Transcript Placera subbasen rätt

Av | Jonas Olsson
40
HemmaBio 10 | 2012
Det finns något ursprungligt inom oss som väcks till liv
när vi utsätts för djupbas. Det kan räcka med att en buss
åker förbi på nära håll. Eller att ett lejon ryter i fjärran.
Vi ryser. Vi kan till och med köpa skivor som heter
”Bass Explosion 12” och liknande. Motsatsen har dock
aldrig synts till. ”Treble Squeaks 14” skulle nog inte bli
någon storsäljare …
O
eller
avsett om du är finsmakare eller frekvensdiggare är det alltid en god idé
att försäkra dig om att ditt musikoch filmsystem kan reproducera hela
frekvensomfånget. Även om du bara lyssnar på
kammarmusik eller soloviolin eller mungiga.
Därför behöver du ett par ordentliga fullregisterhögtalare, och gärna minst en subwoofer. Om
detta inte är möjligt på grund av hälsoskäl, kan
du eventuellt få till ett bra resultat med ett par
stativhögtalare. Men inte bara.
Du behöver få kontakt med urkraften och
grundoktaven. Den finns där för att du ska bli
fångad och tagen. Bas och djupbas är fundamentalt i film och musik, och behövs för att du ska
få höra och känna hela produktionen så som den
spelades in. Lägger du armarna i kors över bröstet och tvärsäkert påstår att det duger med ett par
nätta stativhögtalare, så har du rätt och slätt fel.
Det duger rätt sällan med att tillsätta en subwoofer – det ska visa sig
att du kan behöva två…
Budget
Vi föreställer oss att vi har en budget på, säg 50 000 kronor för fronthögtalare för
fullregisteråtergivning. Och vi vill kunna spela
musik och film. I ett vanligt vardagsrum placerar
vi så ett par lämpliga högtalare, och håller andan.
Blev det bra nu?
Ja, det beror ju på. Har du bränt hela budgeten
på ett par stativhögtalare får du gå tillbaka till
Gå och börja om igen. Det duger inte att välja
bort en massa information om du vill påstå att
du är HiFi-intresserad med någon form av
övertygelse. Vi behöver få fram fullt frekvensomfång, och helst i stereo.
Varför i stereo? Jo, för att en stor del
av all musik som spelas in har basfrekvenserna inspelade i stereo. Allra störst
betydelse har det här om du lyssnar
på annat än studioinspelad pop. Akustisk musik och liveupptagningar har
en stor del ambience och rumsklang
i lågbasområdet, och den går förlorad om du inte har möjlighet att
återge den i stereo.
Så slutsatsen här, blir den att alla
alltid måste ha minst två subwoofers
för att kunna kalla sig HiFi-intresserade alltså?
Måste man ha två?
Svaret på den frågan är förstås nej. Det kan
räcka alldeles utmärkt med ett par stora fullregisterhögtalare i många fall. Men kom ihåg att
bas betyder yta. Kontrabasisten får tänka sig att
släpa vidare på sin stora låda även om hundra
HemmaBio 10 | 2012
år om det ska bli något fundament i orkestern.
Pukslagaren likaså. Och vår dröm om små vita
trådlösa högtalare som spelar fullregister kan vi
sudda ut en gång för alla. Drabbas du av önskemålet att bara ha några pyttesmå högtalare finns
egentligen bara ett svar: ”Det kan du fetglömma.”
Öva på det, för det är det enda tänkbara svaret
på ett sådant stackars ovetande förslag.
41
»
Så, vill du satsa hela budgeten på ett par rejäla
fullregisterhögtalare, så är det fine med mig.
Musik kommer att låta fantastiskt, och du kan
lyssna till vilken inspelning du vill. Men du får
dirigera om LFE-signalen i din surroundförstärkare till höger och vänster framhögtalare. Det är
en OK lösning, men det är inte optimalt.
Optimalt i biosammanhang, inom hyfsat rimliga gränser, är att ha en dedikerad subwoofer till
LFE-signalen, Low Frequency Effect Channel.
Hit kommer jordbävningen när jorden går under
i filmen. En del processorer klarar av att dela upp
LFE-kanalen i flera olika kanaler. Du kan ibland
tala om att du vill ha två subwoofers fram, och
två bak. Då splittas filmens LFE-kanal upp i två
olika stereosignaler. På Theta Casablanca III kan
man använda upp till sex separata subwoofers.
Alla med individuell delningsfrekvens om du
önskar. Och det är så det mixas i Hollywood
– 5.1 i kontrollrummet betyder fem fullregisterhögtalare med egen subwoofer, och en ren LFE
subwoofer på det. Kaboom.
per undan med en. Annars missar du inspelad
information. Centerkanalen är ofta befriad från
den allra djupaste basen för att maximera ljudkvaliteten i röstregistret, så det är ingen katastrof
att tänka sig ett hemmabiosystem utan dedikerad
subwoofer till centern.
Vrid på spakarna
Så här gör du
Men tillbaka till hemmets lugna vrå. Har du nu i
sinnet installerat ett par förnämliga högtalare för
framkanalerna, är det dags att prata subwooferalternativ. Är ditt rum normalstort kan det finnas
sätt att få till ett bra resultat med en enda subwoofer. Men det krävs en del pill. Ställer du upp
det lite snabbt och fint – vilket är alldeles för lätt
att göra – blir det på sin höjd halvbra. Risken är
uppenbar att basen hamnar i en position där den
jobbar emot fronthögtalarna, vilket resulterar i …
… mindre bas. Och det kanske inte var tanken.
För att få till en bra koppling till rummet gör du
så här:
1. Läs Hemmabioskolan: Så placerar du högtalarna optimalt i förra numret och följ
instruktionerna. Finns tillgänglig på vår hemsida också, under veckans artikel.
2. När alla högtalare är placerade i rummet gör
du en överblick över rummet och funderar på
var du skulle kunna få plats med en subwoofer eller två. Eftersom subwoofers är skygga
varelser, trivs de alldeles utmärkt till exempel i
hörnorna bakom dina huvudhögtalare. Där blir
de effektivt utom synhåll för eventuella inspektörer. Väljer du att ha en mörk vägg bakom din
filmduk eller TV-skärm, går det att trolla bort
ganska stora basbrakare. Och de trivs alltså ofta
fint i sin undanskymda position.
3. Undersök marknaden efter lämplig subwoofer.
Eftersom den ska dra det tyngsta lasset och
flytta mest luft så är de fysiska proportionerna
viktiga. Den behöver vara robust och stadig, och
gärna ha så stor konyta som du mäktar med.
Knacka på kabinettet. Säger det boom själv, så
får du leta vidare. Stumt och stadigt gäller.
4. Ställbar fas är ett måste. Noll eller hundraåttio grader. Steglöst ställbar fas är ett STORT
plus. Det handlar om att få konrörelsen att
starta på rätt ställe i våglängden. Det är ganska lätt att höra när det är rätt: när du får
mest och bäst bas med fasreglaget är det på
rätt ställe.
Låt huvudhögtalarna förbli odelade. Släpp på
full frekvens bara. Har du bestämt dig för att
satsa på en enda subwoofer, och sprungit åstad
och införskaffat denna, gör du enklast på följande sätt:
42
Placera subwoofern i lyssningsposition – alltså
där du brukar sitta. Koppla in den och spela
dynamisk pulserande musik med bra basinnehåll.
Kryp sedan på alla fyra (jo, gör det!) och lyssna
efter vilken av dina tänkta platser som verkar ha
den bästa basåtergivningen. Du hör det ganska
lätt. Vill du använda två subwoofers får du krypa
lite till. Notera att det alltid är bättre att placera
dem i varsitt hörn än att stapla dem på varandra.
Jobba fram rätt placering, och koncentrera dig
sedan på reglagen för nivå och frekvens. Nivå är
ju ganska enkelt. Volym, bara. Frekvens handlar
om delningsfrekvens. Här finns lite fiffiga tips.
Har du en rumsresonans vid t ex 50 Hz, så är
det till att börja med en mycket god idé att lägga
delningsfrekvensen under det. På så sätt slipper
du accentuera rumsfrekvensen varje gång du drar
igång dina subwoofers. Dina framhögtalare har
du redan positionerat så de inte drar igång den
här frekvensen med full energi, och de har sannolikt redan börjat rulla av i det här området ändå,
så problemet är sällan allvarligt.
Rumsresonanser finns i varje rum. Noggrann
positionering av högtalarna ger ofta bra resultat,
men ibland kan det behövas ytterligare åtgärder.
Att försöka dämpa bort rumsresonanser med en
massa tjockt och mjukt material är det gamla sättet att jobba på, men alltför ofta tar det död på
dynamiken i återgivningen. En rätt inställd basabsorbent eller två (läs hellre ”basutjämnare”) är
så gott som alltid en bättre idé. Den omfördelar
basenergin i puckeln och distribuerar ut den jämnt
i rummet. Förbluffande effektivt i många rum.
Jobba uppifrån och neråt med frekvensreg-
”Optimalt i biosammanhang, inom hyfsat
rimliga gränser, är att ha en dedikerad
subwoofer till LFE-signalen”
Självklart, kanske, men värt att nämna i alla fall.
Påminner också om att om du envist bestämt
dig för att du vill ha stativhögtalare, så behöver
du två subwoofers. Eller fler. Det är bara om du
använder stora fullregisterhögtalare som du slip-
laget. Målet är att du ska hitta den perfekta
brytpunkten, där subwoofern tar över och stöttar framhögtalaren där den börjar känna sig
svag. Ibland kan man behöva kompensera en lågt
ställd delningsfrekvens med lite högre utslag på
subwooferns volymkontroll.
När du är igång och jobbar med det här, så
kan du ta en stund och fläska på riktigt ordentligt med bas, och ”gå husesyn” hemma. Lyssna
efter saker som skakar. Om möjligt – åtgärda
resonansen. Lägg en handduk i köksskåpet om
tallrikarna eller glasen sjunger för högt. Skruva
fast den där listen som skallrar. Fyll vitrinskåpet
med byggskum. Symboliskt talat alltså. Gör vad
du kan för att få tyst på strukturen – det är värt det
när du sitter i hot spot och åker musik eller film.
Be happy
Till sist är vi bara vanliga dödliga entusiaster
allihopa. Bered dig på att du under de första
veckorna kommer att ställa nivån på din subwoofer lite för högt. Vi fungerar så – vi vill ha vår
beskärda honeymoon med subwoofern och låta
den smeka oss med sina bastanta avgrundstoner.
Låt det vara så.
Sätt ett alarm i din smartphone tre veckor
framåt och gör en ny kalibrering då. För rätt
intrimmad ger den allra bäst illusionen om att vi
är på plats i konsertsalen, studion, eller i berg-och
dalbanan på filmen. Och det är det som är målet. •
HemmaBio 10 | 2012