Bygganvisningar.pdf

Transcript Bygganvisningar.pdf

NORRMALM I JAKOBSTAD bevarande sanering bygganvisningar

diplomarbete arkitekturavdelningen vid Uleåborgs universitet Terttu-elina wainio

I N L E D N I N G

De här bygganvisningarna är en del av arbetet med en detaljplan för Norrmalm i Jakobstad. Syftet med anvisningarna är att precisera och klargöra saker som inte kan tas in i detaljplanen eller i detaljplanebestämmelserna, men som ändå är viktiga för utformningen av gatubilden. Anvisningarna vill bidra till att svara på frågan hur Norrmalm borde utvecklas, för att dess särprägel och helgjutna gatubild inte skulle förstöras.

Det är meningen att bygganvisningarna ska betjäna invånarna i Norrmalm direkt och också indirekt, som en hjälp för byggnadstillsynen och rådgivningen. Om någon byggare i Norrmalm upptäckte att det i själva verket är roligt att bygga och renovera ett hus, skulle de här anvisningarna ha fyllt sin uppgift. Den som bor i ett gammalt hus och bygger i en gammal stadsmiljö har bara mer byråkrati och svårigheter på sin väg än en som skaffar sig ett vanligt egnahemshus.

Anvisningarna gäller både reparations- och nybyggande.

Anvisningarna har utarbetats i kartotekform, så att varje ämnesgrupp har fått en egen sida. Frågor som berör byggnader har behandlats grundligare, eftersom problem med byggnader och byggande ju närmast är det som intresserar dem som renoverar och bygger nytt. Först var det meningen att nybyggande skulle bilda en egen ämnesgrupp, men det visade sig vara onödigt att skilja det alltför mycket från andra saker som tas upp i anvisningarna. Därför har nybyggandet tagits upp i samband med andra rubriker, t.ex. fasader behandlas både med tanke på renovering och nybyggande. Högst uppe på varje sida i anvisningarna nämns som repetition den detaljplanebestämmelse som gäller ifrågavarande ämne.

Största delen av bildmaterialet är författarens eget och härstammar från familjen Wainios familjearkiv. Teckningarna av fasaderna på byggnader i Norrmalm kommer från de samlingar av teckningar som finns på planläggningsavdelningen i staden Jakobstads tekniska verk.

Jakobstad den 25 november 1980 Terttu-Elina Wainio Svensk översättning: Monica Laggnäs 2010

I N N E H Å L L S F Ö R T E C K N I N G 1. G A T O R 1.1 BELÄGGNING OCH TROTTOARER 1.2 BELYSNING OCH TEKNISKA ANORDNINGAR 2. K V A R T E R 2.1 PLACERINGEN AV BYGGNADER 2.2 PLANK, PORTAR 3. T O M T E R 3.1 GÅRDSARRANGEMANG, PLANTERINGAR OCH TRÄDGÅRDAR 3.2 UTHUS 4. B Y G G N A D E R 4.1 BYGGNADERNAS FORM OCH STORLEK 4.2 FASADER 4.21 Brädfodring, detaljer 4.22 Fönster 4.23 Färgsättning 4.24 Stenfötter 4.25 Tak, takutskiften 4.3 BYGGNADERNAS INTERIÖRER 4.31 Renovering av interiörer 4.32 Tillbyggnader LITTERATURFÖRTECKNING

nORRmalm i jakobstad BYGGANVISNINGAR BELÄGGNING OCH 1.1

TROTTOARER

Gatorna i Norrmalm har grusbeläggning, med undantag av Alholmsgatan, delar av Christinegatan samt Jakobsgatan och Kvastbergsgatan, som alla har asfaltbeläggning. Grus kan också anses vara den gatubeläggning som passar bäst i Norrmalm, förutsatt att man kan hålla den i gott skick, utan gropar.

På sluttande gatuavsnitt ställer regnvattnet till med problem, eftersom det lätt spolar bort ytmaterial där det strömmar fram. Asfaltering kan anses onödig redan p.g.a. de små mängderna trafik. Dessutom skulle asfalterade gator inte passa vare sig till stilen eller till gatubilden i en gammal stadsdel.

Trottoarerna avskiljs från gatan med kantstenar, som har hackats så att de är lite ojämna men ser levande ut. Det skulle vara fel att använda släta material i Norrmalm. Trottoarerna i sig är ganska smala och på vintern täckta av snö, så de används inte så mycket.

Gatuvyer i Norrmalm: uppe till vänster hörnet av Norrmalmsgatan och Biskopsgatan, i mitten Tavastgatan mot söder, längst ner en del av Biskopsgatan. Uppe till höger Norrmalmsgatan.

nORRmalm i jakobstad BYGGANVISNINGAR BELYSNING OCH 1.2

TEKNISKA ANORDNINGAR

Gatuvyer i Norrmalm: övre bilden Tavastgatan mot norr, nedre bilden samma gata mot söder.

Att byta ut elledningarna, som går kors och tvärs i Norrmalm, mot jordkablar skulle avlägsna en delfaktor som stör gatubilden men som samtidigt ger den liv. Elstolparna på trottoarerna skulle försvinna.

Gatlamporna kunde placeras på husväggarna, men det skulle vara skäl att välja armaturmodellerna med omsorg. De nuvarande lamporna är nog stämningsfulla, men de lyser ganska svagt. Å andra sidan skulle en klar, stark belysning verka hård och opassande i ett gammalt område.

nORRmalm i jakobstad BYGGANVISNINGAR PLACERING AV 2.1

BYGGNADER

Bostadsbyggnader ska byggas fast i tomtgränsen mot gatan. På hörntomter ska bostadsbyggnaderna byggas fast i tomtgränsen mot bägge gator, om inte byggnadsnämnden av särskilt skäl går med på annat.

Huvudbyggnaden har av gammalt placerats längs gatan, uthusen igen har placerats på inre delen av tomten. Den här placeringen tillsammans med plank längs de obebyggda tomtgränserna har skapat förutsättningar för att gårdsplanerna ska kunna fungera som rofyllda uteplatser och trädgårdar av privat karaktär. Den enhetliga placeringen av byggnaderna har betydelse för gatubilden. Gaturummen får klara väggar och hörn. Att bygga på gränsen mot gatan är en gammal tradition och en faktor som har stor betydelse för hur Norrmalm ser ut. Att avvika från den här placeringen skulle vara ett svårt miljöbrott. Möjligheten till privatliv inne i byggnaden eller bostaden garanteras bättre med byggnadstekniska medel, t.ex. genom placeringen och utformningen av fönstren, än genom att placera byggnaderna långt ifrån varandra.

Genom att placera huvudbyggnaden på gränsen mot gatan och ekonomibyggnaden inne på gården får man en klar skillnad mellan det offentliga gaturummet och den privata gårdsplanen. Gården blir rofylld och skyddad på alla sidor: huvudbyggnaden och planket utgör gräns mot gatan, ekonomibyggnaden och planket mot grannarna.

Om fönstren placeras tillräckligt högt, minskar insynen från gatan.

nORRmalm i jakobstad BYGGANVISNINGAR PLANK, 2.2

PORTAR

Obebyggda tomtgränser mot gatan bör förses med minst 160 cm höga, heltäckande träplank. Öppningarna bör förses med lika höga, kompakta träportar.

I allt byggande bör användas sådant bygg- och taktäckningsmaterial samt sådana färger som passar in i den speciella miljön i Norrmalm. Byggnader och konstruktioner bör behandlas med heltäckande färg.

(se 4.23 Färgsättning) Gammalt plank med port på Hamngatan.

Plank och portar har i Norrmalm alltid intagit en underordnad ställning i förhållande till arkitekturen, de fungerar som ackompanjatörer. Plank och portar har alltid gjorts enklare, mindre utsmyckade än byggnaderna.

Byggnadens fasad är utgångspunkten när man planerar planket. I planket kan man använda samma sorts bräder som i husets väggar. Det är lättare att göra ett plank med stående bräder, men det är skäl att skydda brädernas övre ändar med en snedställd, liggande list. Ett plank med liggande bräder ska helst göras av spontade bräder, fjällpanel bör undvikas. Planket kan indelas och utsmyckas med lister.

Porten kan antingen fullständigt smälta in med planket, så att ingången inte betonas, eller skilja sig från planket och likna en dörr. Man kan också markera ingången med hjälp av portstolpar. Stolpar, som är fyrkantiga i genomskärning och som är lite högre än planket och porten, passar bäst.

När man bygger plank längs tomtgränserna inom kvarteret kan man följa samma principer som för planken mot gatan, även om planken inom kvarteret har mindre betydelse för gatubilden - de fungerar närmast som skydd mot insyn och grannarna kan sinsemellan komma överens om dem.

Plank och port med liggande brädfodring mot Alholmsgatan.

En kombinerad dörrliknande gångport och inkörsport mot Amerikagatan.

I sluttande terräng borde plankets övre kant följa terrängens form. Ett plank som höjer sig stegvis är oroligt och passar inte in i stadsbilden.

nORRmalm i jakobstad BYGGANVISNINGAR GÅRDSARRANGEMANG, 3.1 a PLANTERINGAR OCH TRÄDGÅRDAR

Bostadshusen ska byggas fast i tomtgränsen mot gatan, på hörntomterna fast i båda tomtgränserna mot gatan, om inte byggnadsnämnden av särskild orsak går med på annat. Av särskilda skäl kan bostadsutrymmen likväl byggas på de inre delarna av tomten under förutsättning att minst ¾ av den tillåtna bostadsvåningsytan finns i byggnaden som gränsar mot gatan.

Gårdarna är inhägnade av plank och vänder ryggen mot gatan. Grenar av lövträd, som sträcker sig över planket, ger en antydan om trädgårdarna innanför.

Den traditionella finländska trästaden sluter sig mot gatan: byggnaderna och planken avgränsar tydligt gårdsplanen från gatan. Det privata utrymmet är klart avskilt från det offentliga gaturummet, samtidigt som det privata utrymmet är i aktiv användning. Husen har huvudingången mot gården, gårdsplanen är mittpunkten i det dagliga livet, för de som bor i huset är tvungna att gå över gården för att uträtta olika ärenden.

På moderna småhusområden kan det vara precis tvärtom: husen står på öppna tomter, framför byggnaden finns en oanvänd förgård, skillnaden mellan det offentliga och det privata rummet är otydligare, och man går ut på bakgården i akt och mening att vistas där, annars blir den inte använd.

Tomterna i Norrmalm är indelade så, att längs gatan finns bostadshuset med ingång mot gården och nödvändiga ekonomibyggnader finns på de inre sidorna av tomten. Den här indelningen bör fortsättningsvis bevaras, för den är ändamålsenligast för tät småhusbebyggelse i staden.

Verksamheten på tomten bör inte vändas upp och ner, t.ex. genom att flytta huvudingången mot gatan, och gårdarna bör bevaras levande. I ekonomibyggnaderna längs sidorna av gården kan man fortfarande placera hjälputrymmen för bostaden, fastän man inte längre behöver några vagnslider, vedlider och utedass.

nORRmalm i jakobstad BYGGANVISNINGAR

Gårdarna i Norrmalm har för det mesta karaktären av trädgårdar, de är trivsamma och grönskande. De är oftast naturliga, ser ut som om de hade uppstått av sig själva: stigarna har bildats där människor gått och planteringarna växer fritt. De skyddade gårdsplanerna skapar förutsättningar för trevliga uteplatser och små grönsaksland.

Ett särdrag för Norrmalm är de stora träden, som ofta sträcker ut sina grenar över gatan, och som bidrar till att göra området attraktivt och gårdarna trivsamma. De här träden bör man sträva till att bevara, och man bör plantera nya så att de inte dör ut på naturlig väg. Speciell uppmärksamhet kräver en del botaniskt betydande träd, som en väldig ask eller granar som annars växt sig stora.

Det ytmaterial som är naturligast på gårdarnas gångar är grus. Ytan på uteplatserna kan göras slitstarkare med olika slags plattor (tegel, betong, impregnerat trä). Vägen som leder till garaget på baksidan av gården kan bestå av två plattbelagda ränder - i övrigt kan vägen vara gräsbeklädd.

GÅRDSARRANGEMANG, 3.1 b PLANTERINGAR OCH TRÄDGÅRDAR

nORRmalm i jakobstad BYGGANVISNINGAR UTHUS 3.2

Bostadsrummens huvudfönster måste placeras minst 8 meter från gränsen till granntomten.

Det är ovanligare med bostäder på gården. Om någon har bott på de inre delarna av tomten, har bostaden i fråga ursprungligen varit av sekundär art, t.ex. en bastukammare.

För att Norrmalms speciella karaktär ska bevaras skulle det vara viktigt att det stora antalet byggnader på området bevarades. Uthusen borde hållas i skick, och man borde hitta nya användningsändamål för dem.

En gårdsbyggnad kan innehålla t.ex.

ett garage, ett förråd, ett hobbyrum, ett arbetsrum, ett lekrum eller gemensamma utrymmen för flera bostäder, t.ex. en tvättstuga. När man planerar en grundläggande renovering bör man observera att det ofta är behändigast att placera bastu och tvättrum i en gårdsbyggnad, för då behöver man inte spjälka upp de egentliga bostadsrummen för att få hjälputrymmen. Också tekniska utrymmen, som en värmecentral, går bra att placera i en gårdsbyggnad.

Möjligheten att bygga en sidobostad innebär att man kan ordna egna utrymmen åt familjens åldringar eller åt uppväxande ungdomar.

Karaktäristiskt för Norrmalm är det stora antalet byggnader av olika slag, för på samma tomt finns för det mesta två eller flere byggnader. Till varje bostad hör vanligtvis ett eller flere uthus.

Sedan gammalt har man placerat ekonomibyggnaderna på de inre delarna av tomten. Dessa byggnader har använts som lider, utedass eller djurstall.

Byggandet av bastur har tidigare begränsats av de bestämmelser som fanns i de gamla byggnadsordningarna om byggnader som orsakar brandfara.

Att bygga nära gränsen mot grannen medför likväl vissa begränsningar i fråga om byggnadssätt. Man kan inte ha fönster som vetter mot grannens tomt, vilket har långtgående konsekvenser när det gäller t.ex. planlösningen för en gårdsbostad. I det här fallet kan man placera hjälputrymmen, som inte behöver dagsljus, längs väggen mot grannen och de egentliga bostadsrummen mot den egna gården. Väggarna i byggnader som står nära varandra måste också uppfylla vissa krav på brandsäkerhet.

nORRmalm i jakobstad BYGGANVISNINGAR BYGGNADERNAS 4.1

FORM OCH STORLEK

Byggnadens fasad mot gatan får vara maximalt 25 meter lång. På den sida av tomten som vetter mot gatan ska likväl ett avsnitt på minst 5 meter lämnas obebyggt.

Husen i Norrmalm i genomskärning, ritade så att de utgår från samma punkt När man planerar en byggnad eller en utvidgning av en gammal byggnad bör man fästa stor uppmärksamhet vid vilka proportioner byggnaden får och hur stor den ser ut att vara.

Exteriören på nya byggnader får inte avvika alltför mycket från de gamla.

Det är karaktäristiskt för byggnaderna i Norrmalm att ju bredare de är, desto högre är de också. Ett hus, som i genomskärning är lågt och brett, är därför inte lämpligt på området. Man kan likväl påverka byggnadens proportioner genom en riktig planering av detaljer, såsom tak och gavlar.

Höjden till takutskiftet på en byggnad bör alltid vara minst hälften av byggnadens bredd. Gamla byggnader är likväl oftast högre än så.

När det gäller nybyggen bör takytan inte dominera fasaden, utan väggen bör vara byggnadens viktigaste och synligaste del. Takytan får inte hänga för långt ner, den utskjutande delen av takskägget bör vara måttlig och ovanför fönstren bör finnas tillräckligt med hel vägg. Om takskägget kommer för långt ner hindrar det dagsljuset från att komma in och huset har ”skärmen nerdragen över ögonen”.

nORRmalm i jakobstad BYGGANVISNINGAR FASADER 4.2

På fasaden mot gatan får nybyggnader ha en fönsteryta som är högst 15 % av fasadens yta.

Nedre kanten av fönstren i bostadsrum som vetter mot gatan bör vara minst 160 cm ovanför marken.

Byggnaderna bör ha träfasad. Byggnader och konstruktioner bör behandlas med täckande målfärg.

I allt byggande bör användas sådant bygg- och taktäckningsmaterial samt sådana färger, som passar in i den speciella miljön i Norrmalm.

När man renoverar och ändrar fasaden på gamla byggnader, bör man utgå ifrån att byggnadens utseende inte ska förändras så att det stör.

Kännetecknet på ett välgjort renoveringsarbete är att det enda som märks, när det är färdigt, är att byggnaden ser bättre ut; huset ser bara ut att ha tvättat sig i ansiktet.

Tilläggsisolering och nya fönster får inte ändra husets utseende. Om man lägger isoleringen på utsidan av huset, får fönstren inte hamna djupt in i väggarna och takskäggen får inte bli kortare.

Fasaderna består av fönsteröppningar och mellanliggande väggytor, förhållandet mellan dem bestämmer hur fasaden ser ut. En byggnad kan se sluten eller öppen ut beroende på antalet fönster och placeringen av dem. Byggnaderna i Norrmalm har en relativt liten fönsteryta. Fönstren är alltid placerade så att de är omgivna av en hel väggyta. Det här gör det lättare att möblera rummen och får fasaden att se hel ut. Hörnfönster lämpar sig inte i fasaden mot gatan.

Fasaderna på tillbyggnader borde i princip göras likadana som på den gamla byggnaden. En mycket stor tillbyggnad kan avvika från den gamla delen på samma sätt som en separat byggnad.

Nya byggnader bör planeras så att de passar in i miljön. Det här lyckas bäst om man följer samma principer, som de gamla fasaderna är byggda efter. Fasaderna på gamla byggnader har man i allmänhet försökt göra symmetriska. Asymmetriska byggnader består också av symmetriska delar, t.

ex. när det gäller gaveln och den bredvidliggande långsidan på hörnhus.

nORRmalm i jakobstad BYGGANVISNINGAR

Byggnaderna ska ha träfasad. I allt byggande bör användas sådant bygg och taktäckningsmaterial samt sådana färger som passar in i den speciella miljön i Norrmalm.

BRÄDFODRING 4.21

DETALJER

Bilden till höger visar hur starkt ljuset framhäver väggens ytstruktur. Utseendet ändrar med ljusförhållandena.

De vanligaste typerna av brädfodring i Norrmalm är locklistpanel samt delvis liggande, delvis stående fodring med spontade bräder. Liggande fodring med mycket breda bräder förekommer endast på några av de äldre husen. Lockpanel har i allmänhet använts på uthusen. I samband med reparationsarbeten bör man inte förstöra byggnadernas detaljer.

En gammal brädfodring och gammalt listverk som är i bra skick är värda att bevara. Om bara en del är förstörd, kan man nöja sig med att byta ut den mot en ny, helst likadan.

Det är relativt lätt att ersätta delar som inte längre kan användas med nya, och det är inte någon betydande kostnad att låta hyvla ett bräde enligt gammal modell för att ersätta ett ruttet.

Det är inte alls likgiltigt om detaljerna på en byggnad är välgjorda, för de blir alltid betraktade på nära håll av förbipasserande. Därför är det skäl att fästa speciell uppmärksamhet vid detaljerna också på nya hus. Ett hus som är slarvigt byggt, skiljer sig alltid från de andra på ett störande sätt.

När man väljer panelbräder borde man hålla sig till de typer som också förr har använts i Norrmalm. Locklistpanel är fortfarande användbar som brädfodring. Bland de spontade bräderna igen kan s.k. fjällpanel inte anses vara lämplig för området.

Gamla hus har alltid knutbräder. På långa fasader har man också kunnat avskilja de mellersta delarna med stående lister. När man planerar nya byggnader, bör man inte glömma att man kan få till stånd variation på det här sättet, särskilt då den yta som uppstår med nya panelbräder ofta ger ett mekaniskt och livlöst intryck.

Typer av brädfodring som förekommer i Norrmalm: t.v. stående brädfodring, överst den äldsta typen av locklistpanel, längst ner fodring med hyvlade, spontade bräder. T.h. två liggande brädfodringar.

nORRmalm i jakobstad BYGGANVISNINGAR

På nya byggnader får fasaden mot gatan ha en fönsteryta på högst 15 % av fasadens yta.

FÖNSTER 4.22 a

Fönstret är husets ”öga”: placeringen av och formen på fönstret avgör hur huset ser ut, dvs. om huset är sömnigt eller piggt, välvilligt eller strängt, utåtriktat eller likgiltigt.

I Norrmalm är fönstren oftast ganska små och höga, vilket bidrar till att byggnaderna och gatubilden ger ett lite slutet intryck, som är karaktäristiskt för stadsdelen. Ett sådant här fönster ger likväl mer ljus i den inre delen av rummet än ett lika stort, vågrätt fönster.

Fönstren i Norrmalm är indelade i minst tre rutor. Den vanligaste typen av fönster verkar vara ett tredelat s.k. T-fönster, som förekommer i olika varianter. Också nya fönster borde indelas med mittposter och spröjs, likväl i högst 0,7 m gammalt.

2 stora rutor. Det är ändå skäl att lägga märke till att fönster med sex rutor passar bara på de äldsta husen, och de romantiska smårutorna är en modern trend som känns främmande här. En speciell fönsterindelning och alldeles små rutor är på sin plats i farstukvistar, där de förekommit av Fönstertyper som förekommer i Norrmalm.

nORRmalm i jakobstad BYGGANVISNINGAR FÖNSTER 4.22 b

Vid fönsterrenoveringar har man ofta bytt ut bågarna helt och hållet. Det skulle likväl vara skäl att överväga om det här är nödvändigt, för på så vis ändrar man lätt fönstrets och hela byggnadens utseende. Till all lycka har man endast sällan bytt fönstrets rutindelning mot en helt odelad fönsteröppning. Många gånger skulle det räcka att enbart ersätta ruttna trädelar med nya, och då skulle fönstret se ut som förr.

Fönstrets värmeisoleringsförmåga kan förbättras genom noggrann tätning och genom att lägga till ett separat tredje glas i den inre fönsterbågen eller direkt i karmen.

De bästa egenskaperna hos fönster av äldre modell är att de går att öppna och att huset på så vis kan leva med årstiderna. Gamla fönster öppnas ofta inåt-utåt. Sådana här fönster är hållbarare än sådana som öppnas inåt, för de har en enklare konstruktion utan springor, som samlar vatten, och karmen är bättre skyddad. Fönster som öppnas inåt är närmast avsedda för höghus, där man bör kunna tvätta fönstren helt och hållet inifrån huset.

På nya byggnader är det också skäl att inrama fönstren tydligt, då passar byggnaden lättare in i den gamla miljön. Åtminstone skiljer den sig inte från miljön på samma sätt som ett oinramat fönster, som lätt kan ge ett intryck av kyla och hårdhet.

Fönstrets utseende präglas också tydligt av dess avstånd från den släta väggytan. När man tilläggsisolerar hus, ska man akta sig för att lämna fönstret alltför djupt inne i väggen, då förändras byggnadens proportioner helt. Också fönstren i nya byggnader bör ligga i nivå med ytterväggen.

Till särdragen på byggnaderna i Norrmalm hör på olika sätt utsmyckade fönsterfoder, som utformats enligt byggarens skicklighet och smak samt beroende på tidpunkten när huset byggdes. De mest fantasifullt utsmyckade fodren finns på byggnader som domineras av snickarglädje, där ingår fönsterfodret som en del i den listutsmyckning som täcker hela väggen. De enklaste fönsterfodren finns på de äldsta husen, där fönsterfodrets övre del endast utgörs av en profilerad list.

När man ändrar fönster och fasad lönar det sig att bevara gamla utsmyckningsdetaljer, för de är viktiga för husets utseende.

nORRmalm i jakobstad BYGGANVISNINGAR

I allt byggande bör användas sådant bygg- och taktäckningsmaterial samt sådana färger, som passar in i den karaktäristiska miljön i Norrmalm.

Byggnader och konstruktioner bör behandlas med täckande målfärg.

FÄRGSÄTTNING 4.23

På byggnaderna i Norrmalm kan man tydligt se vilka färger som har använts under olika tidsperioder, olika färgsättningar har å ena sidan överlappat varandra, å andra sidan existerat sida vid sida. De äldsta byggnaderna i Norrmalm är små hus som behandlats med röd- eller gulmylla och som eventuellt har vita knutar och vitt runt fönstren. Oljefärg började användas i större utsträckning i slutet av 1800-talet, då man började brädfodra väggarna med släthyvlade bräder. Då målades väggen vanligtvis gulaktig eller grå med mörka lister.

På 1900-talet ändrades färgsättningen och blev genomgående ljus.

På 1970-talet var det vanligt att man föredrog å ena sidan granna, å andra sidan mörka färgnyanser. Mycket stor frihet vid färgvalet kan ifrågasättas, eftersom det är en stor och synlig yta som ska målas och som ska bestå åtminstone tio år framåt. Om man väljer en alltför mörk nyans på väggen och en ännu mörkare på listerna och fönstren, ger huset ett tungt och dystert intryck.

stora hörnhus, har dessutom en särställning och färgnyansen på dem borde undersökas noggrant. En tung färgsättning - rödmylla på ett litet, lågt hus - betonar byggnadens samhörighet med marken och tynger ner den, medan en lätt färgsättning däremot passar på en byggnad som är prydd med lister och strävar uppåt.

Av tekniska skäl är det viktigt att man använder samma typ av målfärg som tidigare använts på huset. Om byggnaden är behandlad med rödmylla, bör samma färg användas när man målar om. Rödmylla kan man, precis som gulmylla, framställa själv.

Detaljerade anvisningar får man ur facklitteratur och från Jakobstads museum, som har ett eget recept på rödmylla. Också ytor som är målade med olje- eller latexfärg bör målas om med samma typ av färg. Det finns att köpa oljefärger, som har utvecklats speciellt för renovering. De här färgerna har en sammansättning som motsvarar gamla oljefärger och deras färgskala har anpassats till gamla byggnader.

När man väljer färgnyans på huset måste man veta hurudant intryck man vill skapa och att färgnyansen passar ihop med byggnadens yttre och med den historiska stilen. Synliga byggnader på viktiga platser, t.ex.

Färgade rötskyddsmedel passar inte in i miljön i Norrmalm.

nORRmalm i jakobstad BYGGANVISNINGAR STENFÖTTER 4.24

De flesta byggnader i Norrmalm är, liksom trähus i staden i allmänhet, byggda på en hög stenfot. Stenfoten är en viktig faktor med tanke på byggnadens proportioner. Då byggnaderna ligger alldeles utmed gatan, lyfter sockeln bostadens golvnivå och fönster högre upp, vilket minskar insynen i bostaden och ökar det fysiska avståndet mellan gatan och bostaden. Man bör sträva till att planera nya byggnader enligt samma principer, för låga byggnader passar bäst på rymliga tomter, indragna en bit från gatan.

Stenfoten på trähus i staden är gjord av grå granit. Stenfotens översida är på samma nivå på alla sidor av huset oberoende av hur marken lutar, för stockstommen bör vila på ett jämnt underlag.

Att grunden rör sig lite inverkar inte menligt på en stockbyggnad, som lätt formar sig efter rörelserna.

Byggnaden håller ihop också om den stöds endast i hörnen, så inte ens om sockeln rasar ihop mellan stödpunkterna är hela byggnaden dömd till undergång, även om det kan se illa ut. Skador i grunden på hus som byggts på spirverk är farligare och kräver ofta snabba åtgärder.

Timrade byggnader har vanligtvis ett bärande bottenbjälklag och under det ett s.k. kryputrymme för ventilation av bjälklaget och för granskning av konstruktionerna. Vädringsöppningarna i sockeln garanterar en tillräcklig ventilation av bjälklaget. På så vis kommer inte fukten - från marken och inifrån huset - och med fukten rötsvamparna åt att göra skada på träkonstruktionerna i byggnadens botten och väggar. När man reparerar huset får man därför inte minska ventilationen av bjälklaget alltför mycket. När man ersätter byggnadens gamla bjälklag med en betongplatta som vilar på marken eller när man utvidgar byggnaden med en del som vilar på marken, bör man fästa speciell uppmärksamhet vid att förebygga fuktskador i de gamla träkonstruktionerna. Genom att använda fel teknik vid renoveringen har många skapat idealiska förhållanden för golvsvampen att sprida sig.

Sockeln på en ny byggnad behöver inte vara ful, även om den är hög. Det betongarbete som förblir synligt bör göras noggrannare än vanligt, och ingenting hindrar att man använder sig av speciallösningar, som att göra mönster på sockeln med hjälp av gjutformen, använda en betongyta med frilagt stenmaterial eller mekanisk efterbehandling. Resultatet måste likväl passa in i atmosfären i Norrmalm.

nORRmalm i jakobstad BYGGANVISNINGAR

Byggnaderna ska ha åstak. Vattentakets huvudsakliga lutning bör vara minst 27 grader, men likväl högst 35 grader.

I allt byggande bör användas sådant bygg- och taktäckningsmaterial samt sådana färger, som passar in i den karaktäristiska miljön i Norrmalm.

TAK 4.25

TAKUTSKIFTEN

Byggnaderna i Norrmalm har i allmänhet åstak. Det finns några undantag, närmast brutna tak. Taken har olika lutning, men de är sällan branta. När man bygger nytt, och om man ändrar takets form på en gammal byggnad, t.

ex. för att få bostadsrum på vinden, bör man ge taket en form som passar in i omgivningen. En enkel form ger ett lugnt intryck och är lättast att göra, men för att få in ljus på övre våningen är det ofta på sin plats med tvärgavlar och daglyktor, som det ofta finns på gamla hus.

Formen och bredden på takutskiftet har större betydelse för byggnadens utseende och för gatubilden än takets lutning. Byggnaden bör ha ett tydligt takutskifte, men det får inte överdrivas. Man får lättast ett bra resultat med ett enkelt, öppet takutskifte som inte är brädbeklätt underifrån. Vackra, igenbrädade takutskiften finns på empirehusen från 1800-talet, men de modeller som används nuförtiden ser alltför tunga ut i Norrmalm. Ett takutskifte som är igenbyggt bör ges en stilfull profil.

Hängbrädet bör vara ganska smalt och gärna enkelt. Att dekorera takutskiftet med figursågade bräder kan ifrågasättas rent stilmässigt, men det är också slöseri med arbete, för takutskiftet är utsatt för väder och fukt, och det hör därför till de trädelar som snabbast förstörs på en byggnad.

Takfilt och slät plåt som behandlats så, att den är mörk, är de lämpligaste takmaterialen. Tegeltak är i viss mån ett främmande element i Norrmalm, även om det nog har använts på vissa hus.

Tegelimitationer av betong och asbestcement kan inte heller anses vara lämpliga.

nORRmalm i jakobstad BYGGANVISNINGAR RENOVERING 4.31 a AV INTERIÖRER

Med renovering av interiörer avses förbättrande av bostadens utrustningsnivå, ändring av rummens användningsändamål och andra omorganiseringar samt att göra huset mer beboeligt t.ex. genom att förbättra värmeisoleringen.

Renovering av interiörer handlar om att ändra byggnaden så, att den motsvarar de behov som byggherren har just då.

När man renoverar en byggnad bör man likväl utgå från husets förmåga att omforma sig så att det svarar på de nya behoven. Utgångspunkten bör vara byggnadens egna förutsättningar, och byggherren får eventuellt anpassa sina egna behov efter i vilken mån byggnaden kan omformas, det krävs m.

a.o. ofta att byggherren kommer emot.

Det värsta felet man kan göra, när man renoverar en byggnad, är att bygga ett helt nytt hus inuti det gamla, dvs. att omarbeta byggnaden så, att det inte blir just någonting kvar av det gamla.

Behovet av renovering börjar ofta med att man vill sätta hygienutrymmen och kök i ändamålsenligt skick; i många hus saknas de här utrymmena helt och hållet. Gamla byggnader har i allmänhet en enkel planritning. Att ordna moderna, små hjälputrymmen kan därför vara besvärligt. Störande ingrepp i bostadens rumsindelning bör undvikas: våtutrymmen kan man t.ex.

ofta behändigt ordna i anslutning till förstukvisten utan att spjälka upp de gamla rummen, och bastun är det oftast lättast att placera i en gårdsbyggnad. En bastuhytt av höghustyp i huvudbyggnaden är en främmande lösning för Norrmalm och för finländskt boende överlag.

De funktionella egenskaperna i en gammal, enkel byggnad ska man inte förstöra med en dyr renovering som kräver alltför stora ändringar.

Mellanväggar ska inte i onödan tas bort eller läggas till. I vårt nuvarande sätt att bo föredrar vi stora, öppna utrymmen utan mellanväggar mellan möbelgrupperna.

Det här har ibland lett till att man i stor skala tagit bort mellanväggar mellan olika utrymmen där man vistas, närmast av estetiska skäl. Man skulle likväl uppnå ett bättre resultat genom att skapa en serie rum som hör ihop men har olika användning, t.ex.

vardagsrum - bibliotek - arbetsrum - matsal osv. Det här förutsätter att man har flera rum till sitt förfogande.

nORRmalm i jakobstad RENOVERING 4.31 a AV INTERIÖRER

I samband med renoveringar förnyar man ofta alla ytor inomhus, i synnerhet om man sätter tilläggsisolering på insidan av ytterväggarna. Slutresultatet borde likväl vara förenligt med andan i ett gammalt hus. Gamla byggnader har inte väggarna i rät vinkel, inte helt jämna golv eller släta ytor. När man väljer ytmaterial bör man beakta att byggnaden eventuellt lever. Ur den synvinkeln är det bättre att sätta tapet på väggarna än att måla slätspacklade skivor, vilket också stilmässigt är lite betänkligt i en gammal byggnad. På ställen som är utsatta för slitage, t.ex. i köket och i tamburen, kan man använda träpanel. Taket ska helst ha en ljus yta. Gamla lister och paneler borde man försöka bevara.

Ett gammalt brädgolv ska man inte automatiskt förkasta, även om det är lite nött och har springor. Moderna städredskap och dammsugare klarar också ojämna golvytor. Om utrymmet under bottenbjälklaget tillåter, lönar det sig att tilläggsisolera golvet underifrån. Ifall golvet förnyas, rekommenderas att man i första hand använder bräder, helst målade. Andra alternativ är linoleum eller motsvarande plastmatta.

I allmänhet är det i någon mån ett stilbrott att välja alltför fina ytmaterial (parkett, heltäckande matta, stormönstrade tapeter) i en gammal, enkel byggnad.

Stämningen i en gammal sal eller kammare återskapas bäst genom att tapetsera alla väggar. Fondtapet på en vägg känns främmande i ett gammalt hus. Man borde undvika de allra grällaste tapetmodellerna.

Halvpanel på nedre delen av väggen är lämplig i tamburer och kök. Övre delen av väggen kan ändå tapetseras.

nORRmalm i jakobstad BYGGANVISNINGAR TILLBYGGNADER 4.32

Man kan bygga till bostadshus antingen på ett obemärkt sätt eller med en synlig del som avviker från den ursprungliga byggnaden. Om tillbyggnaden är stor till ytan i förhållande till den ursprungliga byggnaden, kan man göra den så att den ser ut som en separat byggnad.

Det enklaste sättet att bygga till är att ta i bruk vinden, om där finns tillräckligt med utrymme, och om det går lätt att bygga en trappa.

Kupolfönster och takfönster borde inte byggas, åtminstone inte på den sida av byggnaden som vetter mot gatan. Det är bättre att ta in dagsljus i vindens mittparti med hjälp av en tvärgavel eller en daglykta. Sådana passar likväl inte i de äldsta husen i Norrmalm, utan i stora hus med mer invecklad form.

I vissa fall kan man höja husen så att man kan bygga en övervåning. Då måste man likväl se till att husets proportioner inte blir helt befängda.

Det är inte lämpligt att höja ett hus som ursprungligen var mycket lågt.

En byggnad kan förlängas eller byggas till i rät vinkel mot stommen. Det är skäl att göra en tillbyggnad på längden likadan som den gamla byggnaden utan skarp gräns emellan, ifall det inte leder till att byggnaden börjar se alltför lång ut.

Om huset byggs ut på tvären, får byggnaden inte ge intryck av att vara större än förr. Det här förutsätter att husets synliga bredd förblir oförändrad, dvs. att gaveln inte ändras. En stor tillbyggnad kan byggas ihop med den gamla byggnaden med hjälp av en förbindelsedel som ser annorlunda ut. Tillbyggnaden kan se ut som en separat byggnad eller den kan anpassas till planket, om utrymmenas karaktär (hjälputrymmen) tillåter detta.

Olika tillbyggnadsalternativ R 1R + K K BDR MH K VR 2R + K + BDR Små byggnader är lämpliga som bostäder för små hushåll. Exemplet visar en möjlig tillbyggnad: badrummet kan byggas i förstukvisten och huset kan förlängas med ett rum.

Den nedre bilden visar en tillbyggnad i form av en förstukvist med fönster: huset får då ett rum till på sommaren. Det skulle vara skäl att bevara förstukvistarna.

Den andra bilden visar en modern version av samma tanke: ett halvvarmt utrymme vid sidan av byggnaden. Glasrummet kan fungera både som vinterträdgård och som sommarrum, i likhet med en gammal förstukvist.