Transcript Vår tidning Snurrebocken

Nummer 2
Årgång 82
2013
God Jul &
Gott Nytt År
önskar vi alla våra läsare
1
Orförande har ordet
Fantastiskt nog fick vi möjlighet att öva i Olympiateaterns
anrika lokal. Stort tack!
Medlemstidning för
Folkdansgillet Kedjan
Utkommer med två nummer
under år 2013
Denna upplaga har tryckts
i 25 exemplar samt distribueras digitalt till alla medlemmar. Finns även
på vår hemsida.
Tryckdatum
10 december
Manusstopp 2014
Nr 1
1 maj
Nr 2
1 november
Ansvarig utgivare
Yvonne Eklinder
Redaktion
Caroline Maino (redaktör)
Layout
Ankie Nilsson
Materialadress
Digital text & bild skickas till
[email protected]
Förening
Folkdansgillet Kedjan
Box 365
101 27 STOCKHOLM
Besöksadress
Gåshällsvägen 10
T-banan Kärrtorp
Telefon 08-13 37 10
E-post [email protected]
Hemsida
www.fdgkedjan.se
Omslagsbild
Det som göms i snö
kommer upp i tö?
Foto Caroline (Maino)
Ett händelserikt år är snart slut.
Vi i Fdg Kedjan kan blicka bakåt på många roliga upplevelser
under 2013. Ni som inte har
kunnat deltaga aktivt i övningar, uppvisningar, resor och träffar kan genom Snurrebocken ta
del av andra medlemmars minnen. Stort tack till er alla, som
skriver och delar med er.
Många av oss har fått nya
vänner, andra har återsett gamla vänner genom Kedjans aktiviteter. ’Vi får så många vänner
med samma sätt att se.’ Möjlighet att träffa våra Salzburgvänner igen får vi redan i midsommar, så glöm inte att göra en
notering i 2014-års almanacka.
Höststarten på sångövningarna blev lätt dramatisk. Vi ombads att lämna lokalen innan
vaktmästaren gick hem och larmet sattes på, trots att vi hade
hyrt lokalen en timma till enligt
kontraktet. Utan förvarning var
vi plötsligt utan övningslokal.
2
På adventsstaken ser vi att julen närmar sig, det är alltid
lika spännande. Blir det en vit
jul med snö i år? Kommer TV
sända någon ny film under helgen eller blir det bara repriser?
Hur skall julen firas? Tradition
eller nytänkande? I jakten på
den perfekta julen är det lätt att
tappa det viktigaste.
Våra jultraditioner ser olika
ut och ibland ändras de av orsaker vi inte kan påverka. Samvaro med släkt och vänner, att
ge tid för samtal och pyssla
tillsammans är lika rätt som att
göra det lite extra mysigt för sig
själv, tända ljus, läsa en bok eller kanske ringa någon du sällan hör av dig till.
Hemmet känns alltid mysigare och mer ombonad med
röda juldukar, ljus, gran- och
glöggdoft.
Avslutningsvis önskar jag
tacka styrelsen för ett trevligt
och gott samarbete under 2013.
Stort tack alla medlemmar,
funktionärer och frivilliga utan
Er skulle inte Fdg Kedjan existera.
Jag önskar Er alla
En riktigt God Jul
och Gott Nytt År
Yvonne (Eklinder)
Gustav Vasas hovensemble
På turné i medeltiden
Vi var en liten men naggande god skara på 13 dansare
och sångare som styrde kosan mot Arboga och medeltidsdagarna.
På lördagen åkte jag, min syster
Marie-Anne och hennes barnbarn Edwin tåget från Örebro
till Arboga i full mundering. De
var klädda tidsenligt i medeltida kläder medan jag tillhörde
en kommande generation. Lite
konstigt att leva i framtiden.
Vi väckte ganska stor uppmärksamhet fick glada tillrop
på väg mot tåget. Väl i Arboga
smälte vi in bättre. I alla fall
gjorde Marie-Anne och Edwin
det.
Vi möte resten av gänget på
Stora Torget. Lite övning runt
3
hörnet blev det, innan det var
dags för första uppvisningen på
torget. Det blev ytterligare två
uppvisning – en vid kyrkan och
en på Stora Torget – innan det
var dags att åka tillbaka till Örebro. Tyvärr så var inte publiken
så stor, men de tycktes i alla fall
gilla våra uppträdanden.
De flesta åkte till Fredriks
landställe på kräftskiva. Vilket
visade sig dagen efter i form av
lite trötthet hos vissa?! Tyvärr
kunde jag inte hänga med, var
svårt att ta sig till Örebro på
kvällen.
Ombyte i gränden
Dagen efter tog jag ensam tåget
till Arboga, klädd i nutida kläder. Fick byta om i gränden vid
Stora Torget och till slut kunde
jag ställa in min resväska i Heliga Trefaldighetskyrkan. Inte så
passande att springa och dra på
en resväska i renässanskläder.
Vi hade tre konserter även på
söndagen, men jag smet iväg till
tåget så jag missade den sista.
Gunnel kom förbi så hon tog en
hel del av bilderna som publiceras här. Bytte om på stationen i
Arboga på väg hem. Tur att man
kan gömma nutida kläder under
renässanskläderna.
Det var roligt men lite läskigt
att vara så få i kören, stundtals
var vi bara 3 – Anja, Monica och
4
jag. Resten dansade och sjöng.
Jag hoppas att det blir fler
som ställer upp nästa år, för det
var väldigt roligt.
På nästa sida hittar du fler
bilder och även vår repertoar.
Text Ankie (Nilsson)
Foto Ankie (Nilsson) och
Gunnel (Rosenqvist)
Fler bilder och program från Arboga
På programmet
• Pavane (sång och dans)
• Tvätterskornas branle (sång och dans)
• Hästens branle (sång och dans)
• Collin (sång och dans)
• Farandole (sång och dans)
• Ding dong Merrily on High (sång och dans)
• Länge leve livet (sång)
• Mas vale trocar (sång)
• Tourdion (sång)
• 4 verser från Konung Gustav (sång)
Några av oss kom i klameri med rättvisan? Kan det beror på klädseln, den
var ju inte tidsenlig.
Nedan. Påfågeldansen.
Ovan. Tvätterskornas branle
5
Folkdansringen Kedjans
resa till Salzburg
3-9 juli 2013
Av körledarens glada min att döma så verkar det har blivit ett par stycken ”noch ein Bier, bitte oder zwei” under resan.
Var du inte med på Kedjans resa till Salzburg? På de kommande sidorna hittar du dagboksanteckningar från resan skrivna av resenärerna plus många härliga bilder. Du har
chansen att nästan känna det som att du var med.
Du som var med har här chansen att återuppleva en härlig resa.
6
Salzburg onsdag 3 juli
Den här dagen tillbringade
de övriga Kedjorna med
att resa för att komma till
Salzburg med tåg, bil eller
flyg. Men eftersom jag och
Erik åkt ner redan dagen
innan och bott på ett närliggande berg med utsikt
över staden – hotellet hette
faktiskt just ”Hotel Schöne
Aussicht” – så tillbringade
vi onsdagen med att gå en
liten upptäcktsfärd i staden
var prio nr ett på Eriks lista över
innan det var dags att möta vad han ville se i Salzburg!
de övriga resenärerna på
hotellet på eftermiddagen.
Marionetteatern nästa
Sedan fortsatte vi ner till stadsteEfter frukosten packade vi ihop atern och den i anslutning ligganoss och begav oss till det hotell de marionetteatern. På marionetdär vi skulle bo resten av veckan teatern spelas kortversioner av
– centralt beläget på en sidogata olika musikaler och operor och
från shoppinggatan – och ställde idag stod Trollflöjten som lunchväskorna i foajén för att ge oss föreställning, så det bestämde
ut i vimlet. Vi gick först till kyr- vi oss för att se. Det var mycket
kogården där Mozarts fru och underhållande och de var fantaspappa ligger begravda, dels för tiskt skickliga, marionetterna såg
att det var nära och vi ändå hade verkligen levande ut, man glömvägarna förbi och dels för att det de nästan bort att det var dockor!
Ingen kasperteater här inte med
polisen som slår clownen i huvudet med en batong. Alla föreställningarna textas också på
tyska, engelska, franska, spanska
och japanska, så det var inga problem att hänga med i handlingen
– bara att välja språk!
När vi sedan mötte upp de
andra kedjorna på hotellet fick
vi veta att någras väskor – och
vårt olycksdrabbade standar! –
försvunnit i Air Berlins bagagehantering! Ack och ve! Vi begav
oss ändå iväg, fint klädda i lila
Fantastiskt fina och välgjorda dockor – förutom de som hade fått sina
lila kläder skickade till Athen elsåg vi på marionetteatern.
7
Medan jag beundrar den fina utsikten från hotellet där vi bodde första
natten så snurrar Erik runt på en äng
sjungande Sound of Music – som de
gjorde i filmen...
ler Marocko eller någon annanstans, till välkomstkvällen som
vårt vänlag i Salzburg hade ordnat. Det var en underbar kväll!
Musik, dansuppvisningar och
ett dignande buffébord fullt med
läckerheter i en fin och mysig lokal. Förutom att sjunga och dansa för varandra provade vi också
på varandras danser – det var jätteroligt och en kväll jag kommer
minnas med varmt hjärta!
Text och foto
Maria (Jansson)
Onsdag 3 juli
Stockholm-Salzburg
Äntligen på väg mot Peters
barndomstrakter på resan
som han pratat om så länge
och som vi bokat flygbiljetter till redan i januari.
För oss pensionärer är det tidig
morgon när vi före halv nio kör in
i parkeringsgaraget vid terminal
2 och sedan letar upp incheckningsdiskarna. Där står redan en
hel del av våra med­resenärer i en
ganska lång kö. Men Britta och
Lasse har en egen kö! Varför? Jo
de är incheckade via nätet. Det
är ju även vi, så vi smyger in i
gräddfilen.
Väntan den blev mig så lång
Flygstart i princip i tid. Mellanlandning i Berlin Tegel. Kort
promenad till vår gate mot Salzburg. Upp i luften igen för en
knapp timmes skutt till Salzburg. Sedan lååång väntan på
vårt bagage, som inte kom alls!
Felanmälan – manuell ”det går
fortare” och info om att nästa
plan från Berlin skulle komma
just före midnatt och då eventuellt kunna ha med våra väskor.
All you need hotel
Franz Justa mötte oss och skjutsade Peter och oss till hotellet
medan övriga delade taxis. Vårt
hotell ”All you need” ligger på
Glockengasse alldeles nedanför
Kapuzinerberg.
Hotell är det bara på sommaren – resten av året är det studentbostäder. I vårt rum fungerar inte varmvattnet, men det
är bara att gilla läget och gå i
reskläder och utan att ha duschat
8
ordentligt till vår första begivenhet – träff med Peters med fleras
gamla bekantingar.
Klockan 17.30 skulle vi ses
i receptionen, men tyvärr är vi
dåliga på tidspassning i Kedjan.
Det tog sin tid innan vi kunde
gå mot buss nr 4 för första delen
av resan till Lainerhof, för träff
med våra värdar. Peter ”den outtröttlige” har älgat ut tidigare för
att skaffa bussbiljetter till alla.
Peter: ”du ÄR fantastisk!!!”. Biljettpris 2.20 euro per person för
24 timmars åkande.
Medresenärer som försvann
Regnet strilar ner så Jan-Erik
bestämmer sig för att låna paraply på hotellet. Med deposition
av 10 euro, kvittoskrivning med
mera tog det sin lilla tid. När
gubben äntligen kom ut på gatan fanns inte skymten av några
medresenärer. Rask promenad i
förmodad riktning! Fortfarande
inte några kedjor! I duggregn
och dunkel fortsatt traskande.
Tji!! Telefon från Marianne (via
lånad mobil); ”Var är du? Vår
buss kommer nu! Jag stannar
kvar – åker inte med.” Frågan
”var är du?” möts av pålagd lur
(för att lämna tillbaka mobilen).
Går tillbaka till hotellet där Marianne redan är tillbaka i receptionen och försöker ringa mig.
Mot dignande bord
Ny promenad, nu tillsammans,
mot busshållplats för linje 4,
ombordstigning för att byta buss
vid Mirabellparken till nummer
5. Ordningsamma Marianne har
informerat sig om detta. Duggregnet fortsätter när vi stiger av
vid Kommunalfriedhof. Ringer
Anders B för att få info om var
detta Lainerhof ligger. Traskar en stund, men det känns
fel. Koll med diverse – mycket
vänliga – människor inklusive
taxichaufför möts bara av stora
frågetecken. Nytt samtal med
Anders ger ny promenadriktning längs kyrkogården. Bussiga Anders möter oss på vägen.
Annars hade vi vänt om och åkt
tillbaka till hotellet.
Inne i stugvärmen möts vi av
festklädda österrikare. Vin och
öl skänks ut till det facila priset
3 euro per person för hela kvällen. Därutöver ett dignande bord
med sallader, schnitzlar med
mera, med mera. Senare ett lika
dignande bord med hembakade
kakor. Under tiden vi äter och
dricker går en liten kille i 7-årsåldern runt och plockar disk.
Han och en kompis är verkligen
på alerten och vi lyckas så småningom få honom att ta emot en
liten slant.
Mätta och nöjda
Dans förstås både av österrikarna i lederhosen och av oss. Vi
lyckas bland annat få till en helt
ny version av Väva från Väckelsång. Måtte den inte finnas dokumenterad!
Mätta och nöjda tar vi oss
med buss hem till hotellet i den
ljumna kvällsluften.
Text Marianne &
Jan-Erik (Ulrikson)
Foto Berit & Franz (Justa)
samt Maria (Jansson)
Salzburg torsdag 4 juli
Efter en god och riklig frukost tänkte vi gå ut och se oss
om i stan eftersom vi hade ledig förmiddag. Men, visade
det sig, så var inte fallet. En guide uppenbarade sig på
hotellet som skulle ta oss på en rundvandring i Salzburg.
Peter fixade och ordnade och fick tag på oss alla så att vi
kunde följa vår svensktalande guide genom staden.
9
Vi fick veta att det är omkring
150 000 invånare i själva stadskärnan som i sig bara är cirka
4–5 km i diameter. Salzburg är
rent arkitektoniskt en barockstad. Vacker och charmfull!
Floden Salzach delar stan i den
gamla och nya delen. Floden har
varit en stor transportled av salt
(från saltgruvorna) och timmer.
Vi gick genom den vackra Mirabellparken, blev uppmärksammade på vackra hus, på huset
där Mozart föddes, kloster med
mera. På avstånd såg vi den högt
belägna men imponerade Fästningen från 1000-talet.
Saltzburg är en mycket vacker
stad, gemytlig och trivsam. Det
var här som filmen Sound of
music spelades in. Vår guide pekade ut Konditorei Fürst där man
bland annat kan köpa handgjorda
Mozartkulor.
Lunch på egen hand
Efter att vi kikat in i stadens domkyrka, där vi också skulle framträda senare i veckan, var det
dags för lunch ”på egen hand”.
Det fanns många restauranger
och caféer att välja på. Många av
oss började med en kall öl som
smakade gott i hettan.
Efter lunch var det dags för
en repetition av våra sång- och
dansprogram. Vi höll till i hotellets frukostmatsal på översta våningen. Varmt. Repetitionen var
nog välbehövlig.
På kvällen kom en guide/vår
festivalkontakt till hotellet och
visade oss vägen till restaurang
Stiegelkeller i gamla stan, där alla
festivaldeltagare skulle samlas.
Välkomna till festivalen
Förutom Kedjan var det dock
bara en amerikansk symfoni­
orkester som kunde komma
denna kväll. Trumslagargruppen från Senegal hade inte anlänt ännu och övriga festivaldeltagare (från Indonesien, USA,
Ukraina) kunde inte komma till
festivalen på grund av olika anledningar.
10
Vi välkomnades av de ansvariga för festivalen och bjöds på
god och riklig mat, en ”kall tallrik” och njöt av kall öl. Här hade
vi vår första uppvisning, som en
På nattkröken vandrade vi
generalrepetition inför komman- hemåt efter en lång och intensiv,
de dagar. Denna gång bestod pu- men spännande och rolig dag.
bliken av festivaldeltagare.
Text Susanne (Kundler) & Anders (Boström)
Foto Anders (Boström)
Salzburg fredag 5 juli
vi också bekanta oss med en
grupp från Afrika som spelade
på många spännande instrument
i olika uppsättningar. Man hade
tillsammans med de olika afrikanska instrumenten infogat en
saxofon, som inte alls var malplacerad.
Så var det vår tur, med dans,
Joggingskor och folkdräkt
När vi är tillbaka till hotellet för sång och musik, samt dräktpreatt byta om till folkdräkt, hörs ett sentation.
oroväckande ljud utanför fönstret
Kvällen avslutas av en ameri– ösregn. Så det är bara att kliva kansk symfoniorkester, beståeni ”joggingskorna”(snygg kontrast de av mest ungdomar, från elva år
till dräkten, men vad gör man?), och uppåt, några vuxna, samt en
och greppa paraplyet, men väl dirigent som låtit tala om sig runt
ute på gatan var det uppehåll.
om i världen. Hon var en kvinna
Den här kvällen går hela grup- som visste hur en dirigentpinne
pen till restaurang Stadtwirt, och skulle föras.
Konserten avslutades med att
äter en god kycklingmiddag. Ut
i regnet och tillbaka till Mozer- alla gemensamt sjöng, Song of
teum igen, och vara med om en Peace.
Vi ser redan fram emot nästa
festkonsert med de deltagande
grupperna. Denna kväll fick dag och fler nya intryck.
Text Britt-Inger (Hammarin) &Tommy (Elvesjö)
Eftersom den guidade
stads­turen var redan dagen
innan blev den här förmiddagen fri för egna upptäcksfärder.
Den nyfikenhet som guiden väckt
för att se mer av staden kunde
man nu ta sig tid till. Gruppen
spreds över staden, och visst
mötte man några då och då, eftersom staden (gamla delen) inte
var större. Man hann med både
Mozarts hus, Mirabellparken och
mycket av den ”Gamla Staden”.
Efter en god lunch och en kortare regnskur återsamlas gruppen på Mozertum, där vi ska gå
igenom programmet för kvällens
stora festkonsert.
Vi återser våra vänner från
den amerikanska symfoniorkestern. Vi har logerna mitt emot
varandra, så många ”hei” blir det
i korridoren.
Träning av dans och sångprogram. Stampen i armbågsleken
hörs bra.
11
Salzburgs domkyrka
Salzburg lördag 6 juli
Lördagen den 6 juli var
festivalens sista dag – vi
som knappt ens förstått att
festivalen hade börjat.
Vi hade ett ganska fullspäckat
schema, först skulle vi vara med
på en ekumenisk gudstjänst i
Salzburgs domkyrka. Efter uppsjungning utanför kyrkoporten
rådde den vanliga förvirringen
om var vi skulle stå, när vi skulle
sjunga och vem som skulle gå
fram först etcetera. Det var lite
”svårsjunget” i kyrkan, men
det gick bra och vi fick njuta av
den amerikanska symfoniorkestern när den bland annat spelade
Amazing Grace. Maria läste en
bön på svenska, en bön ur prinsessan Viktorias bönebok.
Efter gudstjänsten hade vi
egen tid, några stannade för att
äta i stan, några gick iväg till
Mirabellparken för att äta. Det
var i Mirabellparken vi skulle
ha vårt sista framträdande under
festivalen. Efter att ha lyssnat på
svängig afrikansk musik under
träden där i parken var det vår tur
att framträda. Dans på grusgång
är inte så lätt men vi genomförde
vårt program med sång och dans
där i skuggan under träden. Publiken var inte stor, de tycktes
dock tycka om det vi hade att
bjuda på, Oxdansen är ju alltid
en publikfriare!
Efter vårt uppträdande i parken skingrades vi. Några tog sig
säkert något läskande att dricka i
värmen på väg hem till hotellet.
På kvällen var det dags för
avslutningsfest. Med stadsbussen
tog vi oss till en restaurang lite
utanför centrum. Det var bara
Kedjan som deltog i avslutningsfesten, tillsammans med arran­görerna. Den amerikanska symfoniorkestern hade rest vidare
mot Wien och våra afrikanska
vänner var inte med.
Vi bjöds på trerätters middag (sallad, fläskstek med knödel samt apfelstrudel). Det blev
en väldigt kul avslutningsfest,
vi sjöng, vi dansade, vi skratta12
de, vi kastade glasunderlägg på
varandra – ja det var en ganska
vild tillställning! Jag tror det var
Peter som försökte lugna ner oss
lite genom att ta alla glasunderlägg i beslag.
Arrangörerna hade tagit dit
en ung dragspelare som spelade
typisk österrikisk musik som vi
kunde ta en svängom till i den
trånga restaurangen. Vi visade
även lite svenska danser på restaurangens uteservering, de övriga gästerna blev nog lite förvånade.
Kvällen avslutades såklart
med sedvanliga tack- och avskedstal med överlämnande av
gåvor och minnesmärken. Efter
avsked tog vi bussen tillbaka in
till stan, där en del fortsatte festen på stan eller på något av våra
rum. Andra drog sig tillbaka till
sina rum för att vara utvilade
inför kommande dagars upplevelser i det österrikiska alplandskapet.
Text Krister (Edgren)
tenor och dansare
Foto Berit & Franz (Justa)
Salzburg söndag 7 juli
Nu hade vi hyrt en fin och
prisvärd buss genom våra
vänner Berit och Franz.
1993 lärde vi känna dem
på Island’s Isleik där även
Salzburg Folkhögskolans
Folkdanslag var inbjuden.
Berit och Franz blev nu våra
guider under våra egna
Salzkammergutdagar.
Det gällde att vara uppe tidigt.
Och efter en härlig färd genom
det morgonfriska alplandskapet
anlände vi vid niotiden i Bad
Ischl. Alla visste väl att vi nu
hade kommit till den kyrkan
med påbyggd prästgård, där det
en kall vinternatt med strålande
månsken, det första babyskriken hördes för 86 år, 5 månader
och 21 dagar sedan av en som
nu med ett djupt basläge ingår i
Folkpusterna som medverkade i
gudstjänsten!
Prästsonen Peter
Så fick jag nu resa mig till allmän beskådan – det stod ju även
i programbladet att Folkdans-
Det var tyvärr inte vår lunch som stod dukad i Kaiservillan...
gillet Kedjan medverkade med
dans och sång i gudstjänsten
och att Peter, prästsonen till Johannes Jellinek (präst från 1923
till 1931) ingick i den gästande
gruppen. Vilken uppståndelse!
Där var ju några som till och
med mindes barnen Jellinek
som lekte i trädgården..... Nog
om detta! Publiken, ett 40-tal,
föreföll mycket nöjd med det
program vi framfört.
Så var det dags att i rask takt
marschera till Kaiservillan. Ja
Ischl är en berömd kurort ge-
... vi fick nöjas oss med en enklare sylta.
13
nom att Kaiser Franz-Josef, den
näst siste regenten av det stora
Österrikiska riket, hade denna
vackra ort i bergen till sin sommarresidens. Villan i en härlig
park besiktigades och vi fick
höra en hel del österrikisk historia. Där fanns även ett uppstoppat vildsvin som hade skjutits
med kaiserns tvåtusende skott!
– Kuriöst!
Schnitzel med vy
Lunchtiden närmade sig och ett
hungrigt gäng besteg bussen för
att åka upp i bergen och Gasthof Lindwurm i Bad Goisern.
Många hade beställd Wiener
Schnitzel. Dessa och en härlig
utsikt på bergen i fonden avnjöts
innan det gick vidare till Hallstadt.
Även denna ort är världsberömd och kineserna har byggd
upp en kopia av en del av Hallstadt i sitt land. Guiden väntade
och rundvandringen tog vid. Två
veckor innan hade, efter mycket
regnande, ett jordras dragit genom orten och ännu såg man leran på gator och torg av denna
mot bergen byggda stad. Bland
guidens berättelser fick vi även
höra om och se branta stigar där
fattiga och ibland även gravida
kvinnor fick jobba med att släpa
sten ner från sluttningarna till
att säljas. Det fanns ju egentligen
ingen plats att bygga hus här! En
minnesrik bebyggelse!
Ensamma i Basilikan
Efter en liten kaffepaus gick färden tillbaka och till Mondsee.
Det blev så mycket denna dag,
men den berömda Basilikans
präster ville bara ta emot oss på
söndag kväll för en medverkan i
kvällsmässan och en liten konsert därefter (med dans!).
Nu blev vi rätt ensamma i den
stora härliga kyrkobyggnaden –
varken mässan eller vår konsert
hade annonserats! Festligt var
det dock att sjunga och dansa
där. (Du har väl sett ”Sound of
music-filmen”?) Det finns 29
Basilikakyrkor i Österrike. För
att kalla kyrkan för Basilika
ansöker man därom hos påven.
Kyrkan ska ha minst tre skepp,
vara helst en pilgrimskyrka, ha
mycket verksamhet, vara utåtriktad. Detta är en Basilika
minor. I hela världen finns bara
fyra Basilikor maximus, bland
annata Montserat vid Barcelona
som Kedjan har sjungit i. Enda
Basilikan med stort B är Peterskyrkan i Rom.
Det blev en ganska sen hemfärd – runt om och nära vårt
mycket bra belägna hotell kunde
man träffa Kedjor på de många
trevliga utomhusserveringarna.
En innehållsrik dag hade tagit
slut!
Det blev verkligen min dag!
Text Peter (Jellinek)
Foto Berik & Franz (Justa)
14
Salzburg måndag 8 juli
Vi vaknar till vackert väder
och intar vår sedvanliga
goda frukost.
Bussen står och väntar för att
föra oss till Sankt Gilgen. Vi
åker genom ett underbart vackert landskap med höga berg och
djupa dalar. Det är frodigt grönt
eftersom det har regnat väldigt
mycket tidigare under sommaren.
Vi passerar allt från alphyddor till Red Bulls huvudkontor,
ett ultramodernt glashus omgivet av vattenkanaler, beläget i
alplandskapet. Dessutom passerar vi en majstång som reses
första maj. Dessa stänger används även vid bröllop då någon
utmanas att klättra upp i stången för att hämta ner ”saker” som
hängts upp.
Nya medlemmar
När vi kommer fram till Sankt
Gilgen får vi en liten stund för
att se oss omkring. Där finns
bland annat Mozarthaus, i vil-
Wolfgangsee låg blank och fin när kedjorna for över den till Sankt Wolfgang.
ket Mozarts mamma föddes år
1720 och där även hans äldre
syster har bott. Vi kliver ombord
på den moderna båten som ska
föra oss vidare till Sankt Wolfgang och håller på att få med
två nya medlemmar som Fredrik, av misstag, gav biljetter till.
Vi sitter på övre däck och bara
njuter av solskenet och allt vackert som vi ser runt omkring oss.
Det är fantastiskt vackra hus
En svängom på ett vackert torg väcker uppmärksamhet.
15
som ligger utefter stranden vid
Wolfgangsee, med mycket höga
berg som bakgrund. Vi möter
också en gammal hjulångare,
RMS Kaiser Franz Josef I.
Australiensare fotade
När vi kommit fram till torget,
som ligger mellan hotellen Vita
Hästen och Vita Hjorten, förbereder vi oss för vårt sång- och
dansuppträdande.
Standaret
ställs på plats, programmet gås
igenom, kören värmer upp och
sedan börjar vi. Människorna
på torget stannar upp och vi får
en publik som belönar oss med
applåder och en del nyfikenhet.
Sedan är det dags för lunch
på Vita Hjorten och det är dukat
på terrassen som skuggas av stora träd, vilket känns skönt eftersom det är riktigt varmt. Maten
som vi beställt var fantastisk,
likaså utsikten (då menar vi inte
bara Fredrik och Alex) utan sjön
i bakgrunden. Vi började vänja
oss vid att bli fotograferade i
folkdräkterna och blev inte förvånade när en av gästerna som
var svensk, men bor i Australien,
kom fram till oss för att han ville
ta bilder på våra daladräkter.
Äntligen dags att slänga
scen­kläderna. Vi valde att byta
kläder utanför bussen där det
bara var +27 grader jämfört med
bastubussen.
Anja förtvivlad
Nästa punkt i vårt program var
bergbanan Schafberg Bahnhof.
Ett ånglok skjuter på tre vagnar som ”klättrar” utefter berget nästan ända upp till toppen
Schafbergspitze, 1.783 meter
över havet, på 35 minuter. De
sista hundra metrarna går vi för
egen maskin till serveringen
som frestar med öl och bröd
med ister och lök. Mums för en
del! Till detta spelar Alex joddelmusik till Anjas förtvivlan.
Att stå längst upp på toppen
och se dessa ofattbara vyer går
inte att beskriva med ord – mäktigt – men lite otäckt om man är
höjdrädd. Berget är klätt med
mängder av vackra blommor i
starka färger, allt från orkidéer
till smörblommor som närstuderades av framförallt Marianne
och Jan-Erik.
Bergbanan Schafberg Bahnhof.
Salzburggruppen
till Stockholm!
26 medlemmar ur spelgruppen och dansare som
Kedjan träffade i Salzburg kommer troligtvis till
Stockholm 18 juni till 22 juni 2014!
Kul att vi som var där kan träffa dem igen och
ni som inte var där får möjligheten att träffa
dessa fantastiska musiker och dansare som vill
fira midsommar med oss! Ta tillfället i akt!
Snart kommer närmare fakta om deras besök!
16
Sjöng Do-Re-Mi
Hemresan med buss gav möjlighet till lite vila efter en händelserik dag och kvällen var fri.
Vi var några stycken som promenerade till parken vid slottet
Mirabell (där en del av filmen
Sound of Music spelades in). Vi
gick upp och ner i trappan och
sjöng Do – Re – Mi innan vi avslutade med något läskande på
vägen hem.
Auf wiedersehen!
Text Birgitta (Lindhe)
& Monika (Jahnmatz)
Foto Birgitta (Lindhe)
Berit & Franz (Justa)
Salzburg 9 och 10 juli
Det visade sig snart att vi
skulle behöver en fri dag,
alla visste vad de ville göra.
Fästningen Hohe Salzburg
var ju nästan ett måste och
shoppa. Bara strosa och
njuta – Salzburg är en härlig
Mozartstad.
Mozarts födelsehus besöktes av
de flesta, tror jag och precis utanför fanns ett fint kaffe- och matställe, där syntes ofta Kedjor, ja
ett trettiotal Kedjor syns!
Den 10 juli lämnade Kedjorna på olika tider Salzburg, denna
härliga stad i sin fantastiska omgivning. Den tionde resan till
Österrike var slut.
Festivalarrangörerna var väl­
digt nöjda med vår medverkan.
Vi var nog ”lite räddning”, det
skulle ha blivit sju olika deltagargrupper men det blev bara
tre! (lite snopet och trist!?) En
härlig ungdomssymfoni­orkester
från USA, fyra afrikaner och så
vi. (Inte dumt – med vårt folkliga
program med allt: dans, sång,
musik och vackra dräkter.)
Folkpust hjälpte
skola i Kenya
Jag tycker det var extra kul
att Lotta och Tompa kunde vara
med oss, och så kan noteras att
hela styrelsen var med.
Jag hade kul – TACK alla
medresenärer! Vi kan väl lägga
en lyckad resa till handlingarna.
Hemma fanns inbjudningar
till nya resor! Bland dem en resa
i juli 2014 till en internationell
sång/dansfestival och tävling i
...Bad Ischl!
Även detta skrev – Peter, och
det gick väl att gissa!
Text Peter (Jellinek)
Foto Berit & Franz (Justa)
Från Riksmötet via supvisor till Kenya. Det är
några av höstens begivenheter för Kedjan och
Folkpust. I september, som så många gånger förr,
paraderade Kedjan vid Riksmötets öppnande.
Folkpusts Lilla gruppen hade en uppskattad konsert med supvisor på Olympiateatern den 6 november. Den 10 november hjälpte den till att samla
pengar till St Christines school i Kenya genom att
delta i en konsert i Årsta kyrka. Konserten, där
även mansgruppen MEN, Joanna Lindberg och
Torbjörn Ljunglöf och Eva Christina Söderman
uppträdde arrangerades till förmån för Föreningen
Kisumu som driver skolan och därigenom skapar
bättre villkor för föräldralösa barn i Kenya.
Text och foto Caroline (Maino)
17
Melodi styr
körsångares
hjärta
Körsångares hjärtfrekvens påverkas av vilken melodi som
sjungs och vilken struktur musiken har. Det visar en studie.
Unison allsång gör att körsångarnas hjärtfrekvens tenderar att öka och minska samtidigt.
Det visar en studie på 15 stycken
18-åringar i Göteborg gjord på
Sahlgrenska akademi. Ungdomarna utförde olika körövningar
samtidigt som deras hjärtrytm
registrerades, berättar Dagens
Medicin.
Forskarnas hypotes är att
sång är en form av regelbunden
styrd andning.
– Sång med långa fraser får
samma effekt som andningsövningar i yoga, det vill säga att vi
kan genom sång utöva kontroll
över mentala tillstånd, säger
forskaren Björn Vickhoff i ett
pressmeddelande.
Forskningen ingår i projektet
”Kroppens partitur”, där musikens biologiska påverkan på
kropp och hälsa studeras för att
hitta nya sätt att använda musik
främst inom rehabilitering och
friskvård. Nästa steg är att undersöka om körsång kan skapa
ett mentalt vi-perspektiv som
kan användas för att stärka samarbetsförmågan i exempelvis
skolan.
Studien ”Music determines
heart rate variability of singers”
har publicerats online på Frontiers in Neuroscience.
Text Caroline (Maino)
Opera Fantastica
Sju av Folkpusts körmedlemmar (Anja, Bitte, Monica, Agneta, Solveig, Mats och undertecknad) tränade hårt inför konserten. Flera träningstillfällen
på Åsö Gymnasium och en söndag i Eskilstuna.
Lördagen den 5 oktober var det så dags för konserterna. Vi samlades redan vid 9.30 på morgonen
för övning. Första konserten var kl 14.00 och den
andra kl 17.00. Det var verkligen ett fullt dagsverke.
Vi var cirka 350 körsångare som tillsammans
med Eskilstuna Symfoniorkester samt solisterna
Paulina Pfeiffer, sopran Gunnar Lundberg, baryton
– allt under ledning av Gunnar Julin. Det var en
fantastisk upplevelse.
Text och foto Ankie (Nilsson)
18
Kedjan, Kedjan, Kedjan,
Kedjan,
Kedjan ....
Ja, nu vill jag trappa ner lite – det har varit 58 ganska
aktiva år. Det måste bli full pension! Jag tror jag har innehaft de flesta ”poster” i föreningen. Någon gång för länge,
länge sen saknades en ordförande – jag var beredd även
på detta, men det tyckte inte årsmötet (och det var väl
tur...).
Det fanns en tid där det ifrågasattes ifall jag fick bära
en svensk folkdräkt!
En utmärkelse som fanns då, en
plakett ”Bästa medlem”, delades
ut varje år. Jag kom in 1955. Året
därpå, 1956, fick jag den redan!
Jag blev väldans stolt!
Något jag inte heller fick –
alldeles efter alla mina kurser
för att bli instruktör – var att
ha utländska folkdanser på övningskvällarna eller åtminstone
mycket sällan.
MEN, allt det trevliga med
Kedjefamiljen övervägde när det
ibland var motigt och jobbigt!
Även i år var det ett fint Kedjeår – i skrivande stund är det en
hel del som är kvar av året, två
konserter, Oktoberfesten (som
jag i högsta grad är med och förbereder...) pubafton (dit går jag
bara och har kul).
Jag en kaffekokare
Det blir övningar för både dans
och sång, sistnämnda övningar
ser mig som kaffekokare. På
dansen finns, för dem som vill,
kaffe med härliga bullar till priset av 20 kronor. Jag räknade
ihop: Genomsnittligt antal övningar är 25 per år = 500 kronor.
Det blir lika mycket som vår
medlemsavgift – tänk vad liten
den är och sååå mycket vi kan
få om vi är med! (Visserligen
tillkommer då 100 kronor i aktivitetsavgift per termin – du har
väl skickat in ditt höstbidrag?).
Salzburgresan var jättefin
tycker jag och det mesta gick bra
eller ”jättebra”. Det blev lite jobbigt ibland. Det händer ofta med
mina planeringar, att jag tror vi
ska hinna med, hinna med allt!
Mycket härlig musik
På hösten blev det mycket som
jag och min Eva hann med bredvid Kedjan. Många teater­besök
och en fin upplevelse vid La Boheme på Olympiateatern med
våra Kedjekamrater Maria och
Erik som medverkande. Maria
träffade vi även på Fjäderholmsteaterns sommarscen. Passa på
en annan gång när de båda står
på scengolvet! Vi besökte Operan på Skäret (Barberaren från
Sevilla). Vilken föreställning!
Lär vara ett av operahusen med
en fantastisk akustik. Det behövs nog med 32 bänkrader. En
jättelada! – vi satt på första bänken och njöt av fantstiska sång19
are och skådespelare. Kan verkligen rekomenderas för nästa år.
De firade 10-års jubileum i år!
Efter Salzburgresan kom
den fina ”närresan” till Arboga
– medeltidsveckan. Till helgen
var vi ett mindre antal sångare
och dansare som uppträdde sex
gånger på torget och vid kyrkan
med programmet: Gustav Vasa
och hovet. Fredrik hade fixat
allt, till och med en kräftskiva
vid hans ”sommargård”. TACK!
Plats för andra
Kort sagt till slut: Jag tänkte
lämna lite mer plats till andra att
hjälpa till lite mera! Det vore jättekul om det fanns massvis med
uppåtsträckta händer i luften när
en av våra ledare eller funktionärer frågar: ”och vem kan göra
det?
Nu står jag som ombud för
”Kulturens”. Du vet väl att våra
övningar sker inom ramen för
detta förbunds verksamhet?
(Detta innebär även värdefulla
bidrag till kassan.)
Hoppas någon annan kan
överta detta jobb!
Jag vill bli en vanlig medlem
– men förhoppningsvis en AKTIV sådan!!!!!!!
Fina, rofulla, härliga, helg­
dagar önskar Peter. Vi ses när
Kedjeåret börjar igen!
Peter (Jellinek)
Vi sjöng i Stora konferensen.
Detaljstudie av Stora konferensen.
Fängslande helg på
fångvårdsanstalt
Ett trettiotal folkpustare fick uppleva en härlig sånghelg på
Bogesundslandet, där även somliga mötte Lassie. Lärorika
dagar gav mersmak och förhoppningar om fler sångstunder i den tidigare alkoholistanstalten.
En solig septemberlördag installerade sig ett gäng Folkpustare
i den gamla fångvårdsanstalten
i Bogesunds slotts trädgård.
Höstfärgerna sprakade ikapp
på träden utanför. Dörrarna till
de gamla cellerna där vi sov var
blytunga – vilket gav armmusklerna lite välkommen träning
när de skulle öppnas.
Det som i dag är Bogesunds
slottsvandrarhem & konferens
Lotta ledde övningarna som vanligt med den äran.
20
byggdes 1947 som en anstalt för
alkoholmissbrukare. Anstalten
byggdes just vid Bogesunds slott
för att på det viset få tillgång till
arbetskraft för att restaurera
markerna och skogen runt slottet. Under årens lopp har många
prominenta personer suttit internerade här, står det på nätet.
Men namn avslöjas inte. Sommaren 1998 öppnade vandrarhem i lokalerna i stället.
Landade högre
Ett trettiotal folkpustare var
med på helgen. För ovanlighetens skull var vi fler sopraner
än altar. Lotta (Delebrandt) höll
som vanligt i taktpinnen och
körde hårt och bra med oss.
Döm om hennes förvåning när
vi efter åtta verser av För redeliga män hade hållit tonen. Detta
förunderliga hände faktiskt flera
gånger under helgen. Efter att ha
sjungit Jan Mors visa hade vi till
och med stigit och landade på
en högre ton. Det har väl aldrig
hänt i Folkpusts historia tidigare
– i alla fall inte på de snart sex år
undertecknad har varit med.
Förutom att vi kunde se en
bordercollie träna sig på att valla
får i en hage ”träffade några av
oss Lassie” (minns någon uttrycket för när man sett en kän-
Vid Bogesunds slott mötte några av oss Lassie – Carl Jan Granqvist, i mitten av
de tre personerna i bildens centrum.
dis?) när vi såg Carl-Jan Granqvist vid Bogesunds slott.
På kvällen i min slaf i den
åtta kvadratmeter stora cellen
för två kunde jag konstatera att
kåken var väldigt lyhörd. Säkert
kunde de intagna på sin tid höra
cellgrannarna snarka såsom vi
hör körkompisarna prata och Gunn får vackert vänta på vädrad lokal.
snarka på andra sidan väggen.
Några fadäser
Söndag morgon började inte så
bra för Gunn (Lundin) i alten
eftersom någon hade parfymerat sig med något som gav henne
Erik och Mats djupt försjunkna i elektronikens värld.
en allergisk reaktion. Efter ivrigt vädrande av körlokalen med
korsdrag och Gun på en stol i
entrén ett tag kunde hon också
vara med i gänget.
Stackars Ann-Louise (Floh­
rén) fick ett rejält blåmärke på
höften efter att ha ramlat in i
bussens soppelle på vägen ut.
Att vi fick gott om god mat
och smaskigt fikabröd precis
som vanligt ska självfallet också
noteras – med stora tack till alla
som kirrade krubbet. Sammantaget var det en mycket trevlig
och lärorik helg på en plats som
jag gärna återvänder till.
Text och foto
Caroline (Maino)
Detaljstudie av gången i hus 1.
21
Fler bilder och några tips från sånghelgen
Några tips att tänka
på när du sjunger:
• Stödet
• Var närvarande
• Attidyd & känsla
– sjung framåt
• Le
• Artikulera
• Ta tonen uppifrån
• Hållning
• Tonen mitt i munnen
• Förstå texten
– lär dig den
• Förstå noterna
• Intonation
Sång och god mat hör körhelger till.
Damerna och herrar värmer upp på söndagsmorgonen.
22
Återigen öppnade Kedjan
Riksdagen
Alex Holm i Fellinsgbrodräkt flankeras av trumpetare från kavalleriet som signalerar när
kungen ska lämna riksdagen. Foto Fredrik (Bergh)
Peter Wikström i dräkt från Jämtland, Gunn Lundin, i dräkt från Skåne och Anders Boström
i dräkt från Västergötland. Man förbereder sig inför själva paraderingen. Foto Alex (Holm)
Tommy Elvesjö
i Delsbodräkt
låter sig väl sm
minglet efter pa
aka i
raderingen. Till
vänster syns Vä
partiets gruppl
nsteredare hans Lind
e i dräkt från
Foto Alex (Holm
Skåne.
)
, Inga Ceån Östergötland
fr
t
äk
dr
i
d
an
ena Lavén,
Lena Hällstr
and och Anna-L
ål
Sm
ån
fr
t
äk
Bohuslän.
derberg i dr
gen, i dräkt från
rin
ns
da
lk
Fo
på
kanslichef
)
Foto Alex (Holm
23
Gamla fina låtar
– kul konsert
Folkpusts konsert i decembermörkret blev en nostalgitripp
i låtar som sjungits tidigt i körens historia.
– Det här var nog er roligaste konsert, tyckte en i min
familj. Min yngsta dotter blev förtjust i inledningslåten
Gammaldags musik av Bruno Glennmark.
Sjukdomstider hade slagit ut
mellan 10 och 15 korister, men
vi var i alla fall ett tjugotal som
uppträdde i Anna Whitlocks lokal på Eriksberggatan den 2 december. Publiken var dubbelt så
många som antalet på scenen.
Några Folkpustare, med inte alltför skral hälsa, stöttade från publikraderna. För en gångs skull
hade vi inte folkdräkter utan lila
upptill och svart nertill.
Vi inledde med Gammaldags
musik av Bruno Glennmark och
den blev snabbt en ny favorit i
min yngsta dotters öron. Så numera hörs ofta ”nanana nana
nana na …. Gamla fina låtar,
gammaldags musik…” nynnas
hemma.
Annars bjöd vi bland annat
på ovanligt många folkvisor med
Fredrik försöker komma i ”stämning”
innan konserten.
mustiga texter och mycket fart,
även en Bellmanvisa fick vara
med. Det uppskattade min familj
som ansåg att detta var den roligaste konsert vi hållit.
Trots att sångarskaran var decimerad fick vi beröm av publiken efteråt.
– Ni såg glada ut och att körledaren berättade saker mellan
låtarna gjorde konserten ännu
bättre, tyckte väninnan som hörde oss för första gången.
Även Fredrik var nöjd:
– Det lät bra och vi såg glada
ut. Några sa till och med att vi lät
bättre än för ett år sedan. Vi sjöng
tätare och så.. Det känns kul..
– Vi kan bara bli bättre och
bättre, konstaterade han.
Här är låtarna vi sjöng:
1. Gammaldags musik
2. Go afton alla ni som vi
omkring oss
3. Var gång vi kommer samman
4. Si go´ afton och go kväll
5. Chokela å bullar
6. Jag ska sjunga en sång
7. Lille Jon
8. Till mutter på tuppen
9. Enpikarvisan, Jag har en
korter….
Och vi log och sjöng som aldrig förr.
24
10.Alundavisan
11. Så draga vi upp till Dalom
igen
12.Malungs brudmarsch
13.Jann-Mors polska
14.Kyrkmarschen
15.Den signade dag
16.Gå Sion din konung att möta
17. För redeliga män
18.I himmelen
19.Länge leve livet
20. Rysk vespersång med jultext
Peter och Fredrik höll takten på städet i Enpikarvisan.
Som extranummer bjöd vi på
Freedom – även den en favorit
bland mina barn.
Text Caroline (Maino)
Foto Marica (Thorén)
Peter tände ljusen i adventsljusstaken.
På något sätt så lyckades Fredrik binda ihop våra sånger, alltifrån schlager till Frälsningsarmésång.
25
Posttidning B
Avs Folkdansgillet Kedjan
Box 365, 101 27 STOCKHOLM
Körsångens baksida!?
Nej, Folkpusts herrar försöker inte flytta på scenen i Skanskvarnsskolan. Det är det senaste sättet att sjunga upp på!
Ansträng dig fysiskt, vidga lungorna och frigör energi! Tänk inte så mycket på sången – då blir rösten klarare!
Foto Caroline Maino.
Vi behöver fler som tar ton!
Folkpust söker sångare i alla stämmor,
men gärna 1:a sopraner och tenorer.
Vill du vara med? Tag kontakt via e-post till [email protected].
eller slå en signal till vår Sångsektion, Anja Lassila, tel. 08-792 05 24
Vi övar varje tisdag kl. 18.30-21.00
26