gav Hitler autokratiska krafter.

En röd triangel var den symbol de politiska motståndarna i koncentrationslägren tvingades bära, enligt nazisternas kategoriseringssystem.

Nazisterna skyllde Tysklands förlust i det första världskriget på kommunisterna och judarna. Dessa folkgrupper ansågs dessutom också ofta av nazisterna som en enda grupp, vilket ses tydligt från nazistiska konspirationsteorier som uttalar sig om "judeo bolsjevism", och konceptet av att alla hittillsvarande kommunistiska revolutionärer varit judar. På grund av dessa fakta såg nazisterna båda dessa grupper som motståndare. I det decennium som följde skulle ödet för kommunister, socialister, och andra vänsterideologiska personer visa sig vara grymt, och blodfyllt.

De personer som kategoriserats som politiska motståndare var dock ej alla ”goda” personer. I denna kategori finns också personer som Otto Strasser, trogen nazimedlem, som dock ej höll med Hitler i vissa ämnen. Otto skapade Schwarze Front, en grupp som ämnade ta över makten av nazistpartiet. Detta lyckades dock ej, och Otto levde resten av sitt liv i exil.

8.1 Ernst Thälmann

Ernst Thälmann år 1932

En av de mer prominenta kommunisterna i 1920- och 1930-talets Tyskland var Ernst Thälmann, som blev utvald till partiledare för Tysklands Kommunistiska Parti i 1925, efter fem års medlemskap. Thälmann blev arresterad av Gestapo efter Tysklands riksdagsbyggnads brand 1933, och spenderade därefter elva år i fångenskap, tills han slutligen blev skjuten i Buchenwald 1944. Möjligtvis skedde detta efter Hitlers order. Thälmann blev, till stor del på grund av den kamp han deltog i in till döden, hedrad efter sin död i Östtyskland, och fick en grav i Berlin.

8.2 Vita Rosen

Vita Rosen var en

pacifistisk

motståndsrörelse deras lärare i bestående av elever i Münchens universitet, och filosofi och musikvetenskap, Kurt Huber. Deras motstånd, på grund av dess pacifistiska grund, bestod av grafitti- och flygbladskampanjer. och februari 1943. Denna kampanj utfördes mellan juni 1942

Urval av medlemmar i Vita Rosen, München 1942. Från vänster: Hans Scholl, Sophie Scholl, Christoph Probst.

De sex mest prominenta medlemmarna i denna rörelse blev likviderade, bland dessa syskonen Scholl, och Christoph Probst. Medlemmarna av den Vita Rosen blev tilldelade en minnessten av granit i München, och de ansågs av många vara ikoner för det aktiva motståndet under nazitiden efter sin död.

8.3 20-juli-attentatet

Efter avsättningen av Italiens fascistiska ledare, Benito Mussolini 1943, fick de individer som önskade likvidera Hitler nytt hopp. En grupp bestående av högt uppsatta män i den tyska armén kriget. planerade avsluta Hitlers liv genom att placera bomber i Varglyan, den plats där Hitler spenderade en majoritet av sin tid under

Adolf Hitler förevisar för Benito Mussolini förödelsen orsakad av Stauffenbergs mordattentat.

Attentatet kan också hänvisas till som en militärkupp, på grund av det faktum att många av de inblandade hade höga militära positioner. Planen gick ut på att en man, vid namn Claus von Stauffenberg, skulle söka sig in i Varglyan medbärandes en portfölj innehållande explosiva medel. Detta lyckades, dock överlevde Hitler med endast mindre skador. Runt 7000 personer blev arresterade på grund av detta attentat, varav ej alla var inblandade.

Amerikanska trupper efter Dachaus frigörelse, 1945.

9. Nazismens propaganda

En definition på propaganda är att det är ett organiserat sätt att påverka allmänna tankar och åsikter genom alla sorters media. Nazisterna var väldigt duktiga på detta under ledning av Joseph Goebbels. Med hjälp av hans talfärdigheter höll han och Hitler befolkningens humör och positiva attityd uppe.

9.1 Propaganda före maktövertagandet 1919-1933

Nazisterna använde propagandan väldigt flitigt. Det hela började med att Hitler hade lagt märke till propagandans betydelse under första världskriget då de brittiska och amerikanska soldaterna var mycket mera motiverade till att slåss än vad de tyska soldaterna var. Hitler har skrivit ner sina idéer och tips om hur propagandan skulle förmedlas till folkmassorna i sitt manifest ”Mein Kampf”. Där står det bland annat att ”Propagandan måste hållas på en sådan intellektuell nivå att även den minst intellektuella personen i publiken förstår”, ” Rikta in sig på allmänheten”, ” Väcka fantasin Völkische anti hos publiken genom att krigs filmen ” All quiet on the Western front”. vädja till deras känslor ”. Största delen av nazisternas tid i oppositionen var deras propaganda begränsad. Eftersom de hade begränsad tillgång till media så tvingades de förlita sig till sina duktiga talare. Hitler startade sina propagandaidéer genom nazisttidningen ” r Beobachter”. Men i april 1930 utsåg Hitler Joseph Goebbels till nazistpartiets propagandachef. Goebbels visade snart sina färdigheter, en av de första framgångarna var nazisternas demonstrationer för att få bort den amerikanska

Nazisterna ville att SA-männen skulle vara av den ariska rasen, stolta över sitt land och sitt parti, fysiskt starka och blicka mot framtiden.

9.2 Propaganda efter maktövertagandet 1933-1945

Före kriget hade nazisterna många olika teman för sin propaganda. Deras mål var bl.a. att skapa yttre fiender (dvs. länder som var med och bestämde Versaillesfreden)

och inre fiender (judar, romer, homosexuella, kommunister, handikappade osv). Judarna var speciellt utsatta av nazisterna, Judarna blev bl.a. utpekade som parasiter i det tyska samhället. I den nazistiska propaganda man, en kvinna och ett eller tidningen ”Der Stürmer” sades det till och med att judarna kidnappade tyska barn. Det judiska samhället blev attackerat mhja affischer, filmer, tecknade filmer m.m. Ett annat populärt propaganda ”ämne” var den perfekta ariska familjen, där det ofta var en familj bestående av en flera barn. En del av det nazistiska propaganda programmet var ”Operation Himmler”, där det skulle se ut som om Polen var aggressivt emot Tyskland. Detta för att Tyskland skulle ha en orsak att invadera Polen. En del av nazisternas hjärntvätt var ju partiets ungdomsorganisation ”Hitler Jugend”, för pojkarna och den motsvarande ”Bund Deutscher Mädel” för flickorna. Ungdomsverksamheten blev obligatorisk 1936.

9.3 Propagandan under kriget 1939 1945

Propagandan under kriget gick även ut på att peka ut judarna och påstå att det var judarnas fel att kriget började. Efter Stalingrad 1942 teg tyskarna inte längre om sina förluster. Då började Goebbels skrämma medborgarna med vad som skulle hända ifall Sovjetunionen tog makten, desto sämre det gick för Tyskland desto värre framställdes fienden. En av de främsta källorna för propaganda var ”Wehrmachtbericht” som var en daglig radiosändning som beskrev den militäriska situationen vid alla fronter. Det var också mycket propaganda som ville framföra m eddelandet ”Hitler befriaren” och affischer som ville få fram meddelandet ”Följa sin ledare”. Det måste ha fungerat eftersom tyskarna stred till slutet. Ett problem i detta sammanhang var att eftersom det var så mycket propaganda höjdes förväntningarna på seger. När nazisterna inte vann så behövdes det förklaringar till varför förväntningarna inte uppfylldes.

Här beskylls judarna för kriget och för att kriget håller på så länge.

Den perfekta tyska, ariska familjen: Stolt över sitt land, mannen som beskyddar sin familj.

9.4 Joseph Goebbels (1897-1945)

Joseph Goebbels föddes den 29 oktober 1897 i Rheydt. Goebbels kom som de flesta av de högre nazistledarna från en av samhällets lägre klasser. Hans pappa arbetade som förman vid en textilfabrik och hans mamma var dotter till en smed. Goebbels fick inte komma med i den tyska armén i första världskriget pga att han var kortväxt och haltade svårt, kanske pga en benmärgsinflammation vid fyra års ålder. Man vet inte säkert varför han haltade, han påstod senare att det var en gammal krigsskada. Goebbels var en toppelev och tog studenten 1917 med bästa betyg. Han kunde studera vidare pga att han fick ett stipendium, 1921 blev han doktor i filosofi vid universitetet. Han hann studera flera ämnen men han ville inte satsa på sin akademiska karriär utan ville bli författare. Tidningen ”Berliner Tageblatt” ignorerade hans inskickade artiklar och ingen ville ge honom något jobb. Efter första världskriget växlade han mellan flera olika ideologier. Eftersom han miste sitt arbete på en bank

så började han hata kapitalism och snart efter det blev han en antisemit. År 1924 gick han med i nazistpartiet. Till en början var han sekreterare till en av nazisternas högsta ledare, Gregor Strasser. År 1927 grundade han den nazistiska tidningen ”Der Angriff”. 1928 blev Goebbels en av de 11 riksdagsledamöterna i det nazistiska partiet. 1930 utnämndes Goebbels till partiets propagandachef utav Hitler. Efter att Hitler fick makten 1933 blev Goebbels ”Riksminister för folkupplysning och propaganda”. Goebbels tyckte att det var onödigt, för han ansåg att folk visste vad han sysslade med i alla fall, men Hitler insisterade. Goebbels tog kontroll över radio, press, film och litteratur. Kristallnatten den 9 november 1938 var Goebbels idé. Goebbels döpte alla sina 6 barn till namn på H för att hedra Führern. Även Goebbels familj användes som propaganda som den ”ariska och perfekta familjen”. 18 februari 1943 var höjdpunkten i hans karriär, då höll han talet benämnt ”Vill ni ha det totala kriget”. Goebbels visade Führern obegränsad lojalitet ända till slutet. Dagen efter att Hitler tog livet av sig så tog han livet av sig själv och hela sin familj.

10. Nürnbergsprocessen

Efter andra världskriget inleddes en rättegång i staden Nürnberg i Tyskland mot nazistiska krigsförbrytare den 20 november 1945. Rättegången pågick fram till den 1 oktober 1946 och hölls av de segrande länderna. Åklagarna och domarna kom från Storbritannien, USA, Frankrike och Sovjetunionen.

Fotografi från Nürnbergsprocessen

10.1 Anklagelser

Av det nazistiska Tysklands politiska och militära ledare anklagades endast 22 stycken för något av dessa brott. 1. Planerande av anfallskrig - Tyskland och de anklagade hade planerat att starta krig. 2. Brott mot freden - Tyskland och de anklagade hade startat krig och därmed brutit flera internationella avtal. 3. Krigsförbrytelser - brott mot lagar och seder i krig.

4. Brott mot mänskligheten - De anklagade hade begått brott mot mänskligheten, bland annat genom nazisternas massmord på judarna

10.2 Åtalade

De åtalade hävdade att de var oskyldiga och att de bara följde order, men trots detta blev endast tre personer frikända. De största namnen bland de anklagade var Hermann Göring, f. 1893, och Rudolf Hess, f. 1894. Hess dömdes till livstids fängelse medan man beslöt att avrätta Göring. Drygt två timmar före avrättningen begick dock Göring självmord. Hermann Göring var en tysk politiker och en av de mest framgångsrika ledarna inom Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet . Mellan åren 1932 och 1945 var han även den tyska riksdagens talman.

Namn

Hermann Göring Rudolf Hess

Befattning

Riksmarskalk, överbefälhavare för Luftwaffe Hitlers ställföreträdare; internerad i England sedan 1941

Dom

Dödsdom Livstids fängelse Joachim von Ribbentrop Konstantin von Neurath Utrikesminister 1938-1945 Diplomat, utrikesminister 1932 –1938, riksprotektor i Böhmen-Mähren1939 –1943 Dödsdom 15 års fängelse Wilhelm Frick Ernst Kaltenbrunner Arthur Seyss-Inquart Alfred Rosenberg Riksinrikesminister, Ordinarie riksprotektor i Böhmen-Mähren 1943-35 Chef för RSHA, högste överlevande företrädare för SS Rikskommissarie i Neder- länderna 1940-1945 NSDAPs chefsideolog, riksminister för de ockuperade områdena i öster Dödsdom Dödsdom Dödsdom Dödsdom Hans Frank Generalguvernör i Polen Dödsdom

Walter Funk Albert Speer Fritz Sauckel Riksbankchef 1939-1945 Rustningsminister, chef för organisationen Todt Arbetsledare, general- befullmäktigad för arbetskrafts- mobiliseringen 1942-1945 Baldur von Schirach Robert Ley Riksungdomsledare, chef för Hitlerjugend Arbetsledare, chef för Deutsche Arbeitsfront Julius Streicher Gauleiter i Franken, chefredaktör för Der Stürmer Wilhelm Keitel Generalfältmarskalk, chef för OKW Karl Dönitz Storamiral, chef för Kriegsmarine, 1943-1945 Hitlers efterträdare Erich Raeder Storamiral, chef för Kriegsmarine 1935 – 1943 Alfred Jodl Generalstabschef, chef för OKW :s operativa avdelning Franz von Papen Diplomat , ambassadör i Turkiet Hjalmar Schacht Hans Fritzsche Riksbankschef 1933 – 1939 , ekonomiminister 1934 – 1937 Byråchef på Goebbels propagandaministerium, radiotalare

10.3 Jakten på förbrytarna som flydde

Livstids fängelse 20 års fängelse Dödsdom 20 års fängelse Begick självmord innan rättegången Dödsdom Dödsdom 10 års fängelse Livstids fängelse Dödsdom Frikänd Frikänd Frikänd När domen för de nazistiska krigsförbrytarna kom, tog två olika organisationer fart. Den ena organisationen arbetade för att hjälpa nazisterna att fly och den andra arbetade för att lyckas hitta nazisterna och väcka åtal. Den första organisationen hette Odessa, förkortning för Organization der ehemaligen

SS-angehörigen. Den grundades troligen 1947. De jobbade för att hjälpa nazistiska krigsförbrytare att fly till Latinamerika eller Mellanöstern där de kunde hitta en fristad.

Karta av en flykttunnel

För att komma igång tog Odessa pengar från landets välstånd. Mycket av det var förvärvat genom plundring av nationer och förmögenheter från människorna nazisterna mördade.

Några kända personer som troligen fick hjälp att fly av Odessa var bland andra Josef Mengele, Adolf Eichmann, Klaus Barbie, Eduard Roschmann och Erich Priebke. Den huvudsakliga flyktvägen Odessa upptäckte var från den lilla bayerska staden Memmingen till Innsbruck i Österrike. Därifrån var det möjligt att ta sig in i Italien över Brennerpasset. Den andra organisationen heter ännu idag Mossad och finns i Israel. Mossad är en säkerhetstjänst. Mossad uppkom 1951 och inriktades på spionage och underrättelsetjänst i andra länder. Deras mest kända operation genomfördes år 1960. Adolf Eichmann hade tidigare lyckats fly från Budapest, men tillfångatogs av Mossad i Argentina och ställdes inför rätta i Jerusalem.

Gymnasiet i Petalax

Mamrevägen 13 66240 Petalax Finland Phone: +358-(0)6-3471630 Fax: +358-(0)6-3471635 e-mail: [email protected]

home page: www.malaxedu.fi/gymnasiet