Transcript Samklang_nr1 2013 - Svenska Arbetarsångarförbundet

EN SKRIFT FRÅN SVENSKA ARBETARSÅNGARFÖRBUNDET
Nummer 1 2013 • Årgång 55
Foto: Inga-Britt Rova
Foto: Inga-Britt Rova
Folkrörelserna sjöng
i Eric Ericsonhallen
Sid 11
Bengt Göranssons tal
i Eric Ericsonhallen
Sid 11
ABF i Göteborg
100 år Inspirationskurs
i Eskilstuna Litteraturtips
Sid 6
Sid 8-9
Sid 7
Riktiga arbetarsångare
Sid 12-13
w w w. a r b e t a r s a n g . s e
1
Svenska Arbetarsångarförbundet
Arbetsutskottet
Lars Grönwall – ordförande
S:t Eriksgatan 57, 112 34 Stockholm
08-654 19 99, 070-542 70 92
[email protected]
Lilian Hedin – ledamot
Skeppartorpsvägen 36, 635 09 Eskilstuna
016-13 24 68, 076-893 72 98
[email protected]
Gunnar Hansson – vice ordförande
Annebergsgatan 4B, 214 66 Malmö
040-96 13 54, 0703-50 27 32
[email protected]
Elna Isaksson – ersättare
Bygdevägen 9, 980 45 Vettasjärvi
070-288 95 45
[email protected]
Tony Johansson – kassör
Solhagagatan 36 C, 425 35 Hisings Kärra
031-57 45 41, 0709-92 68 34
[email protected]
Göran Forsgren – ersättare
Reimersholmsgatan 6, 117 40 Stockholm
08-604 23 86, 072-240 15 01
[email protected]
Margaretha Forsén – sekreterare
Samhällsvägen 2, 571 75 Fredriksdal
0380-262 81
[email protected]
Monica Ytterberg – ersättare
Skandiavägen 3A, 451 43 Uddevalla
0522-65 15 59, 0702-39 45 72
[email protected]
Förbundsdirigenter
Musikrådet
Förbundsdirigenterna tillsammans med
Blandade kören
Jerry Adbo 070-257 50 97
[email protected]
Margaretha Forsén – sammankallande
0380-262 81
[email protected]
Manskören
Lennart Lundholm
[email protected]
Stine Skaarup 0733-588 108
[email protected]
Kvinnokören
Pernilla Södergren 0706-39 78 73
[email protected]
Förlaget Arbetarmusik
Ungdomskören
Jennie Larsson 0736-22 31 97
[email protected]
Hemsidesansvarig
Bengt Bergius – förlagschef 070-234 75 10
[email protected]
Pia Nikell 070-540 67 84
[email protected]
Redaktör:
Inga-Britt Rova
Layout:
Inger Andersson
Ansvarig utgivare:
lars grönwall
Tunavägen 39
147 42 Tumba
08-530 369 30
[email protected]
Vattugatan 3
632 27 Eskilstuna
0708-360 424
[email protected]
08-654 19 99
2
Tryck:
trycknu.se, Sthlm 2012
redaktören har ordet
S
nö, tö, snöblask, grått,
mulet, snö, tö, grått...
Så har denna vinter varit hittills, men
just i skrivande stund skymtar solen
fram lite grann bakom molnen. Jag kan
knappt minnas när den syntes senast.
Förhoppningsvis är det bättre på andra
håll i landet än i Stockholmtrakten!
En strimma av ljus och hopp gav evenemanget Folkrörelsen sjunger i Eric Ericsonhallen i Stockholm.
Det var fantastiskt att så pass många SASkörer ställde upp. Annars hade det ju inte blivit
så mycket, men två andra körer framträdde i
alla fall, och det var riktigt maffigt att sjunga
de gemensamma sångerna i en före detta kyrka! Och solisterna i barnkören sjöng som änglar och rörde oss till tårar.
Till nästa år kommer Folkrörelsen sjunger
igen!
Särskilt för Samklang!
Förre kulturministern – den bästa vi haft enligt mångas åsikt – höll tal inte bara om kulturens roll, utan spontant blev det också ett tal
till Eric Ericsons minne, eftersom denne avled
natten före.
Göransson hade inget skrivet manus, men
alldeles särskilt för Samklang skrev han ner
talet efteråt.
ABF Göteborg 100 år
När ABF-förbundet firade 100 år i Stockholm förra året, befann vi oss i Landskrona
och kunde inte ta del av arrangemangen. Nu
firar ABF Göteborg 100 år, och firandet pågår
under hela året med ett gediget program med
vandringar och föreläsningar. Ta chansen alla
som kan, vandra, lyssna och lär!
Ibland råkar man får en bild i sin hand och
blir nyfiken. Vilka är de och varför står de just
där?
Så blev det med en bild som Tony Johansson tog fram och han skickade mig också en
jubileumsskrift för Götaverkens sångkör från
1976. Då firade kören sitt 50-årsjubleum.
I skriften finns en massa händelser beskrivna, och bara en bråkdel återges med här, men
bilden fick sin egen historia.
Om musik och böcker
Minns ni att man en gång sade att det inte
går att tävla i musik? Troligen var det i samband med införandet av Melodifestivalen. Nu
är det ingen hejd på tävlandet inte bara i musik
utan allt möjligt annat också. Det måtte vara
idétorka i TV-huset.
Det har hänt att jag fått frågan varför jag
inte skriver om böcker, eftersom jag jobbat
på bokförlag i hela mitt liv. Så varsågod, här
kommer en jämförelse av två mycket likartade böcker, Göran Rosenberg och Johannes
Anyuru.
Det var Göran Rosenberg som fick det prestigefyllda Augustpriset. Efter att jag skrivit
artikeln fick jag se att Johannes Anyuru kommer att tilldelas det ena av Ivar Lo-Johanssonpriserna.
Inga-Britt Rova
Ni som har gamla bilder, mejla dem gärna
till mig, men då vill jag också helst ha en historia till bilden.
3
ordförande har ordet
F
olkrörelserna sjunger
Körsången är ju ett av svenska folkets
käraste fritidsintressen. Bara idrottsrörelsen lär kunna tävla med oss när det
gäller antalet aktiva deltagare. Väldigt
många körer och körledare tillhör ett
förbund.
Fram till förra våren fanns KÖRSAM som
var en organisation för rikstäckande körförbund. När KÖRSAM upplöstes bestämde sig
några av de folkrörelseanknutna förbunden
för att samarbeta också i fortsättningen.
Sångardag i Eric Ericsonhallen
Den 16 februari samlas körer från SMS/
SBS Sångarförbund, KFUK-KFUM:s Sångarförbund, Pueri Cantores, IOGT/NTO och
Svenska Arbetarsångarförbundet till en gemensam sångardag i Eric Ericsonhallen –
Skeppsholmskyrkan i Stockholm.
Programmet
inled med sång av
en barn- och ungdomskör och
sedan talar f.d.
kulturministern
Bengt Göransson
om kultur och
politik.
Därefter sjunger
körerna var för
sig och gemensamt
4
en rad sånger för manskör, kvinnokör och
blandad kör, varvat med allsång tillsammans
med publiken.
Deltagande körer från SAS
Från SAS deltar Byggnadsarbetarkören,
Vällingby Sång & Visa och Handelskören
från Stockholm, ABFs Kvinnokulturgrupp
Utan Gränser från Eskilstuna, samt ABFKören och PROtonerna från Hallstahammar.
Arrangemanget stöds av ABF och andra
studieförbund.
Fortsättning följer
Blir denna Folkrörelsernas gemensamma
sångardag lyckad, så kan den få en fortsättning nästa år, och nästa...
lars grönwall
Foto: Inga-Britt Rova
K
erstin Magnusson
En röst i Prositkören har tystnat.
Om jag lyssnar riktigt noga kan jag ännu
höra ett klingande skratt, se ett leende.
Ett leende som kom från en sångarkamrat sedan cirka 55 år tillbaka.
Kerstin dog strax före jul efter en kort tids
sjukdom. Det är en tomhet i Prositkören som
är svår att beskriva.
Vi har följts åt
Hon har ju ”alltid” funnits där. Glad och
lojal var hon en tillgång i kören, och i sopranstämman hade hon sin givna plats.
Hon började som ung kvinna i dåvarande
ABF-kören i Uddevalla, och när denna lades
ned följdes vi tillsammans åt till ABFA, sedermera Kaprifolkören. När jag sedan tog över
Prositkören kom Kerstin dit.
Kerstin älskade att sjunga och musiken
fanns som en mycket viktig del i hennes liv.
Många var de sångarstämmor och resor som
Kerstin deltog i, och hennes glada skratt fann
vägen till sångarvänner över hela vårt land.
Kerstin Magnusson i mitten.
Foto: Ewa Gregner
Jag är glad och tacksam för att ha lärt känna Kerstin.
ewa gregner
Dirigent
Tipsa om konsert på hemsidan!
Ni har väl upptäckt att ni kan lägga ut era evenemang och
konserter på förbundets hemsida. Kontakta Pia Nikell eller Göran
Forsgren, så hjälper de er.
Till distrikt och enskilda körer!
Om ni har utsett en kontaktperson för Samklang så ber vi er meddela
personens namn och adress till [email protected]
Skriv och berätta om era aktiviteter och erfarenheter. Kanske har andra körer
glädje och nytta av dem. Inga-Britt ställer gärna upp och redigerar texter.
Det viktiga är att ni skriver!
5
A
BF i Göteborg 100 år
Även ABF i Göteborg har nått den aktningsvärda åldern av 100 år. Det firar man bl.a. genom en särskild serie
klassvandringar, nya scener inrättas
med nya möjligheter för ABFs medlemsorganisationer och samarbetande
föreningar och många föreläsningar
anordnas.
Klassresan genom Göteborg,
6/4 och 17/5 kl. 11.15
Håller Göteborg på att gå sönder? Hur ser
den sociala geografins ojämlikhet ut? Guidad
busstur. Samling utanför biografen Draken.
Olika även efter döden – klassvandring på
Östra kyrkogården, 11/4, kl. 18.20
En vandring som ger inblick i både klassamhället och Göteborgshistoria från 1861 till våra
dagar: Samling vid ingången, Redbergsplatsen.
Från stadsherrgårdar till arbetarstadsdelar –
en promenad i Olskroken och Bagaregården,
16/4, kl. 18.21
Från slutet av 1800-talet byggdes här bostäder
för arbetarna. Här fanns värdshus för överklassen och krogar/ölhallar för dem som ”fint folk”
kallade ”pöbeln”. På vandring i klassamhällets
historia med halvtidspaus och avslut ölhall.
Samling vid fiskbodarna på Olskrokstorget.
Kollektiv, solidaritet och självförvaltning –
i Eriksbo, 21/4, kl. 13.15
Eriksbo är ett unikt socialt experiment, och
ett av de mest kända och längst gångna försöka i Sverige på nykooperation. Detta inbegrep
bland annat områdets bostäder, fritid, skola och
affär. Samling vid fontänen. Eriksbo torg.
Heden – från 1 maj 1890 till vad?
25/4, kl. 18.00
Till Heden drog August Palm stora massor till
möten på 1880-talet, och här firades 1 maj för
första gången 1890. Vad ska hända på Heden
6
nu? För vem. Samling vid korvkiosken Lasse på
Heden, hörnet Engelbrektsgatan/Södra vägen.
Arbetarstaden Göteborg, kamrater och
berättelser, 28/4, kl. 13.00
Berättelserna om stadens arbete och kamp för
ett jämlikt samhälle måste fortsätta att berättas.
Från Björnbergska upploppen vid Lilla Torget
1799 till August Palms framträdande 1882 i
Bullevuttan, brödupproret 1917, de dicksonska
arbetarbostäderna, Folkets hus på Skolgatan,
det radikala caféet Verdandi i Röda rummet, till
Järntorget och Olof Palmes plats, rörelsens geografiska hjärta. Samling vid Lilla Torget.
Kungsportsavenyn – från högborgerlig bostadsgata till exklusivt shoppingcentrum,
4/5, kl. 13.15
Samling vid Kopparmärra på Kungsports­
avenyn.
Kvinnors arbete i Göteborg 1890-1945,
14/5, kl. 18.00
En vandring genom Göteborgs arbetarkvinnors sociala ekonomiska historia. Vi besöker
tidens textilarbeterskor på Rosenlund, hemindustriarbeterskor i Haga, och dem som arbetar i
de fina stenhusen i Linné. Samling vid Esperantoplatsen, utanför Språkcaféet.
Föreläsningsserie
Föreläsningar i vitt skilda ämnen ordnas under året. Senast har Göran Rosenberg talat om
sin bok om fadern, Ett kort uppehåll på vägen
till Auschwitz. Rigoletto, en operaföreställning
från Metropolitan, har visats. Hegel och det politiska, en föreläsning om filosofen som banade
väg för Marx.
Under resten av våren kommer många intressanta ämnen att tas upp.
För mer information om kommande aktiviteter och föreläsningar hänvisas till ABF Göteborgs hemsida.
inga-britt rova
A
dventskonsert
ABF-kören Tonsmidarna, Eskilstuna
Allmänna Sångförening och ABF:s
Kvinnokulturgrupp Utan Gränser hade
söndag 9 december 2012 sin traditionella Adventskonsert.
Tjugotredje gången hölls traditionell adventskonsert i Jäders kyrka. Kyrkan var fullsatt av åhörare.
Tillsammans sjöng körerna bl a Davids
Psalm nr 24 (Gören portarna höga …) med
solosång av tre sångare.
Allmänna sången sjöng Det susar genom
livets strid och Det är en ros utsprungen, därefter tillsammans med Utan Gränser, Ej upplysta gårdar.
Utan Gränser fortsatte med Ära vare Gud i
höjden, Jungfru Marias vaggvisa, Gläns över
sjö och strand och Ave Verum Corpus.
Tonsmidarna framträdde med Låt mej få
tända ett ljus, När det lider mot jul, Underbar en stjärna blid och Jul, Jul, strålande Jul.
Tillsammans med Allmänna sången sjöngs
Dotter Sion.
Allmänna sången framträdde med Julvisa
av Jean Sibelius samt Julsång av Adolphe
Adam med solosång av Hans Larsson.
Organist Staffi Lontos framförde på kyrkorgel, A child is born av Thad Jones samt
potpurri över engelska julpsalmer.
Tillsammans med församlingen sjöng körerna flera traditionella julpsalmer.
Konserten avslutades med att alla körer tillsammans sjöng Otto Olssons Advent.
Dirigenter för konserten var Börje Perrault,
Jennie Larsson Tjernström och Verna Gradin.
Ackompanjatör på orgel och piano var Staffi
Lontos och på piano Börje Perrault.
erika lind hedström
Tonsmidarna
Inspirationskurs 13-14 april
Sörmlandsdistriktet bjuder in till en inspirerande och
glädjefylld helg med Bodil Bendixon som kursledare.
Ni som var i Ljungskile i höstas vet vem hon är.
Plats: Fortet, Eskilstuna
Tider: Lördag 13 april kl. 9.30 – 16.30,
söndag 14 april kl. 9.30 – 15.00.
Kurskostnad: 650:-
I kostnaden ingår kaffe och lunch båda dagarna + middag lördag kväll.
Anmälan görs till Verna Gradin 016-13 30 77, [email protected]
senast 2 april. Kom ihåg att meddela ev. allergier eller särskild kost.
7
L
itteraturtips
Under helgerna som passerat har jag
läst två böcker som jag gärna vill rekommendera. Båda blev nominerade
till Augustpriset, och den ena vann.
Bara att bli nominerad är ju ett kvalitetsmärke som heter duga.
De här två böckerna har många likheter.
Båda är skrivna av män, båda författarna
skriver om sina fäder, och fäderna i sin tur
har både suttit fängslade och utsatts för grym
tortyr, och båda hamnade i Sverige.
Göran Rosenberg: Ett kort uppehåll
på vägen från Auschwitz
Jag blev glad när jag hörde att Göran
Rosenberg fick Augustpriset. Han var
värd det, tyckte jag. Han har förstås en
fördel av att vara en känd journalist
och skribent. Men priset är välförtjänt
för boken är mycket välskriven.
Göran Rosenberg vet att båda föräldrarna kommer från Lodz i Polen,
att de kände varann redan före kriget,
och att de båda hamnade i koncentrationsläger. De överlevde och märkligt
nog hittade de varann efter kriget.
Men vad hände däremellan? Det
är det författaren vet väldigt lite om
och försöker ta reda på. Hans egen
historia börjar i Södertälje, Södertälje
södra. Där finns hans egen trygga
uppväxt. Fadern jobbar på den stora
lastbilsfabriken Scania. Det jobbet
fick han för att han i Tyskland, som
straffånge, arbetat på en lastbilsfabrik. Men fadern har större ambitioner för sitt liv men lyckas inte
förverkliga sina drömmar. Han har
också psykiska problem, men den
vård han får hjälper inte utan han
går ner sig i en sjö.
Göran Rosenberg vill nu när han
själv närmar sig pensionsåldern veta mer
8
om fadern och reser i hans spår till Polen och
till de läger fadern vistats i. Många spår är
borta. Till och med järnvägsrälsen har rivits
upp på sina håll i Tyskland. Men han hittar
platserna och han hittar dokument som avslöjar en hel del. Sedan får andra vittnen, hans
mor och egna minnesbilder komplettera.
Boken är givetvis en viktig berättelse inte
bara om själva koncentrationslägren utan
framför allt om vad som hände sedan här i
Sverige. Samtidigt är det en fin berättelse om
en pojkes uppväxt och utveckling.
Johannes Anyuru: En storm kom
från paradiset
Johannes Anyuru är en ny bekantskap för
mig. Jag har hittills inte varit särskilt intresserad av unga författare, men denna bok fastnade jag ändå för av någon anledning. Boken
har dessutom bakdelen av ett flygplan på omslaget som inte alls lockar mig, men när jag
väl läst boken förstår jag att bilden är välmotiverad.
Johannes Anyuru är född 1979 och debuterade 2003 med en hyllad diktsamling. Även
2009 nominerades han till Augustpriset för
sin roman Skulle jag dö under andra himlar.
Romanen börjar med att berätta om en ung man som är född i
Uganda och lyckats ta sig igenom
alla prover för att utbildas till
stridspilot i Grekland. Medan P,
som han kallas här kort och gott,
är i Grekland kommer Idi Amin
till makten genom en statskupp.
Hans blodiga styre vill piloten
förstås inte stödja. Han flyr först
till Italien och försöker hitta
arbete där men misslyckas. Så
småningom får han ett jobb som
innebär att flyga besprutningsplan i Zambia.
Men på vägen dit blir han
gripen under en mellanlandning, misstänkt för spioneri.
Varför vill en stridspilot arbeta
med giftbesprutning? P blir
inte trodd när han säger att det
enda han vill är att flyga. Han
blir svårt torterad och hamnar så småningom i ett läger
i Tanzania, från vilken han
flyr under stort risktagande.
Han har egentligen hela tiden
varit på flykt, från en svår
och våldsam barndom, från
Amin och från alla andra
förföljare. I Nairobi träffar
han en svenska.
Den här boken är skriven på ett ovanligt
vackert, poetiskt språk och romankompositionen är utsökt. Trots ämnet och alla grymheter, finns här en medkänsla för en människa
som har en dröm om att få flyga och som får
utstå mycket för denna dröm. Det är en bok
om personligt mod och om hur ett beslut kan
omforma ett helt liv. Boken slutar med faderns död på ett sjukhus i Göteborg.
När jag läst Anyurus bok undrade jag om
det var rätt bok som fick Augustpriset. Jag är
inte helt säker. Läs båda böckerna och döm
själv!
9
F
olkrörelserna sjöng...
I ett gråkallt och slaskigt Stockholm
väntade en stor grupp huttrande människor på att bli insläppta i den gamla
Skeppsholmskyrkan, numera Eric Ericsonhallen, för att delta i evenemanget
Folkrörelsen sjunger. Till slut kom alla
in, men många hade hunnit bli genomfrusna.
När alla intagit sina platser påbörjades övningarna inför eftermiddagens program. Mitt
under övningarna kom beskedet att Eric Ericson avlidit under natten, 94 år gammal. Även
om beskedet i sig inte var helt oväntat, så kändes det märkligt att få beskedet just i denna
lokal. Eric Ericsons minne hedrades senare
med en tyst minut.
Avhopp
Förutom två körer, barnkören Pueri Contores från katolska kyrkan, och gruppen Five
live kom deltagarna från körer i Arbetarsångarförbundet. De var två körer från Hallstahammar, ABF-kören och PROtonerna, ABFs
Kvinnokulturgrupp Utan Gränser från Eskilstuna, samt tre körer från Stockholm, Byggnadsarbetarkören, Vällingby Sång & Visa
samt Handelskören.
Övriga anmälda körer hade fått förhinder
av olika slag.
Tal av förre kulturministern
Eftermiddagen startade med tal av förre
kulturministern Bengt Göransson som hedrade Eric Ericsons minne och menade att han
gjort körsången till en egen konstart. Göransson talade givetvis också om kulturens betydelse.
Bengt Göransson hade inte skrivit ner sitt
tal, och minnesorden till Eric Ericson var
spontana, men han har för Samklangs räkning skrivit ner sitt tal. Det finns att läsa här
intill.
Lyckat evenemang
Det kändes mäktigt att sjunga sångerna
som vi övat på i våra egna körer i denna gamla kyrkolokal. Sångerna var Länge leve livet,
Så länge skutan kan gå, Vi är blommor.
Freedom is coming blev en överraskning
för oss alla och övades in på gehör utan noter
i hallen.
Varje kör fick framföra två sånger. Körerna,
som bestod av en barnkör, en manskör, en
kvinnokör och en ensemble bestående av fem
damer, samt fem blandade körer, gjorde ett
fint intryck och bjöd på en stor variation när
det gäller repertoarer och framförande. De flesta hade någon form
av musik till, ibland en hel orkester, men det fanns de som sjöng a
capella också.
Stor succé gjorde barnkören
Pueri Cantores, som också fick
sjunga ett extranummer. Barnen
och framför allt solisterna sjöng
så gripande vackert.
Vi kommer igen nästa år!
Vid avslutningen beslutades enhälligt att man skulle återkomma
med samma evenemang nästa år.
inga-britt rova
10
T
al i Eric Ericsonhallen
Förre kulturministern Bengt Göransson
skulle hålla ett inledningsanförande inför Folkrörelsen sjunger om kultur och
politik. Eftersom vi just då nåddes av
beskedet att Eric Ericson avlidit natten inne, blev det förstås också några
minnesord om denna gigant till körledare, särskilt som vi befann oss i den
hall som fått namn efter honom. Bengt
Göransson har för Samklangs räkning
skrivit ner det han sade spontant:
Ungdomsförbundet, Gunnar Hökmark, där
Carlsson en gång varit vice ordförande, och
det han skrivit om publiken. Hökmark hade
anmärkt på att några få utdelare styrde kulturen i stället för publiken. Publiken finns inte,
skrev Carlsson, däremot finns en mängd publiker.
När Hökmark hävdade, att ”kultur blir
kultur först när den möter konsumenten och
får dennes uppskattning”, tog Carlsson som
exempel operan om Karmelitsystrarna som
nyligen hade givits på Stockholmsoperan.
Den hade lagts ned tidigare än planerat.
Vi samlas i Eric Ericsonhallen, det som
tidigare var Stockholms örlogsstations församlingskyrka, den dag då vi nåtts av budet
om Eric Ericsons bortgång. Eric Ericson var
en lysande kördirigent, men för egen del tror
jag att hans viktigaste bidrag ändå var att
hans verksamhet gav körsången en plats som
konstart från att tidigare hos den breda allmänheten tidigare ofta setts som de invigdas
verksamhet för sig själva och sina kompisar.
Jag minns rubriken i Aftonbladet en gång för
trettio år sedan, när Kulturrådet i en rapport
berättat att mellan fem- och sexhundra tusen
svenskar regelbundet sjöng i kör. ”94 procent
av svenskarna sjunger aldrig i kör”, stod det!
Är det arrogant att antyda att den som läst,
sett och hört verket ifråga har något större
möjlighet att bilda sig en mening om vilken
uppskattning det förtjänar än den som inte
tagit del därav, var den fråga Carlsson ställde.
Och det som var så uppenbart i Eric Eric­
sons verksamhet var den lust med vilken han
verkade. Det är en viktig iakttagelse – vi utvecklar och utvecklas, när vi drivs av lust,
vilket inte innebär att lusten ensam skapar
framgång. Först när lusten förenas med allvar
och ansträngning blir den produktiv. Också
fritidssångarna måste ständigt söka bli bättre,
höja kvaliteten i det de gör.
Vem ska bedöma vad som är kultur?
Leif Carlsson, kulturchef på Svenska Dagbladet och ingalunda någon kryptosocialist, polemiserade för drygt trettio år sedan
i en artikel mot ordföranden i det Moderata
När Hökmark påstod att statsstöd till teater, film, bildkonst och musik inte hörde till
levande kultur, genmälde Carlsson, att man
på Moderna Museet kunde se konstverk som
antingen donerats av enskilda mecenater eller
inköpts för ett statligt anslag. Att med blotta
ögat urskilja de donerade, levande, från de
senare, döda vore en lika fascinerande som
komplicerad uppgift, skrev han lite syrligt.
Företräder politikerna medborgarna
eller skattebetalarna?
Carlssons resonemang behöver lyftas fram
på nytt idag, när det inte längre bara är den
fiktiva publikens styrning som åberopas i debatten, utan, vad som är farligare, skattebetalarkollektivets önskemål.
Politiker i alla partier har som bekant lättare att säga sig företräda skattebetalarna än
medborgarna. De senare har ett kollektivt
ansvar för samhället, inte minst dess många
kulturformer.
bengt göransson
F.d. kulturminister
11
R
iktiga arbetarsångare
En gammal bild kan ha en fantastisk
historia om man bara får chansen att ta
reda på fakta. Här har dock grävandet
efter historia haft en enda källa, nämligen Götaverkets sångkörs jubileumsskrift från 1976.
Allt började med att Tony Johansson, vår
nye kassör, frågade om han kunde få skicka
en gammal bild som han stött på.
– Visst, sa jag. Gamla bilder är alltid intressanta.
Och så kom det en bild till vilken Tony skrivit texten: ”Riktiga arbetarsångare”. Och det
var det verkligen. Det var en bild av Götaverkens sångkör i arbetskläder. Den var tagen
1929 vid sjösättningen av M/S Shantung.
– Vet du något mer om bilden och händelsen? undrade jag. Då kom en hel jubileumsskrift från 1976 som beskrev körens historia
under de 50 första åren, om upp- och nedgångar i körens historia.
Genuin sångarglädje
Skriften har ingen officiell författare, endast
en signatur: E.A. En kvalificerad gissning är
att det är körens sekreterare Egon Andersson
som suttit vid pennan. Resultatet är en genuin
hyllning till alla föregångare, all kamratskap,
solidariteten i kören och inte minst sångarglädjen som funnits genom alla åren.
Så börjar det...
”Vintern anno 1926 begärde plåtslagare
Bärvits ordet på ett av verkstadsklubbens
möten, och framlade där ett förslag om att en
manskör skulle bildas på Götaverken.” Och
två personer nappade och samma år hölls det
konstituerande mötet för den första körstyrelsen. Debuten kom två månader senare på
verkstadsklubbens möte. Auditoriet applåderade och kören utlovades ett årligt penningbidrag.
”En sak som glömdes i den allmänna yra
12
var körens namn”, heter det i jubileumsskriften ”Det blev en ganska invecklad och svårlöst historia, men till slut enades man om att
kören skulle heta ’Göta-kvartetten’.”
Kvartetten växer
Kvartetten övade flitigt och fick engagemang i Göteborgstrakten. Kören blev populär, och nya medlemmar strömmade till. Vid
slutet av första året hade man 28 medlemmar,
man hade övat 59 gånger och haft 16 offentliga framträdanden. Med så många medlemmar dög det inte att kalla sig kvartett längre.
Nu ändrades namnet till Götaverkens arbetares sångkör.
Medlem på prov i tre månader
Efter några år började sångarna utebli från
repetitionerna, och en del utträdde. ”För att
råda bot på detta organiserades diverse utflykter och fisketurer, knytkalas, kaffehalvsfester m.m. Det såg ut att hjälpa.” Man utsåg
också ny styrelse, och nya medlemmar ”vann
inträde efter tre månaders prov, och efter att
ha erlagt kvartettprov”.
Nu kunde kören gå mot ljusare tider.
Sjösättningar
”Den 8 juli 1933 vann kören en stor framgång. Det norska lastmotorfartyget ’Eidsvold’
skulle sjösättas under ovanligt stor festivitas.
Tjugoen nationer var representerade, och Göteborgs sjöfartsspetsar mötte upp mangrant.”
Göteborgs-Posten skrev:
Plötsligt strömmade en skara arbetsklädda män upp på musikestraden och började
sjunga ”Naar fjordene blaaner” med sådan
inlevelse och musikalisk känsla att särskilt utlänningarna baxnade. En japan blev alldeles
ifrån sig av överraskning. Det är inte möjligt
att detta är arbetare här på varvet, som kan
åstadkomma så skolad, kultiverad och skönt
klingande sång, utropade han …
Därefter blev sångarnas medverkan vid sjösättningar eller dop obligatorisk.
Men nu ville också tjänstemän bli medlemmar i kören, och därmed var dags för ett nytt
namnbyte, nämligen Götaverkens Sångkör
Resor
Kören framträdde ofta, bl.a. annat sjöng
man för Nikita Chrustjov då han besökte
Götaverken. När kören sjöng en rysk visa, så
sjöng Nikita med på ryska ”för full hals och
sken som en sol. Även fru Nina strålade.”
Kontakterna med andra körer i Sverige och
Norden ökade. Man reste till Landskrona,
där man roade sig kungligt tillsammans med
Öresundsvarvets kör, man reste till både Norge och Danmark. En oförglömlig resa gjordes
också till Paris.
Uppvaktning på Harpsund
En sommardag skulle man fara till Stockholm, men på vägen dit ville man hälsa på i
Harpsund. Man beslöt sig för att skriva till
Tage Erlander, som då var statsminister, med
en förfrågan om kören fick besöka Harpsund.
”Tage tyckte att idén var bra och föreslog
kören att komma på sin födelsedag, då han
skulle vara på Harpsund.
När bussen närmade sig Harpsund blev det
nervöst i sällskapet. Styrelsen plockade fram
gåvorna som skulle överräckas, körens standar och en gjuten skeppsklocka från Götaverken och så blommor till dagens namnsdagsbarn, hustru Aina Erlander. När bussen körde
in på gårdsplanen framför stora entrén, kom
Tage ut i skjortärmar och hängslen och hälsade välkommen. ’Här är Aina’, sa han och de
orden var förlösande. Nervositeten försvann,
och vi talade och umgicks på ett ledigt sätt.”
Kören sjöng förstås och hurrade, överräckte gåvor och tal hölls. Den kända Harpsundsekan prövades förstås också.
”Sedan bjöds kören på kaffe med dopp,
varefter vi sjöng i musikrummet och Tage
visade prov på sin torrolighet när han efter
körens sång sa till Aina:
’Tänk, va dom kan och vi kan ingenting.’”
Så mycket man kan få veta bara för att man
kollar en bild! Tack Tony, tack signaturen
E.A. för en trevlig jubileumsskrift, och tack
framför allt till plåtslagare Bärvits!
inga-britt rova
13
A
lla dessa tävlingar
När man började med Melodifestivalen
påstods det på många håll att det inte går
att tävla i musik. Minns ni det? Nu tävlas
det om allt – inte minst i musik – inte bara
i de flesta musikprogram utan tävlingarna
har brett ut sig över hela fältet.
Kanske började det med att sportjournalister
började göra andra program än sportsändningar
i radio och senare i TV. Det var Jerring och Hyland. Inte minst Hyland, som i radion hade familjeprogram som Karusellen och Hylands hörna,
som sedan flyttade till TV, fyllde sina program
med jippon och tävlingar av olika slag. Och allt
gick hem i stugorna. Men då ska man minnas att
vi inte mer än två kanaler, om ens det i början.
Robinson först ut
Men det var väl Robinson som slog igenom
med utslagningar och förnedringar. De första
programmen väckte stort rabalder, men sedan
tystnade protesterna och tävlingskonceptet spred
sig som en löpeld till alla möjliga program. Det
är uttagningstävlingar inte bara för sångare och
modeller utan också kockar tävlar i matlagning,
och tävlas görs det i program som Vem vet mest,
Miljonlotteriets tävlingar och man ska visa om
man kan mer än en femteklassare. Och så ska
förstås före detta idrottsmän också tävla mot
varandra även om de lagt av för länge sedan.
I barnprogrammen finns också tävlingar, och
barnen har fått en egen melodifestival. Om musik
tävlas det i så gott som alla musikprogram, allt
från ett lekfullt Dobido, Så ska det låta, Singalong, Idol och till På spåret där musikfrågorna
är viktiga inslag. Sedan ska vi inte i det här sammanhanget tala om alla sportprogram som får
allt större utrymme, och inte heller om att barn
ska tränas till elitidrottare redan i 10-årsåldern.
ingenting med sammanhanget att göra. Tävlingar
för tävlandets skull för någon måste ju bli utslagen. Varför? Vad är det som är så roligt med utslagningar?
För min del hade jag uppskattat mer om en
av dem i taget i varje program i stället hade fått
träffa sin ”family” och sedan fått åka hem. Det
hade varit intressantare för både deltagarna och
oss tittare.
Melodifestivalen
Nu när Melodifestivalen åter satt igång, tänker
jag på hur det var förr. Då var uttagningen en
lördagkväll och en månad senare hölls den stora
Eurovisionsgalan. Nu håller man på och tröskar
konceptet med sex uttagningar och sedan kommer Sverigefinalen. Därefter brukar det bli en hel
serie program om sångerna och artisterna, och
experter i populärmusik ska bedöma varje lands
chanser. Att dessa sedan inte alls stämmer med
slutresultatet bryr sig ingen om. Kanske ligger det
trots allt något i att det inte går att tävla i musik.
Slumpen tycks vara en större faktor.
Inga-Britt Rova
Allt för Sverige
Ett exempel på hur utslagstävlingarna spritt
sig in absurdum är programmet Allt för Sverige,
där amerikaner, ofta unga, kom till Sverige för att
söka sina rötter. Men det var bara en som skulle
få träffa sin ”family”, som de sa, amerikanerna.
Utslagstävlingarna var ibland löjliga och hade
14
Lennart Hyland. Foto: Okänd
Svenska Arbetarsångarförbundets
Distriktsorganisationer
Göteborg
Skåne
Södermanland
Pia Nikell
Diamantvägen 51,
437 32 Lindome
031-99 57 84 (hem)
070-540 67 84 (mobil)
[email protected]
Olle Pettersson
Heimdalsgatan 40C
261 62 Glumslöv
0418-733 59 (hem)
0733-64 00 07 (mobil)
[email protected]
Inger Andersson
Vattugatan 3, 2 tr
632 27 Eskilstuna
016-14 61 43 (hem)
016-15 62 36 (arbetet)
0708-360 424 (mobil)
[email protected]
Norrbotten
Stockholm
Elna Isaksson
Bygdevägen 9
980 45 Vettasjärvi
070-288 95 45
[email protected]
Heike Gustafsson
Fatbursgtan 29 A, 2 tr
118 54 Stockholm
08-647 17 77
0731-580 523 (mobil)
[email protected]
Västmanland
Vilande
Jubileumsfonden
Svenska Arbetarsångarförbundets jubileumsfond
instiftades 1997 av Rolf Dahlberg för att uppmuntra barnoch ungdomsverksamheten inom förbundet.
Medel från fonden delas ut vid förbundets kongress.
Alla inom förbundet som arbetar med barn och ungdomar
kan söka medel ur fonden eller föreslås att uppmärksammas.
Penninggåvor till fonden sätts in på Svenska Arbetarsångarförbundets plusgiro 42 30 22 - 3.
Svenska Arbetarsångarförbundet
Slupskjulsvägen 34, 111 49 Stockholm
Plusgiro: 42 30 22 - 3
Org.nr: 802012-3538
Hemsida: www.arbetarsang.se
E-post: [email protected]
Nästa nummer av
Samklang 2013
Nr 2 utges v. 17
Manusstopp 1 april
15
K
ära vänner
Först och främst ett tack för alla hälsningar till jul och nyår. Det är fantastiskt att veta, att på många ställen i
vårt land finns vänner, som tänker på
en då och då.
Vilken gåva!
När vi nu ser tillbaka på det gångna året
så framträder glädjen som det mest synbara.
Glädjen att få arbeta med människor som
kommer att stå en nära. Glädjen att se de
sina ha det gott och få vara friska.
Glädjen att ha vänner som finns till när
det behövs. En tanke ibland, ett telefonsamtal.
Vi har haft glädjen att få resa. Vi har upplevt Turkiet, underbart vackert och vi har
upplevt ännu en sångarstämma, denna gång
i Landskrona. I strålande junidagar sjöng vi
in sommaren tillsammans med gamla och
nya sångarvänner.
Vi fortsätter att sjunga i kör, det berikar
vårt liv.
Vi fick också vara med om ett sommarbröllop. Ett av våra barnbarn Roberth, gifte
sig med sin Monica dagen före midsommarafton.
Ja detta år har varit innehållsrikt och
glädjefyllt och vi är otroligt nyfikna på vad
det kommande året skall föra med sig. Det
skall bli spännande.
Vi önskar Er alla att det kommande året
blir ett år, där hälsan och vänskapen står i
centrum.
ewa och yan
Uddevalla
Tjugondedag Knut Foto: Ewa Gregner
w w w. a r b e t a r s a n g . s e