Transcript Oe Folki 2010-03 - Gotlands Genealogiska Förening

Oe Folki
MEDLEMSTIDNING FÖR GOTLANDS GENEALOGISKA FÖRENING
NR 3 • 2010
Oe Folki 1
Aktuellt 2010
Arkivcentrum Gotland onsdag 20
oktober 2010 kl 18.
Vad hittar man i kyrkböckerna i länderna kring Östersjön?
Anna-Lisa Kuylenstierna berättar
Samverkan för Arkivcentrum Gotland
och Gotlands Genealogiska Förening
Välkomna!
Arkivens Dag i hela Sverige den 13
november 2010.
Arkivcentrum Gotland har öppet hus
och Gotlands Genealogiska Förening
medverkar.
Välkomna på besök!
Föreningen har tagit fram en ny CD.
Den här gången är det Lemkes Visby
stifts herdaminne. Men information på
sidan 3.
Gotlands Genealogiska förenings styrelse
Ordförande och kassör samt redaktör
Kerstin Jonmyren
Vintervägen 15, 611 36 NYKÖPING
Tel. 0155-21 92 78
[email protected]
Vice ordförande
Freddie Claesson
Flenvikevägen 16, Kappelshamn, 620 53 Lärbro
Tel 0498-22 70 18
[email protected]
Sekreterare
Vakant
Ledamot
Yvonne Malmqvist
Smidesvägen 30, 622 65 Gotlands Tofta
Tel 0498-265625
[email protected]
Ylva-Marie Rosenqvist
Sanda, Stenhuse 989, 623 79 Klintehamn
Tel 0498-241623, 073-6521917
[email protected]
Layout
Barbro Pettersson
Genvägen 3, 622 65 Gotlands Tofta
Tel 0498-26 57 85
[email protected]
Webredaktör
Mats Rynnes
Tallvägen 12, 753 50 Uppsala
Tel: 018-36 72 93
[email protected]
Dopfunt i Öja kyrka.
Foto: Ivar Björklund
I detta nummer
Sid 3 Ordföranden har ordet.
Rättelse. Föreningens nya CD.
4 Israel Kolmodin och Hångers källa
Revisorer:
Reiner Lindgren och Åke Kahlbom
Revisorsuppleant:
Fredrik Adelsköld
Valberedning:
Göte och Anna-Lena Jansén
Tallundsgatan 15, 621 46 Visby
Tel: 0498-21 88 86
6 Svenska Släktkalendern 2010 har
nu utkommit
8 Rötterbokhandeln
9 Kungligt blod, ett märkligt TVprogram
10 Trivsamt i Örebro
Oe Folki utkommer med fyra nummer per år.
Medlemsavgiften är 175 kr för år 2010.
Plusgiro 85 80 38-3
Hemsida:www.gotlandsgenealoger.se
Omslagsbild: Fönster i en fiskebod vid Gnisvärd.
Foto: Barbro Pettersson
2 Oe Folki
ISSN 1653-1086
Släktforskarvänner!
Som vanligt är det Sveriges Släktforskarförbunds årsstämma med mässa som inleder
släktforskarhösten. Årets verkliga nyheter på
mässan var 1880 års befolkningsskiva och Sveriges Dödbok. En annan är att mormonerna är
på gång att samla alla tillgångliga uppgifter om
födda, vigda och döda i Sverige i en jättelik databas, en fantastisk uppslagskälla den gången
den är färdigskapad. Tidpunkten för det är givetvis mycket oklar, eftersom man måste förlita
sig på frivilliga krafter för excerperandet.
GGF:s monter i Örebro blev lyckad. Entusiasmen och trivseln bland våra tjänstgörande
medlemmar var påtaglig. Den visade också
tydligt på att vi har medlemmar över hela vårt
land. Alla i montern hade gotländska anor,
men mer än hälften av dem bodde på fastlandet. Detta speglar ungefär procenttalet i vår
medlemsstock.
För föreningens framtid får vi nog tänka oss
en styrelse där alla medlemmarna inte nödvändigtvis bor på Gotland. Styrelsearbetet kommer
att bli lite mer besvärligt än idag, men i dagens
datavärld kanske inte alltför besvärligt. Sty-
relsen kommer då att få träffas allt mer genom
Internet.
Jag vill här göra lite reklam för vår hemsida.
www.gotlandsgenealoger.se
Besök den gärna. Just nu har Mats Rynnes lagt
ut en hel del bilder från Örebro.
Han lägger hela tiden fortlöpande ut vad som
kommer att hända inom vår förening.
Kommande program
Närmast i höst kommer vår medlem Anna-Lisa
Kuylenstierna att berätta om forskning i länderna runt Östersjön. Välkomna till Arkivcentrum
Gotland den 20 oktober kl 18. Detta är ett samarrangemang mellan oss och Arkivcentrum.
Den 13 november är det Arkivens Dag i Sverige. Vi i GGF kommer att hjälpa till på Arkivcentrum Gotland hela dagen. Välkomna dit.
Kerstin Jonmyren
Ordförande
PS. Om du känner att du vill hjälpa oss i föreningen med något, sänd ett mail!
Rättelse
Jag beklagar verkligen en tråkig felskrivning i förra numret av Oe Folki.
Det gäller Karin Bengtssons artikel
om släkten Polhammar.
Johan Schennings studenttid i
Uppsala blev felskriven med 200 år.
Det skall vara 1645 och inget annat.
Dessutom blev Karins namn och
telefonnummer förvanskade.
Föreningens nya CD
Lemke, Visby stifts herdaminne
- ett måste…
Detta är hennes rätta adress
Karin Bengtsson
Järnvägsgatan 25
50332 BORÅS
Tel: 033-410405
/ Kerstin Jonmyren
Pris för medlemmar
200 kr inklusive porto
Beställ genom att betala till
Plusgiro 85 80 38-3
och ange Lemkes Herdaminne
på inbetalningen!
Oe Folki 3
Israel Kolmodin och Hångers källa
Av Sven-Erik Pernler
Är det någon psalm som svenska folket fortfarande kan eller känner till, är det Den blomstertid nu kommer – i alla fall den första versen. Alla
gotlänningar ”vet” att den är skriven på Gotland, vid Hångers källa. Somliga ”vet” också
att psalmens upphovsman är Israel Kolmodin,
superintendent (ungefär = biskop) på ön 1692 –
1709.
Det som ska ha hänt vid Hångers källa var
rent av så betydelsefullt att en minnessten har
blivit rest på platsen. Årligen vallfärdar mängder av människor, både enskilda och grupper,
till källan, inte minst eftersom Gotlands kommun och Gotlands Turistförening i sin marknadsföring av ön gärna säljer in allt gotländskt
som kan ge positiva vibrationer. Så gör otvivelaktigt denna skollovspsalm.
De verser man sjunger inför sommarlovet är
religiöst sett neutrala, så det är svårt att reta sig
på den. Däremot kan man reta sig på kommunen och turistföreningen och hembygdsföreningen och alla guider och psalmboksansvariga
som fortsätter att lura människor genom att
hävda att psalmen skrevs vid Hångers källa,
eller i trakten, och att författaren skulle vara
Israel Kolmodin.
Kolmodin själv har aldrig påstått att han skrivit Den blomstertid. Det har heller aldrig hans
samtida vänner och bekanta gjort. Inte heller
finns hans namn i detta sammanhang nämnt i
registren till de psalmböckerna från den tiden.
Detta trots att Kolmodin var Jesper Swedbergs
medhjälpare i psalmboksarbetet från och med
1691, ett arbete där man var mycket angelägen
om att kunna ange bland annat författarnamn
till psalmerna. Sättet att skriva, alltså ordval
och stil, i denna sommarvisa påminner heller
inte om något alster som vi kan förknippa med
Kolmodin.
En sommarvisa
När texten första gången dyker upp och blir
tryckt är det just under rubriken En sommarvisa,
fastän den sakligt sett närmast är en vårvisa.
Året var 1694 och den saknade då helt författarangivelse. Men vad hindrar att Kolmodin ändå
kan ha skrivit den? Han kan väl ha härmat några av de medeltida författare som skrev hymner
inspirerade av Höga Visan? Eller han kan väl i
Lärbro och Gann ha inspirerats av några av de
tyska författare som skrivit andliga sommarvi-
4 Oe Folki
sor? Själv var han ju bland annat universitetsman och hade vida utblickar. Lärbro med Gann
samt Hellvi hade han som ekonomisk bas för
sin försörjning som superintendent.
Utnämnd till superintendent blev han redan
sommaren 1692, den 18 juni, alltså två år innan
visan kom ut i tryck. Hösten samma år, den 4
oktober och några dagar framåt, befann han sig
på Gotland för att hålla sitt första konsistoriesammanträde, alltså ett möte med domkapitlet
i Visby, samt prästmöte. Men det var bara ett
kort engångsbesök, som han hade uppmanats
till av Kungl. Maj:t. Tillträdet däremot skulle
ske i laga tid, och laga tid var sommaren 1694.
Då höll han ett nytt konsistorium i Visby den
4-5 juli sedan han hade tillträtt sitt ämbete. Det
betyder att han tillträdde sin tjänst på Gotland
och sitt prebende i Lärbro ungefär vid samma
tidpunkt som den s.k. Swedbergska psalmboken med sommarvisan publicerades. Den första
upplagan av denna psalmbok förelåg nämligen
färdig den 17 juli 1694.
Varaktigt bofast på Gotland blev Kolmodin
faktiskt inte förrän efter 1697. Kolmodins författande av Den blomstertid, därtill under vandringar mellan Lärbro prästgård och Gann med
Hångers källa, är alltså bevisligen en skröna.
Var kommer missuppfattningen ifrån?
Men var och hur började då historien om
Kolmodins påstådda författarskap? Och hur
uppstod kopplingen till Gotland? Inte ens när
Jesper Swedberg i slutet av 1720-talet skriver
om sin synnerligen gode vän Kolmodin som
psalmdiktare, förknippar han honom med Den
blomstertid, och detta trots att Swedberg hade
försett titelbladet till denna sin handskrivna
biografi med citat av den femte versen ur denna psalm. Uppenbarligen hade han aldrig hört
talas om att hans vän Kolmodin skulle vara
sommarvisans författare, trots att de så intimt
hade samarbetat i psalmboksarbetet.
Så sent som 1728, när Olof Plantin i Härnösand ger ut första delen av sin avhandling om
författarna till Svenska kyrkans psalmer, nämns
Den blomstertid bland de psalmer som han inte
hade lyckats få fram någon författaruppgift om.
I andra delen, 1730, skriver han i ett tillägg att
Kolmodin …. säges vara författare till Den blomstertid. Plantin är alltså själv inte övertygad om
det. Men året innan, tjugo år efter Kolmodins
död, hade Nils Wettersten, lektor i Gävle, utan
belägg eller bevisning hävdat att Kolmodin var
författaren. Ett sådant påstående kunde Plantin inte förbigå med tystnad, men heller inte
dementera. Därav hans skrivning.
Fortfarande hade ingen kopplat sommarvisan till Gotland. Så gjorde först en av Kolmodins efterträdare som superintendent på
Gotland, Jöran Wallin. 1741 började han samla
material för ett stort upplagt arbete om ön,
varav somligt utkom i tryck 1747 och 1776. Där
först förknippas visan, den genomliufliga Sommar-Wisan, inte bara med Kolmodin, utan också
med Lärbro, Gann och Hånger. Men Wallin
gör alls inga kategoriska påståenden. Han målar närmast upp ett panorama av hur det skulle
ha kunnat gå till. Han skriver om visan som
Kolmodin väl ( = möjligen) komponerat under
det han spatserade genom skogar och gröna ängar,
mellan Lärbro och Gann, som han alla dagar plägade göra, när han var därute för att dricka levande
vatten ur Hångers källa. Sant är att Kolmodin var
mycket intresserad av källor. Men lika sant är
att Wallin, när han skrev detta, tycktes tro att
Kolmodin fanns på plats på Gotland kontinuerligt från 1692 och framåt - vilket alltså inte var
fallet. Änkan efter Kolmodins företrädare hade
nämligen så kallade nådeår, vilket innebar att
ingen efterträdare kunde flytta in och tillträda
och få lön förrän 1694. Därmed faller hela Wallins hypotetiska resonemang.
PA Säve
Till och med den inom gotlandsforskningen så
ryktbare Per Arvid Säve är återhållsam i sammanhanget. Han skriver angående Kolmodin:
Och skall hans prebendepastorat Lärbro ha varit
honom särdeles kärt; ty spatserande över skogar och
gröna ängar ned till Hångers källa vid Ganns kyrka
skall han hava diktat den sköna midsommarpsalmen Den blomstertid nu kommer. Inte ens Säve
kände sig alltså övertygad om denna visas bakgrund
och tillblivelse, så lokalpatriot han var.
Först i den Wallinska psalmboken 1819 införs
Kolmodin som författare, märkligt nog utan
några reservationer. Johan Olof Wallin har
samtidigt själv gjort förändringar i psalmen i
moraliserande riktning. Nu börjar också det
gotländska önsketänkandet, där en enögd läsning av Jöran Wallin i kombination med författaruppgiften i 1819 års auktoriserade psalmbok
legitimerar för folkskollärare och präster att
berätta en i sak lögnaktig historia, den som
idag har blivit den absoluta sanningen.
Redan Jöran Wallin konstaterade att Den
blomstertid är en härlig visa. Den kommer att
överleva utan att falskeligen vara tillskriven
en död gotländsk superintendent som inte kan
försvara sig.
Oe Folki 5
Svenska Släktkalendern 2010 har nu utkommit
Av Kerstin Jonmyren
Svenska Släktkalendern 2010
500 sidor, illustrerad
Innehåller även en hel del register
Utgiven av Föreningen Svenska Släktkalendern, Stockholm
Pris 365 kronor hos Sveriges Släktforskarförbund
En gammal bekant för alla släktforskare med
några år i gamet, Svenska Släktkalendern har
kommit ut med en ny årgång 2010.
Boken är dock äldre än oss alla. Det började
med Svensk Slägtkalender (1885-1888), fortsatte med Svenska Ättartal (1889-1908) och
från 1912 har den hetat Svenska Släktkalendern. Det där med ättartal låter riktigt stiligt,
medan kalender givetvis är en modernare men
måhända lite mer alldagligt.
Visst är Släktkalendern förutsägbar på
många sätt, men ändå inte. Det är olika svenska
släkter som redovisas, det är det förutsägbara.
Men sedan vet man aldrig riktigt var man
hamnar.
Redaktionskommittén är ytterst noggrann
i sina redigeringsprinciper. Det är släktnamnet som gäller för att personer skall få komma
med. Barn till döttrar som har gift sig till annat
namn kan inte få komma med. Om gifta döttrar
har antagit familjenamnet bildar de en yngre
gren av släkten. Adopterade grenar anges klart
och tydligt. Allt följer en väl inarbetad mall,
som gör verket tillförlitligt. Årets utgåva innehåller ett trettiotal släkter
Släkten Kolmodin
Svenska Släktkalendern 2010 har faktiskt flera
anknytningar till Gotland. Släkten Kolmodin
är en välkänd gotlandssläkt, men namnet har
sitt ursprung i byn Koldemo i Arbrå socken i
Hälsingland. Den förste kände bonden där var
Jon Eriksson, nämnd 1555-1574.
Hans ättlingar ett par generationer senare på
gården, bröderna Erik och Mikael, blev båda
präster och antog namnet Kolmodin efter sin
hemby. Erik blev präst i Torshälla, Strängnäs
stift och efterträddes så småningom av sin son
Laurentius Kolmodin där.
Hans bror Mikael, född 1597, blev präst i
Simtuna och Altuna i Uppland. Han hade femton barn med sin hustru prästdottern Kerstin
Emporagria, född ca 1620. Ett av dessa barn
6 Oe Folki
var Israel Kolmodin, han som blev superintendent på Gotland och anses ha diktat psalmen
Den blomstertid nu kommer efter inspiration vid
Hångers källa i Lärbro. Han finns, trots att han
är känd av de flesta svenskar, inte med i boken
eftersom han inte hade några ättlingar.
Däremot finns hans brorson Michael med.
Han var präst i Dalhem och har ett stort antal
ättlingar både på Gotland och annorstädes. En
del andra välkända gotländska släkter, som
Lyth, Gerle och Kahl, har blivit ingifta i släkten.
En av Mikael Kolmodins ättlingar, Johannes
Kolmodin, född 1884, verkar ha levat ett mycket intressant liv. Han var turkolog och i Konstantinopel blev han utnämnd till tillförordnad
dragoman. Senare i livet blev han rådgivare i
det etiopiska utrikesministeriet. Han gifte sig
1925 med en svensk kvinna, men avled redan
1933, innan han hade fyllt femtio år.
Som ett av Johannes Kolmodins mycket
yngre syskon hittade jag en av mina gamla
lärare, Anna Maria Kolmodin, en då äldre
kristendomslärarinna som minst av allt gjorde
något äventyrligt intryck.
Den yngste gotländske Kolmodin jag kunde
hitta i boken var Henrik Kolmodin bosatt vid
Nedbjärs i Bara socken, född 2005.
Polhammar
En annan släkt med gotlandsanknytning är
Polhammar från Pommern. Wolf Polhammer
kom ca 1654 till Visby och var verksam som
handelsman. Han flyttade senare ut till Nystugu i Tingstäde och startade ett garveri, som
för övrigt inte gick särskilt bra. Hans hustru
Christina Schenning var borgmästardotter från
Vadstena. Parets son Christoffer föddes 1661
och hans far Wulf dog redan när sonen var
barn. Familjen hade då flyttat till gården Stora
Mellings i Eksta.
Christoffer kan kanske kallas Gotland
störste kändis. Han blev en av Sveriges mest
framgångsrika män, uppfinnare av lås, slusskonstruktioner och en hel del annat. Han blev
adlad till Christoffer Polhem av den svenske
kungen, men hans adliga ätt dog ut redan 1787.
Släkten Polheimer som finns idag i Sverige
härstammar däremot från Christoffer Polhem
genom kvinnolinjer.
Hans yngre bror Johan övertog gården vid
Stora Mellings i Eksta och från honom finns det
många på Gotland som härstammar. I boken
gör man helt överraskande upp med traditionerna om Wulf Polhammars adliga bakgrund
i Österrike, anser att de kanske mest är önskedrömmar.
Kända svenskar
Några kända personers släkter har vi i årets
släktkalender. Två av dem har ungefär likartad
bakgrund.
Den färgstarka konstnären Siri Derkert är
den ena. Hennes förfäder kom i huvudsak från
Kronobergs län och var enkla jordbruksarbetande människor. Namnet Derkert har en lite
annorlunda bakgrund. Siris bror Jean Johansson hade av sin lärare i en stockholmsskola fått
veta att han inte skulle få godkända betyg om
han inte bytte namn till något bättre än Johansson. Hans far bokhållaren Edvard bytte då
namn till Derkert för hela sin familj. Han har
nu en hel del ättlingar.
Den andra ”kändisen” är författaren och
radioprataren Gösta Knutsson i Uppsala. Hans
släktbakgrund bestod till stor del av drängar,
statare och uä-barn i Sörmland, Uppland och
Östergötland. Knut Johansson, född 1868,
skapade helt sin egen framtid genom att flytta
till Stockholm. Där blev han så småningom
grosshandlare och gifte sig med rättardottern
Julia Askerberg från Kiholm i Södertälje landsförsamling. Paret fick tre barn. Sonen Gösta,
född 1908, kallade sig Knutsson efter faderns
förnamn.
Han blev framöver mycket folkkär för sina
Pelle Svanslösböcker och för sitt radioprogram
Tjugo frågor. Han var sedan 1947 gift med
översättaren Erna Knutsson, född 1926, dotter
till författaren Uno Eng. Gösta Knutsson avled
redan 1973, 65 år gammal, och hans änka Erna
är ännu i livet. Paret fick aldrig några barn.
sekelskiftet. Om honom kan man läsa i utredningen om borgarsläkten Bergegren.
Anton Zamore, en annorlunda anfader
Släkten Zamore har en verkligt annorlunda
anfader. En liten gosse blev på 1740-talet kidnappad vid Algeriets kust och förd ombord på
ett främmande fartyg. Charles Antoin (Anton)
Francois Zamore växte sedan upp i Frankrike,
och hamnade så småningom på olika vägar
vid den svenske prinsen Karls (senare kung
Karl XIII) hov som lakej. Det kan måhända ha
ansetts som lite exotiskt med en svart lakej vid
hovet. Lakejen blev framöver regementspukslagare vid Livregementet till häst, gift med två
vanliga svenska kvinnor efter varandra och fick
sju barn. Han kom att få många ättlingar.
Jag hittade som tidigare sagts en gammal lärare, och jag hittade även en gammal skolkamrat, som jag inte visste något mer om förrän
jag hittade henne i årsboken. Jag hittade skolkamraten Toja Zamore som adopterad dotter,
egentligen styvdotter, in i släkten.
Den som vill få med sin släkt i Svenska Släktkalendern får betala en avgift per sida i boken,
något som bidrar till bokens ekonomisering.
En hel del genealoger och även andra personer samlar på årsboken. Dessutom brukar alla
större bibliotek ha den. Det kan vara värt ett
biblioteksbesök för att kolla i äldre upplagor av
boken efter familjer som man söker. Förnämligt nog har årets upplaga ett register, ordnat
efter efternamn, för alla släkter som hittills har
blivit publicerade, allt sedan 1885 med Svenska
Slägtkalendern.
Den som vill inhandla boken kan beställa
den hos Sveriges Släktforskarförbund, i deras
nätbokhandel, där den kostar 365 kronor (porto
tillkommer).
Hinke Bergegren
var en känd politiker och agitator vid förra
Släkten Kolmodin
Vid stämman i Örebro kom det en man fram till
vår monter. Han hette Ingemar Lindström och
var bosatt i Uttran utanför Stockholm. Han hade
en stor släktutredning med sig, en hel tjock
pärm med namn, data och foton, av alla personer som han hade hittat med härstamning från
den gotländska grenen av släkten Kolmodin.
Jag har i Oe Folki för detta nummer recenserat Sveriges Släktkalender 2010 där just släkten
Kolmodin är med. Ingemar Lindström har gått
grundligt till väga. I Släktkalendern finns det
med 339 personer av den gotländska grenen
Kolmodin. Han har 1227 personer av dem i sin
pärm. 160 av dem heter Kolmodin i efternamn.
För dem som är intresserade av kontakt med
Ingemar Lindström är hans e-postadress:
[email protected]
Adress: Ingemar Lindström, Skolvägen 15
147 63 Uttran.Tel. 08-53034634
/ Kerstin Jonmyren
Oe Folki 7
Rötterbokhandeln
Nu är den här - Sveriges dödbok 1900-2009
Nu finns Sveriges dödbok nr 5 med material
från1901-2009 i Rötterbokhandeln.
Denna utgåva är kompletterad med 2,5 miljoner
avlidna för perioden 1901-1946, som frivilliga
medarbetare har registrerat i projektet Namn åt
de döda, vilket innebär att ca 70% av samtliga
döda under de åren ingår. Från 1947 och framåt
ingår alla döda. För åren 2007-2009 har tillkommit 272.000 avlidna sedan förra utgåvan.
Totalt innehåller denna DVD 7.880.000 poster
varav det även kan förekomma enstaka poster
1895-1901.
Medlemspris 525 kr, ej medlem 625 kr.
I Rötterbokhandeln finns flera läro- och handböcker, också för dig som redan kommit en bit
på väg. Senaste produkten är en handbok i emigrantforskning. Fler handböcker är på väg.
Varje släktforskare träffar förr eller senare på ett okänt uttryck. I våra ordböcker hittar du svaret.
Sedan 1989 har Släktforskarnas Årsbok varit en höjdpunkt varje sommar. Spännande historier blandas med lärorika berättelser i varje årsbok. Några årgångar är slutsålda.
I Rötterbokhandeln hittar du också ett stort antal skivor som du behöver i din släktforskning.
Enklast handlar du direkt i Rötterbokhandeln på Internet http://genealogi.netrix.se
Det går också bra att ta kontakt med Sveriges Släktforskarförbunds kansli
Frakt och expeditionskostnad tillkommer.
Anderstorpsvägen 16, 171 54 Solna, tel 08-440 75 50, [email protected], www.genealogi.se
8 Oe Folki
Kungligt blod, ett märkligt TV-program
Av Kerstin Jonmyren
För någon månad sändes ett program på TV
kallat Kungligt blod. Programmet skulle
handla om utomäktenskapliga ättlingar till Oskar II. Ämnet kändes intressant, eftersom man
tidigare har sagt att ingen utomäktenskaplig
ättling till kungafamiljen har kunnat bevisas.
Det har bara varit antaganden och rykten.
Oskar II, eftertraktad som anfader. Han levde 18291907, och var svensk kung 1872-1907.
Tre möjliga ättlingar
Nu skulle det bli bevis. Tre personer presenterades, en norrman vid namn Fred Nordenstam,
en stockholmare, Stig Ekstam och en norrlänning, Tore Nyberg.
Norrmannens farfar hade varit kringresande
artist, och var tydligen född i Sverige. Hans
ättlingar hade fått namnet Bernadotte i tillnamn
och vi fick höra en lång utläggning av dagens
ättling om hur viktigt det var att hålla kungaättlingar lite förmer än annat folk. Han var totalt
övertygad om att någon av kungarna Karl XV
eller Oskar II hade haft närmare kontakt med
hans farfarsmor. Mer påtagliga bevis hade han
inte.
Så var det Ekstam. Där fanns mer bevis.
Kung Oskar hade uppenbarligen haft en affär
med en vacker skådespelerska i Stockholm på
1890-talet, Maria Friberg, senare gift Leman
i Paris. Programmakaren fick märkligt nog
tillträde till Bernadottearkivet. Där fann han
ett brev som upplyste om ett regelbundet legat
från kungen till Maria och hennes två söner.
Pojkarna blev tidigt placerade i en skådespelarfamilj i Stockholm och fick även sitt efternamn
efter dem. En av sönerna, August, försvann så
småningom till USA med vidare öden okända.
Den andre, Nils Ekstam, blev skådespelare i
Stockholm.
Den tredje mannen hade en släkttradition
som angav att han var ättling till kung Oskar,
att hans anmoder hade haft något med kungen
att göra när hon var piga i norra Småland på
1800-talet. Inga mer påtagliga bevis fanns.
DNA gav bevis
DNA borde vara den säkra lösning på frågan
om släktskap. Man fick Oskar II:s sonsons sonson Jan Bernadotte, son till Lennart Bernadotte
på Mainau, att donera DNA för jämförelse. Han
är numera svensk folkpensionär och bosatt i
Sörmland.
Han utgör i och för sig en frisk fläkt i den
kungliga släkten, men i det här programmet
fick han spela en något märklig roll. Förutom
lämnande av DNA fick han sitta och röka i
rutan samt flina med i osmakliga historier som
norrmannen drog, historier som inte hade
någonting som helst med programmets ämnesområde att göra. Antingen var historierna
inlagda för att göra programmet ”roligt”, eller
också för att dryga ut programtiden.
Stockholmaren kom inte med upplysningen
att han var ett adopterat barn förrän han skulle
lämna DNA. Fler ättlingar till skådespelerskans
båda söner från sekelskiftet fanns inte. Därmed
utgick han ur programmet.
Så kom utslaget för de två andra möjliga
ättlingarna. Först lät man norrmannen sitta och
breda ut sig om en släktskap som han var bergsäker på, och som spelade en avgörande roll i
hans liv, för att sedan direkt inför kameran visa
honom utslaget - som var negativt. Det kändes
närmast som förnedrings-TV för den stackars
karlen.
För norrlänningen stämde helt överraskande
DNA-analysen. Han hade verkligen kungligt
blod – fast för honom betydde det egentligen
inte så mycket. Han var ingen släktforskare.
Han talade med sin syster inför kameran och
båda konstatera att det nog var trevligt, men
Oe Folki 9
knappast något som skulle ändra deras vardag.
TV- dramatik och komik
Här, liksom i andra program om släktforskning
när man låter någon leta i sin släkt, beger sig en
delegation i väg till ett landsarkiv och låter en
arkivarie leta i arkiven och sedan med dramatik
komma fram med en födelsebok eller en husförhörslängd.
Att gå in på en dator, och kolla i exempelvis
Genline eller Arkiv Digital, något som tar några
minuter och är det normala beteendet, gör sig
förstås inte alls på samma sätt.
I det här programmet lät man dessutom
huvudpersonerna sitta i någon sort väntrum
och otåligt vänta på sina DNA-utslag. I verkligheten sänds sådana svar per brev efter ett par
veckors väntetid, något som även det förmodligen skulle te sig mindre dramatiskt i TV.
För att sammanfatta programmet, som kunde
ha blivit intressant, kändes det mest som att
programmakaren ansåg det här ämnet för konstigt för att presenteras sakligt. Han försökte
hela tiden att göra komik av det – något som
närmast förstörde hela programidén.
Trivsamt i Örebro
Av Kerstin Jonmyren
Så var det släktforskardagar med årsstämma
igen, den här gången i Örebro.
Det passade väldigt bra med Örebro, eftersom staden firar ett stort jubileum i år. För
200 år sedan samlades Sveriges ständer till en
riksdag där för att välja ny tronföljare.
Det var oroliga tider 1810. Vi hade förlorat
ett krig mot Ryssland och därmed förlorat
hela den finska riksdelen. Finland hade tillhört
Sverige sedan tidig medeltid, och det var ett
chockartat fredsslut.
Den svenske kungen och envåldshärskaren
Gustaf IV Adolf, som var av den gamla svenska
kungaätten, hade blivit avsatt på grund av den
stora förlusten. En ny tronföljare, den danske
prinsen Karl August, hade valts - och snart
därefter fallit död ner från hästryggen vid en
militärparad i Skåne.
Återigen måste en ny tronföljare väljas, men
vem? Drivande krafter bland ständerna, inspirerade av franska revolutionens idéer, ville ha
mer frihet för folket, ville bort från enväldet.
Ny kungaätt
Det fanns fler kandidater till tronen, Karl
Augusts bror var en. Men de hade dykt upp
en dark horse på arenan, en fransk general som
den beundrade kejsar Napoleon av Frankrike
hade förordat, en man som aldrig hade varit i
Sverige, men som hade visat intresse för att bli
tronföljare, här långt uppe i norr.
10 Oe Folki
Jag hade turen att efter stämman få se en
teaterförställning i Nikolaikyrkan i Örebro som
visade hela utvecklingen fram till ständernas
demokratiska beslut att välja den franske generalen Jean Bernadotte till svensk tronföljare.
Att märka är att av alla gunstlingar och
släktingar som Napoleon tillsatte på Europas
kungatroner är det endast den i Sverige som
blev kvar, och som dessutom har sina ättlingar
kvar på tronen än i dag!
Bernadotte blev vald och gick med på mer
frihet för folket. Därmed kunde en ny svensk
grundlag antas och Sverige kunde börja sin
långa och strävsamma väg mot full demokrati.
Inga fler krig blev det, befolkningen kom att
växa kraftigt och reformerna avlöste varandra.
Nog innebar Örebro riksdag 1810 en vändpunkt i vårt lands historia!
Stämman
Sveriges Släktforskarförbunds årsstämma
började rätt lugnt. Inga uppseendeväckande
motioner eller diskussioner. Mot slutet hettade
det dock helt överraskande till. Valberedningen
hade just inte fått in några förslag till styrelsemedlemmar att avlösa de avgående, så de hade
på egen hand lagt till ett par namn. Ett av dem
var Håkan Skogsjö, med ett långt förflutet i SSF,
bland annat som en av grundarna av förbundet
för snart 30 år sedan och sedan som databasansvarig i många år. Borås släktforskare gav
på stämman förslag på Viktoria Börjesson, en
kvinna i 45-årsåldern, som motkandidat.
Ted Rosvall, tidigare stark och mäktig förbundsordförande, steg upp i talarstolen och
sade en hel del elakt om Håkan, samt tillade att
han var förbrukad. Folk häpnade och fann det
hela närmast otrevligt. Som valberedningens
ordförande påpekade: det är brukligt att man
talar för en kandidat, inte talar mot eller angriper en kandidat.
Det blev sluten omröstning och resultatet
blev att Viktoria Börjesson från Borås överlägset vann mot Håkan Skogsjö. Proceduren var
allmänt obehaglig, men bäste man vann nog
här. Den var den nya mot den förbrukade.
Ordförande för stämman var Örebros kommunfullmäktiges ordförande Lars O Melin
(KD), som skötte sitt uppdrag med glans.
Tilläggas kan att Barbro Stålheim allt mer
framstår som en skicklig förbundsordförande.
Hon verkar kunna delegera många ärenden
till styrelsemedlemmarna, vilket inte alltid är
så lätt, men ett utmärkt sätt att få styrelser att
känna eget ansvar.
Vår monter
Det var rekord för förbundet med montrar i
år. Och var skall sleven vara om inte i grytan!
Gotlands Genealogiska Förening var där och
gjorde reklam för Gotland och för vår förening
hos besökarna.
Undertecknad hann vara minst i montern.
Det var årsstämman och annat som tog väldigt
mycket tid. Men det gjorde inte så mycket, för
vi hade mycket goda delegater där: Mats och
Christina Rynnes från Uppsala, Ann-Christin
Ringbom Lundgren från Höör och sist med
inte minst Göran Karlsson från Fårösund. Ann
Christins kompis Inger hade gjort den fina dekoren. En stor eloge till dem alla!
Vi har nu skaffat västar för såna här tillfällen och det kändes riktigt malligt att få gå runt
med texten Gotlands Genealogiska Förening på
ryggen. Gotland är alltid lite spännande och en
del folk kom spontant fram och ville prata om
ön och upplevelser där.
Nästa år, som innebär 30-årsjubileum för förbundet, blir släktforskardagarna i Norrköping.
Bilder från stämman på sista sidan >>>
Föreningens två första CD-skivor
Beställ CD-skivorna via föreningens pg-konto 85 80 38-3. De kostar 125:- styck
(100:- för skivan, 25:- porto mm)
Kom ihåg att skriva namn och adress! Icke medlemmar kan vända sig till
Sveriges Släktforskarförbund
Fotokopia av
C.J. Hallgren: Gotländska släkter, utg 1926
Emil Nyberg: Gotländsk släktbok, utg 1910
Emil Nyberg: Gotländsk släktbok, utg 1938
Personregister till Nyberg 1938
samt
Gotlands läns porträttgalleri 1929 och 1933-34
Sveriges Kvarnar Gotland 1940
Sveriges Kommunalförvaltning Gotland 1940
Namnregister Gotlands kvarnar
Oe Folki 11
Oe Folki
B
Föreningspost
Gotlands Genealogiska Förening
c/o Kerstin Jonmyren
Vintervägen 15
611 36 Nyköping
Lite bilder från släktforskarmässan i Örebro 28-29 augusti
Överst till vänster: Kvällen
innan mässan med eldsjälen Ann-Christin Ringbom
Lundgren
Mitten ovan: Västen som vi
bar under mässan.
Till vänster: Fr v AnnChristin Ringbom Lundgren, Mats Rynnes, Kerstin
Jonmyren och Christina
Rynnes informerar besökare.
Nedan: Mässhallen och till
höger vårt utställningsmaterial
12 Oe Folki