Transcript Kungen är hotad Andra raser lika bra

Svetten rann
på radarhöjden
Vårt finaste
instrument
Esterna går inte
att slå
Porträttet:
– Sluta pinka revir
”Ni blir ett elitförband”. Insatskompaniet i Bohus-Dalgruppen lovordades. 4
En hundnos kan skilja mellan ett astronomiskt antal
doftblandningar. 16
Men Dalarna är starka och
färska Vadstena överraskade
i ungdomstävlingen. 23
Irma Palm vill använda de
instruktörsresurser som finns
på bästa sätt. 26
4
2003
Kungen är hotad
Andra raser lika bra
Regeringen bromsar i blindo
U
nder sommaren har ettusen hemvärnssoldater försvunnit från organisationen. Vi vet inte särskilt mycket om
dem. I den centrala statistiken dyker de upp först
i början av nästa år – utan förklaring till avhoppet.
Flertalet har troligen inte gjort särskilt många timmar eller ingen tid alls de senaste åren. De kan
också tillhöra en äldre generation som inte känner
igen sig i det nya hemvärnet eller helt enkelt tappat orken.
Ett visst antal kan vidare höra hemma i den kategori av närmare 40 procent som någon gång funderat på att lämna på grund av missnöje med cheferna, små möjligheter att påverka eller förväntningar som inte uppfyllts. Så många umgicks i alla
fall med planer på att sluta enligt en undersökning
som gjordes vid Göteborgs universitet 1997.
Antagligen krävs inte mycket för att personal
som är frustrerad ska få en impuls att överge hemvärnet. Årets besparingar kan vara droppen.
Kanske inte bristen på övningar i sig, utan snarare
symbolvärdet av upprepade ekonomiska kallduschar.
Både försvarsministern och ÖB menar säkert vad
de säger när de talar väl om det folkförankrade för-
svaret. Men när sedan regeringen drar i bromsen
för de offentliga utgifterna sker detta utan någon
analys av effekterna på vår lilla del av försvarsbudgeten. Man överlåter bara till högkvarteret att
ta ut den anbefallda reduceringen inom given
ram. Inget undantag görs för hemvärnet, även om
vi varnat för att frivilliga som slutar är förlorade
för alltid.
Faktum är att försvarsanslaget går till en massa
saker som inte ger någon försvarseffekt alls och
inte kan påverkas på kort sikt: Stora notor för dyr
materiel som vi aldrig får någon nytta av, avvecklingskostnader som skenat iväg, oväntat många
officerare som gått med frikostiga avtalspensioner,
fasta kostnader som tillhör en gammal försvarsstruktur. Reduceringarna slår därför direkt mot utbildningen och förbandsverksamheten, även om
summorna kan tyckas obetydliga.
Om de försvarsfientliga partierna lyckas trumfa
igenom någon av de två lägsta nivåerna på försvarsbeslutet 2004 kan hemvärnståget spåra ur.
Låt oss hoppas att mer sansade försvarspolitiska
krafter kan hålla emot.
4 Inspekterad. Bohus-Dalgruppen
FOTO: ANDERS KÄMPE
ULF IVARSSON
chefredaktör
22 Maskrosor till lunch
Öva ihop är bästa sättet att undvika
kulturkrockar.
Popuplärt med överlevnadskurs.
24 Tattoo i Ystad
8 Hemvärnsnytt
Ny svältkur för hemvärnet.
14 Tingsspecial
26 Porträttet
32 ”Skiten ska bort”
Oljesaneringen efter Fu Shan Hai blev ett
skolexempel på territoriell samverkan.
16 Kungen får konkurrens
Omslagsbilden. Schäfern inte
alltid bäst för bevakning.
FOTO: ANDERS KÄMPE
Hundnosen är oöverträffad för att lösa
hemvärnets bevakningsuppgifter.
20 Bilden
34 Debatt
39 Kultur
TIDSKRIFTEN HEMVÄRNET PÅ INTERNET: www.hemvarnet.mil.se/hemvarnet/
Nummer 4. September 2003. Årgång 63
Tidskrift
för allmänna hemvärnet
och driftvärnet
Besöksadress
Lidingövägen 28
Stockholm
Postadress
Tidskriften Hemvärnet,
107 85 Stockholm
Tel: 08-788 75 00
Fax: 08-664 57 90
REDAKTION
Chefredaktör och ansvarig utgivare: Ulf Ivarsson
Tel: 08-788 97 38. E-post: [email protected]
Stf ansvarig utgivare: Lars Brink
Redaktionsassistent: Pia-Lena Jansson
Tel: 08-788 97 15.
E-post: [email protected]
Grafisk form: Barbro Forsberg
Tel: 08-669 66 60. E-post: [email protected]
ANNONSER
Bengtsson & Sundström Media
Tel: 08-10 39 20. Fax: 10 39 15
E-post: [email protected]
PRENUMERATION Helår/6 nr: 150:Postgiro: 456177-5. Bankgiro: 726-9764
TS-kontrollerad upplaga 2002: 73 500 ex
Tryck: Color Print Dalarna, 2003
UTGIVNINGSPLAN
Nr
Manus- och annonsstopp
Utkommer
5/03
6/03
14 november
19 december
6 oktober
17 november
För icke beställt material ansvaras inte. Författarna till insända artiklar förutsätts godkänna att texter och bilder läggs ut på tidningens hemsida.
Hemvärnet 4/2003
3
Hårda övningar
bättre än kaffe
Öva ihop är bästa sättet att komma
över kulturkrockar vid sammanslagningar,
anser man i Dalsland.
TEXT & FOTO: ULF IVARSSON
V
i måste skapa en helt annan profil, det är ett problem att man inte pratar omhemvärnet i officersutbildningen. Ett starkt varumärke skulle
även underlätta rekryteringen, säger Hans
Olander, stabschef i Göta Elf hvbataljon.
– Ordna tremånadersutbildning i små
block. Då har folk tid, föreslår Bo T Hörnquist, ställföreträdande bataljonschef.
– Friskvård behövs för att få upp lagandan. Vi är dåliga på personalvård, här
måste vi ta krafttag, säger bataljonskvartermästare Magnus Johansson.
Simmade med trossen
Idéerna flödar när inspektionen av BohusDalgruppen nått Vänersborg och Göta
Elfs hvbataljonsstab. På väggen hänger ett
gulnat fotomontage på Gustav V, Gustaf
VI Adolf och Carl XVI Gustaf – den senare
som treårig lintott, tavlan är märkt 1949.
Det är ett präktigt tegelhus, före detta direktionsvilla för en sågfabrik, som hemvärnet och ett par systerorganisationer
delar på.
Friskvården är mera än en idé förresten.
– På prov åkte vi till Strömstad och simmade med trossfolket och vi får disponera två idrottsanläggningar gratis mot att
vi hjälper till med skolornas fotbollsturnering ”Klassbollen”, berättar Magnus Johansson, som utbildar sig till sjuksköterska.
– Alla arbetsplatser måste satsa på personalvård och vi har fått ett mycket positivt gensvar. Det handlar om att skapa en
familjekänsla i hemvärnet.
Och det kan behövas, för bataljonschefen Matti Tynkkinens största problem är
att endast 150 av 395 gör sina kontrakt.
– Jag tror att gruppcheferna är nyckelpersonerna. Att de kan få grupperna att
jobba ihop. Det hjälper inte vad vi än gör
på högre nivå.
4
I Göta Elf slarvar man därför inte med
befälsutbildningen och har just satt igång
femårsplaner. De första åren utbildas
kandidaten för sin nya uppgift, fjärde året
går han eller hon parallellt med en mentor. Placering i befattning sker femte året.
Dricker inte kaffe
Kroppefjälls och Norra Dals hvbataljoner
ska slås ihop, så det var naturligt att båda
cheferna, Lars Brink och Jan-Åke Jansson,
agerade samtidigt inför censorerna från
Stockholm.
– Vi dricker inte kaffe utan övar tillsammans, ju hårdare desto bättre, förklarar
Lars Brink, Kongoveteran, major i hemvärnet och forskare på hemvärnets historia.
Etnologen Lars Brink hävdar att sammanslagningen ska gå bra, fast två kulturer möts i Dalsland – den öppna värmländska och Västgötaslättens mer slutna.
Vi får syn för sägen. På Åmåls skjutbana övar soldater från båda förbanden i god
sämja stridsskjutning från 200-metersvallen. Markörgraven signalerar bom på
ett par av figurerna.
– Skicka mig ett kort när ni träffar, ber
rikshemvärnschefen Anders Lindström.
– Vi som är lite äldre skulle behöva kikarsikten klagar gruppchefen Mats Edkvist. Han vill också ha ammunition hemma för träningens skull, men verkar medveten om att det inte går längre.
Unikt för Norra Dals hvbataljon är att
de kan hjälpa till med gränsbevakningen.
Annars är förbandet mest känt för sina heroiska insatser hösten 2000 då Vänerns
tillflöden svämmade över i västra Värmland och Dalsland.
– Det var lätt att få ut folk, i många fall
var det deras egna arbetsplatser som hotades, berättar Jan-Åke Jansson. Han tar
2004 befälet över bataljonen och får kol-
Vassast i Bohus Dal. ”Om fyra år är ni ett
elitförband.” Insatskompaniet i Bohus
Dalgruppen imponerade på Radarhöjden.
legan Lars Brink som ställföreträdare,
men båda kommer snart att lämna marskalkstaven vidare till yngre krafter. Innan
dess har Lars Brink och bataljonskvartermästare Torbjörn Larsson lovat varandra
att få mångårigt chefslösa Mellerudskompaniet på fötter. Ett gott tecken är en nystartad ungdomsavdelning (hela Bohus
Dalgruppen räknar idag 215 ungdomar
inklusive FBU).
– Jag är född , bor och ska dö i Mellerud,
säger Torbjörn Larsson med känsla.
Lars Brink bor däremot i Göteborg, men
var i sin ungdom fabriksarbetare i Åsens
bruk, så anknytning till bygden finns.
Hemvärnet 4/2003
De smider planer på att rekrytera på
kvinnodagarna i Håverud.
– Vi utnyttjar naturens krafter. Har man
kvinnor i förbanden dras pojkarna dit, säger Lars Brink.
Ge vad de vill ha
Den relativt unga chefstrojkan i Bohus hvbataljon ansvarar för försvaret av Uddevalla och Stenungsund.
Det ser ljust ut för bataljonen. Nya kompanichefer har tillsatts och på senaste övningen kom 100 man. Instruktörerna går
helhjärtat in för uppgiften, pluggar och vidareutbildar sig. Stabslokaler och bataljonsförråd är finfina. Avtalspersonalen är
med och planerar utbildningen, förut kom
de till färdigdukade övningar.
– Man måste lyssna på folk och ge dem
Hemvärnet 4/2003
vad de vill ha – strid i bebyggelse, understödsvapen, mörkerskjutning. Får vi
in dem på kul övningar tröttnar de inte så
lätt och vi kan lägga bevakning och annat
som bakomövningar, säger bataljonschefen Raino Laaksonen.
Trots det stora befolkningsunderlaget
– 70 000 invånare – går det trögt att rekrytera.
– Intresset för hemvärnet har dalat.
”Finns ni fortfarande”, kan man höra på
stan, säger Tom Karlsson, ställföreträdande bataljonschef.
– Jo, men hemvärnet klingar inte så bra
i ungdomarnas öron. Vi har visserligen visat att hemvärnet är något nytt men ett
namnbyte betyder nog en hel del, tror Raimo Laaksonen.
I Kungshamn visade Bohus-Dalgrup-
pen upp sitt slagkraftigaste förband, insatskompaniet. Dagens uppgift var att jaga bort terrorister från den så kallade
Radarhöjden. För inspektionens skull spelades momentet upp mycket snabbare än
vad som varit möjligt i verkligheten.
Svår terräng
De stenbeströdda klipphällarna och den
branta stigningen tar på krafterna, upplevde tidningen när vi försökte hänga med
insatskompaniets framryckning. Terrängen är, som instruktören Fredrik Sörensen-Ringi konstaterade, sådan att det inte går åt många försvarare för att vara
överlägsen anfallarna.
Nu hade B-sidan lite otur med krånglande kulsprutor och fick dra sig ur snabbare än tänkt. Soldaterna är i 30–40 års-
5
– Svårt att säga, har du nåt tips, svarar
före detta yrkesofficeren Erling Johansson
och vänder sig till bilkåristen Elisabeth
Hagman.
Hon är kårchef i Vänersborg och drar lite på beskedet när tidningen undrar hur
många av kårens 54 medlemmar som har
avtal med hemvärnet – sex.
Strax intill utvärderar instruktören löjtnant Tomas Knutsson från Bohus Dalgruppen ett övningspass.
– Bra spårupptag, tecken och rapporter.
Fint omhändertagande av misstänkt. Tänk
på att ventilera klädseln och vätska upp er.
Hundförare Stig Andersson gick med i
hemvärnet hösten 2002 och stortrivs.
– Vi har ett jättebra samarbete med hvgrupperna.
Belgiska vallhunden, närmare bestämt
tervueren ”Marimix Bolla” hittar lekande
lätt figuranter med sin näsa och hörsel
som patrullerna aldrig skulle ha märkt.
Varför just teurveren?
– Tja, apporterande fågelhundar är lite
mjukare att föra. Annars är det som att välja mellan Mercedes och Porsche, många
raser, även blandraser, är ungefär lika bra
på det här, säger Stig.
– Tar man bort hundarna från objektet
hamnar vi på två kompanier. Hundekipagen skapade ett helt nytt spår. Men allt står
och faller med om kompanichefen kan ta
emot avtalspersonalen på rätt sätt, säger
Tomas Knutsson.
Han är den kanske viktigaste förklaringen till att Bohus-Dalgruppen idag har
hela 35 hundekipage och fick för sin ovanliga instruktörstalang ett särskilt omnämnande av inspektionen.
åldern, en är kvinna, ingen är invandrare,
tre har skägg och en heter Anders, tog rikshemvärnschefen Anders Lindström reda
på genom handuppräckning. Anders är
PSG 90-skytten Anders Pettersson, kallad
”Tomten” av kompisarna.
– Hemvärnet har utvecklats enormt
medan jag var i USA, om fyra år igen är ni
ett elitförband, säger överste Göran Boijnäs, stabschef vid Södra militärdistriktsstaben uppskattande till de utschasade
soldaterna.
Avtal om artiklar
Förankringen i hembygden består, trots
att hemvärnet börjar likna ett linjeförband. I Vänersborg betalar kommunen
utan prut hyran för både garage och frivillighus inklusive förråd. Kommunjuristen är kompanichef och en av journalisterna på orten stabsmedlem.
– Jag har skrivit avtal med honom om
artiklar om hemvärnet, skojar chefen Roland Treding, väl medveten om att journalister inte vill styras.
Numerären sjunker sakta i Vänersborgsbataljonen och ändå har förmågan sannolikt aldrig varit bättre. Medelåldern är
36 år, soldaterna i insatsplutonen gör i
snitt 110 timmar om året. Hemvärnsungdomarna kommer tillbaka efter lumpen.
– Om vi haft kvar våra fasta objekt skulle siffrorna sett bättre ut, suckar Ulf Jansson, kvartermästare.
Han har ett litet bekymmer till, som han
inte kunde undanhålla inspektionen: kokkärran och lågtryckspannan är inte besiktigade och godkända, så Ulf får köpa in
färdig mat till övningarna. Å andra sidan
har han inga förplägnadslottor. De sitter
visserligen i samma hus, men föredrar flygets uniform.
Förväntningar på framtiden?
– Att vi får den utrustning som aviserats
och att den övningsmateriel vi ska ha
verkligen levereras. Jag beställer 2–3 månader i förväg men får aldrig någon bekräftelse och måste sätta mig i bilen dan
innan och hämta själv.
Hundar är lösningen
Mc-ordonnansen Ulf Andersson får
FMCK:s medalj av rikshemvärnschefen.
Ulf är skyttegruppchef från I 17 och har
varit FN-soldat.
Ni kör obeväpnade?
– Jag skulle vilja hämta ut ett vapen till
varje övning. Det är inte sant att ordonnanserna vill slippa bära vapen. I armén
har vi alltid varit integrerade i förbanden,
6
Smyga ut bakvägen
Gör objektet ointagligt. Fyraåriga belgiska vallhunden Celtic drar Torbjörn
Blomstrand efter sig och strax efter
kommer moster Bolla (överst) med husse Stig Andersson.
men i hemvärnet får vi tyvärr inte praktisera vad vi kan fullt ut.
En fin modell av terrängen förklarar
mycket när Erling Johansson, chef för Färgelanda hvkompani beskriver sin stridsplan. Det är en ammunitionsslinga med
många bunkrar som ska bevakas. Uppgiften förefaller vara i svåraste laget för ett hvkompani med glesnande led. Lösningen
heter patrullering med bevakningshundar.
– Har du något budskap till Göteborg
eller Stockholm? Undrar rikshemvärnschefen.
Samhällsviktiga objekt av högsta dignitet
bevakas i ofred av Gullmarens hvbataljon,
som snart slås ihop med Norrvikens hvbataljon till Norra Bohusläns hvbataljon.
Det blir 12 mil från norr till söder att ansvara för i hela Sveriges badbalja, för att
citera Bengt-Göran Bergstrand, chef för
Norrviken.
Här finns ett marint kompani med en
omhuldad så kallad minarbetsbåt. Denna åker med i den utrensning av äldre fartyg som sker i år.
– Vi lämnar inte ifrån oss båten innan vi
har löfte om en ersättare, säger Bohus
Dalgruppens chef överstelöjtnant Lennart Ekberg.
– Det är nu jag skulle vilja smyga ut bakvägen, säger Bengt-Göran Bergstrand
apropå personalstatistiken.
Hemvärnet 4/2003
Hundekipagen har gjort livet lättare för
Erling Johansson, kompanichef i Färgelanda. Elisabeth Hagman hjälpte till att
duka en terränglådemodell.
Kreativa hemvärnet. Lars-Göran Nilsson (t v) och Sigurd Kjellin i Åmåls hvkompani
eldar koket med miljövänliga pellets.
Visst, läget för hemvärnet vid denna
EU-gräns är svårt. Västkustborna vill inte
öva under våren. På en bataljonsövning
kom tolv personer. De andra skrapade sina båtar, tror Bengt-Göran Bergsrand.
– Damerna vill inte laga mat, de ska kriga. Bilkåristerna försvann i en födelseboom och andra eldsjälar flyttade till
Skövde, sammanfattar han situationen vad
gäller avtalspersonalen.
Jan-Erik Lindqvist, chef för Gullmarenbataljonen tror att man kan göra en del på
lokal nivå, men väntar sig framförallt stöd
från Försvarsmakten centralt.
– Vi måste synas i rikspressen, i annonser och i tevereklam och det är ert ansvar,
Hemvärnet 4/2003
säger han med adress rikshemvärnschefen.
På väg ut från chefernas genomgång
stöter vi på kompanichefen Björn Evensen, Lysekil.
Han understryker vad som nyss sagts:
– Det måste till en kraftig förändring vad
beträffar PR-stödet från Försvarsmakten.
Varför höjde man inte statusen på rekryteringen i ”Hemvärnet efter 2004”? Lika
fina rekryteringsbroschyrer som för officersyrkena och rekryteringsbefäl på varje
bataljon är nödvändigt. Det måste till en
samlad kraft här och nu om vi ska kunna
överleva som frivilliga, som den kraft och
resurs vi är tillsammans.
Kadern arbetstyngd. Det blir många
namnbrickor på varje officer i kadern
och tyvärr går utvecklingen i fel riktning, det blir inte fler på MD-grupperna, säger chefen för Bohus-Dalgruppen,
överstelöjtnant Lennart Ekberg.
”Damerna vill inte laga mat,
de ska kriga. Bilkåristerna
försvann i en födelseboom
och andra eldsjälar flyttade
till Skövde.”
▪
7
Ny svältkur för hemvärnet
Kontraktsuppfyllnaden kan bli sämre i år om besparingarna slår fullt ut.
● Omkring 20 miljoner kronor
blir hemvärnets del av regeringens åtstramningar. Frivilligutbildningen dras ned med 6,5
miljoner kronor. Grovt sett innebär det en halvering av verksamheten i höst.
– Just nu finns ingen anledning
att tro att denna lägre nivå kommer att spilla över på 2004, säger
avdelningschef Thomas Johansson, rikshemvärnsavdelningen.
Första budet från militärledningen var en riktig rysare – hemvärnet skulle tvingas lämna tillbaka 60–70 miljoner kronor.
Men det blir alltså mindre än
hälften.
Problemet med besparingar
under löpande budgetår är att så
lite pengar är rörliga. Man kan
inte pruta på beredskap och säkerhet, inte sluta göra avskrivningar, betala hyror eller löner.
Svårt skrapa ihop
I direktiven från högkvarteret
heter det att reduceringarna inte
får drabba målen i hemvärnet
efter 2004. Insatsplutonernas utbildning prioriteras. Detta kan
innebära lägre kontraktsuppfyllnad för övriga i år. Den kategori
som skjutit upp övandet till hösten får svårare att skrapa ihop sina timmar. Mellersta militärdistriktet tror att siffran kan sjunka
till under 40 procent (för 2002
var rikssnittet 43 procent).
Övningarna i höst bör koncentreras till någon stor (i ”bataljons
ram”) och mindre övningar i
kompanier och plutoner undvikas, rekommenderar rikshemvärnschefen.
Mellersta militärdistriktet befarar att grupp- och plutonchefsutbildningen, befattningsutbildningen och även övningsutbudet måste bantas.
De återstående hemvärnshögvakterna i år berörs inte. Försöken med stridsbåt 90 inte heller.
Direkt stopp blir det emellertid
för internationellt utbyte med
hvförband. HvSS ska spara 1,5
miljoner kronor och får inte fira
sitt 60-årsjubileum. Men då
kompetenshöjning av befäl sätts
i centrum kommer kursutbudet
bara att påverkas marginellt. Ett
C-seminarium, på initiativ av
Hallandsgruppens NBC-instruktörer skjuts upp till 2004. Övningen Barents Trust åkte först
ut men blir ändå av efter böner
från Norra militärdistriktet. Ledningsövningen Linus är i gungning.
Sparbetinget på FMLog kan ge
sämre öppettider och färre förrådsrundor.
Minimalt stöd
Den centrala rekryteringen riskerar en knäck. Så kallade tillläggspaket i storleksordningen
femhundra tusen kronor kan
komma att slopas. Då ska man
komma ihåg att den budgeterade nivån ändå är mindre än hälften av det verkliga behovet.
– Det kostar att göra effektiva
rikstäckande kampanjer. Resultatet blir att stödet till dem som
arbetar med rekrytering på fältet
blir minimalt, säger informationschef Sune Ullestad.
Höstens inspektioner bantas
kraftigt till så kallade chefsbesök.
Militärdistrikten fogar sig men
inte utan protester. Samtliga
Stridsväst avlöser
stridsselen
● Den nya ”stridsvästen”, enligt
militär nomenklatur ”Bärsystem
2000”, som tillförts värnpliktsförbanden har nu börjat dyka
upp bland vissa av hemvärnets
insatsplutoner. Bärsystem 2000
ger en bättre viktfördelning och
kan anpassas till den tjänst eller
befattning man har. Systemet
kan liknas vid en väst som knäpps
ihop med ett antal ”plastlås”,
numera vanliga på väskor och
ryggsäckar. Bröst- och ryggsida
erbjuder många fästmöjligheter
för utrustningen och skyddsmaskväskan kan till exempel
fästas i ryggslutet. På vänster
ben och i knähöjd finns en benplatta med en större ficka som
8
kan användas för extra sjukvårdsutrustning och annat. Västens
ryggslut innehåller också en
större ficka för en plastpåse med
dryck. Vätskebehållaren har en
slang som fästs vid axeln och
soldaten kan alltså läska sig
utan att ta av sig västen – säkert
uppskattat vintertid eftersom
påsen håller sig varm av kroppsvärmen. På vänster framsida
kan man sätta på en mindre
ficka, av min fotomodell (befälselev Andersson, Dragonbataljonen, inom Livgardet) kallad
”duellantficka”, vilken rymmer
ett magasin, alternativt handbojor, som är en standardutrustning inom fältpolisen.
gruppchefer i södra anser att reduceringen äventyrar omställningen av hemvärnet. Stoppet
2001 gav en förtroendekris som
man precis hämtat sig från. Situationen är därför allvarlig, heter
det.
I en första analys kom MDS
rentav fram till att all frivilligverksamhet skulle behöva ställas
in. Rikshemvärnsavdelningen
skickade genast en major till
Göteborg och det visade sig att
det trots allt går att skaka fram
pengar för lite mer stöd än bara
lokalhyror.
För att inte sticka av har högkvarteret ålagt sig rena späkningen. Ingen avtackning av generaler som slutar, stopp för
övertid, anställningar, avbokning av resor och möten, ingen
intern representation. ÖB:s 60årsdag firas privat och de sista
fruktkorgarna dras in.
Vid pressläggningen av denna
tidning var avvägningen i högkvarteret ännu inte slutligt klar.
Läget kan därför möjligen bli något ljusare för hemvärnet.
Ulf Ivarsson
Ingenting
är heligt
Inget hinder. Som utrustningen
är arrangerad blir västen påfallande platt på framsidan, i motsats till stridsselen där magasinsväskorna ofta är ett hinder
vid liggande skjutställning.
TEXT & FOTO: HANSEMAN CALÅS
● Oberoende av vilket alternativ Försvarsmakten väljer i sin
perspektivplanering finns hemvärnet kvar. Organisationen är
en del av det nationella försvarskonceptet och förblir en viktig
resurs, särskilt om förslagen i Johan Muncks utredning går igenom. Men om försvaret ska banta sex miljarder är ingenting heligt, sa rikshemvärnschef Anders
Lindström på senaste mötet
med rikshemvärnsrådet.
Som problem i närtid utpekade general Lindström dels ersättningarna för de som skriver
beredskapskontrakt, dels att bataljonsstaberna måste ha kraft
att jobba med utbildning och rekrytering.
Ulf Ivarsson
Hemvärnet 4/2003
Rejäl hacka motiverar
Vi måste betala för att få ett slagkraftigt hemvärn, anser Stefan Andersson.
● Ge hemvärnssoldaten 5000
kronor för fullgjort kontrakt.
Chefsersättningarna från gruppchef och uppåt måste justeras
med hänsyn till detta. Det säger
överstelöjtnant Stefan Andersson, som den 13 juni pensionerades från försvaret och jobbet
som chef för Norra Smålandsgruppen.
– Det gäller att motivera hemvärnsmännen när organisationen minskar i numerär. Genom
att erbjuda en rejäl ersättning
lockas de bästa att kvalificera sig
till hemvärnet. Ja, det kan till
och med bli kö vid antagningen,
tror Stefan Andersson.
Konkurrens förbättrar
– När det blir konkurrens om
platserna blir deltagandet högt
och därmed blir övningarna
bättre, men framför allt roligare.
Organisationen med MDgrupper som lyder under militärdistriktschefer var ett lyft för
hemvärnet och Stefan Andersson framhåller främst tre skäl till
detta:
– Hemvärnsverksamheten är
kärnverksamhet inom militärdistriktet.
– Benchmarking, vilket kortfattat innebär att jämföra sig med
andra militärdistriktsgrupper
och tillgodogöra sig det bästa.
– Att verksamheten blir mer lika över landet.
Övar tufft
– Det bästa som hänt med hemvärnet under mina chefsår är insatsplutonerna, säger Stefan Andersson.
Här har de mest välmotiverade befälen och soldaterna möjlighet att öva mycket och tufft i
syfte att vara beredda på att sättas in varhelst behov uppstår inom militärdistriktet. För uppgiften stöd till samhället har insatsplutonerna varit i elden vid
flera tillfällen.
Kvalitetsförbättring
Hemvärnet 2004 innebär ju differentierad utbildningstid, som
borde passa alla, även om Stefan Andersson tycker att två nivåer kunde räckt.
Hemvärnets deltagande i ar-
Pensionerad. Stefan Andersson drar sig tillbaka efter sina fyra bästa år i armén.
FOTO: MATS EINARSSON, ING 2
méns slutövning i år talar avgående MD-gruppchefen om med
stolthet.
Säg något fritt ur hjärtat!
– De fyra åren som chef för
hemvärnet i Jönköpings län har
varit de absolut roligaste och
bästa i min yrkeskarriär. Den
kvalitetsförbättring vi sett de senaste åren har inte enbart berott
på att Södra militärdistriktet bil-
dats utan i mycket hög grad på
de entusiastiska och positiva
hemvärnssoldater och hemvärnsbefäl, såväl män som kvinnor i olika nivåer, som bemannar organisationen. Det har varit ett mycket stimulerande samarbete, vilket jag kommer att
sakna.
Text: Kenneth Wennblom,
N S G lokalredaktör
Utbildningen blir enhetlig
● Lokala variationer av skyddsvaktutbildningen kommer att
försvinna. Och på förslag av
Norra militärdistriktet ska fyra
timmars självskyddsutbildning
läggas in. Länsstyrelserna kräver
numera att de civila skyddsvakterna kan avvisa eller gripa personer utan att använda vapen.
– Vapen ska bara användas i
yttersta nödfall. Skadas den
misstänkte kan det bli ett komplicerat juridiskt efterspel. Om
försvaret får som uppgift att
skydda civila objekt i fredstid
blir det ännu viktigare att kunna agera proffsigt, säger major
Lars Johansson på Norra militärdistriktet. Han har ansvarat
för att ta fram ett utbildningspaket för skyddsvakter inom MDN, som rikshemvärnsHemvärnet 4/2003
chefen tänker sanktionera för
hela hemvärnet.
– Personen som tas ut ska också vara lämplig, understryker
major Mats Stedt på rikshemvärnsavdelningen. Både sådana
som överreagerar och de som
inte tycker att någonting är farligt bör sållas bort.
Plankats av
Enligt centrala direktiv ska 50
procent av personalen i en hvbataljon ha skyddsvaktutbildning.
Minst 20 timmar tar skyddsvaktutbildningen och Lars Johansson är mycket kritisk till att
man i vissa fall raskat över det
hela på 4–5 timmar i samband
med introduktionsutbildningen.
Ungdomsutbildningen kom-
mer att följa FBU:s nyligen reviderade planer till punkt och
pricka. Texten ur CFB:s utbildningshandbok kapitel 11 har
plankats rakt av.
– Det behövs inte två nästan
likadana planer för ungdomsutbildningen i försvaret. FBU:s
koncept är lite mer modernt och
planen lite mer konkret, säger
Mats Stedt.
Skillnaderna är dock inte alltför stora jämfört med nuvarande bestämmelser. Några exempel: Sambandstjänsten utgår på
grundkursen. Fysisk träning tillkommer på fortsättningskursen.
I ledarskapsutbildningen väntar
man till skede två med troppchefsnivån. För vinter- och fjällkurser gäller i fortsättningen enbart FBU:s utbud.
För 3-månadersutbildningen
blir utbildningsplanen identisk
med Försvarsmaktens grundläggande soldatutbildning. Till
denna läggs ett förbandsskede,
där soldaterna övar i grupp i
plutons ram. Krönet på tjänstgöringen är en tre dygn lång
samövning med hemvärnet.
Duger internationellt
Den här utbildningen är så bra
att den ska räcka för internationell tjänst.
Södra militärdistriktet ville göra försök med korttidsutbildning vid MD-grupperna, men
för 2004 är garnisonerna i Eksjö,
Stockholm, Östersund och Boden utpekade för uppgiften.
Ulf Ivarsson
9
Cheferna letar framgångsfaktorer
Gamla mönster ska brytas i förhållandet mellan hemvärnet och dess avtalspersonal.
● I ett rörligt hemvärn blir avtalspersonalen allt viktigare. Tyvärr är de ojämnt spridda och
inte sällan svåra att rekrytera. Ett
nytt försök görs nu från central
nivå för att rätta till bristerna.
Rikshemvärnsavdelningen
planerade ett tvådagarsseminarium i höst med många inbjudna, men det fick ställas in av besparingsskäl. Istället kommer de
högsta företrädarna för avtalsorganisationerna och hemvärnet
att träffas i september för att
sortera upp problemen.
Två tunga frågor står på dagordningen. Den ena är hur avtalspersonalen tas om hand i
förbanden, den andra rekryteringen.
Måste klaffa
– Det är oerhört viktigt att alla
får klart för sig att hela 20 procent av hemvärnet utgörs av avtalspersonal, i många fall kvinnor. De är stommen i våra stödfunktioner som måste klaffa om
Fler tjejer. Någon kvinnlig
värnplikt blir det inte men Försvarsmakten vill ha fler tjejer.
Lösningen heter hemvärnet.
förbanden ska kunna fungera i
operativ och taktisk miljö, säger
avdelningschefen överstelöjtnant Thomas Johansson.
Avtalsföreträdarna måste vara
med i förberedelserna för utbildningen och deras respektive
Utbildningsplanerna
skrivs om
Utbildningen av hvpersonal kvalitetssäkras med enhetliga regler.
● Enhetlig utbildning för ung-
domar, 3-månadersvärnpliktiga
och skyddsvakter blir följden av
en översyn som just har avslutats i rikshemvärnsavdelningen.
Även introduktionsutbildningen
ska gå till på samma vis i alla
militärdistriktsgrupper.
En fördel med rikstäckande
regler är att hemvärnssoldaten
slipper göra om utbildning om
han eller hon flyttar och byter
förband.
Så snart general Lindström
satt sitt namn under planerna
ska de börja gälla, är tanken.
10
Den nyantagna hemvärnssoldaten får ett 22-timmarspaket med följande innehåll: hemvärnskunskap, underrättelsetjänst, vapentjänst, skyddstjänst
och sjukvård.
Underrättelsetjänsten omfattar fakta om hemvärnets hotbild
– den till tänderna rustade och
hårdtränade sabotagegruppen.
Nytt i sjukvårdstjänsten är grunderna i LABCDE, alltså det senaste sättet att ta hand om skadade.
Ulf Ivarsson
tjänstegrenar vara en naturlig
del i planeringsprocessen.
– Man ska i princip inte öva
utan avtalspersonalen. Även vid
enkla moment som skolskjutningar ska de vara med och träna på sina vapen. Då skapas en
förbandskänsla, påpekar Thomas Johansson.
Han har under inspektionerna
i Halmstad och Göteborg sett
bilförare, stabspersonal och
andra i full stridsmundering
som deltar aktivt i övningarna
på samma villkor som de andra
hovsoldaterna.
– Det här är lysande exempel
och erfarenheterna förtjänar att
spridas över hela riket.
Stämmer bättre
Rekryteringen är ojämn avtalsorganisationerna emellan. En
del befattningar är mindre populära än andra. Situationen
kan ljusna när hemvärnet går in
i sin nya organisation. Antalet
befattningar stämmer bättre
med den faktiska tillgången på
personal. Samtidigt öppnas karriärvägar för avtalspersonal som
inte fanns tidigare.
– Föryngring, uppfyllda förband, bättre utrustning och därmed roligare övningar ska vända
trenden, hoppas Thomas Johansson.
Han vill inte förringa föreningsverksamheten, men de
bästa ambassadörerna för avtalsorganisationerna är de som är
aktiva i förbanden – föredömen
som behövs i rekryteringen.
Mötet i höst blir startpunkten
för att utveckla en gemensam
grundsyn.
– Vi ska försöka få svar på frågan om varför det går så bra på
vissa ställen eller med andra ord
hitta framgångsfaktorerna. Det
gamla traditionella synsättet
håller inte, vi har en helt nya
värld och snart ett nytt hemvärn
att anpassa oss till. Gamla
mönster måste brytas.
Text & foto: Ulf Ivarsson
Båtar för utbildning saknas
● Sjövärnskårerna har inte båtar nog för att utbilda de 800 individer som ska utgöra besättningar i marina hemvärnet.
Därför begär organisationen att
få överta fyra bevakningsbåtar
som hemvärnet måste släppa i
år samt en så kallad landsättningsbåt 99. Om så sker tar
sjövärnskårerna allt ansvar för
båtarna i fortsättningen. Högkvarteret hade inte bestämt sig
vid pressläggningen av denna
tidning.
● Hemvärnsmusiken är billig.
1500 hemvärnsmusiker spelar
vid totalt 700 tillfällen om året
för en kostnad som är blott 10
procent av den övriga försvarsmusikens kostnader för lika
många spelningar.
● Major Bengt Atterhem började på HvSS den 1 september,
också som lärare. Kommenderingen varar minst till 30 juni
2005. Kommer närmast från
OPIL / J 9. Grundtillhörighet är
Livgardet.
● Major Max Magnusson började på HvSS den 1 augusti på
utbildningsavdelningen som lärare minst intill 30 juni 2005.
Han har tidigare tjänstgjort på
HvSS 1991–1995 och kommer
närmast från MD G/J 3. Hans
grundtillhörighet är P 18.
● Major Jan Ågren har slutat på
HvSS efter 11 år på skolan.
Han återgår till Livgardet med
placering på Södertörnsgruppen.
● Ungdomstävlingen flyttas.
Tävlingen 2004 går på Vällinge
27–29 augusti.
Hemvärnet 4/2003
Gå högvakt
inte lika poppis
● Rekryteringen till högvakten
blir ett allt större problem. Så
sent som i mitten av 1970-talet
kunde en högvakt genomföras
med personal ur ett enskilt
hemvärnsområde. Senare krävdes en hemvärnskrets (bataljon). Vid mitten av 90-talet
märktes en markant förändring,
då två eller flera kretsar/bataljoner tvingades gå samman för att
kunna sätta upp en vaktstyrka.
Belysande för situationen är att
fyra bataljoner ur Skånska Dragongruppen krävdes för att få
till stånd en vaktstyrka för ett
dygn.
Problemet är inte enbart
skånskt – Hallandsgruppen har
till exempel tvingats säga nej till
ett planerat vaktdygn i år.
Bataljonschef Lennarth Johanson i Nordöstra Skånes hvbataljon har inget enkelt svar på
varför det blivit så svårt att få
folk till högvakten.
– Kan det vara så att det inte
längre uppfattas som lika hedersamt och prestigefyllt numera att gå högvakt? Eller är belöningen för låg i förhållande till
nedlagd träningstid? Oavsett orsaken måste situationen analyseras inför hemvärnets fortsatta
högvaktsengagemang.
Sjukvårdsminnen
efterlyses
● En historik om hemvärnets
sjukvård skrivs av Bo Löfqvist.
Han har hämtat mycket fakta
i olika arkiv, men för att göra
skildringen intressantare fordras att den även innehåller personliga minnen och upplevelser
av dem som aktivt deltagit i kurser och övningar. Den som har
något intressant att bidra med,
eller som känner någon som
bör kunna göra detta, får gärna
höra av sig till Bo
Löfqvist, Leifs väg 67, 237 31
Bjärred. Tel: 046-292676,
070-3292676,
e-post: [email protected]
Hemvärnet 4/2003
Sparbetinget slår mot
nya materielen
Besparingarna i försvaret kan sätta käppar i hjulet
för materielförnyelsen.
● Den länge efterfrågade moderna materielen i bärsystem
2000 – stridssäck, bärsäck, stridsväst och stridshandskar – står på
tur för hemvärnet i år. Den finns
på listan över så kallad behovssatt materiel för organisationsår
2004. Formellt betyder detta att
grejorna ska vara utdelade senast den sista december.
I praktiken kan det ta ”några
år”, uppger rikshemvärnsavdelningen i slutet av augusti. Det är
regeringens sparkrav på myndigheterna som spökar. Andra faktorer som kan dra ned takten är
att de internationella förbanden
går före det nationella försvaret.
Vidare kan materiel vara spridd
på ett sånt sätt att det tar tid att
transportera ut den till Fmlogs
försörjningsenheter i landet.
Men på papperet gäller alltså
äntligen att hemvärnet ska ha
samma utrustning som övriga
soldater. Där ingår även sommarkängor, dricksflaska med adapter för skyddsmasken, 90-hjälmen samt hjälmunderlag (rånarluva).
Alla ska ha reflexband på benet
som syns runt om. Där är man
inte klar med vilken teknisk lösning som ska väljas.
Den stora nyheten på listorna
över gemensam materiel är PC
Dart till varje kompani och bataljon. FRO håller som bäst på att
testa programvaran från FMV.
Hemvärnsinsatskompaniledningarna, som det finns en av i
varje MD-grupp förses med ra-
dioterrängbilar, terrängbilar för
trupptransport (tgbil 21) samt
en lastterrängbil 30 med kran.
Staben disponerar ett helt smörgåsbord av radiostationer – ra
145/46, ra 180, ra 422 och ra 763
för samband på alla nivåer.
Någon större datorvana behövs inte för att lära sig betjäna
PC Dart. Övergången till systemet kan emellertid försenas av
bristen på datorer. Planer finns
på att köpa in bärbara PC. Även
en del av de cirka 3000 datorer
som nu ska bytas ut i hela försvaret skulle kunna användas.
Interna förhandlingar återstår
och något exakt datum då alla
förband har sin maskinvara går
därför inte att ange.
Ulf Ivarsson
Bitterhet efter inställd
rikstävling
Det finns en risk att kunskapen om hur man arrangerar
tävlingar av detta format i hemvärnet dör ut.
● – Om rikstävlingen inte heller
genomförs nästa år är det ett allvarligt hot mot möjligheterna
att överhuvudtaget ordna sådana tävlingar i hemvärnet i framtiden.
Major Gunnar Björk, som ansvarade för rikstävlingen är
mycket besviken över beslutet
att stoppa arrangemanget.
– Det är ett svek mot de hemvärnsmän som ställde upp. Tävlingen var billig i förhållande till
att grenar som skytte, sjukvård
och avståndsbedömning höjer
nivån på hemvärnsmännen. Det
har sagts att tävlingen skulle
stjäla timmar, men problemet
för hemvärnet är inte att det
görs för många timmar. Vi mis-
sar dessutom ett tillfälle att intressera skyttar för att vara med i
hemvärnet.
Dåliga beslut
Bland förband som satsat på
tävlingen är bitterheten stor.
– Vi har under senare år vant
oss vid dåligt genomtänkta och
kortsiktiga beslut, som ständigt
tär på motivationen i hemvärnsleden, skriver Lars Lennartsson,
chef för 37. marina kompaniet i
Ystad och fortsätter: ”Tidigare
beslut bleknar dock i jämförelse
med skandalbeslutet att strax
före slutstationen, årets rikshemvärnstävling, riva upp rälsen och ställa in arrangemanget
när lagen är uttagna och alla för-
beredelser mycket långt framskridna.”
Lars Lennartsson föreslår att
beslutsfattarna ska ha skyldighet att tjänstgöra i hvförbanden
för att förstå själen i hemvärnet
och inhämta underlag för kloka
beslut.
Ytterligare bränsle på debatten
kastade Järnvägarnas driftvärn
in utan att veta om det. Redan
innan beslutet togs att stoppa
tävlingen skrev de en motion till
tinget om hur viktig den är för
att höja kvalitén på utbildningen. För att skapa realism föreslås
att moment kopplas till årets utbildning eller inträffad händelse
eller incident.
Ulf Ivarsson
11
Greppa soldaterna vid muck
15 minuter efter utryckningen
skriver dessa unga på för hemvärnet. Från vänster, Magnus
Johansson, Uddevalla, Olof
Persson, Halmstad, Lise-Lotte
Lauridsen, Göteborg, John
Christiansson, Ellös, Orust.
● Att vara ute i god tid är ett
måste när man har att rekrytera
värnpliktiga till hemvärnet. Chefen för MD-grupp Göteborg, övlt
Bert-Erik Pousar, har tagit den
principen ad notam och börjar
påverka de värnpliktiga vid Älvsborgs amfibieregemente redan
kort efter inryckningen.
I ett lyckat försök har Göteborgsgruppen bearbetat vaktoch insatsplutonen vid Amf 4
under nio månader. Det har gällt
allt från konventionell information till spännande aktiviteter på
soldaternas fritid – och i något
fall genom att engagera dem i
hemvärnsverksamheten. De
unga värnpliktiga har därmed
fått insikter i vad en hemvärnssoldat kan komma att syssla
med. Och idag vet vi att det kan
vara insatser av de mest skiftande slag – även om förmågan att
lösa stridsuppgifter är det primära.
Vid en enkel men högtidlig ceremoni i samband med den
ovannämnda insatsplutonens
utryckning under försommaren
kunde så hela 17 nya hemvärnssoldater kontrakteras, de flesta
Halv seger för allmän värnplikt
● Högkvarteret säger ja till en
fortsatt utredning om lokala försök med utökad tremånadersutbildning.
Idén kommer från Norra militärdistriktet och går ut på att
man vid mönstringen kan välja
tre månaders grundutbildning.
Efter genomförd ”kortlump”
finns tre alternativ: mucka, fortsätta vid ett förband upp till 7,5
eller 10 månader eller ansluta
sig till hemvärnet.
Skillnaden mot nuvarande
Lockande sikte
system är att fler får göra värnplikt och att den enskilde får
större inflytande över sitt val av
utbildningstid – han eller hon
skulle inte uttas till längre utbildning med tvång.
Innan MDN får klartecken för
praktiska försök vill högkvarteret veta om detta verkligen kan
förbättra försvarets personalförsörjning och ge fler soldater till
hemvärnet jämfört med dagens
situation. En fördjupad studie
ska också svara på hur många
värnpliktiga det kan bli om metoden genomförs i full skala och
var de ska utbildas.
Ett problem som ska uppmärksammas är om det går att
motverka tendensen att det är
de minst motiverade som väljer
kort utbildning. Annars kanske
man inte får den extra personal
som var meningen.
Studien ska delredovisas i januari 2004 och slutredovisas i
maj samma år.
Carl Otto
Engwall död
Baskermärket
försenas
Rättelse:
● Hemvärnsveteranen, förre
● Baskermärket kommer inte
ordföranden i HBR, förre vice
ordföranden i CFN, Hemvärnets
Centrala Förtroendenämnd,
förre kretshemvärnschefen i Södertälje Carl Otto Engwall har
gått bort. Han föddes 1912 och
avled den 22 juli i Södertälje.
att bli färdigt under 2004. Rikshemvärnschefen har bestämt
att utformningen av märket får
vänta till dess det finns ett beslut i namnfrågan. Tills vidare
kommer baskern att användas
med arméns märke.
för omgående tjänstgöring, några för ytterligare information.
Sätten är många att nå unga
grundutbildade. Men till det
mest viktiga torde höra att skapa
en relation redan när känslan
och det militära kamratskapet
glöder. Och när är det som starkast – om inte vid muck-situationen?
Göteborgsgruppen kan bilda
skola för andra MD-grupper som
har förmånen att ligga på eller
nära ett utbildningsregemente.
Lars Brink
lokalred, Västra Götal and
● Västerbottensgruppen behöver något som ger draghjälp till
hemvärnet. I inlandet är det
glesbygd och stora avstånd. De
nya Ak 4:orna med rödpunktsikten skulle göra det lättare att få
ihop personal till försöken med
insatskompani, hävdar chefen
Lars Levander i en skrivelse till
rikshemvärnschefen den 12 juni. I höst levereras sikten till insatsplutonerna.
Inte lika fint
I artikeln ”Instruktörspool drar
reservare” i nr 3/2003 hette det
att det var Lars Björnerbäck
som förhandlade fram reservarnas månatliga ersättning om
1500 kronor i månaden. Han var
förvisso aktiv i frågan på det lokala planet, men det tunga lasset drogs av Lars Ekman, avgången generalsekreterare i reservofficersförbundet.
● Inrätta en linje i reservofficersutbildningen som kallas
resoff/hv. Det säger hemvärnsbataljonschef C-G Westlin,
Östersund, själv reservare.
– Ju tidigare hemvärnet kommer in i utbildningen desto
bättre. Det anses fortfarande
inte lika fint att vara med i hemvärnet som i ett fältförband.
I Försvarsmaktens senaste utredning om reservofficerarna
nämns inte hemvärnet.
En hemvärnssoldat slutar aldrig
● Hon eller han blir veteran –
och organiserar sig på nytt. I
varje fall i Göteborg där man har
startat en veteranförening och
bedriver vitaliserande verksamhet. Från och med innevarande
verksamhetsår har man också
12
rätt till observatörsstatus i Göteborgs hemvärnsråd.
Drivande män – än så länge är
det bara män i styrelsen – är
Ants Kumm (ordförande), Bengt
Alminger (sekreterare), och Ingvar Lundberg (kassör). Andra
färgstarka män är Kurt Eriksson,
Åke Dahlqvist och Lennart Alm.
Övriga av utrymmesbrist att här
förtiga.
Hemvärnets redaktör fick vara
med på årsmötet där man redovisade studiebesök på västsvenska
regementen och militärmuseer.
Veteranföreningen – ett sätt att
inte avveckla sig men utveckla
sig! Gack och gör sammalunda
annorstädes.
Lars Brink,
lokalred, Västsverige
Hemvärnet 4/2003
Arrogant
journalist
sköts
● Under Södra militärdistriktets beredskapskontroll deltog
hemvärnsmän från Halmstad
och Helsingborg som B-styrka.
Det hela utspelade sig i Varbergs hamn. Ett främmande
fartyg befinner sig i Kattegatt
strax utanför Varberg, fartyget
har kränkt svenskt territorialvatten vid ett flertal tillfällen
under dagen.
Sjöstridskompaniet i Göteborg har anvisat fartyget till Varbergs hamn.
På fartyget fanns en kapten
som talade bristfällig engelska,
en havande kvinna, det uppstod hot och tumult med skottlossning ombord.
En av hemvärnsmännen spelade en påträngande och arrogant journalist från lokalpressen. En av soldaterna från Lv 6
beredskapstropp kände sig
pressad och avlossade verkanseld mot journalisten som skottskadades i benet. Tack vare
hemvärnets realistiska skådespelare blev övningen en bra
kontroll för samt nyttig lärdom
för beredskapstroppen.
Roger Bengtsson
Hettan kortade marschen
● Den första marschdagen i Nijmegen i år var så varm – runt 35
grader i skuggan – att sträckorna
kortades med en mil för de civila deltagarna andra dagen. De
militära manliga deltagarna
slapp packningen. Detta undantag har inte gjorts sedan 1972 –
då två deltagare dog av hettan.
I år gästades den svenska kontingenten av rikshemvärnschefen Anders Lindström och det
var ett mycket populärt inslag.
Rikshemvärnschefen besökte
rastplatser, deltog i ceremonier
och bistod vid medaljutdelningen.
Sveriges trupp i år bestod av
287 deltagare varav 48 kvinnor.
Av dessa gick 160 personer individuellt och resterande i grupp.
18 personer bröt marschen. Ungefär hälften hade gått marschen
tidigare och resten var första-
● De lag som hamnade mest
snett i prislistan för ungdomstävlingen i år kommer att gottgöras, lovar skolchefen Lars Enlund.
nets 57 000 man när nollorna
rensats ut? Enligt perspektivplanens ”målbild Z” behövs
bara insatsplutoner.
– Min personliga uppfattning
är att vi om 5–6 år bara är 25 000
man, sa Birger Eriksson, ledamot av rikshemvärnsrådet och
bataljonschef i Kronoberg på
senaste mötet.
– I ytövervakningen är det antalet par ögon som räknas. Alltså
behöver vi metodiskt bygga upp
hemvärnet igen.
● Av driftvärnet finns idag inte
mycket kvar, under 2000 aktiva
enligt en redovisning för rikshemvärnsrådet. De största är
Järnvägarna med 490, Byggnadsoch reparationsberedskapen 876,
Kraftvärnet 110, Sjöfartsverket
162 och Uppsala kommun 68. Ytterligare några driftvärn är kaderorganiserade – har alltså enbart
befäl. Så sent som 1994 bestod
driftvärnet av 22 000 man.
● Karriärmöjligheterna för ungdomsledare är idag noll. Det vill
Södra skånska gruppen ändra
på och föreslår till tinget en ste-
ge från korpral till sergeant.
Gruppen vill också att ungdomsledarna ska ha ersättning
för faktiska körkostnader.
Hemvärnet 4/2003
Väl marscherat! Anders Lindström medaljerar ”marschgrupp Skalman”. ÖB:s presschef
Peter Svensson, närmast kameran.
Ungdomslagen gottgörs
Bygg upp
Driftvärnet
hemvärnet igen backar
● Vad blir det kvar av hemvär-
gångare. Som huvudman för
svenska deltagandet står CFB.
En utförlig artikel om marschen
kommer i ett senare nummer.
Text&Foto:
Pia-Lena Jansson
Det var efter en felräkning av
poängavdraget för tidsåtgång i
Biatlonskjutningen som några
lag kom mycket längre ner i resultatlistan än de borde. Felet
upptäcktes först under prisutdelningen. Värsta drabbade var
Dalarnas FBU lag 2, Värmland 1
och Norrköping HvU.
Anders får spaka stridsbåt
● Snart står rikshemvärnschefen Anders Lindström bakom
spakarna på försvarets fräckaste
båt. Hemvärnets försök med
stridsbåt 90 genomförs av Södertörnsgruppen med början i
september. Båtarna ska då användas för säkerhetstjänst och
transporter i samband med en
stridsskjutning på Korsö. Den
4–5 oktober visas ekipagen upp
för generalen.
Rekrytering av båtförare pågår.
Om man inte hinner få tag i förare ur årets värnpliktskull kör personal ur Södertörnsgruppen
själva.
I första hand vill hemvärnet ha
purfärska förare – sådana som
muckade i augusti – eller ur förra årets kull. Äldre förare måste
repetitionsutbildas, vilket tar en
vecka.
I hvförbanden finns också ett
antal stridsbåtförare som kan få
förnya sina gamla tillstånd. Man
måste satsa på dem som redan
kan stridsbåten eftersom grundutbildningen tar flera månader.
I år testas två stridsbåtar modell större ”Helge”. Nästa år tillkommer en tredje och även två
av mindre typ (E, enkel). Den
ena av dessa ska provas av Livgrenadjärgruppen i Östergötland. Båtarna hyrs från amfibieregementet i Vaxholm.
– Det finns ett uppdämt behov
av repetitionsutbildning. Vi har
inte haft tillgång till 90-båtar på
tre år, säger Södertörnsgruppens chef Lena Heilborn.
13
Tingsspecial
Rungande nej
till kvotering
Svag övervikt för
inarbetat namn
Ett rungande nej blev rörelsens svar
på rikshemvärnschefens fråga till
tinget om det är lämpligt att kvotera
för att få bort gubbväldet.
I namnfrågan väger falangerna ungefär
lika tungt – möjligen med en svag övervikt för nejsidan.
● Statistiken ser inte bra ut: i
råd och som ombud på de regionala tingen sitter mest medelålders chefer. I genomsnitt återfinns bara en kvinna och en ledamot från någon avtalsorganisation. Ändå tar samtliga MDgruppting som svarat avstånd
från tanken på att kvotera in
yngre, avtalspersonal och kvinnor.
Frivilliga lösningar
De flesta erkänner dock att
mångfalden måste öka och några lämnar förslag på frivilliga
lösningar. Värmland med flera
tror att valberedningarna kan
åstadkomma detta utan central
inblandning. Uppland föreslår
att mer information om medbestämmandet lämnas i introduktionsutbildningen. Sörmlandsgruppen anser att deltagandet i
råd och ting bör premieras på
något sätt.
Åldersläget är däremot inte
fullt så illa. Räknat på de insända svaren är snittåldern på rådsmedlemmarna ute i landet 51 år,
alltså inga pensionärer direkt. Å
andra sidan motionerar Hisinge
Inlands hvbataljon om att sänka
åldern för hemvärnsveteraner
från 63 till 50 år.
Diskriminering
Göteborg betecknar kvotering
som ren diskriminering, En gemensam nämnare i svaren är att
alla ska väljas på sina egna meriter och att ombuden företräder
all personal. Valberedningarnas,
stämmornas och tingens handlingsfrihet ska inte beskäras, betonar Kronoberg.
Reaktionerna stämmer väl
överens med rekommendationerna från rikshemvärnsrådets
arbetsgrupp och idén torde därmed vara svår att driva vidare.
Ulf Ivarsson
Materieldebatten svalnar
● En viss mättnad på materiel
har infunnit sig i hemvärnet.
Tinget kommer ändå att få ta
ställning till följande: Livgardesgruppen efterlyser aktiva hörselkåpor, Norrköpings hemvärnsbataljonsråd anser att motorcyklarna ska vara förbandsmateriel och inte ”sportutrustning”
för ordonnanserna, Luleå hemvärnsbataljon vill ha mörkermateriel till hundekipagen. Här ligger rikshemvärnsavdelningen
steget före.
Försök med ”night vision
goggles” kommer att genomföras med start i höst. 25 exemplar har köpts in för tester.
”Vi får inte ha kvar namnet av nostalgiska
skäl. Namnbytet är viktigt för att sprida
bilden av det moderna hemvärnet, krutgubbestämpeln måste bort.”
14
● Svaren från tolv MD-gruppting tyder på att en knapp majoritet mot ett namnbyte (sju mot,
fem för). Men det är en öppen
fråga hur pendeln svänger på
tinget.
Tre motioner i ärendet ska behandlas och när processen väl
är igång kan den bli svår att
stoppa för det konservativa lägret.
Inarbetat, högt värde ute i
bygden, inger förtroende, skapa
hellre positivt innehåll i det
namn vi har är typiska argument på nej-sidan.
Stämpeln måste bort
Vi får inte ha kvar namnet av
nostalgiska skäl. Namnbytet är
viktigt för att sprida bilden av
det moderna hemvärnet, krutgubbestämpeln måste bort, pläderar ja-sidan.
Oavsett inställning till namnet
framför många att det nu behövs mycket mer av PR och
marknadsföring. Hemvärnet
måste visas upp för allmänheten i radio och teve. Synen på
hemvärnet måste förändras hos
politiker och makthavare och
dessa förväntas ge klara besked
om att vi behövs.
Floran av namnförslag växer
hela tiden: Skyddskåren, Nationella skyddsstyrkan, Nationella
Gardet, Nationalvärnet, Territorialförsvarsstyrkan, Regionala
beredskapsstyrkan, Lokalförsvaret, och Nationella insatsstyrkan. Kronoberg förespråkar
”Försvarsmaktens frivilliga insatsförband”, som ju säger rätt
mycket om hemvärnet, men är
lite otympligt. Vad som helst bara det inte innehåller ”hem” eller ”värn”, skriver bataljonschef
Jan Andersson i Borås och fortsätter: ”Namnbytet är kanske
det viktigaste medlet för att
sprida bilden av det moderna
hemvärnet i samhället”.
Könsneutralt
Nästan alla tycker att ordet
hemvärnsman bör ersättas med
hemvärnssoldat. Det är könsneutralt och man slipper använda
det intetsägande ”avtalspersonal”. I denna tidning används
”hemvärnssoldat” och ”hemvärnsman” som synonymer.
Ulf Ivarsson
Kronoberg
begär
central plan
Inrätta en
ny medalj
för snabba jobb
● Det är inte försvarbart att
övervältra ansvaret för rekryteringen på förbanden. Det centrala materialet är otillräckligt och
det saknas en konkret, övergripande och kraftfull central
handlingsplan, dundrar Kronobergsgruppen i en motion till
rikshemvärnstinget. En realistisk sådan – kopplad till erforderliga resurser – är vad som behövs.
● Lång och trogen tjänst är
bra, men även korta, snabba
och betydelsefulla insatser för
hemvärnet ska belönas.
Inrätta därför en ny medalj,
föreslår Blekinge skärgårdshemvärnsbataljon till årets
rikshemvärnsting.
Medaljen ska även kunna tilldelas personer utanför hemvärnets egna led.
Hemvärnet 4/2003
Tingsspecial
”Ett årligt godkännande skulle
höja statusen
på bevakningshundarna.”
Årligt prov
höjer
hundstatusen
● Det händer att hundekipage
går hemvärnets bevakningsutbildning, tar emot sin premie
och sen försvinner. Detta sätt
att skaffa sig meriter på hemvärnets bekostnad vill Västernorrlandsgruppen sätta stopp
för. I en motion till rikshemvärnstinget vill man avskaffa
premien och istället lägga pengarna på fullgjort kontrakt. Motionärerna tror också att ett årligt godkännande skulle höja
statusen på bevakningshundarna. Dessa åtgärder kan tillsammans göra att fler väljer att delta fullt ut. En bevakningshund
har kostat Försvarsmakten
2 500 kronor när den är färdig
för kontraktsskrivning.
Ta tillvara
civila meriter
● En yrkesförare ska inte behö-
va gå hela fordonsutbildningen
för att få köra militära fordon.
Han eller hon känner sig omotiverad och följden kan bli svårigheter att tillsätta vakanser i förbanden.
Den civila kompetensen ska
tas tillvara. Kvalitetssäkringen?
Tja, lärarna kan bedöma om vederbörande är lämplig och dessa i sin tur godkännas av MDgruppen, resonerar Jämshögs
hemvärnskompani i en motion
till tinget i november.
Hemvärnet 4/2003
Förslag till tinget
– anställ assistenter
För att orka vara kompanichef i hemvärnet ska du helst
vara utan familj och pensionerad eller arbetslös.
● Jämshögs hemvärnskompani
i Blekinge konstaterar att man
måste göra något åt arbetsbördan på kompanicheferna. Kompaniet motionerar till rikshemvärnstinget om en kanslitjänst
vid varje bataljon som ska serva
kompanicheferna. Dessa skulle
istället kunna ägna sig åt rekrytering och förbandsutveckling.
Stockholms hemvärnsbataljon
vill anställa yrkesofficerare som
bataljonschefer och reservofficerare på halvtid som kompanichefer. Stockholmsrådet tror
emellertid inte att det finns till-
”Ersätt ledamöterna som bataljonscheferna – 28 000
kronor om året.”
räckligt många och MD-grupptinget föreslår istället en översyn
av möjligheterna att förordna
fler officerare med avtalspension, så kallade 55+.
Klarhet om försäkring
Cirka hälften av de dryga 60-talet motionerna till rikshemvärnstinget handlar om ekonomi.
Dessutom tycks finnas ett behov av större klarhet i försäkringsfrågorna. Östanstångs (Linköping) hemvärnsbataljonsråd
är pappa till en motion om att
Försvarsmakten inträder som
huvudarbetsgivare den första tiden om en anställd skulle skadas eller bli sjuk under militär
tjänst. Detta för att inte riskera
att små företag ska vägra sina
anställda att delta i hemvärnets
aktiviteter. Östanstång vill också
ha en översyn av försäkringsskyddet för veteraner och annan
icke krigsplacerad personal.
Jens Olsson, gruppchef i Södra
skärgårdens hvkompani, önskar
en kontroll av försäkringsskyddet vid matförgiftning.
Samma familjestöd vid dödsfall som gäller för yrkesofficer
förordas av Blekinge. Det behövs också en ordentlig genomlysning av försäkrings- och ansvarsfrågorna när hemvärnet
ställer upp för både civila och
militära myndigheter. En radikal
idé för ersättning vid insatser för
civila och militära uppdragsgivare torgförs av Blekingeborna: En
anställd ska kunna delta med full
lön och arbetsgivaren fakturera
försvaret alla kostnader efteråt.
inte upp utan vill ha ett nytt avgörande.
Betyg vill inte HvSS sätta på
deltagare i korta kurser, men
Livgardesgruppen ger utvecklingsomdömen på sina gruppoch plutonchefskurser och det
tycker man att HvSS borde göra
på kompanichefskurserna.
Fortfarande är antagningsprocedurerna till hemvärnet för
långsamma, anser Västernorrlandsgruppen och vill avsätta
resurser för att korta tiderna. En
del antas men tröttnar på att
vänta och slutar innan de hunnit få på sig uniformen. För avtalspersonal kan det gå upp till
två år från medlemskap till placering i hemvärnsförband. Kronobergsgruppen föreslår att de
får prya i förbanden direkt.
Uppoffring sitta i rådet
Några personalkategorier gick
helt eller delvis lottlösa från
”Hemvärnet efter 2004” och i
olika motioner påminns om
ställföreträdande gruppchefer,
ungdomsledare, båtchefer, maskinbefäl och instruktörer.
Ledamöterna i rikshemvärnsrådet har utrett sina egna löner
utan att fatta något beslut. För
en person med normala inkomster är det en uppoffring att
sitta i rådet. Nu kastar Blekinge
in en brandfackla: Ersätt ledamöterna som bataljonscheferna
– 28 000 kronor om året.
Även de förtroendevalda i bataljons- och kompaniråd bör arvoderas, anser Bodens hemvärnsbataljon och föreslår 200
kronor per dag.
Kronoberg ger inte upp
Utredningen om hemvärnets
framtid förkastade idén om att
krigsplacera hemvärnsungdomar efter kompletterande utbildning och sågade även den
danska modellen – att grundutbilda folk i hemvärnets egen regi. Men Kronobergsgruppen ger
Utöka rådet
Södra militärdistriktet är för dåligt representerat i rikshemvärnsrådet och från Kalmargruppen och Norra Smålandsgruppen kommer krav på ytterligare en ledamot. I motiveringen skriver Lars-Erik Cederlöf,
chef för Vimmerby-Tjust hemvärnsbataljon, att rikshemvärnschefen behöver mer stöd för att
i snabb takt och på ett demokratiskt sätt skapa insatsplutoner i
de nationella skyddsstyrkorna.
Informationen från rikshemvärnsrådet kan förbättras. Livgardesgruppens hemvärnsting
är kritiskt mot att inte få veta
vad som händer med beslutade
motioner. Läget beskrivs som
”den stora tystnaden”. Motmedlet sägs vara regelbunden information från rådet till MD-grupperna.
Nässjö hemvärnsbataljon ogillar att informationen till ersättarna begränsas. Nej, ersättarna
ska ha rådsprotokollen med automatik samt även få delta i
minst ett sammanträde per år.
Text: Ulf Ivarsson
15
och även försvara sig. Vilket instrument
eller verktyg kan mäta sig med dessa egenskaper?
Spetsa nosen
Hundnosen
skiljer på allt
Luktsinnet är hundens viktigaste organ
och hemvärnets mest förfinade instrument.
TEXT: BO ERIKSSON FOTO: ANDERS KÄMPE
L
uktsinnen är en mycket bättre
sensor än hörsel, syn och känsel –
i alla fall om det gäller hundar.
Christian Olsson, doktorand från Lunds
universitet brukar använda sig av schemat nedan för att demonstrera hur effektiv hundnosen är:
Lukten och hunden är alltså oslagbar
när det gäller att upptäcka och identifiera föremål och människor på långa av-
stånd som ligger dolda eller skymda. Ett
väl tränat bevakningsekipage är nog ett av
Försvarsmaktens och därmed hemvärnets mest effektiva instrument. Det är förhållandevis billigt genom att bevakningsekipagets grundträning görs på frivillig
basis och därefter på kompaniet tillsammans med sin grupp. Bevakningsekipaget
är aktivt, kommunicerande, utvecklingsbart och kan dessutom samarbeta i grupp
Räckvidd
Fungerar
i mörker
Förbi
hinder
Energiåtgång
Hörsel
Lång
Ja
Ja
Hög
Syn
Medel
Nej
Nej
Låg
Känsel
Kort
Ja
Nja
Varierande
Lukt
Lång
Ja
Ja
Låg
16
Staffan Bohm, docent i molekylärbiologi
vid institutionen för tillämpad cell- och
molekylärbiologi vid Umeå universitet,
påpekar att det går att ”spetsa nosen” precis som att spetsa öronen. Luktsinnet blir
med andra ord bättre för en kortare tid.
Att spetsa nosen är inte detsamma som
att höja motivationen, men kombinationen ger en väsentlig effekthöjning. Det går
utmärkt att lära upp hundens luktminne
och luktsinne fast det krävs regelbunden
träning för att hålla kvar prestationerna
på en hög nivå. Det är viktigt att komma
ihåg att förbättringarna av luktsinnet inte sker gradvis utan plötsligt, likt ett trappsteg. Hundförare bör därför anslå tid och
tålamod till dess de når målet.
Att vi människor inte har något som
helst avelsvärde när det gäller luktdetektion bekräftas av Mats Olsson, institutionen för psykologi, Uppsala universitet.
– Människans luktförmåga är inget upplyftande jämfört med hundar eller andra
djur. En hund har cirka 1000 gånger bättre luktsinne än människan men när det
gäller att särskilja lukter så är skillnaden så
stor att det inte ens är lönt att mäta.
Människan kan inte särskilja tre lukter
som blandats, 20 procent av oss kan inte
ens precisera lukten av kaffe eller citron.
– Prova gärna på dina vänner och se hur
dåliga vi är på att känna igen vardagsdofter. Vi människor behöver 34 procents
skillnad i en blandning av två dofter för att
kunna tala om att en förändring av blandningsförhållandet skett. En hund behöver
nog bara promille eller än mindre för att
märka att något skett, säger Mats Olsson.
Kompetenscenter behövs
Sverige är ledande när det gäller forskning
kring tjänstehundar och deras egenskaper. Vetenskapen är inte särskilt gammal
och det finns en risk att några av de
främsta experterna i Sverige tar med sig
sina kunskaper i graven om hundsverige
inte tar ett samlat grepp och skapar ett
kompetenscenter. Många förespråkar en
satsning i Rosersberg där Försvarsmaktens hundtjänstenhet, Livgardet och Räddningsverket kan samverka och ge stöd och
utveckla de svenska tjänstehundarna och
deras förare.
Mer om tjänstehundar på Tjänstehundsidan www.BeRädd.nu
▪
Hemvärnet 4/2003
Beteendevetaren och
hundkonsulten Nina
Roegner joggar regelbundet tillsammans
med de egna samojederna Pumin och Smulan. Trots att samojeden inte är någon utpräglad vakthund räcker sällskapet för att
Nina ska känna sig
lugn och trygg även
när hon springer
i skog och mark.
Kungen är hotad
Schäfern är inte alltid bäst. För bevakningsuppdrag kan andra raser vara nog så skickliga
och individen betyder mer än rasen.
TEXT & FOTO: STEFAN LILJEHOLM
F
inns det uppdrag som vissa hundraser är bättre lämpade för att lösa
än andra?
– Vilken ras som är bäst beror på vilket
jobb som ska utföras. Handlar det till exempel om bevakning av en hangar eller
en stor lagerlokal väljer jag en belgisk vallhund framför de mer traditionella raserna, säger hundkonsulten Nina Roegner.
Men valet av individ är viktigare för resultatet än valet av en generell ras.
För gemene man framstår schäfern
som det givna valet vid snart sagt alla former av vakt-, skydds- och bevakningsuppdrag. Detta beroende på rasens påstådda
tuffhet i kombination med en överlägsen
förmåga att lära in och utföra en order. På
Statens Hundskola i Sollefteå (skolan bytte namn och övergick i privat ägo 1992)
tränades i huvudsak schäfrar och labraHemvärnet 4/2003
dorer. De senare först och främst till ledarhundar. Tidigare, på 1920- och 30-talen och från 1936 när Arméns Hundskola
startade, använde sig militären emellertid av en rad olika, mer eller mindre likvärdiga raser, däribland riesenschnauzer
och vorsteh.
Tyska gemensamt
Lars G Ohlsson var VD på Statens Hundskola innan verksamheten privatiserades och bytte namn till Hundskolan i
Sollefteå AB. Enligt Lars har folk lärt sig
att schäfern står för vissa egenskaper.
Därför inger rasen respekt som vaktoch skyddshund.
– Det enda raserna hade gemensamt var
att de var tyska eftersom det tilltalade den
tidens militärer, både vad det gällde politiska ideal och hundarnas storlek och utseende. Det viktigaste var att hunden var
lagom stor och att den användes inom det
område som passade bäst för rasens
nedärvda egenskaper, säger Lars G Ohlsson, verkställande direktör på dåvarande
Statens Hundskola.
– Att det till slut blev schäfern som stan-
17
nade kvar i skolan berodde på att den
hade lättast för att anpassa sig till ett
vanligt familjeliv, när hundskolan började placera ut sina hundar hos familjer.
Även om schäfern uppfattas som den
mest kompletta vakt- och bevakningshunden finns det följaktligen en rad olika raser som är lika användbara. Gäller
det bevakningsuppdrag, som att markera inför ljud och lukter, är valet av individ viktigare än valet av ras. Vissa raser har dock bättre fysiologiska förutsättningar än andra raser.
Litet raslexikon för hu
Går du i hundtankar? Då kan följande vara bra att
TEXT & BILD: BO ERIKSSON
AIREDALTERRIER: Som
de flesta terrierraser har airedalterriern ett många gånger
hetsigt temperament, vilket
lätt kan leda till slagsmål med
andra hundar. Samtidigt är
den en stillsam, kärvänlig och
trofast familjehund med en
väl utvecklad vaktinstinkt.
Rottweiler tuffare
Om hunden däremot samtidigt ska utföra ett skyddsarbete krävs det betydligt tuffare raser. Enligt Nina Roegner är
det inte alltid som ens schäfern, med sin
relativa hårdhet, håller måttet.
– Jag vill inte på något sätt nedvärdera schäfern men rottweilern är definitivt en tuffare hund om det blir tal om
en konfrontation, säger Nina.
När det inte handlar om skydd och
vakt utan renodlade bevakningsuppdrag har Nina en något ovanlig favorit i
de fyra belgiska vallhundsraserna; groenendael, tervueren, malinois och laekenois.
– Den belgiska vallhunden är alltid
koncentrerad och uppmärksam på såväl omgivningen som arbetsuppgiften,
säger Nina som regelbundet joggar tillsammans med de egna samojederna
Pumin och Smulan.
Annars är dalmatinern, enligt Nina,
ett bra exempel på såväl en utmärkt familjehund som en lagom tuff hund under motionsrundan. Rasen avlades ursprungligen fram för att kunna springa
långt och länge vid sidan av besuttnas
häst och vagn, som skydd mot stråtrövare och banditer.
Airedaleterriern Red Aire´s Nellie är
en fin representant för sin ras. Rasen
som var Sveriges första polishund.
Lintrollets Uzko, en hovawart, är
hemvärnshund i Södertörnsgruppen
och var bästa bevakningshund i
gruppen 2002.
▪
18
DALMATINER: Avlades
fram för att vakta och hålla
sig i närheten av stallet eller
vagnen, som den sprang vid
sidan av även under mycket
långa sträckor. Dessa egenskaper bär rasen fortfarande
med sig, vilket innebär att
den kräver mycket motion
och sysselsättning för att
komma till sin rätt.
DOBERMANN: Ursprungligen en mycket tuff och modig
vakthund. Kämpar till sista
blodsdroppen. I dag finns det
även en betydligt mjukare
linje av dobermann. Som
kombinerad familje- och
vakthund är den linjen ett
mycket bättre alternativ.
För lejonjakt
En annan ras som är känd för sin utpräglade vaktinstinkt, samtidigt som
det är en vänlig och anpassningsbar familjehund, är rhodesian ridgeback. Rasen kallas populärt för lejonhunden eftersom den avlades fram för att användas i lejonjakt samtidigt som den skulle vakta jordbrukarnas gårdar i dåvarande Rhodesia, numera Zimbabwe.
Därutöver finns det en rad raser som inte är lika hårda eller tuffa som de sist
nämnda, men som ändå är utmärkta
vakthundar i hus och hem.
BOXER: Användes tidigare
som vakt- och boskapshund
på bondgårdar och lantbruk.
Är i dag först och främst en
familjehund, även om mycket
av vaktinstinkten finns kvar.
Boxern är som regel en gladlynt hund med stor aptit på
livet.
Vajerts Qinza är 6 år och Sveriges
vinstrikaste Laekenois. Många av avkommorna är tjänstehundar i Sverige, Europa och USA. En ras på stark
frammarsch för bruks och tjänstehundsförare.
GROENENDAEL: En av fyra raser som tillhör gruppen
belgisk vallhund. Är först och
främst en fårvallare, även om
den också används som polishund. Ej lämplig för den
som inte är van vid hundar.
Kräver mycket sysselsättning
och en vänlig men bestämd
husse eller matte.
Hemvärnet 4/2003
ndköpare
änna till:
HOVAWART: Precis som
boxern användes hovawarten tidigare till att vakta gårdar och fösa boskap. I dag är
det en populär familjehund
som med stor nit ser till att
ingen oinbjuden tar sig in i
huset eller lägenheten. Kräver mycket sysselsättning
och en fast hand.
ROTTWEILER: Är i allt väsentligt en tuff brukshund
med en mycket väl utvecklad
vaktinstinkt. Även om den
mestadels godmodiga
rottweilern kan fungera bra i
en vanlig familj är rasen ett
dåligt val för den som inte
har mycket stor erfarenhet av
brukshundar.
LAEKENOIS: Tillhör gruppen belgisk vallhund. Precis
som sin släkting groenendaelen används laekenoisen
även som polishund. Kräver
mycket sysselsättning för att
må bra.
RIESENSCHNAUZER: En
allsidig och begåvad hund
som kan bli mycket tuff. Precis som rottweilern behöver
riesenschnauzern en husse
eller matte med stor hundvana. Kräver mycket sysselsättning och så väl fysisk som
psykisk stimulans.
MALINOIS: Tillhör även
den gruppen belgisk vallhund. Används precis som
övriga belgiska vallhundsraser som polis- och brukshund. I likhet med sina släktingar kräver malinoisen en
fast men vänlig hand.
MELLANSCHNAUZER:
En förstklassig råttjägare och
vallare av boskap. Men också
en förnämlig vakthund. Hanen är som regel tuffare än
tiken, en egenskap som mellanschnauzern delar med flera andra raser. Mindre och
behändigare än ”storebror”
riesenschnauzern.
RHODESIAN RIDGEBACK: Har kapacitet att utveckla ett mycket hårt beteende, bland annat när det
gäller att vakta. Behöver
mycket motion. Tycker om
mental träning. Har en väl
utvecklad fysik. Skäller sällan. Ej lämplig för den som
inte tidigare haft hund.
Hemvärnet 4/2003
Hotmals Army, en malinois, ska snart
bli husses 4:e tjänstehund så det råder ingen tvekan om att han är ett
gott ämne och har framtiden för sig.
Världsledande kenneln
Argenta har tagit fram
många arbetande schnauzers. Här representerade
av Argentas Jezebel.
Hanhunden ”Nelson”,
till vänster, heter Parih´s
Ghali-M´zungu, och är
90-talets mest vinstrika
Rhodesian Ridgeback i
Sverige och en av Nordens mest vinstrika ridgeback genom tiderna.
SCHÄFER: Kronan på verket. Hundarnas hund. Ska
dock inte överskattas – trots
sin förträfflighet. I många
sammanhang finns det andra
raser som passar bättre. Dessutom lider många schäfrar av
allergier eller höftledsfel.
STORPUDEL: Är från början en apporterande fågelhund, som numera först och
främst ”tjänstgör” som familje- och sällskapshund. Har
mycket lätt för att lära. Besitter en mer utvecklad vaktinstinkt än man omedelbart
tror. Mår som de flesta raser
bra av mycket aktivitet.
Annons
Åkers
Krutbruk
TERVUEREN: Tillhör gruppen belgisk vallhund. Är först
och främst en fårvallare, men
används även som polishund.
Har lätt för att lära. Mår bäst
om den har mycket att göra.
En understimulerad tervueren blir lätt jobbig och överdrivet ”vaktig”.
19
Koreografi för stelbent balett
HÖGVAKTEN har traditioner från
Gustav Vasas intåg i Stockholm midsommarafton 1523.
Från 1560-talet finns dokumentation om vakthållningen
kring slottet och i staden. Det var då 92 man
som gick tolv timmar
långa pass (idag två timmar).
Fram till 1790 var det
enbart Livgardet som
bestred högvakten. Först
efter 1790 förekom häs-
TEXT: ULF IVARSSON
FOTO: PER SJÖSWÄRD
tar i högvakten. På 1870-talet försvann alla posteringar vid garderober
och i gemak.
Numera går alla vapengrenar och
truppslag högvakt. Från 1943 även
hemvärnet.
All bevakning mellan broarna
drogs in 1906 och då försvann också
den så kallade artillerivakten.
1947. Första hemvärnspojkarna i
högvakten. Pressen skrev: ”Skolpojkar vaktar kungen”.
Den vita utrustningen (hjälm,
handskar, damasker, livrem, gevärsrem) infördes 1953/54 på begäran
av drottning Louise.
Från 1967 kan vaktchefen vara underofficer. Befälsreformen 1975 gjorde dock alla befäl till officerare.
För att få vara vaktchef
på slottet krävs lägst löjtnants grad – på Drottningholm lägst fänriks.
1969. Första kvinnan i högvakten.
Hon heter Gunilla Melchersson, var
då 17 år och spelade lyra i Trollhättans hemvärnsmusikkår.
Högvakten är en ganska ovanlig
företeelse. Den finns främst i de
nordiska länderna samt i England,
”The Queens Guard”, men i övriga
länder bara vid enstaka tillfällen
(statsbesök och dylikt).
Här på
bilden marscherar hemvärn ur Livgrenadjärgruppen.
▪
Dumt bita ihop om skavsåret
En riktig överlevare är raka motsatsen till stridisen.
TEXT & FOTO: ULF IVARSSON
– Odört äter man bara en gång, säger
Erik Palmqvist lakoniskt.
Ett fickminne om överlevnad delas ut.
Det ger en viss vägledning men kan absolut inte ersätta utbildning.
– Nej, teorin måste kombineras med
praktik. Vår paroll är tillämpning. Då sitter kunskaperna djupare: ”Det är viktigt
att dricka annars får jag jätteont i huvudet”, säger Peter Andersson.
Dags att smaka
Erik Palmqvist, handledare i överlevnad, ligger bekvämt på en tjock matta av granris
i en nödbivack medan han pratar med plutonchefen Peter Andersson.
V
isst är det populärt med överlevnad, men ändå förhållandevis få
som tar steget att gå kurser, säger
Erik Palmqvist, handledare i överlevnad
inom FBU och i maj inlånad till hemvärnet i Borlänge. På många av militärdistriktsgrupperna finns officerare som
kan överlevnad. Och FBU har utbildat ett
30-tal handledare. Fortfarande är dock
överlevnad en sällsynt utbildning i hemvärnet.
Målet är att ha kunskaper som gör att
man kan hantera olika typer av bristsituationer. Eller med andra ord att veta sina
gränser och vara observant på farliga symtom. Brist på mat, vatten, sömn och utrustning kan fälla den starkaste i en flyktsituation.
– Deltagarna lär sig även
mer om att arbeta i grupp
och får ökad självkänsla,
påpekar Peter Andersson,
som rekryterat 13 soldater
ur sin pluton ur Stora Tuna hvkompani till kursen.
Idiotiskt bita ihop
En riktig överlevare är raka motsatsen till stridisen
och förstår hur viktigt det
är att vara ärlig nog att tala om för kamraterna hur
han mår.
– Det ger chefen en
chans att agera. Det är idiotiskt att bita ihop om ett
22
skavsår, hela gruppen kan drabbas, säger
Erik Palmqvist.
Den som har begränsade resurser utvecklar sin kreativitet. Ett exempel på
uppfinningsrikedomen är Bengt-Göran
Bäckeryds grilltång av en vikt rönngren,
som han stolt visar upp för tidningen
Hemvärnet då vi besöker kursen i en
skogsglänta nära Romme flygplats.
– En del övningar i hemvärnet blir lite
rutinartade, här lär jag mig väldigt mycket på kort tid som jag kan ha nytta av privat och det är suveränt kul.
Försvarsmaktens växter
Stadsbor kan skilja mellan gräs och träd.
På kursen lärde sig deltagarna en handfull av Försvarsmaktens så kallade prioriterade växter. Sådana som är vanligt förekommande och ger mycket kolhydrater –
som kroppen behöver för att kunna utnyttja fettreserverna. Utan kolhydrater
bryts istället proteinerna i musklerna ner,
vilket man strävar efter att undvika. Man
måste få i sig ungefär 2 000 kilojoule om
dagen. Det motsvarar cirka 20 tumstora
maskrosrotsbitar.
Övrigt ätbart på naturens meny som
återfanns på övningsplatsen är björksav,
tallbarr, hundkäx och islandslav. Lavar är
en viktig källa till energi då de finns i hela landet och går att använda året runt.
Överlevnad är en kombination av forntida tekniker och modern forskning. Artkunskap är viktig, hundkäx liknar till exempel den giftiga odörten.
När tidningen träffar på kursen är den sysselsatt med att tillreda maskrosrötter och
hundkäx. Eld görs upp med hjälp av eldstål och näver. Stenar som värms i elden
läggs glödheta i en kokgrop, tätad med en
svart sopsäck. Efter 30–40 minuter och flera stenbyten är det dags att smaka. Gott?
Nja, ingen behöver åka hem hungrig då
stf kompanichefen Leif Hjorth dyker upp
med en kartong guldburkar med lappskojs – och äppelkräm till efterrätt. Först
på slutövningen får de klara sig på vad
skogen ger.
Vid en av eldarna sitter Örjan Green, Torbjörn Lindström och Thomas Ehlén. De är
överens om att ett hopkok på maskrosrötter, hundkäx och kirskål i nödfall duger
som lunch. I en flyktsituation åtgår tre timmar om dagen för att få ihop minimiransonen av kolhydrater, berättar de.
Thomas Ehlén är ingen nybörjare, utan
har tidigare gått utbildning i regi av Svenska överlevnadsföreningen.
– Kul och gott kamratskap, förklarar han
sin närvaro på ännu en kurs.
Thomas Ehlén har upplevt apati på
grund av matbrist.
– Jag frös också men orkade inte samla
mig till att gå och hämta ved, fast jag visste att det fanns i närheten.
Torbjörn Lindström gjorde baskerprovet i lumpen.
– Tufft, fast överlevnad ingick inte. Ska
bli intressant att se hur jag reagerar.
Vad Torbjörn inte visste var att slutövningen bjöd på mycket kånkande med
tunga gummibåtar, paddling, uselt med
sömn och otrevlig ensamhet i 24 timmar.
Godkänd slutövning torsdag – söndag
krävdes för att få den eftertraktade granen
på armen.
▪
Hemvärnet 4/2003
Masarna
hack i häl
på eliten
Det är inte bara i fotboll man får ”göra en tunnel”.
Ingen kunde göra något
åt estländarna, men
FBUs lag 1 från Dalarna var bara sex poäng
efter. Debuterande Vadstena överraskade med
en placering i övre halvan av resultatlistan.
TEXT & FOTO: PER SJÖSWÄRD,
LIVGRENADJÄRGRUPPEN
S
om väntat vann elitlaget från Estland ungdomstävlingen med 1 187
totalpoäng. Men vad sägs om Dalarnas FBU lag 1, som fick 1 181 poäng?
Sex poäng efter segrande laget. En helt superb insats av masarna. Stort grattis!
NYHET 1: Nytt för i år var den hemliga
överraskningen. En icke förannonserad
tävlingsgren, omöjlig att träna inför på
hemmaplan. Bra! I år gällde det att släcka
brand i en docka i människoformat. För
att undvika att lag kan tipsa senare startande kollegor ur samma militärdistriktsgrupp hur uppgiften ska lösas (det spekuleras väldigt mycket ute i buskarna) vore det kanske bättre med överraskningsgrenar typ bågskytte eller liknande?
NYHET 2: Gamla armémausern m/96,
med alla modellvarianter, olika piplängder och slutstyckshandtag, är äntligen
historia. I år var det premiär för den nya
målskjutningsutrustningen ”Gevär 22
HV” i salongsgevärskalibern .22 Long
Rifle (5,6 x 15 mm). En liten bra bössa,
standardutrustad med gevärsrem för
ban- och fältskytte, men som kan kompletteras med sele och rem för skidskytte. Pipan har fällbart snöskydd. Väl genomtänkt – skidskytte är på frammarsch,
användbart i både civila och militära sammanhang.
Det gäller dock att tänka efter före …
Hemvärnet 4/2003
Dalarnas FBU lag 1 gav elitlaget från Estland en match. Sex futtiga poäng från
segern …
Biathlon. Varje hörnpåle måste nuddas
av samtliga i laget. Tiden klockas när
hela laget kommit i mål.
I detta sammanhang måste påpekas
”stolpskottet” i instruktionsboken, i vilken denna målskjutningsutrustning benämnes ”Gevär 22 HV Ungdomsvapen”.
Ungdomsvapen! Som om inte vi har nog
besvär med bakåtsträvare, exempelvis Röda korset, som vill jämföra vår ungdomsverksamhet med odemokratiska staters
barnsoldater.
Leveranstiderna för de nya gevären har
varierat ute i landet. Vissa MD-grupper
har därför inte fått lång tid på sig för inskjutning och träning, vilket i enstaka fall
kan ha dragit ned resultaten.
Skytte på två sätt
I tävlingen fanns två skyttegrenar, patrullskjutning och ”Biathlon”. Den senare är
skidskytte på barmark (även kallad
”springskytte” och ”tvågrens”). Vapnen
medfördes ej under löprundorna. I likhet
med skidskytte kunde man konstatera att
det är mycket svårt att ”springa in” ett
bortskjutet skott. Det gäller alltså att välja taktik, springa fort och riskera bomskott eller skynda långsamt och skjuta
fullt. Tillsammans med terränglöpning
med hinder är skyttegrenarna de mest
prestigefyllda i ungdomstävlingen.
Patrullskjutningen vanns av Norrbottens Ö FBU 1 på 180 poäng, följt av 13 lag
på andra plats och med samma poäng.
Hur dömer man av?
Varierad leveranstid
I ”Biathlon” fanns 20 lag på första plats
med 200 poäng. För att inte få så breda
toppar måste man kanske ändra svårighetsgraden vid kommande tävlingar.
”Inskolning” av nya
Norrbottensgruppen brukar anmäla nya
lag på försök. Tanken bakom detta är att
låta nybörjarna acklimatisera sig och känna av tävlingsstressen för att kunna komma tillbaka mentalt förberedda nästa år.
I Vadstena fanns ingen ungdomsverksamhet alls förra året. Dess nyuppsatta lag
slog ut etablerade kollegor vid uttagningarna på hemmaplan och fick representera Livgrenadjärgruppen. 26:e plats totalt.
Att hamna på övre halvan i resultatlistan
är bra för att vara debutanter.
Snabb kontakt
Prisutdelningen förrättades av rikshemvärnschefen Anders Lindström. Med sin
omedelbara humor och förmåga att
snabbt få kontakt med människor fick han
spända och stressade ungdomar att slappna av och dra på smilbanden.
Precis som under tidigare år skulle det
se bra ut om fler befäl, både ur hemvärnet och yrkesofficerare vid skolor och förband kunde ägna intresse åt ungdomarna under rikstävlingen. Ungdomen är en
viktig del av Försvarsmaktens återväxt
och följaktligen värd all uppmuntran.
▪
23
Som Roskilde
fast i takt
Det började som ett mindre arrangemang 1999,
och är fyra år senare en rejäl publikmagnet.
Ystad Military Tattoo är ett bra tillfälle att visa
upp hemvärnet.
TEXT & FOTO: MAGNUS FORSBERG
D
et skånska tattoot på före detta Lv
4 i Ystad fascinerar. Räknat i musikalisk och nationell mångfald
kan det tredje Ystad Military Tattoo jämföras med en Roskildefestival, fast förstås,
i Ystad gick bandmedlemmarna i takt.
Värd för orkestrarna var hemvärnets
musikkår i Ystad. Bland årets nyheter
fanns litauiska försvarets musikkår bestående av yrkesmusiker, bildad strax efter
landets självständighet 1991. Årets tattoo
var också det första med tre deltagande
värnpliktsmusikkårer – från Sverige, Norge och Finland – på en och samma gång.
Och med ett nådigt augustiväder lockades
inte bara svenskar utan också långväga
gäster från såväl Danmark som Tyskland.
Evenemanget i Ystad fick ytterligare
krydda genom de många utställningarna
och uppvisningar av frivilligorganisationer, räddningstjänsten och regementet
P7. Och att överhuvudtaget finnas på
mässor och marknader är viktigt i den
ständiga kampen om att synas.
– För rekrytering är det absolut bäst att
stå här på tattoot. De som kommer hit har
redan ett försvarsintresse, berättar löjtnant Thommy Nilsson som ansvarar för
rekrytering och information inom Ystad
hemvärnsbataljon.
Sänkt medelålder
Bataljonen är mitt uppe i en förändring
när tre bataljoner ska slås samman till en,
och nyrekryteringen till insatsplutonerna
är i full gång.
– Medelåldern är på väg nedåt, men det
är inte det allra lättaste. Det är svårt att få
dem hela vägen till att skriva på kontraktet. Folk har så mycket att stå med i dag,
säger han.
24
Ystad Military Tatto handlar fortfarande om militärmusik, men är också ett bra
tillfälle för marknadsföring. ”Den som inte syns finns inte”, och med en budget på
cirka 800 000 kronor per år har hemvärnets informationschef Sune Ullestad
uppgiften att se till att det inte blir så.
– Tattoot är ett utmärkt tillfälle att visa
upp hemvärnet. Vi bjuder på underhållning och passar på att sprida information
om hemvärnet och försvarets verksamhet, säger han.
– Men annars är evenemang under veckodagarna problematiska eftersom folk
arbetar. De som är intressanta för rekrytering kan ha svårt för att ta sig hit. Men å
andra sidan, de kommer till helgen, säger
Sune Ullestad.
Stort genomslag
På fredagen, på den näst sista föreställningen, var prognosen totalt 18 000 sålda
biljetter, och nära 100 000 människor som
tagit del av gratisarrangemangen.
– Det är ett viktigt lokalt arrangemang,
inte minst för att det ligger en bra bit från
Stockholm. På tattoot i Globen har man
ju all möjlig konkurrens från annat, säger
Sune Ullestad.
Han är dock besviken över att regionens
största tidning Sydsvenskan inte dykt upp
på tattoot. Föreställningarna som börjat
klockan 20 pågår drygt tre timmar vilket
skulle påverka tidningens pressläggning.
Genomslaget i Ystads Allehanda, Skånska
Dagbladet och radio/TV har däremot varit stort.
Godhetsstämpel
Sammantaget tycker Sune Ullestad att
den gemensamma bild som ska förmed-
Hemvärnets musikkårer från Ystad,
Eslöv, Göteborg och Borås bildar en
sammanslagen orkester under ledning
av Ingemar Badman.
las bör vara unga välutbildade hemvärnsförband, gärna i aktiva uppvisningar.
– Och att enträget visa upp det moderna hemvärnet som ett fungerande förband, säger han.
Men man ska inte stirra sig blind i strävan efter publicitet. Sune Ullestad påminner om att det är minst lika viktigt att
informera inom Försvarsmakten.
– Även bland yrkesofficerare måste det
nya hemvärnet marknadsföras så att
gamla och felaktiga bilder inte konserveras där heller, säger han.
▪
Hemvärnet 4/2003
Timmen innan föreställningen börjar uppladdningen. Unga förmågor ur The Edinburgh Pipes, Drums and Bugles spelar upp.
Hemvärnet 4/2003
Gert-Inge Johansson från
Färs hemvärnsbataljon
har jobbat med det mesta
under tattoot, från att
koppla ihop toaletter till
som nu – hedersvakt.
Cirka 900 personer ur frivilligförsvaret byggde
upp, underhöll och packade sedan ned arrangemanget till nästa gång – år 2005.
Deltagande orkestrar: Finska försvarets värnpliktsmusikkår,HM Kongens Gardes Musik- och
drillkontingent (Norge), Jugendmusikkorps, Bad
Kissingen, Wehrbereichsmusikkorps III, Erfurt,
Litauiska försvarets musikkår, The Edinburgh
Pipes, Drums and Bugles, The Band and Bugles
of the Light Division (England), Hemvärnsmusiken
från Ystad, Eslöv, Göteborg och Borås samt Arméns musikkår.
Tattoo – från holländskans ”doe den tap toe”
som manade värdshusvärdarna att stänga ölkranarna så att soldaterna kunde bege sig till kasernen. Uppmaningen förmedlades via trumslagare.
25
Fänrik Palm gillar inte
små gröna maktmänniskor
Vi måste använda de begränsade medel och instruktörer som finns på ett sätt
som gynnar helheten, anser nyvalda ordföranden i Stockholms HBR-sektion.
INTERVJU & FOTO: ULF IVARSSON
A
tt försvara fosterlandet var en
självklarhet i Irma Palms tankevärld redan i barndomen, eftersom hennes föräldrar flytt från den sovjetiska ockupationen av Estland. Sen fanns
det i ärlighetens namn inte så mycket att
göra för ungdomen på den sörmländska
landsbygden på 1960-talet.
Sålunda klev tonåringen Irma Palm den
15 juni 1961 ut från en Röda korslokal efter att ha gått en hemvärnssamaritkurs –
ett intresse som bestått och lett henne till
befattningen som sjukvårdsbefäl i hemvärnsbataljonen Stockholm Syd. I maj valdes hon dessutom till sektionsordförande
i hemvärnsbefälets riksförbund, HBR –
första kvinnan på denna post i Stockholm.
Små gröna maktmänniskor tycker Irma
Palm hjärtligt illa om, men hon har enligt
egen utsago haft tur, både med instruktörer och befälskollegor, som lyssnat på och
hjälpt fram sin avtalspersonal. Instruktörer som Ove Axelsson på P10 och totalförsvarskonsulent Lennart Pettersson i Röda
korset nämner Irma Palm med värme. Tillsammans med den senare organiserade
Irma Palm ett stort utbildningsprogram.
– I början av 1990-talet skulle all hemvärnspersonal inom Fo 44 utbildas i första hjälpen. Vi samlade ett gäng yngre tjejer som var hemvärnssjukvårdare och sa
åt dem att inte vara rädda för gubbarna
med gevär. Vi kan det vi ska lära ut! Först
var hemvärnsmännen lite på vakt, men
föll snart till föga för de duktiga sjukvårdarna. Det blev faktiskt ett stort jämställdhetsprojekt på samma gång.
Känner press
Själv har Irma Palm sällan känt sig diskriminerad, men så är hon också en ovanligt
välartikulerad person – intervjun sköter
sig själv. Karriären i HBR började med ett
årsmöte. Irma kunde inte låta bli att begära ordet.
– De insåg nog att det var lättare att kontrollera mig om jag satt med i styrelsen.
26
Konservativa medlemmar anser att det
ska vara ett manligt hemvärnsbefäl i ledningen för HBR i Stockholm, så Irma känner en viss press på sig att åstadkomma
resultat. Till att börja med har hon skrivit
runt till sina motsvarigheter i den frivilliga försvarsfamiljen och inbjudit till samarbete.
– Vi slåss om samma människor och
måste sluta med att pinka revir och istället använda de begränsade medel och instruktörer som finns på ett sätt som gynnar helheten.
Vad HBR framförallt kan bidra med är
ledarskapsutbildning, gärna hela staber
tillsammans.
Avtalspersonal som inte gjort lumpen
behöver lära sig mer om hur striden förs
för att kunna sätta in underhåll, sjukvård
och annat i sitt rätta sammanhang.
– Tyvärr händer det fortfarande att chefer tycker att vi ska sköta sjukvården och
inte bekymra oss om resten. Det är en
skandal, vi har inte råd med den attityden
längre. Sjukvården och andra funktioner
måste in mera tydligt i bataljonsledningarna. Det går inte an att sektionerna arbetar isolerat från varandra, som fortfarande sker på sina håll.
Bildar skola?
Av sina egna bataljonschefer – först Lars
Hedsäter, sen Dick Lundqvist – har Irma
bara goda erfarenheter och ett bra tips är
att samarbetet mellan Irma Palm och Dick
Lundqvist kommer att bilda skola för hur
avtalspersonalen ska användas. Det var
nämligen tack vare honom som det var
möjligt att genomföra en längre övning
om hemvärnssjukvården i krigets miljö,
som Irma ledde för några år sedan. Men
sådana är resurskrävande. Ett helt kompani går åt som övningstrupp.
Formen, att jobba med utveckling i tidsbegränsade projekt, tilltalar Irma Palm.
Ett annat exempel är när hon som enda
kvinna var med om att ta fram stock-
holmshemvärnets ”lilla gula” på initiativ
av Kim Åkerman.
Den lilla gula är en populär sammanfattning av de viktigaste reglerna för hemvärnssoldaten och genomsyras av folkförsvarsanda – alla behövs och kan göra
en insats.
Idealiteten är en stark grund, fast för
många är också möjligheten att klättra i
graderna en sporre. Irma blev fänrik efter
sin kvartermästarkurs och det retar henne att ett sjukvårdsbefäl inte kan nå högre, hur lång utbildning hon än har.
Informell atmosfär
– Det fina med hemvärnet är den personliga utvecklingen av kunskaper och förmåga som jag har stor nytta av även på
jobbet. Jag lär mig mycket av mina hemvärnskollegor och i hemvärnet är atmosfären mera informell än på vår myndighet, där vi har mycket fastare rutiner. Fast
det civila skulle nog behöva lära sig det
militära sättet att se på ordervägar och ansvar.
Jobbet, det är länsarbetsnämnden i
Stockholm. Där har Irma Palm arbetat sedan 1977, en tid som avdelningschef, men
efter en bröstcanceroperation 1996 valde
hon att fortsätta som först planeringsstrateg och numera som säkerhetschef.
Varför all denna möda i hemvärnet, kunde du inte ägna dig åt dina orchidéer och
låta försvaret skötas av en liten yrkesarmé
istället?
Nej, säger Irma Palm med eftertryck.
Det skulle bara locka fram farliga tendenser. Våra folkliga traditioner sitter djupare än vi tror. Många av oss är militära amatörer men våra civila kunskaper och frivilliga engagemang är en fin kombination
som leder fram till kreativa lösningar. För
att vara mer konkret: De som inte orkar
med strid i bebyggelse kan bevaka tagna
objekt eller sköta logistiken. Alla behövs
för att hemvärnet ska kunna lösa sin uppgift!
▪
Hemvärnet 4/2003
Namn:
Irma Palm.
Ålder: 57 år
Bor:
Stockholm
och Mörkö.
Familj: Singel.
Yrke:
Säkerhetschef
på Länsarbetsnämnden i
Stockholm
Intressen
förutom
Röda korset
och hemvärnet:
Resor, blommor, god mat,
kompisar
och konst.
Läser:
Utländska
tidskrifter
om mat och
trädgård,
Dorothy
Sayers.
Ser på TV:
Nyheter och
BBC:s trädgårdsprogram.
Tycker
illa om:
Små maktmänniskor
i gröna eller
andra kläder.
Tycker om:
Att jobba tillsammans med
engagerade
människor
i projekt.
Lokalredaktörer
Södra skånska gruppen
Bo Bengtsson
Skäretvägen 3
260 41 Nyhamnsläge
Tel: 042-34 63 67
070-697 33 53
Skånska dragongruppen
Lennarth Johansson
Nässelblomsvägen 30
290 37 Arkelstorp
Tel/fax: 044-913 49
E-post: [email protected]
Hallandsgruppen
Roger Bengtsson
Västra vägen 6
302 65 Halmstad
Tel: 035-409 02
070-362 87 27
E-post: [email protected]
Göteborgsgruppen
Älvsborgsgruppen
Lars Brink
Dr Lindhs gata 1
413 25 Göteborg
Tel/fax: 031-82 75 26
E-post: [email protected]
Bohus-Dalgruppen
Mats Gillners
Skogsvägen 5
468 32 Vargön
Tel/fax: 0521-22 36 74
Gotlandsgruppen
Ulf Hörsne
Hörsne Line 721
620 23 Romakloster
Tel: 0498-370 95
Fax: 0498-371 80
Norra Smålandsgruppen
Kenneth Wennblom
Klostergatan 25
553 35 Jönköping
Tel: 036-16 82 82
0705-16 82 82
Skaraborgsgruppen
Rolf Larsson
Saleby, Hade,
531 93 Lidköping
Tel: 0510-53 00 33
070-593 91 98
Livgrenadjärgruppen
Per Sjöswärd, Övra Drättinge
590 41 Rimforsa
Tel/fax: 0494-231 51
070-603 97 82
Fax: 013-10 11 56
28
Fullträff för nya skytteveckan
För första gången genomfördes en svensk skyttevecka med SM-status
som även omfattade en ban– och fältskjutning med Ak 4.
● Sammanhållande och tävlingsledare för Ak4-skyttet var
chefen för Norrbottensgruppen
major Harry Thornéus. Till sitt
förfogande hade han ett 50-tal
hemvärns- och avtalspersonal
som utförde ett fantastiskt jobb
hela veckan som stationschefer
och markörer.
– Till Ak4-skyttet hade vi kalkylerat med 40 deltagare den
här första gången, men det kom
drygt 100 hit till Norrbotten, vilket är bra säger en nöjd Harry
Thornéus.
Rikshemvärnschefen Anders
Lindström håller med:
– Jag tror att det här kommer
att vitalisera hela skytterörelsen.
En sådan här tävling är betydelsefull när vi nu vidareutvecklar
hemvärnet och det är en bra
kombination att genomföra den
inom ramen för Svensk skyttevecka.
Jan Frank, före detta chef för
MD-Norr och ordförande i
Norrbottens skytteförbund är
den som ligger bakom hemvärnets skyttetävling i samband
med SM i skytte.
– Den stora fördelen är att
kunna använda den befintliga
tävlingsorganisationen, som
finns under skytteveckan. Det är
också mycket lättare att få kvalificerade funktionärer när även
hemvärnspersonal disponeras,
menar Jan Frank.
Anders Lindström tycker att
det är bra att få med hemvärnets vapen, Ak 4, i hela skytterörelsen.
– Min förhoppning är att vi i
framtiden kan få många som är
Conny Pettersson tränade hårt
och kom högst på prispallen.
intresserade av tävlingsskytte att
bli hemvärnare.
leå Marina och trea blev Erik
Nörregård, Löderup.
– Jag vaknade med en dröm i
morse och den gick så när i
uppfyllelse, bara lagguldet fattades. Så sade en motiverad och
glad Alf Granqvist, Älvsby hemvärnsbataljon, efter att ha vunnit den första SM-fältskjutningen med Ak4.
– Mitt stora problem var knäståendet men det gick ju vägen
ändå, menade en mycket nöjd
segrare som klarade både värmen och sanddammet på skjutfältet med glans.
Tvåa blev Andreas Norberg,
Luleå hemvärnsbataljon och
trea Per-Ola Mättävainio MDG
66 (Kiruna).
Engagemang viktigt
Conny vann
Conny Pettersson, hemvärnsman i Kalix, vann banskjutningspremiären för Ak 4 med
SM-status och segern var överlägsen. Han är ingen nybörjare i
skyttesammanhang men Ak-4
skyttet kom in i bilden i början
av detta år. Träning två gånger i
veckan samt talang gav resultat.
Conny har tidigare ett lagguld
med gevär kaliber 6,5.
– Jämfört med ett vanligt gevär
är Ak 4 svårare att skjuta med.
Riktmedlen inte så tydliga vilket
kräver extra skärpning och avtryckarpunkten ger ingen riktig
känsla när det exakt ska smälla,
menar Conny.
Känslan gav dock SM-guld
och Kalix fick en ny hemvärnsman.
Tvåa blev Mattias Persson Lu-
En som var mycket nöjd med
organisation och Norrbotten var
Mattias Söderbaum, gruppchef i
Kungsbacka, utanför Göteborg.
Han hade åkt tåg till Boden
samt bodde i logement på I 19.
Efter sex år i hemvärnet tycker
han att det här med Ak 4 och
skyttevecka är ett bra initiativ
både som marknadsföring av
hemvärnet samt för att förbättra
handhavandet och säkerheten
med Ak 4.
Att engagerade chefer är en
enorm tillgång för rörelsen bevisades än en gång. Harald Högström, hemvärnsbataljonschef i
Luleå, hade 41 anmälda deltagare från sin bataljon.
Nästa skyttevecka äger rum
2004 i Skövde.
Text & foto:
Jan Backman
Militär stil gav ny spelning
● Flygvapnets Hemvärnsmusikkår i Gävle svarade för musiken vid Flygvapnets stora flygdag i Luleå den 14 juni. På förmiddagen genomfördes en musikparad i Luleå centrum och på
eftermiddagen framträdde musikkåren vid tre tillfällen ute på
F 21 (Kallax). Musikkåren hämtades på Gestrike Airport med
Hercules på fredagseftermiddagen och flögs hem igen på söndagen.
Strikt militärt uppträdande
kombinerat med bra musikaliskt framträdande resulterade
omgående i en spelning den 15
augusti vid F 4 i Östersund i
samband med byte av flottiljchef.
Ledare för musikkåren i Luleå
var flottiljtrumslagare Sanna
Blomberg och vice dirigenten
Pia Andersson.
Hemvärnet 4/2003
Danska marinhemvärnet
åker modernt
Det var ett modernt fartyg, som visades upp i Visby, här med de båda
fartygscheferna på backen.
● Hennes namn är m/s Partisan
med identitet MHV 817 och hon
ligger längst in i Visbys gästhamn. När jag besöker henne
blir jag imponerad av det jag ser
och hör. Hon är byggd år 2000
för det danska marinhemvärnets räkning och utgör tillsammans med 18 liknande fartyg
marinhemvärnets flotta. Ytterligare sex är beställda för omgående leverans och dessa skall ersätta de sex äldsta fartygen. Och
märk väl, de byggs direkt för marinhemvärnets räkning. I Danmark är det således ej fråga om
att överta äldre och tidsmässigt
uttjänta farkoster från marinen
eller i sämsta fall hyra in civila
enheter, nej, där får man helt egna fartyg lämpade för den verksamhet som bedrivs.
Fartygschefen Henrik Aerenlund och ställföreträdaren Sören
Hansen visar med stolthet upp
sitt fartyg och berättar att hel
besättning är tolv personer, varav fem är befäl. Man kan dock
fungera med färre man ombord.
Utöver ytövervakning och
andra marina uppgifter har man
i Danmark – till skillnad från oss
– även sjöräddning och oljesanering som prioriterade uppgifter. Därav följer jour dygnet runt
och man skall vara på sjön inom
en halvtimme efter larm. Varje
fartyg har därför tre besättningar och alltid är några ur dem
snabbt tillgängliga.
Det är enligt uppgift ganska lätt
att rekrytera till marinhemvärnet
i Danmark mycket tack vare att
man har egna och moderna fartyg. Det är kanske något för vårt
högkvarter att tänka på!
Rundturer i Visby och på Gotland, liksom trevlig samvaro både ombord och i kårstugan hos
Flottans Män var programmet
för detta besök, som varade i två
dygn.
Slutligen uppstår naturligtvis
frågan om huruvida vi kan återgälda deras besök – och vad vi
då skall fara med. Blir det med
200-båt eller civil farkost?
Text & foto: Ulf Hörsne
Närkontakt i skogen
● Försvarsmakten stödjer av
tradition svensk orienteringssport – från början sannolikt för
att man den vägen fick en
mängd orienteringskunniga soldater i den gamla värnpliktsarmén. Åtgärden kan idag synas
förlegad. Den elit som idag gör
värnplikt kan i regel också orientera.
Inte så få hemvärnssoldater är
dock också orienterare, varför
man kan se Försvarsmaktens
stöd till sådant som den stora årliga tävlingen O-ringen, som en
del av hemvärnsutbildningen.
Årets upplaga av O-ringen genomfördes i Bohuslän och
Dalsland, med Uddevalla som
knutpunkt. Omkring 15 000 orienterare var i farten i de stora
skogarna. O-ringen av idag är en
stor apparat. Försvarsmaktens
stöd kanaliserades därmed
främst genom MD-grupp Bohus-Dal. Sammanhållande förband var F 7, Såtenäs.
Bohus-Dalgruppen hade som
uppgift att tillsammans med polisen ordna trafikdirigering (soldater ur FMCK), upprätta sjukvårdsplatser dels i terrängen,
dels vid respektive tävlingscentra under de fem dagarna.
De berörda hv-bataljonerna
ställde också upp, under ett par
veckors tid, med ett antal bilförare med terrängbil 30.
Fem hemvärnsbataljoner berördes; enbart för att upprätta
sjukvårdsplatser åtgick 20 soldater per bataljon. Mitt i semester-
månaden juli var således mer än
hundra soldater engagerade.
Som insatschefer fungerade ur
Bohus-Dalgruppen majoren Bo
Andersson och kaptenen Christer Hermansson.
Till de mest intresserade hörde hemvärnsungdom ur flera
bataljoner. Med swung och gott
humör slet man med resning
och rivning av sjukvårdstält och
mycket annat grovjobb. Se där,
också ett sätt att skapa goodwill
för Försvarsmakten. Och idrottsfolket har all anledning att
söka närkontakt med hemvärnet, för att den vägen få chansen till djupa och varaktiga relationer med Försvarsmakten.
Text och foto:
Lars Brink, lokalred.
Västra Götal and
Ing-Marie Gustavsson, aktiv
SRK-are inom BohusDalgruppen
var inte rädd för att hugga i vid
resningen av sjukvårdstälten.
Hemvärnseskort för kungapost
● Under sovjettiden i Estland
höggs och sågades alla allmogebåtar upp för att hindra människorna att fly. Medan vi i Sverige
har ganska gott om fina skötbåtar och segelekor finns nu i Estland bara en enda, den nybyggda jaala-ekan som besökte Sverige den 3 juli i år.
En av entusiasterna för båtbygget är Estlands rikshemvärnschef Benno Leesik, som i maj
Hemvärnet 4/2003
bad Hemvärnstidningens lokalredaktör att ordna en eskort när
han med den gaffelriggade jaalan skulle anlöpa Stockholm för
att överlämna en depesch till
HM Konungen.
Förra gången en sådan depesch överlämnades var på
1680-talet och då med klagomål
på förhållandena på Ormsö.
Den här gången var det ett tack
till kungafamiljen för allt stöd,
inte minst nu senast vid återinvigningen av S:t Mikaelskyrkan i
Tallinn.
24. skärgårdshvkompaniets
chef Kenneth Åhlander åtog sig
med glädje uppgiften och med
200-båten 237 Ugglan mötte
han i Vaxholm den lilla armadan
som närmast kom från Mariehamn. I styrkan seglade förutom
Benno Leesik också Estlands
Sverige-ambassadör Toomas
Thivel samt den estniske Tele2chefen Toomas Peek som var
ansvarig för de tre halvtimmes
program om resan som kommer
att sändas i Estlands teve.
Vädret var uruselt med regntjocka och blåst och det blev
därför en nyttig övning i eskort
för båtchefen Thomas Trouin
och hans besättning.
Göran Petterson,
lokalredaktör
29
Lokalredaktörer
Livgardesgruppen
Hanseman Calås
Bohusgatan 27
116 67 Stockholm
Tel: 08-644 39 69
070-768 21 85
E-post: [email protected]
Strid och ärtsoppa
drog folk i Västerås
Södertörnsgruppen
Göran Pettersson
Björkvägen 7
130 40 Djurhamn
Tel/fax: 08-571 515 87
Upplandsgruppen
Kenneth Holmgren
Nyborg, Läby
755 92 Uppsala
Tel: 0736-16 78 10
Dalregementsgruppen
Hans Lindquist
Hökviken
791 91 Falun
Tel: 023-222 49
Gävleborgsgruppen
Hans Wandér
Lumnäs
820 65 Forsa
Tel: 0650-270 02
Västernorrlandsgruppen
Rolf Höglund
Krokvägen 2
864 33 Matfors
Tel/fax: 060-200 05
070-634 61 62
Jämtlandsgruppen
Erik Arthur Egevärn
Box 106, 830 01 Hallen
Tel: 0643-301 25, 010-697 63 46
Västerbottensgruppen
Sven-David Sörensen
Måttgränd 90, 906 24 Umeå
Tel: 090-18 19 18 (b), 090-208 09 53 (a),
070-666 50 53.
E-post: [email protected]
Johannes Björk
Nygatan 5
930 15 Bureå
Tel: 0910-78 11 24
070-607 05 78
Norrbottensgruppen
Jan Backman
Dalbackavägen 39
945 92 Altersbruk
Tel/fax: 0911-20 40 37
Lapplandsjägargruppen
Norrbottens gränsjägargrupp
Sven Kostenius
Rantajärvi 78
957 94 Övertorneå
Tel: 0927-230 00
Fax: 0927-231 23
30
Familjen Söderström. Från vänster sonsonen Fredrik, sonen Gert och
pappa Bengt.
● Västeråsbataljonens rekryteringsdag vid Hässlö flygplats i
Västerås anordnades i samverkan med föreningen Västerås flygande museum som samtidigt
genomförde sin årliga Roll Out.
Museet har som uppgift att vårda
gamla flygplan och att om möjligt hålla dessa i flygfärdigt skick.
Föreningen ser samarbetet med
hemvärnet som väldigt givande
och ser fram emot att fortsätta
på samma sätt i framtiden.
Drivande för rekryteringsdelen och sammanhållande under
planeringen var Mats Jönsson,
underhållsbefäl i Västeråsbataljonen. Till sin hjälp har han haft
rekryteringsansvariga från kompanierna. Västmanlandsgruppen ställde upp på ett ovärderligt sätt med både personal och
materiel.
Utöver hemvärnet var avtalsorganisationerna representerade med egna utställningar. Intresset för Röda korsets verksamhet verkar vara särskilt stort
bland gemene man.
Den centrala punkten var trots
allt kokgruppen från Västerås
hemvärnskompani förstärkt med
personal från övriga kompanier
som visade upp det nya fotogendrivna koket. Att koket var
populärt bevisas av att mer än
1000 portioner ärtsoppa utspisades under dagen. Stundtals var
det lång kö till serveringen som
sköttes med bravur av personalen under överinseende av kvartermästare Per-Erik Henriksson.
Även om rekryteringsplatserna inte var riktigt lika populära
visade ändå många intresse för
att delta i det frivilliga försvaret.
Då det i den allmänna upphetsningen kan vara lätt att skriva på
kontraktet och sedan vid närmare eftertanke ångra sig, togs
ett lite annat grepp denna gång.
De som anmälde intresse fick
lämna namn och adress till rekryterarna samt fick med sig
hem broschyrer och information. Dessa personer kommer
senare att kallas till ett särskilt
informationsmöte där eventuell
kontraktsskrivning kan ske.
En väldigt fin insats gjordes av
Västmanlands Musikkår under
ledning av Sören Oscarsson som
framträdde med två uppträdanden under dagen. I musikkåren
finns någonting så ovanligt som
tre generationer av musikanter.
Det är pappa Bengt, sonen Gert
och sonsonen Fredrik Söderström som taktfast trummar sida vid sida. Ytterligare ett bevis
på att i hemvärnet finns det
plats för alla med den rätta inställningen.
Minst en gång i timmen genomfördes stridsuppvisning av
en hemvärnsgrupp under ledning av Anders Eklund där man
visade förflyttningar, stridssätt,
omhändertagande med mera.
Gruppen som uppträdde väldigt
snyggt och proffsigt under kompetent ledning gav fin reklam
för hemvärnet. Inga Rambofasoner här inte.
Text & foto:
Torsten Wallenius,
C Västerås
hemvärnskompani
Moskvafödda
Nanna stolt
hvungdom
● Vi får vänja oss vid att Försvarsmaktens personal av skilda kategorier inte längre bär ursvenska namn, till exempel
Karl-Johan Andersson eller Lena Pettersson. Vad sägs om
Njezdana al Moradi?
En tjej som ingick i lag 63, Kiruna-Gällivare 3, vid ungdomstävlingen på Vällinge i maj, Njezdana, eller Nanna, som hon för
enkelhetens skull kallar sig, talar
med skånsk dialekt! Hon behärskar dessutom ryska och arabiska. Major Gunnar Björk vid
MD N tipsade mig om Nanna,
som han beskrev som entusiastisk, kunnig och motiverad.
Nanna, som fyller 17 år i september, är född i Moskva. Där
bodde hon tills hon var 3–4 år.
Hennes mamma är ryska och
pappan är professor från Irak.
För att komma med i ungdomsverksamheten har Nanna
gått sommarkurs vid P 7 samt
vinterutbildning i Arvidsjaur.
I Kiiruna studerar Nanna vid
det treåriga rymdgymnasiet,
där hon till hösten skall påbörja
årskurs två, med sikte på att bli
rymdingenjör.
På frågan vad föräldrarna
tycker om att hon engagerar sig
i Sveriges försvar berättade
Nanna att de är omåttligt stolta
över att deras dotter vill ställa
upp och försvara sitt nya hemland. Men så kommer föräldrarna också från länder som inte
”belastas” av en 189-årig fred.
Som alltför många blåögda
svenskar tror kommer att vara
för evigt
Text & foto:
Per Sjöswärd,
Livgrenadjärgruppen
Hemvärnet 4/2003
Idrestämma
med välljud
Musikproffs gladde i Almedalen
● Den välljudande Borlänge
hemvärnsmusikkår spelade i
kyrkan när Idre höll sitt ting,
rapporterar Britt Rehnborg.
– På grund av försvarets allt
större engagemang i utländska
uppdrag läggs större ansvar på
hemvärnet att försvara Sverige
mot eventuella terroristangrepp
och sabotage, skriver Britt till
redaktionen. På stämman påtalades därför behovet av fler
hemvärnsmän, lottor och rödakorspersonal.
● Ut över den fredagsöde kaserngården vid Gotlands regemente
ekar mäktig marschmusik, då
och då korta avbrott med absolut tystnad, så omtag och omtag
igen tills allt låter perfekt. Det
som hörs och lockar är årets
centrala utbildning för hemvärnsmusiker, vilka just nu repeterar inför sin slutkonsert i
Visby. Kursansvarig och musikalisk ledare är musikdirektör Lars
Gunnar Björklund, Försvarets
musikcentrum, som berättar att
det finns omkring 1600 hemvärnsmusiker i ett 35-tal kårer
över hela landet.
Varje år genomförs central utbildning och efter fyra år i Göteborg ville man pröva ny miljö
och valet blev Visby. Här finns
ett regemente, som ställer upp
med logi och mat, en bra lokal
för övning samt möjligheten att
hålla konserter. Även Gotlandsmusikens erbjudande om hjälp
med en del praktiska arrangemang bidrog till att kursen lades
i Visby, där nu ett sextiotal musiker dagligen övar.
Lars Gunnar Björklund berättar vidare att man under denna
kursvecka studerat in två helt
nya konsertprogram och meningen är att deltagarna skall ta
med sig dessa och andra lärdomar till sina hemorkestrar.
Alla gick i mål
på Torsö
● Skaraborgs FBU har genomfört sitt årliga soldatprov för
medlemmar i hemvärn och frivilligorganisationer. Samtliga 82
personer som startade genomförde provet. Årets soldatprov
genomfördes på Torsö och omfattade en fotmarsch om tre mil.
Under marschen utsattes deltagarna för prov i målkastning
med handgranat och ett sjukvårdsmoment. Marschen genomfördes under bra väderförhållanden, något som sannolikt
bidrog till att alla startande kunde genomföra marschen.
Rolf Larsson
Gävle spöade
sina vänner
● För 33:e året i rad så har Gävle
och Hille hemvärn genomfört
ett utbyte med våra vänorter
Naestved och norska Gjövik.
Denna gång gick färden till
Naestved i Danmark för tävlingar i militära färdigheter.
Under Kristi Himmelsfärdshelgen genomfördes banskjutning, fältskjutning, handgranatkastning, avståndsbedömning
och eldöverfall. Besöket avslutades med bankett och prisutdelning, där resultatet blev guld till
Sverige. Bästa skytt blev Lars
Palm, bästa kvinnliga skytt I-B
Carlsson.
Iréne Larsson,
Gävle hemvärn
Hemvärnet 4/2003
Pulkans gåta
är löst
● Gåtan med hemvärnsmuseets
pulkaliknande föremål, avbildad
i nr 3/2003 är löst. Flera läsare
har hört av sig och allt talar nu
för att det är en pulka för transport av kulspruta m/36. Pulkan
är konstruerad av Anders Källströms svarv- och träsnideri i
Oskarshamn. Enligt en biografi
över Anders Källström, som författats av sonen Rikard, köpte
försvaret in stora serier.
Pulkan gav även bra underlag i
snön när man skulle skjuta, berättar Sten Fagervik, kvartermästare i Niilivaraa hemvärnskompani. Sten kom i kontakt
Valthorn är ett svårt instrument,
här väl hanterat av Tina Nylund,
Trollhättans Hemvärnsorkester.
Kursveckan avslutades med
stor konsert i Almedalen i Visby.
Som musikkritiker är jag naturligtvis lekman, men skriver ändå att konserten visade vilken
stor musikalisk bredd denna orkester besitter. Man framförde
allt från marscher till Chess och
Calle Schewens vals och avslutade med Tjajkovskijs pampiga
symfoni 1812, ni vet den, där
det skjuts med kanon. Jodå, så
även här, men kanondundret
var inspelat men nog så effektfullt.
– Det är väl proffs dom där, sade någon ur publiken, och visst
är de proffsiga alla dessa våra
hemvärnsmusiker, som betyder
så mycket inte bara för oss inom
det frivilliga försvaret.
Stora applåder från en tacksam publik, som i pausen även
kunde lyssna på information
från hemvärnspersonal med
rikshemvärnschefen Anders
Lindström i spetsen. Och kaffe
med bulle serverades i FBU:s
partytält, allt i syfte att väcka intresset för försvaret och hemvärnet med frivilligrörelsen och
därmed måhända kunna teckna
några nya kontrakt med hugade
medborgare, Gutar såväl som
hitresta fastlänningar.
Text & foto:
Ulf Hörsne
med pulkan under sin grundutbildning som kulspruteskytt
1953–54. Ett exemplar finns för
övrigt på I 22:s förbandsmuseum.
Flera vapentyper tycks ha förekommit i pulkan. Jens Rånes
skriver i ett mejl att den ser ut
som en pulka för dragning av
kulsprutegevär som användes
av K4 på 1950-talet.
Pulkan kan även ha fått civil
användning. Lars-Erik Olsson,
Kiruna, hävdar att den använts
av säljägare i kustbandet. Man
spände fast sälbössan så att pipan stack fram och sköt pjäsen
framför sig tills man kom inom
skotthåll för sälen och fyrade av.
En läsare, före detta ryttmästaren vid K1, Erland Wennerberg,
erinrar sig att liknande pulkor
användes för transporter av 20
millimeters luftvärnsautomatkanon m 40. Erland låg i januariapril 1943 i beredskap i nordvästra Jämtland med en ryttarskvadron från K1 och var gruppchef för en lvakan. Lavetten lades i en pulka som i sin tur var
placerad på en så kallad kavallerikälke. Vid ingående i eldställning drogs pjäsen på pulkan.
Anders Källströms biografi har
skickats in av Roger Sonestad,
transportplutonchef i Västra
Blekinge hvbataljon. Hans svärmor Quita Nyström, född Källström, var kusinbarn till Anders
Källström, som gick bort 16 oktober 2002 efter ett långt och
händelserikt liv.
Musikdirektör Lars Gunnar
Björklund anger takten vid konserten i Visby.
31
Enkelt beslut i stort
– skiten ska bort
Tre dagar efter att fartyget Fu Shan Hai sjönk
utanför Bornholm i maj
stod de skånska hemvärnsbataljonerna och
skrapade fartygets olja
från Österlens stränder.
TEXT: MAGNUS FORSBERG
FOTO: BERTIL ÖHRSTRAND
32
R
edan på kvällen den 2 juni larmades hemvärnet. Fu Shan Hais
olja skulle landa på den skånska
östkusten inom knappt ett dygn, och
räddningstjänsten bedömde att den inte
skulle klara saneringen ensam.
– På vissa håll var det ett tio meter brett
oljebälte, som dessutom trängde djupt
ned i sanden, berättar major Magnus
Holmqvist, militär insatsledare från Södra skånska gruppen.
– De som hade erfarenhet av oljesanering sa ”Ta det lugnt, det här kommer att
ta månader att sanera”, berättar han.
Alltså krävdes uthållighet och Holmqvist
beslöt sig för att dela upp hemvärnsbataljonerna. När Södra skånska gruppens
bataljoner gjort sitt skulle Dragongruppen i norra Skåne vara beredd att avlösa.
Som tur var hade räddningstjänsten redan dagen innan oljan nått land, beslutat
att räddningstjänstlagens 2 § var tilllämplig.
I förhand
– På militärspråk var vi plötsligt i förhand.
Av landets fem förråd för oljesanering
tömdes Karlskrona, Botkyrka och VänersHemvärnet 4/2003
borg och forslades ned till Skåne, berättar
Magnus Holmqvist.
– Dessutom fick vi tillgång till räddningsverkets personal som varit med om
alla möjliga katastrofer runt om i världen,
och sett ett och annat misstag, säger han.
De drabbade kommunerna, Simrishamn och Ystad, var oroade över turistsäsongen som skulle starta inom en månad. Plötsligt handlade det inte ”bara” om
miljöskador, utan också om årets viktigaste intäkter från turismen när 35 kilometer kust var nedsmetade med olja.
– Vårt beslut i stort blev synnerligen enkelt, skiten skulle bort så fort som möjligt.
Experterna avrådde
Massmedia rapporterade livligt om olyckan och hundratals frivilliga ville hjälpa till.
Men experterna avrådde bestämt. När oljan från fartyget Prestige i november 2002
drabbade den spanska kusten hade frivilliga varit till mer skada än nytta. Efter att
ha skrapat olja från klipporna klev de upp
Hemvärnet 4/2003
Margareta Nørregård Lennartsson från
Ystad Hvbataljon var en av hundratals
som deltog i saneringen. Hemvärn, värnpliktiga och frivilliga skyfflade upp 4 000
ton olja på en sträcka av 35 kilometer
från det kinesiska fartyget Fu Shan Hai
som sjönk utanför Bornholm i maj.
Mj Magnus Holmqvist beskriver för
statsminister Göran Persson hur man
fortskrider med oljesaneringen.
på den rena stranden, och vidare in i städerna.
Men om man hade bättre kontroll över
de frivilliga? Ledningen valde att gå ut i lokalradion, och styrde frivilliga till platser
där personal tog emot och mönstrade in
dem.
– Efter att de utbildats och utrustats
spred vi ut dem. Några civila i varje grupp
hemvärnsmän, Det funkade hur bra som
helst, säger Holmqvist.
ra mil från kusten, bemannades av lottor
och hemvärnare.
– Försvaret har ju inte längre resurser
eller lager för utspisning i sådana här lägen, säger Magnus Holmqvist.
Växande arbetsstyrka
Disciplinen var benhård. Ingen lämnade
stranden i kontaminerad utrustning.
Från tisdagen hade insatsledningen
tillgång till ett åttiotal personer ur frivilligorganisationerna som under veckan växte till som mest 290 personer, ungefär hälften av den totala arbetsstyrkan på 5–600
man.
Förutom att folkmassan skulle utrustas
och ledas behövde de också utspisas. Koket, som upprättades i Fredriksberg någ-
Gnuggades bort
Totalt tog Sandhammarens frivilliga upp
225 kubikmeter vätska. 4 000 ton olja har
gnuggats bort från stenar eller skyfflats
upp från stranden. Fredagen den 13 juni
kunde räddningstjänsten och försvarsmakten meddela att grovsaneringen var
avslutad.
– Vi hade bestämt att oljan skulle vara
borta inom två veckor, men vi klarade det
på 10 dygn. Det känns bra, säger Magnus
Holmqvist.
Varför lyckades ni så bra?
– Det här är vår kust. Vi känner för den.
Och oljesaneringen var ett skolexempel
på territoriell samverkan. Jag har aldrig tidigare varit med om när det funkat så här
bra.
▪
33
Högkvarterets festande
– felsteg eller symtom?
”De politiker som idag ondgör sig över generalernas festande bör därför
rannsaka sina egna beslut och se efter om det kanske inte ändå är så att
man nu får skörda sin egen draksådd.”
Under sommaren har det
rapporterats mycket i media om
de felsteg man anser att överbefälhavaren Johan Hederstedt
och hans närmaste krets av generaler tagit på resandets och
festandets områden.
Det är nog helt riktigt att många tveksamma räkningar attesterats och att man kunnat hålla
nivån på högkvarterets representation på en lägre nivå men
vems är egentligen felet?
Är det verkligen så att ÖB och
hans närmaste män är en samling småfifflare eller är deras
handlande en följd av många av
de beslut politikerna, både borgerliga och socialistiska, tagit
från 1994 och framåt och som
skapat en helt ny försvarsmakt?
Vårt försvar gör idag allt för att
efterlikna den typ av krigsmakt
som stormakterna har, både vad
gäller teknik och vad gäller synen på personalrekrytering. Man
Debattregler
Många vill vara med på
Läsarnas forum. Skriv därför kort, högst 3000 tecken,
och koncentrera dig till ett
ämne i taget.
Redaktionen förbehåller
sig rätten att redigera
(korta) insända bidrag.
Anonyma insändare accepteras bara i undantagsfall.
Redaktionen måste dock
alltid ha namn och adress.
Ange om du önskar placering i nättidningen eller
papperstidningen.
Adress:
Tidskriften Hemvärnet,
Debatt
107 85 Stockholm
Debattillustrationerna är tagna
ur ”Soldaten i fält”, Soldf 1960.
Och ”Hemvärnets materiel och
dess användning” 1958.
34
strävar med andra ord efter att
bygga upp ett högteknologiskt
yrkesförsvar. Är det då inte också logiskt att synen på vad som
är rätt och fel vad gäller högre
och lägre chefers fester och resor färgas av hur stormakterna
ser på representation.
Om man vill bygga upp en försvarsmakt som är en småskalig
kopia av en stormakts stridskrafter får man finna sig i att
man också får överta en del av
de avigsidor som det innebär att
ha den typen av försvar. Det är
en reell möjlighet att våra väpnade styrkor förlorar den sista
gnuttan folkförankring genom
att försvarsmakten av gemene
man och kanske i slutändan
också av sig själv börjar uppfattas som en stat i staten, något
som för tio år sedan var en
omöjlighet då vi fortfarande
grundutbildade större delen av
Fel signaler
från ÖB
ÖB med hustru är ute och
reser och representerar, samtidigt införs reseförbud och andra sparkrav inom hela Försvarsmakten.
Vilka signaler skickar man till
den anställda personalen och
hemvärnet ? Har inte ÖB med
den höga lön han och andra
högre tjänstemän uppbär, råd
att betala för sina respektive?
Vet hut !
Lt Björn Rosenlund,
19 marinkompaniet,
Trelleborgs bataljon
ÖB har fått chansen att svara
på kritiken, men han har valt
att hänvisa till den revision
som pågår och redovisas senare
i höst.
våra värnpliktiga och därigenom tryggade folkförankring,
insyn i försvarets verksamhet
och därigenom också försvarsvilja.
Den nuvarande utvecklingen
leder åt rakt motsatt håll – vi är
på väg att skapa ett yrkesförsvar
som gemene man känner mycket liten samhörighet med och
där risken för att egen praxis utvecklas vad gäller tolkning av
gällande regler är stor. De politiker som idag ondgör sig över generalernas festande bör därför
rannsaka sina egna beslut och
se efter om det kanske inte ändå
är så att man nu får skörda sin
egen draksådd. Man ville avskaffa folkförsvaret och skapa en
tidsenligare försvarsmakt – det
har man gjort och nu får man
ligga i den säng man bäddat.
Bertil Kantol a
och Anders Karlsson,
Männikkö/Kiruna
Höj ÖB:s lön
Jag förstår att vår ÖB och
hans närmaste generaler gärna
skulle vilja hjälpa till att spara
inom försvaret genom att själva
betala för medföljande hustrurs
utgifter och även att
låta bli att ta betalt
under sin semester
men det är tydligen deras låga
löner som gör
det omöjligt
för dem att
deltaga i de
besparingar,
som verkligen behövs,
så att vi kan
öva mer.
L Möller,
gruppchef
Helsingborg
Bättre dela ut
än förstöra
materiel
Hemvärnet efter 2004 – ett
modernt insatsförband, står det
att läsa i bilagan i Hemvärnstidningen nr 6/2002. Hemvärnet
ska inte vara operativt rörligt,
men likväl så ska kompaniet jag
tillhör kunna förflytta sig dit vi
behövs, då vi inte har tilldelats
några egna bevakningsobjekt.
Den transporten ska då ske med
civila personbilar och civila linjebussar med 40–60 soldater i.
När man på bilder från Israel
ser sprängda bussar kan jag inte förstå att man i Sverige kan
planera för sådana transporter i
ofred och sedan kan kalla det
modernt. Insatsplutonerna har
fått terrängfordon, varför inte
övriga hemvärnsförband? Jag
tillhör själv en hundgrupp och
anser att ett terrängfordon vore
ett mycket bra hjälpmedel för
oss. Är det så att det inte finns
några kvar efter skrotningshysterin och efter att man skänkt
bort fordon till Baltstaterna?
Fick hemvärnet någon förfrågan om man var intresserad av
fordon innan beslut togs om
skrotning eller innan man
skänkte bort dem? Vad var i så
fall svaret från hemvärnsledningen?
När det gäller övrig materiel
måste det vara bättre att dela ut
den än att förstöra den. I vår
hundgrupp anser vi oss behöva
större ryggsäck, radio för samband inom gruppen. Varför får
vi inte ut en komplett 90-uniform? Varför får man inte ut korken till vattenflaskan så att man
kan dricka med skyddsmasken
påtagen?
Varför skulle en hemvärnssoldat som inte tillhör en insatspluton ha mindre behov av materiel? Timuttaget på plutonen
jag tillhör är över 100 timmar
per soldat och år så var ligger
skillnaden?
Christer Lindström,
Stora Tuna hvkompani
Hemvärnet 4/2003
Kommunerna har ansvaret
”Det största hotet mot samhället anses idag av allt fler bedömare vara den sårbarhet
som finns inbyggd i samhället.”
Artikeln i Hemvärnet
3/2003 med rubriken ”Civilförsvarsförbundet har slutat öva”
påkallar några viktiga klarlägganden.
Det civila försvaret är numera
en funktion i samhället. Det är
inte en (1) organisation, utan
många organisationer i form av
inte minst kommunerna och
många statliga myndigheter.
Dessa är verksamma på samhällets alla organisatoriska nivåer.
Det säkerhetspolitiska läget
har förbättrats högst väsentligt.
Det finns enligt Försvarsberedningen under de närmaste tio
åren inte ens risk för ett begränsat angrepp mot Sverige, förutsatt att vi har en grundläggande
försvarsförmåga. Det är alltså
inte enbart invasionshotet som
avförts ur hotbilden.
Det största hotet mot samhället anses idag av allt fler bedömare vara den sårbarhet som
finns inbyggd i samhället. Inte
minst vårt beroende av teknisk
infrastruktur, särskilt vårt elberoende, utgör något av en akil-
leshäl för vårt moderna samhälle.
Därför har fokus inom det civila försvaret flyttats från krig
till extraordinära händelser i
fred. Kommunerna – det finns
290 sådana – har förstahandsansvaret i samhällets krishanteringssystem. Där finns ett
ökande engagemang för att säkrare och tryggare samhälle, där
såväl kommunens egna resurser, som samverkande parters,
övas men med en annan och
vidgad ”målbild”, för att använda ett militärt begrepp, för ögonen. Inriktningen och omfattningen bestäms av var och en
av kommunerna. Ansvaret är
deras.
Precis som för det militära försvaret handlar det inom det ci-
vila försvaret om en anpassning
till en omvärld i förändring,
men någon nedläggning är det
inte frågan om. Och ”civilförsvarets storhetstid”, om den nu
är intressant i sig, ska nog prövas ur ett längre tidsperspektiv
än ett par decennier.
Anders M Johansson,
generalsekreterare,
Civilförsvarsförbundet
Torkel Ivarsson svarar:
Tala klarspråk om försvaret
Jag upprepar några fakta:
● Civilförsvarsbaserna, bemannade med pliktpersonal
utbildad i räddningstjänst, är
avvecklade.
● Inga nya skyddsrum byggs.
Några pengar för att förbättra
de befintliga finns inte.
● Någon rekrytering sker inte
längre till hemskyddet och
ombuden övas inte.
Av dessa punkter tycker jag
att den sista är mest intressant.
Ett viktigt motiv för hemskyddet var ju att det också skulle
kunna verka under fredstida
kriser. Situationen i Borås –
där jag är verksam – är talande.
För bara några få år sedan
byggdes detta hemskydd upp
av entusiaster, hundratals
människor rekryterades, utbildades och övades. Nu får de i
civilförsvaret mest aktiva och
intresserade budskapet att de
inte längre behövs.
Uttryck som ”krishanteringssystem” och ”målbild” gör mig
inte lugnare. Inte heller att inriktning och omfattning av civilförsvaret bestäms av varje
kommun för sig. För övrigt tror
jag det vore bra om vi talar
klarspråk om det som nu händer inom försvaret. Ominriktning – javisst, men i praktiken
handlar det också om en
nedrustning. Rätt eller fel,
men vi sänker garden och det
gäller hela totalförsvaret.
Torkel Ivarsson, reporter
Rubriken i nr 3 var
”Civilförsvaret har slutat öva”.
Nätverksbaserat försvar? Javisst, men på vilket sätt?
Självfallet skall vi hålla oss
i fas med utvecklingen i vår omvärld och inte hamna i ett militärt bakvatten som försätter oss
i ett dåligt utgångsläge om det
värsta skulle inträffa och ofreden skulle komma över vårt
land.
Frågan är dock om det teknikberoende försvar vi är på väg att
införa är den väg som det lilla
landet Sverige bör välja. Tanken
på att genom goda underrättelser skapa manöverutrymme och
lokal överlägsenhet är självfallet
helt riktig. Kommer vi dock att
ha det tekniska övertag som
krävs för att kunna skapa denna
överlägsna underrättelsesituation eller kommer våra system
att störas ut av den förutseende
fienden som ju självfallet inte
Hemvärnet 4/2003
vill ge oss någon chans att slå
tillbaka?
Alla vet vi ju idag hur sårbart
vårt teknikberoende samhälle
är. Vore det inte bättre att skapa
ett system byggt på människan
istället för tekniken där vi satsar
på en överlägsen form av ytövervakning- människans syn,
hörsel och hjärna. Vi behöver
inte förflytta oss tillbaka till den
militära stenåldern genom att lita mer på människan än på maskinen. Tvärtom- vi satsar på de
delar i försvarskedjan där vi alltid kan vara överlägsna- utbildning och uthållighet.
Hur paradoxalt det än må
låta, måste vi använda människan för att göra tekniken
mindre sårbar. Kombinationen
av mänskligt intellekt med teknikstöd är oslagbar. Det får dock
aldrig bli så att den svenske soldatens möjlighet att verka mot
fienden stoppas av utbrända
kretskort.
Om vi utbildar våra soldater
till att vara överlägsna varje angripare i att verka i vårt land och
till att aldrig ge upp striden har
vi nått långt i strävan att skapa
ett gott försvar av vårt land.
Det finns idag inget entydigt
svar på hur man kan skapa ett
mindre sårbart nätverksbaserat
försvar. Klart är dock att människorna i hemvärnet kan spela en
viktig roll i ett mindre teknikberoende NBF genom att man
med kort varsel kan svara för
ytövervakning på viktiga platser,
vägvisning för tillkommande
förband och inte minst viktigt
att genom störande strid markera att vi kommer att bekämpa
varje angripare i alla lägen, något en maskin med överbelastade kretskort aldrig klarar av.
Om hemvärnet får tillräckligt
många nya medlemmar med
modern utbildning i form av genomförd värnplikt och om det
tillförs modern sambandsutrustning kommer det att kunna
lösa både ytövervakningsuppgifter och mer krävande uppgifter på ett sätt som man aldrig
skulle kunna göra med en liten
kontraktsanställd krigsmakt
med ett massivt teknikstöd.
Bertil Kantol a
och Anders Karlsson,
Männikkö/Kiruna
35
USA gör världen säker för demokrati
Ola Nilsson (Hemvärnet
3/2003) fruktar att USA kan angripa Sverige och ”befria” oss så
som man gjort med irakierna.
Jag tror knappast att Göran
Persson, Anna Lindh eller försvarsministern hyser liknande
farhågor och att de är beredda
att hastigt ändra inriktningen av
vårt försvar.
Före Irakkriget var Bush den
mest nedvärderade politikern
sedan Reagans dagar. Märkligt
nog hade USA-kritikerna inte tagit till sig det faktum att det var
den utskrattade ”B-skådisen”
Reagans målmedvetna utrikespolitik som fått Sovjetunionen
på fall och gjort USA till den enda kvarstående supermakten.
Bushadministrationen har förstått att USA befinner sig i dag i
en överlägsen maktposition, en
militär och ekonomisk hegemo-
Ola Nilsson
svarar:
Leo Kramárs hyllning av
Bush-administrationen lugnar knappast någon vän av ett
fritt och oberoende Sverige.
USA kommer minsann att använda sin dominans till att ”se
om sina och sina vänners in-
ni som är historiskt unik och
som inom den närmaste tiden –
kanske tio år, kanske mer – inte
hotas av någon konkurrent.
Man har dragit den riktiga slutsatsen att man måste utnyttja
den här gynnsamma situationen maximalt för att förverkliga USA:s politiska och ideologiska syften. På kort sikt gäller
det ”kriget mot terrorismen”, en
omskrivning för att stävja den
islamiska fundamentalismen
och arabiska nationalismen som
hotar inte bara med nya 11- september utan också USA:s intressen och dess bundsförvanter i
Mellanöstern. Att ”avväpna”
Irak var en omskrivning för att
bli av med Saddamregimen. Det
var Saddam Hussein själv som
var det farligaste ”massförstörelsevapnet”.
På längre sikt är det säkert så
tressen” tror sig Kramár veta.
Det är väl just det som är problemet, när en supermakt kan
ta sig rättigheter på andras
bekostnad. Att dess intressen
inte alltid är alla folks frihet
visas väl av hur man stödde
såväl rasistregimen i Sydafrika
som störtandet av Chiles demokratiska regering och inrättande av Pinochets skräckväl-
att USA kommer att följa planen för att skapa ”säkerhet” i
världen och se om sina och sina
vänners intressen även på annat håll än i Mellanöstern och
att göra världen säker för demokrati och marknadsekonomi.
Men FN då? Vita huset har
aldrig gillat när FN eller någon
annan försökt inskränka USA:s
handlingsfrihet. FN:s generalförsamling är i dag ett pratforum utan makt med alldeles för
många medlemsstater som inte
är demokratier. Säkerhetsrådet
är i kritiska situationer handlingsförlamat av de permanenta
medlemmarnas veto. Insatser
med vapenmakt har endast
kunnat ske när en av stormakterna obstruerade säkerhetsrådet, som i Korea, eller då enskilda medlemsstater tagit rätten i
egna händer, som i Afghanistan
de, för att bara nämna några
exempel ur nutidshistorien.
Kramárs beundran av supermakten och hans förakt för en
internationell rättsordning
påminner i själva verket inte
så lite om just det synsätt som
frodades under vissa röda fanor; en blind tillit till den starke och den oändliga visdomen hos dess ledare. Med den
och Kosovo. FN har också en
enorm och dyr byråkrati där de
välavlönade posterna från generalsekreterare och nedåt av
många betraktas som prebenden som inte tillsätts efter förtjänst utan kvoteras och fördelas
efter proveniens. Ett skräckexempel är när Libyen nyligen valdes till ordförande i kommittén
för de mänskliga rättigheterna.
Förvandlingen från bipolaritet
till Pax Americana ogillas av
många. Men borde kritikerna inte hellre granska orsakerna till
varför just USA och inte Sovjet,
Kina eller Europa är i dag världens hegemon? Och slutligen:
på vilket sätt hotar USA:s hegemoni Sverige? Skulle det vara
bättre om Saddam satt på
Kuwaits och Saudiernas olja eller
om Sovjet behärskade världen?
Leo Kramár
synen behövs varken regelbok
eller försvar.
Den som försvarar Sverige
måste vara beredd att strida
mot varje angripare. Försvarsmakten deltar i FN-sanktionerade internationella uppdrag.
Det verkar inte som om
Kramár accepterar något av
detta.
Ol a Nilsson
Namnbyte för vadmalsallergiker
Debatten inom organisationen om ett eventuellt namnbyte
visar en konflikt mellan de som
anser att ett namnbyte är nödvändigt för att få bort risken för
”töntstämpel” och de som anser att hemvärnet som inkört
varumärke bör bibehållas. Båda
åsikterna har sina poänger, valet är svårt, det gamla beprövade
ställs mot något nytt med okänd
attraktionskraft.
Vad jag vill föreslå är ett namnbyte från hemvärnet till infanteriet, med kragspeglar, emblem
och allt. Vi har efter de senaste
årens omstöpning mer och mer
övertagit funktionen av de in-
36
fanteriförband som efter de senaste försvarsbesluten nästan
utrotats. Varför inte ta steget
fullt ut och byta ut H mot de
korslagda gevären? De gamla
regementsstandaren kunde
övertas av respektive MD-grupp.
Den basker som numera ingår i
hotbilden kunde förses antingen med de gamla heraldiska regementsmärkena eller de korslagda gevären från m/60-uniformen. De praktiska och ekonomiska fördelarna är uppenbara jämfört med ett helt
nyutvecklat truppslagsnamn –
allt finns ju redan. Att byta ut de
drygt 60-åriga hemvärnsbeteck-
ningarna för att bevara och vitalisera de månghundraåriga vapenslags- och regementsemblemen är en lösning som borde
tillfredsställa både traditionsbevarare och vadmalsallergiker.
Det svenska infanteriet och
dess regementen har ett renommé som raderar ut alla risker för
töntstämpel och många unga
och medelålders från de nedlagda fältförbanden får nog lättare att acceptera att ingå i ett
modernt infanteri än ett lätt
föråldrat hemvärn eller ett obekant nytt truppslag.
Sergeant Stefan Andersson,
Halmstads hvkomp
Hemvärnet 4/2003
Replik till Leo Kramárs text
om prickskyttar i nr 3/03:
”Precis vad vi ska
ägna oss åt”
”Vad menar karln”, var det
första jag tänkte. Vad tror han
egentligen att vår kärnverksamhet går ut på, var min andra
tanke. Aha, han har inte fattat
ett skvatt, insåg jag sedan jag
läst klart Leo Kramárs kommentar till en tidigare artikel om
prickskytte.
För hur ska man annars tolka
reaktionen att en saklig och väl
underbyggd artikel om prickskyttets effektivitet, dess självklara plats i hemvärnet och vilka stora krav systemet ställer på
soldaten skulle ge ”en besk eftersmak”, så stark att hela prickskytteriet borde ifrågasättas?
”Besk eftersmak” är ju det
som hela vår verksamhet går ut
på. Den som på något sätt försöker sig på att med vapen störta vårt statsskick eller erövra
vårt territorium, den ska inte
komma undan med något annat än en riktigt besk eftersmak.
Jag tolkar Leo Kramár som att
prickskytte är något vi egentligen inte borde ägna oss åt i
hemvärnet, om ens inom Försvarsmakten över huvudtaget,
just för att det är en av de mer
brutala och utstuderade formerna av strid. Det är ju faktiskt
få soldater som utbildas i att i
lugn och ro välja ut den för fienden viktigaste människan och
sedan skjuta denne i huvudet.
I ett glest befolkat land, med
begränsade resurser, men med
en stark folklig förankring är det
precis den typen av strid vi ska
ägna oss åt. Ett skott, en träff!
Göran Å,
skarpskytt,
Stockholms södra
hemvärnskompani
Mc-ordonnans utan ställ och mc
Jag är med i hemvärnet som
mc-ordonnans sedan en tid och
tyvärr måste jag berätta att jag
tillsammans med många andra
inte har fått ut det nya mc-stället och troligtvis får vi vänta
länge, ett år eller längre har
nämnts. Tråkigt att det skall ta
sådan tid att ta fram utrustning
till alla i rimlig tid. Jag fick intrycket att tillräckligt många mcställ var beställda så flertalet
skulle kunna hämta ut dessa.
När vi pratar om ordonnanser
och rekrytering av dessa inom
hemvärnet är det beklagligt att
det skall råda brist på motor-
Hemvärnet 4/2003
cyklar. Här uppe i Umeå-området saknas många cyklar och
det får till följd att nyrekryterade ordonnanser inte kan användas i tjänst.
Själv är jag ensam och min
kollega saknar mc så våra övningar fungerar icke! När han
skall kunna rekvirera en mc vet
ingen i dagsläget. Risken är
överhängande att kollegan
kommer att tappa sugen. Varför
skall man gå med i hemvärnet
som ordonnans om man inte
får agera som sådan. Min chef
har med ljus och lykta försökt få
tag på ställ samt den mc som
saknas men resultatet har varit
magert – inget napp!
Hoppas verkligen att jag med
många får ut det nya stället.
Kanske kan detta inlägg påskynda den processen.
Joakim Andersson
mc-ordonnans,
Nordmaling hvkompani
Anders Milton svarar Bengt Hällkvist:
Bästa skyddet
är utan vapen
Bengt Hällkvist (Hemvärnet
3/2003) har naturligtvis rätt när
han säger att folkrätten tillåter
lätt beväpning av militära sjukvårdare.
Internationella rödakorsrörelsen, med erfarenhet av 140 års
arbete i väpnade konflikter världen över, är däremot aldrig någonsin beväpnad. Vår humanitära organisation anser att det
bästa skyddet är att inte ha vapen, att vara neutral och att inte
ta ställning i en konflikt.
Det gör att vi finns i alla väpnade konflikter där vi kan påtala humanitära behov och stärka
skyddet för både civila och soldater.
I Sverige har Förvarsmakten
(rikshemvärnschefen), beslutat
att hemvärnssjukvårdare inte
ska vara beväpnade i händelse
av krig.
Svenska staten har också,
trots att folkrätten tillåter det,
beslutat att den civila sjukvården ska vara obeväpnad i händelse av krig. Svenska Röda Korset rekryterar och utbildar
hemvärnssjukvårdare.
Om Försvarsmakten skulle
ändra sitt beslut och beväpna
hemvärnssjukvårdarna, tror vi
inte att vi är lämpliga att rekrytera eftersom vi, med vår långa
erfarenhet, har valt att inte beväpna sjukvårdare. Självklart
skulle vi däremot forfarande
vara intresserade av att utbilda
hemvärnsjukvårdarna i
sjukvård.
Anders Milton, ordförande,
Svenska Röda Korset
Roligare öva
i okänd terräng
Det är rätt roligt att läsa
debattsidorna både på nätet
och i tidningen. Ofta verkar folk
frustrerade över att inte få öva
som de vill. Men om ni på plutonen vill öva till exempel fördröjningsstrid och er kompanichef säger att det inte ingår i
uppgifterna så öva i alla fall. All
strid bygger på grunderna eld,
rörelse och skydd och om detta
övas på det ena eller andra sättet är oväsentligt. Faktum är att
det är mycket lättare (och
kanske roligare) att öva stridens
grunder ute i det fria långt borta
från objektet, vi har provat det i
vårt kompani. Framförallt cheferna har det lättare när de själ-
va kan välja lämplig terräng att
gruppera sitt förband i. Ordergivningen underlättas. Alla
tycker det är skoj att komma ut
och ”smyga” i okänd terräng
och övningarna sticker ut lite
jämfört med objektsövningar
som har en tendens att bli lite
väl mycket av ”vi gör som vi
brukar”.
Sålunda, öva det ni tycker är
roligt men förankra det mot våra uppgifter (använd med fördel
begreppet eld, rörelse och
skydd, det kan ingen säga
emot).
Krister Yderholt,
plutonchef,
Båstads kompani
37
Ingen har komplett mc-utrustning
”Jag ställer mig
frågan: hur f-n kan
personal som ej ska
ha utrustningen
få ut den?”
Roligt att se att mc-ordonnanser har fått ut ett nytt mcställ, någonstans i Sverige i alla
fall. Vi kårer i Västernorrland
har inte sett dem annat än på
bild. Jag tror det finns två på
G23 i Sollefteå som instruktörer
har på prov.
Med andra ord så skulle jag
Annons
HJ Import
Export
vilja korrigera er artikel i Hemvärnet 3/2003 på sidan 25. Meningen: ”En ny order fick sändas ut för att ställen skulle hamna hos sina rätta ägare” är enligt
min uppfattning klart felaktig –
”ska hamna” bör det nog vara
och med tillägget ”eventuellt”.
Jag skickade vår beställning på
mc-ställ med storleksangivelse
för avtalsordonnanser inom
FMCK Sundsvall i november
2002 till G23, så fort jag fick beställningsunderlagsförfrågan
från dem. Vi väntar fortfarande.
Jag har sett all korrespondens
gällande mc-ställen från Högkvarteret
Jag ställer mig frågan: hur f-n
kan personal som ej ska ha utrustningen få ut den?
Jag har skickat e-mail till högkvarteret om direktivet 14
515:62124 och frågat. Men det
tycks inte finnas någon som kan
”peka med hela handen” och
rikta blåslampan åt rätt håll.
Själv kan jag svara inte på frågor
från medlemmarna. Och det
hela ger varken förtroende eller
positiv anda.
Det är ofta problem med att få
ut utrustning och jag kan säga
att ingen avtalsordonnans hos
oss har komplett utrustning,
fast den redan är budgeterad.
Jag skulle vilja likna det vid att
du betalat för en vara som du ej
får p g a att ingen hittar den. Jag
har inte tid eller råd att åka runt
för att leka lobbyist hos beslutsfattare och förrådsansvariga.
Med heltidsarbete, familj med
tre barn, andra intressen och
åtaganden orkar jag inte ligga
på och jaga.
Det var ju i alla fall roligt att
läsa om hur bra mc-stället är.
Den som väntar på något gott,
väntar alldeles för länge!
Karl-Evert Söderberg,
kårchef, FMCK Sundsvall
Nationalgardet
behöver splitterskydd
Annons
Angloteknik
38
Hemvärnet efter 2004 har
landat. Det gäller nu att fortsätta utvecklingen av hemvärnet –
eller Nationalgardet (NG) – med
hänsyn till den omstrukturering
som sker inom Försvarsmakten.
Jag ser NG som en mycket viktig
del av NBF och därför måste
denna process påbörjas snarast.
Vidare gäller det att utveckla
och göra NG attraktivt för de
soldater vi har och som vi rekryterar. Jag menar att uppgiften
skall styra den utbildnings- och
övningstid som krävs av den enskilde och förbanden. Vi måste
ha ”morötter” så att vi får ett dynamiskt och flexibelt förband.
Om det sedan krävs 20, 40 eller
80 timmar för att lösa olika uppgifter så måste det få ta den tiden. Jag tror nämligen att mångfald och kreativitet är nyckeln
till framgång. Den som behärskar vissa förmågor måste alltså
tillåtas att utveckla sig mot
andra förmågor. Det gäller enskilda såväl som kompanier och
bataljoner.
Materiel åter är viktigt och
min erfarenhet härifrån Afghanistan är att exempelvis sambandsutrustning och utrustning
för mörkerseende är avgörande.
Vidare ser jag splitterskyddade
fordon – behöver inte vara Sisu
– som en annan väsentlig del i
möjligheten för NG att lösa sina
uppgifter.
Dessutom tror jag att NG också måste tillåtas ha längre övningar än bara lördagar och
söndagar, med ersättning.
Cl aes-Åke Henricsson,
Bataljonschef för Göteborgs hemvärnsbataljon
nu tjänstgörande i ISAF,
Kabul
Hemvärnet 4/2003
Redaktör: Lars Brink
Tel/fax: 031-82 75 26
Med livet
som vapen
Denna nyutkomna bok (mars
2003), som har undertiteln ”En
bok om självmordsbombare” är
skriven av den tyske journalisten
Christoph Reuter. Författaren,
som studerat islamologi, arbetar
för den välkända tyska tidskriften Stern och belönades 1997
med Springers journalistpris.
Författaren analyserar i boken
den dödliga blandningen av religiösa myter, politiskt förtryck
och militär underlägsenhet som
ligger till grund för det internationella fenomenet självmordsbombare. Man kan notera att
självmordsbombare dödade flera amerikanska soldater under
det senaste Irakkriget, även om
antalet attentatsmän trots allt
var få, och inte alls i nivå med
den hotbild som Irakpropagandan utmålade inför slutstriden.
I boken finns en grundlig analys av självmordsaktörernas motiv och mål, den rekonstruerar
levnadshistorier och beskriver
den historiska bakgrunden till
självmordsbombarnas utbredning världen över.
1993 är ett märkesår i självmordsbombarnas korta historia.
Det var första gången som Israel
drabbades, men den episoden
glömdes snart bort för Osloavtalet som undertecknades samma
år. Avtalet hade givit hopp om
början på en fredlig samexistens
mellan judar och palestinier. I
backspegeln kan man konstatera att den nuvarande politiken
från både sidor är kontraproduktiv: Alltså, ju fler repressalier
som Israel utför efter bombattacker, desto fler självmordsbombare!
Till skillnad från den gängse
bilden av självmordsbombaren –
den religiöse fanatikern som
hjärntvättats i koranskolor och
gjorts till en mördarmaskin – ger
Reuter en förklaring till den
världsbild som gjort dessa människor övertygade om att de befinner sig i krig mot västvärlden.
Utgivare: Historiska Media (ISBN: 91-89442-85-7), 380 sidor,
cirkapris 310:-.
Hanseman Calås
Hemvärnet 4/2003
Det fosterländska tonas ner
Vapenskrammel och troféer får man leta efter på Armémuseum.
Den så kallade Artillerigården på Östermalm i Stockholm
där Armémuseum är beläget har
militära traditioner sedan mitten av 1600-talet. Museet har nu
en utmärkt hemsida www.armemuseum.org som möjliggör
rundvandring på de tre utställningsplanen. Museet förvaltar
75 000 objekt, varav en bråkdel
visas i utställningarna. Några
klassiska föremål presenteras
också på nätet som snuskburken och KP-bilen som för övrigt
finns uppställd på museets
gård. Ända sedan 1700-talet har
soldaten haft personlig kokutrustning och först 1916 infördes
koktross. De första snuskburkarna var tillverkade av förtennat
koppar, sedan aluminium och
stålplåt, men den moderna varianten heter kokkärl m/1940.och
är i rostfritt. Nästan lika gammal
är KP-bilen som började tillverkas av Scania och Volvo från
1943 (totalt 350) och som blev
mycket populär i FN-tjänst. Bilarna skrotades i början av 1990talet.
I bottenplanet skildras artilleriet och befästningshistoria och
här återfinns de tyngsta utställningsobjekten som hästanspända pjäser och en övervintrad
15,5 haubits. Den tidigare omfattande vapensamlingen har
återuppstått på plan 1, fast i reducerad omfattning, vilket beror på att moderna vapen nu
måste förvaras i dyra
säkerhetsmontrar.
Här finns i alla fall nära 200
äldre och nya eldhandvapen
samt stickvapen från olika perioder. I en monter hittar man Dirty Harrys Magnumrevolver och
en kulsprutepistol monterad i
en fiollåda ”made in USA”. Plan
1 och 2 domineras av temautställningar kring olika krigiska
epoker i svensk historia, varvid
trettioåriga kriget och den karolinska kollapsen 1709– 1721 fått
ett stort utrymme. Tänkvärda
skyltar och tablåer ger bakgrund
till krigets fasor: Under tidigare
krig var dödligheten bland stridande trupp på grund av svält,
sjukdomar och undermålig
sjukvård 80–90 procent !
Det moderna hemvärnet och
dess avtalsorganisationer är
synnerligen styvmoderligt behandlade. Här borde rikshemvärnrådet göra en PR-insats vilket säkert skulle öka hemvärnets status och rekrytering.
En del tycker kanske att utställningarna i Armémuseum
var bättre förr då vapen- och
uniformsparader dominerade
Lokalt mobförråd under andra
världskriget och ett vanligt
skyddsobjekt för det dåtida
hemvärnet.
och det svenska vapenskramlet
och erövrade troféer gav ära till
Fosterlandet. Jag har en annan
uppfattning. Modernt krig som
drabbar både militär personal
och civilbefolkning med massförstörelsevapen av olika slag
kan aldrig glorifieras.
Text & foto:
Hanseman Calås
Mycket musik i militärhistoria
Lagom till årets pingsthelg
utgavs Norra Smålands Regementes historia del 2.
Den vackert inbundna och väl
fyrfärgsillustrerade boken omfattar 740 sidor.
Boken behandlar tidsperioden
1973–2000, det vill säga beskriver de sista åren av smålandsinfanteriets 377-åriga historia!
I flera av kapitlen beskrivs i
ord och med bild hemvärnsverksamhet och ceremoniella
tilldragelser där hemvärn eller
hemvärnsmusik haft en framträdande roll.
I kapitlet hemvärns- och frivilligverksamheten (33 sidor) skildras överskådligt hemvärnets –
framför allt hemvärnet i Fo 17 –
bakgrund, utveckling och verksamhet, även om huvuddelen
berör 1970–2000-talen.
I kapitlet ”Hemvärnsmusikens utveckling” kommenteras
Hemvärnets musikkår Eksjö
verksamhet på inte mindre än
22 sidor text med tiotalet foton.
Hemvärnets musikkår Eksjö
övertog 1971 det militärmusikaliska arvet efter I 12 musikkår,
som genom riksdagsbeslut lagts
ner samma år. Hemvärnsmusikkåren är trots smålandsinfanteriets nedläggning fortfarande
mycket verksam, nu under Göta
Ingenjörregementes vingar.
Genom att anmäla intresse till
Eksjö garnison tel 0381-180 29,
får du – för endast 279:- (200:- +
79:- frakt) – ett exemplar av del 2
tillsänt. Inbetalningskort medföljer försändelsen.
Ett fåtal exemplar av regementets historia del 1 (1623 –1973)
finns kvar till försäljning genom
I 12 Kamratförening tel 0381141 19 för 100:- (inkl frakt).
Kenneth Wennblom
39
POSTTIDNING
Avsändare: Tidskriften Hemvärnet, 107 85 Stockholm
Fel adress? Om din tidning kommer med fel adress, uteblir eller skickas till dig,
trots att du lämnat hemvärnet, ska du i första hand vända dig till din militärdistriktsgrupp för rättelse, inte till tidningens redaktion.
Detta gäller all krigsplacerad personal, både hemvärnsmän och avtalspersonal.
Anders Lindström,
rikshemvärnschef
Hemvärnets utveckling
med lite moll
och mycket dur
M
OLL. Som ni säkert redan läst och hört eller blivit informerade om av närmaste chef måste Försvarsmakten spara upp till 450 miljoner kronor under hösten. Bakgrunden är att regeringen infört anslagsbegränsningar
då statens ekonomi riskerar att gå över utgiftstaket.
Stabsarbete och dialoger pågår i skrivande stund, så alla konsekvenser är inte klarlagda. Förhoppningsvis ska det som skedde 2001 inte upprepas. Inriktningen är att verksamheten med
insatsplutonerna ska genomföras enligt gällande plan, utbildning ska kunna ske inom varje bataljon dock i reducerad form.
Befälsutbildningen vid HvSS ska fullföljas, likaså åtgärderna för
att sjösätta ”Hemvärnet efter 2004”. Det innebär som ni säkert
förstår, rejäla reduceringar av hemvärns- och frivilligverksamheten. Det är därför viktigt att alla fokuserar på att genomföra
den kvarvarande verksamheten så bra som möjligt. Min förhoppning är att vi alla tar vårt ansvar och kan fortsätta att blicka
framåt.
D
UR. Det har snart gått ett år sedan jag tillträdde som
rikshemvärnschef. Mina möten med hemvärnets chefer, soldater och avtalspersonal från frivilligorganisationerna har varit fantastiska. Spännvidden i verksamheten och
inte minst engagemanget är mera omfattande än jag kunde föreställa mig. Efter genomförda inspektioner och andra möten
med hemvärnet över hela landet tycker jag att vi tillsammans är
på rätt väg i utvecklingen till ett ”modernt hemvärn” som har en
tydlig roll i Försvarsmaktens insatsorganisation.
Intentionerna i ”Hemvärnet efter 2004” bejakas av huvuddelen av dagens hemvärn. ÖB har också skrivit under. Kritik finns
självklart i en varierande skala från att allt är fel till att det går för
fort. Min övertygelse är dock att detta är ett framgångskoncept
som är efterfrågat av Försvarsmakten. Det är nödvändigt för att
hemvärnet kunna utvecklas i samklang med insatsorganisationen och de uppgifter som åvilar Försvarsmakten idag och imorgon.
På många platser har man kommit långt och kunnat organisera välövade och bemannade insatsplutoner. Dessa är nyckelförband inte minst för att kunna deltaga i den nationella beredskapen. Organisationsarbetet med sammanslagningar pågår på
ett bra sätt som en följd av gemensamma diskussioner och det
finns en vilja att genomföra förändringarna på bästa sätt. Jag har
förståelse för att sammanslagningar är tuffa och att många upplever att det går för fort, men jag ser inget alternativ. Uppfyllda
förband och anpassningen till verkligheten är en viktig framgångsfaktor. Arbete pågår också med att utveckla instruktioner
och reglementen för att utbildningen ska kunna förbättras och
effektiviseras. På samma sätt pågår arbetet med att sjösätta det
nya ersättningssystemet som ska börja verka från 1 januari 2004.
En framgångsrik rekrytering är en annan nyckelfunktion där
vi genomför ett arbete med att finna former så att den kan effektiviseras och att våra roller och uppgifter tydliggörs även internt inom FM men även mot samhället i övrigt. Jag är mycket
imponerad över alla de insatser som görs och är övertygad om
att årets resultat blir bra. Mitt personliga mål var att rekrytera
två soldater till hemvärnet. Mitt resultat till dags dato är en till
Lottorna och en till FMCK.
U
nder sommaren har jag haft förmånen att följa många
kamraters öden och äventyr under fyra dagar i Nijmegen. Hemvärnet och övriga frivilligrörelsen hade nästan 300 deltagare och förbimarschen sista dagen var mäktig.
Denna svenska manifestation beundrades av många potentater
från Nederländerna och övriga Europa på huvudläktaren. Jag
skulle gärna se att flera enheter ur hemvärnet deltog. Nijmegen
är en optimal övning i soldatträning och ledarskap. Dessutom
har man roligt. Årets marsch ska utvärderas tillsammans med
CFB som har huvudansvaret, men jag ser inget direkt behov av
att göra om villkoren för det svenska deltagandet.
På Gotland genomförde hemvärnsmusiken en blåsorkesterkurs med 60 deltagare månadsskiftet juli-augusti. Vädret var fantastiskt och utbildningen krävande. Den sammansatta musikkåren framträdde med två konserter som uppskattades mycket
av åhörarna. Vid den sista konserten spelades ett premiärstycke
som komponerats av Johan Elmquist. Jag blev imponerad. Gotlandsgruppens hemvärn genomförde dessutom i Almedalen en
lyckad rekryteringsaktivitet.
Sist men inte minst vill jag också uppmärksamma Ystad Tattoo som genomfördes på ett utmärkt sätt, på hög musikalisk nivå med deltagande av hemvärnsmusikkårerna från Ystad, Eslöv
Borås och Göteborg. Ett stort antal frivilliga från hemvärnet och
avtalsorganisationerna gjorde ett fantastiskt arbete för att årets
Tattoo ånyo skulle bli succé.
Nu är en fantastisk sommar slut och hösten närmar sig med
stormsteg. Utmaningarna är många och tuffa men min framtidstro är orubblig.
Rälsen ligger fast. Loket tuffar på, det går lite uppför. Passagerarvagnarna är välfyllda. Nya stiger på över hela landet.
Anders Lindström, rikshemvärnschef