Transcript FORMEL FÖR MASSABRUK

AFFÄRSMAGASINET
Nr 11 2014
www.forummag.fi | 8,90 €
 ETANOLBOOMEN EBBAR UT
 BALTIC YACHTS FÖR DE VERKLIGT RIKA
 ASIATISK JACKPOT FÖR JOLLA
FORMEL FÖR
MASSABRUK
Camilla Wikström är kemisten som arbetat upp sig till
chef för Metsä Fibres massafabrik i Äänekoski.
Avancerad, precis som du.
Nya Passat och Passat Variant.
Den åttonde generationens Passat är en imponerande helhet. Vid sidan av den eleganta designen
kan du även få rikligt med avancerad teknik för Passat, såsom LED-körljus, nödassistenten Emergency Assist,
digitala mätare Active Info Display, Pedestrian Monitoring som känner av fotgängare och Car-Net-service.
När man dessutom kombinerar allt detta med körkomfort av toppklass och effektiva ekonomiska
motorer är det frågan om en nyhet du bara inte kan förbigå. Läs mer: www.uusipassat.fi
Prislista med rekommenderade priser 15.10.2014 + återförsäljarens leveranskostnader. *CO2-utsläpp 123 g/km. **CO2-utsläpp 124 g/km.
www.volkswagen.fi
Passat Sedan rmp. pris från: pris utan bilskatt 21 720 €, uppskattad bilskatt* 5 260,26 €, totalpris 26 980,26 €
Passat Variant rmp. pris från: pris utan bilskatt 23 650 €, uppskattad bilskatt** 5 803,77 €, totalpris 29 453,77 €
Serviceavtal från: 31 €/mån (3 års avtal, 15 000 km/år)
Förbrukning vid blandad körning 4,0-5,4 l/100 km. CO2-utsläpp 103-140 g/km. Bilarna på bilden är extrautrustade.
Affärsnätverket Forum
Gå med i Finlands enda
svenskspråkiga affärsoch tekniknätverk!
nr 11/2014
November
www.forummag.fi
Omslagsbild: Karl Vilhjálmsson
Direktlänk: http://linkd.in/1g40uhU
Labbrekvisita: Apoteket Svanen
PROFILEN
MÅNADEN SOM GICK
KARL VILHJÁLMSSON
G20-ländernas Financial
Stability Board varnar för
skuggbankverksamheten,
som ses som ett hot mot
den finansiella stabiliteten. » 6
PERSONER
Anders Portin, 55, en
skogskännare med offentlig, privat och internationell erfarenhet, började
som verksamhetsledare
för Finska Forstföreningen
i augusti. »7
AFFÄRSNÄTVERKET
Det gäller att
skapa rätt blandning
20
Camilla Wikström är utbildad kemist,
och har sedan 2009 varit chef för
Metsä Fibres massafabrik i Äänekoski.
WHAT’S COOKING
Estland finner formen
36
Då restaurangutbudet i Tallinn för 20
år sedan var närmast symboliskt, har
landets restaurangbransch genomgått både
växtvärk och pubertet för att idag ha såväl en
egen identitet som mångfald.
Sänkt kreditbetyg för
Finland av Standard &
Poor’s i oktober utlöste en
massiv debatt. » 29
VETENSKAP
Kvantmekanikens fader,
tysken Werner Heisenberg
var 25 år gammal då han
1927 beskrev osäkerhetsprincipen. » 33
BÖCKER
Psykologi, prosa och fakta
anmäls denna gång. » 34
NYTT
Forum provkör en videoförsedd, fjärrstyrd drönare,
som ger helt nya perspektiv
på tillvaron ,från högt i
skyarna. »38
VETENSKAP
4 FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
FLICKR / GEOFFREY GALLAWAY
32
Etanolboomen som kom av sig
8 Den svenska euforin kring etanobilar har övergått i
bister vardag, medan samban tystnar i Brasilien.
Miljonärsdröm från Larsmo
10
Med sina spektakulära segelbåtar har
Baltic Yachts placerat Larsmo på världskartan.
High-tech blev skinkor
16
Pajuniemis vd Peter Westerholm bytte ut den internationella IT-marknaden mot Sibboskinkor.
Den fjärde dimensionen
27
Smarta material suddar ut gränserna mellan
kodning, design, arkitektur och konst.
Försäkringsbrevets avigsida
28
Spar- och placeringsförsäkringar eller kapitaliseringsavtal – kolla noga innan du skriver på.
Jolla jagar jackpot i Asien
31
Kina är i nyckelposition då smarttelefonbolaget
Jolla vill erövra världen med sitt operativsystem.
KOLUMNER
Stor sparpotential i energi
Med några enkla ändringar i belysning och
kylsystem kan man minska energianvändningen med 37 procent. Belysningen är en större
källa till spillvärme än man tidigare anat, visar en färsk studie
från Chalmers tekniska högskola.
TEKNIK, EKONOMI & AFFÄRER
5 LEDARE: TORSTEN FAGERHOLM
14 PRIVAT EKONOMI: NICHOLAS ANDERSON
18 STARTUP: KAJ ARNÖ
24 KONJUNKTUR: ANNE BRUNILA
26 PLACERING: ALF REHN
39 SISTA ORDET: GUSTAF CEDERLUND
Torsten Fagerholm
är chefredaktör för Forum.
Pressen rear ut sin trovärdighet! Allt ska bort!
Betalda åsikter
Det är bekant från tv.
Länge var det tabu. Utförsäljningen benämns
textreklam, produktplacering, advertorial,
native advertising, content branding, paid
content, partner stories...
Det handlar om engagerande ”innehåll”
i berättande, journalistisk form. Annonser
som ser ut som reportage, avsedda att sälja något, renons på mål att granska makten
eller utbilda allmänheten.
Annonsintäkterna stupar, Google och
Facebook kapar pengarna, läsarna flockas
till gratiswebben. Tidningarnas betalmurar
ger smulor som tröstar lika lite som tandpetare då man saknar en krycka att stå på.
Man letar med ljus och lykta efter nya intäkter, tvingas till det otänkbara.
Kvalitetsmedier som New York Times, Washington Post, Wall Street Journal, Guardian och SvD tummar på de
skarpa skiljelinjerna mellan journalistik
och kommers. De producerar skräddarsytt innehåll åt de högst bjudande, förser
texten med en finstilt varudeklaration. År
2012 stod native ads för 1,6 miljarder dollar
i USA, prognosen för 2017 är 4,6 miljarder.
Reklam upplevs ofta som störande eller påträngande. Slink då in smygannonser bland seriösa reportage – ett trovärdigt sammanhang väcker mindre skepsis.
Annonsörer vill dra nytta av mediers trovärdighet, deras förmåga till storytelling
och dramatisering.
Integritetsproblem uppstår om avsändaren är otydlig. Vem sätter agendan, vilka
bindningar ligger bakom?
Bloggare och sociala media töjer på etiken, sprider betalda åsikter och överlåter
ansvaret åt mottagaren.
Reklam- och mediebyråer testar hur
långt de kan gå. En tvivelaktig praxis slår
rot. Ord med smutsig ton som lobbning
LEDARE
omskrivs till ”intressebevakning”, reklam
börjar kallas för ”produktinformation”.
Kan media ha ögonen på pengen och ordet samtidigt, utan att bli vindögda? Slår
man en sista spik i den egna likkistan, gör
man avkall på uppdraget att leda det seriösa offentliga samtalet?
Annonsörer och media kan leva i fredlig
samvaro, ifall advertorialer görs på rumsrent, hygieniskt vis. Huffington Post får
40 procent av sina intäkter från sponsrad
journalistik. Det är ok, så länge innehållet är tydligt utmärkt med rätt etikett, och
håller hög kvalitet.
Nyheter är per definition information
som någon vill dölja. Strikt sett är resten
PR. Oberoende nyheter avslöjar och utmanar. Det dagliga webbflödet och informationskriget gör det allt svårare att skilja
mellan fakta och fiktion.
Journalistik bygger på kunskap och
kontinuitet, inte på Wikipedia, omskrivna
pressmeddelanden eller löst (webb)skvaller. Kvalitetsmedia rapporterar på mottagarens uppdrag, inte på annonsörens eller
makthavarens.
Trovärdighet är lika med källkritik. Alla
vill läsa faktabaserade och balanserade berättelser som förmedlas via neutrala ordval. Inom sociala media sprids mest underhållning, känslor och trams. Media med
nyhetströsklar är ett filter, som sållar bagateller från samhällsviktig information.
Journalister med yrkeskunskap vaccinerar allmänheten mot PR-industrins och
den politiska propagandans enkelriktade,
partiska och onyanserade budskap.
Den fria pressen och det fria samhället är inte gratis. Journalistiken är beroende av din betalningsvilja. Som prenumerant
betalar du för det fria ordet. Men har du i
stället serverats betalda åsikter på sistone? Och har du justerat ditt bullshitfilter? 
www.forummag.fi
[email protected]
Forum för ekonomi och teknik
Utkommer med elva nummer per år
Webbplats: www.forummag.fi
Adress: Mannerheimvägen 18 , 7 vån.
00100 Helsingfors
Telefon: 010 322 5250
Prenumerationer: 010 322 5251 eller
www.forummag.fi/prenumerera
Helårsprenumeration inom Norden: 96 euro
Redaktion:
Torsten Fagerholm, chefredaktör och
ansvarig utgivare
010 322 5253, [email protected]
Bo Ingves, redaktionschef
010 322 5252, [email protected]
Allmän e-post: [email protected]
Layout: Bo Ingves
Fasta medarbetare:
Leif Bergström (USA)
Henric Borgström (Norden)
Påhl Ruin (Baltikum)
Björn Ådahl (Asien)
Janne Salonen (ekonomi, samhälle)
Sebastian Köhler (böcker)
Johan Svenlin (vetenskap)
Nicholas Anderson (kolumnist, Privat ekonomi)
Kaj Arnö (kolumnist, Startup)
Carl Haglund (kolumnist, Ministern har ordet)
Henry Clay Ericsson (Linked In referat)
Annonser och prenumerationer:
Mikael Lönnqvist: 010 322 5251
[email protected]
Delägare:
Driftingenjörsförbundet i Finland rf (DIFF)
Ekonomföreningen Merkur rf
Ekonomföreningen Niord rf
Ekonomiekandidatföreningen rf
Tekniska Föreningen i Finland rf (TFiF)
Baraviföreningen rf
Föreningen Konstsamfundet rf
Utgivare:
Förlags Ab Forum för ekonomi och teknik
Verkställande direktör:
Mikael Lönnqvist: 010 322 5250,
[email protected]
Nettoupplaga: 10 944 exemplar (jan–dec 2012)
Lösnummerpris: 8,90 euro
Tryckeri: Tammerfors 2014
ISSN 0533 070X
Forum för ekonomi och teknik är tryckt på
Galerie Art Gloss 130 g/m2 och Novapress Silk
80 g/m2
FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
5 MÅNADEN SOM GICK: 29.10.2014–18.11.2014TEXT: TORSTEN FAGERHOLM
29.10
FLICKR /SIMON & HIS CAMERA
Ny era. Fed stoppar sedelpressen, som gått för full maskin sedan december 2008. Via stödköp av bostads- och statsobligationer bromsade centralbanken raset, och svällde samtidigt balansräkningen från 800 till 4 450 miljarder dollar. De
långsiktiga effekterna återstår att se. Är aktiemarknaden dopad, kan ekonomin stå på egna
ben?
6.11
Kryphål. Hundratals bolag, inklusive Pepsi, Ikea, Burberry,
Deutsche Bank, Huhtamäki och SRV har slutit
hemliga skatteavtal med Luxemburg. Hundratals miljarder dollar har kanaliserats till lilliputlandet, som hjälpt bolagen att pressa ner sina
skatter. Luxemburg är känt för liknande arrangemang med Fiat och Amazon, och har ironiskt
nog samtidigt krävt nedskärningar i krisdrabbade euroländer.
7.11
17.11
Moralsvinn. Finländarnas betalningsmoral försvagas, vilket resulterar i alltmer frekventa förseningar
och negligerade fakturor, enligt indrivningsbyrån Intrum Justitita. Kunder köper allt oftare på
kredit. Samtidigt försvagas unga vuxnas finansiella läsförmåga, och kortsiktighet vinner över
sparsamhet.
18.11
Kompromiss, med villkor.
Finland och Estland enas om
byggandet av var sin terminal och ett gemensamt rör för flytande naturgas. Men för att bli
av måste projekten få stöd av EU, som slimmar sin budget, samtidigt som 200 infrastrukturprojekt i Europa tävlar om samma pott fram
till 2020.
6 FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
EK
FÖR ONOM
31.10
Obevakat ingenmansland.
G20-ländernas Financial Stability
Board varnar för skuggbankverksamheten, som ses
som ett hot mot den finansiella stabiliteten. I år har
aktiviteten inom eurozonen och 25 övriga ekonomier, som tillsammans står för 80 procent av världens BNP, vuxit med 5 000
miljarder dollar till 75 000 miljarder. Riskkapitalbolag, hedge-,
råvaru- och penningmarknadsfonder samt derivathandel – alltså
oreglerade kreditförmedlare utan tillsyn – står för 120 procent
av BNP inom dessa länder, jämfört med 123 procent innan finanskrisen 2007. Billiga krediter förblir en drog, speciellt i USA,
Storbritannien och Kina. Samtidigt minskar traditionella bankers
kreditgivning. Myndigheterna håller dem på mattan via krav på
mer eget kapital, mindre risktagande och bättre genomlysning.
Därmed flyttar fylleriet in på svartklubben.
T AV FO
YHE
RU
SN
Kapar kapacitet. UPM stänger fyra tryckpappersmaskiner:
i Jämsänkoski, Kaukas i Villmanstrand, Storbritannien och Frankrike. Detta som följd av fortsatt dalande efterfrågan i Europa.
M
TEKNIK
CH
IO
13.11
LJUSSKYGGT. Pengar söker skydd i mörkret. Myndigheterna sätter press på
bankerna, och allt oftare förmedlas kapital från sparare till investerare via
oövervakade mellanhänder som ligger utanför balansräkningen.
MÅNADE
N
Öppen nota. Staten axlar ansvaret för det konkursdrabbade gruvbolaget Talvivaara, vars balansgång på slak lina
upphör, medan en miljökatastrof fortsatt hotar
nästa vår. Den akterseglade skutan kantrade
på grund av optimistiska förväntningar om produktionsprocessen och -volymerna, samt nickelpriset. Siffrorna avgör, inte lösa förhoppningar. Skattebetalarna får städa upp.
PERSONER
TEXT: TORSTEN FAGERHOLM
Kvistiga frågor
ERKKI OKSANEN
Vad lyckas bäst inom intressebevakning: en
mjuk framtoning, eller högljuddhet?
Mjukhet är bättre. Man bör vara aktiv och påläst.
Finland har bra rykte på internationell nivå: vi är
insatta och förbereda. Till och med jämfört med
Sverige är Finland internt mer eniga, och framför väl utformade och förberedda ståndpunkter.
Hur nå ut med budskap i Bryssel, där få har
satt foten i en naturlig skog?
Det är en jätteutmaning. Det gäller att ta beslutsfattarna ut på exkursion i finska skogar,
träffa livs levande skogsägare och få dem att se
med egna ögon att Finland ’är ju bara skog’. Man
måste vara enträgen.
Då föreningen grundades 1877 ansågs att förhållandena i Finlands skogar var dåliga. Hur är
det idag?
Bättre. Man har en romantisk uppfattning
om skogarnas tillstånd förr. Men skogarna på
1800-talet såg ut som i Eero Järnefelts tavla
Sved: sönderbrända och sönderhuggna. Nu förstår man sig på behovet av skogsskötsel och
-förnyelse.
Står ingenjören, biologen och affärsmannen i
dig någonsin i konflikt med varandra?
På 1960- och 1970-talen gjordes övertramp. Då
var också glasögonen och husen stora och fyrkantiga, man avverkade också i fyrkanter. Nu
formas avverkning enligt terräng. Virke, rekreation, bär och naturskydd kombineras på landskapsnivå. Vi är inte ett så rikt land att vi har råd
att låta bli att använda våra skogar.
Är finländska skogsindustrin färdigsanerad,
eller fortsätter strukturförändringen?
För tillfället är det färdigsanerat. Investeringsbesluten tyder på att branschen ser positivt på
framtiden igen, både på medellång och lång sikt.
Trycket på naturresurser ökar, på alla fronter.
Vi kommer att vara 9 miljarder människor 2050.
Alla naturresurser kommer att behövas, och förnybara resurser har en klar fördel
SKOGSEXPERT. Anders Portin, 55, en
skogskännare med offentlig, privat och
internationell erfarenhet, började som
verksamhetsledare för Finska Forstföreningen
i augusti.
Finska skogar växer långsamt. Är det oundvikligt att investeringar sker ute i världen, närmare kunderna?
Klart att en stor del av industrin flyttar till Sydamerika, med snabbväxande träd, och att pappersindustrin flyttar till Kina. Men svampskadorna växer också snabbt där, och skadedjuren
trivs också. Markpriserna och lönerna stiger
snabbt i utvecklingsländer, de sydliga ländernas
konkurrensfördel krymper. Trots pappersåtervinning behövs nya impulser med nordiskt virke,
jungfrulig fiber.
Globalt har skogsbolag bränt fingrarna vid
markägande, vattenbelastning och barnarbete. Hur hantera etiken?
Etiska frågor i annorlunda kulturer är jättesvåra.
Det stärker min tro på Norden. Vårt organiserade, demokratiska samhälle underlättar investeringar. I Kina, Indonesien och Brasilien har företag svårt att hantera markägandet. Man inte kan
lita på vad staten säger, på grund av gammal de
facto nyttjanderätt som åtnjuts av lokala bybor.
Är skogsindustrin offer för digitaliseringen?
Branschen har dock investerat betydligt mindre i FoU än andra sektorer.
Det gick för bra för länge, branschen vaknade
för sent, och kunde säkert själv ha gjort mer. Resurseffektiviteten inom produktionen har ökat
avsevärt, men få helt nya produkter har ännu tillkommit, även om flera lovande produkter finns
bakom hörnet. För 150 år sedan tillverkade Finland tjära, på 1930-talet trådrullar av trä. Efter
katastrofer och nedläggningar brukar det uppstå nya, ersättande produkter. Till exempel nanocellulosa, hårt som stål.
Tas träets tillgänglighet inom energiproduktion för givet? Hur skall urbana skogsägare
aktiveras inom skogsskötsel?
Om sågindustrin inte fungerar får man inte ut
något virke alls till papper eller energi. Man kunde öka avverkningen från 50 miljoner kubikmeter till 85 miljoner, utav en årlig tillväxt på 110
miljoner. Men 80 procent av virket kommer från
privata skogsägare med skogar på 25-30 hektar.
Splittrat ägarskap gör det svårt att få ut virket.
Skattemorötter som belönar aktiva skogsägare
behövs för att öka utbudet.
Hur locka de bästa unga hjärnorna till skogsbranschen?
Årskullarna minskar, konkurrensen om de bästa
ökar. Det orsakar bekymmer. Vi samarbetar med
skolorna för att få ungdomar att inse hur mångsidigt virke kan tillämpas. Till exempel dagens
skogsmaskinsförare sysslar med avancerad IT.
Men mina egna barn är bildkonstnärer, jurister
och ekonomer – kanske som motreaktion mot
att både min fru och jag är forstmästare!
Underutnyttjas skogen inom turism, naturterapi och rehabilitering för utbrända?
Det finns en outnyttjad potential. Är vi så dåliga
på att sälja saker, eller är skogen, med allemansrätt, så självklar för oss att vi inte förstår att ta
betalt? För en kines är det ofattbart fint att gå ut
i en tyst och lugn skog, eller att plocka svamp. 
FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
7 Etanolboomen som kom av sig
Den svenska euforin kring etanolbilar har övergått i bister vardag,
medan samban tystnar i Brasilien.
Henrik borgström Sverige
Under den stora euforin kring miljövänliga drivmedel i början av 2000-talet hakade drygt 35 000 svenska bönders gemensamma produktionsbolag Lantmännen på etanoltrenden och satsade nästan 200 miljoner
euro på att bygga en etanolfabrik i Norrköping i Östergötland, 16 mil söder om Stockholm. Bönderna kallar det för ”världens bästa
och miljövänligaste fabrik i sitt slag”, med cirka 95 procent mindre CO2-utsläpp jämfört med bensin eller diesel.
Med en av Östersjöns få
djuphavshamnar har staden utmärkta logistiska förutsättningar. Invid går E4 och ett
stort järnvägsnät. Framför allt östgötska bönder levererar vete anpassat
till fabriken, som även tar emot råvaror från närliggande mellansvenska län.
Dåvarande statsministern Göran Persson (S) invigde dessutom med pompa
och ståt en utbyggnad några år senare.
ЮЮ
ropeiska hamnarna, vilket innebär att importen ofta registreras som härstammande från
exempelvis Holland.
I början tog bilbranschen tacksamt emot
subventioner, befrielse från skatt på koldioxid och energi. Politiker solade sig i glansen
som miljömedvetna och moderna. Mål för en
fossilfri bilpark, dikterade av miljöaktivister,
sattes upp.
De mer realistiska gammaldags politikerna med erfarenhet av felslagna mål och prognoser framstod som bakåtsträvare.
I väggen. Idag kan bilhandlare knappt
sälja etanolbilar. Förbrukningen av E85
har nästan halverats på fyra år. Lantmännen står där med en modern fabrik,
där man nyligen tillsammans med Aga
Gas (ägare: tyska Linde) investerat över
25 miljoner euro i en maskin
som årligen tillvaratar
17 000 ton kasserad mat ur
konservburkar.
Nu dras fabrikskombinatet, med proteinrik drank (urkokt mäsk) för djurfoder som
biprodukt, med årliga förluster på mer än 10
miljoner euro. Nedläggning diskuteras. En
delorsak är missriktade miljökampanjer.
Eftersom målsättningarna sattes till 2020,
2030 och nu allt oftare till 2050 är det omöjligt
att föra en realistisk debatt om mål och medel.
Det bidrog till att etanolen som drivmedel
råkade i motvind kring 2008.
Subventioner. Etanolbilar, flex-fuel, kan köras med bensin eller etanolblandning. Den
svenskproducerade etanolen används i huvudsak för låginblandning i bensinen, cirka
5 procent. Den för etanolbilarna särskilt anpassade E85 med 15 procent bensin importeras normalt från Brasilien (sockerrör) och tidvis från USA (majs), dock via de stora västeu-
Svält. Först handlade debatten om att bilköparna påstods bidra till världssvälten genom
att prima jordbruksmark används för drivmedel i stället för att mätta munnar. Det vimlade av oprecisa, obekräftade siffror, ”sanningar” tagna från hypotetiska resonemang.
Rapporter från organisationer som FN,
Världsbanken, IMF och OECD visade att
8 FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
GREENWASHING. I Sverige har
världsförbättringen kommit av sig.
över en miljard människor lyfts upp till drägliga levnadsvillkor på kort tid, och ekonomisk
tillväxt framstod som den rätta medicinen.
Brasiliens regering som befann sig i skottgluggen visade upp omfattande program för
att spara jordbruksmark: odlingar av sockerrör styrdes till annars oanvända områden.
Enligt Brasiliens regering har exploateringen av regnskog i Amazonas sedan början
av 2000-talet minskat från nästan 20 000
kvadratkilometer årligen till klart mindre
5 800 km2 ifjol.
Dessutom drogs ett omfattande program igång för
att nyttja den sockerhaltiga
blasten i sockerrör istället för att
bränna den, som hittills. Debatten om
mat i stället för drivmedel självdog.
Selektiva fakta. Då kom nästa opinionsstorm: det påstods att brasiliansk
etanol är mer miljöskadlig än europeisk eftersom den skeppas med tankfartyg över Atlanten. Men med de
enorma volymerna kommer bränslet ned i små utsläpp per liter. Tvärtom ökar utsläppen vid omlastningar
av små kvantiteter.
Brasilien framstår som vinnare,
ekonomiskt och miljömässigt, när
det gäller drivmedel. Landet har 25
procent låginblandning i bensinen,
medan några EU-länder har 10 procent.
Den tidigare borgerliga regeringen i Sverige slopade de statliga subventionerna av rädsla för Bryssel, trots
brist på explicita krav. Tusentals svenska
bilister blev buttra, då de upplever sig ha lurats in i köp av etanolbilar.
Priserna vid mackarna ligger cirka 30 procent under den vanliga bensinen, men i gengäld krävs det drygt 30 procent mer etanol för
att få samma körsträcka. Ibland stannar etanolmotorn vid byte av bränsle då sensorn ofta
behöver ett tiotal kilometer för att känna av
det andra bränslet. Volvoverkstäder uppmanar kunder att ofta byta till bensin eftersom
motorn då påstås må bättre.
Henrik Borgström kör med
en sju år gammal Volvo V50
Etanol, och är helnöjd.
k
n
a
b
t
ä
n
h
c
o
t
r
o
k
Konto,
t
t
i
r
f
s
t
f
i
g
v
a
SERVICE
G
I
S
S
A
L
K
T
S
FÖR
um
i
m
e
r
P
a
i
t
k
A
Bli Premiumkund i Aktia!
Som Premiumkund i Aktia får du betydande prisförmåner, förstklassiga experttjänster och lösningar som är skräddarsydda för
dig.
Du får konton, nätbank och det unika Visa
Premium Gold-kortet, som innehåller en
fortlöpande reseförsäkring* samt en köpförsäkring, avgiftsfritt. Reseförsäkringen gäller till 90 års ålder.
Du får en egen Premiumkontaktperson
som har avlagt examen i placeringsärenden, som känner till din situation och som
ger dig sakkunniga råd när du behöver
det. Kontaktpersonen är i kontakt med dig
minst en gång om året. Det lovar vi.
Premium Vakt följer med dina placeringar 24/7 och meddelar eventuella ändringar i placeringarnas värde inom de
alarmgränser du definierat. Du kan sova
lugnt, vi meddelar om något väsentligt händer och rekommenderar eventuella åtgärder.
Premium Kundservice betjänar dig vardagar kl. 8–20 och hjälper dig i alla dagliga penningärenden. Ditt samtal identifieras och
du får förkörsrätt i kön.
Du får Premiumkundens förmåner när du har
ett konto i Aktia för regelbundna inkomster,
minst en försäkring samt ett månadsspar på
minst 400 euro eller placeringar för minst
30 000 euro i fonder eller försäkringar.
Ring och boka tid hos en Premiumspecialist på numret 010 247 365 eller ta kontakt
via www.aktia.fi. Välkommen till Aktia!
*Försäkringen beviljas av Folksam Skadeförsäkring Ab, för vilket Aktia Bank fungerar som ombud.
Samtalspriser till nummer som börjar på 0102: från fast linje 8,35 cent/samtal + 6,00 cent/min.,
från mobiltelefon 8,35 cent/samtal +17,17 cent/min.
Aktia Bank Abp
Miljonärsdrömmar i
kolfiber från Larsmo
Med sina spektakulära segelbåtar har
Baltic Yachts placerat Larsmo på världskartan.
Vd Henry Hawkins, som själv varit skeppare
på flera Larsmobyggda båtar på olika ställen i
världen, fortsätter legendbygget.
Johan Svenlin text
Mats Sandström Bild
Baltic Yachts hör till den lilla skara
företag som ständigt nyanställer
personal i Jakobstad, där flera
hundra industriarbetsplatser
försvunnit under de senaste åren.
Johan Svenlin text
Mats Sandström Bild
Följande dialog mellan två nyligen uppsagda Rettigarbetare snappades upp på gågatan i början av hösten. Förutom att dialekten
tolkats till högsvenska är samtalet autentiskt.
”Har du hittat något nytt jobb?”
”Nej, men jag tänkte söka mig till Baltic,
de behöver folk.”
”Oj, då får du arbeta hårt. Själv vill jag ta
det lugnt en tid och söka något lättare jobb.”
ЮЮ
Samma pionjäranda. Ja, att jobba på Baltic
Yachts har aldrig förknippats med en tillvaro
på sömnigt lager.
På 1970-talet var det inte ovanligt att anställda slaggade under ett skrivbord några
timmar per natt för att orka fortsätta jobba
när minuterna tickade närmare leverans.
Drygt 40 år senare råder ännu en pionjäranda och en yrkesstolthet som sprider en
hög arbetsmoral bland de anställda. Personalomsättningen är låg och på varvsgolvet finns
ännu kvar veteraner från de tidiga åren.
”Många av våra anställda kommer från
stora familjer här i trakten där snickeri och
hantverk av tradition har hög status. De vill
inte sitta på ett kontor och bolla med siffror,
de vill förverkliga sina talanger genom att
bygga något konkret. När vi stöter på problem i produktionen tar de i så att de nästan
spricker för att komma vidare. Du skulle se
aktiviteten på golvet en sen kväll när en leveranstid närmar sig”, säger Matti Laurila, operativ chef på Baltic Yachts.
Högteknologisk snickarglädje. När man diskuterar Pisaresultat i Svenskfinland nämns
ibland den stereotypa bilden av Österbottningen som en butter, obildad lantis. Att
skolresultaten i snitt är lägre än i Helsingforsregionen förklarar de pedagogiska analytikerna med att det saknas akademisk tradition i de Österbottniska hemmen.
Det betyder inte att det saknas ambitioner, tvärtom. Traktens exporterande teknologiföretag skulle inte överleva på den internationella marknaden utan framåtandan: viljan att bli bäst i världen på sin grej.
Så har det varit på Baltic Yachts sedan dag
ett, när den första produktionshallen restes i
snöyra en februaridag 1973. Ända från start
var forsknings- och utvecklingsarbete en del
12
FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
DYNAMISKT. Att jobba på Baltic Yachts har aldrig förknippats med en tillvaro på ett sömnigt lager,
berättar Matti Laurila, operativ chef på Baltic Yachts.
av företagets identitet, långt innan FoU blev
ett modeuttryck.
Företaget grundades av fem Nautoranställda som hoppade av för att de uttryckligen ville syssla med högteknologisk segelbåtstillverkning. Nya material, nya metoder, nya
modeller. Inte för att marknaden krävde det,
utan för att de ville visa vad de kunde göra.
Den andan har bolaget burit vidare, även
om Baltic Yachts varit med om allvarliga ekonomiska kriser och tre ägarbyten. Båtarna har
blivit större med åren: jätten Hetairos på 197
fot, levererad 2011, är fortfarande världens
största båt byggd av kompositmaterial.
Bytte Karibien mot Alholmen. Det är här som
engelsmannen Henry Hawkins har landat.
Mest engelsk är han när det handlar om rugby. Annars känner han sig hemma överallt i
världen.
”Pappa var internationell bankir så vi
bodde bland annat i Bermuda, Cypern och
Kenya under min uppväxt. Jag studerade på
universitet i England och eftersom jag har
min familj i södra England är det mitt hemland numera”, förklarar Hawkins.
Efter universitetsstudierna tänkte han ta
ett litet avbrott innan han gav sig in i yrkeskarriären. Han fick nys om en båt som skulle seglas från Kapstaden till Seychellerna.
Hawkins mönstrade på, och efter nästan 20
år som besättningsman och skeppare på en
handfull yachter, varav tre byggda av Baltic
Yachts, utsågs han till vd i samband med att
tyska familjeägda koncernen Otto Bock köpte majoriteten av Baltic-aktierna i april 2013.
”Jag kände Baltic Yachts-folket väl, och är
van med hängivna medarbetare från mina år
som skeppare på yachter”, berättar Hawkins.
”Den stora insikten för mig har varit hur
mycket arbete och möda det krävs för projekthanteringen, att hålla i så många olika
delprocesser parallellt. Lyckligtvis har Matti
och de andra koll på det dagliga praktiska arbetet. Min roll är i första hand att sköta kundkontakterna.”
Hawkins erfarenheter som seglare gör att
han talar samma språk som kundkretsen.
”Våra kunder är i de flesta fall rutinerade seglare som är otroligt insatta i tekniska detaljer. De är krävande och förväntar sig
att just deras Baltic-båt ska bli den snabbaste, tystaste och bästa som någonsin byggts.”
Fans och kunder. Vanligt säljsnack biter inte
på de potentiella köparna. De har hört alla
klatschiga argument som finns, och vill istället ha hårdfakta. Förstahandskällan till detaljerade tekniska lösningar hittar de ofta hos
Baltic Yachts egna båtbyggare och ingenjörer.
Lisbeth Staffans som var vd 1991–2009
har berättat om hur svårt vissa kunder hade
att slita sig från produktionsgolvet, där de
fick svar ingen annan kunnat ge dem. Det handlade ofta om upptagna affärsmän som var vana att
omge sig med lyx och en
stab av jasägare. I Bosund
var de glada att behandlas
som en i gänget, även om
de själva stod för kalaset.
”Ja, vi hade nyligen en
potentiell kund som bodde i sin husbil här på
parkeringen i tre veckor. Han kunde säkert
ha bott bekvämare, men för honom var förhandlingarna om hans båt det viktigaste just
då”, nickar Hawkins igenkännande.
Det är inget dukat bord som engelsmannen han kommit till. Trots ett eftertraktat varumärke och en förmögen kundkrets, måste
nya beställningar ros i hamn.
I mars undertecknades den senaste affären, en 130-fotare som ska levereras sommaren 2016.
”Det är alltid en utmaning att hålla kunden nöjd när vi har en leveranstid på ett par
år. I de flesta fall vill kunden uppgradera till en
större båt och har alltså en båt att segla med
under väntetiden”, säger Henry Hawkins.
jämnt och backa upp jätteprojekt finansiellt.
Då orderingången började kräva mer kapital än de själva kunde uppbringa sålde de
fem grundarna till Baltic Yachts sitt företag
1977 till fartygskonstruktören Hollming, med
huvudkontor i Raumo.
I början av 1990-talet lade Hollming ner
Baltic Yachts efter att marknaden för segelbåtar kraschat, men ett trettiotal Balticanställda satsade egna pengar och återupptog
verksamheten. Hårt slit och kreativt tänkande gav igen resultat och båtbeställningarna började överskrida 100 fot.
Större båtar innebär också större ekonomisk risk. År 2013 stod Baltic Yachts inför en
motsvarande situation som 1977 – det behövdes en ekonomiskt stark ägare som kunde backa upp de enorma projekten.
Inom den stora Balticfamiljen fanns tyska
familjeägda koncernen Otto Bock, en ledande
tillverkare av kompositprodukter inom hälsovård. Familjen har köpt en handfull Balticbåtar genom åren, däribland Henry Hawkins
tidigare arbetsplats, 152-fotaren Pink Gin IV.
I samband med företagsaffären talades
det om möjligheter till synergier inom produktion och produktutveckling mellan Otto
Bock och Baltic Yachts. En del kunskaper och
kontakter har delats sedan dess.
”Yachtbyggande är
inte så välutvecklat när
det gäller industriella
processer och där har vi
fått nya insikter då koncernens experter besökt oss. Vi har också fått
kontakt med företag med
specialkunnande vi behöver och som man inte
hittar på båtmässor”, säger Matti Laurila.
”Den viktigaste tillgången för oss är att
ha en storebror som uppmuntrar oss att satsa framåt när vi tvekar inför något enskilt
projekt. Båda företagens framgångar bygger
på driften att alltid utveckla nytt, alltid ligga före konkurrenterna”, tillägger Hawkins.
”
Vanligt säljsnack
biter inte på de
potentiella köparna.
Stora båtar, stora risker. En annan utmaning
för ett litet bolag som tar sig an stora enskilda projekt är att hålla kassaflödet någorlunda
Nya prototyper varje dag. Konkurrenter finns
det gott om, även om segmentet specialbyggda superyachts inte lider av samma hårda
tävlan från låglöneländer som segelbåtstillverkare på 40–70-fotsmarknaden har drabbats av.
”För bara några år var en 65-fotare stor, nu
görs sådana i serieproduktion. Vi har valt att
satsa på specialbyggda superyachts och målet
är alltid tydligt – att överträffa alla andra och
oss själva”, säger Henry Hawkins.
Hur går det ihop att göra skräddarsydda
båtar, till synes på löpande band?
→→ BALTIC YACHTS
▪▪ Grundat: 1973 i Bosund, Larsmo.
▪▪ Huvudkontor: Jakobstad.
▪▪ Produktionsenheter: I Jakobstad och
Larsmo, underhållsvarv på Mallorca.
▪▪ Omsättning: 38 miljoner euro.
▪▪ Anställda: Cirka 200.
▪▪ Ägare: Otto Bock GmbH (80%), resten
fördelat mellan ledningen och personalen.
→→ HENRY HAWKINS
▪▪ Född: 1973 i Nassau, Bahamas.
▪▪ Familj: Fru (tidigare mångårig seglarkollega) och söner på 10 och 7 år.
▪▪ Utbildning: Examen i geografi från University of Exeter 1995.
▪▪ Karriär: Seglare och skeppare på olika
yachter 1995–2013, vd på Baltic Yachts april
2013–.
▪▪ Fritiden: Gillar sport. Rugby är en passion,
spelade i unga år men insåg att kroppshyddan inte räckte till.
▪▪ Framtidsdröm: ”Min far lärde mig att
segla och jag ser fram emot att köpa en
segelbåt och lära mina söner segla.”
”Vi är vana att bygga prototyper varje dag
och kan den processen. Vi har inga standardprodukter, men arbetsprocesserna är standardiserade”, förklarar Matti Laurila den till
synes svåra ekvationen.
För tillfället är fyra båtar inne i olika produktionsskeden – en på 115 fot, en på 116
fot som snart ska levereras, den nybeställda
130-fotaren som snart ska påbörjas, samt en
175-fotare.
Dessutom står en 80 fots motorbåt inför
en fullständig renovering. Förra vintern togs
också en 20 år gammal Wally Yachts 105 in på
varvet i Jakobstad för en komplett restaurering.
”Den hade seglats hårt i 20 år och gav oss
nyttiga kunskaper om hur innanmätet påverkas av dagligt och långvarigt slitage”, berättar Laurila.
I fjol öppnade Baltic Yachts ett servicebolag på Mallorca för att komma närmare kundkretsen i Medelhavet.
”Underhåll och renoveringar är en växande affärsgren för oss. Vårt rykte inom helkompositkonstruktioner gör oss intressanta
också för ägare av andra båtar än Balticbåtar”,
säger Henry Hawkins.
De som eventuellt vill flytta till Mallorca
kan säkert hitta ett lättare jobb än på Baltic
Life Cycle Service. Inte ens på medelhavsön
har Baltic Yachts något sömnigt lager. 
FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
13 Nicholas Anderson är oberoende rådgivare
och konsult inom finans, infrastruktur
och klimatförändring.
Klår banking med svinlängder
NICHOLAS ANDERSON: För tre år sedan, då
jag ännu bodde i Stockholm, inbjöds jag att
träffa ägarna till Benjamin Maatilatori i Kausala (140 km norr om Helsingfors).
Ismos farfar Benjamin hade en svingård i Mankala, och
beslöt att sätta upp ett torg för att sälja kött direkt till lokala kunder. Många år senare köpte hans sonson Ismo, idag 54,
gården, och för tjugo år sedan startade han och hans partner
Eila den första butiken i Kausala.
Den växte småningom, då även andra lantbrukare hämtade dit sina varor till försäljning. Småningom öppnade de en
butik till, Heinolan Heili. De jobbade hårt och framgångsrikt
de följande sjutton åren med sina två välbesökta butiker och
sina 700 lyckliga prisbelönta grisar på gården.
Men den ekonomiska svackan drabbade dem hårt för några år sedan. För första gången minskade resultatet, och de fick
seriösa bekymmer. Men när det blir tufft, ger riktiga entreprenörer inte upp. Vad annat kunde de göra – med hela sin
tillvaro förankrad i gården, butikerna, de anställda, och de
övriga 120 lantbrukarna som varje vecka levererar produkter?
Problemen drabbade dem hårt både mentalt och ekonomiskt. Banken var föga förstående. En lösning måste hittas,
också om väggarna kröp närmare.
PRIVAT
EKONOMI
Inte bara pengar. För tre år sedan träffade jag ägarna för att
se vad som kunde göras. Kan du föreställa dig en finsk-brittisk bankir (ett hatord!) anlända från Stockholm med noll erfarenhet av att äga en lantgård och driva två lokala lantbruksbutiker? Jag fann ett företag med en omsättning på 2 miljoner euro och 24 bekymrade ägare och anställda, och de ställde sig tveksamt till mig!
Att driva ditt eget lilla företag handlar aldrig enbart om
pengar. Det handlar om att se till att familjen gör det den borde göra. Det handlar om att lösa dagliga problem. Om att reagera och göra små ändringar.
Men när det går riktigt illa räcker det inte med små ändringar. Så före mötet gjorde jag tre saker. Jag besökte lantbruksaffärer i Stockholm, gjorde research på liknande små
verksamheter i Storbritannien, USA, norra Italien och Tyskland. Jag träffade deras bokförare, och gick igenom siffrorna. Och slutligen talade jag med de anställda och besökte de
två butikerna.
Sedan skrev jag ett sammandrag med förslag för ägarna att
tänka igenom. Mina viktigaste slutsatser var att alla de små
14
FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
förändringarna hade genererat en massa aktiviteter de verkligen inte hade behov av.
De två butikerna hade till exempel kunder på veckosluten och under semesterperioden, men svag försäljning
vanliga vardagar.
En diskussion inleddes. Ismo och Eila klargjorde att de
inte ville avskeda personal, och att de också var tvungna att
fundera på att gå i pension en dag. Som ägare hade de aldrig
tagit ut full lön, och det var tungt att jobba sju dagar i veckan
med glesa semesteravbrott.
Kortsynta banker. Det tog nästan 18 månader och en massa
möten att utarbeta en slutlig strategi. Under processen blev
jag också minoritetsaktieägare, för jag var så imponerad av
deras business. De hade inte råd att betala mig, men jag ville
vara en del av deras företag.
I slutändan sålde vi ut en köttförädlingsfabrik, ett slakteri, och beslöt öppna en tredje butik i Lahtis. Vi räknade med
att kunna göra detta med en modest investering och med
existerande personal.
Men bara att hyra butiksutrymme i Lahtis tog över ett år.
Vi tampades med storfastighetsägare med hutlösa hyreskrav,
som hellre lät utrymmen stå tomma i åratal än att släppa fram
potentiellt bra butiker.
De stora pensionsfonderna och bankerna får skämmas
över sin kortsynthet. Lyckligtvis kände jag fastighetsföretaget Citycon, som förhandlade rättvist, och slöt ett hyggligt avtal.
Vi öppnade butiken för några månader sedan i köpcentret Trio i Lahtis centrum. Vi omorganiserade personalen så
att den effektivare kunde fördela arbetet mellan köttstyckning och försäljning i butikerna.
Det var underbart att se hur de anställdas attityder övergick från ängslan till entusiasm. Vi håller nu på att ta över en
liten restaurang i Heinolan Heili, och har en del hemliga planer också för nästa år.
Entreprenörer som Ismo och Eila - och de lantbrukare som
levererar produkterna vi säljer - dessa är ryggraden i den finska ekonomin.
De utgör en tjänste- och produktionssektor som betalar
våra skatter och ger folk jobb. Det har varit en underbar upplevelse att arbeta med den här utmaningen tillsammans med
riktiga entreprenörer. Det klår finans och banking med flera... svinlängder. 
Konferensresor med
de Röda båtarna
En konferens till havs innebär nytta och nöje för ert team under ett och samma tak.
Ombord hittar ni konferens- och restaurangstjänster, logi samt underhållning.
Dessutom ingår möjlighet att njuta av shopping och den inspirerande havsutsikten i
priset. Berätta om era önskemål, vi sköter resten.
Hjärtligt välkommen!
Styr mot nya strategier från
Helsingfors
Havskonferens Helsingfors–Stockholm
Gabriella/Mariella
fr. 119,50 €/pers.
Dagskonferens Helsingfors–Tallinn
Viking XPRS
fr. 36 €/pers.
Skärgårdssynergi från Åbo
Picknick-dagskonferens
Åbo–Mariehamn,Amorella/Viking Grace fr.
41 €/pers.
Dygnslång konferenskryssning
Åbo–Stockholm,Viking Grace
fr. 59 €/pers.
I våra konferenspaket ingår hytt, måltider samt
konferenslokal. Dagskonferens utan hytt.
Bokningar: Helsingfors 09 123 571, [email protected]
Åbo 02 333 1332, [email protected]
Tammerfors 02 333 1200, [email protected]
Vi behåller oss rätten till ändringar.
High-tech killen som
började prångla skinkor
ÖMSADE SKINN. Köttrökeriet
Pajuniemis vd Peter Westerholm
bytte i fjol ut IT-kostymen mot
livsmedelsoverall och skyddsmössa.
16
FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
Ett båthaveri blev upptakten
till att IT-företagaren och
mångårige Hankenmentorn
Peter Westerholm nu är vd för
köttrökeriet Pajuniemi i Sibbo.
Bo ingves Text & Bild
ЮЮ Det var vid midsommar 2012 som Peter
Westerholms Chris Craft sjönk vid hembryggan i Östersundom på grund av ett tekniskt
fel. En reparation hade blivit för dyr så han
började leta efter en likadan båt.
”Slutligen hittade jag i Ikalis en motsvarande båt som tillhörde ägaren till Ikaalisten
Luomu. När jag åkte för att se på båten blev
det en så kallad lång kväll med företagaren. Vi
diskuterade affärsverksamhet och han berättade att han letade efter en styrelseordförande och delägare, eftersom verksamheten växte så kraftigt”, berättar Westerholm, som har
25 års erfarenhet av styrelsearbete.
Besöket i Ikalis slutade inte i båtköp och
inte heller i delägarskap. Intresset för ekologiska produkter var dock fött, och när han
samma höst fick möjligheten att köpa in sig i
mer närbelägna Pajuniemi slog han till.
”Jag gick slutligen in som delägare och vd
i augusti 2013, och fann något som nog måste betecknas som krisföretag.”
Då förhandlingarna pågick ägde Westerholm batteriföretaget Akkupojat, som
han nu sålt till svenska OEM International.
Han var också exportansvarig på high-tech
företaget Visy.
”Visy är specialiserat på övervaknings- och passerlösningar för
stora anläggningar, som exempelvis hamnar.
I det jobbet var jag på resande fot största delen av tiden. Jag fick faktiskt till en början klara abstinensbesvär av att sluta flänga världen
runt”, säger han.
sparat in genom att strömlinjeforma konsulentförsäljningen i butikerna genom nya återförsäljaravtal och vettigare försäljningstider.
”Tidigare sålde vi från arla morgon till sen
kväll vid våra butiksdiskar. Då var det nästintill omöjligt att få butiksförsäljningen lönsam. Nu kör vi åttatimmarsdagar. Det innebär att exempelvis i Helsingforsregionen kan
våra elva egna konsulenter sköta åtta affärer
i tillägg till våra underleverantörer. Nu sparar
vi 5 000 arbetstimmar per år och säljer lika
mycket som tidigare.”
Till följd av att antalet produkter har
minskat har omsättningen enligt Westerholm sjunkit, och kommer ännu att minska.
”Men huvudsaken är att verksamheten
tillfrisknar. Vi har till dags dato kapat de fasta kostnaderna med cirka 700 000 euro och
rensningen fortsätter. Åtgärderna ger fullt
utslag efter årsskiftet och 2015 räknar vi med
att göra det första plusresultatet på flera år.
Vi omsatte i fjol 11 miljoner euro och gjorde
en förlust på en halv miljon euro.”
Skinklogistik. Inför julförsäljningen är det
klart att skinkorna står högt på Pajuniemis
agenda. Företaget kör helt med ekologiskt
producerade skinkor, och räknar med att sälja över 80 000 kilo julskinka i år.
”Vi måste börja köpa
in julskinkorna redan i
början av året samt salta och frysa in dem för
att kunna bygga upp
ett tillräckligt lager inför jul. Det är en omfattande logistisk operation för att få ekologiska julskinkor på finländarnas bord.”
I fjol såldes ekoskinkorna med ett dåligt bidrag, då inköpspriset
slogs fast i februari utan att man visste hur råvarupriset skulle utvecklas under året.
”Nu diskuterar vi kontinuerligt med leverantörerna hur mycket vi tror vi behöver och
till vilket pris det är lönsamt. Nu är vi samarbetspartners i stället för två skilda läger.”
Företaget köper in hela grisar via Atria och
HK, som har kontrakten med gårdarna som
producerar ekologiskt griskött.
Eftersom Pajuniemi inte använder alla delar av grisarna själv har företaget börjat samarbeta med tre andra köttförädlingsföretag i
samma storlek för att få en effektiv helhet.
”Vi behöver till exempel inte inrefilé av
gris i några större mängder. Däremot behöver vi mycket korvråvara, som för ett annat
företag är en överskottsråvara”, säger Westerholm.
”
”Det finns korvar som
ståtar med texten
”råvaror som kan
jämföras med kött”.
Produkthärva. Den första åtgärden Westerholm vidtog för att återställa Pajuniemis lönsamhet var att minska härvan av produkter.
”När jag kom till företaget hade vi 289
produkter. De gjordes i korta serier och produktionslinjerna måste därför rengöras och
ställas om flera gånger om dagen. Nu är vi
nere i 50 produkter och kör längre serier.”
Att siktet är satt på produkterna syns i att
bolaget har sagt upp fem personer från administrationen, men ingen från produktionen.
Lika mycket har bolaget enligt Westerholm
INTE BARA JULSKINKOR. Sibborökeriet Pajuniemi
hade i fjol 289 produkter som gjordes i korta
serier. Nu återstår 50 produkter som kan göras i
större volymer och utan avbrott för produktbyten.
Ändrade tider. Westerholm betonar att om
man i likhet med Pajuniemi beslutar att merparten av råvaran ska vara inhemsk, finns det i
praktiken endast två köp- och två säljkanaler.
”I dagens ekonomiska läge är det väldigt
prisfokuserat. Men om endast priset avgör
har de inhemska producenterna väldigt svårt
att konkurrera med utländskt kött.”
En sak Westerholm stör sig på när det gäller
ekologiskt producerat kött är att producentföreningen Pro Luomu tidigare huvudsakligen diskuterade lantbruksstöd, lagstiftning
och rapportering, men inte vad konsumenterna ville ha.
”När det gäller kunderna slår diskussionen främst in på djurens välfärd. Det är givetvis viktigt att djuren har det bra, men om man
bara talar om djurens välfärd blir ekologiskt
kött en olönsam marginalprodukt.”
Även om marknaden för premiumköttprodukter i år minskar med uppskattnigsvis
tio procent tror Westerholm att det som kunderna primärt vill ha är goda köttprodukter.
”Det finns korvar som ståtar med texten
’råvaror som kan jämföras med kött.’ De säljs
för tre euro per kilo. När vi räknar på motsvarande produkt blir priset 15 euro kg. Men
då används riktigt kött”, säger Westerholm.
→→ PAJUNIEMI
▪▪
▪▪
▪▪
▪▪
▪▪
Grundat: 1976
Gör: Charkprodukter
Specialitet: Ekoprodukter
Omsättning 2013: 11 miljoner euro
Anställda: Cirka 50 personer
FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
17 Kaj Arnö beskriver sitt nygrundade bolag
Green Elks första existensår.
Tillbakablick
Året närmar sig sitt slut. Men det
gör inte Green Elk, så jag vill blicka
framåt i decemberspalten. En titt i
backspegeln passar därför november: vilka lärdomar har
Green Elk givit? Vad skulle jag göra annorlunda, med de
erfarenheter jag samlat?
Frågan är förstås om jag redan nu har det erforderliga perspektivet. Om ytterligare ett år har jag säkert en
förändrad bild av vad Green Elk hade bort göra annorlunda under det första året. Men jag har redan nu några smärtsamma lärdomar. Och den pinsamma gemensamma nämnaren verkar vara att det rör sig om nya fel,
om sådant som gick som på räls under tidigare företagaräventyr.
STARTUP
Första insikten är att Green Elk inte imponerat med att
nå någon större synlighet under det första året. Eftersom
vi inte ställt upp numeriska mål kan vi inte göra entydiga
jämförelser mellan plan och utfall. Oavsett är farten inte
svindlande, på tolv månaders skala.
Andra insikten är att jag som grundare utan extern finansiering inte varit förpliktigad att regelbundet rapportera framgång till någon. Ställer man inte upp mål,
och saknas det parter som kräver uppföljning, reglerar
processen inte sig själv. Som ägare kan jag välja en för
bekväm väg.
Tredje insikten gäller den personliga ambitionsnivåns
oeftergivlighet. Jag minns så väl hur alla skeppen brändes då vi startade Polycon 1987. Det handlade om att förverkliga drömmen om att bli företagare, om idéer hur
man betjänar kunder, hur man bygger mjukvara, och det
handlade om att förtjäna det dagliga brödet. Allt hängde på företaget – inkomsten, det intellektuella utbytet,
den sociala statusen, de framtida karriärmöjligheterna.
Visst, Green Elk har utåt sett en högre ambitionsnivå – att kanalisera glädjen i att tillsammans uppleva
världen med egen muskelkraft i en världsomspännande rörelse. Men via tidigare företag har jag byggt ett antal bekväma skepp som finns kvar på stranden hur det
än går för Green Elk, och den tryggheten är inte enbart
en styrka.
Nu kanske vi rör oss i riktning psykiaterns soffa, men
när jag tänker efter så har Green Elk-grundandet saknat
en definitiv, oåterkallelig startpunkt. Ingen har sagt upp
sig och skurit av banden till sin tidigare arbetsgivare, och
18
FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
även jag själv engagerar mig fortsättningsvis i SkySQL
Ab (numera MariaDB Ab), om än på sparlåga.
Önsketänkande. Kärngruppens sammansättning är en
besläktad lärdom. Då Polycon grundades för knappt
trettio år sedan var vi tre starka personligheter, med likadan bakgrund, samma ålder och kön, likadana profiler, i likadant livsskede. Tilltänkt lärdom för Green Elk:
Kärngruppen ska bestå av personer som kompletterar
varandra, vad kunskaper och färdigheter beträffar!
Green Elks startgrupp var heterogen. Men då olika
profiler rörande kunskaper och färdigheter generellt är
bra, skapade olikheter i levnadsskede och arbetskapacitet en viss obalans. Rollfördelningen byggde på premisser som inte visade sig stämma. Förväntningarna utgick
ifrån ömsesidigt önsketänkande.
Den kanske smärtsammaste lärdomen gäller bristen
på fysisk samvaro. På MySQL AB levde en klar majoritet av de anställda utan daglig fysisk samvaro med någon annan anställd. ”Hur gör ni det?” undrade folk, med
en blandning av beundran och misstro. Och visst var
MySQL AB bra på att lindra effekterna av distansarbete.
Men människan är en social varelse, skapt för att bygga upp saker tillsammans. Ensamma vargar i olika tidszoner är långt ifrån lika effektiva som vargar som jagar
i pack. Och även nu lider jag av avståndet mellan München och Ontario, där CTO-alfavargen Duleepa Wijayawardhana bygger upp den app och den webbsida som
förbinder oss gröna älgar. Nästa rekrytering inom Green
Elk måste ske lokalt i München, så att vi kan jobba i samma rum flera gånger i veckan.
Framtid finns. Frågans natur är kanske lite negativ: Vad
har Green Elk lärt oss? Vad borde vi ha gjort annorlunda?
Lärdomarna jag förtecknat gäller mest sådant som
gått bättre förr, i tidigare företag. Jag visste ju redan att
programutveckling går enklare än förr, att världen är öppen och marknaderna tillgängliga utanför Finland, att
det först nu finns den teknik som möjliggör Green Elk.
Jag visste att Green Elk kan nyttja alla de erfarenheter jag samlat i tidigare företag, i olika länder, inomhus
och utomhus. Och i all nitisk självrannsakan finns det
en positiv lärdom att falla tillbaka på: Trots att världserövringen gått på tok för långsamt har Green Elk inte
bränt bort resurserna.
Det finns en framtid för affärsidén Green Elk, och företaget har mognat under året som gått! 
Har ditt företag tillgångar som ingen lägger märke till?
Det lönar sig inte att låta dem ligga kvar och samla damm, utan få dem att ge
avkastning. Vi är experter på kapitalförvaltning för företag och kan därför berätta
hur och i vad just ditt företag borde placera. Läs mer på adressen op.fi/placera
eller boka tid till Andelsbanken.
PROFILEN
”Jag ser en
stor fabrik”
Hon kan bli chef för den största
massafabriken i Finland genom
tiderna. Namn: Camilla Wikström,
fabrikschef för Metsä Fibres
nuvarande massabruk i Äänekoski.
Bo Ingves text
Karl Vilhjálmsson Foto
ЮЮ Camilla Wikström har några extra spännande månader framför sig. Den nuvarande massafabriken i Äänekoski, som hon har
lett sedan 2009, ska enligt planerna ersättas
med en ny och massivt större bioproduktfabrik 2017.
Den nya jätten beräknas kosta 1,1 miljarder euro och den ska producera 2,5 gånger
mera massa än den nuvarande fabriken, det
vill säga 1,3 miljoner ton långfibrig och kortfibrig massa per år. Det motsvarar en råvarumängd om 250 långtradare och två tåg varje dag, året om.
”Det slutliga beslutet tas först på våren.
Innan dess måste vi få miljötillstånd, ordna
finansieringen, klarställa den tekniska planeringen - och därtill bör den globala ekonomiska situationen vara god”, säger Wikström.
Massa massa. Hur försäljningen av massa
utvecklas globalt påverkar självklart investeringsbeslutet.
”Efterfrågan på massa har årligen ökat
med 1,5 procent under de senaste åren. Tillväxten sker främst i Asien, men också i Europa ökar efterfrågan på kartong och mjukpapper kontinuerligt. Det är egentligen bara
papper som går neråt inom skogsindustrin”,
säger Wikström.
Lämpligt efter intervjun publicerade
Metsä Group sin relativt positiva kvartalsrapport. Ur den framgår att särskilt Metsä
Fibre har gått bra. Koncernchef Kari Jordan
bekräftade ändå inte vid presentatonstillfället att bygget är fastslaget.
”Men vi förbereder oss aktivt för att nybygget ska kunna påbörjas enligt plan om investeringsbeslutet fattas. För att ge rum åt
den nya fabriken började vi därför i slutet av
oktober riva den 1985 stängda sulfatfabriksbyggnaden, som länge har stått tom”, berättar Wikström.
Inte fabriksbakgrund. Så här i fabrikssammanhang är Camilla Wikström en lite udda
fågel. Hon har inte gått den traditionella vägen och stigit i graderna via produktionen,
utan istället kommit från kundgränssnittet.
Till utbildningen är hon lämpligt nog kemist från Åbo Akademi, där hon studerade
trä- och papperskemi under professor emeritus Bjarne Holmbom. Om namnet slår an
en minnessträng, är det kanske för att han
bland annat varit med om att ur trä utveckla xylitol och livsmedelstillsatsen sitostanol,
som är den aktiva delen i de kolesterolnedsättande Benecolprodukterna.
Efter studierna flyttade Camilla Wikström 1995 till norra Sverige med sin man
Björn, som hade studerat vid samma institution i Åbo. Där var hon under de första
åren försäljningsansvarig för kemikalieleverantören Hercules, som i dag hör till kemikaliejätten Ashland.
”Mitt område var kemikalier till pappers- och massaindustrin. Som en biprodukt lärde jag mig mycket om hur pappersoch massafabriker fungerar i praktiken.”
Efter några år avancerade hon till teknisk
specialist på företaget, med ansvar för hela
Skandinavien.
”Jag lärde mig ännu noggrannare känna pappers- och massabruken i regionen,
och framför allt storkundernas krav på
service och specialanpassade lösningar.”
Med barn i åldern ett och tre år var det
också väsentligt att det fanns svenskspråkig
dagvård på orten. Eftersom vistelsen skulle bli lång var ett ytterligare krav att barnen
kunde gå i svensk skola.
”Nu är mina barn 15 och 13 år gamla och
det har språkmässigt fungerat riktigt väl i
Jyväskylä. Staden har löst frågan så att barnen går i en finskspråkig skola, men undervisningen i alla läsämnen, inklusive matematik, ges på svenska i egna klasser”, berättar Wikström.
Skolintegrationen har enligt Wikström
fungerat riktigt väl, och språket har inte utgjort något hinder i barnens umgänge.
”Den stora fördelen är att de nu kan
svenska och finska lika bra och har en bred
förståelse för både den finlandssvenska och
den finska kulturen. Under sommarsemestern är det Ekenäs skärgård som gäller för familjen.”
Kunden i fokus. Camilla Wikström har under hela sin arbetskarriär jobbat med kunder; som försäljare, teknisk specialist och
produktutvecklare.
När hon utnämndes till fabrikschef i Äänekoski skulle hon utt ryc k l i ge n u tve c k l a
verksamheten i fabriken
som helhet. Fokus låg
med andra ord på arbetssätten, inte på tekniken.
”Jag får kicks av att
sträva framåt och få
människorna med mig.
Därför passade det mig
utmärkt att jag uttryckligen skulle jobba som chef, inte som teknisk
expert, för att effektivisera fabriken.”
Wikström berättar att den tekniska kompetensen är hög på fabriken. Men i de interna processerna har det funnits en del att utveckla.
”Under mina sex år som fabrikschef har
produktionen ökat varje år genom att vi effektiviserat våra interna processer, i mindre
grad genom tekniska investeringar. Vi har
till exempel eliminerat onödiga byråkratiska steg i vårt sätt att arbeta, så att alla bättre
ser sitt ansvar för slutprodukten.”
Genom det här ändrade tänkesättet ser
personalen numera på sätt och vis med kundernas ögon på hur de arbetar.
”Det kanske låter banalt att tala om kundorientering när det gäller en stor massafa-
”
Som chef måste man
veta vart man
är på väg och
få personalen
med sig på vägen.
Finland drar. Under
åren i Sundsvall i norra Sverige föddes barnen Alexander och
Emilia. Samtidigt föddes tanken på en flytt
tillbaka till Finland. Dels för att ge barnen
den finska och finlandssvenska kulturen,
dels för att de skulle lära sig finska.
”Det villkor vi ställde upp för oss var att
vi i så fall flyttar innan barnen är i skolåldern.
I annat fall skulle vi stanna i Sverige.”
Här är också förklaringen till att familjen Wikström i dag bor på den purfinska orten Jyväskylä, 270 km norr om Helsingfors.
”Det gick så bra att både jag och Björn
fick kvalificerade jobb i Jyväskyläregionen.
Jag började jobba inom produktutvecklingen
på Metsä Botnia, som senare bytte namn till
Metsä Fibre, och Björn arbetar på teknologiföretaget BTG med huvudkontor i Schweiz
(ursprungligen svenska Bonnier Technology
Group, red.anm.).”
FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
21 brik. Men det är vår uppgift att anpassa våra produkter enligt kundernas behov, inte tvärtom. Den positiva kundrespons vi har fått de senaste åren visar att det har skett en
förändring till det bättre. Och som
sagt, den förändringen syns i form
av ökad försäljning och produktion.”
INTERVJU
Camilla Wikström
Född: 1970 i Kristinestad.
Bor: Jyväskylä.
Familj: Man, två barn.
Utbildning: Diplomin-
Innovationspris. Wikström betonar
vikten av att man på riktigt ser sina
kunder och tar all feedback på allvar.
”Om något inte fungerar som det
ska, gäller det givetvis att korrigera
problemet. Men lika väl kan det vara
så att kunden har ett problem i sin
process som inte beror på oss, men
som vi kan avhjälpa genom att ändra någon detalj i vår process. Då kan
man verkligen tala om win-win.”
Hon berättar att Metsä Fibre har
fått ett innovationspris från Laatukeskus för ett kvalitetsindex som fabriken utvecklat utifrån det kundfokuserade arbetssättet.
”Det normala i industrin är att
man bara mäter egenskaperna på
färdig massa, medan vårt mätsystem beaktar många olika processparametrar under hela produktionsflödet. Som en biprodukt till kvalitetskontrollen ger det större chanser att korrigera produktionen enligt
kundernas olika behov.”
genjör vid kemisk-tekniska fakulteten, Åbo Akademi, 1995.
Karriär: Försäljningsansvarig och teknisk specialist på Ashland i Sverige 1995-2002,
projektchef, teamchef
och kundansvarig på
Metsä Fibre 2002–2009,
fabrikschef på Metsä
Fibres massafabrik i Äänekoski sedan 2009.
Fritiden: Slalom på vintern, på sommaren stugliv i Ekenäs, båttuirer
i skärgården och bra
böcker.
Guru: Plockar idéer från
olika håll och använder
det som funkar.
Motto: Alltid vara optimistisk, alltid försöka
bli lite bättre, men också
att finna lycka i de små
stegen.
Diskuterar. Wikström har tre enkla
regler för sitt jobb.
”Som chef måste man veta vart
man är på väg, vilka steg man ska ta
för att komma dit och öppet erkänna
om man fattat fel beslut. Annars kan
man inte slå in på en ny, bättre kurs.”
I fabriken är 80 procent av de
170 anställda män. Wikström ser
det inte som ett problem att hon är
kvinna i en traditionellt mansdominerad bransch. Dessutom en kvinna
som infört en för finska förhållanden
ovanlig, diskuterande företagskultur.
”Jag har sett till att olika personers kompetens utnyttjas på bästa
stätt helt enkelt genom att diskutera med dem. På det sättet har vi tillsammans funderat ut hur de olika
delarna av arbetsprocessen kan effektiviseras och kunnat stärka bra
saker och ändra dåliga. Sedan ger jag
personalen relativt fria händer att nå
det gemensamt överenskomna målet på bästa möjliga sätt.”
En följd av att alla tar ett större ansvar för sina jobb är enligt
Wikström att kvaliteten förbättras
kontinuerligt, på ett naturligt sätt.
”Jag tror på metoden att först
diskutera en fråga på bred front. Då
vet alla vad som pågår i företaget och
kan påverka beslut innan de slås fast.
Det innebär inte att chefens ansvar
blir mindre. Däremot blir jobbet
lättare om alla drar åt samma håll.”
Hennes jobb i Jyväskylä återspeglar sig också i Metsä Fibres andra enheter i Finland.
”Vi försöker effektivisera fabrikerna som helhet genom att införa best practises från andra enheter.
Det viktiga i ledarskapet är att man
gör det som känns bra för en själv, att
man har sin egen stil.”
Metsä Fibre
Tillverkar: Massa av
barrträd och björk. Har
massabruk i Kemi, Joutseno, Raumo och Äänekoski samt en såg i Ryssland.
Kunder: Pappers-, tissue- och kartongbruk i Europa och Asien.
Ägare: Metsä Fibre hör
till Metsä Group, som
ägs av Metsäliitto (50,2
%), Metsä Board (24,9
%) och Itochu (24,9 %).
Omsättning: Hela Metsä
Fibre-koncerneen 1,3 miljarder euro 2013. Resultat före skatt 197 miljo-
Beslutsför. Säkerhetsaspekterna
som ett sätt att förbättra effektiviteten är en sak som Wikström har
betonat från dag ett på jobbet.
”Jag vill att personalen aktivt
tänker på säkerheten när de jobbar. Därför måste alla anmäla om de
upptäcker en säkerhetsrisk. Slutresultatet är att skadefrekvensen
minskat med 75 procent jämfört
med läget då jag började. Förutom
att personalen mår bättre, är det
direkt mätbart i pengar om personalen är på jobb i stället för sjukledig.”
På fabriken har det också införts
ett standardiserat system hur personalen kan föra fram innovationer
och initiativ, och hur de följs upp.
”Vi har en välutbildad och kunnig personal som kan peka på skeden
i processen eller i själva arbetsbilden som kan utvecklas och förbättras. I fjol fick till exempel en anställd
en idé hur körbarheten i vår kokare
kunde förbättras genom en justering av omröraren i bottnen på kokaren. Det har automatiskt gett jämnare massakvalitet.”
En av Wikströms käpphästar är
att satsa på att förbättra möteskulturen.
”Jag kräver att alla möten ska
vara väl förberedda och att de skall
leda till ett beslut i någon riktning.
Annars är de onödiga.”
ner euro.
Personal: 870, varav 170 i
Äänekoski.
22 FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
Biobränsle. Något om den planerade
fabrikens teknologi berättar det faktum att miljötillstånden är på sam-
ma nivå som i dag, fast produktionen
blir 2,5 gånger större.
”Den nya fabriken kommer inte
överhuvudtaget att använda fossilt bränsle, vilket är unikt i världen. Nu använder vi fossilt bränsle i
mesaugnen.”
Överlag är massafabriker nettoproducenter av energi, då huvudsakligen värme, men även el. Fabrikens energiproduktion är cirka 9,6
TWh per år, vilket innebär en ökning av Finlands förnyelsebara energi med drygt 2 procentenheter. (Den
nya fabriken skulle enligt Metsä
Fibres uträkningar kunna sälja 0,75
TWh el externt, vilket är lika mycket
som all vindkraftsproduktion i Finland, red. anm.).
”Till exemepel Valios närliggande mejeri, där all Auraost görs, drivs
med vår överskottsvärme.”
Själva processen i den nya fabriken optimeras också för att arbeta
energi- och utsläppssnålt.
”Den nya fabrikens process kommer att kräva mindre mängder vatten och energi per massaton än
den nuvarande. Men vilka konkreta tekniska nyheter själva processen
innehåller kan jag inte ännu avslöja.”
Logistikutmaning. I dagens läge använder fabriken en virkesmängd
som motsvarar 150 långtradare per
dag.
Med den nya fabriken kommer
råvarubehovet att stiga till motsvarande 250 långtradare och i medeltal två tåg per dag, vilket ställer helt
nya krav på både logistiken och virkesupphandlingen.
Dessutom tillkommer kemikalieleveranserna och den utgående
trafiken.
”Förutom att vi noggrant måste planera logistiken på fabriksområdet, finns det också flaskhalsar på
vägarna i närområdet. Vi använder
tåg i så hög grad som möjligt, men
förblir väldigt beroende av gummihjultransporter för att trygga råvaruflödet. En stor omläggning är att
vi planerar att koncentrera exporten
till hamnen i Nordsjö.”
20 timmar. Så lång tid tar det att omvandla flis till torkad massa. Då talar
vi om ark på 800 gram/m2, 10 gånger tjockare än vanligt papper, som
GROVA DONINGAR. Camilla Wikström, fabrikschef vid Metsä Fibres massafabrik i Äänekoski, är van vid kemikalier, men hanterar enbart människor på jobbet.
sedan i pappers- eller kartongbruken blöts
upp på nytt och omvandlas till papper och
kartong.
”Då man talar om hur dåligt det går för
skogsindustrin är det pappersindustrin det
gäller. Webbhandeln gör att efterfrågan på
kartong ökar globalt, och massa säljs mera
än tidigare”, säger Wikström.
Framför allt finns det en kontinuerlig efterfrågan på den långfibriga massa som görs
i Norden och i Nordamerika. Den behövs
för att förstärka returmassa eller till exempel kortfibrig eukalyptusmassa. Planerna på
den nya massafabriken i Äänekoski baserar
sig på detta faktum.
”Om beslutet blir positivt börjar vi bygga direkt, samtidigt som vi parallelt kör den
nuvarande fabriken. Endast då den nya fabriken startar hösten 2017 kommer produktionen att stå ungefär en vecka.”
Därpå följande skede därefter är att den
nuvarande fabriken rivs för att ge rum åt
det bioproduktkluster som planeras vid
fabriken.
”Förutom att vi försöker modifiera massan så att den får ett högre värde, vill vi också vidareutveckla sidoströmmarna så att de
kan utnyttjas effektivare än i dag. Som bäst
söker vi samarbetspartners med goda idéer hur bark och andra sidoprodukter kunde
användas till att göra biobaserade produkter
med högt förädlingsvärde istället för att enbart bli till energi.” 
FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
23 Anne Brunila är professor of practice på
Hanken, med bakgrund i näringslivet, den
akademiska och offentliga sektorn.
Efterlyses: risktagande
Finlands ekonomi går sakta men säKONJUNKTUR kert allt sämre, och förhoppningarna om att nå en sund tillväxt ”nästa
år” har upprepade gånger kommit på skam.
Först skyllde man på finanskrisen, sedan på euroskuldkrisen, och nu på den ukrainska krisen. Visst,
ekonomiska sanktioner och handelsrestriktioner har
ålagts Ryssland, och vår granne i öst påverkar direkt
den finländska exporten.
Men vårt land har nu äntligen börjat vakna till
verkligheten: utan omfattande reformer, förnyelse
av de ekonomiska strukturerna och förbättrad konkurrenskraft kommer man inte tillbaka in i en bana av
”normal” tillväxt.
Den senaste väckarklockan ringde då ratinginstitutet Standard & Poor’s i oktober sänkte betyget
för finska statsobligationer från trippel-A till AA+.
Många bagatelliserade betydelsen, då den direkta effekten på statsobligationsräntorna är begränsad. Tanken är förvånansvärt dumdristig: problemet är inte
själva nedgraderingen, utan varför den gjordes.
S&P påpekade, med all rätt, att den finska ekonomin släpar efter motsvarande länder, BNP per capita krymper. Den reella produktionen är fortfarande 6
procent under 2008 års nivå, och exporten går sämre
än världshandeln. Med andra ord: vi förlorar globala
marknadsandelar. Än värre är, att S&P ser en exportdriven återhämtning som osannolik.
Dyrt. Denna kalldusch är relaterad till brist på kostnadseffektivitet. Arbetskraftskostnaderna i Finland
eskalerade med över en femtedel 2008-2013, jämfört
med en åttondedel för hela euroområdet, trots svaga ekonomiska resultat, låg inflation och historiskt låg
produktivitetstillväxt.
Även de måttliga löneuppgörelserna ligger långt
ifrån vad som skulle behövas. Ytterligare åtgärder för
att sänka kostnadsnivån och förbättra produktivitetstillväxten är nödvändiga.
Långsamt. En annan, ännu allvarligare brist inom
konkurrenskraften härstammar från snabba tekniska framsteg som har urholkat den finska IT-sektorn
starka ställning, och även påverkat övriga branscher.
Skogssektorn drabbas av medieindustrins digitalisering och av förändrade konsumtionsmönster, medan
24 FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
efterfrågan på papper tynar. För att komplettera problemlistan: åldrande befolkning, krympande arbetskraft, relativt stel arbetsmarknad och svagare extern
efterfrågan i framtiden. Det ser inte alltför ljust ut.
Obeslutsamt. Den finska regeringen fick få applåder av
S&P, som anser att de statliga åtgärder som hittills genomförts förbättrar situationen endast måttligt. Därmed förblir det osannolikt att BNP-tillväxten i per capita ens överstiger 1 procent på medellång sikt. Det
innebär att finansieringen av den offentliga sektorn,
som den ser ut idag, blir omöjlig i framtiden.
Ingen räddning från himlen. Det är uppenbart att problemen inte kommer att lösas av en starkare internationell tillväxt och nya finanspolitiska stimulanser. De
”hårda” åtgärder som regeringen måste ta är välkända, och har ordinerats gång på gång i flera expertrapporter. Det finns varken tid eller behov av att invänta
ännu en rapport, även om den råkar levereras av Sveriges tidigare finansminister Anders Borg nästa vår. Regeringen måste agera nu.
Talko. Regeringen måste agera klokt, liksom även företagssektorn. Företagens konkurrenskraft återvänder inte om man enbart fokuserar på kostnadsbesparingar. Den pågående digitala omvandlingen omruskar grunderna i de ekonomiska strukturerna, konkurrenslandskapen och affärsmodellerna inom flera
branscher. För att kunna blomstra måste vår ekonomi ta del av denna förvandling.
Grundläggande IT-lösningar och outsourcing av
back office-funktioner räcker inte till: det krävs utveckling av nya affärskoncept, processer, produkter
och tjänster som ger mervärde åt kunderna. Vi saknar bättre utnyttjande av digitalisering och automationsmöjligheter, mobil- och molnteknik, Internet of
Things, Big Data analytics osv. Moderniseringsbehovet gäller både företagen och den offentliga sektorn.
Finland är fortfarande rankat som ett ledande land
då det gäller digitaliseringsberedskap, kunskap, infrastruktur och innovation. Dessa viktiga tillgångar går
till spillo, om företag och den offentliga sektorn inte är
innovativa och investerar i transformation. En digital
omvandling skulle också innebära bättre produktivitet och tillväxt i hela ekonomin.
New Forum For New Helsinki
Kom och upplev
Forums nya butiker,
caféer och
restauranger i
köpcentrets förnyade
0- och K-våningar!
Välkommen!
Mannerheimvägen 14–20
00100 Helsingfors
#newforum
FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
25 JENNIFER NEMIE
Alf Rehn är professor i företagets organisation och ledning vid
Åbo Akademi.
Att leda är att misslyckas en smula
Böcker om ledarskap tenderar att vara
manualer i att lyckas, eller åtminstone
försöker de hårt. Vi kunde till och med
säga att ledarskapsforskningen, i alla fall i bredare termer,
primärt är en bransch där man försöker sälja framgång.
I dessa dagar finns en smärre industri som producerar
en oändlig ström av berättelser om hur man lyckas som
ledare, hur andra lyckats som ledare, eller om hur lyckade människor leder.
Skildringarna dominerar en stor del av affärsmedia –
och i allt högre grad alla medier. Och gott så, för uppenbarligen finns det en efterfrågan på denna typ av berättelser. Samtidigt är dessa givetvis väldigt förljugna – gravt
förenklade amsagor för människor som letar efter trygghet.
PLACERING
Motgång. Själv anser jag att en av de centralaste insikterna beträffande ledarskap är att management, överallt och
alltid, är minst en liten smula misslyckat. Ibland kan det
vara något mera misslyckat, rätt ofta ganska misslyckat,
men aldrig fullständigt och komplett lyckat.
Med detta sagt försöker jag på intet vis förringa de som
utövar sagda ledarskap, tvärtom. Ledarskap är så svårt
och så viktigt just precis för att det alltid är något av ett
misslyckande. Detta eftersom varje ledarskapshandling
av nödvändighet medför även negativa följder. Varje betydelsefull handling kommer att ändra något, rucka på något, utmana något. I och med detta kommer alltid någon
att känna sig sårad, åsidosatt, utmanövrerad.
Varje meningsfull ledarskapshandling kommer således att ha oförutsedda konsekvenser, och många av dessa
kommer åtminstone i någon mån att vara negativa. Faktum är att så gott som alla meningsfulla handlingar även
har helt förutsedda negativa konsekvenser.
Fattar man i en organisation ett beslut som precis alla
är nöjda med, både internt och externt, kan man faktiskt
fråga sig om detta över huvud taget skall kallas för en ledarskapshandling – för vad krävs det av ett ledarskap för
att fatta ett beslut som alla vill fatta?
Snällhet. Denna problematik kämpar väldigt många ledare med. De flesta människor är relativt snälla, och vill
helst varken skada, såra eller få någon att känna sig illa
till mods. Därför söker särskilt oerfarna ledare efter “magic bullets” eller mirakelmedicin – sätt att leda som lovar
otvivelaktiga segrar och fullständiga framgångar. Ledar26 FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
skapsböcker är särskilt skickliga på att presentera dylika,
och serverar oss berättelser om hur stora ledare fattar beslut som alla i slutändan uppskattar och är förtjusta i. Med
retoriska trick och elegant editerade narrativ målar man
upp bilden av ledaren som upphöjd hjälte, och givetvis är
dylika sagor uppmuntrande läsning.
Bryderi. Problemet uppstår när dessa “just-so stories”
ställs i kontrast till den riktiga världen, i all sin vardaglighet och komplexitet.
Vi talar inom såväl strategi som policy om “wicked
problems”, dilemman som är så snåriga och innehåller så
många variabler att en enkel lösning är omöjlig.
Alla lösningar är per definition temporära och fungerar bara delvis, som steg på vägen, men förhoppningsvis i rätt riktning.
Vi löser inte ekonomiska kriser utan smärtsamma val,
vi knyter inte upp geopolitiska låsningar utan att acceptera vissa kostnader och eftergifter. Intressant nog ser jag
ledarskap allt mera som just hanterandet av wicked problems, om än ibland i mycket mindre skala.
Ofullständighet. En ledare som ser det som sin uppgift att
hitta en lösning som tillfredställer alla och som inte kan
felas blir väldigt snabbt uppgiven. Det finns nämligen alltid någon som tycker man gjort fel, för mycket, för lite, för
snabbt eller för långsamt.
Ledarskapslitteraturen försöker i och för sig dölja detta, och ignorera det lilla missnöjet som ledarskap måste
leva med, men det finns icke desto mindre där. Ledare som
blir framgångsrika tenderar att kunna acceptera detta, och
inse att det inte finns slutgiltiga sanningar eller perfekta lösningar.
Lite ditåt. Detta till trots saknar vi en teori om det ofullständiga och det ofullkomliga inom ledarskap, om hur
ledarskap allt som oftast innebär att leva med beslut som
är ungefär, lite ditåt, i alla fall något.
Vi saknar också en mera utbredd allmän diskussion
om det post-heroiska ledarskapet (något som väckt rätt
mycket akademisk uppmärksamhet). Att vara ledare är
inte att vara fullkomlig, tvärtom. Att vara ledare är allt
som oftast att misslyckas en smula, men att ändå ha styrkan att fortsätta. Att försöka, att testa, att agera där andra
inte vill, och att inse att en halvdålig lösning är ofta bättre
än ingen lösning alls. 
ÅTTASIDIG TÄRNING, OKTAEDER. Kroppen är sin egen fabrik och kopieringsmaskin.
Den fjärde dimensionen
Smarta material som ändrar
skepnad och utvecklas suddar ut
gränserna mellan kodning, design,
arkitektur och konst.
Leif Bergström New York
ЮЮ Tänk på DNA, celler, proteiner och virus.
Inom biologi och kemi finns mängder av organismer som anpassar sig efter omgivningen, som i en trädgård. Tänk dig sedan motsvarigheten inom icke-organiska ämnen.
Nästa stora genombrott efter 3D-skrivare kan vara 4D-skrivare. Ett team vid Massachusetts Institute of Technology utvecklar
material programmerade att förändra form
och egenskaper, anpassat efter yttre behov.
Andra forskare arbetar med material kapabla
att själva fixa defekter som resulterat ur lång
användning eller stötar.
Arbetet vid MIT sker inom dess Self-Assembly Lab. Chefen Skylar Tibbits säger:
”Vi utvecklar material som själva kan forma sig för bästa effektivitet, baserat på logik
och miljöfaktorer.”
3D-skrivare i grund. Produkterna tillverkas
med 3D-skrivare, men programmeras sedan
att reagera på vissa fastställda faktorer, såsom värme, ljud, tryck, skakningar eller vatten, och reagerar genom att svälla, röra på sig
eller dra ihop sig.
Ett exempel är en vinge till brittiska superbiltillverkaren BAC:s ensitsiga sportbil.
Vingen känner av om det regnar, och böjer sig
så att den ökar trycket nedåt på däcken och
förbättrar väghållningen. Tillsammans med
ingenjörsbyrån Geosyntec arbetar MIT-teamet med rör som själva kan ändra sina dimensioner för att styra vätskeflödet. De kan
ersätta dagens pumpar och ventiler.
En annan av Self-Assembly Labs kunder
är Airbus. Tibbits säger att man nått goda resultat med utveckling av teknik för att optimera lyftkraften hos flygplan. Ännu är prototyperna för tunga, enligt honom själv.
Självbyggande material. Tibbits hyser dock
ingen tvekan om vad som väntar: en värld
med bättre, självförbättrande produkter –
en värld där tillverkning med industrirobotar ersätts av material programmerade att
bygga sig själva.
Vid Harvard universitetet leder doktor Jennifer Lewis en bred undersökning av
4D-skrivandets möjligheter. Projektet vann
nyligen finansiering från USA:s försvarsmakt. Bland annat har militären intresse av
kamouflage som automatiskt anpassar sig efter omgivningen.
På andra håll arbetar forskare med material som likt människokroppen själva kan läka
åtminstone mindre sår. Vid University of Illinois har forskare tagit fram en plast som vid
skada låter kapillärrör under ytan föra en gel
till defekten. Förhoppningen är att sådana
material ska förpassa spräckta telefonskärmar till historien.
Släta vägar. Liknande forskning försöker
ta fram bättre asfalt och betong. Holländska Delft-universitetet har tagit fram en polymer med inbäddade små kapslar av harts.
Centimeterlånga dolda stålremsor hjälper att
hetta upp asfalten, varmed hartsen sprids till
sprickor och andra skador. Forskare hoppas att sådana självläkande material ska kunna fördubbla livstiden hos asfalt och betong,
och minska behovet av dyrbart underhåll.
Betong må vara världens populäras-
te byggmaterial, men det har en tendens att
spricka så småningom. University of Bath
har adderat små kapslar med kalkstensproducerande bakterier, som därmed lagar små
sprickor som uppstått.
Hemmatandläkare. Vid King’s College i London arbetar man med ett projekt som kan
förändra vår upplevelse av tandläkarstolen. Tänder har en naturlig förmåga att läka
små kariesangrepp. Genom att sända en svag
elektrisk ström hoppas man kunna tvinga
mineraler till området. Forskarna hoppas använda detta som en naturlig del av tandvården inom några år.
Efterfrågan på 4D-material är starkt, försäkrar Junus Kahn, grundare av Carbitext,
som förser såväl MIT:s självsammansättningslabb, som dess klienter, med material.
Han menar att de största framstegen nåtts
inom transportsektorn, och tror att de första
tillämpningarna för bilar kan finnas på marknaden 2016. Han tillägger:
”Då self-assembly väl har prövats kan
det sprida sig lika snabbt som 3D-skrivandet gjorde.”
Tibbits vid MIT förklarar att self-assembly är en process där delar i oordning själva
bygger en ordnad struktur genom lokal samverkan.
Fältet är helt nytt, ett fenomen som uteslutande tillhör det 21:sta århundradet. De
första uppgifterna om självläkande material
kom 2001 och den först internationella konferensen i ämnet ägde rum 2007.
Andra tänkbara tillämpningsområden är
byggindustrin, i synnerhet broar, energisparande hus som reagerar på miljö- och väderfaktorer, samt rymdstationer, där utrymme,
material och energi är bristvaror. 
FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
27 DEBATT
Skicka din debattartikel till
[email protected].
Försäkringsbrevets baksida
Ibland har jag en kritisk syn på försäkringar, trots
mina tolv år som försäkringsmäklare. Branschen lever
under devisen ”sälja bör man annars dör man”.
De senaste åren har explosiva mängder pengar börjat
strömma in; enligt en rundringning jag har gjort kommer mer än varannan euro placerad i fonder de facto in i
en fondbaserad eller -förvaltad försäkringslösning. Det
kallas ”sticky money, eftersom pengarna stannar kvar
cirka sju gånger längre jämfört med direkta fondplaceringar.
Det handlar om spar- och placeringsförsäkringar, och
därtill om så kallade kapitaliseringsavtal – försäkringar
som inte är försäkringar, eftersom ingen person är försäkrad. Under 2013 kom det in 5 miljarder euro i premier
till denna produktgrupp. Nyförsäljningen ökade 44 procent 2012-2013,
och har fördubblats på fem år!
Allt fler finländare väljer att ha sina
fonder, strukturerade produkter och
förmögenhetsförvaltning via en försäkringslösning (försäkringsbolag),
istället för en ”naken” modell utan
förssäkringsskal.
Nu talar vi inte om traditionella
liv-, hem-, bil- eller båtförsäkringar, utan om löpande sparande och engångsersättningar.
De har statusen som värdepapper men får försäkringsstatus hos beskattaren, då produkterna går via ett
försäkringsbolag. Trots vissa fördelar har produkterna en
otillförlitlig dubbelnatur.
ЮЮ
Pengar finns. Försäljningen har ökat eftersom det finns
mer pengar i omlopp: den finländska och globala aktiemarknaden har stigit med omkring 150 procent sedan februari 2009.
Ifall man vill omfördela sina innehav: öka, minska eller sprida risken på flera placeringsobjekt, måste en placerare betala rätt mycket skatt.
Via en spar- och placeringsförsäkring kan man omfördela helt skattefritt, vilket många säljare i branschen
gärna betonar.
För långsiktiga passiva placerare ger omfördelningen dock inget konkret mervärde. Den generella momsen
(24 %) på kapitalförvaltning gäller nämligen inte en försäkring. Samtidigt har prisnivån på dessa försäkringslösningar sjunkit, i synnerhet för kunder som köper allt från
samma ”finansvaruhus” (Nordea, OP-Pohjola och Handelsbanken): både försäkringsskalet och de underliggande fonderna och/eller förvaltningen.
Då kanske rådgivaren (läs säljaren) låter dig förstå
28
FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
att du får försäkringen ”på köpet”. Det är självklart en
santning med modifikation. ”Man tjänar in på gungorna (fonderna/förvaltningen) vad man förlorat på karusellen (försäkringen)”. Ett annat försäljningsargument
är att barn och barnbarn skattefritt kan erhålla upp till
35 000 euro per person vid dödsfall. Dessutom kan den
som har placerat 100 000 euro ta ut 100 000 euro skattefritt även om försäkringens värde stigit till 200 000 euro.
Förlust är förlust. Nu till försäkringsbrevets baksida, alltså nackdelarna: många försäljare talar inte klart och tydligt om för kunden att man de facto måste sälja bort sina
värdepapper för att komma in i försäkringen.
Vanligtvis sägs att nuvarande placeringar ”förs över”
eller ”lyfts in” i försäkringen. Sanningen är att du alltid måste sälja, vilket ofta
medför skatteföljder, åtminstone i nuläget då börsen klättrat. Då skatten är
30-32 procent av vinsten kan betydande summor direkt spolas ned i ett
(skatte)hål.
Dessutom: om du inte lyckas få
en värdestegring på till exempel din
fondförsäkring (allmän försäkringsprodukt, nyförsäljning på 2,5 miljarder
euro 2013) låter beskattaren dig inte balansera förlusten
mot vinster på direkta värdepapper.
Detsamma gäller omvänt: även om du gör vinst med
en (fond)försäkring, kan du inte balansera mot förluster på värdepapper. Det går inte heller att balansera upp
skattemässigt ifall du har två försäkringar, där den ena
gett vinst och den andra utvecklats negativt.
Tidpunkt avgör nöjdhet. Kunder som köpte sina försäkringar under 2002-2003 eller 2009-2011, då börskurserna var låga, kan självklart vara nöjda.
Jag opponerar mig dock mot det som sker idag, 20132014. Man kan ju inte ta för givet att börsuppgångarna
fortsätter.
En slutlig avigsida hos försäkringsbrevet är de löpande försäkringsavgifterna: i normala fall runt 0,5 – 1 procent per år, som tillfaller försäkringsbolaget. Tillkommer
även avgifter för underliggande fonder/förvaltning samt
transaktionsavgifter vid aktiv förvaltning.
När är då denna lösning att rekommendera, då börskurserna i nuläget är ganska högt värderade? Ifall du är
60-80 år, har barn och/eller barnbarn, inte har akut behov av att spendera pengarna, och om pengarna kommer från en källa som gör att du inte behöver betala alltför mycket skatt. 
Johan Hultkrantz
är placeringsmäklare
i Helsingfors.
”Många
försäljare
talar inte
klart och
tydligt om för
kunden att
man de facto
måste sälja
bort sina
värdepapper
för att komma in i försäkringen.”
Skicka dina kommentarer
till adressen: [email protected]
Finland – Nordens svarta får
Henry Clay Ericsson
Sänkt kreditbetyg
för ”bananrepubliken” Finland. Detta inte oväntade beslut av Standard & Poor’s
i oktober utlöste en massiv debatt på Forums affärsnätverk på Linkedin, och myntade begreppet ”Nordens svarta får”. I 43
inlägg enades man om att effekten är mera
psykologisk än finansiell, då landets räntesats inte stigit nämnvärt. Några utredningar
av Anders Borg behövs inte. Men vad skulle just du göra, om du var statsminister i tre månader? Här kommer 10
snärtiga åtgärdsförslag från våra
debattörer.
AFFÄRSNÄTVERKET
6. Gör det attraktivare att anställa och lättare
att korrigera felrekryteringar, och ge arbetslösa en chans att ta emot halvtidsjobb utan att
mista hela sin ersättning. Upplös fonden med
arbetslöshetsförsäkringar, använd pengarna
till stimulans nu när de behövs. Ge på tyskt
efterkrigsmanér skattefrihet för extrainkomster utöver den normala arbetsveckan.
9. Utveckla tjänstesektorn enligt svensk modell, skapa starka varumärken. Backa upp
musikexporten, både opera och populärmusik. Minska på trygghetssamhället, skapa
ett kreativt samhälle.
10. Satsa på modern infrastruktur,
med höghastighetståg och superbredband över hela landet.
Delta i utbyggnaden av naturresurserna kring Nordpolen.
Gå med i stora tekniska samarbetsprojekt, enligt den
lyckade Airbus-modellen.
Kommunikation är nyckeln
till framsteg. Vår kommissionär Katainen bör öronmärka en del av sina 300 miljarder nypressade ECB-sedlar
till dylikt.
Åtgärderna ovan verkar passa
väl i vår nuvarande regerings åsiktsvärld. Nu behövs tuffa beslut. Det
hjälper inte att trixa med barnbidrag eller att ”kratta i manegen” som Urpilainen. I
annat fall kan folket börja sukta efter upplysta
despoter, som på 1930-talet.
FLICKR/ ICARDO RVACAPINTA
1. Skapa en kriskänsla,
som tvingar folk att gräva fram sin sisu och kavla upp ärmarna. Våga ta
tuffa beslut. Värva president Niinistö, be honom
hålla ett begripligt TVtal till folket, med sedelbuntar på bordet i bästa
Reagan-stil.
2. Premiera protestantisk
flit, slit och sparsamhet. Be
folket frivilligt begränsa sina
onödiga, bensinslukande årliga
resor till Alperna och Södern. Hjälper
inte det, så belägg dem med lyxskatt.
3. Uppmana företag att sluta med utdelning
av överstora bonusar och dividender, skärp
kontrollen av överföringar till skatteparadis.
4. Minska på överutbildningen av akademiker. Återinför terminsavgifter för högre utbildning. Dessa kan återbetalas då studenten
nått en viss inkomst, enligt engelsk modell.
Gör studiestödet behovsprövat.
5. Inför ett lärlingssystem av tysk modell för
att skapa instegsjobb för skoltrötta ungdomar. Stimulera småföretagande och hantverk
av estnisk modell, fnys inte åt sockstickande.
len för utvecklande av stadsbyggande och energiproduktion.
Låna in den svenska modellen för kundstyrning inom utbildning och vård, med privatiseringar där sådana behövs. Stoppa onödiga och korrumperade utnämningar inom
stat och kommun.
7. Dra landets fackföreningar till bordet. De
har blivit en barlast för samhället. Förmå dem
att se vidare än till sina medlemmars hävdvunna rättigheter.
Få facket positivt inställt till branschens
arbetslösa, snuttarbetare och småföretagare. Spräck särintressena. Ett blad ur Maggie Thatchers spelbok kunde komma väl till
pass här.
8. Downsiza byråkratin, begränsa miljö- och
kulturnissarnas makt att sätta käppar i hju-
Slutsats. Den som genomför programmet
ovan på tre månader, utnämns av Forums
Linkedingrupp till den effektivaste statsministern i Finlands historia. Då blir det drag
under galoscherna. Just do it, på stub(b)inen!
P.S. Ett tips åt regeringen: en fullständig rapport med åtgärdsförslag kan beställas för 700
000 euro från www.forummag.fi 
Sammanställt i november 2014.
FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
29 På jakt efter jackpot i Asien
En finländsk lilliput med attityd
gör väsen av sig i Asien. Jolla, Jolla!
Björn Ådahl text & bild
Kina är i nyckelposition då smarttelefonbolaget Jolla vill erövra världen med sitt
operativsystem.
Det tar inte många minuter för Jollas styrelseordförande Antti Saarnio att visa sina
gäster bolagets kontor i Hongkong. Tillsammans med sex kolleger delar Saarnio på två
kala rum med en behaglig vy över subtropiskt
gröna sluttningar.
Det anspråkslösa kontoret bildar en skarp
kontrast till Jollas ambitiösa planer. Målet är
att göra bolagets unika operativsystem Sailfish världsledande.
Kontoret öppnades på hösten år 2012, det
vill säga ett år efter att Jolla grundades i Finland. Saarnio berättar att det enda från början var klart att Jolla bör vara aktivt i Kina, för
att bädda för genombrott.
”Nästan alla tänkbara strategiska samarbetspartner finns i Kina. Det måste vara frågan om bolag med väldiga resurser och en insikt i att den här branschen står inför revolutionerande omvälvningar”, konstaterar han.
ЮЮ
Kineserna springer. Saarnio beklagar att
det för Jollas del bara är att glömma Europa, kontinenten saknar helt potentiella partner. I USA skulle det däremot vara möjligt att
hitta en, men Saarnio anser att de amerikanska kandidaterna inte är jämförbara med de
kinesiska.
”För att åskådliggöra skillnaderna mellan dagens Kina och USA brukar jag säga att
Amazon promenerar medan Alibaba springer. I det fallet är rollerna verkligen ombytta.”
Saarnio hänvisar till e-handelsbolaget
Alibaba som grundades av engelskläraren
Jack Ma år 1999 då Kinas IT-sektor inte ännu
hade trampat ur barnskorna. Bara 14 år senare skötte Alibaba transaktioner som var värda mer än Amazons och eBays sammanlagt.
Saarnio påminner om att det också finns
andra kinesiska internetbolag som är okända
i väst men som har vuxit närmast ofattbart
snabbt. Som exempel nämner han webbportalen Tencent samt Baidu som driver bland
annat en söktjänst med samma namn.
”Dessutom finns det imponerande nya
smarttelefontillverkare så som Xiaomi, men
deras betydelse minskar i framtiden.”
30 FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
SKROT. Bråte väntar på köpare på spökstaden Pyramidens hamnkaj. I bakgrunden Nordenskjöldglaciären som vår guide har sett dra sig tillbaka 150 meter på 30 år. Klimatbalansen är hårfin.
FRAMTIDSTRO. Jakten på den oumbärliga appen och amuletten sysselsätter tusentals startups.
Smarttelefonerna utvecklas till en kombination av nöjescentraler och shoppingcentrum, och då är det strunt samma vem som
tillverkar skalet. De som producerar eftertraktad programvara och de bästa operativsystemen tar över och utgår som segrare, förutspår Saarnio.
Finland vände ryggen. Saarnios främsta uppgift är att söka finansiering. Två år efter att
han satte igång har 30 miljoner euro investerats i Jolla.
”Ett så här litet bolag borde inte kunna få
ihop så mycket pengar, i synnerhet då inte en
enda stor institution deltar. Det visar att fi-
AKTUELLT I FÖRENINGARNA
nansiärer utanför Finland tror på att Jolla har
en ljus framtid. Mindre än tio procent av investeringarna härstammar från Finland”, berättar han.
Med undantag för Utvecklingscentret för
teknologi och innovationer, Tekes, har få finländska organisationer och bolag varit villiga
att satsa på Jolla. Speciellt besviken är Saarnio på att inte ett enda pensionsbolag har investerat.
Saarnio misstänker att Nokias öde har lett
till att man i Finland ställer sig skeptiskt till
hela IT-branschen. Dessutom kan en del finansiärer ha avskräckts av all den publicitet
som Jolla fick i Finland redan i början.
Djungelns lag. Utan sitt omfattande och internationella kontaktnät av finansiärer hade
Saarnio inte kommit någonvart.
Han byggde upp nätverket medan han
drev sitt egna konsultbolag, East Partners,
som var inriktat på Ryssland och ett antal andra östeuropeiska länder.
Han var också med om att grunda konsultbolaget August Associates i
Helsingfors år 2001.
Saarnio berättar att han har lärt sig att det
är ännu svårare att fungera i Kina än i Östeuropa. Det gäller att hela tiden beakta att Kina
inte är ett rättssamhälle, och att det ofta är
djungelns lag som gäller.
”Till en början förstod jag inte heller i
hur hög grad kineserna anser att Kina tillhör dem själva. Nu vet jag att utlänningar för
dem bara är ett redskap som kan hjälpa dem
och sitt land att gå framåt. Om man accepterar det faktumet kan man klara sig utmärkt”,
konstaterar han.
I det autonoma finanscentrumet Hongkong är det däremot lätt att verka. Där har
Saarnio också hittat finansiärer, bland dem
det börsnoterade bolaget China Fortune
Holdings som köpte Jollas aktier för en miljon euro kort efter att Jolla öppnade sitt kontor i den förra brittiska kolonin.
”Jag kände till att China Fortune Holdings
ordförande Steve Lau hade skaffat sig rätten
att distribuera Nokias mobiltelefoner i Kina
redan år 1993 då Nokia ännu var okänt i Asien. Det var glädjande att Lau genast blev intresserad också av Jolla”, berättar Saarnio.
För mycket Google. Saarnio räknar med att
Jollas operativsystem Sailfish kan framstå
som något av en räddande ängel i Kina. Han
säger att de kinesiska operatörerna har byggt
upp sin verksamhet på kvicksand i och med
att de använder tiotals olika varianter av Android med öppen källkod.
Det är Google som förser operatörerna med källkoden, så Google kan när som
helst börja begränsa systemens användbarhet. Saarnio kan inte tänka sig att ett land som
Kina i längden kan tillåta att ett amerikanskt
bolag dominerar en sektor som spelar en allt
mer central roll i samhället.
Kinesiska bolag försöker själva utveckla
nya operativsystem, men Saarnio är säker på
att de inte lyckas förrän det är för sent.
Han påpekar att ett system som Sailfish består av tjugo miljoner rader av kod, så
det tar åratal att få till stånd en färdig produkt även om ett forskningsteam förses med
oändliga resurser.
”Kineserna blir helt enkelt snart tvungna
att införa ett enhetligt operativsystem som
inte kan kontrolleras av Google. Jag tror att
de kommer fram till att Sailfish är det bästa
och nästan det enda alternativet”, säger han.
Saarnio tillägger att Indien är i en motsvarande situation som Kina. Också där marknadsför han aktivt Jolla och Sailfish.
Tvivelaktiga beslut. Sailfish baserar sig på
operativsystemet MeeGo som länge utvecklades av Nokia och Intel. En av fördelarna
med Sailfish är att systemet också fungerar
med Android appar.
Nokias förra verkställande direktör Stephen Elop lät avveckla MeeGo-projektet
innan det slutfördes. Flertalet av dem som
nu arbetar för Jolla jobbade tidigare för Nokia, och besitter en mångårig erfarenhet av
att utveckla MeeGo.
Saarnio berättar att han har hört otaliga experter inom branschen säga att de inte
förstår varför Elop avslutade projektet. Ingen har ansett att det var ett klokt beslut. Själv
misstänker han att det handlade om renodlad
industripolitik.
”Som finländare måste jag säga det går
kalla kårar längs ryggen när jag tänker på
följderna av de beslut som fattades av Nokias
ledning år 2011. Om Nokia i stället för Windows nu hade ett operativsystem à la Sailfish
eller MeeGo skulle bolaget vara i en förträfflig situation. Det är sorgligt men sant”, säger
Saarnio. 
Tekniska Föreningen
Driftingenjörsförbundet
i Finland
i Finland
Banvaktsgatan 2 A,
Banvaktsgatan 2 A,
00520 Helsingfors
00520 Helsingfors
tfn: 040 585 25865,
tfn: 040-585 0972,
e-post: [email protected]
e-post: [email protected]
28.11 DIFF Österbottens traditionella julfest
28.11 Chalmersspex ”Herakles” i Åbo
29.11 & 30.11 Chalmersspex ”Herakles” i Helsingfors
29.11 Teater: Folkets Dagblad, Vasa
2.12 TFiF Valmöte, Helsingfors
2.12 DIFF Valmöte, Helsingfors
2.12 Hjärnträning för att orka bättre på jobbet, Helsingfors
4.12 Svenska företag rekryterar ingenjörer i Åbo
13.12 TFiF-Åboavdelningens jullunchträff, Pargas
16.12 DIFF Åboavdelningens valmöte
20.12 TFiF:s och DIFF:s traditionella jullunch, Helsingfors
30.12 Mamma Mia på Svenska teatern i Helsingfors
10.1 Teaterresa från Åbo: Mamma Mia
27.1 Mobilapparater och webbmedia – wokshop
28.1 Jobbsökning i sociala media
30.1 – 1.2 Skidresa till Vuokatti
10.2 Besök till Westenergy, Vasa
Se även www.tfif.fi eller www.diff.fi.
Ekonomföreningen Niord r.f.
Banvaktsgatan 2, 00520 Helsingfors
Cati Lilja, 0201 299 275
Läs om programmen i Niordbladet och på www.niord.fi.
3.12 Bokslutsdag i Vasa
3.12 Boktips på Akademen
10.12 Teater: Kredit
15.12 MM:s julkonserter i Tempelplatsens kyrka
17.12 MM:s julkonsert i Mejlans kyrka
17.12 Musikal: Mamma Mia!
18.12 Bokslutsdag i Helsingfors
Ekonomiekandidatföreningen r.f.
Kontaktperson: Anders Nordlund, 040-1949 492
e-post: [email protected]
Baraviföreningen rf
Kontaktperson: Torvald Lindberg,
tfn: 045-10 15 414,
e-post: torvald.lindberg@kolumbus fi
FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
31 Ljus, ljus, säljande ljus!
FLICKR / YUYA SEKIGUCHI
VETENSKAP
HELHETSSYN. Det har funnits en hypotes om att människors kroppsvärme står för en betydande andel av uppvärmningen under kalla perioder. Sofia
Stenssons studie visar dock att belysning ger spillvärme på motsvarande 30 watt per kvadratmeter medan kunder och personal står för endast 5–10 watt.
Johan Svenlin text
Vi närmar oss årets stora köphögtid och
flockas som nattfjärilar till det kommersiella
ljuset. Affärsinnehavarna känner till vårt behov av ljus och brassar på med lumen för att
bräcka grannen.
Det finns en inofficiell sanning inom handeln som säger att ju starkare belysta skyltdockor, desto större dagskassa. Bland annat
har en känd internationell möbel- och heminredningskedja gjort undersökningar med
två parallella gångar som kantas av samma
varor, men är upplysta på olika sätt. Inte helt
oväntat kan de styra sin kundström dit de vill
genom att belysa utvalda varor.
”För hyresgästerna som driver butikerna
är elkostnaderna förhållandevis små jämfört med deras övriga kostnader. Belysningen är viktig för kommersen och därför sparar
de inte på lampor”, säger Sofia Stensson som
disputerade tidigare i höst på Chalmers tekniska högskola med avhandlingen Energy Efficiency in Shopping Malls.
ЮЮ
Dold potential. Enligt Stenssons undersökning går hälften av elförbrukningen i köpcentra till belysning.
Med några enkla ändringar i belysning
och kylsystem kan man minska energianvändningen med 37 procent. Själv är Stensson inte speciellt förvånad över de slående
resultaten.
”Nej, hypotesen var att det går att minska energiförbrukningen så jag blev inte så
32 FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
överraskad. I ventilationssystemen finns
också mycket att spara genom driftsoptimering, det vill säga att man inte värmer och
kyler samtidigt. En värmeåtervinning från
exempelvis livsmedelsavdelningarnas
kylmaskiner skulle också bidra till en högre
energieffektivitet.”
Tekniken finns för att minska elförbrukningen och fortsättningsvis ha bra belysning
och behaglig temperatur.
Stensson har medverkat i ett annat
projekt där en butik bytte ut sina lysrör mot
halogen- och LED-lampor och minskade
elförbrukningen från 30 watt per kvadratmeter till 16 watt.
”Vi mätte ljusmiljön och lyckades få bra
värden med halva elförbrukningen. Det krävs
visserligen att man känner till hur olika lampor fungerar och att man planerar ljussättningen noggrant.”
Kapprustning. Stensson nämner ett annat exempel från ett köpcenter i Norge, där fastighetsägaren och hyresgästerna kommit överens om ett maxtak för belysning.
”När jag besökte gallerian märkte jag inte
ens att de använde svagare belysning. Den
säljande ljuseffekt man försöker uppnå suddas ofta ut när butiksgrannar försöker överträffa varandra med belysning.”
Handeln håller sakta på att inse sparmöjligheterna, men fastighetsägarna borde väl
länge ha intresserat sig för att kapa sina energikostnader?
”Ja, det är inte myndigheternas krav som
gör att energieffektiviteten sakta ökar. Det är
en brist att hyresgästernas energiförbrukning är undantagen från reglerna och att de
inte omfattar den totala energianvändningen i fastigheten”, säger Stensson.
Låg ribba. Kraven på energieffektivitet är så
låga att alla i praktiken klarar dem.
“I stället är det medvetenheten om energikostnaderna och om miljön som gör att
fastighetsägare installerar nya teknisk lösningar och underhåller sina köpcentra bättre. Gröna fastighetsavtal blir också vanligare.”
Enligt en marknadsanalys kommer 1 800
nya köpcenter att resas i världen under de
kommande tre åren. Många kommer att ha
stora glasfasader som kräver kylsystem på
sommaren och kraftig uppvärmning på vintern.
Vad kan då en enskild konsument bidra
med för att få köpcentrumen att minska energislöseriet?
”Jag tror att det bästa sättet är att fråga
efter energieffektiva produkter av sin handlare”, säger Stensson.
Det är svårt för en konsument att veta om
byggnaden är energieffektiv. Många köpcentrum nås med kollektivtrafik och man får
visserligen en samordningseffekt om man
tar bil till ett ställe och gör alla sina inköp där.
”Det energieffektivaste köpcentret är det
som inte finns”, säger Stensson. 
FLICKR / ALEXEY KLJATOV
I KORTHET
ЇЇ RAKETCYKEL SLOG VÄRLDSREKORD
Francois Gissy susade nyligen fram i 333 km/h
på Circuit Paul Ricard utanför Marseille och
blev därmed den snabbaste cyklisten någonsin. Cykeln har fått namnet Kamikaze 5 och
drivs av en raketmotor som sitter på pakethållaren. Nu siktar fransmannen på att krossa
drömgränsen 400 km/h. Det snabbaste någon
trampat en cykel är 133 km/h.
ЇЇ ÄRLIGHET FARLIGT FÖR FORSKARE
Sex italienska seismologer friades i mitten av
november från sina dråpdomar. De dömdes i
oktober 2012 till sex års fängelse för att inte
tillräckligt tydligt ha varnat allmänheten för
den jordbävning som uppmätte 6,3 på Richterskalan och dödade 309 personer i L’Aquila
i april 2009. En lokal jordbävningssiare hade
varnat för ett stort skalv, men expertgruppen
avfärdade hans mätmetoder. En vecka innan
skalvet konstaterade forskarna på en presskonferens att de små skakningar som känts
i regionen inte ökar risken för ett stort skalv.
Forskare över hela världen har visat sitt stöd
för sina italienska kollegor och seismologer
bävar för en utveckling där de ställs inför rätta
om deras ärliga, välunderbyggda expertutlåtanden trots allt slår fel.
ЇЇ MER ÄN EN MAGKÄNSLA
Världens första miniatyrmage av mänsklig
bindväv har odlats fram av stamceller på ett
labb Cincinnati. Forskarna styrde pluripotenta
stamceller att utvecklas till magceller. Organoiden är ännu långt ifrån ett fullständigt magoch tarmsystem, men den bildar en autentisk
miljö för forskare som studerar hur sjukdomar
som cancer, diabetes och magsår uppstår och
hur den ökända bakterien helicobacter pylori
kan bekämpas. ”Människans mage är olik
andra djurs magar. Hittills har det inte funnits
något bra sätt att studera magåkommor hos
människor”, säger James M. Wells som ingår i
forskargruppen. JS
SLUMPEN. Det finns ingen naturlag som bestämmer skepnaden hos en snöflinga. Varje form är
individuell och unik.
Visshet om ovisshet
Torsten Fagerholm Text
ЮЮ På 1800-talet inbillade sig västvärlden att
universum är fullständigt förutbestämt (deterministiskt), att naturvetenskapens lagar
leder till hundraprocentig förutsägbarhet,
både framåt och bakåt i tiden. Man hade åtminstone 50 procent fel.
Kvantmekanikens fader, tysken Werner
Heisenberg var 25 år gammal då han 1927 beskrev osäkerhetsprincipen (’Ungenauigkeit’,
onoggrannhet, fritt översatt).
I en handvändning maldes den välordnade
newtonska världen med himlakroppar som
beter sig som schweiziska urverk till kvarkstoft. Teorier och experiment började i stället handla om sannolikheter, eller hantering
av osäkerhet.
Osäkerhetsprincipen handlar om naturens grundläggande restriktion: vi kan inte
bestämma en partikels läge och rörelsemängd samtidigt. Då vi rör oss på subatomär
nivå med elektroner och fotoner råder inneboende osäkerhet. Vi kan endast tala om vissa sannolikheter.
Slumpen skrämmer oss, strider mot vår
intuition. Rentav den gode Albert Einstein
protesterade till en början, och menade att
Heisenberg förbisåg någon sorts dold variabel: ”Gud spelar inte tärning”.
Spelare av värsta slag. De facto är ’gud’ en
inbiten hasardspelare. Universum överraskar oss. Subatomära partiklar beter sig oberäkneligt, ty i och med våg-partikeldualitet upphör fysikens klassiska lagbundenheter att gälla.
“Vi observerar inte själva naturen, utan
naturen som utsätts för vår frågemetod”, sade
Heisenberg.
Själva frågeställningen föregriper därmed svaret. Elektroner hoppar från plats till
plats. De förekommer magiskt och återkommer vid oförutsägbara tidpunkter och i överraskande lägen.
Heisenberg lade fingret på ett matematiskt dilemma: ju noggrannare vi försöker
mäta en partikels läge, desto mindre precist
kan vi avgöra partikelns rörelsemängd (vart
den är på väg), och vice versa.
Det bästa vi kan hoppas på är därför kvalificerade gissningar, det går inte att exakt förutsäga vad som komma skall.
”Vet du hur fort du körde?” frågade polisen. ”Nej”, svarade Heisenberg ”men jag vet
exakt var jag befinner mig!”
Orkar du leva med paradoxen? Det kvittar, vi
är tvungna att acceptera mysteriet. I själva
verket är moment 22 vår bästa vän.
Den paradoxala kvantmekaniken är en
grundbult i modern teknik och naturvetenskap: elektronik, datorer, kärnkraft, kemi och
biologi. Slumpen påverkar transistorer och
integrerade kretsar i din smarttelefon, din
bil, och styr i lysröret i garaget.
Det billigaste sättet att vinna ett Nobelpris
i fysik vore kanske att strunta i att bygga dyra
partikelacceleratorer i Genève, och istället
klura på följande kittlande tankenöt tillsammans med familjen: försök finna en totalteori som knyter samman Newtons universum
med kvantmekaniken. 
FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
33 Bokbiten
”Om det är förnuftet som formar människan, så är
det känslan som leder henne.”
Jean-Jacques Rousseau (1712–1778)
Omdömets svaga länk
Människan tänker sällan rationellt utan förlitar sig ofta på
magkänslan, ibland med allvarliga konsekvenser. Malin Lindelöws
senaste bok är en lärorik guide till hur du kan bli bättre på att
bedöma och dra slutsatser om dina medmänniskor.
PSYKOLOGI
Analytiskt och intuitivt tänkande, haloeffekten, medvetna och omedvetna
fördomar, självkänsla – det är några av
nyckelorden i Malin Lindelöws bok Vald
på en tiondels sekund med undertiteln
Eller varför du inte alltid ska lita på din
magkänsla.
Boken kunde beskrivas som en
handbok i tillämpad socialpsykologi. Den handlar nämligen om ”hur vi
människor tänker och inte tänker, hur
vi tolkar varandra, oss själva och hur vi
förstår eller missförstår situationer i
mer generell bemärkelse”. Just bristerna
i vårt tänkande innehar en central plats
i boken: hur subjektivitet och systematiska fel i våra förklaringsmodeller resulterar i – ibland fatala – missbedömningar och felbeslut.
Personbedömningar. Socialpsykologiska teorier och forskningsrön ligger naturligtvis som grund för boken, dock
utan att göra den teoretisk. Tack vare
många exempel ur det verkliga livet
får teorierna en belysande förankring
i konkreta situationer och handlingar. Eftersom författaren driver ett konsultföretag med inriktning bland annat
på rekrytering är anställningsintervjun
en återkommande situation i exemplen.
Detta vinklar visserligen bokens
målpublik mot yrkesgrupper där personbedömning står i fokus (bland annat
chefer och HR-specialister), men såsom
bakpärmstexten också upplyser, har den
något att ge till alla som är intresserade
av att förstå sig själva och andra bättre.
Att bedöma andra är ju något som vi alla
är tvungna till, i större eller mindre utsträckning, på daglig basis.
34 FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
engagera en djupare tankeverksamhet
och inte nöja oss med ett snabbt svar
som ytligt sett verkar rimligt.
Intuitivt eller analytiskt. Boken tar avstamp i en teori som hävdar att människan väsentligen har två olika tankesystem, eller tankeprocesser. Det första är automatiskt och snabbt. Intuitivt
kunde man säga. Det kräver lite energi
och knappt någon viljekontroll.
Det andra är förknippat med uppgifter som kräver uppmärksamhet och
mentala ansträngningar. Det är grundligt, reflekterande och analytiskt tänkande, som dock konsumerar både tid
och energi.
Poängen är, att fastän det första, automatiska systemet oftast leder oss ungefär rätt, kan det också leda oss horribelt fel när vi på grund av intellektuell lättja tillämpar det på fel situationer.
Genom att bli varse om dessa två olika sätt att tänka kan vi bli bättre på att
identifiera de situationer där vi måste
Många fallgropar. Det visar sig att möjligheterna till felsteg är många, och
merparten av boken tillägnas att undersöka fallgroparna och hur de kan undvikas. Det är både intressant och en aning
skrämmande läsning.
Hur vi människor till exempel börjar
tro att ett sakförhållande stämmer bara
för att det upprepas för oss flera gånger (den så kallade exponeringseffekten).
Hur vi har en benägenhet att dra snabba slutsatser som vi sedan försöker bekräfta. Eller hur vi ofta söker yttre orsaker till våra egna tillkortakommanden,
men attribuerar andras fel till deras personliga egenskaper.
För att inte tala om stereotypier och
fördomar som förvränger vår syn på
andra. Författaren höjer i synnerhet ett
ramaskri över den åldersdiskriminering som påvisats bland rekryteringsansvariga idag. En studie fann att gränsen går redan vid 45 års ålder. ”Med mer
än halva arbetslivet kvar har man redan
blivit ointressant. Vad är samhällskostnaderna för ett sådant förhållningssätt?” frågar sig författaren.
Lärorik och fascinerande. Vald på en tiondels sekund är den typen av bok som
man har skäl att återkomma till om och
om igen.
Lärdomarna är svåra, men boken ställer tankeväckande frågor som är
utmärkta hjälpmedel till en större insikt
om det egna tänkandet. 
Sebastian Köhler
”Problemet
verkar vara
att när det
finns ett svar
som ytligt
sett förefaller
rimligt och
som kommer
snabbt,
godtar de
flesta av oss
det och slutar
att tänka. ”
Ur Vald på en
tiondels
sekund av
Malin
Lindelöw
”... antingen
är du ett missförstått geni,
eller så är du
ett oförstått
geni ...”
Ur Den stora historien av
Fredrik Lång
”Pitäisi
jatkuvasti
jaksaa
kyseenalaistaa se
ajatusvirheemme, että
vain meidän
kulttuuri ja
totuus
olisivat
ainoita
oikeita ja
jotenkin
absoluuttisesti
parempia.”
Ur Madventures: Maailmanselitys av
Milonoff &
Rantala
→→ VALD PÅ EN TIONDELS SEKUND
→→ DEN STORA HISTORIEN
▪▪ Malin Lindelöw
▪▪ Natur & Kultur
▪▪ 235 s.
▪▪ Fredrik Lång
▪▪ Schildts & Söderströms
▪▪ 156 s.
→→ MADVENTURES: MAAILMANSELITYS
▪▪ Tuomas Milonoff & Riku Rantala
▪▪ Johnny Kniga
▪▪ 232 s.
Enastående klagosång
Ett ovanligt stilgrepp, en kverulantisk ton och en omisskännlig
ironi är kännetecken för Fredrik Långs nyaste. Anekdot, essä
och memoar blandas till en mångfacetterad och humoristisk
betraktelse.
PROSA
Fredrik Långs författarskap är inte bara långt
och levande, utan också mångsidigt. Därför
kommer det inte som någon större överraskning att hans nyaste bok, Den stora historien, inte påminner om något han har gett ut
på senare tider. Sedan slutet av 70-talet har
Lång skrivit romaner, noveller, aforismer och
essäer, samt idéhistoriska verk. Men det här
är något annat.
Det enda som är lätt vid beskrivningen av
denna bok är omslaget. Det är snyggt. I själva verket är det vrålsnyggt. Tufft. Årets bästa. Det som gömmer sig inuti är däremot svårare att summera.
För det första orsakar genren huvudbry.
Den stora historien är nämligen, namnet till
trots, ingen roman. Ett slags personlig betraktelse, reflektion, får man väl lov att luddigt definiera denna prosatext som. En blandning anekdot, essä och memoar. En kommentar till det egna författarskapet och livet. En
intervju som löper amok.
För det andra är omfånget visserligen
ringa till sidantalet, men inte till innehållet.
Boken är en bläckfisk med tentakler åt alla
håll: filosofi, historia, litteratur, konst ... Allt
hållet ihop av självbiografiskt stoff som börjar på filmarkivet i Åbo på 70-talet. Synbarligen är det fiktionsfritt, men med författare
kan man ju aldrig veta.
Hur som helst är sanningshalten i de självbiografiska utsagorna av ringa betydelse. Orsakerna till att läsa denna bok ligger i stilen,
resonemangen, och stämningarna av situationer, platser och tider som den förmedlar.
Stilen ger till en början ett tungt intryck
för boken är väsentligen en enda lång monolog med långa meningar utan vanlig interpunktion. Men den långska prosan är smidig
och flytande, och snart förvandlas den rul�lande satsbyggnaden till ett prov på författarens avundsvärda bemästrande av språket.
Fastän den som för ordet i boken ofta
gnäller över det ena och det andra, bland annat cirkusen kring Finlandiapriset, är den
stadiga klagosången allt annat än tråkig.
I själva verket får kritiken till stånd en
humoristisk effekt för den är ofta befogad
och har en ironisk udd. Självironin är många
gånger påtaglig: ”jag brukar kalla min hjärna
Antarktis, ... ibland kalvar den av sig, en eller
annan tanke ger sig på drift ut i världen, för
att inte åstadkomma annat än kyla, tystnad
och förstämning”.
Tonen hos den som för ordet är det som
snarast för tankarna till vissa av författarens
tidigare verk, till exempel Den finska mannens sorg (1996).
För övrigt bryter författaren ny mark med
Den stora historien. Boken är helt enkelt enastående: komisk, avspänd, intellektuell och
anslående på ett fräckt sätt. 
Sebastian Köhler
de inte angriper ämnena med någon tjänstemannaaktig allvarsamhet; ”tavoittelemme hyvän kapakkakeskustelun innostusta ja
rentoutta”.
Det här lyckas författarna också med. Dels
tack vare ett för dem kännetecknande språk
fyllt av slang och uppfinningsrika ordvändningar – ”vain tsaikedeelisemmaksi me-
nee”. Dels tack vare en uppläggning med
betoning på dialog.
Till stora delar är boken nämligen skriven
i samtalsform. Varje tema introduceras genom en dialog mellan Riku och Tunna. Därefter ansluter sig en finsk expert i ämnet
och vidgar perspektivet. Det är ett välfungerande och fräscht grepp i en faktabok.
Varje kapitel innehåller också några mer
sedvanliga faktabaserade artiklar, samt ”alternativa världsförklaringar”, det vill säga
olika skapelsemyter. Överlag manifesterar boken en av grundtankarna bakom hela
Madventures-projektet: att fungera som
en bro mellan vår egen och andra kulturers
verkligheter.
Världen är en polyfon plats: vår kultur och
vår sanning är inte de enda rätta. E
Sebastian Köhler
Käck kunskapsresa
FAKTA
I Maailmanselitys: Seikkailijan käsikirja
kaikkeen ger sig Madventures-duon Tuomas ”Tunna” Milonoff och Riku Rantala i
kast med livets stora frågor, såsom: varifrån
kommer vi, vad är sanning, varför finns det
lidande och vart är vi på väg?
Tio övergripande teman, från universum
till konst och ondska, från religion till ekonomi och människan själv, diskuteras i en
förbehållslös anda.
Frågeställningarna må vara filosofiska,
men greppet är käckt, originellt och handfast.
I förordet skriver författarna att boken
visserligen har en högfärdig titel, men att
FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
35 →→ NOA RESTAURANT
what’s
cooking
▪▪ Ranna tee 3
▪▪ www.noaresto.ee
→→ SWISSOTEL TALLINN
▪▪ Tornimäe 3
▪▪ www.swissotel.com
→→ KESKTURG
▪▪ Keldrimäe
▪▪ Tallinn
→→ KOLM SIBULAT
▪▪ Telliskivi 2
▪▪ kolmsibulat.eu
MÄKTIG UTSIKT. Swissotel Tallinn erbjuder en storslagen utsikt över staden.
Estland har
funnit formen
Kenneth Nars Text
I Finland har vi en gammal vana att hålla ett öga på vad som sker i
Sverige. På 1990-talet talade man i Helsingfors med stolthet om våra
första ”Stockholmskrogar” (bland annat Maxill), och suktade efter
minsta lilla trendvind från väst. Idag står vi på stadigare gastronomisk
grund än någonsin; våra krögare och kockar plockar intryck från när
och fjärran. Samtidigt uppskattar vi både traditionella restauranger
och modernare tolkningarna av vår egen gastronomi och våra unika
råvaror på ett helt nytt sätt.
En liknande, men betydligt snabbare utveckling kan vi se på andra
sidan Finska viken i Estland. Då restaurangutbudet i Tallinn för 20 år
sedan var närmast symboliskt, har landets restaurangbransch genomgått både växtvärk och pubertet för att idag ha såväl en egen identitet
som mångfald. Bland det bästa man idag finner på Tallinns matscen är
de olika tolkningarna av den lokala gastronomin, gjorda främst på estniska råvaror.
ЮЮ
Detroniserad etta. I oktober publicerades den estniska 50 Best Restaurants-listan. Estlands bästa restaurang sedan 2010, Alexander, belägen i det lyxiga herrgårdshotellet Pädaste på ön Muhu i västra Estland,
36 FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
LOKALT. Stekt älghjärta inleder middagen på Noa.
förlorade i år tävlingen med en hårsmån. Den nya ettan på listan ligger nära Tallinns olympiska hamn Pirita och heter Noa. Det imponerande nybygget öppnade för bara ett halvår sedan och ligger som en
ÖPPET. Noas öppna kök är fullt av fina detaljer.
LÄCKERT. Nudelsoppa med sidfläsk och ägg på Kolm Sibulat.
strandvilla från en James Bond-film, med bölNågra kvarter från det bekväma Swissotel
→→ TOP 10 RESTAURANGERNA I ESTLAND
jande linjer av en Aaltovas, med utsikt mot Talmöter man det verkliga Estland på salutorget
▪▪ 1. NOA Peakoka Saal
linns gamla stad.
Keskturg.
Noa består av två delar: den bistroaktiga Noa ▪▪ 2. Alexander (Muhu)
Här säljer äldre damer sina inlagda kryddgurkor, saltade svampar och rotfrukter, som
Restaurant, som också är öppen lunchtid, och ▪▪ 3. Horisont
tidigare. Har man bil med sig lönar det sig att
den mer intima kvällsrestaurangen Peakoka Saal, ▪▪ 4. Tchaikovsky
bunkra fina grönsaker och honung, som säljs i
där erfarna Tallinnkocken Tönis Siigur basar i sitt ▪▪ 5. Pohjaka
▪▪ 6. Ö
allt från små glasburkar till hela plasthinkar. En
öppna kök.
äkta bit av Tallinn man inte ska missa.
Maten följer den nya nordiska stilen med kla- ▪▪ 7. OKO
ra förebilder i Köpenhamn, och som bäst har ut- ▪▪ 8. Moon
budet både finess och starka lokala smaker. Minst ▪▪ 9. Ribe
Ryskinspirerat. En annan duktig kock med
lika mycket imponerar interiören och detaljerna i ▪▪ 10. Leib Resto & Aed
rötter i Tallinn är Roman Zastserinski.
Noa, med väl valda trämöbler, keramik och unika
Hans ryskinspirerade restaurang Moon
handsmidda knivar. Sommartid är Noas eleganta
nere vid hamnen i Kalamaja hör till stadens
uteservering öppen, men klart är att restaurangen är värd en kort taxi- trevligaste, men stor framgång har också hans andra restaurang Kolm
resa från Tallinns centrum under vilken årstid som helst.
Sibulat nått.
I den ljust inredda bistron serveras japanska
Goda utsikter. Om man föredrar att spana ut över Tallinnbukten från nudlar och risrätter, men också kimchi, wienerschnitzel och köttcarpaccio.
ett fågelperspektiv väljer man att bo på Swissotel i affärsdistriktet.
Det kan låta spretigt, men på ryskt vis har man
Med ett weekenderbjudande bokat på Internet är det ett kap att för
120 euro få dubbelrum, en furstlig frukostbuffé och tillgång till både lyckats skapa en fungerande meny med något för alla smaker, med en fräsch mogym och spa med flera bastur och simbassäng.
Högst upp i hotellet, på 117 meters höjd, ligger Restaurant Horisont, dern stil typisk för den yngre estniska
som ligger trea på årets estniska 50 Best-lista. Menyn utgör plock från kockgenerationen. 
de europeiska köken med några asiatiska gästspel. Om middag inte är
Kenneth Nars skriver om trender
aktuellt får man inte missa en drink i baren med storslagen utsikt över
i restaurangvärlden och ger tips
stad och hav. Cigarrentusiasterna kan glädja sig över ett eget rökrum om kulinariska upplevelser
med läderfåtöljer och en välförsedd walk-in-humidor.
nära och fjärran.
FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
37 PRYLAR
Fågelperspektiv i HD
LITEN HYBRID MED PREMIUMPRIS. Lexus CT 200h är en småtrevlig bil utan verklig wow-faktor.
→→ FORUM FLYGER I LUFTEN
▪▪ Drönare: DJI Phantom 2, samt Gimbal-cardansk upphängning, cirka 800-900
euro.
▪▪ Kamera: GoPro Hero 4, pris 479 euro.
▪▪ Tillbehör: FPV-paket med 600 mW och
5,8 GhZ sändare; skärm Vonista 7” Black
Pearl RC801, iOSD mini flight data recorder (realtidsdata: höjd, avstånd, hastighet), totalt 540 euro från firstpersonview.
uk.com.
▪▪ Se video:
http://youtu.be/Jf1I84Jpr7Y
2 000 EURO. Ungefär så mycket kostar det att ta till skyarna med en fullt fotoutrustad drönare.
Alla människor har väl någon gång
drömt om att kunna flyga. Nu är
det billigare än någonsin.
Torsten Fagerholm text och bild
Mild oktoberkväll i Helsingfors. Som skapt
för luftfotografering ur hittills otänkbara vinklar och perspektiv! Utrustad med en
HD-kamera dokumenterar Forum aftonrodnaden vid havet, i HD: 1080p (60 fps).
Drönaren surrar som en bisvärm, och seglar smidigt upp i luften. Med extra utrustning
(kamera samt FPV-paket) får användaren en
realtidsvy från drönarens perspektiv. Det ger
en helt annan synvinkel, en känsla av total
frihet. Sakta i backarna, Ikaros – kom ihåg
ansvaret!
Amatör. Många av våra läsare kanske har sett
drönarvideor på webben, som ökat i takt med
att obemannade luftfarkoster blivit tillgängliga för normala plånböcker. Detta motsvarar inte vanliga radiostyrda helikoptrar eller
flygplan. Amatörflygning förknippas med reella risker.
Bruket av drönare är i princip oreglerat i
Finland. Trafiksäkerhetsverket Trafi grunnar
38 FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
på ett regelverk, möjligen med certifikatkrav.
Förmodligen förbjuds flygande i tätbygd,
samt nattetid.
Det finns dock inofficiella anvisningar från Finlands flygförbund. Allmänheten kanske inte känner till rekommendationerna, och vissa entusiaster tycks ignorera dem: piloten måste hela tiden kunna
se drönaren, med maximalt avstånd på 500
meter, och för att undvika krockar med annan flygtrafik regleras flyghöjden till 150 meter. Drönarna får inte flyga över utomhusfestivaler, eller folksamlingar i övrigt.
Rekommendationerna gäller både kommersiella drönare och farkoster utrustade med kamera (de räknas till professionellt
bruk). Hobby- eller leksaksflygare, som klassas som modellflygplan, gör klokt i att följa
samma rättesnöre.
Den heta potatisen är integritetsskydd:
människors rätt att inte bli filmade eller
fotade mot sin vilja (tänk Google Street View).
Det är givetvis förbjudet att filma gårdar och
lägenheter med en drönare. Tänk inte ens på
att spionera på grannen.
Fri som en fågel. Här slutar moralpredikan.
Vad kan man åstadkomma med en cirka två
tusen euros drönarset: rent nöje, eller också nytta?
Att hyra en människobemannad helikopter i några timmar kostar tusentals euro. Med
en drönare kan du själv fotografera, kartlägga och varför inte också nyhetsrapportera.
Myndigheter kan syssla med sin övervakning, och utföra räddningsoperationer till
lands och till havs. Elbolag kan göra snabbfelsökning vid avbrott.
Hårda paket? Forums drönare hålls i luften
i 25 minuter, men flygtiden begränsas några
minuter av vikten från den extra utrustningen vid testet. Vi märker snabbt att det lönar
sig att hålla flygbok. Ett GPS-baserat styrsystem håller farkosten på den inställda höjden. Om drönaren tappar radiosignalen, eller
om batteriet sinar, kör den tillbaka till startpunkten och landar automatiskt. Med en mobilapp (och Vision + paket) kan man omdefiniera hempunkten, och styra drönaren rakt
till platsen där piloten står. Rekommenderas!
En civil drönare kan te sig som en dyr julklapp som inte lämpar sig naturligt för hela
familjen. Kanske för pappa, som vill leva
ut sin pojkdröm (eller medelålderskris) på
trygga marken. 
Gustaf Cederlund har jobbet med
ordens makt att ljuga, manipulera
och avslöja sanningen i drygt 30 år.
Ordens hemligheter, del II
När du läser detta har du troligen ett tangentbord framför dig. Titta på översta raden – där finns tecken som @, &, %. #, £,
$. De är inga nya påhitt. Gamla som gatan, ofta med en underfundig historia bakom.
Och själva tangentbordet – så djävla korkat att det borde förbjudas. Bokstäverna är placerade så att skrivandet
ska gå så långsamt som möjligt. Tidiga skrivmaskiner hakade armarna i varandra om man skrev fort. Därför möblerade man om bokstäverna så att skrivandet gick så långsamt som möjligt. Människan är ett vanedjur som ogillar förändringar. (Jag lärde mig alfabetet genom att traggla
bokstäverna på mammas skrivmaskin – efter ett råd från
min bror – hatar honom).
Konkurs. Från den latinska frasen ”concursus creditorium” med betydelsen fordringsägarnas upplopp.
Kredit. Latinets credo betyder ”jag tror”.
Konjunktur. Begreppet anger graden av sysselsättning
i näringslivet. Ordet konjunktur är latin och betyder sammanbindning eller förening. Begreppet började användas
då man trodde att himlakropparnas positioner bestämde
världens öde. Inför viktiga beslut rådfrågades astrologer
om stjärnorna stod i ett gynnsamt läge, med andra ord:
om stjärnorna intog den rätta konjunkturen.
Kommers. Handel, affärsverksamhet. Latinets comercium är uppbyggt av con, samman, och merx, handelsvara. Ordet merx återfinns även i Mercurius som var
handelns och köpmännens gud. Vad som ter sig lite märkligt är att Mercurius var ficktjuvarnas och stråtrövarnas
skyddspatron!
Karriär. Frasen ”i full karriär” hade från början betydelsen ”hästens häftigaste och snabbaste gångart, fyrsprång”.
SISTA
ORDET
SVAR: 1) KRIGSANSVARIGHETSPROCESSEN 2) AMER SPORTS
3) DESIGN FORUM FINLAND
BOSSE
Kompanjon. Från latinets con med betydelsen med och
pan som betyder bröd. Kompanjon är alltså ”den man delar sitt bröd med”.
Konfiskera. Ta i beslag, dra in till staten utan full ekonomisk ersättning. Ordet är känt i svenskan sedan 1538 och
kommer från latinets confiscare där con står för till, fiscus
för kassa och betyder alltså ”indra till fiscus”. Fiscus var
namnet på den romerska kejsarens egen kassa.
Netto och brutto. Latinets nitidus betyder ”skinande”
eller ”vacker”. Ordet blev i italienskan netto, vilket där betyder ren. Termen används i handeln om själva varan utan
förpackning. Svenskan lånade in ordet på 1600-talet, och
det har även gett oss adjektivet nätt med betydelsen ”liten” och ”smakfull”. Egentligen är det samma ord som
netto. Brutto kommer från latinets brutus, vilket betyder
”tung”, ”klumpig” eller ”dum”. I italienska används ordet
brutto i betydelsen ”rå” eller ”smutsig”. Detta känner vi
också igen i ordet brutal.
Option. Från latinets optio, betyder helt enkelt fritt val.
Ränta. Ursprungligen från latinets reddo som mycket
riktigt betyder”jag ger tillbaka”!
Senaten. Ordet senil kommer från latinets senilis som
betyder gubbaktig. Ett annat ord av samma stam är senatus, Senaten, de äldres råd som styrde i Rom innan Kejsartiden tog över.
Sparbössa. På medeltiden gjorde man sparbössor av
trädet buxbom. Buxbom heter på latin buxus, och en dosa
i detta material kallades buxis. Tyskarna lånade in ordet,
som fick stavningen ”Buchse”. Ordet kom att användas
både om sparbössa och om skjutvapen. Kanske berodde
det på att sparbössorna kunde ha formen av ett rör med
botten och lock och något påminna om ett vapen. S
Under klockan
1. Vad kallades processen som ägde rum
mellan den 15 november 1945 och den 21
februari 1946 i Ständerhuset?
2. Vilket börsnoterat företag hade sitt
huvudkontor i hörnet av Backasgatan
och Forsbyvägen innan det flyttade till
Vallgård 2014?
3. Vad hette affären på Skillnadsgatan
som var ett skyltfönster för finsk design,
men som stängde hösten 2014?
▶ Svaren till vänster om Bosse.
FORUM FÖR ekonomi och teknik nr 11 2014
39 Aviabulevarden
Knutpunkten för experter
Aviabulevardens kontorslokaler uppförs på samma
tomt som tågstationen Aviapolis längs ringbanan till
Helsingfors-Vanda flygplats. Lokalerna färdigställs på
våren 2016 och nu är det dags att skräddarsy kontoret
för dina behov.
Aviabulevarden har allt som ett internationellt företag förväntar sig. Läget gör det lätt för dig att resa i
Finland och utanför landets gränser. Det finns ett nästan obegränsat antal parkeringsplatser som betjänar
dig och dina kunder. Alldeles intill finns både hotell
och andra tjänster för företag och privatpersoner.
Finlands logistiska mittpunkt skapar goda förutsättningar för framgång!
Kontakta vårt fastighetsteam och berätta vad du önskar av dina kontorslokaler:
www.skanska.fi/aviabulevardi
• Eero Ojala 040 560 1243
• Michael Ekström 040 680 4500
AFFÄRSMAGASINET
Nr 11 2014
www.forummag.fi | 8,90 €
 ETANOLBOOMEN EBBAR UT
 BALTIC YACHTS FÖR DE VERKLIGT RIKA
 ASIATISK JACKPOT FÖR JOLLA
FORMEL FÖR
MASSABRUK
Camilla Wikström är kemisten som arbetat upp
sig till chef för Metsä Fibres massafabrik i Äänekoski.
D
ån
ET rm i
AD sfö ar
BL lem mm iF
LA ed dle TF
GU m me och
m
so till FF
I