Transcript Succé! En hisnande och farsartad färd – fylld av skratt.”

34
• MÅNDAG
27 juni 2011
Redigering: Daniel Bengtsson
KULTUR &
Kontakta oss!
Kulturredaktör: Anna Lundholm, 0455-772 04
E-post: [email protected]
!
Undangömd Monet-målning har åter hamnat i rampljuset
En Claude Monet-målning som har varit undangömd för allmänheten i 86 år har skänkts till
Corcoran-galleriet i Washington DC, USA. Galleriet fick ärva tavlan efter 104-åriga och nu bortgångna Huguette Clark, vars pappa också skänkte hela sin konstsamling till museet.
• MÅNDAG
27 juni 2011
35
00
ANNA
LUNDHOLM
Kulturreporter
Röd
Blå
Sv
Gul
[email protected]
Kulturen har ett
löjligt lågt
marknadsvärde
Foto: CHARLOTTE NILSSON
SKRATTFEST. De rika systrarna Hilda och Hulda, spelade av Elin Sandelius och Annalena Petersson, flankerar konstapel Rudolf Rask (Per-Anders Gustavsson). Han gör vad han kan för att
det först verkar.
hålla ordning i Lillköping, och det kan bli svårare än vad
FARSARTAT. Musikanten Vicke (Carl-Markus Wickström), håller hov.
Kring honom samlas vännerna i Röda och Vita Rosen.
Succé när Kalle Blomkvist jagade bovar i Karlshamn
MÄSTERDETEKTIVEN KALLE
BLOMKVIST PÅ NYA ÄVENTYR
AV: ASTRID LINDGREN
Bearbetning & sångtexter: Elin och Mats
Sandelius
Regi: Mats Sandelius
Musik: Fredrik Åkerblom
Medverkande: Kalle Blomkvist: Oscar
Väpnare/Simon Olsson, Anders: Valdemar Norman/Gabriel Nilsson, Eva-Lotta:
Moa Lindström/My Olsson, Sixten: Jacob
Clarin/Simon Olsson, Benka: Majken Grahamn/My Olsson, Jonte: Gabriel Lemark/
Gabriel Nilsson, Konstapel Rudolf Rask:
Per-Anders Gustavsson, Hilda Krikonblad:
Elin Sandelius, Hulda Krikonblad: Annalena Petersson, Nisse Nöjd: Niklas Holtne,
Vicke på Vind: Carl-Markus Wickström.
Skottsbergska gården 26 juni
Publik: Cirka 200 personer
TEATER
Lillköping må vara en liten
stad, men här bor förvånansvärt många färgstarka invånare. Konstapel Rask patrullerar
gatorna på jakt efter ofog och
bus, och det dröjer inte länge
förrän det blir problem i stan.
Snart får mästerdetektiven
Kalle Blomkvist och hans
vänner fullt upp med att jaga
banditer.
Det blir en hisnande och
farsartad färd – fylld av skratt.
Traditionen med sommar teater
på Skottsbergska gården fortsätter. Den här gången är det mästerdetektiven Kalle Blomkvist
som står för eskapaderna. Elin
och Mats Sandelius baserar produktionen på ett teatermanus
som Astrid Lindgren skrev 1968.
Magisk sten
Konstapel Rask har inte alltför
mycket att göra i det idylliska
Lillköping. Allt verkar fridfullt.
Systrarna Hilda och Hulda Krikonblad tjattrar, nästan som Piff
och Puff, om vardagligheter och
förbereder en välgörenhetsbasar.
Och Kalle Blomkvist och hans
kamrater i Röda och Vita Rosen
strider om den magiska stenen,
Stormumriken.
Men snart får kompisarna annat att tänka på när två glada
gatumusikanter visar sig i stan;
Nisse Nöjd och Vicke på Vind.
Musikanterna får nämligen höra
talas om att de färgstarka syst-
rarna Krikonblad råkar vara
stans rikaste. Eftersom musikanterna gärna vill utöka sin kassa kommer de på den briljanta,
nåja, idén att kidnappa den snällare av de två systrarna och sedan begära lösensumma.
Nisse Nöjd har hört att så gör
man minsann i Amerika.
Sagt och gjort. Nisse och Vicke
gör upp en plan för hur kidnappningen ska gå till och den dråpliga händelseutvecklingen är i
gång.
De slår till när systrarna har
gått och lagt sig, och rullar helt
sonika in den sovande tanten i en
matta. Oturligt nog tar de fel
tant, den mycket ilsknare tant
Hilda, också kallad för skallerormen.
Synen av de snarkande systrarna i sina vita nattsärkar med
se Nöjd bjuder på fantastiskt kroppsspråk, exakt och väl avvägt ända ut i
fingerspetsarna.
Han har en mimik som fångar in hela
publiken. Och hans motspelare, kompanjonen Vicke (spelad av Carl-Markus
Wickström), plockar skickligt upp alla
bollar och smashar tillbaka dem.
matchande hucklen är en riktig
höjdare. Kostymerna, av Mary
Engholm, fungerar bra rakt igenom och förstärker verkligen karaktärerna. Hilda och Hulda är
bedårande, också i sina tantdräkter.
Spelglädjen från de unga talangerna genomsyrar hela pjäsen. Värmen från scenen är lika
stark som solen, som gassar över
Skottsbergska gården i Karlshamn.
Originella uttryck
Bra skådespeleri
Tioårige Oscar Väpnare gör en
rättrådig och klok Kalle Blomkvist. Systrarna Hilda och Hulda
(Elin Sandelius och Annalena Petersson) är perfekt samspelta i
sitt överdrivna sätt, båda riktiga
komedienner.
Och musikanterna Nisse och
Musikanterna Vicke och Nisse (CarlMarkus Wickström och Niklas Holtne)
är två underbara komiker.
Vicke ger pjäsen en rejäl vitamininjektion. Niklas Holtnes gestaltning av Nis-
Dialogen är mestadels rapp och riktigt komisk, kryddad med Astrid Lindgrenska uttryck. När hörde du senast
ord som sjåpig (mesig), skånken (foten), och ge på tafsen (ge igen)?
Enda minuset är att det starka solljuset gör de nattliga scenerna väldigt ljusa.
Just som Vita Rosen håller på att planera nästa gömställe för Stormumriken, råkar också Kalle Blomkvist ut för
de förvirrade kidnapparna.
Nu måste både tant Hilda och Kalle
räddas. Barnen styr upp situationen.
Sist kommer Konstapel Rask – redo att
sätta banditerna i fängelse.
Kan sova gott
Men ingen behöver vara orolig. Banditerna får i stället ge en dansuppvisning på basaren – en riktig skrattfest.
Så var även det här mysteriet löst.
Kidnapparna är egentligen snälla.
Systrarna Krikonblad är återförenade.
Kampen om Stormumriken kan fortsätta.
Och Konstapel Rask? Ja, han kan sova gott om natten.
Fotnot: Pjäsen spelas till och med den
24 juli.
Anna Hultman
[email protected]
0455-770 00
så ett antal kulturorganisationer i Visby. I ett
pressmeddelande från Kultur och näringsliv
framgår att kulturen har ett löjligt lågt marknadsvärde om man jämför med sporten. Trots att
fler svenskar, enligt branschorganisationen, intresserar sig mer för kultur än för idrott. Och
trots att man vet att företag som sponsrar kultur
åtnjuter mer goodwill än de som sponsrar idrott.
Man jämför sponsringen av två publika elitorganisationer: Fotbollsklubben AIK engagerar sponsorer för ett värde av 40 miljoner kronor om året,
medan Kungliga Operan får fyra miljoner.
Men varför lockas då inte näringslivet av det
kulturella marknadsvärdet? Jag menar, mecenatstanken är ju inte direkt ny. Redan under det romerska imperiets glansdagar ägnade sig välbärgade åt kultursponsring. Självaste Kejsar Augustus kompis, Gaius Cilnius Maecenas som sponsrade diktare och intellektuella fritänkare redan
århundradet före vår tideräkning, är förgrundsgestalt för begreppet mecenat.
Kanske är det som med allt annat, när kvinnorna
ökar så pass mycket i antal på en arena att de blir
dominerande, minskar auran av makt och pengar. Kulturkonsumenten avfärdas som Kulturtant
och sponsorpengarna letar sig till andra mottagare.
För en tid sedan berättade vi här på kultursidan att sommarens teatersatsning Kung Byxlös höll på att gå om intet sedan två presumtiva
bidragsgivare backat. Sedan dess har det raggats
sponsorer och nätverkats. Nu har föreställningen
om unionsdrottningen Margareta snart premiär,
mycket tack vare lokala bidragsgivare, samarbetspartners och framför allt med hjälp av näringslivspengar från Länsstyrelsen. Tillsammans bidrar dessa med miljon kronor till projektet som har en beräknad totalkostnad på två miljoner kronor. Den största sponsorn är alltså
arrangörerna och skådespelarna själva. De som
investerar sin tid och jobbar ideellt eller med reducerade löner.
Det är tyvärr en ganska vanlig företeelse. Professionella kulturarbetare förväntas ofta bidra med
sin kompetens av ren lust. Möjligen i utbyte mot
en fralla och en kopp kaffe. Men hur ofta resonerar man så om tandläkare, bilmekaniker eller advokater?
Samma tankemönster genomsyrar den kulturella infrastrukturen. Man bromsar inför investeringskostnaderna och ser inte det framtida attraktionsvärdet.
Hur ofta hör man att det är upp till publiken
och spelarna själva att finansiera investeringarna och driften av en ny och ändamålsenlig arena,
när ett lag går upp i Allsvenskan?
Sverige hamnar långt ner på listan över kulturvårdande nationer i Europa, som vågar satsa på
ett professionellt kulturliv. På stormötet om kulturens framtid, påpekade Region Blekinges turistchef Tommy Gustavsson att man måste hitta
former för hur kulturen och turismen rent konkret kan stärka varandra. För kulturarbetare är
inte lika benägna att tänka kommersiellt. Det har
han nog rätt i.
Röd
Blå
Sv
Gul
BUSIGT VÄRRE. Kalle Blomkvist, (Oscar Väpnare), och hans vänner
hittar på hyss och lyckas knyta fast systrarna Krikonblad i varandra.
Snart inleds Almedalsveckan och då samlas ock-
I Blekinge finns goda utvecklingsmöjligheter och
många kulturarbetare med ambitioner. Men för
att det ska vara möjligt måste också politiker och
näringsliv våga lita på kulturens egen kraft och
se den som en tillväxtmöjlighet – inte som kostsam rekvisita. Om man inte skapar bättre jordmån för den professionella konsten finns alltid
risken att kompetensen sugs upp av andra regioner.
Anna Lundholm
00
INGA PROFFS. Nisse och Vicke är inte helt vana vid det här med kidnappningar, och planeringen för tillslaget går sådär.