D488 SKOLSLÖJD/2011 Dokumentation av slöjdlektioner i Knutbyskolan, en kommunal låg- och mellanstadieskola med ca 300 elever i Rinkeby utanför Stockholm, den 15 november 2011 av intendent Maria Perers och fotograf Peter Segemark.

Lärare:

Sven-Erik Bengtsson, trä- och metallslöjd, Doris Undin, textilslöjd, Urban Ekelund och Jenny Long, lärarstudenter

Bakgrund

Inför utställningen Skolslöjd 2012 ville museet dokumentera aktuell slöjdundervisning och gärna sådan som speglar nya läroplanen från 2011. Maria Perers hade sedan augusti haft kontakt med läraren Sven-Erik Bengtsson. Han hade sett en notis om utställningen i tidningen Slöjdforum och tyckte det skulle bli spännande med en slöjdutställning, skrev han i mejl till Maria. Han har arbetat drygt 25 år som slöjdlärare och tipsade om en liten bildberättelse om slöjd som låg på Pedagog Stockholm, webbplatsen för Stockholms lärare och förskollärare. De träffades för att prata mera slöjd (se separat kappa med hans namn) och det visade sig att undervisningen på Knutbyskolan skulle passa bra att dokumentera. Flera alster ställdes ut i utställningen Skolslöjd, varav en hylla och en stoppad mus förvärvades till samlingarna. Bilder från lektionerna fanns med på utställningens historikvägg, som kom till Linköpings universitets slöjdlärarutbildning 2013.

Schemat för dagen som museet dokumenterade

8.10-9.40 klass 6, som arbetar med skåp och klädsömnad just nu Rast 10.00-11.30 samma sak med andra halvan av 6:an Lunch och kort slöjdlärarmöte 12-40-13.50 klass 3, textil och trä

Fältanteckningar Slöjd med första halvan av klass 6

Så här löd utställningstexten: ”Miljön blir mer betonad i 2011 års läroplan. Nu ska eleverna lära sig slöjda även av återanvända material och att ’främja en hållbar utveckling.’ Därmed återgår slöjden till det den lärde ut redan på 1800-talet. Återigen får eleverna lära sig laga eller sy om kläder för att spara på resurserna. Cirkeln är sluten från förr.” Och arbetsområdena i 6:ans textilslöjd dessa veckor passade precis in på detta eftersom temat var ”klädsömnad” och ”laga, förnya, ändra gamla kläder” (se bilaga). Textilläraren Doris Undin berättade att 3:orna lär sig att sy för hand och hade sytt en liten stoppad mus, 4:orna lär sig att sy på maskin hela terminen och 6:orna ägnar sig åt kläder. När vi kommer till slöjdlektionen är verksamheten i full gång. Några tjejer sitter vid ett bord – en lagar en moskéklänning, en annan har fått blomdekorationer från mammas brudklänning som hon fäster på sin egen klänning, en tredje syr. Vid strykbrädan står en kille och stryker fållen på klänningen som han kortat till sin mamma. Vid slöjdlärarmötet senare kommenterar Doris att det är så kul med textilslöjden för där är det inget tjafs om pojkar och flickor, för det 1  

  är manligt att sy. Det är alltså självklart för killarna i Rinkeby att sy, eftersom skräddare är ett manligt yrke i kulturerna som barnen kommer från, tex Syrien. De sista tio minuterna av lektionen skriver eleverna loggbok på temat ”Vad har du gjort, lärt dig i dag? Hur kändes det?” (se mer om detta i dokumentationen från Mariaskolan) Vi går in i träslöjdssalen där eleverna arbetar med uppgiften Barrträlådan som lärarstudenten Urban Ekelund utvecklat och leder under sin praktik på skolan. Sven-Erik Bengtsson är van att ta emot blivande lärare för deras vfu, verksamhetsförlag utbildning, som praktik numera kallas. Eleverna skissar motiv till relieferna de ska skära ut på locket till lådan, för relief är en typ av urholkning och nya läroplanen Lgr11 anger den hantverkstekniken för åk 4-6. (Se didaktisk plan och arbetsbeskrivning för uppgiften i bilaga) Vid genomgången av detta moment visar Sven-Erik sina egna exempel på hur han skar i trä i slöjden i 6:an på 1970-talet, en grönmålad gubbe som spelar fotboll och en fisk, som sedan ställdes ut i utställningen Skolslöjd 2012/13. Eleverna berättar om egna alster de gjort eller håller på med, som ett skåp som ser ut som en bil eller en sminklåda. Eftersom vi är på besök från museet tar Sven-Erik även upp frågan om varför man ska ha slöjd. Eleverna svarar för att det är roligt, för att man lär sig mycket, bland annat om verktyg, och att man inte behöver vara rädd för något. På frågan om det är något annat man lär sig säger någon att man lär sig ta ansvar, tex att lägga tillbaka saker där de ska vara. Matte? undrar Sven-Erik vidare och eleverna talar om hur de mäter och skriver. De börjar bli ivriga. ”Ibland bestämmer vi och ibland ni”, fortsätter Sven-Erik och säger också att de lär sig naturkunskap i slöjden när de lär sig om trä. Sven-Erik berättar för mig om uppgiften silverskeden som de började hösten med för att få in metallen (se beskrivning i bilaga). De skissade, pratade om kulturella och estetiska aspekter – precis som läroplanen anger – och Sven-Erik tog med gamla skedar och visade olika modeller. Eleverna hade tyckt det var spännande att arbeta i metall, att bränna det hårda materialet så att det blir mjukt. Deras skedar speglade deras personlighet, en del tar ut svängarna, andra inte, säger läraren. Skedarna var utställda i montrar nära skolans entré och bland citaten till alstren står ”det är roligt, som att äta godis.” Även i utställningen Skolslöjd fanns skedarna med i en monter.

Kafferast

Lärarstudenten Urban Ekelund går slöjdlärarutbildningen vid Stockholms universitet som följande höst, 2012, ska flytta över till Konstfack. Enligt förslag till ny lärarutbildning ska de ha tre ämnen, men Urban undrar om 1 eller1,5 termin är tillräckligt för att undervisa i ett ämne. Han och Jenny Long går tredje terminen av deras fyraåriga utbildning. De talar om deras upplägg i respektive klass och att de är helt olika. Jenny låter 3:orna börja tälja och tänker att det de formar får bli något. Urban gillar att ha det mer strukturerat och arbetar med skriftliga instruktioner. Traditionellt har det varit mer instruktioner i textilslöjd och mer muntligt i trä, säger han. Sven-Erik, som är deras handledare, säger att Jenny provat sig fram och att man inte kan styra 3:or på samma sätt som 6:or, där han beskriver Urbans undervisning som ”superordnad men ändå med frihet.” 2  

 

Trä- och metallslöjd med andra halvan av 6:an

Nu kommer andra halvan av klassen, tre tjejer och fyra killar i trä- och metallslöjd. Dagens mål är att alla ska måla lådan vit. Vi börjar först med presentation med namn och litet om utställningen vi ska göra på Nordiska museet. De flesta elever har arbetat med Sven-Erik sedan 3:an och han ber dem tänka ut en grej från slöjden att berätta något om. En tjej tänker på den rosa namnskylten som ännu hänger kvar på dörren, Mansor på pantern som var som en älgtrofé, Rifat på fotbollsspelet, Kalid skärbrädan, Fatma skåpet med hjärta på dörren och Suheik på en gitarr. Lärarstudenterna berättar om en riddarborg respektive flygplan som de gjorde när de var ca tio. Sven-Erik visar sin fotbollsspelar och fisk även för denna halvklass, talar om att det är både sågat och skuret, frågar vilken sorts såg man använder. Kapsåg? Kontursåg? Lektionen börjar på riktigt och Urban tar upp papperet de fått med instruktioner och ritning, alla steg finns beskrivna från A till I och nu är de på H (se bilaga). Han visar sin låda, hur han spikat på bakstycke, sandpapprat och nu är det dags att måla, så han tar på sig förkläde och visar. Varför vitt? Han förklarar att det är för att färgen ska bli starkare, träet slutar suga åt sig (som en grundfärg). Det är lugnt i klassen. Urban visar hur man målar in i hörnen och hur man tvättar penseln och torkar av den. Fyra har redan målat och någon behöver hjälp att sätta fast baksidan. Urban berättar om nästa steg, dörren/locket, och alla får varsin bräda. Eleverna ska rita en bild, och sedan göra mönster genom att skära och hugga i träet. Han visar exempel som lärarna har gjort med hjälp av olika verktyg. Sven-Erik säger att det inte behöver vara något som man ser vad det är, och han visar sitt favoritverktyg, ett bildhuggarjärn som ligger i en rulle. Han har en låda till med ännu fler och olika former. Urban uppmanar eleverna att använda fantasin till bilden, kanske tänka i grupper – ska jag göra ett djur eller en människa eller något annat? Vi går in i textilslöjden en stund och sedan åter till träslöjden. Några spikar fast bakstycken, en tjej målar. Skåpet ska bli turkost sedan, hennes favoritfärg, men hon vet inte vad hon ska ha i det. Urban visar två killar och en tjej en träbit, hur man spänner fast den och hyvlar. Han säger att de ska vara rädda om hyveln och visar tydligt hur man ska stå med kroppen. ”Gör så mycket att det blir bra!” säger han, det finns inga krav på att det ska vara helt slätt. Jag får själv sedan prova att hyvla och det är riktigt roligt, och jag förstår varför Sven-Erik tycker det är viktigt att verktygen är bra. Eleverna arbetar för fullt – hyvlar, målar, skissar. Urban talar med mig om syftena med slöjdundervisningen: att analysera, kommunicera, skapa, apropå att föräldrar ibland undrar. Men sedan slöjdar man ju för slöjdandets skull, tillägger han, om man virkar, hyvlar eller vad man nu gör. Sven-Erik visar en planeringsbok från 1972/73 som finns kvar. Då var det i princip endast svenska namn på skolan: Marita, Peter, Lars, Mikael, några finska, något romskt. Läraren har skrivit in vad de har gjort: namnskylt, bokhylla, nyckelhängare. Eftersom skolan har många barn med invandrarbakgrund tar Sven-Erik även in språkundervisning i slöjden. Han visar lappar med teckningar och ord så att de ska lära sig, tex måla, pensel, färg, förkläde. Till Jennys uppgift marionettdockan för 3:orna finns en lapp med bilder på olika verktyg som de använder, tex kniv och en tom rad där de skriver kniv, följt av texten ”Med den kan man” och ny tom rad där de fyller i verbet. Svårast är ögla, för intill den finns en teckning på en söt grön ödla som säger ”Jag är en ödla” i en pratbubbla (se bilaga). 3  

  I slutet av lektionen sitter alla samlade runt bordet för att skriva om vad de har gjort i sina loggböcker, på samma vis som i textilslöjden. Lärarna avslutar med att tala om vad de ska göra nästa vecka, då Urban ska berätta om målning och Sven-Erik om hur man skär ut mönster. Vi talar om möbleringen i slöjdsalen och kommenterar att hyvelbänkarna står i fyrkant, vilket förekommit i 15 år ungefär. Där finns även ett stort bord att samlas runt, något som inte fanns på min tid i träslöjdssalen. Sven-Erik berättar även att han valt att inte ha alltför många maskiner i slöjdsalen, så det finns ingen svarv eller planhyvel, men det finns pelarborr och bandsåg. För Sven-Erik är det viktigare att eleverna själva får hyvla, medan andra slöjdlärare kanske hellre köper färdighyvlat och låter eleverna hyvla litet grand. Det finns även andra argument mot maskiner, som buller, damm och säkerhetsfrågor.

Textilslöjd med andra 6:an

Vi går in i textilsalen där det är tre killar och tre tjejer som syr risgrodor (se beskrivning i bilaga). De ritar konturer, klipper ut, syr, fyller med ris, syr ögon. En kille syr fast ögonen med grön tråd och har valt ett tyg med kamouflagemönster och ödlor på, en annan har tagit mintgrönt tyg. En tjej har fått en babysyster, den sjunde, som hon ska sy en babyfilt till. Det är lugn stämning överallt. Doris säger att retro ligger i tiden, apropå risgrodornas comeback. ”Det gick som en löpeld – alla bad och bönade och ville komma hit och göra risgrodor. Litet tuffa killar satte igång trenden när de inte orkade med klädsömnad. Hur många får man göra? Sedan var det kört,” säger Doris glatt och fick skicka vaktmästaren att köpa ris. Sedan fick de återgå till klädsömnaden, som de egentligen skulle hålla på med.

Slöjdlärarmöte efter lunchen

Vi talar om nya läroplanen och samtida undervisning. Det ska vara viss progression från 3:an och ramarna kan vara olika stränga. I uppgiften skåp ingår vissa moment, tex att sätta i gångjärn, och nya kursplanen har tydliga exempel på tekniker för olika årskurser, tex trådslöjd i 3:an. Det är inte styrande. Rubriken ”centralt innehåll” är nytt och anger vad som gäller för åk 1-3, 4-6, 7-9. Produkten är inte central, mer förmågor och kunskaper. (Marias anm: Processen framför produkten har varit det viktiga sedan Lgr80) Jenny Long berättar om sin uppgift marionettdockan med åk 3, som de arbetat med sedan den allra första uppgiften som var en namnskylt. Hon valde att göra dockan till grupparbete för att slöjden passar så bra för det och det går att ta in flera material och tekniker i uppgiften. För Jenny är kniven grunden i att slöjda, för kan man få kontroll över den ger det en skön känsla. (Marias anm: Carl Malmsten förespråkade också att barn skulle få tälja med kniv apropå dåtidens mallade och likriktiga slöjdundervisning.) Därför började hon uppgiften med att alla satt i ring och täljde. Hon ville också göra det för att hon var säker på att ingen hade gjort det tidigare. ”Det var en fantastisk känsla när de satt tillsammans i en stor rund ring och täljde,” säger Jenny. Urban berättar att han just köpt en kniv till sin femåring, första Morakniven, medan äldsta sonen som är arton inte kan ta i trä. En lärarkollega flikar in att på 50-talet var det så, att alla hade en scoutkniv. 4  

  Doris Undin har tagit upp hållbar utveckling och att man inte slänger i sin undervisning, och eleverna kan då och då ta med plagg som de lagar och förnyar, helt i linje med nya läroplanen. De kan tex förlänga ärmar med muddar och sätta applikationer à la 70-tal. Urban påtalar att det estetiska har kommit in, som i nya läroplanens ”att tolka estetiska och kulturella uttryck” och vad saker och ting signalerar. Han ger exempel på 6:or som talar om vad färger signalerar och olika symboler för barn- och ungdomskultur. Så här löd utställningstexten i Skolslöjd kring detta och där särskilt Inger Degerfält bidragit: ”I nya läroplanen är det viktigt att eleverna kan tolka sin omgivning – i ungdomskulturer, mode, trender och prylar. Det handlar även om att sätta sin personliga prägel på slöjdföremålens färg, form och uttryck. Och att kunna analysera det man gör. Varför blir det så här? Vad har jag för rötter? Varifrån får jag mina influenser – från olika kulturer, arkitektur, konst eller design? Hur kan jag med hjälp av slöjden uttrycka vem jag är?” Doris talar om hur textilslöjden förändrats. Hon är född 1955 och fick bara göra ”små plättar” i slöjden, som en låtsasfåll av handduk, en liten lapp att sätta in i pärmen i stället för att göra hela handduken. Urban, som går utbildningen nu, tar upp vikten av att få eleverna motiverade, att förståelsen för slöjden skapas i görandet. Han talar om skillnaden mellan att analysera och att laborera, då man har en teori som ska prövas, tex strömkrets. Slöjden är i stället en skapandeprocess där man jobbar mot en idé som man inte alltid vet vad den ska bli, en skapandeprocess som leder framåt, ett kreativt moment. Marionettdockan är ett bra exempel, tycker han. Där finns en didaktisk plan, men den händer av sig självt, i mötet mellan Jenny och barnen. ”Kunskapen finns mellan oss”, som hon uttrycker det. Men samtidigt måste tryggheten finnas hos läraren. Tidigare användes ordet

förtrogenhet

i kursplanen, att kunna fakta, färdigheter och ha förståelse. Nu talar man om

förmåga

, när man har intellektuellt redskap som man omsätter till handling, som att ha en idé och utveckla den, berättar Urban. När han frågar föräldrar vänder de sig ibland emot slöjden för att det är utbildning i det praktiska, men det handlar om förmågorna. Urban tycker att ”slöjden ger eleverna förutsättningar att upptäcka att de kan förändra världen”. Att kunna kommunicera, analysera och förmågan att skapa. När Maria skriver rent anteckningarna kopplar hon till en utställningstext om nya läroplanen och att man inte kan skilja det praktiska från det teoretiska: ”I slöjden ska eleverna utveckla praktisk klokhet, den som sitter både i händerna och hjärnan, så att de klarar sig bättre i det dagliga livet. Det kan vara kunskapen om hur man sågar i en viss sorts trä. Eller att välja material med tanke på miljön för att spara resurser. Eller räkna ut hur man kapar en meter bräda så att det blir en hylla. Det går alltså inte att skilja mellan teori och praktik, för slöjdande handlar om att utveckla omdöme och att reflektera över det man gör.” Termen ”praktisk klokhet” ville Kajsa Borg mfl som skrev kursplanen ha med, men det ville inte Skolverket (se även samtal med henne och Jenny Frohagen i denna dokumentation).

Trä- och metallslöjd med 3:orna efter lunch

Jenny håller i lektionen och det är 6 elever från 3B som sitter runt det stora bordet i slöjdsalen. De är redan klara med sitt grupparbete att tillsammans göra en stor marionettdocka och berättar nu vad de gjorde. Sara gjorde ansiktet och tog träpinnar till munnen, Riah fick inte ta Sven-Eriks hår så han tog garn i stället som han fäste med hjälp av en pinne med lim in i hålen. Hussein använde hammare och spik till benen. Var och en gjorde alltså olika delar på dockan. Jenny passar på att gå igenom verktygen och vad det heter det man gör med dem. Hon delar ut lapparna med bilder som beskrivits ovan och går igenom på whiteboarden. 5  

  Eleverna är ivriga och räcker upp handen medan Jenny skriver på tavlan. Sedan ska de skriva i loggboken. Hur kändes det att göra marionettdockan? De är alldeles tysta och skriver. I bilagans kompendier om marionettdockan finns citat från loggböckerna. De läser några citat högt och Jenny undrar hur det känns att göra något som man inte får ta hem. Sedan håller Sven-Erik genomgång om ny uppgift. Han frågar först vad de gjort hittills i slöjden. Första veckan små spel, som luffarschack eller tre i rad, sedan fyra veckor namnskylt, följt av marionettdocka i 5-6 veckor. Vad kommer nu? Små speglar som de ska hålla på med i tre veckor ungefär. Det märks att Sven-Erik är van att hålla genomgångar steg för steg och att ställa frågor. Han visar en MDF-skiva – inte så fin! säger han om den, sätter en liten hylla framför – för lång! Hur ska den sättas fast? Och så visar han målad utan spegel och en med spegel i. Börja i dag! Hur ska vi börja? Vad ska vi göra först? Vi ska såga, sedan måla, svarar Miski. Sven-Erik har skrivit siffror på tavlan och fyller i som eleverna svarar. 1. Rita form på papper, klipp ut, 2. Såga formen, osv. De får papper, lika stort som formen. Är det någon som vet tricket för att klippa? undrar Sven Erik. Han visar hur man viker. De ritar en stund, klipper ut, och samlas igen kring läraren som visar en såg och frågar vad det är: ”Kontursåg”. Sedan sågar de för fullt. Vi går in till textilslöjden en stund och när vi kommer tillbaka har de redan hunnit de tre första punkterna på listan: rita formen, såga formen, rappa/fila. Nästa vecka ska de slipa runt om med sandpapper och såga till hylla.

Textilslöjd med 3:orna efter lunch

Det är tio elever som broderar fritt och gör kaniner. Litet roligt är det med kaninen som är sydd av leopardmönstrat tyg. Doris förklarar att alla gör sin egen planering först, ritar upp vad de ska brodera eller göra. På en lapp på väggen i textilsalen står ”För att nå målen i slöjd ska du kunna:” följt av nio rutor med punkter som ”Föreslå idéer till dina arbeten”, ”Med handledning planera dina arbeten” osv. På frågan om hur jobbet har förändrats svarar Doris att den största förändringen är det administrativa, det tar tid.

Kafferast i lärarrummet på eftermiddagen efter dagens slöjdlektioner

Varför slöjd? Vad lär man sig Mariaskolan.

inte

i slöjden? säger Jenny och funderar kring att föräldrar ofta inte förstår vad man lär sig i slöjden. De har alltid en historia bakom sakerna, men på frågan ”vad lärde du dig” svarar föräldrarna ”Äh, det var mest att det var kul!” Om man frågar någon vad de lärde sig i svenska eller kemi kan de flesta däremot förklara, säger Jenny. Denna problematik finns med i bakgrunden till nya läroplanen, se även dokumentationen från Urban säger att det är lätt att mäta kunskaper i tex engelska och matte, det är mätbart. Men det man lär sig genom slöjden är inte mätart på samma vis, och han hänvisar till en bok om lärandebedömning. Vilka kunskaper kan barnen lära sig i slöjd? Jenny hänvisar till boken

Slöjda för livet

och utredningen där nästan alla tycker att slöjd är toppen. Man får göra fel, prova, experimentera, det är helt OK att göra ”fel”. Urban talar om att förra läroplanen lyfte fram slöjdprocessen med planering i ett mera linjärt synsätt från idé till produkt än i den nya läroplanen som lyfter fram

värdering

och bygger på att man kan göra litet, värdera, göra litet till, värdera – kort sagt experimentera och utveckla allteftersom och inte se det som en linjär process. Entreprenörskapet lyfts också fram, påtalar Urban och jämför med utveckling av 6  

dataspel där man hittar på karaktärer, sammanställer, programmerar, testkör – det är samma i slöjden, träljusstake eller dataspel, gestalta genom att göra olika former. Vi tittar på Urbans didaktiska plan till uppgiften barrträlådan som eleverna arbetar med nu (se bilaga). Upplägget är tydligt med syften och mål som ska vara mätbara. Här finns allt med från material och fakta, inklusive träets egenskaper och lite om skogsbruk och resurshushållning för att eleverna ska få

förståelse

. Sedan kommer

förmågorna

, som att skissa och rita, mäta och räkna och så

färdigheter

, som hur man följer en arbetsbeskrivning, förklarar Urban. I denna uppgift är det pelarborren som är det nya, för att hyvla och såga kunde eleverna redan. De började med att limma, spika och skruva, nu ska de tappa och till slut sinka. Men det är inte utskrivet så detaljerat i kursplanen, utan slöjdläraren får själv se till att det blir progression. Innan vi skiljs åt för dagen säger han att man kan ha många åsikter. Ska man utgå från syftena eller kunskapskraven? Det finns inget rätt eller fel.   7