Transcript Raskompendium - Svenska vorstehklubben

GROSSER
MÜNSTERLÄNDER
STANDARD MED
SPECIALKLUBBENS KOMMENTARER
Ï917
Standard för Grosser Mönsterländer FCI nr 118
(Grosser Mönsterländer Vorstehhund)
URSPRUNGSLAND/HEMLAND:
Tyskland
ANVÄNDNINGSOMRÅDE:
Mångsidigt användbar jakthund, vars styrka ligger i
arbetet efter skott.
FCI-KLASSIFIKATION:
Grupp 7, sektion 1.2
Med arbetsprov
BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Rasens historiska utveckling går från medeltidens vitbrokiga fågelhundar via stötande fågelhundar till 1800talets stående fågelhundar. Grosser mönsterländer hör
liksom kleiner mönsterländer till gruppen långhåriga
tyska stående fågelhundar, vilkas planmässiga avel
inleddes under slutet av 1800-talet. Efter att den tyska
rasklubben för långhårig vorsteh 1909 slutgiltigt förbjudit den svarta färgen inom aveln grundades 1919
en förening som tog sig an aveln av den svartvita
långhåriga stående fågelhunden. Efter en inventering
av resterna av den inhemska svartvita stammen som
ännu existerade i framförallt västra Mönsterland och
Niedersachsen inledde föreningen 1922 den planmässiga aveln av grosser mönsterländer. Den ursprungliga
populatlonen omfattade 83 hundar och avkommorna
från dessa hundar registrerades som grosser mönsterländer.
Där inget annat anges har Gunilla och Ulf Pettersson, Maria
Fors, Lars Lööv samt Mia Håkansson bidragit med foton.
V O R S T E H K L U B B E N
Detta ledde till att ägare och intressenter av svartvita hundar år 1919 höll ett möte i Miinsterland,
Westtalen, varvid en rasklubb bildades och namnet
Grosser Munsterländer antogs. Totalt 83 hundar
registrerades vid detta tillfälle. År 1922 upprättades
den första stamtavleboken, som endast tillät registrering av svart-vita hundar. Under 1930-talet företogs
en del raskorsningar med Deutsch Langhaar för att
bredda avelsbasen för Grosser Munsterländer. Andra
världskriget innebar stort avbrott i aveln och efter
krigsslutet fanns endast sex kennlar kvar. Rasen har
emellertid härefter om igen kunnat hämta sig efter
en stor insats av Egon Vorholt. Under år 1973 initierades igen en breddning av avelsbasen, även denna
gång givetvis innebårande raskorsning med Deutsch
Langhaar.
Idag räknar man med att ca 3000 stycken Grosser
Münster finns i Tyskland, knappt 1000 st i England,
medan vi i Sverige endast sedan 1986, då rasen kom
till Sverige, registrerat några enstaka kullar per år.
Återkommande raskorsningar med Deutsch
Langhaar har befäst exteriora likheter hos raserna
med undantag av färgen.
Notera att bildtexter i huvudsak endast
kommenterar
de detaljer som beskrivs i intilliggande text, och att
andra fel eller förtjänster är
okommenterade.
Specialklubbens
kommentarer är markerade med
kursiv text och brunt streck. •
S V E N S K A
Grosser Munsterländer har i sitt ursprung en gemensam historia med långhårig vorsteh (Deutsch
Langhaar). De anses vara den äldsta av de tyska vorstehraserna. På kopparstick och oljemålningar från
1500-talet kan man se långhåriga hundar i olika
jaktsituationer,
både vid fågeljakt och vid jakt på
högvilt. Dessa hundar var i motsats till dagens hundar relativt små, hade oftast brun päls, brett huvud
och kuperad svans. Under 1600- och 1700 talen
utvecklades de till en stor, kraftig hund med långsamt och snävt sök mer likt dagens jakt med spaniel.
Rasen härstammar från de medeltida
wachtelhundarna som användes vid jakt på fågel. Man anser att
inblandning av franska spaniels, gordon setter och
irländsk setter skett under utformningen
av rasen,
kanske också pointer och spansk fågelhund.
Vid ett möte 1878 då namnet Deutsch
Langhaar
antogs som officiellt vägrades emellertid
svart-vita
valpar registrering. Några år senare insåg man dock
att svart-vita hundar hade samma goda jaktegenskaper som sina brunfärgade kullsyskon, varför de ofta
gavs bort till skogvaktare och jägare. Inte långt därefter accepterades även svart-vita hundar inom förbundet för Deutsch Langhaar, men uteslöts ånyo år
1908.
-
G R O S S E R
MÜNSTERLÄNDER
HELHETSINTRYCK:
Grosser mönsterländer skall ha en kraftig och muskulös kroppsbyggnad och ge ett elegant och stramt helhetsintryck. Rasen
skall utstråla intelligens och ädelhet.
Grosser munsterländer ska vara kraftfull utan att vara för
tung, elegant utan att vara för lätt. Kraftfullheten är viktig med
tanke på rasens mångsidiga jaktanvändning. Rasen används
som stående fågelhund, som eftersökshund efter skottet på både
I fågel och hårvilt samt som stötande och kortdrivande med
skall, vilket är viktigt i rasens hemland. Det strama helhetsintrycket kräver att ingen lös hud får förekomma som t.ex. löst
halsskinn, lösa hängande mungipor osv.
Hane av utmärkt typ med för rasen utmärkta vinklar.
EXEMPEL PA OLIKA TYPER
Tik av utmärkt typ, med för rasen ett lagom vinklat bakställ
S V E N S K A
V O R S T E H K L U B E S E N
Tik av utmärkt typ, kunde vara bättre vinklad bak.
-
G R O S S E R
MÜNSTERLÄNDER
3
VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN:
Kroppen skall vara nästan kvadratisk. Kroppslängden får överstiga mankhöjden med 2 cm.
I
Det är viktigt att eftersträva den nästan kvadratiska
kroppen
då många hundar tenderar att bli alltför långa. Det är ofta
ländpartiet som är för långt.
UPPFORANDE/KARAKTAR:
De viktigaste egenskaperna hos rasen är följsamhet, läraktighet
och tillförlitlig användbarhet som jakthund, särskilt efter skott.
Temperamentet är livligt utan nervositet.
Utstrålar det rätta temperamentet.
Diskvalificerande fet Skotträdsla; skottberördhet i någon
grad; ängestbitare; rädsla för främmande personer.
Det livliga temperamentet får inte förväxlas med alltför överexalterade hundar. Lika fel är alltför loja hundar som tappar
raskaraktär.
Alltför lätt och luftig typ.
Alltför lång hane av godtagbar typ, med för
sluttande rygglinje.
S V E N S K A
V O R S T E H K L U B B E N
-
G R O S S E R
MÜNSTERLÄNDER
HUVUD:
Huvudet skall vara ädelt och långsträckt med ett intelligent
uttryck.
Det är viktigt att huvudet inte ger ett för tungt
helhetsintryck.
Skallen skall vara bred och rundad. Både frän sidan och framifrån sett skall huvudet vara lätt välvt. Skallens sidor ska vara
mjukt avrundade. Huvudet ska visa tydlig könsprägel.
Stop: Stopet skall vara svagt markerat.
Stopet ska vara svagt markerat,
för plant.
men får inte för den skull bli
Lagom markerat stop med kraftigt långt nosparti.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara utpräglat svart.
ff| Diskvalificerande
feU Vit nostryffel
(opigmenterad).
Nosparti: Nospartiet skall vara kraftigt, långt och välutvecklat.
Nosryggen skall vara plan.
Läppar: Läpparna skall inte vara lösa.
Läpparna ska vara relativt strama och får inte vara öppna i
mungipan eller ha för mycket överhängande överläpp då torrheten i huvudet går förlorad.
Tungt hanhundshuvud med öppen mungipa.
Knappt markerat stop.
Utmärkt hanhundshuvud.
Utmärkt tikhuvud.
S V E N S K A
V O R S T E H K L U B B E N
-
G R O S S E R
MÜNSTERLÄNDER
5
Käkar/tänder: Käkarna skall vara kraftiga med ett komplett saxbett med kraftiga hörntänder.
Diskvalificerande fel Överbett; underbett; korsbett; avsaknad av framtänder eller hörntänder; avsaknad av molarer
eller premolarer (förutom upp till två Pl och M3)-
•
Kinder: Kindmuskulaturen skall vara välutvecklad.
I Med väl utvecklade kindmuskulatur
menas att kinderna
I vara väl markerade men inte "bulliga".
skall
Ögon: Ögonen skall vara så mörka som möjligt. Ögonlocken ska
vara väl åtliggande och ögonlockskanterna skall sluta fast an.
fl Diskvalificerande
I
I
•
§f
feb Entropion;
Feminint huvud mycket bra uttryck.
ektropion.
Lösa ögonlock förekommer vilket kan medföra problem genom
att frön och gräsrester ansamlas vilket kan ge irritationer som
följd. Hos unga hundar kan något ljusa ögon tolereras eftersom
de oftast mörknar med åldern.
Öron: Öronen skall vara tämligen högt ansatta, väl åtliggande
och breda med avrundade spetsar.
Öronen skall vara medellånga, tämligen högt ansatta. Pälsen på
öronen ska vara lång och bilda fransar som tydligt hänger ner
över öronlapparnas nedre kant. Örats spets ska vara rundad
men spetsiga öronspetsar förekommer och skämmer huvudets
helhetsintryck.
Alltför ljusa ögon som stör uttrycket.
HALS:
Halsen skall vara kraftig, välmusklad och ädelt böjd.
Något för kort nosparti, högt ansatta öron.
S V E N S K A
V O R S T E H K L U B B E N
-
G R O S S E R
MÜNSTERLÄNDER
KROPP:
Manke: Manken skall vara medelhög, lång och välmusklad.
Rygg: Ryggen skall vara kort, fast och rak.
| Alltför sluttande rygglinje förekommer och ger fel
helhetsintryck.
Ländparti: Ländpartiet skall vara markerat och skyddat av fast
muskulatur.
I
Ett vanligt förekommande fel i rasen är långt ländparti som ger
ett för långt helhetsintryck.
Kors: Korset skall vara långt, brett, välmusklat och endast lätt
sluttande.
Alltför lång och eftergivande rygg.
g Branta och korta kors är också ett vanligt fel i rasen.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall sedd framifrån vara bred och från
sidan djup med markerat förbröst.
Formen på bröstkorgen är viktig, det förekommer kölformade
bröstkorgar som inte är önskvärda. Bröstkorgen får inte heller
bli för grov med tendens till tunnformighet vilket kan ge ett
framtungt
helhetsintryck.
Underlinje: Buklinjen skall vara lätt uppdragen, slank och stram.
Flankerna skall vara korta och väl uppdragna.
| För långt ländparti är ett vanligt fel.
Alltför lång och sluttande rygglinje. För djup bröstkorg som ger ett framtungt intryck.
Svans: Svansen skall bäras vågrätt eller lätt uppåtriktat. Från
sidan sett ska den vara utan knyck vid ansättningen.
I
Svansens ansättning beror ofta på korsets konstruktion. Både
för lågt och för högt ansatt svans förekommer och skämmer helhetsintrycket.
Alltför sluttande rygglinje. Långt brant kors, lågt
ansatt svans.
Utmärkt rygglinje.
S V E N S K A
V O R S T E H K L U B B E N
-
G R O S S E R
MÖNSTERLÄNDER
7
EXTREMITETER
FRAMSTÄLL:
Framstället skall vara starkt och välmusklat med korrekta vinklar
och raka framben.
Korrekta vinklar i framstället ska eftersträvas. Brant skuldra
och rak överarm förekommer. Även lösa skuldror (lösa armbågar) som är ett vanligt fel och hänger ihop med dåligt utvecklad skuldermuskulatur
och/eller framskjuten
skuldra förekommer i rasen.
Skulderblad: Skulderbladen skall ligga väl an mot bröstkorgen.
Mellanhand: Mellanhänderna skall vara fjädrande.
Tassar: Framtassarna skall vara måttligt långa, väl slutna och
rundade. Sporrar skall finnas.
Utmärkt förbröst.
S V E N S K A
Grund bröstkorg, framskjuten skuldra, lösa
armbågar.
Liten hane med rak överarm och dåligt vinklat
bakställ.
V O R S T E H K L U B B E N
-
G R O S S E R
MÜNSTERLÄNDER
BAKSTALL:
Bakstället skall vara kraftigt med stram muskulatur och lodrätt
ställda bakben.
Knäled: Knälederna skall vara korrekt vinklade.
Has: Haslederna skall vara korrekt vinklade.
Tassar: Baktassar, se framtassar. I ursprungslandets standard
föreskrivs att sporrar skall avlägsnas.
Ett av rasens stora problem är öppna bakbensvinklar
i såväl
knä- som basled. En moderat vinkling, både fram och bak kan
accepteras så länge vinklarna harmonierar
med varandra,
samt att rörelserna är vägvinnande med långt steg. Dessa moderata vinklar behöver inte påverka prissättningen negativt.
Såväl fram- som bakbensrörelser bör vara parallella.
•ME
Dåligt vinklad i såväl knä som hasled.
RÖRELSER:
I skritt och trav skall rörelserna vara spänstiga och vägvinnande
med långa steg. I galopp skall rörelserna vara elastiska och kraftfulla med ordentligt påskjut och långa språng.
Något öppen i knävinkeln.
Spänstiga och vägvinnande rörelser.
S V E N S K A
V O R S T E H K L U B B E N
-
G R O S S E R
MÖNSTERLÄNDER
9
HUD:
Huden skall vara stram.
PÄLS:
Pälsstruktur: Pälsen skall vara lång, tät och slät. Den får varken
vara lockig eller utstående då detta kan vara hindrande vid jakt.
Hos både hanhundar och tikar skall pälsen på fram- och bakbenens baksidor vara särskilt lång och tät och bilda behäng. Även
på svansen ska pälsen vara särskilt lång och bilda fana som skall
vara som längst ungefär på mitten. Pälsen på öronen skall vara
lång och bilda fransar som tydligt och liksidigt hänger ned över
öronlapparnas nedre kanter. Öronlapparna får inte vara korthåriga. På huvudet skall pälsen vara kort och åtliggande.
Grosser Miinsterländer är en långhårig hund och ska ha
behäng såväl under buk som på fram- och bakben samt på
svansen. Ge därför akt på hundar med alltför korta pälsar med
knappt behäng. Öppna och alltför vågiga pälsar är också ett fel
med tanke på rasens användningsområde. Alltför kraftig behåring på svansen gör att balansen i helhetsintrycket kan förändras.
Alltför kort päls med för lite behäng.
FÄRG:
Vitt med svarta fläckar och prickar eller svartskimmel. Huvudet
skall vara svart, eventuellt med vitt runt nosen eller bläs.
Diskvalificerande
standarden
feU Färger som inte anges i rasKort vågig päls som inte är korrekt.
STORLEK/VIKT:
Mankhöjd:
Vikt:
Hanhund: 60-65 cm
Tik:
58-63 cm
Omkring 30 kg.
Utmärkt palskvalitet, lagom med behäng
-j Q S V E N S K A
V O R S T E H K L U B B E N
Öppen päls.
-
G R O S S E R
MÜNSTERLÄNDER
FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
För bred skalle; för markerat stop
Konvex eller konkav nosrygg, ofullständig pigmentering, helt eller i fläckar
Löst nedhängande läppar
Lätta bett- och tandfel: tångbett, dubblerade P1-or, avsaknad av en till två P1-or respektive M3-or
För ljusa ögon. synliga röda blinkhinnor
Lågt ansatta öron; utstående öron
För kort hals; för lång hals; för tjock hals; för tunn hals; löst halsskinn
För låg manke; för kort manke
För lång rygg; svankrygg; karprygg
Svagt muskat ländparti; oharmonisk övergång till korset; överbyggd
Kort kors; smalt kors; starkt sluttande kors
Tunnformad bröstkorg; smal bröstkorg; för grund bröstkorg; avsaknad av förbröst
För högt uppdragen buklinje; för låg buklinje
Svans som bärs snett; upprullad svans; knycksvans; ringlad svans
För dåligt vinklat framställ; utstående eller knipta armbågar; för svaga mellanhänder; för trång eller för vid
fram bensställning
För dåligt vinklat bakställ; kohasig eller hjulbent liksom för trång eller för vid bakbensställning
Runda katt-tassar; långa hartassar; platta tassar; inåt- eller utåtvridna tassar
Korta, stela eller trippande rörelser i skritt och trav
Kort eller stel galopp; galopp med dåligt påskjut
DISKVALIFICERANDE FEL:
Vit nostryffel
Entropion; ektropion
Överbett; underbett; korsbett; avsaknad av framtänder eller hörntänder; avsaknad av molarer eller premolarer
(förutom upp till två P1 och M3).
Färger som inte anges i rasstandarden
Skotträdsla; skottberördhet i någon grad; ångestbitare; rädsla för främmande personer
NOTA BENE:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa
och sundhet.
TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.
S V E N S K A
V O R S T E H K L U B B E N
-
G R O S S E R
MÖNSTERLÄNDER
Grosser
STANDARD MED
S P E C I A L K L U B B E N S KOMMENTARER
FÖR G R O S S E R MÜNSTERLÄNDER
Svenska Vorstehklubben © 2003
Textbearbetning och bildurval: Ann Carlström och Britt-Marie Dornell Thorn
Granskad av SKK 2004
Layout: Hans Anderson