Transcript PM_vardnadsrformen_nov-2014

1 (av 17)
Vad gick fel och vad kan vi göra åt det?
Innehåll:
Sammanfattning .......................................................................................................... 3
Inledning ..................................................................................................................... 3
Synen på föräldraskap och relationsvåld har påverkat beslut ..................................... 4
2001 BO ifrågasätter synergin mellan barn och föräldrar ................................ 4
2004 BO ger falskt sken av våld inom familjen ................................................ 5
Lagändringen 2006 blev en juridisk krutdurk ............................................................ 7
Prop. Bristande kommunikation anledning att ta bort vårdnaden .................... 7
Delad vårdnad blir barnets juridiska skydd ...................................................... 8
Utan beviskrav eller fokus på nutid inbjuder till falsk tillvitelse ..................... 9
Mobbning och opartiskt bemötande ........................................................................... 10
JO syn på opartiskt bemötande ......................................................................... 11
1 kap. Statsskickets grunder värnar om individ och familj .............................. 12
Omedelbar lösning ............................................................................................ 12
Socialtjänst & Familjerätt - Vårdnad, boende och umgängesutredning ..................... 13
Socialtjänstlagen (2001:453) är tydlig kring syfte och bemötande .................. 14
Bemötande och hantering ur verkligheten ........................................................ 14
Pappamanualens prognos för vårdnadstvister ............................................................. 16
En ny organisation för separerade föräldrar - Familjefrid .......................................... 17
Av Markus Ollikainen
Nov. 2014
www.pappamanualen.se
[email protected]
© Copyright 2014 Pappamanualen. Med reservation för ändringar.
2 (av 17)
Sammanfattning
Vårdnadsreformen 2006 öppnade portarna för en arena där lag och skydd för de mänskliga rättigheter
helt sats ur spel. Genom en serie vilseledande påståenden har vi fått en vinklad bild av verkligheten
avseende barn och föräldrar där speciellt umgängesföräldern och barnet blir drabbade.
Samtidigt har fakta funnits tillgänglig hela tiden som tydligt visar att barn behöver båda sina föräldrar
och att samhället skulle tjäna på att stävja konflikter1.
Idag saknas en nationell och enhetligt krav för bemötande av offentlig verksamhet vilket får hela
processgången att framstå som en arena för mobbning inom både socialtjänst och domstol.
Bilden av att den som använder fulaste knepen vinner är mer regel än undantag, vilket innebär att
konstruktiva lösningar och dialog hamnar i skuggan till förmån för ärekränkning, förtal och falska
anklagelser. De flesta som upplever separationskris är inte föremål för varken kriminalitet, bristande
omsorg eller utgör ett hot mot varken barn eller den andra föräldern, utan parterna kommer helt enkelt
inte överrens där emotioner fått en framträdande funktion, snarare än sunt förnuft och opartiska
observationer. Boendeföräldern innehar den operativa makten, vilket drabbar barnet och den andra
föräldern.
Ett första steg är att få bort dessa tvister från domstol och socialtjänst och inrätta en ny oberoende
organisation bestående av experter inom medling som kan möta dessa föräldrar. Denna grupp bör
bestå av specialutbildade medlare med utgångspunkt på barnets behov av båda sina föräldrar och att
främst stävja konflikten och samtidigt i nära samarbete med externa aktörer som psykologer, BUP,
rättsväsendet, skola etc. se över helhetsbilden kring både barns och föräldrar livssituation så de
kommer tillrätta med sin separation/ livskris. Genom att ta bort emotioner och fokusera på omsorg och
ansvar så kommer också många föräldrar kunna få hemfrid och börja läka. En separation skall inte
vara ett hinder för varken barnen eller föräldrarna att få må bra. Domstol skall endast användas som
sista utväg och då premiera den förälder som bäst främjat samarbete, dialog, visar på god omsorg och
bäst tillgodoser barnets behov och rätt till båda sina föräldrar.
Inledning
Pappamanualen kan konstatera att frågan och hantering av barn och föräldrar på nationell nivå har nu
gått ett helt varv där frågan låg uppe för granskning och beslut redan under 90-talet, vilket bl.a.
resulterade i "vårdnadsreformen 1998"2 som då omfattande förändringar i lagen (föräldrabalken) till
syfte att stärka den gemensamma vårdnaden om barn. Denna reform möttes senare av ett kompakt
motstånd av en egentligen ganska liten grupp inflytelserika aktörer som än idag har sin främsta
näringskälla i att förstärka konflikten mellan parter, och bibehålla bilden av utsatta barn och kvinnor i
omfattande skala.
Genom en rad skrivelser och uttalanden av strategiskt viktiga positioner samt med hjälp av bl.a.
missvisande statistiskt/ underlag övertygades dåvarande regering om att ändra detta beslut. Resultatet
blev den nya "vårdnadsreformen 2006", vilket haft stor negativ inverkan för separerande parter och
deras barn. Att vårdnadstvister ökat markant mellan 2006 - 20133 är ingen nyhet, inte heller att dessa
barn och föräldrar drabbas hårt med psykiska problem som följd. Med andra ord så står vi där vi en
gång började. Vad är fel och vad kan vi gör åt det? Svaret är enkelt och kan formuleras med en
mening: - Säkerställ barnets kontakt till båda sina föräldrar så långt det är praktiskt möjligt!
Ett flertal oberoende forskningar, undersökningar och statistik visar att det bästa skyddet ett barn kan
ha för att undvika dysfunktionell utveckling är lika stor tillgång till båda sina föräldrar, speciellt efter
en separation. Och trots denna enkla självklarhet (så är saken klar) så behövs nog hela denna skrivelse
för att få en bättre överblick varför det ser ut som det gör idag. När man stegar tillbaka så framträder
ett tydligt mönster som visar att mycket av den utvecklingen vi ser idag är resultatet av undanhållande
av kunskap där de som hållit i taktpinnen till synes verkar haft en egen agenda.
1
2
3
Tänk långsiktigt! (2004): http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/10345/2004-110-4_20041106.pdf
Den 1 oktober 1998 ändrades föräldrabalkens regler om vårdnad, boende och umgänge (prop. 1997/98:7, bet. 1997/98:LU12).
Domstolsverket statistik 2013: http://www.domstol.se/Publikationer/Statistik/domstolsstatistik_2013.pdf
3 (av 17)
Synen på föräldraskap och relationsvåld har påverkat beslut
Pappamanualen ser ett tydligt mönster där det är samma aktörer som lobbat i området "relationsvåld"
som även påverkat besluten kring just barn och föräldraskap. Genom en serie viktiga skrivelser och
uttalanden så har dåvarande regeringar låtit tolkningsrätten (och tyckanden) påverkat så hela
populationen blivit indragna i en skev verklighetsbild, vilket egentligen inte överrensstämmer med
gällande problem vid en separation. Denna destruktiva utveckling, vilket statistiken idag kan vittna
om, är en kostsam affär som tär på våra skattemedel, vilket även kommer att öka om vi inte gör något
konkret åt problemet. Två historisk viktiga uttalanden som kan vara bra att känna till är från tidigare
BO (Barnombudsmannen) som tydligt visar att dessa två sidor samspelar med varandra:
2001 BO ifrågasätter synergin mellan barn och föräldrar
"Dagens regler i föräldrabalken utgår mer från föräldrarnas behov än från barnens."
(BO 21 okt 2001)4
FAKTA
Detta resonemang har satt barns faktiska behov ur spel, eftersom barn och föräldrar har en inbyggd
synergi av biologisk natur och är ömsesidigt beroende av varandra. Att ens påstå utan
djupare stöd i forskning att det är en "föräldrafråga", när allt i grunden snarare handlar om varje
individs beskyddarinstinkt, är ren okunskap. Erkänd forskning, oberoende studier och statistik visar
tydligt att barn som har tillgång till båda sina föräldrar löper minst risk till både fysisk som psykisk
ohälsa, så även att vi har en inbyggd lojalitet mot våra barn och barn mot sina föräldrar.
Vem skulle inte blir rosenrasande och bjuda på motstånd om någon plötsligt försökte tvingas bort från
sina barn? Att vi har en inbyggd rättspatos skall inte heller förglömmas. En förälder som tvingas bort
från sitt barn kommer göra allt för att påkalla andras uppmärksamhet kring detta förfarande.
5
4
5
BO debatt 01-10-01: http://www.barnombudsmannen.se/i-media/debatt/2001/10/gor-om-foraldrabalken-till-en-barnbalk/
FHI 2009 - "Kartläggning av psykisk hälsa bland barn och unga" - ISBN 978-91-7257-813-5 (pdf)
4 (av 17)
Ovan stapeldiagram (s. 4) visar barns risk för dysfunktionell utveckling och boendeform. Minst risk
löper barn som har lika tillgång till båda sina föräldrar. Barn boende med en ensamstående förälder
dubblar denna risk och barn placerade hos annan part än sina föräldrar dvs. fosterhem etc.. löper 4 ggr.
större risk. Att påstå "att det handlar om föräldrarnas behov" blir inget annat än en retorisk missvisning
eftersom barnets behov bevisligen är att ha tillgång till båda sina föräldrar, således även "barnets
behov".
- Huvudmålet vid en separation (och tvist) borde vara att främst stävja konflikter och istället ge
föräldrar stöd så barn så långt det är praktiskt möjligt kan bo med båda sina föräldrar.
2004 BO ger falsk sken av våld inom familjen
"Under perioden april 2003 till och med mars 2004 polisanmäldes drygt 22 500 fall av
kvinnomisshandel. Barnombudsmannen, BRIS (Barnens rätt i samhället), Manliga Nätverket och Alla
Kvinnors Hus vill med seminariet "Får vuxna slå?" den 6 maj följa upp de förslag som Nationella
Rådet för Kvinnofrid gav till regeringen i juni 2003. Vad har regeringen gjort och vad kommer den att
göra för att förhindra barn tvingas växa upp i familjer där det förekommer våld?" (BO 4 maj 2004)6
FAKTA
Att påstå att vi hade "22 500 anmälan" (2003) om våld mot kvinnor och sätta det i ett kontext som
handlar om barn är inte bara missvisande, utan även kränkande mot både barn och pappor, då de allra
flesta fall inte ens har handlar om en relation, ännu mindre med barn tillsammans.
2008 visade BRÅ underlag (Brå 2008:23)7 som pekade på att våldsstatistiken egentligen varit stabil
under hela 2000-talet, där endast 29% kunde kopplas till att vara "närstående" dvs. om det ansåg en
relation så huvudsakligen tidigare eller nuvarande partner. "Närstående" omfattar också
familjemedlem, släkt, syskon, styvföräldrar dvs. en person som offret kände. Således ett luddigt och
onyanserat begrepp som lätt kan missbrukas. Målgruppen utsatta kvinnor redovisas inte heller som
mödrar utan enligt följande:
"Kvinnor som utsätts för våld av närstående är ofta yngre, står oftare utanför arbetsmarknaden och
tenderar överlag att befinna sig i en sårbar position i samhället."
- Marginaliserade unga kvinnor som lever i en ekonomisk och social utsatt miljö!
Avseende kvinnofridsbrott där förövaren och offer hade gemensamma barn saknas det uppdaterad
studier kring, men 2001, långt innan vårdnadsreformen 2006 träde ikraft, så kunde man faktiskt finna
detta i BRÅ rapport 2000:118:
"I 38 procent av domarna hade paren gemensamma barn."
Dvs. av en redan marginaliserad grupp män som varit i en relation så var det ännu färre av dem som
hade gemensamma barn!
Fortsätter vi vår analys av gärningspersonen så kunde man i samma rapport utläsa följande kring
gärningspersonen:
"Majoriteten, 70 procent, av de dömda männen är tidigare dömda och det genomsnittliga
antalet tidigare domar i denna grupp är 3,6. Männen har framför allt dömts för våldsbrott."
6
7
8
BO debatt 040404: http://www.barnombudsmannen.se/i-media/debatt/2004/5/gemensam-vardnad-for-vanligt-vid-tvister/
BRÅ 2008:23: http://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f180006972/1311594582635/2008_23_brottsuvecklingen.pdf
BRÅ 2000:1: http://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f1800020421/1312286986012/2000_11_grov_kvinnorfridskrankning.pdf
5 (av 17)
Bristande impulskontroll och aggressivitet utvecklas redan som barn.
Forskning kring vad som formar aggressiva tendenser har funnits länge och även Sverige har tidigare
legat i framkant inom just detta område. Detta formas redan i barndomen och bygger i grunden på en
otrygg uppväxt, ofta hos en ensamstående förälder.
Redan 2001 kunde man i BRÅ 2001:1 bl.a. läsa följande om antisocial utveckling av barn:
"En omfattande forskning har påvisat en mängd förhållanden hos föräldrarna som kan kopplas till en
ökad risk för antisocial utveckling hos barnen. Kriminalitet, missbruk, psykisk sjukdom, att vara
ensamstående mamma eller tonårsförälder, långvarig och allvarlig social stress, bristande
omsorgsförmåga, övergrepp och misshandel är några av de kanske vanligaste påvisade riskfaktorerna
(2,3,4,5,10). Ofta påpekas att risken för antisocial utveckling ökar med antalet familjerelaterade
stressfaktorer som barnet exponeras för”
Vidare Internationell forskning publicerades 2003 om vad som ligger till grund för att vissa barn
utvecklar särskild sårbarhet för just att bli aggressiva. Forskare i Nya Zeland kunde påvisa att barn
födda med ett speciellt genfel, MAOA-genen, var extra sårbara för dysfunktionell utveckling. Således
samspelar både arv och miljö med neurologiska faktorer (biologi).
"Risken för att barnen med störst brist på omsorg utvecklade en våldsam personlighet fördubblades
om de samtidigt hade en defekt MAOA-gen, men bland de barn som haft en trygg uppväxt, påverkade
genfelet inte beteendet. Forskarna jämförde även hur genen påverkade risken för att barnen hamnade
i fängelse med en våldsdom till följd av en otrygg barndom. Omsorgsbrist hos barn med den normala
MAOA-genen ledde till drygt en fördubbling av denna risk, men om barn med den defekta genen
behandlades lika dåligt, ökade risken för att de skulle hamna bakom galler hela åtta gånger."9
Gemensamt visar ovan studier att barn med två närvarande föräldrar är den kanske viktigaste
skyddsfaktorn mot både psykisk ohälsa som dysfunktionell utveckling.
- Hur kan all denna livsavgörande forskning kring barn och dess uppväxtmiljö helt blivit osynliggjord?
Slutsats
Fakta kring verkliga förhållanden har tystats ner till syfte att istället framhäva en bild av män och
pappor som förövare. Uppblåsta siffror tjänar som underlag till både domstol och socialtjänst och all
offentlig verksamhet, vilket självklart påverkar den oinsattes omdöme.
- För vem vill förknippas med att skydda förövare?
Den absolut största majoriteten av våra ca 1 300 000 pappor ingår inte i dessa undantag av knappt
tusen gärningspersoner per år. (Anmälan sker upprepade gånger mot samma gärningsperson inom
samma år) De allra flesta pappor är varken våldsverkare, barn- eller kvinnomisshandlare, utan helt
vanliga hederliga föräldrar som bara vill vara lika delaktiga i barnens liv även efter en separation.
- Hur kan en sån liten andel förövare fått sådan central betydelse för både lag och bemötande vid en
vårdnadstvist?
9
Illvet "Genfel släpper lös våldsmannen", 2003: http://illvet.se/manniskan/genfel-slapper-los-vaaldsmannen
6 (av 17)
Lagändringen 2006 blev en juridisk krutdurk
Direkta konsekvenser av lagändringen och regeringens proposition Reg. prop 2005/06:9910 är att
systemet skapat en fundamental plattform för konflikt där nu flera aktörer, oberoende av varandra, kan
livnära sig på den hjälpsökande parten. Kvinnojourer kan leva ut sina anklagelser om män, ombud
tjäna pengar på själva processen, socialtjänst och familjerätt fylla sitt orderblock med nya utredningar
som annars inte skulle existerat. Domstolar kan fylla ut statistiken med både tvister och nya
"våldsbrott" som annars aldrig skulle hamnat på deras bord för att de inte existerade innan.
Polisanmälningar strömmar in där det allt för ofta kan kopplas till just en vårdnadstvist i bakgrunden.
Idag har psykologer fullt upp att ställa alla dessa diagnoser som i efterhand skall förklara barns
negativa utveckling. Hur många av dessa kan inte kopplas till en separation i tidig barndom och
avsaknaden av den frånlevande föräldern?
Att vårdnadstvister ökar kraftigt är ett tydligt tecken på att det finns aktörer som profiterar på denna
utveckling, det finns en växande marknad, samtidigt som vi utger oss för att vi vill värna om våra barn
och medborgare. En paradox som säkert får många att både gnida sina händer av förtjusning, samtidigt
som andra gnuggar sina tankeknölar. Kan man skapa lönsamhet utan allt detta lidande? Ett
sammanträffande är också att dåvarande utredningssansvarig (Reg. prop 2005/06:99) i grunden redan
var advokat11 och är det så idag. Kan denna person haft ett egenintresse i detta beslut?
Jag lämnar det för egen spekulation men ett är 100% säkert. Denna utredning har intressanta inslag
som klart och tydligt signalerar för den mer sakkunnige att det numera kommer bli fritt fram att sko
sig på annan människas bekostnad. Spelreglerna är neutraliserade där lag och ordning, samt skydd mot
de mänskliga rättigheter, inte längre kommer vara gällande.
- En arena har skapats där systematisk mobbning blivit fullt laglig!
Jag skulle kunna skriva en hel bok om denna utredning men av utrymmesskäl så lyfter jag endast två
citat ur prop. 2005/06:99 som fått förödande konsekvenser:
- Bristande kommunikation anledning att ta bort vårdnaden
"Samtidigt är det viktigt att domstolen tar en förälders motstånd mot gemensam vårdnad på allvar.
Om en förälder utsätter barnet eller någon annan i familjen för övergrepp, är det i princip bäst för
barnet att den föräldern inte får del i vårdnaden. Av stor betydelse är också föräldrarnas förmåga att
samarbeta. Regeringen föreslår en uttrycklig bestämmelse om att domstolen vid bedömningen av om
vårdnaden skall vara gemensam skall fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i
frågor som rör barnet." (sidan 1)
Denna tydliga markering, redan inledningsvis, signalerar att "kan parterna inte komma överrens så
skall boendeföräldern få ensam vårdnad" är som gjord för konflikt.
Effekten har blivit att boendeföräldern, speciellt i en tvist helt slutar att kommunicera, eller försvårar
eller förhalar dialog, och på så vis i praktiken visar domstolen att ett samarbete inte är praktiskt möjligt
mellan parterna. Detta sker helt öppet och ogenerat eftersom det inte finns sanktioner/ konsekvens för
utövaren.
- Budskapet är tydligt: Vill du ha ensam vårdnad? Sluta kommunicera!
10
11
Prop. 2005/06:99 "Nya vårdnadsregler": http://www.regeringen.se/content/1/c6/06/01/64/5601d209.pdf
Thomas Bodström Advokatbyrå: http://www.advbyra.se/
7 (av 17)
Förslaget saknar helt stöd i forskning
Pappamanualen har inte funnit en enda studie som påvisar att bristande kommunikation mellan
separerade föräldrar påverkar barn negativt, tvärtom så behövs väldigt lite praktisk kommunikation så
länge som barnet har frekvent social och fysisk kontakt. Barnen utvecklar multipla anknytningar redan
från start12 och sedan vidare i stigande ålder. (Hur kan man annars lämna på dagis, skola, vänner etc.?)
Samtidigt saknar historiska förhållande betydelse eftersom barnet lever i nuet vilket snarare innebär ett
behov av konsekvent kommunikation och relation mellan barnet och gällande förälder. Sen hur
relationen sett ut mellan föräldrarna är underställd prioritet. Separerade parter behöver endast kunna
kommunicera om tre frågor vilket enklast kan göras via sms eller e-post:
- När barnet skall till den andra föräldern (datum och tid)
- Var bytet skall ske (dagis, skola eller i hemmet etc.)
- Praktisk form (medtag av kläder, skolmaterial, fika etc.)
Delad vårdnad blir tvärtom barnets kanske enda juridiska skydd
"Delad vårdnad" är tvärtom extra viktigt om den ena föräldern obstruerar barnet naturliga kontakt med
den frånlevande föräldern eftersom den då fungerar som ett juridiskt skydd för barnet. Tack vare detta
skydd så kan en borttvingad föräldern ändå närvara vid skola, följa utvecklingen och ha insyn i hur det
går för barnet. Så även fungerar delad vårdnad som ett skydd om boendeföräldern skulle brista i sin
omsorg. Vanligaste risken för fysiska skador och psykisk ohälsa bland barn är hos en ensamstående
förälder.
Att argument som att en vårdnadshavare inte skulle medverka till beslut är också idag neutraliserat
genom att boendeföräldern idag t.ex. kan fatta egna beslut som har avgörande betydelse för sjukvård,
medicin, psykiska och sociala insatser etc.13
Ett barn med endast en vårdnadshavare blir också föremål för socialtjänstens omhändertagande (LVU)
om denna förälder sedan missköter sitt ansvar. Att den frånlevande föräldern blir tillfrågad är nästan
obefintlig, trots att den kan vara fullt duglig som vårdnadshavare. Ett omhändertagande är inte under
några former "barns bästa" om det finns föräldrar eller anhöriga (släkt) som kan ta denna
omsorgsfråga, således ignoreras denna del av socialtjänstlagen helt. Den vanligaste formen av
omhändertagande är också bristande omsorg i hemmet, således brister hos boendeföräldern och inte
pga. av barnet själv, eller den frånlevande föräldern. Pappamanualen har följt en förälder som sett sina
barn omhändertas pga. vanvård av boendeföräldern och med det tvingats in i en lång och mödosam
tvist (igen) för att barnen skulle få komma hem. Fast denna gång mot kommunen... Vem kommer
kompensera barnen och föräldern för alla dessa bortkastade år av onödigt lidande och alla dessa
ekonomiska utlägg bara för att x-et var av psykisk instabil karaktär?
Att frånta en förälder den gemensam vårdnaden bör endast ske om det är uppenbart och bevisligen
styrkt att föräldern är olämplig. Och inte som idag baserat på boendeförälderns åsikter och ovilja att
kommunicera.
12
13
FHI "Föräldrastöd och spädbarns psykiska hälsa": http://www.pappamanualen.se/dokument/FHI_spadbarn_anknytning.pdf
FB (1949:381) 6 kap. "Vårdnadens utövande" 13a§: http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19490381.htm
8 (av 17)
- Utan beviskrav eller fokus på nutid inbjuder till falsk tillvitelse
"Som kommittén framhåller gäller alltså inte lika höga beviskrav som i brottmål, och ett påstående om
övergrepp skall beaktas i vårdnadsmålet även om t.ex. en förundersökning hos polisen har lagts ned.
Är det utrett att en förälder tidigare gjort sig skyldig till övergrepp, bör en nyanserad bedömning
göras av det inträffade." (sidan 42)
Tack vare detta så haglar anklagelserna i en vårdnadstvist där det största utrymmet (tid i domstol) idag
ges åt "tyckande och påståenden" med utbroderade historiska förlöjligande av varandras tidigare
delaktighet. Ombud gör stora raljerande kullebyttor i sitt försök att beskriva motpartens ondsinta
förflutna och den tidigare relationen ges ingen frid att läka. Att flera år kan ha förflutit spelar heller
ingen roll eftersom emotioner, speciellt i presentationsform, är tidlösa samtidigt som alla medel verkar
vara tillåtna. Ett tydligt exempel som fått avtryck över tid är alla dessa polisanmälan på barn 0-6 år.
Att "toleransen för våld mot barn har minskat" som förklaring till ökade anmälningar håller inte vid en
närmare granskning eftersom just denna målgrupp är barn som av åldern inte själva kan föra sin egen
talan och således ligger tolkningsrätten hos en vuxen part (ofta boendeföräldern). Om våldet tett sig
som ovan diagram visar i samhället i stort så hade detta kunnat bekräftats i bl.a. sjukvårdsstatistiken.
Pappamanualens erfarenhet är att anmälan vanligast är riktat mellan föräldrar, vilket även bekräftas av
BRÅ, men faktiska bevis på att fysisk våld förekommit saknas.
"Den polisanmälda misshandeln av barn 0–6 år har ökat ända sedan senare delen av 1980-talet.
Ökningen har varit särskilt kraftig sedan 2005, mer än en fördubbling i antalet anmälda brott på bara
fem år. Brå:s analyser visar att merparten av ökningen avser brott som begås av föräldrar.
Alternativa kunskapskällor i form av frågeundersökningar bland föräldrar och barn samt vårdstatistik
visar en annan bild."14
14
BRÅ Rapport 2011:16:
https://www.bra.se/download/18.1c89fef7132dd6d7b4980005469/1320915728161/2011_16_polisanmald_barnmisshandel.pdf
9 (av 17)
Samma förälder blir också i regel anmäld flera gånger under samma kalenderår, vilket också bidrar till
att statistiken skjuter i höjden. Minns ovan citat så förstår man värdet av en polisanmälan. Även om
inget brott begåtts, eller kan styrkas och förundersökning lagts ner så skall det ändå tala för att det kan
ha skett.
- Det lönar sig i domstol att smutskasta (och polisanmäla) den andra parten!
Att anklaga någon falskt, eller att utpeka någon som klandervärd kallas i det civila livet för mobbning
och är intressant eftersom både skola och arbetsplatser etc. återkommande lyfter frågan där det anses
mycket viktig att detta miljöproblem bekämpas just för att det har en såpass negativ effekt på både
prestation och hälsa för den utsatte. Här pratar vi om dubbelmoral eftersom vi samtidigt legitimerar
ärekränkning, förtal och falska anklagelser med människors liv som insats i svenska domstolar.
För att tydliggöra retoriken i en vårdnadstvist så är den enkel:
Parterna får stå tillsvars för påhitt sedan tidernas begynnelse. Sen om det är sant eller inte spelar ingen
roll eftersom hela processen utgår från en hypotes (teori) där det endast handlar om att övertyga
domaren och dess nämndemän (vid huvudförhandling).
Nuvarande systemet är otroligt kontraproduktivt då det inte bara kränker våra barns rättigheter till
båda sina föräldrar, utan även bryter ned essensen av att vara människa och förälder. Speciellt för den
som av domstolen blivit borttvingad. Studier visar att pappor som fråntas sin naturliga delaktighet
även tappar orken att vara engagerad och till slut försvinner ur barnets liv.
"Fäder som var aktiva föräldrar innan separationen men får sitt föräldraskap begränsat genom
rättens försorg försvinner i högre utsträckning från barnens liv. Hur samarbetet och umgänget
utformas det första året efter separationen påverkar starkt faderns fortsatta engagemang för barnen.
(Madden-Derdich, 2000)"15
Pappamanualens bestämda åsikt är att detta är inget annat än mobbning och så pass viktigt att det får
ett helt eget kapitel. Förstår man mobbningens anatomi så är det lättare att både bemöta och stävja det.
Mobbning och opartiskt bemötande
Vårt samhälle har genom århundraden nött och blött i lagtext och moral för att få ett samhälle att
fungera i sin samtid och mångfald. Genom otal krig, uppror och olika former av både kupper och
myterier till slut kommit fram till de arbetsformer och lagar som idag ligger som ramverk för hur
medborgare, rik som fattig, förväntas bli bemöta.
Frångår man detta så sjunker moralen och med det lojaliteten att vilja aktivt delta i samhället. Känslan
av utanförskap är ett utav de kanske vanligaste (och snabbaste) vägarna att få en medborgare att välja
en kriminell utveckling eftersom vederbörande inte känner sig synonym med den samtid de lever med
och således inte heller känner att de behöver ta ansvar för sina medmänniskor och handling.
Att människor ryker ihop, tvistar eller till och med slåss ligger i vår natur och är inte en "social
konstruktion" som vissa vill påstå, utan en biologisk grundfaktor som omfattar både kvinnor och män
och styrs av både hormoner och av våra gener. Då vi upplever emotioner så har dessa processer redan
undermedvetet behandlats upp till flera sekunder innan vi förnimmer detta i vårt medvetande.
På samma sätt som vi upplever glädje, värme och tillgivenhet så upplever vi lika naturligt sorg, ilska
och frustration. Alla är känslor som hjälper oss att orientera oss i den miljö vi just för stunden
interagerar med. Således är olika miljöer olika arenor för utövaren att projicera detta i. Istället för
"social konstruktion" är rätta ordet snarare "socialt uttryck".
15
FSR - Empiriskt fastställda antaganden: http://www.sfsr.se/index.php?special=articles&id=16
10 (av 17)
Aggression är inte heller ett kroniskt tillstånd (om man inte är djupt psykisk sjuk), utan det tar sig
olika sociala uttryck beroende på miljö och omständighet, samtidigt utgör den en viktig komponent till
vår överlevnadsdrift, att försvara sin plats, position, intressen och nå sitt mål men också för att hantera
motgångar och oförrätter etc. Således är aggression något varje samhälle kommer få leva med och så
länge mänskligheten existerar både få problematisera, analysera och komma upp med nya pedagogiska
och medicinska lösningar för att bemöta och hantera.
Aggression tar sig olika uttryck och det vanligaste är psykisk utövande där skuldbeläggande och
manipulation av individ och grupp till syfte för vederbörande att uppnå uppsatt syfte och mål. Dessa
verktyg är medfödd och börjas använda redan från start då vi föds och sen vidare som spädbarn genom
bl.a. gråt för att påkalla uppmärksamhet för mat, närhet, blöjbyte etc., för att sedan under mer sociala
former praktiseras genom lekar på dagis och vidare med stigande ålder. Således en helt naturlig
komponent för vår överlevnad som individ och grupp. Aggressionsdrift och överlevnadsdrift går hand
i hand och utan dessa två skulle inte vår ras kunna existera i nuet och ännu mindre kunna planera för
framtiden.
Mobbning uppstår när en individ, ofta i samspel med andra individer (grupp), vänder sig mot en annan
individ och försöker förmå denna att framstå som klandervärd. Angreppen är ofta upprepande och
systematiska där miljön tjänar mer som en arena för skådespelet vilket samtidigt tvingar den utsatte att
gå i försvarsställning. Detta förfarande ser vi i skolan, på arbetsplatser, i föreningslivet och i
bekantskapskretsen, och i allra högsta grad i alla dessa vårdnadstvister. Detta skådespel bygger i
grunden på en emotionell låsning, dvs. bristande förmåga att kunna släppa taget om en känsla och
förstärks i takt med att motparten försöker värja sig, eller själv dras in i kampen. Således tillkommer
det nya inslag som får konflikten att tillsynes eskalera.
- Man måste således skilja på vad som är en faktisk hotbild kontra påståenden för att vederbörande
känner på ett visst sätt. Emotioner behöver inte ha med faktiska omständigheter (verklighet) att göra.
JO syn på opartiskt bemötande
Oavsett om man är förövare eller offer så förväntas den "offentliga makten" dvs. polis, rättssystem,
socialtjänst etc. vara opartisk vid sitt bemötande. Som förövare tror man sig kunna komma undan med
förnekelse, manipulation, påverka genom falska påståenden etc. och som offer tror man att man skall
bli betrodd. Oavsett utgångsläge så ställs det tydliga krav på medarbetare där ett möte skall vara
professionellt, opartisk och icke på förhand fördömande. Avviker denna upplevelse av opartiskhet så
är det som uppgjort för växande missnöje, speciellt om man är offer.
JO har uttalat sig om vikten av opartisk bemötande i både handling , ord och skrift och beskriver detta
på följande sätt:
"Frågan om saklighet och opartiskhet I 1 kap. 9 § regeringsformen slås fast att företrädare för det
allmänna ska iaktta saklighet och opartiskhet i sin verksamhet. Kravet på saklighet får bl.a. anses
innebära att myndigheters åtgärder och beslut inte får utgå från ovidkommande hänsyn och vara
godtyckliga utan ska vara rationella och logiskt motiverade. Kravet på opartiskhet betyder att det
allmännas företrädare ska vara objektiva i sin tjänsteutövning och förhålla sig så att deras opartiskhet
inte med fog kan ifrågasättas. Bestämmelsen omfattar inte bara hur en sak rent faktiskt har handlagts
och vilka verkliga skäl som ligger bakom ett beslut eller ett annat handlande från en myndighet. Även
hur myndighetens agerande har uppfattats är av betydelse (se Bull och Sterzel, Regeringsformen – en
kommentar, 2013, s. 59). "16
- Hur många av samtliga anställda inom offentlig verksamhet tror ni känner till detta och dagligen
eftersträvar detta i sitt arbete?
16
JO Dnr 48-2013: http://www.jo.se/PageFiles/4817/48-2013.pdf
11 (av 17)
Att Sverige eftersträvar ett starkt human och respektfullt skydd för varje individ (och familj) är djupt
inrotad i vårt samhälle och en förklaring till varför medborgare har en sådan tilltro till rättssystemet,
speciellt av de som inte själva kommit i kontakt med den. Redan i vår regeringsform står det högtidligt
följande:
"1 kap. Statsskickets grunder värnar om individ och familj" 17
1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.
"Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den
förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal
självstyrelse.
Den offentliga makten utövas under lagarna.
2 § Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda
människans frihet och värdighet.
Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den
offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning
samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.
Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och
kommande generationer.
Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt
värna den enskildes privatliv och familjeliv.
Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället
och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund
av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder,
sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person."
Att värna och skydda individens och familjens suveränitet återfinns i ett flertal lagtexter där var och en
ger en tydlig signal: - Ingen skall kunna utöva systematisk mobbning eller angrepp på annan person
och familj utan att det samtidigt kan få konsekvenser för dennes handling.
Att vi skapat en miljö som förkastar detta fundamentala skydd och istället belönar lögner, emotionella
raljerande och skuldbeläggande av både person och karaktär, utan krav på varken underlag eller bevis
som kan styrka dess påståenden, underminerar inte bara vårt sättssystems trovärdighet, utan kommer
skapa en generation medborgare som inte bara föraktar sitt samhälle, utan även kommer vända den
helt ryggen.
Omedelbar lösning
Vad parterna tycker om varandra, eller anser ligga till grund för separation skall lämnas utanför. Om
parterna var så missnöjda med sin relation så borde de istället glädjas åt att det är slut. En
vårdnadstvist handlar om en serie yrkanden där fokus endast skall vara på den operativa insats man
som förälder gör för sitt barn, på varsitt håll, inte blanda in emotioner.
17
Svensk författningssamling 1974:152
12 (av 17)
Så även måste man separera på vad parterna påstås gjort mot varandra, eftersom det saknar relevans
för hur parterna är som förälder i aktuell tid. Domstolen skulle spara både tid och onödigt lidande om
domstolen var konsekvent i sitt bemötande kring just "emotioner" och påståenden eftersom detta
saknar relevans för parternas föräldraförmåga. Är en person dysfunktionell och direkt olämplig som
förälder så framgår det tydligt och spår finns redan innan parterna ens träffades. Minns att aggressivt
beteende upptäcks ofta hos förövare redan i tidig ålder.
Fyra steg borde vara obligatorisk i varje påstående om brott i en vårdnadstvist:
1. Har påstående om brott begåtts så skall det i så fall behandlas skyndsamt och separat av polis
och åklagare och inte bakas in i vårdnadstvisten. (Det är två separata fall)
2. Har påstådda brott begåtts mot barn skall detta utredas skyndsamt av behörig kompetens
samtidigt som det görs en utvärdering kring den misstänktes föräldraförmåga. Finns inget att
anmärka på skall även detta lyftas upp.
3. Om brott ej kan styrkas, eller på annat sätt identifieras så skall det inte ligga den misstänkte till
last, utan snarare borde man vända uppmärksamheten till angivaren eftersom det finns ett
motiv med själva anmälan/ anklagelsen: Genom ärekränkning tillskansa sig fördelar i en
vårdnadstvist och med detta erhålla ensam vårdnad, säkerställa barnets boende och med det
kontroll över barnet. Allt bakom fasad att vilja beskydda.
4. Sist bör domstolen ställa sig frågan hur omdömesfull en sådan person verklig är som förälder!
Socialtjänst - Vårdnad, boende och umgängesutredning
Socialtjänsten (läs även familjerätten) får i uppdrag av tingsrätten att göra en "vårdnad, boende och
umgängesutredning". Syftet är att i nära anslutning där barnet bor och vistas få ett underlag som sedan
domstolen kan använda vid beslut. Rent konkret innebär detta gränsöverskridande discipliner mellan
två helt skilda kulturella miljöer, med två helt olika akademiska bakgrunder. Även om domstolen
endast skall använda detta som underlag så har denna utredning många gånger blivit vad som
beslutats, således en sårbarhet om detta inte sköts på ett opartiskt och korrekt sätt.
Detta får till följd att socialtjänsten erhåller ett informellt inflytande över hela vårdnadstvisten vilket
många gånger missbrukas för att vinna sin egen övertygelse i sakfråga. En förälder som hamnar i onåd
får ett starkt underläge eftersom utfallet ofta har en förmåga att mest handla om tyckande och åsikter,
snarare än opartiska observationer och saklighet. Tycker utredaren illa om den som skall utredas så
blir dennes faktiska föräldraförmåga även ifrågasatt.
Socialtjänsten lyder främst under Socialtjänstlagen18 som har till främsta syfte att verka både
främjande, skyddande och förebyggande vilket lämnar öppet för antaganden och spekulation kring
barn och föräldraskap. I en vårdnadstvist så har tilldelad medarbetare inte heller någon som de lyder
under eller redovisar sitt arbete för kvalitetssäkring, ansvaret och dess innehåll lämnas helt till
uppgiftslämnaren. Så även när det omfattar gruppsamarbeten med fler medarbetare så ligger det i
slutändan på en ansvarig att sammanställa, vilket också kan påverka hela gruppens samlade innehåll.
Dagens socialtjänst saknar nationell enhetlig arbetsmall och enhetlig arbetsstruktur där samtliga
behöriga medarbetare har krav att arbeta efter, speciellt viktigt då utredning omfattar
kommunöverskridande samarbetskrav. Det närmaste till hands är socialstyrelsen "allmänna råd"19
vilket är just allmänna råd och inget annat.
Socialtjänstlagen är utformad på ödmjuka värdegrunder där medarbetare skall verka för medborgarens
säkerhet och främja god livskvalité:
18
19
Socialtjänstlag (2001:453): http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20010453.htm
SoS "Vårdnad, boende och umgänge" (2012): http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18675/2012-4-8.pdf
13 (av 17)
Socialtjänstlagen (2001:453) är tydlig kring syfte och bemötande
"1 kap. Socialtjänstens mål
1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornasekonomiska och sociala trygghet,
- jämlikhet i levnadsvillkor,
- aktiva deltagande i samhällslivet.
Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala
situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.
Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.
2 § Vid åtgärder som rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas.
Vid beslut eller andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för barn ska vad som är bäst
för barnet vara avgörande.
Med barn avses varje människa under 18 år. Lag (2012:776)."
- Pappamanualen har ett helt annat intryck efter 5 aktiva år med drabbade föräldrar.
Bemötande och hantering ur verkligheten
Pappamanualen har mött föräldrar som blivit bestraffade för att de kommit med motargument, eller
vågat ifrågasätta deras arbetsmetoder, sakkunskap eller inte delat deras uppfattning i sakfråga, vilket är
ganska vanligt då det råder en stor variation i kunskap bland dessa medarbetare. Medarbetare inom
socialtjänsten som har hotat domstol med att "de verkställer LVU om domaren inte gör som de
rekommenderat". En förälder fick höra av en medarbetare inom socialtjänsten att "de gör som de vill
bara för att de kan". Ett flertal föräldrar kan vittna om att olika familjerätter hänvisar direkt till domstol
med motivation att de inte kan göra något eftersom den andra föräldern inte vill samarbeta. Sen vid
utredning så framstår det som om det var den hjälpsökande föräldern som inte ville samarbeta. Som
representant för en grupp föräldrar har jag själv bevittnat medarbetare inom socialtjänst som inför ett
möte med ledningen hånade dessa genom att bl.a. stå och skratta åt dem. (Minns ni hur rollspelet såg
ut i kolan?)
Således blir den samlade bilden kring detta ämbete mer likt en lekstuga för vuxna än en myndighet
med auktoritet att kunna lösa faktiska problem.
Utredning efter utredning visar tydligt att umgängesföräldern, oavsett om den gjort något eller inte, har
sämre chans att bli bemöt på ett opartiskt sätt. Att det är satt i system råder heller ingen tvekan om.
Pappamanualen har varit i kontakt med föräldrar från ett hundratal kommuner genom åren och sett
återkommande beteendemönster (bemötande) i de allra flesta kommuner så verkligheten ser riktigt
dyster ut.
Många upplever att mötet i sig i regel fungerar bra, men när utlåtandet kommer så står det något helt
annat. Synen på umgängesförälderns delaktighet är ofta präglad av att tona ner vederbörandets
delaktighet, istället lyfts fel och brister baserat på intryck utan motivation, så även upplevs att viktig
information som kunnat tala till dennes fördel utelämnas, eller förvanskas.
I de mer extrema fall har föräldrar vittnat om att de redan vid första mötet blivit ifrågasatta och
utpekad som ansvariga för konflikten. En del föräldrar har uppmanats att inte vara delaktiga, utan
backa så barnet och boendeföräldern får lugn och ro, när det är av just den anledningen, att de blivit
borttvingade, som de sökt hjälp. Andra föräldrar har fått denna handling emot sig genom att istället bli
beskyllda för att vara ointresserade av barnet.
14 (av 17)
Således används retoriken att oavsett vad umgängesföräldern gör så kommer det användas emot den.
Även skrivelser formuleras om mellan att det är klart för korrektur och det som sedan skickas till
tingsrätten.
- Regel kring "makt" är enkel och gäller alla (oavsett kön):
En människa som får makt, kommer att använda den
(Men med makt borde också följa ett ansvar)
Slutsats
Att det råder ett laglöst förfarande där medarbetare inom socialtjänsten är medvetna om att de
undkommer påföljd, även om ett missbruk upptäcks, är ingen nyhet. Rutiner att flytta runt medarbetare
mellan kommuner är sedan länge känt, så även medarbetare som saknar behörighet tilldelas uppdrag.
Socialtjänstens hantering är snarare att bevis på en otidsenlig och ineffektiv organisation som fått för
mycket tid att utveckla en kontraproduktiv kultur och attityd, snarare än målorienterad med fokus på
arbetsuppgiften.
- Det sitter i väggarna!
IVO20 har till uppgift att granska bl.a. socialtjänsten och den läsning man finner där är dyster. En
nyligen släppt utredning: "Tar socialtjänsten sitt ansvar för barn och unga?" kan man läsa följande:
"Bristerna som har framkommit är så pass allvarliga att det krävs att nämnderna vidtar åtgärder för
att säkerhetsställa att man följer de lagregler som finns. Vidare behövs ett helhetsgrepp om
verksamheten för att finna långsiktiga och hållbara lösningar vad gäller exempelvis
kompetensutveckling, rekrytering och systematiskt kvalitetsarbete."21
Betänk då att endast en bråkdel av alla missförhållanden når IVO eftersom de flesta föräldrar blir
traumatiserade och inte vågar, orkar eller ens har råd att möta denna myndighet, speciellt inte i en till
domstol. Istället utvecklas myndighetsförakt vilket istället får sitt utlopp i cyberrymden.
- "Bad publicity for Sweden"
När en nästan medborgarfientlig kultur genomsyrar verksamheten så till den grad att den påverkar
varje enskild medarbetares prestation, så måste man ställa sig frågan om den verkligen fyller den
funktion som den en gång var tänkt att fylla?
20
21
IVO - Inspektion för vård och omsorg: http://www.ivo.se/Sidor/default.aspx
IVO 2014-27 (2014): http://www.ivo.se/publiceratmaterial/rapporter/Documents/tar-socialtjansten-sitt-ansvar-for-barn-och-unga.pdf
15 (av 17)
Pappamanualens prognos för vårdnadstvister
Den vanligaste formen av vårdnadstvist är en frånlevande förälder som önskar umgänge med barnet.
En önskan att vara lika delaktig, varken mer eller mindre. En sund boendeförälder hamnar inte i denna
situation eftersom den uppmuntrar barnets kontakt, inte bygger upp en arena bland familj, vänner och
bekanta, för att vinna sin sakfråga och samtidigt försöker undanhålla barnet.
Att allt fler barn bor växelvis idag (ca 35% enligt SCB)22 är ett tydligt bevis på detta sunda
resonemang. Men det innebär också att vi börjar närma oss gränsen för antalet som resonerar kring en
sund separation. Allt pekar nämligen på att främsta orsaken till att barn inte får regelbundet umgänge
med den frånlevande föräldern ligger oftast hos modern, som samtidigt är den klart dominerande
boendeföräldern efter en separation. Pappan flyttar oftast ut.
Studier visar att frånvarande pappor sällan brister i själva föräldraförmågan, utan undviker att ta
konflikten med modern efter en separation:
"Fäder som inte har barnet boende hos sig är beroende av moderns välvilja för att kunna upprätthålla
kvalitén på kontakten till barnen. När modern inte uppmuntrar kontakt och kontakten föräldrarna
emellan präglas av konflikt, undviker fäder ofta barnen i syfte att undvika konflikten. Det är inte
relationen till barnen som är avgörande för om fadern blir frånvarande, det är relationen till modern
(Ahrons, 2003)."23
Enligt en Kanadensisk undersökning (2002)24 framgick det att mödrar ändrar sin attityd till den
biologiska pappan efter en separation.
- 50% medgav att den biologiska föräldern inte behövs.
- 40% medgav att de utövat umgängessabotage.
Om vi har ca 50 tusen barn som upplever en separation per år (SCB 2013)25 så betyder det att ca 25
tusen barn, eller motsvarande ca 12 500 mödrar kommer ändra sin attityd efter en separation.
- Vad händer då om vi följer utvecklingen där det i framtiden snarare blir regel än undantag att mötas i
domstol efter en separation?
Pappamanualen uppskattar att ca 10 000 - 12 000 vårdnadstvister per år inte är en orimlighet
med nuvarande system.
- Vad kostar detta lidande redan idag och vad kommer det inte att kosta i framtiden?
22
SCB Växelvis boende 2014: http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Fler-barn-bor-vaxelvis-hos-mamma-och-pappa/
FSR - Empiriskt fastställda antaganden: http://www.sfsr.se/index.php?special=articles&id=16
Kanadensisk undersökning 2002: http://www.pappamanualen.se/dokument/FATHERSFORLIFE-ORG.pdf
25
SCB 2013 Separation: http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/50-000-barn-ar-med-om-en-separation-varje-ar/
23
24
16 (av 17)
En ny organisation för separerade föräldrar
Skall man anpassa verksamheten efter det moderna samhället där barn bevisligen behöver båda sina
föräldrar, mer än alla andra åtgärder vid en separation, så måste man tänka i nya banor. Varje ärende är
inte likställt med missförhållande eller att båda föräldrarna brister i sin omsorgsförmåga, utan det
vanligaste är att den ena parten helt enkelt förvägras umgänge med barnet av boendeföräldern med en
separation som samtidigt inte bearbetats klart. Således föremål för stöd och hjälp och coachning
snarare än uppmuntran till konflikt i domstol. Vi kan heller inte blunda för att varje kommun behöver
en socialtjänst som kan arbeta med samhällets mest utsatta, således två olika dimensioner av problem.
Att sätta dessa två helt olika ärenden (en separation v/s dysfunktionell individ) till medarbetare inom
socialtjänsten, som i sin verksamhet främst skall anlägga ett "skyddsperspektiv", förvärrar konflikten
snarare än stävjar den. Samtidigt utgår socialtjänsten från en vardag där brukare tampas med psykisk,
social och ekonomisk instabilitet, vilket påverkar deras omdöme och verklighetsuppfattning. En helt
vanlig medborgare riskerar att bli bemöt som en potentiell förövare i deras ögon.
Socialtjänsten har genom denna nonchalans (och okunskap) mot sina medborgare erhållit ett sådan
skamfilat rykte och lågt förtroende hos föräldrar att den är svår att reparera. Således blir bedömningen
att det idag skulle bli en dyr affär att utbilda medarbetare även för vanliga separationer, när de redan
nu har svårt att ens klara av sina ordinarie uppdrag. Socialtjänsten har egna strukturella problem att
tampas med först. För att få rätsida på "separationskonflikter" så rekommenderar Pappamanualen
följande:
Bygg upp en ny organisation som exklusivt hanterar dessa ärenden.
Pappamanualen presenterade 2012 ett konstruktivt förslag på en sådan organisation som gick under
namnet "familjefrid"26.
Familjefrid tar vid där staten inte når hela vägen fram. Eftersom "alla människor är födda fria och lika
i värde och rättigheter."27, så kan Familjefrid ge dessa en hand i den stund i livet som ser ut som
mörkast. Här kommer familjefrid in som en opartisk stöd och medlare, alltid på barnets sida, med
utgångspunkt på saklighet och fakta kring omständigheter och med utgångsläge på barns behov och
rätt att bli hörd, så även rätt till båda sina föräldrar.
Familjefrid främsta operativa arbetsuppgift är att företräda barnet och barnets rätt att bli hörd. Rätt till
sina föräldrar och rätt att få bli behandlad med respekt om de av olika anledningar behöver en
oberoende part vid umgänge, medling, eller placering enligt HVB eller LVU. Allt i enlighet med
gällande lagstiftning och regeringsdirektiv "Strategi att stärka barns rättigheter"28.
Genom Familjefrids engagemang och närvaro så säkerställs också en operativ kontroll på individnivå
avseende boendemiljö, umgänge och personlig utveckling. Den förälder som behöver hjälp för att få
ordning på sitt liv skall också få stöd i nära samarbete med externa aktörer som erbjuder samtal med
psykolog, föräldrautbildningar etc. Friska och engagerade föräldrar är "barnets bästa"
Socialstyrelsen gjorde redan 2013 en förstudie inom samma område under namnet "separationsteam"29
och fann att denna form av lösning kan hjälpa separerade föräldrar.
Barn behöver båda sina föräldrar och det finns idag både kunskap och genomtänkta lösningar som kan
minska onödigt lidande, samtidigt som separationer inte skall bli ett hinder att få må bra.
26
Familjefrid (2012): http://www.pappamanualen.se/dokument/FAMILJEFRID_ff2012_1.pdf
FN:s konventioner om Mänskliga rättigheter, Artikel 1 http://www.regeringen.se/content/1/c6/18/37/41/3014596d.pdf
Regeringen "Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige" (2010): http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/178544
29
SoS "Separationsteam" (2013): http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18956/2013-1-14.pdf
27
28
17 (av 17)
Vad gick fel och vad kan vi göra åt det?
Pappamanualen arbetar för det goda föräldraskapet,
med tips och stöd för ett ansvarsfullt föräldraskap.
Men vad händer efter en separation om
parterna inte längre kan enas i fråga om barn?
Hur ser den offentliga makten på detta förfarande och
vad har de gjort för att identifiera och lösa problemet?
Vårdnadsreformen 2006 (prop. 2005/06:96) lade grunden för hur tvistande
föräldrar skall bemötas och Pappamanualen har gjort en analys
som visar på en dyster verklighet för drabbade barn och föräldrar.
Vad gick fel och vad kan vi göra åt det finner du svar på i denna skrivelse.
Av Markus Ollikainen
Pappamanualen.se
Nov. 2014
18 (av 17)