Transcript attachment_id=1363

Västerbottens-Kuriren | Klockren skildring av viljan att bli ac...
http://www.vk.se/plus/1328855/klockren-skildring-av-viljan-a...
Klockren skildring av viljan att bli
accepterad
Therese Bruce hette mannen som i det religiösa, strikta 1800-talets Sverige tilldelades en
1 of 2
03/12/14 14:48
Västerbottens-Kuriren | Klockren skildring av viljan att bli ac...
http://www.vk.se/plus/1328855/klockren-skildring-av-viljan-a...
felaktig, sexuell titel vid födseln. I Skuggteaterns tappning återskapas detta gamla Sverige och vi
får följa Therese som senare får namnet Andreas på scen, från liten till stor, genom åren av stora
drömmar och brutna förväntningar.
I am not a girl är en rå skildring av de historiska villkoren för transsexuella personer. Insprängt i
den tungburna tematiken finns många frön till mänsklig värme, där omtanke och avsexualiserande
blickar bärs upp med en humoristisk inramning.
Magnus Nilsson-Mäki, som spelar Andreas, gör en klockren skildring av en människa vars enda
stora dröm är att bli accepterad. Tillsammans med Josefin Reinhard och Karin Malmberg bildar
skådespelartrion en historia med täta relationer och välberättade partier ur Therese Andreas
Bruces verkliga dagboksanteckningar.
Föreställningen är en välbalanserad redogörelse av könsidentiteten. Den är bra och roligt
berättad, med en enkelt genomförd dramaturgi, där sagan om Andreas löper genom åren, mellan
acceptans, vänskaper och den oundvikliga intoleransen. Från barndomshemmets dunkla vrår av
förvridna förväntningar till de komplexa relationerna och dåtidens sociala institutioner, där en man
likt Andreas sällan ges plats. Den dramatiska kurvan rör sig mot kärleken, men vägen dit är
vilseledande och farofylld.
Det är som att man har på känn att de mörka ögonblicken kommer att sluka scenrummet för i vår
tid ligger den våldsamma reaktionen inbakad i berättelsen om normavvikande människoöden. Det
är denna sorgliga sanning som gör sagorna om identitetssökande människor så förutsägbara. Det
ligger i ämnets sanna natur att ingen identifieringslycka får passera genom samhället
okontrollerad eller oförnedrad.
Skuggteatern fångar in detta mörker i en explicit scen, där våldet äter sig in i publiken efter en
föreställning där inramningen varit betydligt lättsammare. I det enkelt, snyggt konstruerade
scenrummet i kulturhuset Klossen lyckas Skuggteatern förmedla alla de förväntningar och
fördomar som följer med en berättelse om en transpersons livsöde. De gör det avskalat, roligt och
med dramaturgisk träffsäkerhet. Det är lätt att tycka om det som sker på scen, liksom att känna
den chock som kommer när det mörka fläks ut framför oss. Och aldrig blir det överspelat eller
onödigt dramatiskt, snarare ligger det briljanta i I am not a girl i de små sceniska teknikerna, med
välbalanserade musikinslag och enkel scenografi och så klart fantastiskt skådespeleri och regi.
Carl Ahlström
Publicerad 2014-11-22 09:59:56
av Västerbottens Kuriren
2 of 2
03/12/14 14:48