Transcript Kvinnor - Dropbox

Individ, klass och kön
Individ och klass
TRADITIONELL
POLITISK TEORI
utgår från en generell o c h könsneutral in-
divid. Vid n ä r m a r e analys visar sig d o c k d e n n e vara en m a n . Teorier
s o m enbart befolkas av m ä n medför vissa svårigheter när förhållandet
m e l l a n k ö n o c h m a k t skall analyseras. D e t är följaktligen centralt i n o m
femirristisk teori att avslöja p å vilket sätt viktiga teoretiska föreställningar s o m individ och m e d b o r g a r e har m a n n e n s o m n o r m .
Kritiken s o m riktats m o t den inflytelserike liberalen {John Rawls"
(1971) rättviseteori) visar hur det b a k o m en påstådd k ö n l ö s h e t d ö l j e r sig
androcentriska r e s o n e m a n g och utgångspunkter. D e n liberala u t g å n g s p u n k t e n är att m ä n n i s k a n i g r u n d e n är en a u t o n o m och rationell individ s o m föregår sin sociala kontext. Individbegreppet står i centrum i
R a w l s teori. H a n s syn p å individen k o m m e r framförallt till uttryck
i idén o m d e n så kallade ursprungs situationen ("original position").
Ursprungssituationen är ett analytiskt instrument för att avtäcka vilka
rättviseprinciper s o m individer i denna tänkta situation skulle välja.
M e d h ä n v i s n i n g till individernas val motiverar R a w l s de principer s o m
h a n m e n a r b ö r styra ett rättvist samhälle. I ursprungssituationen b e 1
finner sig individerna b a k o m en okunnighetens slöja ("veil of ignorance").
D e skall t ä n k a bort alla sina individuella karaktäristika och ignorera
allt det s o m skiljer d e m från andra individer. Individerna vet helt enkelt
i n t e v i l k a d e är. M e n , skriver R a w l s , d e k ä n n e r a n s v a r för n ä s t k o m m a n d e g e n e r a t i o n o c h b ö r t r o t s allt b e t r a k t a s s o m f a m i l j e ö v e r h u v u d e n (1971:128).
D e n feministiska kritik s o m riktats m o t R a w l s teori handlar till stor
del o m att h a n smusslar_m familjeöverhuvuden i resonemanget^(Okin
1991). Familjeöverhuvuden är av tradition m ä n . R e s o n e m a n g e t medför
27
Politikens paradoxer
också att förhållanden i n o m familjen faller utanför rättviseorincipemas
räckvidd. I R a w l s teori är familjen p e r definition rättvis. Maktrelationer
som reproduceras i familjen, maktfördelning i n o m familjen och frågor
o m hur b a r n socialiseras till v u x n a k v i n n o r o c h m ä n problematiseras
överhuvudtaget inte. D e betraktas som privata o c h icke-politiska.
Andra feminister h a r invändningar m o t det generella individbegreppet
och Rawls idé o m jämlikhet. I urspungssituationen råder total jämlikhet
mellan individerna, m e n a r Rawls. Jämlikheten k o m m e r till stånd g e n o m
att ingen k ä n n e r till någonting o m sig själv. Alla individerna är lika, de
är lika rationella och tänker p å precis s a m m a sätt. F r å g a n är o m inte
jämlikhetsbegreppet förlorar sin innebörd när det b y g g e r p å att d e s o m
är j ä m l i k a också måste vara likadana (Åse 1993). F r å g a n är också o m
ett j ä m l i k h e t s b e g r e p p som b y g g e r p å likhet är kvinnoernancipatoriskt
eller o m det i stället bidrar till att osynliggöra maktskillnader mellan
k ö n e n (se vidare sid 30).
Liberala teoretiker s o m John R a w l s h a r alltså kritiserats for att inte
betrakta familjen och forhållandet m e l l a n k ö n e n s o j n e n fråga o m m a k t
o c h rättvisa. Ferainister har också k r i t i s e r a l ( m a ^ i s r n ^ n j ö r att p å likn a n d e sätt utgå från att familjen är en sfär där det p e r definition varken
finns m a k t eller ojämlikhet.
Marxistisk teori h ä v d a r att m ä n n i s k a n definieras av sitt sociala s a m m a n h a n g och att samhället karaktäriseras av e n intressemotsättning
m e l l a n olika klasser. Föreställningen att m ä n n i s k a n s natur är socialt
b e s t ä m d är givetvis även en feministisk utgångspunkt. Marxistisk teori
implicerar emellertid att m ä n n i s k a n i första h a n d b e s t ä m s g e n o m sitt
arbete, g e n o m sin plats i produktionen. A r b e t e definieras helt enkelt
s o m arbete i d e n samhälleliga och offentliga p r o d u k t i o n e n . K v i n n o r s
r e p r o d u k t i v a arbete i h e m m e t faller utanför det s o m i traditionell
marxistisk teori betraktas som arbete. I och m e d att k v i n n o r inte står i
n å g o n specifik relation till produktionsiorhållandena utgör d e inte e n
egen klass. Ä v e n inom m a r x i s m e n är alltså g r u n d l ä g g a n d e b e g r e p p
definierade utifrån m ä n s verklighet. Ä v e n h ä r är m a n n e n n o r m .
Feminister h a r p å olika sätt försökt k o m m a tillrätta m e d m a r x i s m e n s
k ö n s m ä s s i g a skevhet. Diskussionen kretsar k r i n g d i m e n s i o n e r n a k ö n
och klass. Frågorna handlar dels o m möjligheten art förstå kvinnors
28
C
C
Individ, klass och kön
u n d e r o r d n i n g utifrån deras könsspecifika arbete, framförallt det obetalda
reproduktiva hemarbetet, dels o m hur det kapitalistiska systemet o c h
k ö n s m a k t o r d n i n g e n h ä n g e r ihop. Ytterst är det g e n o m könsarbetsdeln i n g e n s o m k v i n n o r s u n d e r o r d n i n g upprätthålls, menar dessa feminister
(jämför sid 22). Såväl farniljeformen s o m stereotypa föreställningar o m
k v i n n o r o c h m ä n är ett resultat av materiella e k o n o m i s k a
förhållanden.
The strict division of laborby sex, a social invention common to allknown
societies, creates two verv separate genders and a need for men and women
to get together for economic reasons. It thus heips to direct their sexual
needs towards heterosexual fulfillment, and helps to ensure biological
reproduction. In more imaginative societies, biological reproduction might
be ensured by other techniques, but the division of labor by sex appears to
be the universal solution to date. (Hartmann 1981:16)
Ett p r o b l e m m e d att förstå kvinnors underordning som beroende av k ö n s arbetsdelningen är att andra aspekter försvinner ur fokus. K a n m ä n s
kontroll ö v e r kvinnors k r o p p a r och sexualitet förklaras s o m ett resultat
av arbetsdelning? A n d r a p r o b l e m h a n d l a r o m hur det kapitalistiska
produktionssystemet och körismaktordningen h ä n g e r ihop. Utgör de ett
sarnmanhållet system, e n m a k t o r d n i n g , eller är det två skilda s y s t e m
s o m s a m v e r k a r o c h förstärker v a r a n d r a ?
2
_De svårigheter s o m uppstår i försöken att skapa e n syntes m e l l a n
feminism o c h m a r x i s m handlar i grunden o m h u r m a n skall förstå förhållandet m e l l a n k ö n och klass. D e t är problematiskt att överfora det
marxistiska klassbegreppet p å kön. O m kvinnor ses som en könsspecifik
klass s o m är u n d e r o r d n a d g e n o m sitt arbete i h e m m e t , m å s t e den traditionella marxistiska synen p å arbete omformuleras. D e s s u t o m osynliggörs klasskillnader m e l l a n kvinnor. Problemet blir också att d e n undero r d n i n g som. s k e r g e n o m en k ö n s s t r u k t u r e r a d a r b e t s m a r k n a d , där
kvinnor har låglÖnearbete, osynliggörs. (Armstrong & A r m s t r o n g 1986)
Jämlikhet och skillnad
Feminister ä r överens o m att b å d e den marxistiska utgångspunkten m e d
klass s o m centralt b e g r e p p o c h den liberala utgångspunkten m e d fokus
-
-
29
Politiker' paradoxer
p å en generell individ är problematiska. P å olika sätt h a r feminister
försökt att utveckla en syn p å j ä m l i k h e t s o m v a r k e n b y g g e r p å m a n n e n
som n o r m eller osynliggor maktrelationer m e l l a n k ö n e n . Skiljelinjen i
diskussionen går m e l l a n de som m e n a r att j ä m l i k h e t s b e g r e p p e t är centralt och de s o m i stället fokuserar p å skillnad. Vi h a r valt att kalla-dessa
feminister i ämlikhets- respektive skillnadsteoretiker.
Utgångspunkten f o r ( j ^ i k h e t s t e o r e t i k e r n a ^ i g r u n d e n liberal. Ett
samhälle befriat från körisojärnlikhet m å s t e m e d nödvändighet vara helt
och hållet könsneutralt.
I ett j ä m l i k t samhälle skall k ö n inte h a n å g o n
s o m helst betydelse.
A just future would be one without gender. In its social strucrures and
practices, one's sex would have no more relevance than ones eye color or
the length of one's toes. (Okin 1989:171)
D e t faktum att könsneutralitet ofta fått m a s k e r a m a n l i g h e t medför inte
att ett generellt individbegrepp, s o m de facto inkluderar både kvinnor
och m ä n , är en teoretisk omöjlighet. T v ä r t o m är det n ö d v ä n d i g t att
utveckla icke könsbesmittade o c h reellt könsneutrala b e g r e p p . D e n
androcentriska slagsida s o m
Finns i exempelvis R a w l s rättviseteori
blir
visserligen problematisk m e d detta perspektiv. M e n androcentrismen
m e d f ö r varken att foreställningen o m ett generellt o c h könsneutralt
individbegrepp, eller att Rawls rättviseteori s o m sådan, m å s t e förkastas
(Okin 1991). Kritik av d e n m a n l i g a n o r m e n far i n t e l e d a till att det
generella individbegreppet överges
I dessa r e s o n e m a n g innebär j ä m l i k h e t att skillnader mellan m ä n n i skor, som kön, klass eller ålder, inte skall ha n å g o n betydelse. Jämlikhetsteoretiker understryker att det generella individbegreppet framgångsrikt
h a r k u n n a t användas a v olika förtryckta grupper för att driva krav p å
politiskt erkännande. Kvinnor harlcrävt irrflvtande trots sitt k ö n - i kraft
av att d e är människor. D e h a r k u n n a t g ö r a detta g e n o m att hävda att
könsskillnaden, precis g 2 f m ^
g n
r a
giolingferaT- o v i d k o m m a n d e .
U t g å n g s p u n k t e n f o r ( ^ ^ a d s t e o r e t i t e n a ^ l d ä r e m o t , är a t t j i j ä l v a
j ä m l i k h e t s t a n k e n är problematisk eftersom d e n b y g g e r p å en u n d e r l i g g a n d e tanke o m likhet. Iris M a r i o n Young (1990) m e n a r att alla försök att innesluta konkreta människor u n d e r ett generellt individbegrepp
30
Individ, klass och kön
är d ö m d a att m i s s l y c k a s . Inneslutning av det generella - upprättandet
av ett slags m ä n s k l i g minsta g e m e n s a m m a n ä m n a r e - leder till uteslutning a v det enskilda o c h specifika. U r det generella individbegreppet
utesluts k o n k r e t a och k r o p p s l i g a olikheter s o m kön, ras o c h ålder.
U n d e r o r d n a d e grupper, s o m kvinnor, etniska och religiösa minoriteter,
fråntas m ö j l i g h e t e n att föra t r a m p o l i t i s k a k r a v o c h s ö k a politiskt
e r k ä n n a n d e i kraft av sin skillnad.
3
Utifrån s k i l b a d s p e r s p e k t i v e t innebär alla hänvisningar till en universell u n i s e x m ä n s k l i g h e t att det ena könet uppställs s o m n o r m (Cavarero
1992). K v i n n o r o c h m ä n är inte möjliga att reducera till könsneutrala
individer eller m e d b o r g a r e . D e t existerar
inga k ö n l ö s a individer, i
verkligheten finns bara kvinnor och m ä n . Värj e försök att upprätta k ö n s neutrala b e g r e p p utgår från den felaktiga p r e m i s s e n att kategorin k ö n är
möjlig att abstrahera b o r t från kategorin människor. Jämlikhet m e l l a n
k v i n n o r o c h m ä n innebär inte att k v i n n o r skall inordnas u n d e r ett förm e n t könsneutralt individbegrepp. Jämlikhet kräver att mänsklighetens
faktiska m d e l n i n g i två k ö n beaktas.
t
' It is^undeniable that human beings are of two sexes^ If we are concerned
for truth, truth must give an account of, and meaning to, the fact that there
- e x i s t men and women rather than bisexed or unsexed individuals. It must
give an account of this fact as of something that belongs to human existence
as such: for ever, at present and every time somebody comes into the world.
(Cavarero 1992:38)
;7)
A t t insistera p å att könskategorin är reell b e t y d e r inte att kvinnligheten
ges ett v ä s e n s b e s t ä m t innehåll. Skillnadsteoretiker talar inte i t e r m e r
av kvinnlig särart. I stället h a n d l a r det o m att synliggöra hur k ö n s skillnaden strukturerar maktförhållanden o c h o m att ge k v i n n o r rätt att
agera politiskt utifrån sin skillnad. G e n u i n jämlikhet m å s t e b y g g a p å att
skillnader m e l l a n m ä n n i s k o r erkänns, inte p å att de undertrycks eller
ignoreras.
Föreställningen att skillnader inte skall h a n å g o n politisk betydelse
osynliggör d e n betydelse s o m de faktiskt har, menar skillnadsteoretikerna.
U n d e r o r d n a d e g r u p p e r m å s t e k u n n a k r ä v a politiska rättigheter och
inflytande utifrån sin specifika position. Tvärtom, replikerar jämlikhets-
31
ruuiiKens paradoxer
teoretikerna, skillnaderna måste Överkommas. F e m i n i s m e n får inte kasta
j ä m l i k h e t s t a n k e n Överbord o c h inte heller d e
föreställningar
o m en
g e m e n s a m mänsklighet som ger jämlikhetstanken dess politiska sprängkraft.
Kvinnor "som kvinnor"
B å d e jämlikhetsteoretiker och skillnadsteoretiker utgår från att kvinnor
är underordnade s o m kvinnor, även o m de h a r olika uppfattning o m
v a d som krävs för att synliggöra och förändra d e n n a ordning. Samtidigt
har själva möjligheten att u t g å från b e g r e p p e t kvinnor, att säga att
kvinnor som grupp är förtryckta, ifrågasatts. Kritiken m o t att a n v ä n d a
begreppet kvinna/kvinnor ospecificerat och att tala o m att k v i n n o r är
underordnade " s o m k v i n n o r " går ut p å att b e g r e p p e n i sig är abstraktioner. D e tydliggör inte, utan tvärtom förvrider, kvinnors skilda verkligheter.
What is it to think of woman "as a woman"? Is it really possible for us to
think of a woman's "womanness" in abstraction from the fact that she is a
particular woman, whether she is a middleclass Black woman living in
North America in the twentieth century or a poor white woman living in
France in the seventeenth century? (Spelman 1988:13)
Detta slags kritik bar framförallt svarta feminister, lesbiska feminister
och feminister från tredje världen riktat m o t vita heterosexuella västerländska feminister. N ä r vita h e t e r o s e x u e l l a k v i n n o r u t g å r från att
k v i n n o r är förtryckta s o m k v i n n o r gör d e i själva v e r k e t sina e g n a
erfarenheter till n o r m . A u d r e L o r d e (1994) p å p e k a r att svarta o c h vita
k v i n n o r har helt skilda erfarenheter av v a d det i n n e b ä r att leva i ett
sexistiskt o c h rasistiskt samhälle. Dessa skillnader ignoreras n ä r m a n
hävdar att kvinnor är förtryckta som kvinnor. E n svart k v i n n a är inte en
variant av kategorin vit kvinna: " B l a c k w o m e n are n o t white w o m e n
with color" ( O m o l a d e , cit i Spelman 1988:13).
När våldtäkter karaktäriseras s o m manifestationer a v m ä n s m a k t över
kvinnor, bortses från att övergreppen även k a n uttrycka rasism. F ö r att
förstå kvinnors situation i n o m olika etniska grupper m å s t e feministisk
32
Individ, klass och kön
teori utgå från dessa kvinnors specifika erfarenheter och u p p m ä r k s a m m a
h u r rasistiska o c h kvinnoförtryckande strukturer hänger s a m m a n (Hill
Collins 1993).
L i k n a n d e kritik k o m m e r från p o s t m o d e r n a feminister s o m m e n a r att
själva klassificeringen a v m ä n n i s k o r i k v i n n o r o c h m ä n är e n form av
m a k t u t ö v n i n g . D e t p o s t m o d e r n a projektet handlar o m att dekonstruera,
lösa u p p o c h ifrågasätta, r å d a n d e identitetsformeringar för att därig e n o m möjliggöra t o r n y a o c h m e r frigörande identiteter att t a form.
V å r identitet - o m vi är kvinnor eller m ä n , svarta eller vita, cyklister
eller b i l i s t e r - är aldrig given p å forhand. Både identiteten och identitetens
betydelse förändras ständigt.
__Utgångspunkten är att m ä n n i s k a n s identitet är diskursivt, alltså
språkligt o c h socialt, b e s t ä m d . Kvinnors identitet s o m just k v i n n o r är
skapad av de diskursiva strukturerna. Det finns ingen egentlig eller s a n n
kvinnotdentiet som ligger " b a k o m " eller "under" det som maktordningen
skapat. K v i n n l i g h e t e n s språkliga o c h sociala uttryck g ö r k v i n n o r till
j u s t kvinnor. Identiteten är inte n å g o n t i n g s o m kommer
till uttryck.
Identiteten är sina uttryck, ingenting m e r och ingenting annat.
There is no gender identity behind the expressions of gender; that identity
is performatively constituted by the very "expressions" that are said to be
its results.- (Butler 1990:25)
Att ö v e r h u v u d t a g e t beteckna k v i n n o r s o m just h i n n o r ar m e d detta
perspektiv bara att spela förtrycket i händerna. ^ d i t i i B S ^ ) ( 1 9 9 0 : 1 4 8 )
talar o m e n feminismens p a r a d o x . A t t utgå från kvinnor s o m grupp
är, m e n a r h o n , att fixera o c h inordna j u s t de s o m m a n söker
frigöra.
Feministisk t e o r i / h ä v d a r p o s t m o d e r n a feminister, måste i stället pro_blematisera de strukturer s o m gör k v i n n o r till kvinnor o c h inte stanna
v i d rnindre ä n att dekonstruera själva könskategorin s o m sådan.
Feminism [...] is the struggle for the equality of women. But this should
not be understood as a struggle for realizing the equality of a definable
empirical group with a coromon essence and identity, women, but rather
as a struggle against the multiple forms in which the category "woman" is
constructed in subordination. (Mouffe 1992:382)
Att tala o m k v i n n o r s o m en u n d e r o r d n a d grupp innebär alltså att frysa
33
r untikens paradoxer
e n i d e n t i t e t s o m i sig ä r f ö r t r y c k a n d e . D e s s u t o m i m p l i c e r a s e n
essentialistisk syn p å kvinnor, det vill säga att k v i n n o r h a r ert särskilt
v ä s e n . O m v i talar o m kvinnor som grupp förutsätter vi att det finns en
speciell kvinnlig natur, moral eller särart. A t t se k v i n n o r " s o m k v i n n o r "
upprätthåller bara stereotypa föreställningar o m hur k v i n n o r är och
förstärker rådande maktstrukturer, m e n a r p o s t m o d e r n a ferriinister.
M e n k a n feminismen, vars syfte är att förstå o c h förändra k v i n n o r s
villkor, klara sig utan begrepp s o m hänvisar till k v i n n o r s o m g r u p p ?
O c h i n n e b ä r föreställningen att k v i n n o r är förtryckta s o m k v i n n o r
nödvändigtvis att man rflgnnerarjitermer av att k v i n n o r h a r en särskild e s s e n s ? ( C a t h a r i n e M a c K m n o r f r m e n a r att foreställningen o m
kvinnor s o m kvinnor inte har n å g o n t i n g att göra m e d k v i n n o r s väsen
eller vara. D e t h a n d l a r helt enkelt o m att beskriva k v i n n o r s verklighet.
E n verklighet där kvinnor de facto fortrycks o c h utsätts for v å l d och
övergrepp j u s t som kvinnor, inte i första h a n d s o m svarta eller vita,
fattiga eller rika.
When African-American women are raped two times as often as white
women, aren't they raped as women? That does not mean their race is
irrelevant and it does not mean that their injuries cac be understood outside
a racial context. Rather, it means that "sex" is made up of the reality of the
experiences of all women, including theirs. (MacfCinnon 1991:20)
Ett k o n s e k v e n t a v v i s a n d e a v möjligheten att tala o m k v i n n o r s o m
k v i n n o r k a n också medföra att maktförhållanden m e l l a n k ö n e n forsvinner ur fokus. Det är givetvis omöjligt att tala o m kvinnors undero r d n i n g utan art ha n å g o n föreställning o m kvinnor s o m grupp. Själva,
begreppet kvinnor är en förutsätttirngförkvinnopolitiskt h a n d l a n d e .
How can we speak out against sexism as detrirnental to the interests of
women if the category is a fiction? How can we demand legal abortions,
adequate child care, or wages based on comparable worth without invoking
a concept of "woman"? (Alcoff 1988:420)
Kritiken m o t det p o s t m o d e r n a svnsättet är onkså att frön alltid k o m m e r
att finnas och troligen också alltid h a en betydelse, ä v e n o m d e n n a
betydelse skiftar (Gatens 1992). Vi är k v i n n o r och m ä n . V i k a n varken
klä av oss eller tänka b o r t vårt k ö n h u r gärna vi ä n skulle vilja det.
34
Individ, klass och kön
NOTER
1 Rawls hävdar att individerna i ursprungssituationen skulle enas om två
fundamentala rättviseprinciper. Den törsta är principen om största
möjliga och för alla lika frihet. Den andra principen innehåller två led: att
social och ekonomisk ojämlikhet skall vara fördelad så att den gynnar de
sämst ställda och att sociala och ekonomiska fördelar skall vara kopplade
till positioner som är på lika villkor öppna för alla. Den första principen
är överordnad den andra. Följaktligen tär ingen aspekt av individers frihet åsidosättas för att åstadkomma exempelvis ekonomisk tillväxt. Ett samhälle där dessa rättviseprinciper styr fördelningen av rättigheter och nyttigheter är, menar Rawls, att betrakta som ett rättvist, och därmed ett gott,
samhälle. (Rawls 1971)
2 Diskussionen om förhållandet mellan kapitalism och kvirmounderordning,
om de är ett system eller två system som hänger ihop, tog fart i samband
med att Heidi Hartmann (1981) förde fram den så kallade "tvåsystemteorin". Hartmann hävdar att könsmaktordningen (patriarkatet) äx en egen
maktstruktur med en egen dynamik och maktbas. Könsmaktordningen är
alltså inte inbyggd i det kapitalistiska produktionssystemet. En sammanfattning av debatten återfinns i Women and Revolution: The Unhappy
Marriage
of Marxism and Feminism
(1981).
3 Ibland uttrycks skillnadsperspektivet som en ny form av radikal pluralism,
där många olika skillnader, inte bara könsskillnader, hamnar i fokus. Se
exempelvis Eisenstein (1988).
35
Privat och offentligt
Personligt är politiskt
" D E T PERSONLIGA Ä R POLITISKT!"
M e d denna formulering slängde femi-
nister in en brandfackla i den politiska debatten p å 1960-talet. Uttrycket
fick e n o r m genomslagskraft och är k a n s k e det s o m oftast citeras när
feminismen skall beskrivas.
F o r m u l e r i n g e n var, o c h är fortfarande, ett uppror m o t den politiska
ordningen. G e n o m att h ä v d a att det personliga är politiskt ifrågasätts
d e n tradition s o m p å ett självklart sätt h u g g e r världen mitt av och skapar
en manlig/offentlig/politisk och en kvinnlig/privat/icke-politisk delF o r m u l e r i n g e n är e n u t m a n i n g m o t själva k ä r n a n i den tradition s o m
sedan antiken förpassat frågor o m k r o p p , k ö n och könsrelationer från
d e n politiska arenan.
F r å n b ö r j a n v a r " d e t p e r s o n l i g a är p o l i t i s k t " ett p r o t e s t r o p från
k v i n n o r n a i vänsterrörelsen. K v i n n o r n a s personliga, m e n samtidigt
g e m e n s a m m a , erfarenheter från den "icke-politiska" sfären nonchalerades
av d e m a n l i g a partikamraterna. I stället för att beklaga sig över sina
fjuttiga personliga förhållanden b o r d e kvinnorna ägna sig åt " s t o r a "
s a k e r , ' s o m att reformera k a p i t a l i s m e n eller statsapparaten, m e n a d e
m ä n n e n (Grant 1993). K v i n n o r n a h ä v d a d e tvärtom att d e sysslade m e d
viktiga saker. M ä n har g e n o m g å e n d e m e r m a k t än kvinnor och därför är
relationen m e l l a n könen, i h e m m e t såväl s o m p å torget, politisk. Politik,
s k r e v K a t e Millett 1969, innefattar alla relationer s o m i n n e b ä r att " o n e
group of p e r s o n s is c o n t r o l l e d b y a n o t h e r " (1969:23).
D e n feministiska insikten o m det personligas politiska karaktär förstärktes också g e n o m att de idylliska bilderna av den lyckliga "Familjen
B r a " b l e v allt m e r kantstötta. D e djupt rotade toreställningarna o m
familjesfären s o m en trygghetens oas trasades successivt sönder. N ä r
37
Politikens paradoxer
uppgifter o m kvinnomisshandel och sexuella övergrepp i h e m m e t drogs
fram i ljuset under slutet av 1970-talet
det klart att det privatas
fröjder främst var reserverade for det m a n l i g a könet. N ä r det sä s m å n i n g o m visade sig att den farligaste platsen för en k v i n n a var det egna
h e m m e t - o m hennes m a n var närvarande - tappade familjelivet allt m e r
av sin f o m a glans.
Ferninismen kopplar s a m m a n levinnors "privata" underordning i hemmet m e d kvinnors utsatta position i det offentliga. S a m b a n d e t mellan att
k v i n n o r kontrolleras och u n d e r o r d n a s sexuellt i det privata, u n d e r representeras i politiken och överrepresenteras i låglöne- och lågstarusyrken, lyfts fram. H u r skall toinnor k u n n a delta i det politiska livet
p å s a m m a villkor s o m m a n när de v a r k e n h a r kontroll över sina e g n a
kroppar eller över sin livssituation? Första steget m o t att u p p n å ett
demokratiskt och rättvist samhälle måste vara e n insikt o m att v a d s o m
händer i s o v r u m m e t , v e m s o m har kontrollen över p e n g a r n a och v e m
s o m hämtar barnen p å dagis, egentligen är maktfrågor. Frågor som måste
föras u p p p å den politiska dagordrrmgen. (Phillips 1991)
Klassiska politiska teoretiker ägnade stor t a n k e m ö d a åt att slå fast
art varken familjen eller familjerelationerna till sin natur var politiska.
J o h n L o c k e definierade politik s o m det s o m inte har m e d familjesfaxen
att göra (Okin 1991). Jean-Jacques Rousseau avvisade bestämt alla form e r av maktkoncentration i offentligheten samtidigt som h a n underströk
att auktoriteten i familjen var odelbar. D e n tillhörde av naturen mannen.
H o s m o d e r n a teoretiker är däremot gränsen mellan privat o c h offentligt
så självklar att familjen oftast helt enkelt utesluts ur teorierna. Familjen
b e h ö v e r överhuvudtaget inte belysas, eftersom familjeliv inte handlar
o m politik. M a k t är d e n stora världens b e k y m m e r , k ä r l e k d e n Klias.
Att familjen o c h vardagslivet g e n o m g å e n d e utesluts u r m o d e r n p o l i tisk teori upprätthåller föreställningen att familjen är en naturlig, ickepolitisk och p e r definition god företeelse. G e n o m att bortdefiniera de
personliga relationerna mellan k v i n n o r och m a n från den politiska sfären kan m ä n n e n b e v a r a sin makt. Och g e n o m att välja bort det privata
ur sina analyser spelar politisk teori m e d i s a m m a spel. Utifrån t a n k e n
att det personliga är politiskt kritiserar feminismen alltså b å d e hur det
p r i v a t a b e s k r i v s o c h f ö r e s t ä l l n i n g e n att det finns en n a t u r l i g o c h
38
Privat och offentligt
självklar g r ä n s m e l l a n det privata o c h detpolitiska. Att Överhuvudtaget
dra en sådan g r ä n s är en politisk handling.
Likhet och förnuft
Påståendet a t t " d e t personliga är politiskt" k a n uppfattas p å flera sätt.
D e t uttrycker k v i n n o r s dubbla o c h p a r a d o x a l a förhållande till politik:
Samtidigt s o m k v i n n o r kontrolleras o c h underordnas i den privata sfären, räknas inte deras upplevelser och erfarenheter som politiska. I k o n trast till traditionell teori problematiserar f e m i n i s m e n det vi gör till vard a g s . Detta hör s a m m a n m e d föreställningen att könsmaktordrungen,
eller genussystemet, skapas och upprätthålls p å alla nivåer i samhället.
H u r v i lär oss att vara s o m flickor o c h pojkar, k v i n n o r och m ä n , är en
del a v m a k t o r d n i n g e n . Socialiseringsmönster är alltså i grunden politiska. Att flickor talar m i n d r e än pojkar, att flickor växer upp m e d sämre
självkänsla ä n pojkar, att flickors intressen värderas lägre än pojkars
ingår i m a k t o r d n i n g e n ( M a n s b r i d g e 1993).
Följaktligen analyseras den politiska betydelsen av att vår kultur tillskriver m ä n och k v i n n o r diametralt motsatta egenskaper. Att k v i n n o r
historiskt fått representera kroppslighet, empati och irrationalitet m e d a n
m ä n tagit patent p å intellekt, handlingskraft och rationalitet försvårar
forstås k v i n n o r s tillträde till den politiska sfären och de politiska institutionerna. I politiken värdesätts j u s t de egenskaper som kvinnor genom
å r h u n d r a d e n ansetts sakna.
D e t p r o b l e m s o m feminister p e k a r p å bestar inte bara i att kvinnor p å
olika sätt hindras från att delta i det offentliga livet. Ä v e n själva inneb ö r d e n i begreppet politik problematiseras. D e n traditionella förståelsen
a v politik utesluter det s o m h a r att g ö r a m e d k ö n , k r o p p , känslor och
sexualitet. V å r a k r o p p a r och k ö n betraktas s o m privata och därför p o l i tiskt irrelevanta. D e n politiska arenan skall vara en förnuftets arena.
K ö n är inte en legitim politisk kategori. K ö n skall vi syssla m e d p å fritiden.
S y n e n på
portik s o m n å g o t väsensskilt från k r o p p och känslor bott-
n a r i d e n politiska kulturens övertro på m ä n n i s k a n s förnuft. Alla m ä n n i s k o r förutsätts p å s a m m a sätt och m e d likartad logik k u n n a resonera
39
Politikens paradoxer
sig fram till det allmänna bästa. Detta synsätt i n n e b ä r att alla skillnader
mellan människor m å s t e hållas i det privata. S o m politiska aktörer förväntas vi inta ett allmännyttans perspektiv, där vårt privata jag måste
stå tillbaka. Erfarenheter av att tillhöra ett visst kön, a v att vara h o m o sexuell, av att h a en viss hudfärg eller av att vara h a n d i k a p p a d får ingen
inträdesbiljett till politiken. (Young 1987)
Feminister ifrågasätter alltså b å d e vilka slags frågor s o m får tas u p p
på den politiska agendaru v e m s o m får vara m e d o c h ya vilket sätt v i får
delta i den politiska processem Föreställningen att politik m å s t e baseras
p å likhet och förnuft gör att vi m å s t e delta i politiken i egenskap av
abstrakta m e d b o r g a r e , inte i egenskap av m ä n n i s k o r m e d kroppsliga,
könsliga olikheter.
M a u d E d u a r d s (1992) påpekar att det inte finns n å g o n politisk arena
for att hantera könskonflikter. D e n politiska o r d n i n g e n b y g g e r p å att
kvinnor o c h m ä n organiserar sig tillsammans, utan hänsyn till kön. Detta
grundar sig i föreställningen att relationen mellan k ö n e n är konfliktfri.
Legitim politik konstrueras i stället kring dimensionen v ä n s t e r - h ö g e r .
Kvinnor tillåts inte delta i politiken som kvinnor,
s o m en g r u p p m e d
egna intressen. K v i n n o r får vara m e d u n d e r fömtsättriing att d e deltar
s o m enskilda individer och inte som ett politiskt kollektiv.
Kvinnor s o m går s a m m a n och organiserar sig utanför det etablerade
politiska systemet u t m a n a r
följaktligen
den r å d a n d e ordningen. N ä r
kvinnor hävdar att d e har politiska intressen för att de är k v i n n o r framträder könskonftikten - o c h d ä r m e d blir ä v e n m ä n n e n s könstillhörighet
synlig. N ä r kvinnor definierar sig som en politisk g r u p p blir m ä n n e n
också en grupp. D e n abstrakte individen och h a n s allmänvilja
förlorar
sin giltighet - samtidigt s o m gränsen mellan den privata k r o p p e n o c h
den offentliga rationaliteten u t m a n a s . (Eduards 1993)
Grupperna bildas för att kvinnor har specifika krav men den politiska
sprängkraften ligger i att själva handlingen benämner
konsdimensionen.
Kvinnor träder fram som kvinnor och kräver ett samtal med motparten,
männen. Att anta denna utmaning vore för män att erkänna att deras köns_tillhö_righet har politisk betydelse. Den sedan länge förnekade kroppen,
symbolen för skillnad och okontrollerbara känslor, skulle göra sitt inträde
på den politiska scenen. Det rationella politiska samtalet skulle vara i
gungning. (Eduards 1993:106 f)
40
Privat och offentligt
Sexualitet, makt och moderlighet
A t t g r ä n s d r a g n i n g e n m e l l a n det privata o c h det offentliga upprätthåller
k ö n s m a k t o r d n i n g e n håller d e flesta feminister m e d o m . M å n g a h a r
p å p e k a t att sfärerna reserveras for v a r sitt k ö n och att den m a n l i g a
sfären g e n o m g å e n d e rankas högre än d e n kvinnliga. Enigheten är också
stor o m att det s o m sker i det privata p å olika sätt h a r osynliggjorts o c h
att gränserna m e l l a n personligt och politiskt m å s t e luckras u p p . H u r
olika teoretiker vill k o m m a tillrätta m e d problemen varierar dock. I grund
o c h botten h a n d l a r det o m skilda sätt att analysera det privata.
^ a d l k a l f e m i r r i s t e l V n e n a r att den privata familjesfären karaktäriseras
av v å l d o c h övergrepp m o t kvinnor. D e t är i det privata, sexuella forhållandet s o m u n d e r o r d n i n g e n h a r sitt u r s p r u n g (jämför sid 22). I sexuella
relationer m e l l a n m ä n och-kvinnor är det sexualiserade våldet centralt.
Våldet omfattar såväl misshandel som våldtäkt, pornografi, prostitution
och sexuella trakasserier. G r u n d t a n k e n hos radikalfeminister är att det
sexualiserade våldet inte k a n betraktas som "avvikande" eller "onormalt".
Skilhiaden m e l l a n ett misshandelsforhållande och ett förhållande där
fysiskt våld inte förekommer beskrivs s o m e n gradskillnad o c h inte s o m
en artskillnad. D e n m a n l i g a sexualiteten konstitueras i olika utsträckning k r i n g våld, alltifrån föreställningar o m manlighet som virilitet o c h
aggressivitet till regelrätta övergrepp. Maskulinitet, våld o c h sexualitet
är intimt sammanflätade.
The meaning of practices of sexual violence cannot be categorized away
as violence, not sex either. The male sexual role [...] centers on aggressive
intrusion on those with less power. Such acts of dominance are experienced
assexually arousing, as sex itself. (MacKinnon 1989a:3l6)
N ä r en m a n slår e n kvinna handlar h a n innanför sin kulturs könsgränser.
" M a n n e n blir ekstra m y e kar n å r h a n 'tar kvinnen h a r d t ' " skriver Eva
L u n d g r e n (1990:13). M e d a n m a n l i g sexualitet är länkad till överordn i n g o c h kontroll, formas k v i n n l i g sexualitet i t e r m e r av u n d e r o r d n i n g ,
m a k t l ö s h e t o c h tillgänglighet för m ä n . K a t h l e e n B a r r y (1995) talar
o m e n global sexuell exploatering av kvinnor. D e n n a framstår allra
tydligast i h a n d e l n m e d kvinnokroppar, i prostitution och pornografi,
41
Politikens paradoxer
m e n präglar i grunden alla sexuella relationer mellan k v i n n o r och m ä n .
Kvinnor reduceras till kroppar. D e framstår s o m objekt, enbart till för
att tillfredsställa män.
Dessa beskrivningar av heterosexualiteten som ett uttryck for kvinnoförtryck
har emellertid kritiserats för att vara ohistoriska och onyan-
serade. Sexualitet k a n inte beskrivas så ensidigt. K v i n n o r har olika
erfarenheter av sex och sex praktiseras p å olika sätt i olika tider och
kulturer.
Radikalfeminismens kategoriska avfärdande av pornografi h a r också
ifrågasatts. Pornografi kan, o m den görs p å kvinnors villkor, vara en
v ä g till frigörelse. D e n k a n hjälpa kvinnor att utforska sin egen sexualitet o c h göra d e n tillåten och synlig i stället för skamlig och tabubelagd
(Eisenstein 1988). A t t k v i n n o r s u n d e r l i v e x p o n e r a s i p o r n o g r a f i n ,
g e n o m förekomsten av sk "vaginal imagery", k a n h a en utbildande och
upplysande funktion, m e n a r vissa teoretiker. D e s s u t o m bidrar dessa
b i l d e r till att avmystifiera k v i n n o k ö n e t , till att " d i s p e l t h e aura of
strangeness p r o d u c e d by the centuries of concealment of the v a g i n a in
western repr£S£rrjaiioj]s^Eliis 1992:165).
Mångafjesbiska femmister)nenar dock att även o m våld inte är direkt
inkopplat, så är sexualitet definierad utifrån m ä n s villkor o c h befäster
m ä n s makt över kvinnor. D e porträtterar heterosexualiteten s o m en
jpolitisk institution konstruerad b å d e av och för m ä n . Heterosexualitet
bygger på föreställningen o m "naturliga" skillnader mellan könen. Dessa
naturliga skillnader m a s k e r a r i själva verket maktskillnader. M a n n e n
skall p å alla sätt d o m i n e r a Över kvinnan. H a n skall tjäna m e r a pengar,
vara längre o c h äldre, h a bättre utbildning och h ö g r e social position.
Attraktionen i sig bygger p å dessa skillnader. Heterosexuella relationer
kan därför omöjligt vara j ä m l i k a . (Jeffreys 1994)
It would be a matter for sorae astonishment, surely, if, in this carefolly
engineered situation of inequality. men's sexual desire for women turned
out to be egalitarian. It is not of course. Men need to be able to desire the
powerless cieatures they marry. So heterosexual desire for men is based
upon eroticizing the otherness of women, an otherness which is based
upon a difference of power. (Jeffreys 1994:63)
Heterosexualitet är konstruerad p å ett sådant sätt att k v i n n o r s under42
Privat och offentligt
ordning upprätthålls. Kvirmofortryck b e n ä m n s sex(igt) o c h får d ä r m e d
status a v n å g o t biologiskt, naturligt och självklart. På så sätt döljs m a k t relationerna mellan könen effektivt. Åter framställs kvinnors underordning
s o m en naturlig orchhng o c h inte s o m en politiskt s k a p a d maktordning.
D e n heterosexuella institutionen innebär att kvinnors g e m e n s k a p e r
förnekas och förhindras, m e n a r A d r i e n n e R i c h (1980). H o n talar o m ett
lesbiskt kontinuum, som inte bara r y m m e r sexuella relationer. K v i n n o r s
d e l a d e erfarenheter o c h den intensitet o c h kraft s o m finns m e l l a n
kvinnor, förtvinar u n d e r heterosexualitetens massiv. D e t lesbiska förhållandet beskrivs s o m en möjlig v ä g att synliggöra heterosexualiteten
s o m n o r m o c h d ä r m e d ifrågasätta k ö n s m a k t o r d n i n g e n s g r u n d v a l .
G e n o m att avvika från n o r m e n gör den lesbiska kärleken n o r m e n tydlig.
H o m o s e x u e l l k ä r l e k u t m a n a r definitionen av heter o sexualitet s o m
obligatorisk och n o r m a l , och p å sikt undergrävs normalitetens fortryck.
D e n politiska d i m e n s i o n e n blir en viktig del a y v a d d e t t e t y d e r a t t i e v a
som lesbisk.
Enligt lesbiska feminister betyder inte det faktum att k v i n n o r kan
värdesätta sexueJla_j£lationer
m
e d m ä n att h e t e r o s e x u a l i t e t e n är
o p r o b l e m a t i s k ^ ^ ^ C f r r i s t e ^ S o ^ f 1 9 9 4 ) m e n a r att heterosexualitet finns
p å två olika n i v å e r / P e t är nödvändigt att skilja m e l l a n heterosexualitet
s o m erfarenhet o c h heterosexualitet s o m institution. A t t k v i n n o r h a r
p o s i t i v a erfarenheter av sex m e d m ä n m e d f ö r inte att a n a l y s e n av
hetero sexualitet s o m obligatorisk och s o m e n n o r m g i v a n d e institution
undergrävs.
S a m m a n t a g e t m e n a r radikala och lesbiska feminister att förutsättningen för verklig j ä m l i k h e t är att k o p p l i n g e n mellan sexualitet, v å l d
o c h kvinnoförtryck lyfts fram. D e t allra mest privata måste således
politiseras o c h våldet i m ä n n i s k o r s intima relationer erkännas, ifrågasättas o c h diskuteras.
A n d r a teoretiker, v i h a r valt att kalla d e m ^ o d e r s k a p s t e o r e t i k e ^ )
håller m e d o m att k v i n n o r inte tillåtits delta i offentligheten, m e n d e
accepterar inte beskrivningen av kvinnor som enbart offer for m ä n s makt_utövning. T v ä r t o m h a r k v i n n o r i det privata kunnat utöva makt och odla
e n egen kultur m e d egna värderingar (Elshtain 1981). jDenna k v i n n o kultur grundar sig ytterst i att kvinnor foder barn. N ä r en kvinna blir
43
Politikens paradoxer
mor ger själviskheten vika for omtanken. I den kvinnliga världen odlas
därför egenskaper s o m m e d k ä n s l a och o m h ä n d e r t a g a n d e . K v i n n o r h a r
g e n o m sin traditionella roll som m ö d r a n d e , v å r d a n d e o c h närande -utvecklat e n egen etik s o m den offentliga sfären b o r d e tillgodogöra sig i
stället för att stänga ute ( R u d d i c k 1989).
1
N u m e r a är det alltså egentligen inte det privata s o m är problemet,
utan det offentliga, menar moderskapsteoretikema. Gränsen som dragits
j n o t familj elivet har utarmat och brutaliserat offentligheten och politiken.
1 den politiska sfären tillåts egenintresse och krass materialism råda
oinskränkt. D e n feministiska strategi s o m går ut på att sätta likhetstecken m e l l a n det privata och det offentliga är m e d detta perspektiv
förödande (Elshtain 1981). O m allt blir politik, blir allt e n egoistisk
tävlan där alla möter alla. I stället foreslås motsatt strategi. G e n o m att
tillåta det privata att påverka det offentliga skulle den politiska m o r a l e n
radikalt förnyas. Maternal
thinking, ett slags moderligt tänkande, b o r d e
tillåtas att överskrida gränsen mellan privat och offentligt. D e t t a skulle
g e d u b b e l u t d e l n i n g ; den politiska sfären skulle h u m a n i s e r a s o c h
kvinnor skulle tillåtas att fullt ut delta i offentligheten (Ruddick 1989).
M o d e r s k a p s t e o r e t i k e m a har dock_kritiserats utifrån u t g å n g s p u n k t e n
att det är ohållbart att tala o m en g e m e n s a m erfarenhet eller e n g e m e n sam etik for alla kvinnor. Alla k v i n n o r blir inte m ö d r a r och dessutom
betyder det olika saker att vara m o r i olika historiska o c h kulturella
s a m m a n h a n g . E n annan m v ä n d m n g är att m o d e r s k a p s t e o r i e m a bara
befäster just de stereotypa bilder av den v å r d a n d e o c h självutplånande
k v i n n a n s o m k ö n s m a k t o r d n i n g e n skapat. Och det v a r j u s t s o m en
reaktion m o t denna b e g r ä n s a n d e kvinnoroll s o m ferninismen uppstod
(Grant 1993:71).
Stat och kön
F e m i n i s t e r s o m ifrågasätter t a n k e n p å att frigörelse m ö j l i g g ö r s a v
familjen och moderskapet vänder sig ofta i stället m o t staten. Här, argumenterar de, finns hjälp att k o m m a från beroendet och förödmjukelsen i
det privata. Staten, särskilt de skandinaviska välfärdsstaterna, har stärkt.
44
Privat och offentligt
k v i n n o r s o b e r o e n d e . G e n o m d e n offentliga s e k t o r n s f r a m v ä x t h a r
k v i n n o r k u n n a t få j o b b . D ä r m e d h a r de, åtminstone ekonomiskt, börjat
frigöra sig från m ä n n e n . Staten h a r o c k s å g e n o m b a r n o m s o r g o c h
föräldraförsäkring möjliggjort för kvinnor att förvärvsarbeta. O l i k a
lagreformer h a r tillkommit för att skydda k v i n n o r m o t m ä n s våld.
D e s s a reformer gör att staten ofta ses s o m en viktig a n h ä n g a r e i
k a m p e n for j ä m l i k h e t . D e t talas o m d e n kvinnovänliga staten och for^
hållandet m e l l a n staten o c h kvinnorna beskrivs av vissa feminister s o m
en allians. K v i n n o r n a och staten h a r förhandlat sig fram till ett kontrakt
s o m b å d a parter är nöjda med. D e n offentliga sektorn o c h kvinnorna har
utnyttjat varandra. F ö r att k u n n a expandera b e h ö v d e den offentliga
sektorn k v i n n o r s arbetskraft och for att få arbete b e h ö v d e kvinnorna
d e n offentliga sektorn ( H e r n e s 1987).
F o r s k a r e s o m j ä m f ö r t de nordiska länderna m e d a n d r a d e l a r a v
världen k o m m e r ofta fram till att den svenska centraliserade välfardsstatsmodellen nått i m p o n e r a n d e r e s u l t a t . 1 välfärdsstaten har åtmin2
stone vissa frågor s o m tidigare räknats s o m privata familj eangelägenheter politiserats; frågor o m barnomsorg och o m våld och sexuella överg r e p p m o t kvinnor. G e n o m ett flertal reformer har kvinnors möjligheter
att förena arbete och m o d e r s k a p förbättrats avsevärt, o c h skyddet m o t
k ö n s d i s k r i m i n e r i n g har stärkts (Borchorst & Siim 1987).
^Samtidigt betraktar m å n g a feminister staten m e d misstänksamhet.
Erbjuder staten verkligen en möjlig väg ut ur underordningen eller är
s t a t e n i s j ä l v a v e r k e t ett h o t m o t k v i n n o r s k a m p för j ä m l i k h e t ?
Välfärdsstatens framväxt har visserligen m i n s k a t kvinnors b e r o e n d e
a v enskilda m ä n , m e n k v i n n o r har i stället blivit beroende av statenK v i n n o r är dubbelt b e r o e n d e av den offentliga sektorn. D e nyttjar d e n
m e r ä n m ä n n e n , b å d e s o m servicetagare och arbetstagare. Trots detta är
det fortfarande till stor del m ä n s o m bestämmer, b å d e som chefer o c h
j o m politiker. ( H e r n e s 1987) Välfärdsstatens kvinnovänlighet har en
tydlig gräns. K v i n n o r fråntas alltjämt möjligheter till reellt politiskt
inflytande. K v i n n o r tillåts inte att deltaga självständigt i politiken och
formulera sina egna visioner ( p o r c h o r s t & Siim 1987).
Ofta värier sig d o c k ^ m i n i s t i s k a statsteoretikefrior att karaktärisera
staten s o m antingen god eller ond, som k v i n n o r n a s vän eller fiende.
45
Politikens pa.rad.nxer
Frågan o m staten fungerar s o m frigörande eller b e g r ä n s a n d e k a n inte
besvaras m e d ett entydigt j a eller nej (Watson 1990). I stället for att
försöka slå fast hur och v a d staten egentligen är, b ö r relationen mellan
kvinnorna och staten studeras i olika konkreta fall, menar D r u d e Dählerup
(1994). M e n även i analyser av enskilda reformer är det svårt att uttala
sig o m v a d som egentligen är frigörande eller fortryckande for kvinnor,
påpekar hon. Utifrån olika utgångspunkter analyserar feminister situationen på olika sätt, och det är också tänkbart att statliga åtgärder
påverkar olika grupper av kvinnor p å olika sätt.
I forskningen kring de så kallade
femokraterna,
feministiskt orien-
terade byråkrater, skiftas analytiskt fokus från statliga reformers utfall
till m ä n n i s k o r s arbete i de statliga strukturerna. H ä r studeras vilka
möjligheter kvinnor h a r att skapa sig h a n d l m g s u t r y r o m e i n o m d e n
byråkratiska o r d n i n g e n . E n b ä r a n d e t a n k e är att r a d i k a l a kvinnor,
strategiskt placerade p å statliga befattningar, k a n skapa u t r y m m e för
betydande förändringar av kvinnors villkor. G e n o m allianser både utåt
och inåt, m e d såväl gräsrotsfeminister s o m etablerade politiker och
byråkrater, lyckas kvinnor ofta a n v ä n d a staten föi sina egna syften
(Eisensteinl995).
E n sådan förståelse av kvinnors möjlighet att a n v ä n d a de statliga och
byråkratiska strukturerna avfärdas emellertid i © & a l f e m i m s t i s k t e o r l >
Staten ses h ä r framför allt som ett instrument i m ä n s händer.
The state is male in the feminist sense: the law sees and treats women the
way men see and treat women. (MacKinnon 1989b:16l f)
Tanken år att staten inkarnerar den manliga n o r m e n . Staten står inte
fri från de u n d e r o r d n i n g s m e k a n i s m e r som styr det privata. T v ä r t o m
speglar statens u p p b y g g n a d o c h karaktär k ö n s m a k t o r d n i n g e n . Alla
statliga åtgärder och alla politiska reformer m e d v e r k a r till kvinnors
underordning, även o m det inte alltid är uppenbart.
Feministiska organisationer s o m inlåter sig i ett nära s a m a r b e t e m e d
Staten riskerar att förlora sin politiska sprängkraft, h ä v d a r J o a n A c k e r
(1995). O m grupperna b l i r ekonomiskt b e r o e n d e k a n staten ställa k r a v
både p å hur verksamheten skall organiseras o c h v i l k a p r o b l e m s o m
skall fokuseras. Detta försätter feministiska organisationer i en olöslig
46
Privat och offentligt
situation. D e t statliga stödet hotar att u n d e r g r ä v a radikaliteten i verksamheten, samtidigt s o m grupperna är beroende av p e n g a r n a tor sin
överlevnad. "Consequently, the implicit rules for them m a y b e 'conform
o r d i e ' " ( A c k e r 1995:140).
_Staten oskadliggör kvinnors politiska krav g e n o m aflfeooptera)dem införliva d e m i den politiska o r d r i m g e n ^ a t r i c j ^ ^ r ^ ^ ( 1 9 8 2 ) m e n a r
att d e t t a h o t s t ä n d i g t v i l a r ö v e r k v i n n o r ö r e l s e n , ä v e n d e n del av
kvinnorörelsen s o m b e t o n a r separat organisering. H e n n e s exempel ä r
d e n a m e r i k a n s k a kvinnojourrörelsen, e n rörelse s o m till en b ö r j a n
b e s t o d av fristående politiska och uttalat feministiska grupper. Stegvis togs rörelsen ö v e r a v staten. Jourerna fick p e n g a r i utbyte m o t
statlig i n s y n o c h omorganisation av verksamheten. N ä r staten b l a n d a d e
sig i förändrades successivt inte bara organisationen. Ä v e n den urs p r u n g l i g a definitionen av p r o b l e m e t , dvs m ä n s v å l d m o t kvinnor,
omformulerades. D e feministiska gruppernas b e n ä m n i n g " k v i n n o v å l d "
ersattes av termen "familjevåld". D ä r m e d osynliggjordes det faktum
att offret tillhörde ett k ö n o c h förövaren ett annat. D e t p o t e n t i e l l a
politiska h o t s o m låg i frågans botten - att kvinnor s o m grupp k r ä v d e
makt-avvärjdes.
Slutsatsen av detta r e s o n e m a n g blir att all politisk protest s o m hotar
staten riskerar att koopteras. Staten k a n inte frigöra kvinnor från m ä n s
överhet K v i n n o r m å s t e själva, i sin vardag, bli medvetna o m förtrycket
( M a c K i n n o n 1989b). 1 stället for att forsöka å s t a d k o m m a förändring^
g e n o m e t a b l e r a d e p o l i t i s k a k a n a l e r m å s t e k v i n n o r o r g a n i s e r a sig
separat, utanför systemet. Först n ä r k v i n n o r m ö t e r k v i n n o r i egna organisationer, p ä egna villkor, k a n de formulera g e m e n s a m m a erfarenheter
av förtryck och g e m e n s a m m a krav p å forändringar av m a k t o r d n i n g e n .
Personliga och politiska grän:er
F e m i n i s m e n brottas m e d p r o b l e m e t hur privat politiken egentligen
far bli o c h vilken roll staten k a n och b ö r ha i k a m p e n for frigörelse.
Feminister s o m utgår från att " d e t personliga är politiskt" h a m n a r i
_en p a r a d o x n ä r d e försvarar rätten till abort, m e n a r A n n e Phillips
47
Politikens paradoxer
(1991). Att kvinnor h a r den absoluta rätten att b e s t ä m m a över sina
egna k r o p p a r är en självklarhet. A r g u m e n t e t är ytterst att det finns
någonting som vi måste hålla utanför det offentliga. V å r a kroppars
Öde k a n vi aldrig låta staten avgöra. D e t är omöjligt att likställa det
jjersonliga och det politiska. Delar av livet m å s t e v a r a privata o c h det
måste finnas en gräns mellan personligt och politiskt. M e n v a r skall
gränsen dras?
M å n g a m e n a r att kvinnors beslut o m de vill h a b a r n eller inte m å s t e
vara ett enskilt och okränkbart beslut. Reproduktion och sexualitet måste
vi hålla for oss själva. H u r vi väljer att ha sex skall i n g e n l ä g g a sig
i (Phillips 1991). F ö r radikalfeminister, s o m s e r s e x u a l i t e t e n s o m
maktordningens grundval, är detta givetvis inte en tänkbar gränsdragning.
Det finns alltså en rad olika uppfattningar o m hur m a n skall förstå
det privata. Delvis handlar det o m att feminister m e n a r olika saker m e d
påståendet att det personliga är politiskt. D e t b e h ö v e r inte tolkas s o m
att allt vi gör m e d våra liv m e d nödvändighet skall styras och b e s t ä m m a s av kollektivet. I stället handlar det o m friheten att kvinna o m v a n d l a
privata erfarenheter till politik när o c h o m m a n så önskar. F o r m u l e ringen syftar inte heller nödvändigtvis till att det inte skall finnas några
gränser mellan v a d s o m är politik och v a d s o m inte är det. O m allt blir
politik förlorar b e g r e p p e t sin m e n i n g O m g r ä n s e r n a u p p h ä v s försvinner politiken ur sikte. " I f politics is everywhere t h e n it is n o w h e r e "
p å p e k a r B . Horiig ( 1 9 9 2 : 2 2 5 ) . D e t är o c k s å möjligt att tolka " d e t
.personliga är politiskt" som en betoning av att maktrelationerna i den
privata och i den offentliga sfären är oupplösligt s a m m a n k o p p l a d e . E n
förståelse
av att det inte finns n å g o n nivå i våra liv s o m saknar politisk
betydelse.
Sexual intercourse is an archetypically private act. Yet pattems of sexual
interaction encode and maintain pattems of unequal power that reverberate
far beyond the private realm.[...] The aim of feminists who focus on subordination is to point out how closely and subtly linked are private and
public forms of power. (Mansbridge 1993:364)
48
Privat och offentligt
NOTER
1 Diskussionen kring en specifik kvinnlig etik tog fart i samband med att
psykologen Carol Giiligan gav ut sin bok In a Dijferent Vbice (1982;
sv övers 1985). Hon menar att kvinnor har en egen moraluppfattning som
bygger på mänskliga relationer och omsorg, inte i första hand på abstrakta
principer om till exempel rättvisa. Kari Waerness (1984) diskuterar utifrån liknande utångspunkter begreppet omsorgsrationalitet ("rationality
of caring"). Med detta begrepp vill hon fånga den specifika typ av rationalitet som hon menar styr kvinnors handlingar nar de utövar olika former
av omsorgsarbete.
2 För en genomgång av den feministiska forskningen kring välfärdsstaten
se t ex Dahlerup (1994), Elman (1996) och Sainsbury (1994).
49
Demokrati och medborgarskap
Manlighetens demokrati
KVINNOR
HAR
från början h a m n a t i ett märkligt förhållande till d e m o -
kratin. I antikens Aten, i det som b r u k a r kallas demokratins vagga,
lindades aldrig k v i n n o r n a in. Kvinnors roll i demokratin b e s t o d i att
vara utanför den. D e m o k r a t i , folkstyre, innebar att bara vuxna, fria
m ä n fick styra. Slavar och k v i n n o r k u n d e p e r definition inte vara m e d borgare. D e r ä k n a d e s helt enkelt inte s o m folk.
I e n a n n a n kritisk p e r i o d u n d e r d e m o k r a t i n s historia, u n d e r d e n
franska revolutionen, befann sig kvinnor i den besynnerliga situationen
att de k r ä v d e männens rättigheter, "les droits d e 1'homme", rättigheter
som det visade sig vara livsfarligt att åtrå. N ä r O l y m p e de G o u g e s
h ä v d a d e att kvinnor, s o m h a d e "rätt" att bestiga schavotten, också skulle
h a rätt att kliva u p p i talarstolen, miste h o n sitt h u v u d (Scott 1996).
H e n n e s i n h o p p p å scenen var emellertid ett dramatiskt undantag. I stort
sett h a r debatten o m d e m o k r a t i pågått i århundraden utan att k v i n n o r
h a r deltagit (Phillips 1991). Detta avspeglar sig i d e n politiska verkligheten. D e t dröjde ända in p å 1900-talet innan kvinnor fick rätt att rösta
i v å r del av v ä r l d e n .
1
M e d sitt sexistiska förflutna är det inte så underligt att det d e m o kratiska systemet än i dag b å d e är utformat av m ä n och styrt av m ä n .
L a g s t i f m i n g e n fungerade länge i m ä n s intressen g e n o m att utestänga
k v i n n o r från fullvärdigt m e d b o r g a r s k a p . I dag är lagen u t f o r m a d p å
ett annat sätt. D e n är till sin form könsneutral for art garantera alla
lika b e h a n d l i n g . A t t detta inte h a r hjälpt kvinnor att u p p n å j ä m l i k h e t
visar d e n m a n l i g a d o m i n a n s e n i d e beslutsfattande o r g a n e n , b l a n d
tjänstemän o c h i domstolar. Trots att lagar o c h förordningar inte längre
formellt diskriminerar k v i n n o r är samhället inte jämlikt. K v i n n o r är
51
Politikens paradoxer
kraftigt underrepresenterade i m a k t e n s boningar. D e t offentliga livet,
o c h de politikteoretiska diskussionerna o m m a k t , h a r inte undgått att
präglas av detta.
I traditionell politisk teori h a r det demokratiska systemets uteslutning av kvinnor normalt sett inte uppfattats s o m problematiskt, och gör
det ofta heller inte i dag. I en n y u t k o m m e n lärobok o m det svenska
statsskicket u n d r a r författaren: "Varför k a n inte m ä n n e n ä v e n fortsättningsvis representera kvinnorna som de h a r gjort i å r h u n d r a d e n ? "
( L a r s s o n 1 9 9 4 : 1 1 5 ) . Efter n å g r a s i d o r s r e s o n e r a n d e k r i n g d e n n a
delikata fråga k o m m e r författaren fram till följande slutsats:
Nå, vad bör då svaret bli på frågan om det behövs några kvinnor i våra
beslutande forsamlingar? Denna genomgång till trots är svaret nej. Det
representativa systemet i Sverige bygger på åsiktsrepresentativitet, inte
social representativitet, och till det behövs det människor, könet är här
ointressant. (Larsson 1994:117)
2
Själva utgångspunkten för feministisk demokratiteori är att m a n inte
accepterar att det som kallas för demokrati formas kring kvinnors system a t i s k a uteslutning och u n d e r o r d n i n g . D e t d e m o k r a t i s k a s y s t e m e t
b y g g e r p å p a r a d o x e n att vissa, p å grund av sitt k ö n , h e l t enkelt är mer
jämlika än andra:
[W]e need to solye now the "paradox of democracy" by which social power
makes some citizens more equal than others, and equality of citizenship
makes some people more powerful citizens. (Yöung 1989:259)
F e m i n i s t e r är överens o m att d e m o k r a t i n b e h ö v e r reformeras, m e n
d e h a r sinsemellan olika uppfattningar o m hur drastiska
förändringar
som krävs. Lite tillspetsat k a n diskussionen sägas h a n d l a o m huruvida
det går art å s t a d k o m m a förändring i n o m det n u v a r a n d e systemet eller
o m själva s y s t e m e t är oåterkalleligt s a m m a n v ä v t m e d k ö n s m a k t
ordningen. Vissa m e n a r att den liberala demokratin går att rädda u n d e r
förutsättning
att k v i n n o r s underrepresentation åtgärdas. A n d r a h ä v d a r
att m a k t o r d n i n g e n är i n b y g g d i det d e m o k r a t i s k a systemet, i m e d borgarskapet och i den politiska teorin. Ä v e n o m teorier o c h praktiker
inte öppet diskriminerar kvinnor är de utformade m e d m a n n e n s o m mall.
52
Demokrati och medborgarskap
Kön och demokrati
D e n feministiska kritiken riktar in sig p å hur teorier o m demokrati,
m e d u t g å n g s p u n k t i " e n m a n — en röst", förutsätter att m ä n n i s k o r s
könstillhörighet inte h a r politiska konsekvenser. D e t t a skenbart k ö n lösa m e d b o r g a r s k a p döljer demokratins egentliga
förutsättning
- att
könstillhörighet är centralt när det gäller v e m s o m har m a k t och inflytande. I den politiska praktiken formas allmänintresset b å d e av och
för en grupp s o m u t o ä m n t sig själv att företräda alla. Allmänviljan
formas av allmänvita, allmänmedelålders, allmänna män. Denna
realitet, konstaterar M a u d E d u a r d s (1993), bryter m o t djupt etablerade
föreställningar
o m att k ö n v a r k e n h a r eller skall ha n å g o n politisk
betydelse.
[Dlen manliga normen ar att män inte finns - som män. De definieras inte
som en könskategori. Den offentliga myten är att de som styr och har
makt har fått förtroendet for att de är förnuftiga och ser till allmänintresset,
J n t e för an de är män. (Eduards 1993:104)
I aktuell f e m i n i s t i s k d e m o k r a t i t e o r i talas o m ( " p a r i t y d e m o c r a c y j )
(parity = j ä m b ö r d i g h e t ) s o m ett försök att k o m m a tillrätta m e d d e
p r o b l e m s o m ett könsneutralt medborgarbegrepp medför. Tanken b a k o m
"parity d e m o c r a c y " är att mänsklighetens faktiska indelning i två k ö n
m å s t e avspeglas i de offentliga institutionerna. Ojämlikheten mellan_
k ö n e n skall v a r a en utgångspunkt
för
politikens utformning, i stället
för att behandlas s o m en olycklig omständighet, s o m grus i ett annars
_väloljat demokratimaskineri.
Mankind is one, but not uniform. It cannot be fully present and appear in
its full richness unless men and women have their place as such and unless
institutions contain some mention of the difference between the sexes.
(Sledziewski 1992:24)
Ofta m y n n a r r e s o n e m a n g e n ut i att kvinnor skall h a hälften av platserna
i alla samhällets viktiga offentliga organ. D e t k a n s k e allra viktigaste
skälet ä r art
föreställningen
o m m a k t skulle förändras. Att kvinnor inte
finns där m a k t e n finns förstärker bilden av kvinnor s o m mindre värda
o c h m i n d r e k o m p e t e n t a än m ä n .
53
Politikens paradox
Sex segregation in political office perpetuates an image of women as less
capable, less competent, and less fully human than men. (Hawkesworth
1990:185)
Det personliga är visserligen politiskt - m e n poängen m e d resonemanget
är att det politiska också kan bli det personliga. Politiska ideal.formar
privata föreställningar. O m kvinnor fick m a k t och auktoritet skulle deras
politiska i n t r e s s e n o c h frågor for första g å n g e n t a s p å allvar. A t t
genomföra denna radikala omstrukturering av d e n offentliga m a k t e n
skulle inte bara ha symbolvärde. D e t skulle innebära att kvinnor försäk-"
rade sig m o t politiska åtgärder s o m skadar d e m eller flyttar tillbaka
deras positioner. O m kvinnor fick 50 procent av platserna i de offentliga
organen skulle detta fungera s o m ett slags k v i n n o r n a s självförsvar
(Hawkesworth 19901. E n besläktad strategi går u t p å att kvinnor, när
det gäller vissa frågor som specifikt handlar o m dem, borde ges vetorätt
i de politiska församlingarna. Kvinnor berörs särskilt i ett antal frågor.
Det är orimligt att m ä n skall b e s t ä m m a över frågor s o m rör abort, våldl ä k t eller kvinnomisshandel (Young 1991).
Kritiken m o t att konstruera det politiska systemet m e d utgångspunkt
i mänsklighetens två k ö n fokuseras ofta k r i n g att en enda skillnad tillåts
konkurrera ut alla andra skillnader och maktojämlikheter i samhället
(Outshoorn 1994). Idéerna h a r beskyllts for att omkullkasta politikens
djupaste innebörd. A r g u m e n t e t är att o m kvinnor representeras for att
de är kvinnor förlorar politiken sin m e n i n g . E n p e r s o n skulle inte längre
bli vald for att denne lyckats övertyga väljaren. " M a n " skulle bli vald
for att " m a n " tillhörde ett visst k ö n .
[T]o require that woman should always have a share in governance, would
imply that the whole essence of politics is lost. (Voet 1992:394)
E n annan invändning är att kvinnor inte k a n sägas ha särskilda g e m e n s a m m a intressen s o m de automatiskt skulle värna o m i politiken. Varför
skulle politiken bli annorlunda bara för att hälften av politikerna var
kvinnor? (Outshoorn 1994) K v i n n o r är j u inte bara kvinnor. D e k a n
dessutom vara kämkraftsmotståndare, svarta, katoliker eller hundägare.
H ä r tas det faktum art kvinnor även har andra identiteter och lojaliteter
till intäkt för att kvinnor inte skall k u n n a representeras s o m kvinnor.
54
^tmokrati och medborgarskap
4
E t t annat sätt att angripa frågan är att skilja mellan politikens form
o c h innehåll (Jönasdéttir 1988). D e t är omöjligt att veta hur politikens
innehåll skulle påverkas av att fler kvinnor deltog. Ä v e n o m det inte
finns n å g r a objektiva kvinnointressen h a r kvinnor ett g e m e n s a m t intresse av att vara m e d och fatta beslut, av att delta i den politiska p r o cessen. E n forändring av politikens former skalle därför i sig g y n n a
k v i n n o r och vara ett g e m e n s a m t kvinnointresse.
ti
3
D e t h a r o c k s å p å p e k a t s att d i s k u s s i o n e n o m k v i n n o r s s ä r s k i l d a
intressen inte är e n diskussion m a n någonsin b o r d e b e h ö v a fora. F ö r
att fa delta i politiken b o r d e kvinnor överhuvudtaget inte b e h ö v a bevisa
att de tillför politiken något annat än v a d m ä n gör (Jansson 1994).
Oavsett vad k v i n n o r gör, eller skulle k o m m a att göra, h a r de rätt att
.delta. I e n fullvärdig demokrati, i framtidens demokrati, måste k v i n n o r n a
vara m e d :
A democracy without women will no longer be seen as an imperfect
democracy, but as no democracy at all. (Sledziewkski 1992:27)
Kön och medborgarskap
B e g r e p p e t m e d b o r g a r e är centralt i diskussionen o m demokrati. F ö r att
återknyta till torra kapitlet k a n m a n säga att m e d a n diskussionen k r i n g
" d e t personliga är politiskt" fokuserade den intima sfären o c h n ö d v ä n digheten av att politisera den, angriper d e feministiska m e d b o r g a r diskussionprna d e klassiska politiska frågorna o m representation och
politiskt inflytande. H ä r handlar det åter o m m e d b o r g a r n a s politiska
r ä t t i g h e t e r o c h s k y l d i g h e t e r o c h o m m ö j l i g h e t e r n a att delta i o c h
p å v e r k a politiken (Siim 1994).
U t g å n g s p u n k t e n är att det inte g å r att förstå v e m " m e d b o r g a r e n " är
' utan att se det politiska s a m m a n h a n g denne verkar i. Ett samhälle där
k v i n n o r g e n o m g å e n d e h a r m i n d r e m a k t ä n m ä n får g i v e t v i s det
m e d b o r g a r s k a p det förtjänar - ett m e d b o r g a r s k a p konstruerat kring
diskriminerande principer. Ä v e n o m kvinnor n u m e r formellt har s a m m a
m e d b o r g e r l i g a rättigheter s o m m ä n , betyder det inte att d e är j ä m l i k a
i praktiken. Ä r det verkligen rimligt att b e s k r i v a k v i n n o r s o m fria,
55
Politikens paradoxer
a u t o n o m a m e d b o r g a r e n ä r det s a m h ä l l e d e lever i inte m ö j l i g g ö r
ekonomiskt oberoende och inte heller garanterar d e m fysisk integritet?
Och är det rimligt att traditionell demokratiteori bortser från de olika
villkor m ä n och kvinnor h a r när de utövar sina d e m o k r a t i s k a rättlgheter?
The structure of everyday life, including marriage, is copstituted by beliefs
and practices which presuppose that women are naturally subj ect to men yet writers on democracy continue to assert that women and men can and"
will freely interact as equals in their capacity as enfranchised democratic
citizens. (Pateman 1989:220)
Kritiken tar sin utgångspunkt i att medborgarskapet, trots sin könlösa
form, i botten är könsspecifikt. N ä r vi talar o m m e d b o r g a r e är det i
själva verket manliga medborgare vi menar. I de abstrakta, universella
kategorierna s m y g e r sig m a n n e n in bakvägen:
One of the most common tricks [...] is to smuggle real live men into the
seemingly abstract and innocent universals that nourish political thought.
The "individual" or the "citizen" are obvious candidates here. (Phillips
1993:77)
I n o m feminismen finns olika uppfattningar o m hur m a n bör k o m m a
till rätta m e d den problematik s o m det skenbart k ö n l ö s a medborgaridealet medför for kvinnor. Vissa strävar efter att m e d b o r g a r s k a p e t s
falska abstraktioner skall bli "riktiga" a b s t r a k t i o n e r - att könstillhörighet
inte heller i realiteten skall spela n å g o n roll i det politiska livet. D e s s a
'jä^likhetsteoretikersXJämfor sid 30) bärande idé är att individen och
m e d b o r g a r e n som kategorier är oproblematiska, förutsatt att kvinnor
också i verkligheten inkluderas i dem. I en framtida värld skall k ö n inte
betyda någonting alls, k a n s k e inte ens finnas.
Detta avfärdar e m e Uertid (skillnadsteoretikjr) s o m hänvisar till att
mänskligheten faktiskt består av två kön. Det är lika b r a att vi rättar oss
efter detta obestridliga faktum. Alla försök att inordna kvinnor och m ä n
i s a m m a kategori löper en överhängande risk att det ena könet (troligtvis det manliga) k o m m e r att förvandlas till n o r m (Phillips 1993:79).
Oavsett o m m a n kallar h o n o m "individ" eller " m e d b o r g a r e " är h a n
obestridligt man, och k o m m e r m e d all sannolikhet att så förbli.
•> 56
Demokrati och medborgarskap
Medborgarskap och moderskap
Medborgardiskussionen behandlar också frågan o m det finns en kvinnlig identitet s o m k a n u t g ö r a utgångspunkt tor ett nytt slags medborgarskap. F i n n s det något i kvinnors situation som kan uppvärderas och bli
en m o t v i k t till det nuvarande medborgarskapets m a n l i g h e t s i m p r e g n e ring? Eller är alla sådana försök att finna en kvinnlig identitet bara
reaktionära o c h begränsande?
f^Carole P a t e m ä n s ) ( 1 9 8 8 , 1989) u t g å n g s p u n k t är att k v i n n o r inte
är fullvärdiga m e d b o r g a r e i den m o d e r n a staten. Detta visar sig bland
annat i hur m a n n e n s o c h kvinnans medborgerliga skyldigheter skiljer
sig åt. M a n n e n s yttersta skyldighet, att försvara staten m e d sitt liv,
m o t s v a r a s for k v i n n a n av e n skyldighet att ge liv, att föda barn. M e n
b a r n a f ö d a n d e är en "naturlig" och inte en m e d b o r g e r l i g skyldighet.
B a r n a f ö d a n d e är inget tecken p å m e d b o r g a r s k a p , utan betraktas s o m
d e n främsta s y m b o l e n för det s o m är naturligt och skilt från politiken.
Därför m å s t e barnafödande förbli i n o m d e n privata sfären, P a t e m a n
m e n a r alltså att dikotormnprivat/oftentligt m å s t e förkastas o c h k v i n n o r s
barnafödande erkännas s o m p o l i t i s k t H o n strävar inte efter att u p p l ö s a
kategorierna k v i n n a o c h m a n i det politiska livet.
Ofta är det j u s t m o d e r s k a p s o m står i fokus i d e n feministiska m e d borgardiskussionen. Carol P a t e m a n talar o m kvinnors förmåga att ge
liv, inte o m att barnafödande i sig skulle ge upphov till en särskild kvinnlig
e t i k . f e i d r a teoretiker) däremot, anser att m o d e r s k a p skulle k u n n a utgöra en n o r m a t i v g r u n d for m e d b o r g a r s k a p Oärnför sid 43). Här stannar
m a n inte v i d att k v i n n o r s o c h m ä n s världar är o c h b o r d e ses som lika
m y c k e t v ä r d a u t a n framhåller kvinnovärldens moraliska överlägsenhet
och fredsskapande potential (Dietz 1992).
D e s s a försök att s t a k a ut e n v ä g for k v i n n o r att bli d e l a k t i g a i
p o l i t i k e n p å e g n a v i l l k o r h a r kritiserats hårt. Ä v e n j m det är en
frestande
utväg, är påståendet att en grupp är m e r värd än en annan
faktiskt inte särskilt d e m o k r a t i s k t , p å p e k a r k r i t i k e r n a . D e t i n t i m a
_förhållandet mellan m o r o c h b a r n k a n inte stå m o d e l l for politiska
relationer. I mor-barnrelationen finns e n privat dimension s o m inte finns
i politiken. Föräldrarelationen är d e s s u t o m u p p e n b a r t hierarkisk och
57
Politikens para^^.er
därför svår att fora över till den politiska arenan, där relationerna bör
h a karaktär av m ö t e n mellan jämlikar. I politiken b å d e k a n och bör v i
överskrida v å r a privata relationer. N ä r v i deltar i d e n politiska sfären
blir vi något annat än bara företrädare for vår egen snäva värld. M o d e r lighet k a n därför aldrig vara ett politiskt ideal.
Indeed, the power of democracy rests in its capacity to transform the
individual as teacher, trader, corporate executive, child, sibling, worker,
artist, friend, or mother into a special sort of political being, a citizen
among otlier citizens. (Dietz 1992:75, vår kursivering)
M e n är det verkligen möjligt att Överskrida sig själv o c h bli en sann,
politisk varelse, " a special sort of rjolitical b e i n p " ? Tär v i inte alltid m e d
oss själva in i politiken? Ä r vi intealltid l a d n n o n j n ä n . mödrar, närsynta?
Svaren p å dessa frågor, menai<gkiilnadsteoretucerna)är ett medborgarbegrepp s o m inkluderar v å r a skillnader i stället för att försöka sudda ut
dem. Vi måste få ställa politiska krav i kraft av v å r a olikheter, inte trots^
dem. Skillnader mellan människor m å s t e vara utgån gspunktan for polil i s k handling. Att vi s o m medborgare skulle k u n n a u p p n å ett allmänt
och neutralt politiskt perspektiv är ingenting annat ä n en myt (Young
1989).
Skillnadsteoretiker och andra pluralistiskt inriktade feminister
betonar olika gruppers betydelse och understryker att k ö n inte är den
enda relevanta grupptillhörigheten. D e t universella m e d b o r g a r s k a p e t
måste modifieras. För att alla skall fä sarnma möjligheter att delta räcker
det inte m e d att alla följer s a m m a regler. D e t krävs särskilda regler for
g r u p p e r s o m systematiskt d i s k r i m i n e r a s , s o m k v i n n o r , invandrare,
handikappade eller äldre. Människors olikheter m å s t e inkorporeras i det
demokratiska systemet.
Instead of a universal citizenship in the sense of this generality, we need a
group differentiated citizenship and a heterogeneous public. In a
h e t e r o g e n e o u s p u b l i c , differences are p u b l i c l y r e c o g n i z e d and
acknowledged as irreducible. (Young 1989:258)
E n annan v ä g går de^postmodemt inspirerade f e m i n i s t e r ^ s o m överhuvudtaget inte vill acceptera rådande identitetsformeringar (jämför sid
33). Vi tillskrivs beteckningar som kvinnor eller m ä n , svarta eller vita.
58
;okrati och medborgarskap
D e t t a är i sig själv ett resultat av maktutövning. N ä r m ä n n i s k o r kräver
ett^medborgarskap b y g g t p å dessa fastlåsta identiteter förstärker d e
u n d e r o r d n i n g e n . D e m e d v e r k a r alltså till sitt eget förtryck. När kvinnor
kräver att delta i politiken s o m levinnor betyder det att de accepterar
d e n b e g r ä n s a n d e identitet s o m m a k t o r d n i n g e n föreskriver. D e s s a feministiska teoretiker vill dekonstruera könsidentitetema i stället for att
låsa fast d e m . Ett frigörande medborgarskap skulle tillåta människor att
h a en m å n g f a l d identiteter, ständigt växlande, aldrig en g å n g för alla
fastlagda.
E n invändning m o t dessa teorier är att d e verkar k o m p l i c e r a d e att
genomfora o c h svåra att översätta till praktisk politisk handling. Ä v e n
o m vi skulle eftersträva att k ö n inte längre skulle spela n å g o n roll o c h
detta möjligen k u n d e tänkas inträffa i en avlägsen framtid, u p p k o m m e r
frågorna: Vad skall vi göra u n d e r tiden? O c h h u r upplöser m a n sin
identitet?
NOTER
1 År 1921 fick kvinnor rösträtt i Sverige, i Schweiz först 1971.
2 Den allmänna uppfattningen är att det svenska politiska systemet enbart
bygger på åsikts representativitet. Detta trots att geografisk representativitet är grundläggande i vårt formella politiska system. M e d a n en
skåning inte förväntas kunna representera en norrlänning förväntas en
man - med argumentet att han alltid har gjort det - kunna representera en
kvinna.
3 Helga Hernes (1982) strukturerar argumentationen om ökad kvinnorepresentation kring tre olika typer av resonemang. Enligt rättviseresonemanget är kvinnors deltagande helt enkelt en fråga om rättvisa.
Eftersom kvinnor utgör hälften av befolkningen skall de ha halva makten.
Resursresonemanget betonar att kvinnor har andra erfarenheter och andra kunskaper än män. Samhället skulle tjäna på att ta tillvara kvinnors
kapacitet. Intresseresonemanget, slutligen, går ut på att kvinnor har särskilda intressen som hamnar i konflikt med männens intressen. Kvinnor
måste delta i politiken för att driva sina egna frågor och ta tillvara sina
egna intressen, männen gör det inte åt dem.
59