Transcript Fakta om ytbehandling

Fakta om ytbehandling
sherwin-williams.eu
Förord
Sherwin-Williams har åtagit sig att förbättra sina kunders
konkurrenskraft genom att utveckla produkter och teknik
inriktade på deras behov och anpassade för en bättre miljö.
I samband med att ny ytbehandlingsteknik blir tillgänglig
ökar kravet på förståelse för det komplexa sambandet mellan
produkterna, hur dessa appliceras, härdas och slutligen utgör
en integrerad del av den färdiga trä­produkten.
Vår ”Fakta om ytbehandling” beskriver de vanligast
förekommande ytbehandlingsmaterialen, underlagen,
appliceringssätten och torkmetoderna. Miljöaspekter, ekonomi
och ytresistens tas också upp.
Vi hoppas att ”Fakta om ytbehandling” ska bli till hjälp
varhelst grundläggande kunskaper om ytbehandlingsteknik
erfordras.
I de fall Du behöver mer djupgående information kring
teknik och produkter är Du alltid välkommen att kontakta
oss på Sherwin-Williams. Över hela världen har vi hängivna
sälj- och tekniksupportteam som hjälper Dig med lösningar.
Med Sherwin-Williams som din ”Solutions Partner” får Du
uppbackning av våra duktiga ytbehandlingsexperter och
tillgång till ett antal teknikcenter världen över, alla med
fullskalig produktionskapacitet.
Du hittar en karta över de länder där vi är
representerade på sidan 6.
Du kan också maila till [email protected] för
mer information.
Innehåll
1. Råd och instruktioner 7
2. Underlaget 11
3. Slipning 13
4. Färg, lack och bets 17
5. Appliceringsmetoder 21
6. Torkning och härdning 33
7. Ytbehandling och ekonomi 37
8. Miljöinformation 41
9. Ytors resistens 49
10. Felsökning 53
Brillianta,
kostnadseffektiva
lösningar som
hjälper Er med
affärerna
Dina behov
Planering och
utveckling
Det kan gälla start av ny produktion, design av nya produktionssystem eller optimerad användning av lacker, färger och betser.
Vårt erbjudande
Vårt erbjudande
Lösningar – överallt
Test av nya produkter, applicering och
ytbehandlingskoncept på något av våra
Teknikcenter över hela världen, från
obehandlad yta till fantastiska färdiga
produkter – är vad vi kan hjälpa Dig med. Vi
utvecklar de skräddarsydda lack-, färg- och
betsprodukter Du vill ha och erbjuder ett paket
av tjänster för att ge Dig de applicerings- och
ytbehandlingslösningar Du behöver.
Över hela världen kan våra sälj- och tekniksupportteam hjälpa Dig med olika aspekter
på applicerings- och ytbehandlingsprocessen.
Vad vi menar är att vi kan hjälpa Dig öka Dina
förtjänster, sänka Dina utgifter och göra Din
verksamhet mer effektiv och miljöanpassad.
Du kan läsa om våra framgångar om du
besöker www.sherwin-williams.eu.
Våra laboratorier över hela världen utvecklar
miljöanpassade lösningar för framtiden.
Råd och medhjälp vid planering,
utveckling, utbildning,
projektering, installation och
service. Konsultation inför nya
investeringar och installationer.
Tester och utveckling av nya,
kostnadseffektiva lacker, färger
och betser i våra teknikcentra.
Appliceringsområden
• Hemmöbler
Allt Du behöver göra är att ringa Din lokala
Sherwin-Williams representant eller besöka
www.sherwin-williams.eu
Hur kan Sherwin-Williams bli en
del av Din process?
• Kontorsmöbler
• Kök och badrum
• Golv
• Planering och Utveckling
• Utomhus
• Kvalité och Miljö
• Snickeri
• Genomförande
• Board
• U
nderhåll, uppföljning och
optimering
Kvalitetssäkring
och miljö
Det kan t ex gälla kvalitetssäkring,
kostnadseffektivitet, effektiv
produktion, miljöanpassade
produktionsprocesser och lösningar.
Implementering
Exempelvis installation och
start av ny produktion i din
anläggning.
Drift, uppföljning
och optimering
Du vill säkra en effektiv
produktionsprocess
och jämna resultat.
Vårt erbjudande
Vårt erbjudande
Vårt erbjudande
Miljöanpassade lösningar enligt EU
VOC´s direktiv. Tester parallellt med
produktion och utveckling, hos er
eller i våra teknikcentra.
Integration och inkörning av
utrustning, tester, utveckling
och kalibrering. Allt med
målet att nå kostnadseffektiv
produktion och optimala
processlösningar.
Vi kan genomföra uppföljningar
och optimering av din SherwinWilliams lösning
Vi täcker allt
Som en världsledande producent av lösningar för den globala
träbearbetningsindustrin sträcker sig Sherwin-Williams
produkter, skicklighet och kunskap över hela spektrat av den
träbearbetande industrin: Möbler för hem, kontorsmöbler, kök
och bad, golv, utomhus, snickeri och board.
Vi hjälper våra kunder att uppnå en
konkurrenskraftig fördel med våra kostnadseffektiva, miljöanpassade produkter som
spar pengar, tid och minskar effekten på
miljön. Våra vattenburna lacker, färger och
UV-härdande produkter släpper ut minst 10
gånger mindre lösningsmedel än traditionella
lösningsmedelsbaserade produkter samtidigt
som de erbjuder samma hållbarhet och skydd
som lösningsmedelsbaserade produkter.
Kontakta Din lokala Sherwin-Williams
representant för att få veta mer om våra
vattenburna produkter eller besök
www.sherwin-williams.eu för mer information.
anläggning
Fabrik
TekniKcenter
Distribution
Globala lösningar, levererade lokalt
Dra nytta av globala lösningar levererade
med förtroendet från lokal support.
Tillverkningen är global och det är vi också.
Oavsett om din verksamhet är multinationell
eller inte har du nytta av vår globala teknik,
produkttillgänglighet, lagerhantering, färgoch produktkonsekvens samt expertkunskap
genom hela värdekedjan.
Om du förlitar dig på oss när det gäller
ytbehandling får du uppleva den personliga
supporten från en lokal partner, med stöd
från de kraftfulla resurserna hos ett globalt
ledande företag.
Våra lokala säljare och tekniker engagerar
sig i att hjälpa din verksamhet att anpassa
våra produkter och lösningar till dina behov,
oavsett var du finns.
Om Du vill ha mer information om
Sherwin-Williams kan du besöka
www.sherwin-williams.eu eller skicka
mail till [email protected].
1. Råd och instruktioner
Det här avsnittet erbjuder vägledning i hur man
uppnår optimal yta samtidigt som man optimerar
kapaciteten och skär ner på produktionskostnaderna.
1.1 Underlaget 8
1.2 Lackbehållaren 8
1.3 Ytbehandlingsmaterialet
8
1.4 Härdare
9
1.5 Förtunning
9
1.6 Viskositetskontroll 9
1.7 Brukstid 9
1.8 Appliceringsmängd
9
1.9 Torkning – härdning
10
1.10 Slipning av ytor
10
7
1.1 Underlaget
1.2 Lackbehållaren
1.3 Ytbehandlingsmaterial
Jämnheten och densiteten i underlaget är
vitalt för att uppnå en tillfredsställande finish
och låga ytbehandlingskostnader. Det är därför
väsentligt att slipning av träunderlaget och
även behandling av ytan görs på ett korrekt
sätt.
Vattenburna produkter bör förvaras i plast
eller rostfria behållare. Behållare med UVhärdande produkter bör lagras med locket på,
för att undvika onödig exponering av ljus.
• K ontrollera att rätt material, kulör och
glans används
Att reparera defekter och skador på underlaget
under ytbehandlingsprocessen tar tid och blir
dyrt. Om defekter återkommer bör Du göra
en felsökning och lösa problemet. Undvik
användning av sämre faner och var noggrann
när Du putsar och sammanfogar den. Om man
slipar igenom grundfärg eller lack leder det till
att man får en uppsugning i underlaget som
orsakar fiberresning och matta partier.
För att minimera damm i ytbehandlingsutrymmen se till att alla komponenter är
dammfria före ytbehandling. För att undvika att
orenheter som fett,olja,vax och silikon hamnar
på underlaget se till att Dina händer är rena
när Du hanterar underlaget. Det hjälper till att
minska krypningar, glansiga partier och kratrar
till ett minimum.
Du kan läsa mer om underlag i kapitlet med
samma namn
8
Syrahärdande material bör förvaras i plast
(polyetylen)-behållare eller syraresistent
stål, för att undvika missfärgning av
innehållet orsakat av syrans inverkan på
metallen i behållaren. Om det händer får
ytan en rödbrun eller mörkt grå skiftning som
missfärgar ljust trä. Aluminium får aldrig
användas.
Notera att originalbehållaren inte är lämplig
att blanda i. För att undvika misstag, behåll
oblandat material i sin originalförpackning
och använd andra behållare för
färdigblandat material.
• K ontrollera att material och underlag
håller rumstemperatur
• R ör om noga. Pigment och matteringsmedel skiktar sig vid lagring så otillräcklig
omrörning kan orsaka differenser i färg
och glans
• L agringstiden för färg- och lackmaterial
kan variera kraftigt. Konventionella
lösningsmedelsburna produkter har
vanligtvis ett års lagringstid. Vattenburna,
PE-baserade eller UV-härdande
produkter kan ha väsentligt kortare
lagringstid. Det är viktigt att hålla reda
på lagringstiderna. De finns angivna i
produktdatabladen. Tiden för produktens
tillverkning finns angiven på burkens
etikett i form av ett satsnummer
Följ den enkla regeln – Först in,
först ut!
1.4 Härdare
• Kontrollera att rätt härdare tillsätts
• Var noga med att mängden blir rätt.
Använd graderat litermått av polyeten
eller rostfritt. Om, till exempel, SH-härdare
överdoseras kan det ge spröda lackskikt
med sprickbildning och utsvettning
samt missfärgning av faner. Över- eller
underdosering av PU-härdare ger för
hårda eller för mjuka skikt. Fel mängd eller
felaktig satsordning för PE-härdare kan
vara direkt farligt med förstörd lack som
resultat
• Tillsätt aldrig härdare med hjälp av
”gradsticka” eller ögonmått. Vid
blandning av PE, blanda aldrig härdare och
katalysator.
1.5 Förtunning
För det mesta ska en viss mängd förtunning
tillsättas lackmaterialet. Förtunningar
är blandningar av lösningsmedel,
anpassade för olika lacktyper och för olika
appliceringsmetoder. Kontrollera att rätt
förtunning används. Rör om lackblandningen
noga!
1.6 Viskositetskontroll
1.7 Brukstid (Pot life)
I Sherwin-Williams produktdatablad
anges lämplig viskositet vid olika
appliceringsmetoder. Kontrollera alltid
att lackblandningen har rätt viskositet.
Viskositeten mäts vanligtvis med hjälp av
bägare (DIN-bägare) med 4 mm utloppshål.
En del produkter har högre viskositet eller är
väldigt tixotropiska och måste därför mätas i
en bägare med 6 mm utloppshål. Bägaren fylls
med lack och därefter mäts tiden till dess att
bägaren är helt tömd. Tiden i sekunder räknat
är ett mått på lackens viskositet. Observera att
färgen/lacken ska ha en temperatur på 23°C
enligt den mätnorm (DIN) som används. Har
den förvarats kallt är den trögflytande, och
då åtgår det mer förtunning vid spädningen.
Kall lack kan ge upphov till ”magra” ytor,
blåsbildning och andra ytdefekter. Vid ridå- och
valslackering ska viskositetskontroll ske vid
start, före och efter raster, vid påfyllning av ny
lack och mycket regelbundet under arbetets
gång. Justering kan ske med hjälp av en
automatisk viskosimeter. Låt lackblandningen
”vila” en stund innan den används. Då får den
tillfälle att släppa ut den luft som arbetats in
under omrörningen. Detta är särskilt viktigt
vid ridålackering, där luftinneslutning i lacken
kan förorsaka ”blink”, blåsor eller skum i
lackfilmen.
När härdaren satts till i en flerkomponentlack
påbörjas härdningsprocessen
(polymerisationen). Brukstid kallas den tid
som förflyter tills gelning (intjockning) sker.
Brukstiden varierar för olika lackmaterial
från några timmar till flera veckor. Går inte
all färdigblandad, syrahärdande lack, åt
under arbetsdagen, kan överbliven lack
oftast blandas in i nästa dags lackblandning.
Förhållandet ska i så fall vara: en tredjedel
gammal lackblandning, två tredjedelar ny
lackblandning. På detta sätt elimineras
glansskillnader och lackmaterialet
behåller sina egenskaper. I samtliga fall
måste man rådgöra med leverantören
om hur lackmaterialet bäst tas tillvara.
All polymerisation upphör vid förvaring i
minusgrader.
1.8 Påläggsmängd
Sherwin-Williams lämnar rekommendationer
om lämplig påläggsmängd för olika lacktyper.
Dessa ska ses som riktvärden och kan
över- eller underskridas beroende på önskat
slutresultat. För vissa lacker anges maxvärden.
Detta gäller främst ljusa grundlacker och
mycket snabbtorkande härdlacker. Tjocka
skikt av dessa lacker kan medföra problem,
till exempel sprickbildning, vid den fortsatta
9
Kontroll av påläggsmängd
ytbehandlingen. Hur mycket lack som påföres
en yta vid sprutning kan vara svårt att
fastställa. Ett sätt att mäta den ungefärliga
påläggsmängden är att först ”spruta in
sig” på en yta och därefter lackera över
ett papper på det sätt som beskrivs nedan.
Genom noggrann kontroll av viskositet och
påläggsmängder blir produktionen jämn
och lackmaterialförbrukningen låg. Vid
ridålackering kan påläggsmängden lätt
kontrolleras genom att lackera ett papper
som sedan vägs noggrant på en våg. Den
här kontrollen ska göras vid start, efter
raster, vid påfyllning av ny lack och minst
varje timme under arbetets gång. Kontroll av
påläggsmängd utförs med hjälp av ett papper i
format t.ex. 250x400 mm (=0,1 m²). Väg arket,
fäst på en skiva, innan det lackeras, och väg
det efter lackeringen. Beräkna skillnaden
och multiplicera därefter med 10. Kontrollen
underlättas om vågen först nollställs då
papperet ligger olackerat på vågen.
10
1.9 Torkning – härdning
1.10 Lackslipning
Torktiden för lacker kan variera avsevärt. Det
beror på temperaturvariationer, luftväxling,
luftfuktighet och påläggsmängd.
Då torkning och härdning av lack sker i
rumstemperatur, utan annan värme- och
luftväxling än den som är avsedd för
arbetslokalernas uppvärmning och ventilation,
blir torktiderna för en och samma lack
alltid varierande. Låga nattemperaturer,
liksom onormalt hög luftfuktighet, kan
avsevärt fördröja härdningsförloppet
och ge dålig repfasthet samt ge upphov
till sammanklibbning vid stapling.
Dessa problem ökar med vattenburna
produkter. Vid låga temperaturer avstannar
filmbildningsprocessen hos vattenburna
produkter och den kan därefter inte återstartas
genom att höja temperaturen.
Torkning och härdning av lacker i förhöjd
temperatur och god luftväxling ger alltid
kortare härdningstid samtidigt som lackerna
får optimala egenskaper. Se vidare kapitel
”Torkning och Härdning”.
Lackernas härdningstid har förkortats under
de senaste åren samtidigt som lackfilmen
fått högre resistens mot t.ex. kemikalier och
lösningsmedel. Det gör att lackslipningen
oftast måste ske samma dag/skift innan man
lackerar på nytt. Detta för att undvika problem
med dålig vidhäftning. Särskilt viktigt är
detta om härdning skett i förhöjd temperatur
(härdugnar) eller om lång tid förflutit mellan
lackeringstillfällena (t.ex. ett veckoslut).
Läs mer i kapitlet ”Lackslipning”.
2. Underlaget
Rätt val och rätt hantering av underlaget är av
avgörande betydelse för slutresultatet vid all form
av ytbehandling. Här gör vi dig uppmärksam på
några av de mest grundläggande faktorerna för ett
lyckat slutresultat. Är du tveksam på ditt
trämaterials lämplighet eller har frågor i samband
med ytbehandling är du alltid välkommen att
kontakta oss för hjälp.
2.1 Massivträ och faner 12
2.2 Skivmaterial 12
11
Höstved (Late wood)
Vårved (Early wood)
Svarvat faner (Rotary cut)
Knivskuret faner
2.1 Massivträ och faner
Trämaterialet, vare sig det handlar om
massivträ eller faner, är en naturprodukt som
kommer från inhemska eller utländska träslag.
Oberoende av var trädet vuxit så finns det flera
gemensamma egenskaper i uppbyggnaden.
För varje år trädet växer bildas en årsring. En
årsring består av en ljusare vårvedsdel och
en mörkare höstvedsdel. I vedcellerna, som
är trädets byggstenar, är vårvedens celler
tunnväggiga och har stort hålrum, medan
höstveden har en tjock cellvägg och mindre,
tillplattat hålrum.
Det är därför höstveden är ett hårdare och
tätare material än vårveden. Något som är
bra att komma ihåg eftersom det har stor
betydelse för slutresultatet.
Under träbearbetningen kan oskarpa verktyg
förorsaka ”nedtryckning” av den mjuka
vårveden. En ”nedtryckning” som blir synlig
efter det att ytan betsats eller lackerats.
Används vattenburna ytbehandlingsmaterial
blir problemet ännu tydligare.
Vissa barrträslag, sk feta träslag,
kännetecknas av stort hartsinnehåll medan
lövträslagen ofta har stora cellrum eller porer.
De här vitt skilda egenskaperna skapar
helt olika förutsättningar och olika problem
i samband med bearbetningen och
ytbehandlingen av trämaterialet.
12
Grovporiga lövträslag, som ask, mahogny
och coto, bildar vackra underlag för olika
ytbehandlingar, t.ex. rustikbetsning. Men
de kan också förorsaka flera problem –
blåsbildning, som är ett känt fenomen
vid ytbehandling, problem med god
vätning vid användning av vattenburna
ytbehandlingsmaterial, problem att avlägsna
damm ur porerna mm.
Faner ställer vissa speciella krav på
ytbehandlingsmaterialet. Det framställs genom
knivskärning eller svarvning och är vanligtvis
0,5 – 0,8 mm tjockt. Det gör att det lätt
uppstår brott i materialet vid framställningen.
Brott som senare kan bli synliga som sprickor i
både faneret och lackskiktet.
2.2 Skivmaterial
Spånskivor, MDF-board (Medium
Density Fibreboard), HDF-board (High
Density Fibreboard) och hardboard är de
dominerande materialen vid möbel- och
inredningsproduktion. Spånskivor finns i
flera olika utföranden och förädlingsgrader
beroende på hur de ska användas
Spånskivor finns med olika typer av ytskikt
– finskiktsskivor, spånskivor ytbelagda med
papper, folier eller melamin samt spånskivor
yttätade med spackel. Varje enskild
skivtyp kräver sin speciella ytbehandling.
Melaminbelagda skivor kräver speciella
lösningar för att säkerställa god vidhäftning.
Rätt eller fel val av ytbehandlingsteknologi
är därmed helt avgörande för ekonomi och
slutresultat.
MDF-skivor, som i princip har ersatt massivträ
som grundmaterial vid täckfärgslackeringar
av svarvade och profilerade detaljer,
kräver också speciella förbehandlings- och
ytbehandlingsprocesser. Här är det viktigt
att välja rätt typ av stål och vinkel på
bearbetningsverktygen och att träfinputsa
med rätt kornstorlek. MDF-skivor kräver alltid
finare papper än massivträ. Se mer i avsnittet
”Träfinslipning”.
Sherwin-Williams sortiment av
lösningsmedels- och vattenburna produkter
och UV-härdande system tillgodoser alla krav
för alla typer av MDF-board och alla typer av
produktion.
För att undvika sprickbildning och skiktning
måste MDF-board ha rätt fuktkvot. Det bör
mätas före och under ytbehandlingsprocessen.
Normalt rekommenderas en fuktkvot på 6–8%.
3. Slipning
3.1 Träslipning
14
• 3.1.1 Vikitigt att tänka på
• 3.1.2 Kornstorlek
3.1.3 Typ av sliputrustning
3.2 Lackslipning 15
13
3.1 Träslipning
Rätt putsteknologi tillsammans med rätt
ytbehandlingsmaterial och teknologi är
avgörande för ett bra slutresultat.
Ett bra ytbehandlingsmaterial kan aldrig
kompensera en dålig förbehandling eller ett
undermåligt underlag. Tvärtom, förstärker
ytbehandlingen oftare defekter i underlaget än
döljer dem.
3.1.1 Viktigt att tänka på
• A
ll ytbehandling ska ske så nära inpå
förbehandlingen som möjligt. Helst samma
dag. Om tidsförskjutningen blir för lång
uppstår problem med ökad träsvällning,
hartsuppdragning och fiberresning. Allra
bäst blir resultatet om ytbehandlingen sker
”on-line” med förbehandlingen.
• F örbehandlingen ska utjämna skillnader i
materialen. Ju mer lika materialet är från
enhet till enhet, desto mer likformigt blir
resultatet. Observera tjocklekstoleranserna, speciellt vid
valslackeringsprocesser!
De ska vara så små som möjligt - max
+/- 0.2 mm.
Användningsområde
24-50
Stor avverkning (2.0-0.5 mm)
60-100
Mindre avverkning (1.0-0.3 mm)
120-180
Finslipning
280-800
Lackslipning
Det finns många kornstorlekar att välja på:
från 24 till 800 är normalområdet för bredband.
Låga nummer innebär grova korn och vise
versa.
• E n rätt utförd förbehandling tar bort alla
mekaniska defekter i ytan – nedsmutsning,
kratsmärken etc.
• E n rätt utförd träfinslipning ger jämn och
snygg betsning. För grov slipning ger stor
inträngning av betsmaterialet och för
mörk kulör. För fin slipning ger för liten
inträngning och för ljus kulör. Dessutom
”simmar” betsen på ytan och ger ett
flammigt och ojämnt betsresultat.
Grova korna avverkar mer än fina och har
längre livslängd. Ju grövre korn man kan
använda för ett visst arbete, desto billigare
blir slipningen per detalj. Å andra sidan blir
lackåtgång och lackslipning större på en
grovslipad yta. Ytkvalitén blir väsentligt bättre
på en finslipad trädetalj om den är slipad med
t.ex. korn 180 istället för 120. 120-korn ger en
kraftig fiberresning, som binder grundlacken
ovanpå ytan. 180-korn ger mindre fiberresning,
så att grundlacken tränger in bättre i träytan
och inte behöver slipas bort. Det lönar sig
därför att göra sista träfinslipningen med ett
fint korn.
Görs den dessutom omedelbart före
grundlackeringen försäkrar man sig om en bra
vidhäftning. Ett nummer finare slipband kan ge
upp emot 20% mindre lackförbrukning.
Två kornnummer brukar vara ett lagom stort
steg i kornstorlek mellan varje slipaggregat
eller operation. Det ger vanligen en bra
fördelning av belastningen mellan banden,
så att man får en rimlig livslängd på dessa.
Praktiska prov med uppföljning av resultatet
måste utföras om man ska finna den bästa
kombinationen.
• T räfinslipningen ska eliminera alla rester
av eventuella ”kutterslag”.
Korn
3.1.2 Kornstorlekar
• L uften i en träindustri, särskilt
vintertid, är mycket torr. Det medför att
trämaterialet snabbt torkar ur och ”slår”
sig. Kupiga material är svårhanterliga i
en väl styrd process och förorsakar ofta
genomslipningar, ojämn påläggsmängd
etc. Detta undviks bäst genom att
kontrollera och reglera luftfuktigheten i
lokalen.
Ovan ges exempel på ofta använda
kornserier som kan ge vägledning för valet av
kornstorlekar.
Antal slipaggregat
1
2
3
40.50
40+60
36+50+80
80
50+80
40+60+100
Massivträslipning
80+120
60+100+150
Massivträslipning med höga ytkrav
100+150
80+120+150 (alt. 180)
Fanerslipning
120+180
120+150+180
Egalisering med stor avverkning
Egalisering med mindre avverkning
MDF-slipning*
220.240
180+220 (alt. 240)
180+220+280
Lackslipning
320.400
400+500
400+500+600 (alt. 800)
* Avslutande band bör vara med kiselkarbidbeläggning
14
3.1.3 Typ av sliputrustning
Olika metoder kan användas vid träfinslipning
– tvärslip med slipsko, bredband med slipsko,
vals eller olika kombinationer av dessa tre.
Vilken metod som är den bästa, vid varje
enskilt tillfälle, beror på en rad faktorer –
materialet/underlaget, önskat slutresultat, val
av ytbehandlingsmaterial etc.
Vattenburna lacksystem kräver ofta andra
slipförberedelser än UV-härdande eller
lösningsmedelsbaserade lacksystem.
En annan metod som kan användas
tillsammans med bredbandsslipning, eller
enbart, är borstning. Det är en mycket vanlig
metod för lackslipning av lister och köksluckor.
Metoden kan i vissa fall t.o.m ersätta en
bredbandsslipmaskin. Olika kombinationer av
borstar, band och kornstorlekar används för att
slipa olika artiklar.
Principskiss av bredbandsslip med renborstning.
Bredbandsslip med tvärband.
Profilslip; traditionell och med stödjande borstar.
3.2 Lackslipning
Lackslipningens två huvuduppgifter är dels
att få fram bästa slutyta genom att ta bort
fiberresning, noppor, lacköverskott och
eventuella ytfel, och dels att åstadkomma god
vidhäftning mellan de olika lackskikten.
I begreppet lackslipning ingår slipning av
spackel, grundlack och topplack.
Ytbehandlingen (lackpåläggning och slipningar)
bör ske samma dag som träfinslipningen
eller så nära som möjligt i tiden för att
undvika nedsmutsning av arbetsstyckena och
fiberresning på grund av fuktupptagning från
luften. Idealet är en träfinslipning i direkt
anslutning till ytbehandlingslinjen.
När det gäller tvåkomponentlacker
(syrahärdande), måste lackslipningen
ske samma dag/skift som nästa steg i
ytbehandlingen. I annat fall riskerar man
vidhäftningsproblem. En väl genomförd
träslipning, noggrant rengjorda arbets­stycken
och jämn påläggning av grundlack minskar
behovet av lackslipning för att avlägsna ytfel.
Samtidigt reduceras kostnaderna genom
minskad lackåtgång och mindre kassation.
Helt rena arbetsstycken är en förutsättning
för ett korrekt lackeringsarbete och
antistatiska slipband skapar möjligheter
för en genomgående dammfri process. Det
är en utbredd missuppfattning att fel och
skador i samband med ytbehandlingen kan
repareras. Snarare är det tvärtom. Ett utmärkt
ytbehandlingsmaterial kan aldrig kompensera
en dålig träfinslipning eller ett underlag av
mindre god kvalitet.
15
Kom ihåg: En välslipad yta är halva
vägen till en perfekt finish!
Vals för borstslipning
Slipar man inte tillräckligt kan lacken inte
fylla slipreporna. Resultatet blir en ”mager”
yta. De vanligaste felen på en färdig möbel
är sliprepor, ”magra” ytor och rinningar från
lacken. Träslipningen ska ge lackskiktet gott
fäste i underlaget. Hela ytan måste därför
vara renslipad. De flesta moderna lacker är
mindre känsliga för lösningsmedel och därför
behövs lackmellanslipningar för att uppnå
god vidhäftning. Den praktiska livslängden på
slipverktygen bestäms av påläggning, torkning
och härdning av lackerna. Slipning av dåligt
torkade arbetsstycken eller arbetsstycken
med lacköverskott kan resultera i igensättning
av slipmaterialet och reducerar därmed
livslängden på slipbanden.
Lackslipningen påverkar i hög grad kvaliteten
på slut-ytan och det är viktigt att inga
ränder eller mönster uppstår vid slipningen.
Ett igensatt slipmaterial kan helt spoliera
möjligheterna till ett bra slutresultat. Vid
betsning är en jämn träslipning viktig för att
också infärgningen ska upplevas som jämn
och enhetlig. Kutterslag i ytan kan exempelvis
ge tvärgående ljusare ränder på de högsta
punkterna på arbetsstycket, där bets slipats
bort.
Slagmarkeringar absorberar varierande
mängder bets och förstärker därigenom
intrycket av ojämnheter på arbetsstyckets
yta. Detta ytfel syns även efter klar- och
täcklackeringen. I en del fall är det faktiskt
16
bättre att använda ett grövre korn för att
uppnå en enhetlig betsbild.
Lackslipning i en bredbandsslipmaskin
förutsätter speciell teknik. Kravet är en
rätt inställd slipmaskin med variabel
bandhastighet, låg bandspänning och en
följsam slipsko.
Liksom för träslipning förbättrar ofta ett
tvärslipaggregat för slipning av grundlacken
det slutliga ytresultatet. Bandhastigheten bör
vara låg för all lackslipning – under 12 m/s och
reglerbar ner till 1 m/s, beroende på lacktyp
och uthärdningsgrad.
Helt uthärdad och hård polyesterlack kan
mycket väl slipas med 12 m/s. Ju färskare
lack, desto mer måste emellertid hastigheten
reduceras.
Slipning av tvåkomponentlacker och UVlacker är en relativt enkel process. Däremot
är termoplastiska och vattenburna lacker
ofta svårare att slipa. En möjlig lösning på
eventuella problem är att hålla extra låg
hastighet på slipbandet med anpassning till
fastlagd matningshastighet i produktionslinjen.
Slipbandet ska om möjligt löpa mot
matningsriktningen för att få ett i alla
avseenden bra ytresultat. Detta är lika viktigt
för lackslipning som för träslipning.
Val av slipkorn bestäms av flera faktorer.
Kiselkarbid är fortfarande mest förekommande
för lackmellanslipning. Den ger den finaste
ytan tack vare kiselkarbidens kornform. En
sådan yta är ibland nödvändig före topplack,
t.ex. vid blanka färger, speciellt mörka färger,
eller i fall då topplacken ska efterpoleras till
högglansyta.
Ett bra alternativ för mellanslipning är slipkorn
av korund. Tack vare den spetsiga, skarpa
kornformen får man mindre glättning, lägre
friktion och lägre temperaturvariationer.
Anledningen är att man vanligtvis arbetar med
något lägre sliptryck och lägre bandhastighet
i jämförelse med kiselkarbid-band. Detta ökar
ofta slipbandens livslängd. Korund ger något
större repdjup än kiselkarbid.
För vattenburna lacker i synnerhet och för
termoplastiska lacker i allmänhet är korund
ofta det bästa alternativet. För vattenburna
lacksystem är träslipningen ännu viktigare för
slutresultatet av den lackerade ytan än för
traditionella lacksystem.
4. Färg, lack och bets
Ytbehandlingsmaterial för trä består främst av
bindemedel, lösningsmedel och olika tillsatsmedel.
Kulörta eller täckande färger innehåller dessutom
pigment och fyllnadsmedel.
4.1 Bindemedel 18
4.2 Lösningsmedel 18
4.3 Tillsatsmedel 18
4.4 Pigment 18
4.5 Olika typer av ytbehandlingsmaterial 18
• 4.5.1 Vattenburna produkter
• 4.5.2 Fysikaliskt torkande produkter
• 4.5.3 Härdande produkter
4.6 Betser 20
4.7 Ytbehandling med oljor
20
4.8 Vaxbehandlingar 20
17
4.1 Bindemedel
18
en tillsätts i regel ytterligare lösningsmedel –
förtunning. Den kan varieras för att ytterligare
förbättra slutresultatet t.ex. beträffande
utflytning, vidhäftning, avdunstningstid, blåssäkerhet etc.
Bindemedlen kan vara ”lösta” eller förekomma i dispergerad (finfördelad) form och med
egenskaper som kan varieras och styras när
det gäller vätning, filmbildning, penetrering
mm. Bindemedlens egenskaper utnyttjas för
att ge lackskiktet god vidhäftning, flexibilitet,
resistens, fyllighet och ett antal andra specifika egenskaper. Några typiska bindemedel är
bl.a. nitrocellulosa, alkydhartser, aminohartser, akrylat- och polyesterhartser.
4.3 Tillsatsmedel
4.2 Lösningsmedel
4.4 Pigment
Beroende på typ och mängd av tillsatta
lösningsmedel får bindemedelslösningen
egenskaper som är avgörande för ytbehandlingsmaterialets konsistens, applicerbarhet,
vätningsegenskaper på underlaget samt
delvis även lackfilmens torkningstid. Här finns
en stor skillnad i hur vattenburna lackmaterial
fungerar och reagerar jämfört med lösningsmedelsbaserade. Vätningsegenskaper, ytspänningar, filmbildningar etc styrs helt olika
och reagerar helt annorlunda på olika ytaktiva
medel. Det som är ”rätt” vid användandet
av lösningsmedelsbaserade system kan vara
”fel” vid användandet av vattenburna system.
Den levererade lacken innehåller en viss
lösningsmedelsblandning komponerad för att
optimera lackens egenskaper. Vid applicering-
4.5 Olika typer av
ytbehandlingsmaterial
Används för att styra vissa lackegenskaper.
Glans, konsistens, vätning, utflytning, blåssäkerhet och slipbarhet kan förändras med
rätt valda tillsatsmedel.
Pigment används i färger för att erhålla täckkraft och en viss kulör. I Sherwin-Williams
färger används endast giftfria pigment. Även
i lasyrer erhålls rätt kulör genom tillsats
av pigment. I betser används både lösliga
färgämnen och dispergerade (finfördelade)
pigment.
Lacker, färger och spackelmaterial genomgår vid härdning och torkning olika faser
beroende på vilka bindemedel som ingår och
kan beroende av detta delas in i olika grupper
enligt följande:
4.5.1 Vattenburna produkter
De omfattar i huvudsak termoplastiska
system, mestadels akrylatdispersioner. Dessa
kan vara enkomponent-, tvåkomponent- eller UV-härdande system. De vattenburna
systemen, såväl klarlack som pigmenterade
produkter, har de senaste åren fått en dramatiskt ökad efterfrågan. Vad gäller kvalitet har
de förbättrats betydligt och utgör nu SherwinWilliams snabbast växande produktsegment.
Numera finns ett vattenburet alternativ
för varje användningsområde och dessa
produkter härdar snabbare än konventionella
system. Dock är det viktigt att notera att ett
byte från lösningsmedels- till vattenburet
system kräver en total teknologiförändring. En
genomgång av hela teknologin måste göras
och anpassas till användningen av vattenburna produkter. Miljölagstiftningen kring
reducering av lösningsmedelsutsläpp tvingar
fler att använda vattenburna system eller
satsa på olika former av rening. SherwinWilliams är världsledande i att utveckla
kompletta vattenburna system för den globala
träindustrin.
4.5.2 Fysikaliskt torkande
produkter
Gäller ytbehandlingsmaterial som torkar
genom avdunstning av lösningsmedlet.
Exempelvis cellulosalacker, etc vars torktid
avsevärt kan förkortas genom uppvärmning
och god ventilation.
4.5.3 Härdande produkter
Kännetecknande för den här gruppen av produkter är att bindemedlet förnätas genom en
kemisk reaktion. I många fall är de härdande
produkterna av två- eller flerkomponenttyp.
Syrahärdande system
Produkterna i denna grupp är huvudsakligen
uppbyggda på alkyd- och amino- (karbamid
eller melamin) hartser, vilka också ofta kombineras med nitrocellulosa.
Härdaren (syradelen) är en katalysator, som
startar och upprätthåller bindemedlets härdning tills den kemiska reaktionen avstannat.
Lösningsmedlet avdunstar före och under
reaktionen och ingår inte i den slutliga lack-,
färg- eller spackelfilmen. Härdningsförloppet
hos syrahärdande material kan avsevärt påskyndas genom uppvärmning. Syrahärdande
produkter har i stora stycken den maximala
kombinationen av olika önskade egenskaper: pris/m² kombinerat med hög resistens,
snabba produktionsförlopp, enkla produktionsprocesser, kombinerbarhet med ”milda”
lösningsmedel samt relativt höga torrhalter.
Nackdelen är att det normalt avspaltas en
viss del formaldehyd i samband med härdningsprocessen. Sherwin-Williams erbjuder
ett sortiment av SH-produkter som avspaltar
mindre formaldehyd än det som avspaltas
naturligt i vår omgivning.
Omättade polyestersystem
Till dessa produkter tillsätts en koboltkatalysator och en peroxidhärdare, vilka startar
och underhåller härdningsreaktionen. Här
måste man även arbeta med en tillsats av
lösningsmedel. Det kan vara styren, som även
fungerar som en reaktiv del av lacksystemet
och ingår i den slutliga lackfilmen, eller
konventionella lösningsmedel, som dock
först måste avdunsta. Till polyesterhartsens
fördelar räknas hög fyllighet (hög torrhalt)
kombinerad med hög reaktivitet. Nackdelarna
är kort brukstid och att härdaren och katalysatorn kräver försiktighet vid lagring och
hantering. Brukstiden kan kraftigt förlängas
om man arbetar med blandningspumpar med
flerkomponentmatning eller ridåmaskiner med
två huvuden vått-i-vått. Då är katalysatorn
blandad i lacken i första huvudet och härdaren i lacken i det andra.
Polyuretansystem
Polyuretanprodukter är av tvåkomponenttyp,
där bindemedel innehållande hydroxylgrupper
reageras med isocyanatharts (härdardel).
Härdningsförloppet hos rena polyuretanprodukter kan bara i ringa omfattning påskyndas
med värme. Vid s k förskurna polyuretaner
kan däremot härdningsförloppet påskyndas
med värme. Den här typen av produkter har
fått förnyat intresse på den skandinaviska
marknaden tack vare kraven på formaldehydfria behandlingar. De är ett intressant alternativ till de syrahärdande lackerna genom att de
utvecklats starkt under senare år och att de
tidigare höga halterna av fri isocyanat kraftigt
reducerats. Sherwin-Williams har utvecklat
en process som ger extremt låga värden av
fri isocyanat, långt under myndigheternas
föreskrivna gränsvärden.
UV-system
Med UV-lacker menas produkter som
härdas med UV-ljus. De kan vara baserade
på omättad polyester, men vanligast är
akrylatmodifierade polyestrar, polyuretaner
eller epoxibindemedel. Även kallade
prepolymerer. Polyester späds ofta med
styren, vinyletrar eller ett organiskt
lösningsmedel. Akrylatprepolymeren
19
späds oftast med lågviskösa bindemedel.
Dessa är inte flyktiga som ett organiskt
lösningsmedel, utan bildar film tillsammans
med prepolymeren genom s k tvärbindningar.
För att en förnätning ska ske måste en
fotoinitiator finnas närvarande. Den har
till uppgift att omvandla UV-ljusenergin
och starta härdningsprocessen genom
en kedjereaktion. Detta är en mycket
snabb härdningsprocess. UV-härdande
produkter med 100% torrhalt lämpar sig
bäst för valsapplicering. Pigmenterad UV av
enkomponenttyp kräver UV-lampor med ett
förskjutet våglängdsområde (400–420 nm),
(sk Ga-lampor), i övriga fall kan normala UVlampor (200–400 nm), (Hg-lampor), användas.
Att skapa ett pigmenterat UV-system för
valsapplicering kräver grundlig kunskap om
valsappliceringsteknik för att man ska uppnå
en överlägsen finish. Ett kombinerat system
av vattenburen grund med UV-härdande
produkter kan vara en mer ekonomisk lösning
för vissa ytkvaliteer.
Vattenburet UV-härdande system
Vattenburna UV-härdande system kan vara
enkomponent- eller tvåkomponentsystem,
för klarlackerade eller pigmenterade ytor.
Enkomponentsystem är vanligast och passar
till de flesta situationer. De kan också ersätta
de flesta lösningsmedelsbaserade systemen
(t.ex. SH, PU). För att säkra en ordentlig
härdning på kanter när man använder
enkomponentsystem, måste man använda
en UV-ugn med snedställda lampor. Fördelen
med ett sånt system, bortsett från det faktum
att det både kan ridå- och sprutappliceras,
är att när väl all fukt har tagits bort och
UV-härdningen fullbordats, uppvisar de en
icke-termoplastisk yta som är fullt jämförbar
med den långa livslängd som man vanligtvis
associerar med ett konventionellt UVhärdande system. Tvåkomponentsystem
används när kraven är extra höga eller när det
inte finns tillgång till snedställda lampor.
4.6 Betser
Betser används för att omfärga träet till en
20
annan kulör med bibehållen genomlysning
av träets struktur. De är uppbyggda av
färgämnen och mycket finfördelade
(genomskinliga) pigment, vatten eller
lösningsmedel samt bindemedel. Betsning
har tidigare i huvudsak utförts med
lösningsmedelsburna betser. På senare år
har dock betser lösta i vatten utvecklats
och dominerar numera marknaden. Det
är främst två skäl som bidragit till den
ökade användningen. Dels får vattenbetser
träunderlagets struktur att framträda mera
jämnt och dels finns det uppenbara fördelar
ur miljösynpunkt. Vid betsning suger träets
mera porösa partier upp mer bets varför en
negativ betsbild uppstår. Idag finns dock
betser som upphäver detta förhållande och
ger en positiv betsbild. Bets kan appliceras
mycket rationellt i ytbehandlingslinjer genom
sprutning, valsbetsning eller sköljmaskin.
Betser kan även appliceras manuellt genom
doppning, pensel eller svamp. Vissa skillnader
förekommer i de olika kvaliteterna. Ett
exempel på detta är att en valsbets normalt
är mycket starkare än en sprutbets. Tänk dock
på att, vid betsning är träfinputsen mycket
viktig för det slutgiltiga resultatet. Kulören
kan variera stort beroende på kornstorlek och
typ av slippapper.
Därför bör prov göras innan produktionen
startar för att kontrollera och säkerställa
betsens kulör och utseende. När man
använder UV-härdande system måste
man vara mycket noggrann när man väljer
betssystem, eftersom det finns en risk att
betsen blöder eller ändrar färg.
4.7 Ytbehandling med oljor
Olja har en kraftigt inträngande verkan
i trä, som varierar beroende på träets
struktur. Även träputsen har stor inverkan
på oljans insugningsförmåga. Ett massivt
men ojämnt vuxet trä ger mycket olika
insugningsegenskaper, vilket gör att oljningen
kan komma att se flammig ut. Normalt måste
ytan avtorkas och eventuellt slipas innan
nästa oljning kan ske. Olja kan infärgas
svagt och fungerar som både bets och
ytskydd. Här gäller det mer än någonsin att
träputsen är jämn och att träytan har jämn
insugningsförmåga. Lösningsmedelsfri olja
är idealisk för industriell ytbehandling av
furu och andra trägolv. Alla oljade ytor kräver
regelbunden efterbehandling för att behålla
sina skyddande egenskaper.
4.8 Vaxbehandling
Vaxer brukar indelas i s k ”kallvaxer och
hetvaxer”. Kallvaxer är normalt vattenburna,
men är inte alltid helt fria från lösningsmedel.
De är ofärgade men kan med fördel
infärgas. De ger då ett vackert betsliknande
utseende. Man kan åstadkomma täckande
behandlingar om man vaxar i flera steg, med
såväl specialeffekter (metallic mm) som
slätfärgsutseende. Hetvaxbehandling kräver
en speciell typ av appliceringsutrustning.
Dessa vaxer ger normalt ett bättre skydd än
kallvax. Även hetvax kan infärgas, men detta
är betydligt omständigare eftersom hela
hetvaxbehållaren blir infärgad och därför
mycket svår att rengöra. Även vaxbehandling
kräver fortlöpande underhåll.
5. Appliceringsmetoder
5.1 Konventionell (”lågtryck”) sprutlackering 22
5.10 Automatisk sprutlackering 5.2 HVLP 22
• 5.10.1 Listsprutautomater
5.3 Högtryckssprutning 22
• 5.10.2 Traverserande sprutautomater
5.5 Airmix-sprutning 22
• 5.10.3 Vertikalautomater
5.5 Varmsprutning 22
• 5.10.4 Rundbordsautomater
5.6 Elektrostatisk sprutlackering 23
• 5.10.5 Kedjeautomater
25
• 5.6.1 Den omgivande luftens
relativa fuktighet
• 5.10.6 Trumlingsutrustningar
• 5.6.2 Förbättrande åtgärder
vid elektrostatlackering
5.11 Ridålackering 27
5.12 Valsbetsning 27
5.13 Valsapplicering 28
• 5.10.7 Lackeringsrobotar
• 5.6.3 Alternativa elektrostatiska system
5.7 Sprutboxar 24
• 5.7.1 Val av sprutbox
• 5.13.1 Enkelvalsmaskin med medgående
appliceringsvals
• 5.7.2 Sugramp – avdunstningszon
5.8 Utsug vid appliceringsmaskiner 24
• 5.13.2 Valsapplicering genom
”relativförfarande”
5.9 Rening och återvinning av frånluft 24
• 5.13.3 Valslackering genom spackling
med glättningsvals
• 5.13.4 Valslackering med rillvals (opti-roller)
5.14 Grafiskt tryck 30
5.15 Vakuum-lackering 31
5.16 Dopplackering 32
5.17 Sköljbetsning 32
21
Sprutpistol för konventionell
sprutning
5.1 Konventionell sprutlackering
(”lågtryck”)
Det här är den mest flexibla och
anpassningsbara metoden för att
transportera och sönderdela lackmaterial
med tryckluft. Lackmaterialet matas fram
till färgmunstycket. Där regleras flödet
med en nålventil, som manövreras via
sprutpistolens avtryckare. Då avtryckaren
trycks in öppnas först tryckluftsventiler.
Därefter dras färgnålen bakåt och lacken kan
passera genom färgmunstycket. Färg- och
luftstrålarna möts utanför munstycket, där
färgen sönderdelas i små droppar. Strålbredd
och sprutbild regleras genom luftmängden
till luftmunstyckets ”horn”. Matningen
sker genom sug eller tryck från pump eller
tryckkärl. För respektive metod måste rätt
sprutmunstycke väljas. Grovinställningen
av lackmängden regleras genom trycket
i lackbehållaren och hålets storlek i
färgmunstycket. Finjusteringen görs genom
att ändra färgnålens slaglängd. En nackdel
med den konventionella sprutlackeringen är
en relativt långsam produktionstakt, relativt
stort färgryk och därav hög belastning på
miljön.
22
Sprutpistol för högtryckssprutning
Sprutpistol för airmix sprutning
5.2 HVLP
5.4 Airmix spraying
Den konventionella sprutmetoden
har under senare år utvecklats för att
minimera färgryket. Pistol och munstycke
har modifierats för att sönderdela färgen
genom en stor luftvolym med ett lågt tryck,
den s k HVLP-metoden (”High Volume,
Low Pressure). Den här metoden har visat
sig lämplig för applicering av mycket små
appliceringsmängder rena UV-produkter
(mindre än 30g/m2). På vissa platser i världen
är HVLP-systemen obligatoriska för att
minska utsläppen.
Airmix, Air-Plus, Airassist m fl är
kombinationer av de tidigare beskrivna
metoderna. Denna metod är idag en av de
mest använda inom träindustrin tack vare
fin sönderdelning och lite färgryk. En del
sprutpistoltillverkare erbjuder munstycken
som är specialgjorda för antingen
lösningsmedelsbaserade eller vattenburna
system.
5.3 Högtryckssprutning
Den här metoden är i vissa avseenden
överlägsen konventionell sprutning,
men saknar den senares flexibilitet när
det gäller att reglera sprutfältets bredd.
Sönderdelningen av lacken är i en del
fall mindre god eller otillräcklig. Det är
en snabb metod med lite färgryk. Vid
högtryckssprutning matas lackmaterialet
fram till sprutpistolens munstycke under
högt tryck (upp till 200 bar). Det sönderdelas
vid passagen genom pistolens munstycke.
Trycket alstras vanligtvis med hjälp av
en kolvpump. En bättre sönderdelning
kan åstadkommas genom att använda sk
förmunstycken vilka gör att sprutbilden
blir mindre starkt ovalformad. (Luddigare
sprutbild). Högtryckssprutning har nått stor
användning vid sprutning av vattenburna
produkter i sprutautomater.
• Högtryckspump med reglerbart tryck
mellan 15-45 bar (betydligt lägre än
för högtryckssprutning), Pumpen suger
lackmaterialet från en öppen behållare.
• S prutpistol med ett högtrycksmunstycke
samt ett luftmunstycke för finfördelning
och strålbreddsjustering som formar
lackdimman till ett sprutfält. Lufttrycket
för sönderdelning av lackmaterialet
är normalt mycket lågt, endast 0,5-2
bar, och luftförbrukningen är ca 40 l/
min. Lackmaterialet matas via en tunn
slang till sprutpistolen. På pumpen finns
en reduceringsventil för injustering av
tryckluften till sprutpistolens munstycke.
5.5 Varmsprutning
När man sprutar med 100% rent UV-material,
kan viskositeten kontrolleras genom
varmsprutning för att uppnå god utflytning.
När man använder sig av denna teknik måste
lackmaterialet rundpumpas för att undvika
polymerisation.
Tekniken kan, i vissa fall, användas för att
A
B
Konventionell sprutlackering
reducera användningen av förtunning i
lösningsmedelsbaserade system, och ger en
anpassning till lokala utsläppsregler.
5.6 Elektrostatisk sprutlackering
Utrustningar för elektrostatisk sprutlackering
av trä blir allt vanligare. Utvecklingen har
resulterat i att metoden numera är ett
alternativ eller komplement till konventionell
sprutlackering. Det finns idag stora
anläggningar för lackering av stolar, sängar,
fönster etc. Vid elektrostatisk sprutlackering
utnyttjas det elektriska fält som bildas mellan
två kroppar med olika laddning. Fältet kan
avbildas med hjälp av fältlinjer (se bilden),
där A representerar den negativt laddade
sprutpistolen och B det positivt laddade
föremålet som ska sprutlackeras. Lackpartiklar
uppladdas vid sprutpistolen och strävar efter
att följa fältlinjerna till det föremål som ska
lackeras, varvid elektrostateffekten ger en
”omslags- eller rundslagseffekt”. Det betyder
att arbetsstycket lackeras på de sidor som
ligger i ”skugga” från sprutpistolen sett.
Ju starkare det elektromagnetiska fältet
är, desto bättre blir den elektrostatiska
effekten. När lackpartiklarna träffar
arbetsstycket, som är jordat, avger de sin
negativa laddning, som omedelbart flyter
över till jord via upphängningsanordningen
(elektrostateffekten uteblir om t.ex.
upphängningskroken är belagd med lack
vid kontaktpunkten). För elektrostatisk
lackering används ett specialutvecklat
sortiment. Lacker lämpade för elektrostatisk
lackering måste ha ett lämpligt elektriskt
motstånd för att kunna ta emot laddning.
De bör även ha en flampunkt överstigande
21°C. Sherwin-Williams sortiment av
elektrostatlacker uppfyller dessa krav.
Denna appliceringsmetod kan användas för
vattenburna färger och lacker. Anläggningar
för vattenprodukter måste vara helt
avisolerade. Alla färgslangar måste ligga på
isolerat underlag med relativt långt avstånd
till jordade föremål. Äldre installationer,
gjorda för lösningsmedelsbaserade material,
måste konverteras för att köra vattenburna
produkter.
5.6.1 Den omgivande luftens
relativa fuktighet
För att få god elektrostateffekt bör den
omgivande luftfuktigheten inte understiga
50% relativ fuktighet (RH).
Under vinterhalvåret är det särkilt viktigt
att luften till ytbehandlingslokalen tillförs
extra vattenånga, t.ex. genom spridardysor,
eftersom den relativa fuktigheten kalla dagar
kan sjunka ned till 10-20%. För att få minsta
lackförlust och bästa lackeringsresultat bör
en relativ luftfuktighet på mellan 50 och 60%
eftersträvas. Luftbefuktning rekommenderas
även inne i snickeridelen av produktionen där
elstat skall användas, för att minska risken
att träprodukten torkar ut för mycket.
5.6.2 Förbättrande åtgärder vid
elektrostat
Elektrostatisk sprutlackering
lackering att få tillräckligt god
elektrostateffekt. Konduktiviteten och därmed
omslagseffekten kan ökas genom:
• Ö
kning av träets fuktkvot
Vissa skillnader i konduktivitet
förekommer normalt mellan olika träslag.
Ek och bok leder elektricitet bättre än
björk beroende på skillnader i träslagens
extraktämnen. Variationer i träets
fuktkvot gör att de bör förvaras i konstant
hög relativ luftfuktighet. Teak, som efter
torkning har låg fuktkvot, är särskilt svårt
att lackera med elektrostatisk sprutning.
En ökning av träets fuktkvot till 8-10%
förbättrar förutsättningarna rejält.
• Ö
kning av träets ytkonduktivitet
Ytkonduktiviteten kan ökas genom en
speciell grundlackering.
• I solerad utrustning
Speciellt vatten, men även syrahärdande
färger, kan ha svårt att ta upp laddning
beroende på sin låga resistens (elektriskt
motstånd). Problemet elimineras genom
att använda ett isolerat elektrostatiskt
system.
• L ägre vindhastighet i sprutboxen
Vindhastigheten i sprutboxen bör ej
överstiga 0,3 m/s.
Eftersom trä är ett material med dålig
konduktivitet (elektrisk ledningsförmåga)
är det ett stort problem vid elektrostatisk
23
Högvarvsrotationsdisk (skiva)
5.6.3 Alternativa elektrostatiska
system
• Disk- och högrotationsklocka kallas
av utrustningsleverantörer för ”rena”
elektrostatiska system. Arbetsprincipen
är att en ”disk” (skiva) eller klocka
roterar med hög respektive mycket hög
hastighet, varvid lacken finfördelas i
små partiklar. Lackdimman som lämnar
skivan eller klockan får sin laddning
från en högspänningsgenerator, vilket
medför att färgen dras till det jordade
underlaget. ”Disk” eller klocka monteras
vertikalt eller horisontalt t.ex. på en
vertikalautomat. Utrustningar med ”disk”
eller klocka används vid automatisk
lackering av gods som hängtransporteras
förbi en eller flera lackeringsstationer.
5.7.1 Val av sprutbox
• M
anuella elektrostatpistoler har antingen
luft- eller högtryckssönderdelning av
lackmaterialet, liksom konventionella
sprututrustningar, varvid lackpartiklarna
laddas då de lämnar sprutmunstycket. Till
en del elektrostatpistoler finns speciella
munstycken som ger ett spiralformat
sprutfält. Det gör att lackpartiklarnas
hastighet reduceras och omslagseffekten
förbättras.
Det är viktigt att välja rätt storlek och typ.
Luftförbrukningen är mycket stor, och därför
blir kostnaderna stora för den energi som
förbrukas då luft värms till rumstemperatur.
Av flera orsaker är det både svårt och dyrt att
återvinna energi ur frånluft från sprutboxar.
Bästa sättet att reducera energiförbrukningen
är att skaffa en sprutbox som motsvarar
det aktuella behovet samt att stänga av
sprutboxens fläkt när sprutlackering inte
pågår.
5.7 Sprutboxar
5.7.2 Sugramp – avdunstningszon
Vid sprutlackering måste arbetslokalen
ha ventilation som avlägsnar
lösningsmedelsångor och andra kemiska
ämnen från ytbehandlingsmaterialet.
24
Vid manuell sprutlackering används sprutrum
eller sprutboxar. De har någon form av
avskiljningssystem för fasta partiklar, medan
däremot lösningsmedelsångorna hittills för
det mesta släppts ut i det fria. Idag finns
effektiva metoder för rening av den utgående
luften. Sprutboxar är konstruerade enligt
principen torr eller våt avskiljning. Den
senare är effektivast och bör användas vid
kontinuerlig sprutlackering. Det finns en risk
med torr avskiljning, spillbehållaren kan i
vissa fall självantända om man använder
produkter som innehåller oljor eller alkyder
(t.ex. NC och SH produkter). Detta problem
kan undvikas om man rengör sprutboxen
dagligen och dränker filter och spill i vatten
utanför byggnaden.
Från nylackerat gods avdunstar
lösningsmedel och andra ämnen, som kan
förorena inandningsluften i arbetslokalen.
Nylackerat gods läggs vanligtvis i torkvagnar.
Högvarvsrotationsklocka
Då nylackerat gods placeras i torkrum eller
ugn är lackfilmen mycket känslig för damm
och luftdrag. En sugramp hindrar spridning
av de ämnen som avdunstar från nylackerat
gods. Ventilationsluften i rampen påskyndar
också lösningsmedlens avdunstning.
5.8 Utsug vid appliceringsmaskiner
Alla lösningsmedelsångor är tyngre än luft.
Huvudparten av utsugningsluften bör därför
läggas nedtill vid appliceringsmaskiner,
där normalt annars ingen riktad luft finns
tillgänglig.
5.9 Rening och återvinning
av frånluft
Senare års krav på minskade eller
eliminerade utsläpp av lösningsmedel, och
de allt högre energikostnaderna, har tvingat
fram en rad nya lösningar för rening och
värmeåtervinning av lösningsmedelsmättad
frånluft. De är bra alternativ, även om
investeringen initialt ofta är hög, och enda
framkomliga vägen om UV- eller vattenburna
lacksystem av någon anledning inte skulle
vara möjliga att använda. På marknaden
finns olika brännartyper, s k katalytiska
som normalt arbetar vid ca 350-450°C,
eller keramiska brännare som arbetar vid
ca 700°C eller högre. Båda typerna är
beroende av att matas med ett någorlunda
konstant flöde av lösningsmedel för att de
skall vara självförbrännande. Vid uppehåll
i produktionen måste brännarna hållas
heta med tillförd energi vilket medför extra
Sprutbox med vattenridå
driftskostnader. Dessa brännare lämpar
sig därför bäst i stora industrier med
flerskiftsproduktion. Sherwin-Williams har
produkter lämpade för biologisk rening.
Sherwin-Williams har sedan länge infört de
mest miljövänliga lösningsmedelsprodukterna
på marknaden. Huvudsakligen baserade
på sprit och estrar. Biologisk rening av
lösningsmedel kan genomföras med mycket
hög verkningsgrad, och är inte så beroende
av att gå i konstant produktion. Vid biologisk
rening bör lösningsmedlen vara aromat- och
alifatfria för att högsta verkningsgrad skall
uppnås. Sherwin-Williams kan medverka
med specialister då biologisk rening skall
införas för val av bästa produkter med
hög verkningsgrad. Vid felaktigt val kan
mikromiljön slås ut med stora driftstörningar.
Många företag väljer att fortsätta att
använda lösningsmedelslacker och kan
nu klara miljökraven. Sherwin-Williams
samarbetar med ledande företag som bygger
dessa anläggningar.
5.10 Automatisk sprutlackering
Det finns flera olika utrustningar för
automatisk lackering. Valet av sprutautomat
styrs främst av objektens form och storlek
samt i vissa fall av lackmaterialet.
5.10.1 Listsprutautomat
Används för att med hög kapacitet lackera
lister, ramträ etc. Godset transporteras med
relativt hög hastighet under fast monterade
pistoler. Moderna listautomater är idag
även möjliga att ansluta till effektiva UV-
Sprutautomat i planlina
ugnar, varför dessa går att utnyttja med
UV-teknologi. Dessa automater är helt
inkapslade varför inget färgryk tillåts komma
ut. Det är av största vikt att dessa automater
är uppkopplade till mycket effektiva
reningsfilter då sprutdimma från UV-lacker
inte kan tillåtas att läcka ut till omgivningen.
Både klarlack och pigmenterade system finns
att tillgå och dessa ger mycket fylliga resultat
med snabb och god uthärdning.
5.10.2 Traverserande
sprutautomater
Här passerar automatsprutorna tvärs över
en horisontell transportbana, eller i vissa
fall är automatpistolerna monterade på en
oval pistolförare, ett stort hjul, kors eller en
pendel.
En traverserande automat kan ha 2 eller fler
sprutpistoler. Antalet beror på automatens
bredd och transporthastigheten på godset
samt om olika lacker och betser ska
appliceras i automaten. Stor vikt måste
läggas på valet av sprututrustning. De
flesta automater är idag utrustade med
sk air-mix-pistoler. Beroende på typ av
ytbehandlingsmaterial, objekt etc kan även
högtryckspistoler och konventionella pistoler
användas.
För att få bästa möjliga lackekonomi bör
automaten förses med ett optiskt-elektroniskt
system som känner av var godset finns
som ska lackeras. Pistolernas sprutbild
styrs av till- och frånslag i förhållande till
arbetsstyckenas fram- och bakkanter samt
sidor.
Moderna sprutautomater har möjlighet
att arbeta med relativt hög bandhastighet.
15 – 20 meter per minut är inte ovanligt.
Kapaciteten i dessa maskiner är därför
mycket hög. För dessa har Sherwin-Williams
utvecklat speciella lösningsmedels- och
tvättsystem för att ytterligare förbättra
ekonomin för såväl vattenburna- som
lösningsmedelsburna system.
5.10.3 Vertikalautomater
De används för att lackera hängtransporterat
gods. Automaten har en upp- och nedgående
rörelse. Sprutenhetens kontrollsystem liknar
det som används av vertikalautomater.
Tekniken bygger på att man sprutar mot
en hel matta (som kan kylas för högre
effektivitet) som kan ta upp översprut och
återanvända detta. Denna metod passar bäst
för vattenburna produkter. Den kan avsevärt
minska sprutförlusterna när man ytbehandlar
små komponenter. Om vertikalutomaten
dessutom kopplas ihop med elektrostatisk
målning så blir sprutförlusterna mycket små.
5.10.4 Rundbordsautomater
Vid massproduktion av små runda detaljer,
som knappar och handtag, kan lackeringen
ske i en s k rundbordsutomat.
Automaten består av en stor rund platta, på
vilken det finns ett antal roterande spindlar.
På spindlarna fästs föremålen som ska
lackeras varefter plattan (bordet) stegvis
vrider sig mot automatsprutpistolernas
position. Sprutpistolerna är monterade i
centrum av bordet och riktade utåt, där
25
Listsprutautomat
sprutdimman fångas upp av ett punktutsug
med färgfällor. Sprutlackering pågår på
motsatta sidan av stationen för på- och
avplockning. Elektrostatiska utrustningar kan
användas här.
5.10.5 Kedjeautomater
De har också roterande spindlar.
Sprutlackeringen sker oftast med fasta
automatsprutpistoler. Spindlarna är
monterade i hålen för bultarna i en lång
kantställd s k hålbultkedja. Avståndet mellan
spindlarna beror på kedjans delningsavstånd,
dvs avståndet mellan bultarna, och är
som kortast ca 100 mm. Genom att fästa
detaljerna på var 3:e eller 4:e spindel
kan även stora, runda detaljer lackeras i
Sprutbox med återvinningssystem
automaten.
5.10.6 Trumlingsutrustningar
Applicering av lack genom trumling används
i första hand för små detaljer, som knoppar,
handtag, kulor etc. Detaljerna läggs i en
cylinder, ”trumla”. Trumlan sätts i rotation
och en på förhand beräknad mängd färg eller
lack sprutas eller hälls in på de roterande
och hoppande detaljerna. Tillförseln av lack
måste ske försiktigt och i intervaller, så att
detaljerna beläggs på alla sidor. Härdning
sker under fortsatt trumling med intervaller.
Sherwin-Williams har ett sortiment av
vattenburna produkter som passar att
använda med denna metod.
5.10.7 Lackeringsrobotar
Vid automatisering av lackeringsarbeten
fordras ibland mer komplicerade
pistolrörelser än vad som kan ske i en
lackeringsautomat. Om en maskin ska kunna
ersätta en människa, måste dess rörelser
och ”inlärningsförmåga” så långt möjligt
också motsvara människans. För tunga
och monotona arbeten är roboten ett bra
alternativ. Vid stor mängd varierat gods har
den dock begränsningar. Utvecklingen på
robotsidan går starkt framåt varför enkla
robotar med smarta funktioner kommer att
bli betydligt vanligare i framtiden. Man kan
förutse att dessa kommer att bli vanliga för
ex kantbearbetning, men även för hantering
av frästa spår mfl tänkbara objekt. Robot
Kylning
Princip för återvinningssystem
26
Sprutrobot
Sprutpistoler i en sprutautomat
lämpar sig väl att jobba i miljöer, t.ex. i
sprutdimma eller miljöer som är utsatta för
starkt UV-ljus. En robot behöver inte vara
stationär. Den kan vara monterad på en
åkvagn och därför följa en process som rör
sig framåt i monteringslinan.
5.11 Ridålackering
Ridålackering har varit den vanligaste
appliceringsmetoden inom träindustrin.
Metoden är mycket snabb. Hastigheten
på transportbandet är normalt ca 45-70m/
min, men kan även köras med hastigheter
över 100m/min. Metoden är lämpad för
plana eller i en riktning svagt profilerade
skivor och lister. Idag har valslackering
ersatt ridålackering i de flesta planlinor
beroende på att man bytt från traditionella
system till 100%-iga UV-härdande
system. Om detaljerna placeras snett på
transportbandet (plogas genom ridån), kan
även två raka kanter på detaljen samtidigt
lackeras. Trots sin stora lackeringskapacitet
kan ridåmaskinen även vara lämplig vid
lackering av ett mindre antal detaljer.
Produktionskapaciteten är nämligen så hög
att den uppvägs av den tid som åtgår för
igångsättning och rengöring av en välskött
ridåmaskin. Reglering av applicerad mängd
lack, som kan vara 70-300g/m², sker genom:
• Lackmaterialets viskositet. Tunn lack
rinner snabbare genom spalten än tjock
lack. Normalt 20-50 sek (DIN 4).
• Inställning av ridåhuvudets spaltöppning.
• T ransportbandets hastighet kan varieras
mellan 20-150m/min.
• M
ängden lackmaterial som pumpas
till ridåhuvudet (regleras genom
trycket i ridåhuvudet som kontrollerar
pumphastigheten eller genom att strypa
flödet från pumpen).
Vid ytbehandling i ”line” är det nödvändigt
att snabbt kunna skifta ridåenheter för att
undvika produktionsstopp vid lackbyten eller
vid haveri. Därför bör det till dessa maskiner
finnas två eller flera ridåenheter. Det finns
ett antal olika varianter av ridåmaskiner.
T.ex. ridåmaskiner med helt öppet huvud,
där lacken rinner över en kant och därefter
ner över godset som ska lackeras. En maskin
att föredra vid användning av blåskänsligt
lackmaterial. Ett annat sätt att eliminera
blåsor i lacken är att använda en speciell
kugghjulspump, som ger ett jämnare flöde,
utan att piska in luft i lacken vid pumpning.
Använder man dessutom ett ”kunofilter”
istället för planfilter, så avluftas färgen bättre
när den trycks igenom kunofiltrets betydligt
större filterarea.
5.12 Valsbetsning
En valsbetsmaskin kan snabbt och rationellt
betsa plana trädetaljer. Fördelarna med
denna appliceringsmetod – jämn betsning,
enkel att integrera i en ytbehandlingslinje,
liten betsförbrukning, mycket hög kapacitet.
Ridåmaskin
Detaljerna transporteras på rullar eller band
och pressas mot appliceringsvalsen med
sitt porösa gummiskikt (sk moosgummi)
på ytan. Rundpumpningssystemet förser
valsen med bets. Mängden regleras dels
genom en medlöpande doservals som
pressas mot gummivalsen, dels genom
anläggningstrycket mellan appliceringsvalsen
och trädetaljen. Porositeten på gummit
är av avgörande betydelse och anges i
enheten: BY-1, BY-2 och BY-3. BY-3 är mest
porös och ger därför högst betsmängd.
BY-2 är den vanligast förekommande
valsen. Betsvalsens hårdhet anges i Shorenummer (baserade på Shores hårdhetstest).
Hårdheten på betsvalsar ligger normalt på
ca 20 Shore. Valsbetser måste anpassas
för respektive typ av appliceringsvals,
önskad betseffekt och färgstyrka. Eftersom
gummimaterial kan vara känsliga för vissa
lösningsmedel, främst aromater, är det
viktigt att såväl betslösningar som förtunning
och rengöringsvätskor är godkända för
respektive gummivals. Sherwin-Williams
valsbetser och förtunningar är anpassade
för att ej skada valsgummit. Ingående
lösningsmedel i valsbetser är flyktiga. Det
medför att kulörerna mörknar om inte nytt
lösningsmedel tillsätts under drift. Ofta märks
inte kulörförändringen, därför är det bra att
efter raster och driftstopp kontrollera kulören
och vid behov späda betsen.
27
även användas för topplackering av högsta
kvalitet. Nya gummikvaliteter har medfört
att valsarna tål starka lösningsmedel. De kan
också tillverkas så mjuka att en viss ojämnhet
tillåts i arbetsstyckena som ska ytbehandlas
(t.ex. board på ramkonstruktioner) utan att
man behöver offra ytans jämnhet.
5.13.1 Enkelvalsmaskin med
medgående appliceringsvals
Bilden visar en enkel valslackeringsmaskin,
som har medgående appliceringsvals.
Lackmaterialet pumpas ut mellan doseringsoch appliceringsvalsarna. Påläggsmängden
varierar mellan 10-40g/m2. Medgående
enkelvalsapplicering ger alltid rillmönster.
Appliceringsvalsens hårdhet på gummi
anges i shore. Den här typen av vals är
vanligen belagd med gummi i 25-50 Shore.
En mjuk vals (25-30 Shore) är att föredra när
underlaget inte är helt slätt (t.ex. board på
ramkonstruktioner).
Doservalsrakel i plastmaterial
5.13.2 Valsapplicering genom
”relativförfarande”
Doservalsrakel i plastmaterial
5.13 Valsapplicering
Applicering av lackmaterial med hjälp
av vals är en av de snabbast växande
appliceringsteknikerna. Det beror på att det
är en snabb, enkel och ekonomisk metod för
28
plana detaljer.
Nya system för överföringen av
lackmaterialet från valsarna till objekten har
givit goda resultat. Påläggsmängden av lack
har kunnat ökas och metoden kan numera
Det innebär att doseringsvalsen (stålvalsen)
har reverserad rotationsriktning.
Vid lackering enligt relativförfarandet
kan påläggsmängden öka med väsentligt
mindre risk för rillmönster. Vid körning enligt
relativförfarandet, så kan lackmängden
justeras mycket noggrant med doservalsens
hastighet. Hög hastighet ger låg lackmängd.
Påläggsmängden kan variera från 2 till 30g/
m2. När man kör pigmenterade ytor med
UV-material, är appliceringen av grunden
väldigt viktig och för att uppnå bästa resultat
bör man applicera i minst tre tunna lager.
Hastigheten på transportmatta, doseringsoch appliceringsvals måste vara individuellt
reglerbara. Vid relativförfarande skall rakeln
ligga an mot doseringsvalsen (stålvalsen).
Numera är de flesta raklar tillverkade av
plastmaterial. De ger mindre problem vid
långvarig användning. Stålraklar blir med
tiden rakknivsvassa varvid eggen brister och
det uppstår linjer. Dessa linjer blir synliga på
den lackerade ytan.
5.13.3 Valsapplicering genom
spackling med glättningsvals
Valsmaskinen är uppbyggd enligt
tidigare beskrivna enkelvalsmaskin med
Valslackeringsmaskin
Doservals medgående
Doservals reverserande (relativförfarande)
medgående appliceringsvals. Den är
dessutom försedd med en efterföljande
glättningsvals av stål samt en underliggande
mottrycksvals. Spacklingen innebär att
spackelmassan appliceras rikligt med hjälp
av den medgående enkelvalsen av gummi.
Glättningsvalsen av stål, som arbetar
motgående, stryker av överskottet samt
pressar ner spacklet i fogar och andra
håligheter. Dagens UV-spackel har sådan
uppbyggnad att problem sällan uppstår vid
håltagningar och kanter. Metoden ger såväl
fyllda som mycket släta ytor, vilket innebär
att det krävs mindre avverkning genom
slipning av underlaget för att åstadkomma ett
bra underlag för grund- och topplack.
Spackling har också visat sig ge ekonomiska
fördelar, eftersom man får ett slätt och väl
uppfyllt första grundskikt till låg kostnad.
Tungspackelmaskiner är bäst lämpade
för spånskivor och liknande medan
lättspackelmaskiner rekommenderas för
MDF-board och faner. Numera finns också
nya pumpbara spackelmaterial, som pumpas
med hjälp av membranpump, och som är
anpassade för applicering av grundlack
och spackel. Metoden har inneburit
stora fördelar för fanerad produktion, där
man får en effektiv fyllning av fogarna
mellan fanerskarvarna. UV-spackel har
på senare tid gjort stora framsteg inom
planmöbelindustrin, både beträffande
klarlack och pigmenterad produktion.
Spackling är nu ett konkurrenskraftigt
alternativ till pappers- och melaminbelagda
skivor. För att uppnå bästa resultat med
UV-spackelmaskinen kan glättningsvalsen
värmas för att trycka ut spacklet bättre.
Kylning av doseringsvalsen ger också garanti
för att spacklingsegenskaperna bibehålls.
Vattenburet spackel kräver kylningssystem
både för doseringsvals och glättningsvals.
5.13.4 Valsapplicering med rillvals
(opti-roller)
Principskiss av spackelvalsmaskin
Rillvalstekniken är en metod som används
för applicering av framförallt UV-härdande
topplacker. Appliceringsvalsen har små
rillor i ytskiktet som bryter ytspänningen i
lackmaterialet och åstadkommer en helt slät
applicering. Med rillvalstekniken har man,
med såväl klarlacks- som pigmenterade
system på UV-bas, uppnått resultat
29
som är fullt jämförbara med ridå- och
sprutapplicerade ytor. Rillvalsmetoden
är en utmärkt metod för att påföra större
lackmängder och få ett slätt resultat.
Med större mängder blir ytan rillig eller
ströpplad, vilket beror på lackens ytspänning.
Rillvalsen är skuren med en mycket fin
gänga, där toppen av gängan kan bryta
ytspänningen i lacken, som härigenom
kan lägga sig betydligt slätare på ytan. Nu
finns mjuka valsar med hög slitstyrka som
kan pressas hårt mot underlaget och på så
sätt åstadkomma ett vakuum som pressar
ut lacken till en slät film. Med den här
tekniken kan man också klara sig med färre
antal maskiner i lacklinan, vilket innebär
att linorna kan byggas kortare. Tekniken
har utvecklats för pigmenterad UV och
innebär att man kan uppnå motsvarande
höga resistens och ytegenskaper för målade
lackytor som kan åstadkommas genom
sprutning eller ridålackering. Tekniken lämpar
sig även för klara lacker till såväl grundning
som topplackering. Utvecklingsingenjörer
har också tagit fram Optirollervalsar av
mycket mjukt gummi, 20-25 shore. Dessa
har stor toleransförmåga i förhållande till
skivmaterialet och har även visat sig mer
”stryktåliga”.
5.14 Grafiskt tryck
Opti-roller
30
Denna gamla teknologi, sk indirekt
djuptryck (”flexo”), har blivit väldigt populär
och konkurrenskraftig. Den liknar vanlig
valsapplicering, men stålvalsen har det
önskade mönstret ingraverat i sig och överför
detta mönster till appliceringsvalsen och
därefter till underlaget. En printingmaskin
har normalt tre tryckhuvuden (appliceringar).
Nya synkroniseringssystem har gjort
denna teknologi praktisk för moderna
produktionslinjer. Många stora och välkända
möbelproducenter använder denna teknologi.
Exklusivt faner kan tryckas ovanpå billigare
faner på ett sätt som även kan lura experter.
Tryck på papp eller MDF är ett sätt att ersätta
folie, ofta med ett mer realistiskt utseende
än vad det gamla folieringssystemet
kunde erbjuda. För att göra trycket ännu
mer verklighetstroget är det också möjligt
att lägga till mekanisk eller kemisk
reliefutfyllnad för att simulera trästruktur.
Vattenburen färg och UV-tryckfärg är båda
Principskiss av tryckförfarande
populära system. Vattenburen tryckfärg torkar
fysikaliskt och UV-tryckfärger härdas med UVstrålning. Grund- och toppskiktet är vanligen
UV-härdande produkter. UV-tryckfärgerna
utgör en integrerad del av UV-systemet.
Ett rent UV-system minimerar risken för
problem med vidhäftning mellan lagren och
repmotstånd. Genom att kombinera olika
teknologier, kan printing-system användas
på allt från väldigt billiga skivsystem till
exklusiva bordsytor och golvsystem över en
vid prislinje. Idag är printing, kombinerat
med UV-målning, bland de snabbaste
linjekoncepten som finns tillgängliga för
industrimålning. En pigmenterad UV-linje kan
lätt byggas om för att köra printingsystem.
5.15 Vakuum-lackering
Vakuumlackering är ett mycket snabbt
sätt att applicera färg och lack på. Färgen
eller lacken sköljs över hela arbetsstycket,
varefter man med ett undertryck suger av
färgen till lämplig skikttjocklek. En nackdel
är att man får en ojämn påläggsmängd på
arbetsstyckets fram- och bakkant. Metoden
är speciellt lämpad för exempelvis målning
av list i metervara. För vakuumapplicering
används speciellt anpassade vattenprodukter.
Oljeprodukter och UV-härdande produkter kan
också användas vid vakuumapplicering.
Vakuumlackeringsmaskin
31
Graverad stålvals för tryckning
32
5.16 Dopplackering
5.17 Sköljbetsning
Doppning är en rationell teknik som lämpar
sig väl för många olika produkter. Det
finns två olika metoder. Den ena metoden
går ut på att åstadkomma så tjocka skikt
som möjligt. Godset doppas med mycket
långsam hastighet i ett doppkar innehållande
högviskösa lackmaterial. Metoden används
ofta inom redskapsindustrin (spadskaft,
basebollträn mm). Den andra metoden
innebär doppning i tunna lösningar. Den
är lämplig att använda för betsning,
grundlackering och även för topplackering av
t.ex. svarvade detaljer. På grund av den stora
risken för exponering av lösningsmedelsångor
rekommenderas manuell doppning endast
med vattenburna produkter. Doppkärlen
bör alltid vara av plast eller rostfritt stål.
Kontakta Sherwin-Williams för råd och
vägledning vid val av dopplackering.
Den s k sköljbetsappliceringen har vunnit
terräng. Detta tack vare den ökande
andelen betsning på främst massivträ av
furu samt pga utvecklingen av miljövänliga
vattenbetser. Arbetsstyckenas samtliga sidor
betsas på ett genomsläpp. Arbetsstyckena
transporteras av ett band som passerar
genom en sprutzon där dysor, ovanoch underifrån, via en membranpump
applicerar bets. Vid tunnelns slut sker
avblåsning av överskottsbets på ytan samt
i hål och frästa profiler. Avblåsningen
sker i ett eller flera steg samt både
över- och underifrån. Överskottsbetsen
från sprutzon och avblåsningszon rinner
tillbaka till betskärlet, för att sedan via
pump och filter återanvändas. Metoden
är inte lämplig för lösningsmedelsbetser
pga lösningsmedelsavdunstning och
rundpumpning.
6. Torkning och härdning
Torkning av lackmaterial i rumstemperatur ger i regel
långa torktider. Det gör att spridningen och
belastningen av lösningsmedel är onödigt stor.
Dessutom krävs stora utrymmen. Det bästa sättet
att minska de yrkeshygieniska riskerna och forcera
torkningen är att ”kapsla in” processen så långt
möjligt är. Det har också visat sig att torkning vid
förhöjda temperaturer alltid ger de mest
gynnsamma egenskaperna på slutytan.
6.1 Forcertorkning och härdning i förhöjd temperatur 34
6.2 Värmeöverföring 34
6.3 Kammarugnar och torkrum 34
6.4 Tunnelugnar 34
6.5 Vertikalugnar 34
6.6 Plantorkar 35
6.7 UV-ugnar 35
6.8 UV-härdning med LED kassetter
36
33
Tunnelugn
6.1 Forcertorkning och härdning i
förhöjd temperatur
Med hjälp av värme kan härdningstiden
på flertalet olika lacktyper förkortas
avsevärt. För t.ex. syrahärdande
lacker halveras härdningstiden för var
tionde grad temperaturökning. Riktigt
korta härdningstider uppnår man när
yttemperaturen överstiger 50°C. Forcerad
torkning påverkar även härdningstiden för
en rad andra lackmaterial, t.ex. vattenburna
system, polyestersystem och NC-modifierade
PU-system.
6.2 Värmeöverföring
För uppvärmning och därmed snabbare
härdning av den våta lackfilmen kan värme
överföras på följande sätt:
Genom konvektion
Det ytbehandlade godset värms upp
genom cirkulerande varmluft i rummet eller
passerar genom en tunnel med cirkulerande
varmluft. Värmeradiatorer i bostäder
avger huvudsakligen värme genom ”fri”
konvektion. Denna uppstår då luft cirkulerar
i rummet. Låter man däremot en fläkt pressa
förbi värmeradiatorn (t.ex. en aerotemper)
får man istället ”påtvingad” konvektion.
Uppvärmningen sker då snabbare. Vid
34
lufthastigheter på ca 15m/sek uppnås den
maximala värmeöverföringen.
Genom strålning
Tillförsel av energi sker på elektromagnetisk
väg. När strålningen träffar en yta absorberas
den och omvandlas till värme. Exempel på
sådan strålning är infraröd strålning (IR).
Avståndet mellan strålningskällan och
objektet är av stor betydelse. Endast de
sidor som är vända mot strålningskällan blir
uppvärmda. Jämför med solstrålning eller
värmestrålning från öppen eld.
IR-strålning indelas i kort-, mellan- och
långvågig strålning.
Genom ledning
Inom möbelindustrin används ledningsvärme
på så sätt att godset förvärms i konvektionseller strålningsugnar. Lackfilmen värms sedan
upp av underlaget, varvid lösningsmedlen
snabbt förångas och härdningsprocessen
påbörjas.
6.3 Kammarugnar och torkrum
I kammarugnar och torkrum körs det
lackerade godset in på vagnar, ställs på
bockar eller på golvet. Den här typen av
torkutrymmen är mest lämpade för mindre
industrier med mycket blandad produktion.
6.4 Tunnelugnar
Tunnelugnar, som kan sägas vara en utvecklad
version av torkrum, består av en tunnel.
Genom den transporteras det lackerade
godset på vagnar, ställningar eller hängande
i en conveyer. Tunnelugnar är i regel indelade
i zoner med varierande temperatur – från
20°C i början och stigande till max 70-80°. I
slutet av tunnelugnen finns i regel en kylzon,
där utomhusluften kyler godset. De flesta
tunnelugnar är utrustade med någon form
av drivanordning som successivt förflyttar
torkvagnarna genom ugnen.
6.5 Vertikalugnar
Vertikalugnen är enkel att kombinera med
andra torkar och med sprutautomater.
Den har låg energiförbrukning och kan lätt
kombineras med olika typer av förbränningseller katalytreningar. Det lackerade godset
förs in i ugnen på transportörer och förflyttas
därefter, stående på palletter, vertikalt
i ugnen. Ugnen delas enkelt in i olika
temperaturzoner. Även lufthastigheten kan
enkelt regleras. Olika temperaturer kan
uppnås, 50-70°C är dock vanligast.
Användningen av vertikalugnar är vanligast
tillsammans med system som är medium eller
långsamt härdande då denna typ av ugn ger
ganska lång torktid i små utrymmen.
Högugn (etagetork)
Principskiss av sk Speed Oven
6.6 Plantorkar
6.7 UV-ugnar
Den här typen av ugnar har använts med
NC, SH och vattenburna system i mer än
fyrtio år. Deras layout har ändrats mycket
de senaste åren. Ett äldre ugnsupplägg
kunde vara: Laminarluft vid låg hastighet och
temperatur + Laminar- eller Jetluft med hög
hastighet och temperatur + ren IRM-sektion +
Jetluftavkylning. De nyare anläggningarna är
mer lämpade för vattenburna produkter och
vattenburna UV-produkter. Det effektivaste
sättet att torka vattenburna produkter är att
bibehålla en öppen film men låta vattnet
avdunsta så fort som möjligt. För att uppå
detta finns några olika metoder; mikrovågor,
IR kortvågor (NIR) och kontrollerad
luftfuktighet. Ett modernt ugnssystem kan
bestå av någon av dessa metoder följt av
Jet air + IR ugn (Speed Oven). Nya rön inom
torkprocessen minimerar fiberresning och
träsvällning och kortar torkprocessen. Även
om processen går mot vattenburna produkter,
med en del modifikationer, fungerar det
mycket bra med lösningsmedelsbaserade
system.
Med UV-ugnar menas härdugnar i vilka
UV-reaktiva material härdar med hjälp av
ultraviolett strålning. Detta ger mycket korta
härdningstider. UV-lamporna kan vara av
kvicksilvertyp, som framförallt lämpar sig för
klarlacker, eller av galliumtyp, som behövs för
att härda färger.
Effekter och våglängdsområden på lamporna
kan variera. Lampornas kvalitet och intensitet
måste regelbundet kontrolleras för att
säkerställa en jämn produktion med god
uthärdning i produktionsutrustning som
går dagligen. Dessutom måste lamporna
rengöras med jämna mellanrum, minst en
gång per vecka.
Speed oven
35
UV-ugn med höj- och sänkbar reflektor
i första enheten för glansjustering
Vid UV-härdning behövs normalt
varken förvärmning av underlaget eller
avdunstnings- och kylzoner. Det innebär att
ytbehandlingslinor med UV-härdning kan
göras betydligt kortare och energisnålare än
motsvarande linor med konventionella ugnar.
Antingen man kör med extremt hög eller låg
transporthastighet, eller när man ytbehandlar
hartsrikt trä; t.ex. furu, gran etc., måste man
ha jet-air kylning mellan UV-lamporna.
All industriell utrustning där UV-strålning
används bör ha tillgång till mätutrustning
för att kunna kontrollera processfunktionen,
detta för att vara säker på att fullständig
härdning uppnås.
36
6.8 UV-härdning med LED
kassetter
LED (Light Emitting Diod).
UV-ljuset från en lysdiod är nästan
monokromt, den ger UV-energi i ett väldigt
smalt våglängdsområde men med en väldigt
hög intensitet, till skillnad från kvicksilver UVlampor, (dagens kvicksilverlampor levererar
energi i hela våglängdsområdet, från 200nm
till ca 1000nm, där våglängdsdområdet
700nm till ca 1000nm är IR-strålning som i
huvudsak genererar värme)
Vanligast är dioder som är dopade till
395nm (+/- 20nm) men finns även med andra
våglängder (365, 385 & 405nm). Detta snäva
våglängdsområde och avsaknaden av de
högre våglängderna gör att LED inte avger
någon värmestrålning, något som kan vara ett
problem med vanliga UV-rör.
Härdning med LED ökar alltså inte
temperaturen på substratet och lämpar
sig därför väldigt bra för härdning när man
arbetar med värmekänsliga substrat, som till
exempel furu.
Diodern tar ingen skada av att tändas och
släckas (till skillnad mot vanliga UV-rör)
och går på bråkdelar av en sekund upp till
full effekt. Detta gör att man kan styra LED
kassetten med sensorer som gör att dioderna
bara lyser när det passerar objekt genom
ugnen.
Dioderna har en effektiv brinntid på mer än
10 000 timmar och behåller nästan full styrka
under hela sin livslängd.
Man kan kombinera LED med vanliga
kvicksilver UV-rör för att uppnå speciella
egenskaper.
7. Ytbehandling och ekonomi
När man jämför kostnaden mellan olika
ytbehandlingssystem måste man ta hänsyn till flera
faktorer – typ av produkt, produktens torrhalt,
densitet, spädningskurva etc. Vi vill här peka på
några av de faktorer du bör tänka på när du gör din
ytbehandlingskalkyl.
7.1 Produktionstid 38
7.2 Underlaget 38
7.3 Lackeringsutrustning 38
7.4 Slipbarhet 38
7.5 Brukstid (Pot life) 38
7.6 Energikostnad 38
7.7 Rengöring 38
7.8 Emissionslagstiftning 38
7.9 Försäkringskostnad 38
7.10 Lägre byggkostnad 38
37
7.1 Produktionstid
7.5 Brukstid (Pot life)
7.8 Emissionslagstiftning
Hur når du snabbast det önskade resultatet
med olika lackmaterial? Det kan handla
om kortare torktider, färre skikt, snabbare
färgbyten etc.
Lack med kort brukstid innebär oftast stora
lackförluster. Blanda rätt mängd, här finns
pengar att spara. En ytbehandlingsutrustning
med återanvändningssystem är oftast en god
investering.
Allt strängare regler mot emission kräver
tydligare ställningstagande för vilka lacktyper
som ska väljas. Lösningsmedelssystem
blir i framtiden omöjliga utan någon
form av rening. Därför blir en kalkyl
baserad på lösningsmedelsfattiga eller
lösningsmedelsfria system lönsam.
7.2 Underlaget
Rätt val av underlag och rätt förbehandling
av underlaget betyder minskad mängd
grundlack. Det ger en bättre totalekonomi.
Det är stor skillnad på verkningsgrad mellan
olika lackeringsutrustningar. Använd inte
konventionell sprutlackering där airmix kan
användas eller sprutautomater till detaljer
som kan ridålackeras eller valslackeras.
Här finns stora pengar att tjäna på system
med lägre energibehov. Det kan gälla såväl
energibehovet för den rena härdningen
som olika lackers behov av ventilation.
Strålningshärdande lacker (t.ex. UVlacker) kräver normalt mindre energi än
andra typer av reaktionshärdande lacker.
Lösningsmedelsfattiga system har mindre
behov av ventilationsenergi etc.
7.4 Slipbarhet
7.7 Rengöring
Bra slipbarhet ger längre livslängd på
slippapperet. Det kan betyda mycket för
totalekonomin. Ett lacksystem där slipning
inte är nödvändig betyder ännu mer.
Färgbyten som kräver lång och omfattande
rengöring tar tid och kräver ofta dyra
rengöringsvätskor.
7.3 Lackeringsutrustning
38
7.6 Energikostnad
7.9 Försäkringskostnad
Här finns pengar att tjäna på ett
lösningsmedelsfritt, ej brandfarligt, system.
Både när det gäller produktion och lagring.
7.10 Lägre byggkostnad
En produktion baserad på lösningsmedelsfria
system (t.ex. vatten- eller 100%-iga
UV-system) behöver inga separata
produktionslokaler för ytbehandling och
övrig produktion. Det betyder att det finns
pengar att tjäna även här. Det här var några
exempel på vad som påverkar din totala
lackeringskostnad. För att veta lackkostnaden
måste du veta hur du ska beräkna den på
ett korrekt sätt. Allmänt gäller att du aldrig
kan göra en kalkyl mellan olika lackmaterial
där du endast ser till lackproduktens pris
per liter eller kg. Du måste, för att kunna
beräkna kostnaderna rätt, alltid bryta ner
lackkostnaden i kostnad per m² färdig yta.
Och för att kunna göra det måste du känna till
några viktiga beräkningsgrunder:
• L ackens eller lackmaterialens
blandningsförhållande
• Lackmaterialens pris per liter
• Lackmaterialens densitet
• Lackmaterialens torrhalt
• Påläggsmängd i g/m²
Följande exempel visar hur olika
lackmaterial, ger olika utslag när Du ser på
ytbehandlingskostnaden per m² istället för
priset per liter. I exemplet har vi utgått från
en NC-lack vid en påläggsmängd av 120 g/
m² och jämfört denna med en vattenburen
lack och en UV-lack. Gemensamt för de tre
exemplen är samma mängd torrt lackmaterial
per m².
NC klarlack
Pris/liter, Euro
Torrhalt
(vikt)
Densitet
Blandningsförhållande, volym
Lack
2.75
24%
0.93
100
Förtunning
1.90
-
0.88
20
Volym, liter
Vikt, kg
Vikt, icke flyktig
Pris, Euro
Lack
10.0
9.30
2.23
27.50
Förtunning
2.0
1.76
-
3.80
12.0
11.06
2.23
31.30
Pris per liter blandad ytbehandling: 31.30/12.0 = 2.61 Euro
Kommentar:
Pris per kg blandad ytbehandling: 31.30/11.06 = 2.83 Euro
Vid applicering 120 g/m², blir torrsubstansen av ytbehandlingsmaterialet 24 gram. Det innebär att 96 gram släpps ut i
Pris per m², vid applicering 120 g/m²: 0.120 x 2.83 = 0.34 Euro
omgivningen. Detta måste tas om hand (förbränning) och det kostar.
Torrhalt ytbehandling vikt: 2.23/11.06 = 20.2%
Kalkylen bygger på 100% överföringseffektivitet vilket inte är uppnåeligt. Storleken på reduktionen bestäms av ett
Torr film vid vikt: 120 X 0.202 = 24 gram
antal faktorer, bland annat: typ av applicering, form på objektet och klimatet.
39
Dessa exempel ger den rena lackkostnaden
per m² vid jämförelse mellan tre olika
lacksystem. För att du skall få en totalkalkyl
måste Du till detta lägga kostnaderna
för t.ex. tvättförtunningar och de tidigare
nämnda kostnaderna.
När Du ställt samman totalkalkylen kan Du
avgöra vilket eller vilka lacksystem som är
de ekonomiskt mest fördelaktiga. SherwinWilliams hjälper Dig gärna med underlag för
en realistisk kalkyl.
Vattenburen Klarlack
Pris/liter, Euro
Torrhalt
Densitet
(vikt)
Blandningsförhållande, volym
5.00
36%
1.03
100
-
-
1.00
5
Volym, liter
Vikt, Kg
Vikt icke flyktig
Pris, Euro
Lack
10.0
10.3
3.61
50.0
Vatten
0.5
0.5
-
-
10.5
10.8
3.71
50.0
Lack
Vatten
Pris per liter blandad ytbehandling: 50.0/10.5 = 4.76 Euro
Kalkylen bygger på 100% överföringseffektivitet vilket inte är uppnåeligt.
Pris per kg blandad ytbehandling: 50.0/10.8 = 4.63 Euro
Storleken på reduktionen bestäms av ett antal faktorer, bland annat: typ av
Pris per m², vid applicering 70g/m²: 0.070 x 4.63 = 0.32 Euro
applicering, form på objektet och klimatet.
Torrhalt ytbehandling vikt: 3.71/10.8 = 34.4%
Torr film vid vikt: 70 x 0.334 = 24 gram
Lösningsmedelsfri UV-härdande Lack
Pris/liter, Euro
Torrhalt
(vikt)
Densitet
8.04
100%
1.37
Lack
40
Pris per kg blandad ytbehandling: 8.04/1.37 = 5.87 Euro
Kalkylen bygger på 100% överföringseffektivitet vilket inte är uppnåeligt.
Pris per m², vid applicering 24g/m²: 0.024 x 5.87 = 0.14 Euro
Storleken på reduktionen bestäms av ett antal faktorer, bland annat: typ av
Torr film vid vikt: 24 X 1.00 = 24 gram
applicering, form på objektet och klimatet.
8. Miljöinformation
Tillämpligt i EU
Färger och lacker har många positiva egenskaper.
De fungerar som signaler till våra sinnen, bidrar till
estetiska upplevelser och skapar trivsel. Vid
ytbehandling av trä används de i första hand för att
skydda underlaget, underlätta rengöring och på så sätt
förlänga produktens livslängd. Genom att hantera
färger och lacker på ett korrekt och säkert sätt samt
ytbehandla med omsorg om miljön skapas en tryggare
och renare arbetsmiljö och en bättre yttre miljö.
8.1 Arbetsmiljö 42
8.2 Inandning 42
8.3 Direktkontakt 43
8.4 Brandrisker 44
8.5 Risk för självantändning 44
8.6 Yttre miljö 44
8.7 Märkning 45
8.8 Toxiska/skadliga egenskaper 45
8.9 Frätande och irriterande egenskaper 46
8.10 Risk för självantändning 46
8.11 Miljöfarliga egenskaper 46
8.12 Globalt harmoniseringssystem (GHS) 47
41
8.1 Arbetsmiljö
Vid arbete med färg- och lackprodukter kan
exponering ske på olika sätt:
• Inandning av ångor från avdunstande
lösningsmedel, sprutdimma eller
slipdamm.
• D
irektkontakt via huden eller ögonen med
produkterna i samband med hantering.
Kontakten kan dels ske med flytande
färg- och lackprodukter eller med
slipdamm från ej uthärdad lack.
8.2 Inandning
Den tydligaste och mest kända hälsorisken
vid arbete med färg- och lackprodukter är
de skador som kan uppstå efter kortvarig
kraftig överexponering eller lång tids arbete
i högre halter av lösningsmedel. Därför ska
man skydda sig med tekniska skyddsåtgärder
som inkapsling och forcerad ventilation
och med personlig skyddsutrustning i form
av olika sorters skyddsmasker. Även andra
ämnen än lösningsmedel kan vara farliga
att inandas. Du bör därför kontrollera de
hälsorisker som anges på etiketten på den
produkt du använder (dvs varningssymboler
och riskfraser).
42
Effekten på människan efter inandning av
stora mängder organiska lösningsmedel är
i första hand berusningssymtom i form av
nedsatt omdöme, långsam reaktionsförmåga,
fumlighet och trötthet. Långvarig exponering
för högre halter kan ge kroniska skador
på t.ex. lever, njurar och hjärna. Alla
lösningsmedel är dock inte lika farliga.
Några av de farligaste lösningsmedlen är
aromatiska lösningsmedel, som toluen och
xylen.
I syfte att skapa säkerhet på arbetsplatsen
samarbetar myndigheterna kontinuerligt
med medicinsk expertis för att fastställa
hygieniska gränsvärden för ämnen som kan
vara farliga vid inandning. Lagstiftade krav
varierar från land till land. De flesta länder
tillämpar gränsvärden (exponeringsgränser)
för ämnena. Dessa gränsvärden uttrycks
ofta som genomsnitt över en specificerad
tidsperiod, t.ex. 8 timmar eller 15 minuter.
Luftföroreningar består av blandningar
av ämnen. Vid exponeringsmätningar på
arbetsplatsen tas hänsyn till alla ämnen och
den hygieniska effekten räknas fram.
Den hygieniska effekten (HE) kan summeras
med följande formel: HE = C1/L1 + C2/L2 +
C3/L3, där C1, C2, C3 är den observerade
koncentrationen av ämnen 1,2 , 3 etc och
L1, L2, L3 är de uppmätta exponerade
gränsvärdena (OEL-värden) av samma
ämnen (uttryckta i samma enhet). I de flesta
länder måste HE vara lägre än 1 för att vara
acceptabelt.
På senare år har riskerna vid inandning
av olika sorters damm blivit allt mer
uppmärksammat. Riskerna gäller framförallt
sådant damm som är respirabelt, dvs
dammpartiklar som är så små att de förmår
tränga längst in i lungorna. Skadorna, som
kan vara t.ex. astma eller cancer, kan bero
på flera olika saker. I vissa fall handlar de
t.o.m om en gifteffekt när partiklarna helt
eller delvis löses upp i lungorna, i vissa fall
är det skador genom rent fysikalisk påverkan
(t.ex. silikos); ibland kan skadorna orsakas
av att andra ämnen fastnat på partiklarnas
yta och därför blir kvar i lungorna längre
än om de andats in i ren gasform. Det är
därför viktigt att skydda sig mot alltför
kraftig dammexponering oberoende av typ. I
gränsvärdeslistan finns generella hygieniska
gränsvärden för damm och särskilda
gränsvärden för vissa speciella ämnen.
OBS! Rengör aldrig huden
med lösningsmedel.
8.3 Direktkontakt
Lösningsmedel torkar ut huden genom att
lösa upp hudens naturliga fettlager. En del
lösningsmedel tas även upp genom huden
och bidrar då till den totala dos kroppen
utsätts för. För vissa lösningsmedel kan en
betydande del av exponeringen ske just
genom huden. I de flesta länder är dessa
lösningsmedel märkta med en hudnotering i
gränsvärdeslistans anmärkningskolumn.
I allmänhet innehåller UV-produkter ämnen
som irriterar huden (omättade akrylater)
och kan orsaka allergier. Etiketter och
säkerhetsdatablad på produkter och
ämnen som innebär en ökad risk för
allergi har en varningstext: ”Kan orsaka
en allergisk reaktion”. Omättade akrylater
har samma avfettande egenskaper som
lösningsmedel, och kan därför tränga igenom
huden. Sherwin-Williams har tagit fram
specialinformation och övningsmaterial
som handlar om hantering av UVhärdande produkter. Om instruktioner om
skyddsåtgärder iakttas noga, är risken för
personalen minimal.
Användningen av vattenburna färger och
lacker ökar. Dessa produkter leder till en
minskning av utsläppen av lösningsmedel,
med hänsyn både till utomhus- och
inomhusmiljön. De minskar även de risker
som kan uppstå vid kontakt med huden.
Faktum kvarstår dock, att dessa produkter
är avsedda för målning av träytor, inte för
applicering på människohud. De flesta
vattenburna produkter innehåller mindre
mängder lösningsmedel, ofta sådan som
kan tas upp genom huden. Oförsiktig
hantering kan innebära att man exponeras
för mer lösningsmedel genom huden än med
inandningsluften. Dessutom innehåller de
biocider som kan orsaka allergiska reaktioner
hos människor som är känsliga för sådant.
Det är därför viktigt att undvika hudkontakt
även när man arbetar med vattenburna färger
och lacker.
De ovan nämnda färgtyperna omfattar ett
antal varianter med olika egenskaper men
också hybrider som kan liknas vid blandningar
av de olika huvudtyperna, t.ex. vattenburna
UV-härdande färger och lacker. Hybriderna
får tekniska egenskaper som återfinns hos
”moderprodukterna”.
hos de vattenburna. Det kan dock inte helt
undvikas att man samtidigt får med sig en
del av de dåliga egenskaperna. Detta gäller
även för miljöegenskaperna. Vattenburen
UV kan sägas uppvisa väsentligt mindre
risk för sensibilisering och hudirritation än
de traditionella UV-härdande, dock med en
högre risk än de vattenburna.
Genom att använda skyddshandskar undviks
skador på huden. De bör vara av god
kvalitet och man bör välja handskmaterial
beroende på typen av lösningsmedel man
hanterar. Använd endast CE-märkta handskar
och diskutera material- och kvalitetsval
med handskleverantören. Det är vanligen
lämpligt att använda tunna bomullsvantar
inuti skyddshandskarna eftersom vissa
handskmaterial, t.ex. gummi, i sig kan
innebära en viss allergirisk.
Har man fått färg på huden tvättas i första
hand med tvål och vatten; lösningsmedelsfria
rengöringskrämer kan användas istället för
tvål. Att återfetta huden med en hudkräm
efter arbetet är en god vana som minskar
risken för skador på huden.
I fallet vattenburen UV så har man vid
utvecklingen försökt ta tillvara de goda
egenskaperna hos UV-härdande produkter
för att korsa dem med de goda egenskaperna
43
44
8.4 Brandrisker
8.5 Risk för självantändning
Felaktig hantering av brandfarliga varor kan
leda till allvarliga skador på både människor
och utrustning. När olyckor inträffar beror det
nästan alltid på en felaktig hantering. Brand
kan uppstå om en brandfarlig blandning av
luft och lösningsmedel kommer i kontakt
med en tändkälla. Tändkällan kan vara
en öppen låga, en het yta eller en gnista
orsakad av t.ex. statisk elektricitet eller ett
verktyg. Brandfarliga varor skall därför alltid
förvaras på särskilda platser där risken för
antändning är minimal. Den utrustning man
arbetar med skall vara explosionsskyddad
och ventilationen, t.ex. i sprutboxar, måste
anordnas så att lösningsmedelshalten i
luften hålls väl under den halt där antändning
kan ske. I det dagliga arbetet så är det
självklart att rökning är förbjudet i lokaler
där brandfarliga varor hanteras och att man
vidtar åtgärder som begränsar riskerna
för statisk elektricitet. När man häller en
brandfarlig vätska från ett kärl till ett annat
så skall man alltid jorda kärlen till varandra
och till jord. Genom att begränsa vätskans
fallhöjd så minskar också risken för gnistor.
De skor och kläder man använder skall vara
av sådant material att uppladdning undviks.
Självantändning kan inträffa som en
konsekvens av olämplig hantering av färger
eller lacker som innehåller torkande oljor eller
omättade alkyder. Under torkningsprocessen,
när kontakt sker med syre, utvecklas värme.
Under normala förutsättningar släpps värmen
ut i omgivningen och innebär inte något
problem.
Risken för självantändning är störst i
samband med rengöring av sprutboxar. När
sprutdammet samlas ihop och läggs i större
kvantiteter i skräptunnor byggs värme upp
snabbt och risken för självantändning ökar
om det blandas med papper, trasor etc. På
samma sätt är risken uppenbar om papper
eller trasor blir indränkta med torkande oljor.
För att undvika eldsvåda bör sprutdamm,
trasor, papper och annat indränkt organiskt
material blötas och placeras i en försluten
metallcontainer. Avfallet bör skickas för
destruktion.
8.6 Yttre miljö
När man talar om riskerna för den yttre miljön
så talar man om många olika saker. Det kan
t.ex. röra sig om befarade hälsorisker för
närboende pga lösningsmedelsutsläpp eller
hälsorisker, växtskador mm från marknära
ozon – ett ämne som bildas som en följd av
nedbrytningen av lösningsmedel och andra
kolväten i luftmiljön. Det kan även handla
om risker för störningar i ekosystemet.
För att bedöma riskerna för i första hand
vattenlevande organismer används ett antal
screeningtester där man studerar olika
ämnens giftighet, biologiska nedbrytbarhet
samt möjlighet att bioackumulera. Resultatet
från dessa tester används sedan för märkning
av de testade ämnena (se nedan).
Det främsta motivet för att reducera
lösningsmedelsutsläppen är en strävan efter
att reducera halterna av marknära ozon. Olika
lösningsmedel bildar olika mängder av ozon.
Val av lösningsmedel har därför betydelse
både för hälsan och den yttre miljön.
Avfall från färg- och lackprodukter samlas
upp och hanteras enligt regelverket. När
det gäller avfall från torkad färg och lack så
slutar de flesta träprodukter med att brännas,
vilket är ett effektivt sätt att bryta ner de
miljöfarliga ämnen som de kan innehålla.
Förbränning, som bör ske med noggrann
övervakning, tillåter också återvinning av den
energi som finns i färgavfall.
8.7 Märkning
Nedan redovisas kort den hälso- och
miljöfarlighetsmärkning som förekommer
på färg- och lackprodukter. De vanligaste
varningssymbolerna beskrivs tillsammans
med riskfraser (R-fraser). Det finns även
andra symboler och R-fraser men de används
sällan för industriell ytbehandling av trä.
8.8 Toxiska/skadliga egenskaper
Mycket giftigt/giftigt
Cancerframkallande
Ärftliga skador
Reproduktionsskadlig
R26 Mycket giftigt vid inandning
R45 Kan ge cancer
R46 K an ge ärftliga
genetiska skador
R60 K an ge nedsatt fortplantningsförmåga
R27 Mycket giftigt vid hudkontakt
R49 Kan ge cancer vid
inandning
R28 Mycket giftigt vid förtäring
R61 Kan ge fosterskador
R23 Giftigt vid inandning
R24 Giftigt vid hudkontakt
R25 Giftigt vid förtäring
R39 R isk för mycket allvarliga
bestående hälsoskador
R48 R isk för allvarliga hälsoskador vid långvarig exponering
Hälsoskadlig
Cancerframkallande
Ärftliga skador
Reproduktionsskadlig
R20 Farlig vid inandning
R40 M
isstänks kunna
ge cancer
R68 M
öjlig risk
för bestående
hälsoskador
R62 M
öjlig risk för nedsatt fortplantningsförmåga
R21 Farlig vid hudkontakt
R22 Farlig vid förtäring
R63 M
öjlig risk för
fosterskador
R42 Kan ge allergi vid inandning
R48 R isk för allvarliga
hälsoskador vid långvarig
exponering
R65 F arligt: kan ge lungskador
vid förtäring
45
8.9 Frätande och irriterande egenskaper
Frätande
R34 Frätande
R35 Starkt frätande
R36 Irriterar ögonen
R37 Irriterar andningsorganen
R38 Irriterar huden
R41 Risk för allvarliga ögonskador
R43 K an ge allergi vid hudkontakt
8.10 Brandfarlig
Mycket brandfarligt
R11 Mycket brandfarligt
Observera att brandfarliga vätskor med en flampunkt på 21 – 55°C
inte märks med brandfarlighetssymbol utan med riskfrasen:
R10 Brandfarligt
8.11 Miljöfarliga egenskaper
Farliga för miljön
R50 M
ycket giftigt för vattenlevande organismer
R50/R53 M
ycket giftig för vattenlevande organismer, kan orsaka
skadliga långtidseffekter i vattenmiljö
R51/R53 M
ycket giftig för vattenlevande organismer, kan orsaka
skadliga långtidseffekter i vattenmiljö
R52/R53 F arligt för vattenlevande organismer, kan orsaka
skadliga långtidseffekter i vattenmiljö
(obs, den här riskfrasen föranleder inte varningssymbol,
bara varningstexten visas)
46
8.12 Globalt
harmoniseringssystem (GHS)
Ett nytt system för klassificering och märkning
har introducerats i EU och ett antal andra
länder. På sikt kommer flertalet länder
världen över att tillämpa detta system. Det
nya systemet kallas Globally Harmonized
System of Classification and Labelling of
Chemicals (GHS). Inom EU kallas det för CLP
(Classification, Labelling and Packaging).
Det kommer att ersätta befintliga system
och harmonisera reglerna globalt. CLP måste
senast vara infört den 1 juni 2015.
Nedan finns en kort förklaring av GHSpiktogram. De åtföljs av signalord och
exempel på faroangivelser.
Signalord
Fara – exempel på faroangivelser
Fara
• Dödlig vid hudkontakt
Varning – exempel på faroangivelser
• Giftig vid hudkontakt
• Dödlig vid inandning
• Giftig vid inandning
Fara/Varning
• Kan orsaka allergi eller astma
•
Kan orsaka organskador
•
Symptom eller andningssvårigheter vid
inandning
•
Misstänks ge genetiska effekter
•
Misstänks orsaka cancer
•
Orsakar organskador
•
Kan ge genetiska effekter
•
Misstänks ge fortplantnings- eller
fosterskador
•
Kan orsaka cancer
•
Kan skada fortplantning eller foster
Varning
•
Skadlig vid hudkontakt
•
Skadlig vid inandning
•
Orsakar hudirrritation
•
Orsakar allvarlig ögonirritation
•
Kan orsaka irritation i luftvägar
•
Kan orsaka sömnighet eller yrsel
•
Kan orsaka en allergisk reaktion på huden
47
8.12 Globalt harmoniseringssystem (GHS)
Signalord
Fara – exempel på riskförklaringar
Fara
•
Orsakar allvarliga frät- och ögonskador
Varning – exempel på riskförklaringar
•
Orsakar allvarlig ögonskada
Fara/Varning
•
Extremt brandfarlig vätska och ånga
(flampunkt <23˚C och kokpunkt ≤35˚C)
•
Brandfarlig vätska och ånga
(flampunkt ≥23˚C och ≤60˚C)
•
Mycket brandfarlig vätska och ånga
(flampunkt <23˚C och kokpunkt >35˚C)
Varning
•
ycket giftigt för vattenorganismer
M
•
Mycket giftigt för vattenorganismer,
kan ge skadliga långtidseffekter
•
Giftigt för vattenorganismer
•
Skadlig för vattenorganismer
(ger inte symbol eller signalord)
•
Kan orsaka långtidseffekter i vattenmiljö
(ger inte symbol eller signalord)
48
9. Ytors resistens
I valet av ytbehandlingsmaterial är det ytterst viktigt
att känna till möbelns användningsområde – vilken typ
av möbel det gäller och i vilken miljö den ska användas.
Detta för att kunna välja rätt typ av material som ger
önskad yttålighet. Det finns många kravspecifikationer
för ytors motståndskraft. Bland dessa finns den tyska
DIN 68 861 standard, Möbeloberflächen, Verhalten bei
Chemischer Beanspruchung; IKEAs ytresistensstandard, den amerikanska standarden, ANSI/KCMA
A161.1, ”Recommended Performance and Construction
Standard for Kitchen and Vanity Cabinets” och den
brittiska FIRA:6250, ”Performance requirements for
Domestic and Contract Cabinet Furniture”.
9.1 Varierande resultat 50
9.2 Underlagets betydelse för testresultatet 50
9.3 Ytbehandlingsmaterial 51
9.4 Bered, applicera, torka och härda på rätt sätt 52
9.5 Stapling och paketering 52
9.6 Sammanfattning 52
49
9.1 Varierande resultat
Då och då uppfyller möbler inte ens de
lägsta ytkraven, vilket kan komma som en
otrevlig överraskning för tillverkaren, som
tidigare fått sina produkter godkända för
betydligt högre ytkrav. Vad beror då de
varierande resultaten på? Stor betydelse
har underlagets art och beskaffenhet, typ av
lackmaterial och applicerad mängd samt med
vilken noggrannhet ytbehandlingen gjorts.
Vid bearbetning och ytbehandling inom
träindustrin kan variationer i lokaltemperatur,
ventilation, luftfuktighet, ugnstemperatur och
torktider förekomma. Alla dessa variationer
påverkar slutresultatet och även lackens
slutgiltiga egenskaper vid tester enligt de
olika kraven.
9.2 Underlagets betydelse
för testresultatet
De förberedande momenten av underlaget
före lackering är mycket viktiga för att få
rätt förutsättningar för bra slutresultat.
Träputs och grundlacksslipning måste ske
med stor noggrannhet. Underlagets art och
beskaffenhet har stor betydelse:
•
Alla mjuka träslag är känsliga för repning
och slag. Massiv furu klarar sällan
repning. Det gör däremot furufaner på
spånskiva.
•
Det är svårt att få godkänt fettprov på
bok, eftersom fiberstrukturen i träet
medger att fett sprids under lackfilmen,
vilket syns mycket väl just på bok.
•
Porösa träslag med djupa porer kräver
behandling med kraftigt vätande
grundlack. Annars kan vätskor tränga
ner i underlaget och sprida sig under
lackfilmen.
50
•
Rödkärnan på furu och årsringarna kan
missfärgas om man testar med alkohol.
Undermåligt resultat kan också bero
på att harts lösts ut av lösningsmedel,
eventuellt också i kombination med
alltför hög härdtemperatur.
•
När märken efter vätske- eller
värmetester framträder på mörka träslag
eller mörkbetsade möbler – men inte
på ljusa träslag med motsvarande
ytbehandling – beror detta på att damm
och smuts lättare upptäcks på mörka,
blanka ytor. Fläckarna finns alltså även
på ljusa träslag men syns mindre mot den
ljusa bakgrunden.
9.3 Ytbehandlingsmaterial
Generella egenskaper hos de vanligaste
lacktyperna:
•
Cellulosalacker torkar genom att
lösningsmedlen avdunstar. De uppfyller
normalt enklare krav men har svårt
att leva upp till de krav som ställs på
bordsytor etc.
•
Enkomponent syrahärdande lacker
innehåller en svag syra, som startar
härdningsprocessen då lösningsmedlen
avdunstat. Härdningen kan påskyndas
genom god ventilation och tillförsel av
värme. Dessa lacker är normalt bättre än
cellulosalacker.
•
Tvåkomponent syrahärdande lacker
härdar snabbt i samband med att
lösningsmedlen avdunstar. Härdaren
tjänstgör som accelerator. Vid
rumstemperatur sker härdningen till
största delen under första dygnet.
Härdningsreaktionen kan avsevärt
påverkas genom god ventilation
och tillförsel av värme. Ju bättre
torkförhållanden lackmaterialet får
(ventilation och värme) desto bättre
uppfyller dessa lacker de olika kraven.
Inom gruppen finns en stor flora av
produkter med olika resistens, vissa
med resistens som svarar upp mot alla
kravkombinationer.
•
Polyuretanlacker härdar genom kemisk
reaktion mellan bindemedlen i lacken
och härdaren med viss koppling till
luftens fuktighet. Tork- och härdtiden
kan förkortas genom god ventilation
och tillförsel av värme. Härdaren är
mycket känslig för fukt. Därför måste
en öppnad förpackning omedelbart
återförslutas efter dosering. Som regel
kan inte härdaren lagras någon längre tid.
Rena polyuretanlacker har mycket god
resistens.
•
UV-lacker härdas med ultraviolett ljus
i speciella ugnar. Lackerna har oftast
mycket hög torrhalt och ger fylliga ytor
trots låga påläggsmängder.
Lagringstiden är kortare än för andra
lackmaterial, ca 3-4 månader. Klarar
oftast de högsta kraven.
•
Vattenburna lacker får inte utsättas för
låg temperatur då de appliceras eller
torkas. Bästa filmbildning och resistens
får man vid torkning i förhöjd temperatur
och med god ventilation. Dagens
vattenburna lacker klarar ofta höga
resistenskrav.
51
9.4 Bered, applicera, torka och
härda på rätt sätt
Följ alltid noggrant behandlingsanvisningar
och blandningsinstruktioner som finns
angivna i Sherwin-Williams datablad.
9.5 Stapling och paketering
Även om lackfilmen verkar vara härdad,
kan hög luftfuktighet, låg ugnstemperatur,
dålig ventilation eller låg nattemperatur
medföra att härdningen avstannat eller
blivit ofullständig. Alltför tidig stapling
kan ge defekter i form av glansfläckar och
sammanklibbningar. Den kan också medföra
att kvarvarande lösningsmedel binds i
lackfilmen och försämrar grundlackens
förankring till underlaget. Motsvarande
defekter uppkommer av wellpapp om
möbler emballeras innan lackfilmen är helt
uthärdad. Av dessa skäl är det viktigt att i sin
produktion införa rutiner för att säkerställa
god uthärdning. Likaså är det viktigt att
undvika ”kallagring” av nylackerat gods.
Rådgör med oss på Sherwin-Williams.
9.6 Sammanfattning
Lackfilm med hög resistens blir resultatet om
villkoren för ytbehandlingsprocessen följs.
Om testet resulterar i att den lackerade ytan
inte upp-fyller önskade krav kontrollera då
nedanstående och se om det brustit på någon
viktig punkt:
• D
ålig ventilation, låg temperatur
eller hög luftfuktighet under
ytbehandlingsprocessen
• F uktigt underlag, vattenbetsning eller
olämplig lagring i hög luftfuktighet
• För tunna lackskikt
• För tidig stapling eller paketering
• Ofullständig omrörning av lacken
• ” Gammal” lackblandning eller gammal
enkomponentlack har använts
• Ö
verdosering eller underdosering av
härdaren
52
• M
ikroskopiska luftblåsor i lackfilmen,
som bl.a. kan bero på för kallt
underlag, felaktig förtunning, för hög
viskositet vid appliceringen, defekt
appliceringsutrustning etc.
• Olämpligt underlag
• ” Gammal” eller olämpligt lagrad
uretanhärdare
• O
lämpligt lackmaterial eller
kombinationer av lacker
10. Felsökning
Att hitta ett fel på en belagd yta är ganska lätt, men
att hitta orsaken kan vara svårare. Enligt vår erfarenhet
beror de flesta ytbehandlingsproblem på variationer i
processen, inte på produkten. Först, om ni har ett
dokumenterat ytbehandlingssystem, kolla så att ni
följer det och om problemen kvarstår, kontrollera då
varje steg i processen. Det är många parametrar som
påverkar ytbehandlingsprocessen och ni måste
bekräfta var och en av dem, en i taget, om inte källan
till problemet är uppenbart. Detta innebär att lokalisera
det steg i processen där problemet finns, och det
enklaste sättet att göra det på är att följa processen
bakåt. När du hittar det steg i processen som orsakar
problemet, t.ex. torkningen, appliceringen eller
slipningen, använd Fakta om ytbehandling för att lösa
problemet.
10.1 Appliceringsproblem 54
10.2 Tork-/härdarproblem 10.1.1 Sprutning
10.2.1 Lufttorkning
10.1.2 Ridåapplicering
10.2.2 Snabbtorkning
10.1.3 Valsapplicering
10.2.3 UV-härdning
59
10.1.4 Printing
53
10.1 Appliceringsproblem
10.1.1 Sprutning
”Blå” kanter
Blåsbildning
Kratrar
Lyftning / Resning
Möjliga orsaker
Lösningar
Alltför skarpa kanter
Öka kantens radie antingen genom borstslip
eller i träbearbetningsprocessen
Alltför låg viskositet
Öka viskositeten
Slipat igenom hörnen vid slipning av grundlack
Använd ett finare papper när ni slipar grunden
Luft från underlaget
Lägre viskositet
Felaktig förtunning har använts
Långsammare förtunning
Underlaget förorenat av silikon eller olja
Lokalisera föroreningskällan (smörjning av
träbearbetningsutrustning, kompressorsystem,
krämer, ventilationspackningar)
Tryckluft förorenad av vatten eller olja
Kontakta Sherwin-Williams för rådgivning
Alltför kraftigt skikt topplack applicerat
Slipa ner till ”trären” yta
Topplack applicerad innan underliggande skikt helt
härdat
Kontakta Sherwin-Williams om inte orsaken till
defekten är utredd
Olämplig kombination av grund- och topplack (kan
även gälla förbehandlat underlag)
Detaljerna har varit för tätt staplade under torkningen eller luftcirkulationen otillräcklig i tork-utrymmet
Felaktig mängd härdare
Blåsbildning
Apelsinskal
Felaktig förtunning har använts
Byt förtunning
Läckage i sprutpistolens kanaler eller på
sugslangen till högtryckssprutan
Kontrollera utrustningen
Alltför hög viskositet
Slipa ner defekta ytor
Felaktig förtunning har använts
Reparera bristerna enligt beskrivning
För stor skillnad i temperatur mellan underlag
och lackmaterial
Om nödvändigt, byt till en långsammare
förtunning
Felaktigt luft-/vätsketryck vid sprutning eller felaktigt avstånd mellan pistol och underlag
Överdriven luftcirkulation (drag) i sprutnings­området
Ytbehandlingsmaterialet för kallt
54
10.1.1 Sprutning
Nålstick
Rinningar på kanter
Ränder
Möjliga orsaker
Lösningar
För lite och för torr sprutning av grundmaterialet
Slipa ner defekta ytor
Alltför kraftig påläggning vid varm temperatur eller
på varmt underlag
Kontrollera viskositeten på lackmaterialet
Poröst underlag (board, spånskiva etc.)
Om nödvändigt, använd en långsammare
förtunning
Felaktig förtunning har använts
Inför andra förändringar/åtgärder för att
förhindra nålstick
Alltför tjockt lackskikt applicerat
Applicera mindre mängd
Alltför långsam förtunning
Byt till en snabbare förtunning
Alltför låg viskositet
Höj viskositeten
Felaktig vinkel på pistolen
(automatsprutmaskin)
Ändra vinkel på pistolen
Defekter eller föroreningar i sprutmunstycken
Kontrollera och rengör munstyckena
Felaktig sprutinställning
Kontrollera pistolernas placering och sprutbredd
Bandhastigheten överensstämmer inte med sprutpistolernas tvärgående hastighet
Synkronisera band- och tvärgående hastighet
Möjliga orsaker
Lösningar
Alltför skarpa kanter
Öka radien på hörnen antingen med borstslip eller i
träbearbetningsprocessen
Alltför låg viskositet
Öka viskositeten
Genomslipning av kanter vid slipning av grunden
Använd ett finare slippapper vid slipning av grunden
Elektriskt laddade paneler
Förbind alla maskiner med varandra med en
kopparkabel
10.1.2 Ridåapplicering
”Blå” kanter
Gråstick
Jorda alla maskiner
Installera avjoningsutrustning före
ridåmaskinen
Glans- och
kulörvariationer
Rinning på kanter
Knivarna i ridåmaskinen är inte parallella
Justera knivarna så att de är parallella
Ridån rör sig fram och tillbaka medan den applicerar
vilket resulterar i en ojämn appliceringsmängd
Skärma av ridån från luftrörelser
Alltför hög bandhastighet
Sänk bandhastigheten
Kombinationen påläggning – förtunning är inte
optimal
Kontakta Sherwin-Williams
55
10.1 Appliceringsproblem
10.1.2 Ridåapplicering
”Blink” vid
ridåapplicering
Möjliga orsaker
Lösningar
Luftbubblor i ytbehandlingsmaterialet
Minska ridåns fallhöjd
Ytbehandlingsmaterialet har felaktig ytspänning
eller reologi
Kontrollera att färgrännan i ridåhuvudet
finns på plats
Kontrollera att ”splashplåten” i återloppskaret finns
på plats
Se till att ridåhuvudet är fyllt och att lack i lugnt
flöde rinner ut genom en överloppsventil
Se över förutsättningarna för ett lugnt
färgomlopp
Se upp med pumpläckage som ”slår” in luft i lacken
Avskilj blåsor och skum genom filtrering
med t.ex. strumpa i utloppet
Kontakta Sherwin-Williams
10.1.3 Valsapplicering
Spökbild av föregående
panel
Möjliga orsaker
Lösningar
Appliceringsvalsen återfuktas inte till samma nivå
som för föregående panel
Montera en skrapa på appliceringsvalsen
Kontakta Sherwin-Williams
Randigt resultat på tvären
Olika hastigheter på band och appliceringsvals
Kontrollera appliceringsvals och bandhastighet
(valsar måste vara rena)
Skador på appliceringsvalsen
Kontrollera eventuella skador i applicerings-valsen
Alltför högt nedåttryck på appliceringsvalsen
Använd lägre nedåttryck
För högt tryck mellan rakel och appliceringsvals
Släpp på trycket mellan valsarna
Doseringsvalsen går i motsatt riktning med för
hög hastighet
Sakta ner den motgående doseringsvalsen
Inte tillräckligt mycket material mellan valsarna när
doseringsvalsen körs i motsatt riktning
Öka pumptrycket
Bärlager i antingen valsar eller band är skadade
Byt lager
Spökbild av föregående panel, se ovan
56
10.1.3 Valsapplicering
Möjliga orsaker
Randigt resultat,
längsgående
Lösningar
Skadad rakel på doseringsvals, eller om
det är en lättspackelmaskin, rakeln
på glättvalsen
Skadad appliceringsvals
Skyddsluckan i UV-ugnen sitter för lågt vid
matningen
Spökbild av föregående panel, se föregående stycke
Grova fläckar vid
användning av lättspackel
Grov yta
Skrapmärken och
klackbildning
Betskulör för mörk eller
för ljus
För stor variation på underlagets tjocklek.
Glättvalsen når inte låga partier
Kalibrera underlaget
För mycket slipning längs kanterna på underlaget.
Glättvalsen når inte rundade kanter
Kontrollera slipningsprocessen
För lite applicering vid användning av Opti-roller
Kontrollera påläggsmängd
Felaktig appliceringsmängd, kan vara för lite, eller
för mycket
Mindre påläggsmängd
Viskositeten för materialet är för hög för denna
applicering
Byt produkt
Alltför mjuk appliceringsvals
Byt till hårdare appliceringsvals
Hastigheten på appliceringsvalsen och
transportbandet är inte synkroniserat
Justera hastigheten på appliceringsvalsen
Glättvalsen går för fort eller med för högt tryck
Sänk hastigheten på glättningsvalsen och/eller
släpp trycket
För mycket material appliceras innan glättning vid
spackling
Minska appliceringsmängden i lättspackelmaskinen
genom att pressa ihop rakel och appliceringsvals,
eller ändra hastigheten på rakelvalsen
Alltför hård (ljus) eller mjuk (mörk) betsvals
Om möjligt, byt betsvals
Träslipning alltför fin (ljus) eller för grov (mörk)
Kontrollera träslipningsprocessen
Kontakta Sherwin-Williams
Otäckta fläckar
Dålig kalibrering av underlaget
Förbättra kalibreringen
Byt till mjukare appliceringsvalsar
Kontrollera appliceringsvalsarnas tryck
mot underlaget
57
10.1 Appliceringsproblem
10.1.4 Printing
Oskarpt tryck
Svagt tryck
Färgdrivning
58
Möjliga orsaker
Lösningar
Synkroniseringen mellan appliceringsvalsarna
är inte igång
Kontrollera synkroniseringen
Felaktig viskositet
Kontrollera viskositeten på tryckfärgerna
Grundlagret är inte tillräckligt slätt
Garantera att rätt mängd grundfärg appliceras
Appliceringsvalsen har för högt tryck mot underlaget
Släpp trycket för appliceringsvalsen mot underlaget
Felaktig viskositet
Kontrollera viskositeten på tryckfärgerna
Felaktig temperatur (hög eller låg) på underlaget
Kontrollera yttemperaturen på underlaget innan
tryckning
Felaktig viskositet
Kontrollera viskositeten
Felaktig temperatur på tryckfärgerna
Säkerställ att temperaturen på färgerna är ok och att
färg för påfyllning håller samma temperatur
Yttemperaturen är felaktig
Kontrollera yttemperaturen på underlaget
innan tryckning
Dålig UV-härdning av tidigare lager
(grund och/eller tryckfärger)
Mät UV-lampor och säkerställ att kraft och
toppvärden är enligt föreskrivna specifikationer
10.2 Tork-/härdarproblem
10.2.1 Lufttorkning
Möjliga orsaker
Lösningar
Fuktig omgivning i kombination med snabb
förtunning
Byt till en långsammare förtunning och, om
möjligt, försök öka lufttemperaturen
Vattnet har inte dunstat färdigt i vattenburet
UV-material
Ändra inställning på torken. Öka antingen tid,
lufthastighet eller temperatur
Extrem mängd mikrobubblor
Se avsnittet om ”mikrobubblor” i kapitlet
om sprutning
Blåsbildning
Luft från underlaget
Change to a slower thinner
Sprickor
Alltför låg temperatur vid torkning
av vattenburet material
Slipa ner till trärent och ombehandla
För stor mängd härdare i syrahärdande system
Kontrollera blandningsinstruktionen
Vitanlöpning (Blushing)
Kontrollera torkförhållandena
Mud cracking
Dålig vidhäftning /
Flagning
Mjuk film / Dålig torkning
För mycket luftrörelse vid torkning
(vattenburet material)
Försök minimera luftrörelser i torkområdet
För hög påläggsmängd
(vattenburet material)
Minska påläggsmängden
Dålig eller ingen slipning mellan
ytbehandlingslagren
Kontrollera att grunden har slipats ordentligt
innan nästa lager läggs på
För lång tid har gått mellan slipning och lackning
Slipa ytan lätt igen
Ytbehandlingen har torrsprutats
Försök spruta ett helt vått lager, byt till en
långsammare förtunning
För mycket katalysator har använts
Säkerställ att mängden katalysator är rätt
En del folier och plaster är olämpliga för
ytbehandling eller kräver slipning före beläggning
Slipa folien grundligt, byt folie eller applicera en
speciell vidhäftningsgrund
Dålig kombination av ytbehandlingssystem.
En del vattenburet material har dålig vidhäftning till
andra typer av ytbehandlingsmaterial
Kontakta Sherwin-Williams
Ytan är inte helt härdad på grund av för låg
temperatur eller för kort torktid
Kontrollera temperaturen
Temperaturen har varit för låg vid torkning över
natten.
Utöka torktiden
Fel mängd härdare har använts
Kontrollera att temperaturen inte sjunker efter
arbetstid om det ska torka över natt
Härdaren har påverkats av fukt (PU-system)
Säkerställ att rätt mängd härdare används
Byt härdare (PU-system), håll alltid
härdarbehållaren stängd
59
10.2 Tork-/härdarproblem
10.2.2 Snabbtorkning
Klibb i stapel
Möjliga orsaker
Lösningar
Yttemperaturen är för hög vid stapling
Om möjligt, kyl ytan före stapling
För kort torktid
Stapla lägre
Temperaturen i ugnarna är för låg
Öka torktiden
Avkylningssektionen fungerar inte
Höj temperaturen i ugnarnas
För hög påläggsmängd
Kontrollera att avkylningssektionen fungerar
UV-ugnen fungerar inte ordentligt
(vattenburet UV-material)
Kontrollera påläggsmängden
Härdarmängden för låg
Kontrollera energi- och toppvärden för UV-ugnen
Säkerställ att mängden härdare är korrekt
60
10.2.2 Snabbtorkning
Vitanlöpning
Möjliga orsaker
Lösningar
Vattnet har inte dunstat helt i vattenburet
UV-material
Öka ugnstemperaturen, lufthastigheten och torktiden
Lägg på mindre
Blåsbildning
För mycket IR-effekt
Minska IR-effekten
För hög temperatur i ugnarna
Sänk temperaturen i ugnarna
Höj temperaturen i flash-off-sektionen
Mattfläckar
Blåsor som har brustit för sent lämnar matta fläckar.
Vanligast när man använder ridåmaskin
Försök minimera blåsbildning i ridåmaskinen
Byt till en långsammare förtunning
Kontakta Sherwin-Williams
Mikroblåsor
Se kapitlet om sprutning
Se kapitlet om sprutning
För hög IR-energi
Sänk IR-energin
Höj temperaturen i flash-off-sektionen
Mud cracking
Ytfilmen täcker innan det mesta av vattnet har
avdunstat
Minska lufthastigheten i flash-off-sektionen
För hög påläggsmängd
Lägg på mindre
Kontakta Sherwin-Williams
Dålig vidhäftning /
Flagning
Harts / Kåda migrering
Dålig eller ingen slipning mellan lagren
Kontrollera att grunden är ordentligt slipad
innan nästa lager läggs på
För lång tid har gått mellan slipning och lackning
Slipa ytan lätt igen
Ytan torrsprutad
Försök spruta ett helt vått lager, byt till en
långsammare förtunning
För mycket katalysator har använts
Säkerställ att mängden katalysator är rätt
En del folier och plaster är olämpliga för
ytbehandling eller kräver slipning före ytbehandling
Slipa folien grundligt, byt folie eller applicera
en speciell vidhäftningsgrund
Dålig kombination av ytbehandlingssystem.
En del vattenbaserade material har dålig vidhäftning
till andra typer av ytbehandlingsmaterial
Kontakta Sherwin-Williams
Hartsrikt trä, som furu, torkas vid för hög
temperatur
Sänk ugnstemperaturen och IR-energin så att
yttemperaturen på underlaget stannar under 45°C
under torkningsprocessen
61
10.2.3 UV-härdning
Möjliga orsaker
Lösningar
Lukt
UV-materialet inte fullständigt härdat
Kontrollera energi- och toppvärden på UVlamporna samt reflektorer
Färg
En del UV-lacker kan gulna vid härdning
Byt till en annan produkt
Felaktig bets har använts under UV-behandlingen
Vänta, en del inledande gulningar försvinner efter
någon timme
Felaktig påläggsmängd
Kontrollera påläggsmängd
Annan kvalitet eller producent av underlaget jämfört
med vid starttillfället
Jämför originalunderlag med nuvarande och byt
antingen tillbaka eller ställ om färgen
Tunt lager av topplack ger lägre glans
Ändra påläggsmängd
Tjockt lager av topplack ger högre glans
Ändra energi och/eller höjd på första lampan
Om UV-energin och toppen på första UV-lampan är
låg så blir glansen låg
Försök att sänka yttemperaturen. Stäng av lampor
i föregående ugnar, men säkerställ att kraften är
verksam
Hög yttemperatur på underlaget ger lägre glans
Kontrollera energin hos alla lampor i linan
Glans, låg / hög
Dålig härdning av föregående lager kan påverka
glansen (upp eller ner)
Slöjor
Dålig härdning kan visa sig som slöjor flera veckor
efter applicering
Kontrollera UV-energi och topp regelbundet
Dålig vidhäftning /
Flagning
Dålig slipning
Förbättra slipningen
Dålig härdning
Kontrollera UV-energi och topp
För bra härdning av föregående lager
Kontrollera påläggsmängd
För hög påläggsmängd
Repkänslig yta
62
Dålig härdning
Kontrollera UV-energi och topp
För lite påläggsmängd
Kontrollera påläggsmängd
Fel produkt för denna applicering
Kontakta Sherwin-Williams
Sherwin-Williams – Your Coating Solutions Partner
Genom Product Finishes division är Sherwin-Williams en ledande aktör inom industriell ytbehandling som levererar lokala ytbehandlingslösningar i global skala till OEM-företag och underleverantörer. Med hjälp av våra dedikerade ytbehandlingsexperter tillför Sherwin-Williams mervärde till ytbehandlingsprocessen genom att erbjuda teknisk assistans på plats, skräddarsydda produkter, färg- och designservice, samt hjälp och
expertis med processförbättrande åtgärder. Sherwin-Williams drar nytta av en infrastruktur som spänner över sex kontinenter och tillhandahåller
innovativa ytbehandlingsprodukter i såväl vätske- som pulverform för att skydda trä, metall och plast, samt utrustning och tillbehör som används
vid applicering av ytbehandlingar. För en bättre finish, fråga Sherwin-Williams.
Sherwin-Williams Sweden AB
Industrigatan 5 | SE-195 60 Arlandastad | Sweden
Phone +46 (0)381 261 00 | Fax +46 (0)381 261 99
www.sherwin-williams.eu