Transcript OB-buss omkörd med ljusets hastighet

REPORTAGE TEKNIKUTVECKLING
OB-buss omkörd med ljusets hastig
Twentyfoursevens enorma utrustningslager i Filmhuset i Stockholm.
Efter visiten läser jag mina anteckningar och inser att den tekniska
utvecklingen kan komma att te sig
skrämmande för en del.
OB-bussen har länge varit lika central i tv-sammanhang som Lennart Hyland. Det är en hubb
för all extern produktion och en trygg dörr att stänga om sig för ett stressat sändningsteam.
Men tiden kommer ikapp verkligheten och när Twentyfourseven slår på uppmärksamhetstrumman är det för att meddela att man ritar om kartan. Bildproducenterna ska in i värmen.
Text och foto: Jonatan Kruse
Och bussarna rulla mot pension och garageuppställning.
16
D
en här historien slutar med
en gravöl, en tveksam blick
och nostalgiskt leende. Och
den börjar i korridorerna på
Filmhuset i Stockholm, där uthyrningsföretaget Twentyfourseven har lager
och administration. Kent Lundgren är
verkställande direktör, en alert man med
telefonsnäcka i örat och golfpokalerna
prydligt uppställda bakom skrivbordet.
Han har just ritat om kartan för all världens tv-produktion när Monitor hälsar
på, och kaffet väntar rykande vid konferensbordet.
– Man kan säga att ljusets hastighet
både är den röda tråden i projektet, och
den stora utmaningen, börjar han medan
dörrarna till whiteboarden ställs på vid
gavel. Idén är inte revolutionerande säger
han vidare, men konsekvenserna är det.
Vi ligger rätt i tiden med detta.
Kent Lundgrens idé handlar om att
betrakta den externa tv-produktionen
som tre konkreta fundament.
På Arenan sker det som kamerateamet
dokumenterar, i OB-bussen skapas ett
tv-program av ett antal kamerasignaler,
ljudmeddelanden och videoband. Och i
utsändningen skickas den färdiga signalen vidare för distribution till mottagare
och publik.
– Bilden blir ännu tydligare om vi
ritar en kabel mellan varje fundament,
förklarar Kent och greppar rödpennan,
det är fyrahundra meter fiberkabel från
Arenan till bussen och fyrtio meter kabel
från bussen till utsändningen.
Whiteboarden lyser av blåa, röda och
gröna illustrationer och det går upp för
mig vad som står näst på tur. Kent sätter
ett rött kryss över OB-bussen.
– Vi behåller bussen men tar bort hjulen,
förklarar Kent pedagogiskt. Den behöver
inte åka någonstans. Istället förlänger vi
fiberkabeln till fyrahundra kilometer! Med
ljusets hastighet som referensmått är tidsskillnaderna i princip omätbara. Kvar blir
samma struktur, samma sändningsrutin.
Med skillnaden att bussen aldrig lämnar
garaget, vi bygger in kontrollrummen hos
oss på filmhuset istället!
ghet
TWENTYFOURSEVEN
Best in show på IBC
Ljusets hastighet är som bekant en grundläggande egenskap i rumtiden, och vilar konstant
på blygsamma 299 732 458 meter per sekund.
Åtminstone trodde man det tills nyligen,
hastigheten kan vara något ytterligare lite
snabbare, mer om det i ett annat sammanhang. Mot ljusets hastighet står inga jordiska
perspektiv att uppleva, vi känner exempelvis
inte av en pizza som försenats tre jordvarv
med ljusets hastighet från ugnen. På samma
sätt kan Kent Lundgren och Twentyfourseven
vara lugna så fort bildsignalerna väl taxat in
på den fiberoptiska supermotorvägen, väl där
finns inga hinder som försenar och fördröjer.
– Jag tror inte vi är först med att tänka
tanken, men vi är först med att förverkliga idén
och kommersialisera den. IBC har belönat
oss med Best In Show för vårt genombrott,
som vi har gjort i samarbete med Telia Sonera
International Carrier, Net Insight och Sony,
och vi har bevisat att det verkligen fungerar.
I detalj handlar systemet om att kamerateamet placerar sig som vanligt vid en inspelningsplats. Men istället för en buss, kopplar
man in sig i ett enklare gränssnitt som å ena
sidan har uttag för teamets alla kontakter, å
andra sidan är uppkopplat mot ett befintligt
fibernät från Telia Sonera.
– Vi går i samma kablar som internet,
förklarar Kent, men med eget protokoll och
egen dedikerad bandbredd. Vi påverkas alltså
inte av om någon börjar surfa film eller snacka
bildtelefon någonstans, skrattar han.
Väl på fibermotorvägen är avståndet oväsentligt så länge signalen inte försenas av
fler vägskäl eller omkopplingar. Stockholm –
Avesta eller Stockholm – London är likgiltigt.
– På IBC demade vi Stockholm – London
oavbrutet i fem dagar utan latency, förklarar
Kent. Systemet håller tätt.
Väl hos mottagaren kodas signalerna tillbaka till bild, ljud och dubbelriktad metadata
för att hitta in i ett kontrollrum identiskt med
det som en OB-buss erbjuder. Samma antal
kameror och skärmar, samma intercomsystem
och samma gränssnitt för bildingenjören som
alla är vana vid. Same same. Men hjulen under
bussen har bytts mot en förlängningskabel.
Föredragspaus och frågestund…
Ett begrepp har nämnts i förbifarten men borde
vara projektets svåraste flaskhals: Latency.
Ordet är synonymt med tröghet och återkommer i alla möjliga sammanhang, svårast
har den stackars musikern som har latency i
sin återhörning och hör ett svagt, irriterande
eko på sin röst i sina lurar. Latency är som
damm, alla har det, alla försöker få bort det.
– Vi har bara den latency som ljusets has-
tighet ger. Den latency som finns är omärkbar,
och påverkar inte arbetsflödet. Vi har låtit
yrkesverksamma känna på instrumenten och
de upplever inga förseningar.
Systemet är inte tidskritiskt vad gäller
själva ljud/bildsignalen, en fotbollsmatch kan
vara flera sekunder sen i systemen utan att
någon lägger märke till det. Värre är det med
all dubbelriktad återkoppling som måste vara
omedelbar. En bildingenjör som ställer bländare måste känna bländarstegen i fingrarna,
annars blir det segt som ett datorspel över
nätet. Intercomsystemet är dubbelriktat och
har nolltolerans vad gäller latency, annars hör
de samtalande sina egna röster förskjutna.
Kort sagt är det latencyn, och hanteringen av
den som kan hjälpa eller stjälpa ett sånt här
projekt på idéstadiet.
– Vi har helt ovetenskapligt låtit yrkesmänniskor recensera våra resultat, förklarar Kent
Lundgren, de känner i fingrarna vad som är
acceptabelt och inte. Och till oss ger man
tummen upp!
På frågan om hur man hanterat latencyn på
kodnivå ges inga svar, förutom att ansökan om
patent är inlämnade. Dedikerad bandbredd och
effektiva transportsystem är en del av svaret,
resten är hemligt.
– Systemen klarar av den kvalitet och upplösning vi kräver av den, 12-kameror MPEG2
”Vi går i samma kablar som internet, förklarar Kent, men med eget protokoll och egen
dedikerad bandbredd.”
Snabbare än ljuset! När OB-bussarna körs om går det med
Ljusets Hastighet – och farbror Einstein i tidningen på skrivbordet
är med på noterna!
17
Text: Björn Egerth
REPORTAGE TEKNIKUTVECKLING
OB-buss omkörd med ljusets hastig
18
HD är inga som helst problem för oss. Vi
har kört okomprimerat i tester, vi kör vanlig
SD för den som önskar det. Bandbredden
räcker till för oss.
Teknikutveckling = uppsägningar?
Liten paus och eftertanke, tekniken är
rätt självklart. Liksom idén, varför skyffla
signaler via buss när det går lika bra med
kabel? I takt med att bredbandiga fibernät
byggts ut över landet är själva infrastrukturen för idén färdig, kablarna är redan
dragna. Överallt där fiberpunkterna finns
är det tekniskt möjligt att koppla upp sig
och alltså lämna bussen därhemma. Men
hur är det med själva sändningskulturen.
Ökar programkvaliteten? Hur smakar producentkaffet när det bryggs på filmhuset
istället för ute på fältet? Har Twentyfourseven tänkt på det?
– OB-bussen kommer att finnas kvar.
Tanken är inte att fjärrstyra melodifestivalen eller VM i hockey. Vissa produktioner
kommer fortsätta kräva att ha sändningsteamet på plats och då är bussen ett
måste. Vår idé fungerar bäst med det vi
kallar industri-tv, mindre sändningar med
standarduppställningar som tv-folket hanterar i sömnen. Där finns sällan behov av
en bildproducent på plats som går igenom
kamerapositionerna, sådana inspelningar
gör man utantill.
En litet stänk av besparingsiver skymtar
från Kent Lundgren, handlar det om neddragningar?
– Nog kan man säga att vår lösning
är mer kostnadseffektiv än att skicka ut
bussar, det innebär mer pengar framför
kameran än bakom.
Hur påverkas programkvaliteten?
– Knappast negativt, som sagt, man
slipper använda budgeten till bussdäck.
Å andra sidan är det här inte produktioner
som svänger så jättemycket upp eller ned
beroende på var bildproducenterna sitter.
Det ligger en dagstidning på skrivbordet,
Einsteins envisa tryne skymtar ovanför
rubriken. Det är storyn om italienarna som
lyckats överskrida ljusets hastighet och
med det fått fysikens grundlagar att gunga.
Det visades sig sedan vara ett räknefel,
men debatten var rätt i tiden för Twentyfourseven. Avgörande för både latency,
bandbredd och överföringshastighet är
användningen av högkapacitetsfiber, något
annat hade varit otänkbart. Och vad kunde
passa bättre på IBC än en bild på Einstein
som släpper momsen på ljusets maxfart?
– Vi har varit flera att utveckla detta,
och jag är säker på att grundidén väckts
lite överallt i världen de senaste åren.
Men faktum att det är vi och inga andra
som går från idé till verklighet, och som
kammar hem ett av IBC:s storpris, säger
Är det dags för den gamle trotjänaren, OB-bussen, att pensionera sig månntro,
nu när ny broadcastteknik gör sig gällande?
något om kvaliteten i projektet. Det här är
epokgörande för branschen.
Inte så dumt…
Ett kort möte går mot sitt slut. När vi skiljs
åt i lageravdelningen läser jag igenom
anteckningarna som snabbast och hör
ekot av halva producentmarknaden jämra
sig åt nytänkandet – de som anser att
bussen är mer än en teknisk nödvändighet.
Kent Lundgren tänker sig en hel serie
kontrollrum på Filmhuset i Stockholm,
där man enkelt bokar in tider för arbete.
Sedan gör man tv av inkommande signaler
från hela landet. Att kunden sedan har en
valmöjlighet att välja var bildproducenten
ska vara – på arenan (on location) eller i
kontrollrummet låter intressant.
Jag passerar min kompis bildproducenten vid SVT bara några minuter därifrån. Skriver ”Gravöl” på en Bedarö och
överraskar honom med ett flin. Får en
tveksam blick och ett nostalgiskt leende
när jag berättar om utvecklingen som
ligger framför.
– Pensionera OB-bussarna? Lycka till,
blir hans spontana svar. Men eftertanken
kommer när man läser på ölflaskan.
– Vi har varit med om tekniksprång förut,
resonerar han. Och idén att byta bussar
mot förlängningskabel kanske inte är så
dum när man tänker efter!
Kent Lundgren, vd på Twentyfourseven, förklarar sin
vision att förlänga kabeln mellan Arena och Buss.
Straxt efter sätter han ett rött kryss över bussen.
ghet
TWENTYFOURSEVEN
Kort om Twentyfourseven
Twentyfourseven grundades 1996 och har idag kontor i Sverige, Danmark, Norge och
Finland. Twentyfourseven Holding AB ägs av Nordic Viking Holding AB (50%), Inter
IKEA Investments AB (35%) och Layline Partners AB (15%).
Twentyfourseven levererar tekniska lösningar för tv, film, sport och andra evenemang.
Man står för kunskap och utrustning som behövs för en lyckad produktion. Man ser
till kundernas behov och arbetar ”world-wide”. Under åren har Twentyfourseven levererat hundratusentals timmar av tv-produktion, program inspelade i olika miljöer,
i olika klimat.
Den tekniska utrustningen som används för tv- och filmproduktion, används även på
konserter och olika evenemang. Twentyfourseven erbjuder:
• teknik till produktioner och arrangemang där den senaste tekniken och produktionsmetoderna alltid används.
• möjlighet att hyra utrustning per dag, vecka, månad eller år.
• service och support under produktion.
• inga dolda kostnader i form av personal, service eller underhåll finns.
• vi är oberoende och har ingen bindande relationer till andra medier eller företag
produktion
Läs mer om Twentyforseven på www.twentyfourseven.se
Live broadcast mellan IBC och Stockholm
På IBC i september visadeTwentyfourseven tillsammans medTelia Sonera International
Carrier upp sin expertis genom en spännande och innovativ lösning – Distans Outside
Broadcast, DOB – som utnyttjar de möjligheter som fiber ger.
Kamerorna är kvar, som vanligt. Men vägen till bussen blir längre än
ett promenadstråk nu, fotograferna kommunicerar med sändningsledningen centralt.
Det producerades och sändes live från kontrollrummet på IBC Amsterdam i HD
medan studion med kameror, mikrofoner, och så vidare var på Kungliga Tennishallen
i Stockholm.
Broadcast-sektorn förändras snabbt och ny teknik stretchar gränserna då det gäller
tv-produktion. DOB tillhör den nya tekniken.
Ljuskabel. Och idén att förlänga från 400 meter, till 400 kilometer, kanske inte är
så dum.
19