Transcript Nr 5 2013 • Årgång 43 • www.fagelhobby.nu

Fågelhobby
Sveriges enda tryckta forum för hobbyfågelentusiaster
Nr 5 2013 • Årgång 43 • www.fagelhobby.nu
..... .
2011
DinTorsdag
självklara
medvi!
över
24/2 fågelbutik
kl. 10.00 öppnar
Välkomna
till Stockholms
med
120 fåglar
fördelat bästa
på cadjurbutik,
25 arter.
ett brett sortiment av fågel, fisk och smådjur!
Allt mellan zebrafinkar, aror och tukan.
Massor med tillbehör, leksaker och mat.
Akvarium MP
Aquastar 60 Svart
Kampanjpriser och erbjudanden i bladet gäller t.o.m 6/3-2011 där inget annat anges. Lokala avvikelser kan förekomma. Reservation för slutförsäljning och ev. tryckfel.
Rotebro
Riksförbundet Svensk Fågelhobby
Fågelhobby
Redaktionellt
Medlemstidningen
Fågelhobby
Förbundsstyrelse
2012
CHEFREDAKTÖR
ANSVARIG UTGIVARE
Hans Odöö - [email protected]
Tidningen Fågelhobby kommer ut med
6 nummer per år och ingår i medlemsavgiften när du går med i en lokal förening
som är ansluten till Riksförbundet Svensk
Fågelhobby.
ORDFÖRANDE
Lars Nilsson, TBF
Söderslättsg. 51, 231 53 Trelleborg
0410-409 54
[email protected]
REDAKTIONSSEKRETERARE
Tar emot och samordnar artiklarna
Magnus Karlsson (UTF) - [email protected]
Rekylgatan 15 A
723 38 Västerås
Tel: 070 326 61 66
BITR REDAKTIONSSEKRETERARE
Martin Simonsson (JLF) - [email protected]
Boda fågeläng 1
570 03 Vrigstad
sortimentet!
Sten Wiechel (SBF) - [email protected]
REDAKTÖRER
Björn Johansson (SUH) - [email protected]
Karl-Erik Tenglin (SBF) - [email protected]
08-560 325 79
Jan Högberg (UTF) - [email protected]
0224-280 90
Ingvar Svanberg (UTF)- [email protected]
Erika Lailasdotter (UTF)- [email protected]
ANNONSCHEF - EJ ”KÖP OCH SÄLJ”
Lars Svensson (TBF) - [email protected]
Rosenvägen 10, 274 50 Skivarp
0411-305 48
TRYCKERI
Tabergs Tryckeri AB
299:-
Rabattkupong värd 100 kr för
köp av akvarietillbehör erhålls vid köp!
Ord.pris 699:-. Max 1 köp per kund
Alla hälsas varmt välkomna!
Leif Karlsson med personal
Djurmagazinet. Konsumentvägen 1. 192 68 Sollentuna
Öppettider Vardagar 10.00–20.00, Lördagar 10.00–18.00, Söndagar 11.00–17.00 . Tel: 08-75 40 754
Din närmaste DjurMagazinet-butik hittar du på vår hemsida
www.djurmagazinet.se
Lokala avvikelser kan förekomma. Reservation för slutförsöljning och ev.tryckfel.
DjurMagazinets huvudkontor: Saltängen 25, 602 22 Norrköping • Tel 011-606 66 • Fax 011-605 30 • E-post: [email protected]
Det går även att enbart prenumerera på
Fågelhobby för 425 kr/år.
För utlandsprenumeranter kostar prenumerationen 665 SEK per år, inklusive porto.
Sätt in pengarna på pg 67 92 38-6.
Glöm inte skriva ditt namn och din adress
på inbetalningskortet.
Tomas Wallner (STF)- [email protected]
Fr o m nr 6
Elin Lord-Fye, Järnåldersringen 452,
13665 Söderby. Tel. 073-9284010.
ORIGINAL OCH LAYOUT
Typiskt Typografiskt AB - www.typiskt.nu
54 liters komplett akvarium
Mått 60x30x30 cm
I slutet av tidningen finns en lista över föreningar du kan kontakta för medlemskap.
Finns det ingen förening där du bor så
kan du bli distansmedlem i valfri förening.
Vi rekommenderar alla som ägnar sig åt
hobbyfåglar att gå med i en lokal förening. Medlemsavgiften varierar lite mellan
föreningarna men är ca 350:-/år, inklusive
prenumeration på tidningen.
MEDLEMSREGISTER/ADRESSÄNDRING
LOGISTIK/UTEBLIVEN TIDNING
RAPPORTER, WEBMASTER,
FÖRENINGSMAIL
Martin Simonsson (JLF)
[email protected]
[email protected]
0703-20 95 71
Skriv och fota!
Vill du berätta om dina fåglar? Har du
besökt en spännande fågelpark? Smått
som stort, hemmavid som exotiskt - dela
med dig av dina erfarenheter till läsarna av
Fågelhobby!
Har du ett bra foto men tycker det är
jobbigt att skriva? Vi kan intervjua dig eller
fixa till din text! Skriver du men tycker dina
foton inte duger? Vi känner många fotografer!
Artiklar och bilder skickas till Magnus
Karlsson. Hans Odöö har huvudansvar för
bearbetning, språk, stil och fotoval. Planering och övrigt arbete görs av redaktionen
gemensamt.
Välkommen med ditt bidrag!
SEKRETERARE
Berit Andersson, TBF
Myrstadavägen 15B, 560 29 Tenhult
0700-21 41 51
036-13 80 22
[email protected]
KASSÖR
Dan Hedberg, SBF
c/o Zoo Kompaniet
Saluvägen 12
187 66 Täby
[email protected]
ORDINARIE STYRELSELEDAMOT
Britta Lindgren, UTF
Faringe Bergtorp, 740 10 Almunge
[email protected]
Björn Johansson, SUH
[email protected]
STYRELSESUPPLEANT
Lars Svensson, TBF
Rosenvägen 10, 274 50 Skivarp
0411-305 48
[email protected]
Tord Widell, MBF
Poppelgatan 49, 213 62 Malmö
040-94 71 17
[email protected]
VALBEREDNING
Karin Olausson, SBF
Törnvik, 179 65 STENHAMRA
0704 27 60 81
[email protected]
Daniel Walther, RBK
[email protected]
Sussie Leisak, GBF
[email protected]
FÖRSTAUPPFÖDNING
Uppfödningsregister
Tord Widell, MBF
Poppelgatan 49, 213 62 Malmö
040-94 71 17
[email protected]
REVISOR
Karl-Erik Tenglin, SBF
08-560 325 79
[email protected]
REVISORSSUPPLEANTER
Leif Lindberg, SUH
I detta nummer
Redaktören har ordet
Om vuxna som tar barn på allvar. Och tidiga lärdomar om livets realiteter.
I Motala. Jag var några få år gammal. Bodde granne med ekskogen. Ville ha en
vän. Fångade en nyckelpiga och gjorde ett hem av en glasburk. Morfar fick syn
på min prickiga livskamraten och sade “Nyckelpigor vill inte vara instängda, de
vill vara fria”. Med tungt, men stolt, hjärta öppnade jag burken och kastade upp
pigan i luften från vår balkong. Solen sken över morfars välskötta köksträdgård.
Nyckelpigan föll mot marken, men vecklade sedan ut sina vingar för att inleda
flykten till friheten. Då flög en hungrig fågel förbi…
Omslagsbilden: Papegojor
på rymmen i Europa.
Infosida
163
Redaktören
164
Grönvingad duva
165
Voljärbygge - Karlsson
170
Voljärbygge - Lorentzen 172
Voljärbygge - Nilsson
176
Lars-Erik Mårtensson
178
Att rätta mun…
180
Gamla nymfer
182
Hussparv-Husfink?
182
Förvildade papegojor
184
Kungsparakiter
187
Mysklori
188
Smittspridning
189
Djurparksnytt
190
Fröhinken
192
Tamfåglar
194
Bokpresentation
195
Undringen
196
Föreningsmöten mm 197
Föreningsadresser
198
Samma Motala. Handelsträdgårdsmästaren hade en stor voljär. I grenarna satt
exotiska fåglar, på marken pep några marsvin så fort man kom i närheten. I ett
hörn, en damm med gyllene fiskar. I en annan del av trädgården fanns påfåglar
och duvor. Det här var det närmaste man kom en zoologisk trädgård i Motala.
Trädgårdsmästaren svarade på mina många frågor och lyssnade tålmodigt till mina
stora framtidsplaner där allt från tama lejon till djungelexpeditioner och privat
zoo ingick som självklarheter. Vissa vuxna har förmågan att föra barn närmre verkligheten utan att kväva deras entusiasm. Det är en stor konst. Jag minns det inte
tydligt, men jag tror trädgårdsmästaren i Motala hade talang för denna konst.
Jag blev erbjuden sommarjobb i handelsträdgården. Skulle rensa ogräs. Jättelycklig berättade jag det för en granne. Han tog situationen på stort allvar och satte
sig ner med mig. “Att rensa ogräs i sin egen trädgård är ett nöje. Om du jobbar en
sommar från morgon till kväll med detta så kommer du för resten av ditt liv ha
förstört det nöjet!” Jag tog inte jobbet.
En natt slet stormen upp Vätterns vågor till oanade höjder. Nästa morgon simmar
en ensam fågelunge nära vår strand. Jag matar den och den börjar följa mig
överallt. Jag kallar den Doppy. Jag tror först det är en skäggdopping, men inser
sedan att det nog är en skrakunge. När jag går längs stranden pinnar den på för
fullt för att hänga med. Simmar jag så simmar den efter mig och hoppar upp på
huvudet för att åka snålskjuts. Dyker jag så dyker den. Jag känner det som att jag
lever i filmen “Född fri”, och att min Doppy är lejonet Elsa. Ni får förlåta mig, jag
var kanske 9 år. När den lilla dunbollen, utmattad efter alla våra äventyr, tryggt
somnade i mitt knä - då var jag lycklig!
En dag, när jag var fjorton, träffade jag Janne Högberg. Och insåg att man visst
kunde ha tama lejon, bege sig på djungelexpeditioner och ha ett privat zoo. Men
det varsamma, småstadstänkandet, jag vuxit upp med kom inte i konflikt med
den inspiration jag fick från Jannes vida vyer.
När vi lämnar barnets värld är det tid att själva välja våra kryddor.
Jag har haft många djur, men har inte lust att vara bunden av detta ansvar längre.
För mig är det en njutning att stoppa ner huvudet i en bäck på Borneo och se min
ungdoms tigerbarber ila omkring. Utan att behöva skrapa alger från akvarieglaset!
Att se alla dessa fåglar, jag drömt om att ha i en voljär, flyga på jakt efter mat i den
tropiska grönskan intill min hydda i djungelklostret på Sri Lanka eller vid safarilodgen i Kenya. Utan att behöva oroa mig för att voljärens proppar ska gå en kall
vinternatt! Att både haft möjlighet att studera fåglar och andra djur på nära håll i
en voljär eller bur och sedan i frihet är fantastiskt.
Idag är jag en fågelfri människa som snyltar på era ansträngningar. Kommer och
njuter av att se alla era spännande fåglar och sedan lämnar er med allt jobb. Hoppas det är ok, för sedan jag blev redaktör för Fågelhobby har jag blivit långt mer
fascinerad av er hobby och förstått den enorma seriositet som finns hos er.
Hans Odöö
164 • Nr 5/13
Grönvingad duva
Text: Kristian S. Andersen, Borbjerg
Grönvingad duva (ibland kallad
smaragdduva på svenska) är en för
de flesta fågelmänniskor välkänd art,
men numera är det inte längre bara
frågan om ett slags grönvingad duva.
Vi måste börja vänja oss vid att det nu
ser lite annorlunda ut. Innan någon
börjar protestera, vill jag framhålla
att det inte handlar om några mutationer. Istället är det så att under de
senaste åren har det kommit ytterligare
importer till Europa från Nya Guinea,
där det bland annat har ingått grönvingade duvor – men inte de vi är vana
vid att se – utan en brunhuvud underart och en helt annan art, med helt
andra färgteckningar. Den senare arten
har i själva verket funnits hos oss i flera
år, men i väldigt liten omfattning.
Grönvingad duva
Grönvingad duva, Chalcophaps indica
(L., 1758), har ett vidsträckt utbredningsområde från Indiska halvön och
Sri Lanka i väster genom Indokina,
Foto: Ejvind Overgaard Pedersen
Taiwan, Hainan, Filippinerna, Indonesien (dock ej i Västpapua – den indonesiska delen av Nya Guinea), nordöstra Australien, Lord Howeön (öster
om Australien), Nya Kaledonien och
många andra öar i Stilla havet. Den har
med framgång introducerats i Hong
Kong. År 1867 släpptes den också ut i
Nya Zeeland, där den emellertid inte
klarade sig, vilket den förmodligen inte
heller gjorde på ön Oahu, Hawaii, där
den planterades ut 1924.
Ursprungligen har arten främst
uppehållit sig i skogsområden, både
ganska tät regnskog och öppnare
skogsmarker, men den finns även på
grässlätter. I Australien ses den bland
annat i områden med eukalyptusträd,
i såväl fuktiga som rätt torra biotoper.
Idag hittar man den ofta i områden
med jordbruk, men även i närheten av
bebyggelse. Den förekommer både i
låglandet och höglänta områden.
Grönvingade duvor vistas mycket på
marken, där de rör sig raskt och smidigt. De syns ofta på avverkningsplatser,
längs stigar och på vägar, vid bebyggelse i skogsbevuxen terräng och vid
de alltfler uppodlade områdena där de
finner sin föda. Denna består av olika
små frön från bland annat oljeväxter,
små nötter, frukt och bär, termiter,
maskar och dylikt. Den äter en del
frukt som fortfarande hänger i träden,
men det händer också att duvan står på
marken och snappar åt sig frön och bär
direkt från gräs och buskar. Vanligtvis
hittar den sin föda på marken. Gradvis
har vete, ris och annat spannmål kommit att bli en väsentlig del av dess föda.
Den grönvingade duvan bygger
vanligen sitt bo en bit upp i ett träd
eller i en fristående buske. Boet är mer
omfångsrikt och ofta också mer solitt
byggt än de som de flesta andra duvarter åstadkommer (en studie uppger
en bostorlek på 19 cm i diameter och
en höjd på upp till 30 cm). Det innehåller två krämfärgade eller brungula
Nr 5/13 •
165
några grankvistar och några häxkvastar
från björkar. Ovanpå en sådan byggde
de ett ganska löst bo och äggen föll
därför ner i marken. När duvorna lade
första ägget i nästa kull, gjorde Clausen en liten fördjupning i boet, och
det hjälpte så att äggen låg kvar. Det
kläcktes två ungar, som båda kom på
pinnen. Men de var lika otyglade som
det gamla paret.
ägg, som kläcks efter 18 dagar. Vid två
veckors ålder lämnar ungarna boet (i
vilt tillstånd i Asien är det ovanligt att
mer än en unge blir självständig).
Som voljärfågel
Grönvingade duvor av nominatrasen
Chalcophaps indica indica kom till
England redan 1794, då de visades på
menageriet vid Osterley Park. Sedan
såg man inte mycket av den förrän
1843, då den kom till Artis, djurparken i Amsterdam. Därefter har den
importerats regelbundet. Den första
uppfödningen skedde hos Karl Russ
i Berlin år 1880. Året därpå ägde en
uppfödning rum i Wales, där de grönvingade duvorna häckade i en utevoljär
under vintern med en temperatur som
gick ner till – 3° C. Denna häckning
skedde i en voljär som var 28 kvadratmeter och med en tillhörande
inomhusdel på 8 kvadratmeter. Dessa
duvor gick tillsammans med australisk
tofsduva (Ocyphaps lophotes), olika
parakiter samt småfåglar i storlek ned
till zebrafinkar – något udda ur vår
synvinkel.
Första uppfödningen i Danmark
Den danske fågelpionjären Valdemar Wiese nämner i sin bok 1894
den vanliga grönvingade duvan, men
förstagångsuppfödning i Danmark
tillskrivs G. Clausen, Bandholm, år
1953. I sin beskrivning av häckningen
uppger Clausen att duvorna gick i en
utevoljär tillsammans med 1,1 diamantduvor, 1,1 rosellor, 1,1 påvefinkar
och 1,1 kanariefåglar. Det hängdes upp
Clausen köpte även ett par skrattduvor, som lade ägg samtidigts som de
grönvingade, och äggen från de två
bona byttes ut. Tanken var att de grönvingade skulle lära sig av skrattduvornas lugna väsen. Medan detta pågick
gick Clausen in i voljären varje dag och
rörde vid ungarna. Det hjälpte dock
inte, två av dessa ungar var lika “vilda”
som föräldrafåglarna och flög som
tokar så fort han närmade sig voljären.
Eftersom det inte var frågan om någon
stor voljär, råkade en unge bryta benet
och måste avlivas. Då vingklippte
han den andra ungen, för att den inte
skulle slå ihjäl sig mot nätet. Clausen
avslutade sin redogörelse med orden:
”Grönvingade duvor kräver en mycket
stor voljär - helst ensamma – och vem
har utrymme för det?”
Inga problem längre
Lyckligtvis har den grönvingade duvan
blivit lugnare med åren, vilket har lett
till många lyckade uppfödningar. Det
tog särskild fart när Indien, Thailand
och andra länder upphörde med
exporten, vilket innebar att det inte
kom fler till Europa. Ville vi bevara
den i våra voljärer – ja, då måste vi
helt enkelt göra en målinriktad insatts.
Vilket lyckligtvis också skedde, och
idag har vi därför ett mycket stort
bestånd av den. Vi har överhuvudtaget
inga problem med den längre, varken
bevarandet av fåglar i voljärer eller med
den tidigare nämnda hetsiga temperamentet – nu är den faktiskt en av de
lugnaste duvarter vi har.
Mutationer av grönvingad duva
På 1970-talet uppstod i Förenta
staterna en mutation av grönvingad
duva, som utmärktes av mörkt stålblå
vingar, men om det blivit något av den
vet jag inte. Däremot har det ibland
annonserats ut ”blåblodiga” fåglar. I
166 • Nr 5/13
Underarter
Inom fågelhållningen förekommer
ytterligare en underart av grönvingad
duva, nämligen brunhuvad duva,
Chalcophaps indica chrysochlora, som
kännetecknas av att den inte har något
vitt på huvudet, och att hannen är
vinröd på halsen och huvudet, medan
honan är brun. Hanen har en stor vit
fläck på vingen, medan fläcken inte är
lika markant på honan. Man kan även
se skillnad på könen genom att titta på
stjärtfjädrarna, där hanen är har svart
stjärt och honan brun.
Denna underart importerades redan
1861 från Australien och Nya GuinAustralien lyckades Ron Rodda under antog att det var en könsbunden
ea till London Zoo, och den första
häckningssäsongen 1978–1979 föda
mutation, och därför borde det vara
upp en albino fågel. Den var dock
tre split hanar. Det visade sig dock vara uppfödningen skedde i England 1906.
ganska liten när den lämnade boet
en hane och två honor. Därför parades Brunhuvud duva fanns även i Tyskland
och det var inte mycket med den.
albinohanen ihop med en av döttrarna både under 1800-talet och igen på
Duvungen hade också problem att
under nästkommande häckningssäsong 1930-talet, men sedan försvann den.
När det kom nya importer från Nya
sätta sig på grenarna. Det blev dock
1980–1981, och de andra ungarna
Guinea på 1990-talet, återkom den i
bättre efterhand som den växte. Ron
sattes också ihop. Det blev dock inte
europeisk fågelhållning
var övertygad om att det rörde sig om fler albinoungar och jag vet inte vad
Den brunhuvade underarten finns i två
en hona, därför sattes den tillsammans som hände med dem sedan.
grundformer: en med brandgul näbb
med en normalfärgad hane följande år. Det har senare kommit fram brokiga
Men det hände inget. Så istället satte
duvor i Australien med ganska mycket och en med röd näbb. Den brandgulnäbbade varianten är den mest utbredman den tillsammans med en hona
vitt i fjäderdräkten. Australiensarna
da och frågan är om den rödnäbbade
och då dröjde det inte länge förrän det uppfattar dessa som en mutation,
är en naturlig fågel eller rent av en
blev befruktade ägg.
vilket förmodligen är korrekt. Här i
Det blev tre ungar under säsongen
Europa har jag inte hört talas om några korsningsprodukt med nominatrasen,
ska jag kanske låta vara osagt. Man har
– vilka alla var normalfärgade. Man
mutationer av grönvingade duvor.
mark. Det finns ytterligare två underarter. C. s. wallacei finns på öarna Sulawesi och Taliabu. Den är något större
(24–25 cm) än nominatrasen och har
blåaktig ton på huvud, nacke, hals och
rygg som är starkare och fortsätter över
örat, strupen och halsen. Bröstet är
mörkare lilabrunt. Stjärten saknar de
mörka banden Underarten C. s. mortoni förekommer på Salomonöarna. Den
är mycket lik nominatformen, men är
aningen större (24–25 cm.) och har en
något mörkare fjäderdräkt, särskilt på
undersidan.
Förekomst och habitat
i Tyskland korsat den brunhuvade med
grönvingad duva och ungarna liknar
de brunhuvade mycket, men man kan
ana en lite ljusare panna, vilket det
inte ska finnas på den brunhuvade.
Det sägs vara en ganska svår fågel att
få ungar av. Den är ganska skygg och
nervös men allt beror på hur stor voljär
man har. Börjar paret häcka, är de lika
pålitliga som den grönvingade. De får
också två ungar i varje kull. Brunhuvade duvor häckar numera regelbundet
i Danmark, men finns trots det bara
i ett begränsat antal. I Tyskland och
Nederländerna börjar det däremot
finnas en liten mer etablerad stam.
är skarpt avgränsad från purpurblå och
kastanjebruna hjässan. De flresta av
vingpennorna och de innersta vingfjädrarna är glänsande smaragdgröna
eller bronsgröna och ibland med en
kopparröd nyans. De yttre stjärtfjädrarna är antingen grå eller kastanjefärgade på insidan och grå på utsidan
med breda, svarta tvärgående band och
med spetsen kastanjefärgad. De mellersta stjärtfjädrarna är kastanjefärgade
med mer eller mindre tydliga ränder.
Nedre delen av ryggen svartbrun
med två gulbruna tvärgående ränder.
Undervingen är kastanjefärgad. Iris
mörkbrun. Näbben röd eller brandgul,
mörkröd vid basen. Ben och fötter
matt purpurröda. Honan utmärks av
att pannan är grå, hon är inte heller så
purpurfärgad på huvudet och stjärten.
Längd: 23–24 cm.
Den brunryggade duvan har ett stort
utbredningsområde som omfattar en
yta mellan 1 miljon och 10 miljoner
kvadratkilometer. Det sträcker sig
från östra Indonesien, Sulawesi och
öster om Nya Guinea till många av
Salomonöarna. Den finns också i den
sydostasiatiska övärlden, däribland på
Sulawesi och Nya Guinea, men även
på öarna norr och nordost om Papua
Nya Guinea, däribland New Ireland,
New Britain, Lavongai och Bougainville samt på många små öar runt dem.
Arten finns även på Manusöar och i
Bismarckarkipelagen.
Brunryggad duva är en skogslevande
art som trivs i både tät regnskog och
öppnare skogsterräng samt på grässlätter. Den ses på låglandet, men även på
höjder. Arten vistas mycket på marken
Brunryggad duva
där den strövar runt raskt och spänAlltsedan mitten av 1990-talet finns
stigt. Den ses ofta på hyggen, längs
ytterligare en ”ny” art inom den
stigar och vägar runt bosättningarna i
europeiska fågelhållningen, nämligen
skogsområden, och allt mer i odlade
den brunryggade duvan, Chalcophaps
områden där den finner sin föda, som
stephani (Pucheran, 1853), som då så
består av olika småfrön från oljehaltiga
Ungarna liknar honan, men fjäderatt säga kom tillbaka i hobbyn. Den
dräkten är övervägande rödbruna med växter, små nötter, frukt bär, termiter,
fanns tidigare för många, många år se- svartaktiga streck, och de glänsande
maskar och liknande. En del av frukdan när London Zoo erhöll den 1921. områdena på vingarna är mindre än
ten äter duvan medan den ännu sitter
Även Jean Delacour införskaffade
på träden. Fågeln ses ofta stå på markhos de vuxna fåglar. Man kan gannågra brunryggade duvor till sitt slott ska snart se könsskillnad, då de unga
en och snappa åt sig frön och bär från
Clères, men han lyckades aldrig att få
gräs och buskar, men vanligtvis hittar
hanarna redan två veckor efter att de
dem att häcka.
har lämnat boet har två grå stjärtfjädrar den sin föda på marken. Det händer
ibland att den hittar föda under
på varje sida medan unghonorna enHanen är till färgen allmänt kastanje- dast har en grå stjärtfjäder per sida.
kolonier av metallglansstare (Aplonis
brun, mörkast på skuldran och på de
metallica), där den snappar åt sig frön
mittersta stjärtfjädrarna, men ljusare
som stararna tappar. Med tiden har
Underart
på undersidan. Hjässa och nacke har
vete, ris och andra spannmål blivit en
Denna beskrivning gäller nominatraen stark anstrykning av purpurblå. På sen Chalcophaps stephani stephani som allt större andel av kosten.
halsen sidor och ryggen en anstrykning härstammar från Nya Guinea. Det är
Den brunryggade duvan bygger sitt bo
av purpurrött. Pannan, som är rent vit, också den som förekommer i Danvanligtvis ganska lågt, ofta inte mycket
168 • Nr 5/13
mer än någon meter över marken i
träden eller fristående buskar. Boet är
dock inte lika stabilt bygg som den
grönvingade duvan vanligtvis bygger.
I boet lägger de två krämfärgade eller
brungula ägg som ruvas i 18 dagar.
Redan efter två veckor lämnar ungarna
boet.
Den brunryggade duvan är relativt
vanligt i sitt utbredningsområde även
om det ske biotopiska förändringar så
har den behållit status som en “mindre
hotad” art.
Som voljärfågel
Som nämnts tidigare, infördes den
brunryggade duvan till London Zoo
1921, och senare till Delaceurs anläggningar i Clères, men han lyckades
aldrig få dem att häcka.
Först år 1983 kom från Sulawesi några
enstaka exemplar till Belgien, men det
rörde sig uteslutande om hanar. År
1986 anlände via Schweiz tre säkra par
av arten till Tyskland, vilka uppgavs
härstamma från Salomonöarna. Enligt
uppgifter från den tyska uppfödaren
och författarna Alois Münst var det
både den gulnäbbade och den rödnäbbade varianten. Däremot har de inte
kunnat hitta något i litteraturen om
detta och hittills har jag bara stött på
denna information från dem.
Bildtexter i ordningsföljd:
Såväl 1986 som 1988 lyckades Harms
Wiesmoor med häckning av den
gulnäbbade formen. År 1989 importerades 30 par av rödnäbbade formen
till Belgien, Nederländerna och
Tyskland, där det sägs ha förekommit
en del uppfödningar. Däremot har det
sedan visat sig att inte alla rykten om
häckning varit sanna.
3. 0,1 Grönvingad duva med två
nyutflugna ungar.
Brunryggade duvor har häckat i
Danmark, men måste tyvärr anses ha
försvunnit ur den danska fågelhållningen. Det finns emellertid enstaka par
i Nederländerna och Tyskland, som
häckar med jämna mellanrum.
7. 0.1 Brunhuvad duva. Observera att
hona såväl som hanen saknar det vita
i pannan.
1. Här visar hanen sina glänsande,
gröna vingar, vilket naturligt har en
duvan sitt namn: grönvingad duva.
Notera honas (höger) bruna stjärtfjädrar.
2. 1,0 Grönvingad duva på boet.
4. Två unga av grönvingade duvor,
fyra veckor gamla.
5. Grönvingade duvunga vid åtta
veckors ålder.
6. 1.0 Brunhuvad duva (Chalcophaps
i. chrysochlora) med två ungar i boet.
8. 1.1 Brunryggad duva
(Chalcophaps stephani). Notera hanens vita pannan.
© Foto s: Ejvind Overgaard Pedersen.
Nr 5/13 •
169
Voljärbygge
Text och foto:
För alla hobbyfågelentusiaster klingar
nog begreppet voljär lite extra, vare sig
det handlar om en utomhus- eller inomhusvoljär. Jag kommer med denna
artikel att beskriva hur jag byggde mina
utomhusvoljärer.
Eftersom jag under sommarhalvåret,
tillbringar mycket tid i sommarstugan,
har jag funderat över att även kunna
erbjuda fåglarna sommarvistelse. Vilket
gjorde att jag beslutade mig för att 2013
års projekt var att bygga voljärer.
Nu var frågan hur detta byggprojekt
skulle genomföras? Hur stora skulle
voljärerna vara, hur skulle grunden
göras, vilket nät skulle användas, var på
tomten skulle ”voljäranläggningen” stå,
hur skyddar man sig mot ovälkommna
gäster som gnagare och rovdjur, ska
trästommen vara av tryckimpad- eller
obehandlat trä? Som ni ser av detta axplock av frågor, var frågetecknen många. Valet av virke blev obehandlat, då
inga papegojor ingår i min nuvarande
fågelhållning. Bland mina fåglar finns
bl a kinesisk näktergal, orangevävare
och mosambiksiska.
En viktig del av planeringen av bygget
var att prata med erfarna fågelgubbar
om voljärbyggen, läsa tillgängliga böcker, söka på internet och inte minst så
tog jag upp frågan på UTFs medlemsmöten. Passande nog hade föreningen
ett voljärtema, på ett av mötena, under
våren 2013.
170 • Nr 5/13
på mitt sätt
Magnus Karlsson
Väl framme vid vårvintern 2013 var
den mesta byggplaneringen klar och i
början av maj, togs första spadtagen.
Innan jag börjar med själva byggbeskrivningen, kommer här en beskrivning
hur voljären såg ut då den var klar:
Totalt är hela voljäranläggningen på
40 kvm (8 x 5 m), med 4 st separata
voljärer som är 2 x 4 m (8 kvm). Voljärernas höjd var 2 m. Längs med voljärens baksida, byggdes en sluss med
dörr genom vilken man kom in till
själva voljärdörrarna. Slussens storlek
var 1 x 8 m. På tre sidor av voljärens
yttersida, monterades vanliga byggskivor, s k OSB-skivor. Som på utsidan
målades med faluröd färg, detta för att
passa in bland de övriga byggnaderna
på tomten. Halva taket täcktes med ett
transparent plasttak. Förutom att passa
för fåglarna, var grundidén att voljärerna ska kunna monteras ned enkelt och
sedan kunna flyttas till en annan plats.
Själva bygget började med att en
grund lades med marksten, för att inte
trästommen skulle stå direkt på marken (gräsmattan). Under markstenarna
grävde jag cirka 20 cm djupt i gräsmattan och lade sedan markduk och sand.
Detta gjordes för att markstenarna inte
skulle flytta på sig vid t ex tjällossningen. Det kan vara lite knivigt att få det
rakt på en böljande gräsmatta, men med
hjälp av snöre, vattenpass, lite omtag,
kom hela markstensstommen i samma
nivå över marken. Detta var viktigt då
bottenreglarna på ramarna måste ligga
plant emot markplattona.
Nästa steg var att skruva ihop trärammar för nätet. Träramarna var av vanlig
45 x 45 regel, vilka sågades till så att
ramen hade måtten 1 x 2 m. Detta för
att passa med nätet, som hade bredden
1 m och maskstorlek 6,3 x 6,3 x 0,55
mm. Allt eftersom ramarna blev klara,
klipptes nätet till i 1 x 2 m bitar. Vilka
häftades fast med hjälp av häftklamrar.
Sedan skruvades de olika träramarna ihop med varandra. När samtliga
träramar var monterade, totalt 36 st
1 x 2 m ramar, var det dags att skruva
dit OSB-skivorna. Dörrarna in till respektive voljär, hade måtten 1 x 2 m.
Fåglarna flyttar in!
Ett vanligt klappgångjärn monterades
både till voljärdörrarna och slussdörren.
Syftet med att montera OSB skivor på
3 sidor, var att få vindskydd för fåglarna. Eftersom avsikten med voljären var
sommarvistelse mellan juni – augusti,
byggdes inget skyddshus.
Ett av de mera komplicerade momenten
var att häfta dit nätet på voljärtaket och
skruva dit plasttaket. Detta löstes med
extra 45 x 45 mm stöttor (reglar) och
en träskiva. Det blir ju så att vissa ställen på taket blir svår att montera med
bara en stege, man måste upp på taket
för att nå alla nätkanter och fästpunkter
på plasttaket. Stöttorna monterades tillfälligt i takstommen och träskivan användes för att kunna stå på taket. Dessa
lösningar gjorde att det var någorlunda
säkert att arbeta på voljärens tak.
Efter att ha ägnat alla helger under maj
till i början av juni, var voljärerna klara.
Nu var det dags att inreda voljärer-
na med växter. För detta valdes vanlig
tuja, med en höjd på ca 1,3 m, bergsbambu, ormbunkar, granar, tallar och
avsågade björkar. Det var en del pyssel,
men man inser lätt att fågelhållning och
trädgårdsskötsel går hand i hand.
För att verkligen få voljärerna att se
naturliga ut både för fåglarna och betraktaren, inreddes de även med stockar
och stenar.
Bilderna i turordning:
Grunden med marksten är klar.
Endast plasttaket kvar att lägga.
Planteringen av växter.
Voljärerna klara att ta emot fåglarna!
Kinesiska näktergalen på plats!
Spelflygande napoleonvävar hane.
Tigerfink hane njuter på sin voljärpinne!
Nr 5/13 •
171
Hur vi byggde vår voljäranläggning
Text och foto: Jörgen Lorentzen LBV
Året var 1998 och jag funderade på
en större satsning på papegojor och
uppfödning. Var det nu något som var
en vettig tanke eller var det bara en
tokig dröm. Hursomhelst var det en
tanke som jag hade svårt att släppa. Jag
har varit och besökt några fantastiska
anläggningar genom åren och dessa
har satt sina spår i sinnet. Steget från
dröm till verklighet är dock ganska
stort och det är inte heller gratis att
förverkliga sina drömmar. Men fröet
var sått och tanken utvecklades. Hur
skulle vi göra för att det skulle bli så
bra som möjligt? Vi diskuterade om
vi skulle flytta till en avstyckad gård,
som vi skulle renovera och bygga en
fin anläggning på. Vi var och tittade
på många olika objekt, men där var
inget som vi fastnade för till 100 %.
Antingen var renoveringsbehovet för
stort eller så var priset så högt att det
blivit en gård utan fåglar. Sedan är det
så att vi trivs alldeles otroligt bra där
vi bor. Vi började därför prata om att
man kanske skulle kunna bygga till det
huset som vi bor i. År 2000 blev det
så att efter bygglov blivit beviljat och
underskrifter av grannar var inskickade till kommunen så, sattes spaden i
172 • Nr 5/13
marken. Jag glömmer aldrig den syn
som mötte mig den eftermiddagen
jag kom hem från jobbet första dagen
efter att byggfirman varit och grävt ut
för grunden. Jag tänkte; “är vi riktigt
kloka som har ett jättehål på tomten
och har förstört hela trädgården?” Hur
gör man då för att bygga något till sina
fåglar? Vad skall man bygga och hur
gör man för att det skall bli bra och
funktionellt? Det jag skall redogöra
för i denna artikel är mina erfarenheter och mina synpunkter, vilka inte
är någon absolut sanning utan något
som jag tycker fungerar bra, samt att
det är erfarenheter jag samlat på mig
under mina 40 år med fåglar och efter
att ha besökt och sett många hundra
olika lösningar på hur man kan husera
sina skyddslingar. En mycket klok
fågelvän sa en gång till mig att om du
har 10,000 kronor du har tänkt lägga
på fåglar och något att ha dem i så lägg
7,000 kronor på bostad till fåglarna
och 3,000 kronor på fåglar. Detta
tycker jag är ett mycket klokt råd att
följa. Det finns några inom vår hobby
som säger, att vi har varit på besök
hos uppfödare och sett fantastiskt fina
fåglar och fina uppfödningsresultat,
men att där såg för bedrövligt ut så det
kvittar hur man har det, man behöver
inte ha det så fint. Det man inte vet är
hur många fåglar som dör där under
ett år och hur mycket sjukdomar som
drabbar denna uppfödare samt att
det förmodligen både är svårskött och
tungarbetat, viket kan vara en anledning till att det ser ut som det gör. För
detta är inget man pratar högt om,
eftersom huvudsaken är att fåglarna
producerar många ungar till ett så lågt
pris som möjligt och att förtjänsten
blir så stor som möjligt. Är det kanske
så med fåglar som med växter att när
förhållanden inte är bra och individen
känner att deras sista tid är kommen
måste man blomma för att säkra artens
fortlevnad?
Hur gjorde då vi när vi byggde upp
vår anläggning? Något som tog väldigt
mycket tid i anspråk var att sondera
marknaden på vilka material, som
fanns att få tag i samt vad det kostade.
Vidare tog det mycket tid att fundera
ut hur konstruktionen skulle vara på
olika detaljer. Som jag sagt innan så
bestämde vi oss för att bygga till huset.
Vi byggde till med 50 m² varav vi
avsatte 30 m² till fåglarna inomhus,
vilket är en sanning med modifikation. För av de 20 m² som är kvar så
går en del åt till förrådsutrymme för
säckar och annat. För att börja beskriva
bygget, börjar jag invändigt. Vi hade
i förväg bestämt att vi ville ha 6 st.
voljärer, som var både inne och ute.
Det var inte så många, kanske några
av er tänker, nej det är sant, men när
man jobbar heltid får man tänka sig
för så att man inte bygger för stort.
Det kommer vardagar när allt skall
skötas också och som alla vet tar det
ganska mycket tid. Det vi tyckte var
en väldigt viktig sak att ha var ett kök,
som enbart var till för fåglarna. Detta
löste vi genom att vi bytte ut vårt eget
befintliga kök och flyttade ut detta till
fågelrummet.
Vi diskuterade mycket om vi skulle
bygga voljärsektioner själva, eller om
vi skulle beställa färdigbyggda. Att
sektionerna skulle vara i metall var
en självklarhet för oss, då vi skulle ha
papegojor.
Fördelen med att köpa färdiga sektioner är i första hand att det finns
ett andrahandsvärde i dessa, om man
någon gång bestämmer sig för att inte
ha fåglar längre. Vidare är det mycket
enklare att ändra i konstruktionen efteråt när allt är färdigt om man ser ett
ändrat behov. Dessa är också starkare
och håller längre än träkonstruktioner
och det är som regel underhållsfritt
med sektioner av metall. Utseendet är
sedan en fråga om tycke och smak. Vi
köpte våra sektioner av märket Ha-
kon i Danmark. De är tillverkade av
galvaniserade fyrkantsprofiler, som är
klädda med både hela plåtskivor och
nät 19x19 mm och 2,05 mm tjockt.
Tyvärr tillverkar inte Hakon sektioner
till fåglar längre, utan bara till hundar.
Det finns företag både i Sverige och
Danmark som tillverkar aluminium
sektioner till fågelvoljärer.
Till vägg- och takmaterial i voljärerna
valde vi att använda melaminklädda
spånskivor som går att beställa hos
välsorterade bygghandlare. Dessa
skivor är både starka och lätta att hålla
rena. De har hittills fungerat utan
problem. Fåglarna har inte kunnat
gnaga sönder dem för det går inte att
få tag i den glatta ytan, som är deras ytbeklädnad. Vidare är skivorna
vattentåliga. Vi tvättar anläggningen
ca: två gånger om året med ånga för
att desinfektera. Inte heller där har vi
upplevt några problem med skivorna. Nu efter 13 år är de fortfarande
som nya. Dessa skivor monterade vi
i specialbeställda aluminium profiler,
som är U-formade samt H-formade
för att förhindra att det skulle finnas
skarvar, som fåglarna kunde få tag i
och ev. förstöra skivorna. Vidare är alla
ytterhörn skodda med rostfria plåtvinklar för att förhindra gnagskador
på materialet. Till golv införskaffades
rostfria plåtar 0,7 mm, som är mycket
lätta att hålla rena. Dessa täcker vi med
ett lager kutterspån så att man slipper
den sterila känslan samt att det suger
upp. Hur man sedan inreder resten
Nr 5/13 •
173
av rummet, där fåglarna inte vistas, är
det väl bara fantasin som begränsar. Vi
har lagt ett laminatgolv i hög kvalitet
för att det är lätt att hålla rent och på
väggarna har vi tapetserat med en tapet
som är lätt att torka av. Till innertak
monterades gavelpanel för att få en lite
rustik känsla. Något som vi tyckte var
en svår nöt att knäcka var hur vi skulle
lösa det med fönster samt utgångshål
till utevoljärerna. Efter mycket funderingar gjorde vi på följande sätt.
Vi monterade 32 mm kanalplast som
fönster, som vi skar upp mindre hål i
174 • Nr 5/13
som passage till utevoljärerna. Kanterna på hålen kläddes med aluminiumprofiler som förstärkning. Till luckor
använde vi 10 mm kanalplast, vilka vi
satte i en ram av aluminiumprofiler,
som löper i några större profiler som
falluckor. För att få tyngd i luckorna
fyllde vi dem till hälften med strandsand. På in och utsidan om passagerna till ute- respektive innevoljäreren
monterades en platta, som fåglarna kan
landa på. Dessa plattor kläddes med
en uppochnedvänd klinkerplatta för
att få en sträv yta, samt att förhindra
att fåglarna gnager sönder plattan som
är av trä. Gratis får man då en yta som
sliter på fåglarnas klor varje gång, som
de går in eller ut.
tning av försäkringsbolaget om det
skulle hända något.
Något som vi hade väldigt bestämda
åsikter om var belysningen i rummet.
Vi ville ha lysrörsarmaturer som skulle
gå att dimma upp och ner på morgon
respektive kvällen. Det visade sig att
det man vill och det som var tekniskt
möjligt inte alltid stämde överens.
Vi hade ett helsike med att finna en
lösning på detta, men till slut hittade
vi en lösning i Tyskland. Detta system
används till saltvattenakvarier. Det
är en liten datorstyrd box med tidur,
som styr armaturerna och som kan
dimma upp respektive ner dessa, samt
simulerar månsken så att ljuset inte
bara dimmas ned och sedan släcks.
Detta har visat sig mycket uppskattat
av fåglarna.
Till utevoljärerna valde vi att gjuta en
platta med 100 mm isolering som grund. Byggfirman rekommenderade då
en speciell betong med mikroskopiska
plastkulor i som inte skulle spricka,
så kallade frostsprängningar. Detta är
förmodligen det dyraste allternativet
men som jag ser det har det också
flest fördelar, jag skrev tidigare, att
det kanske är så i framtiden att man
inte vill ha fåglar längre (varför man
nu inte skulle vilja det?). Då finns
det en möjlighet att bygga ett uterum
eller vinterträdgård på denna platta.
Vidare så är det omöjligt för råttor och
andra odjur att gräva sig in, samt att
det blir väldigt stabilt. På denna platta
har vi ställt galvaniserade U-balkar på
högkant, som vi sedan fäst voljärsekNågot som man skall ägna extra
tionerna i, på plattan. Till underlag i
uppmärksamhet åt är de elektriska
voljärerna har vi ett lager med 100 mm
installationerna. Eftersom det ställs
grov sand, som vissa av fåglarna tycker
speciella krav på dessa, när det gäller
den miljö som ett fågelhus är med sin om att sprätta i. När man bygger
udda miljö med damm och ev. fukt. Vi voljärer utomhus kan jag verkligen replanerade att installera vanliga oljefyll- kommendera att ha dubbelt nät mellan
sektionerna, samt även i sektionerna
da radiatorer, som uppvärmning. Det
som är ytterst. Vidare så tycker jag att
visade sig att detta inte var godkänt
en fodergång framför voljärerna är ett
enl. byggnadsnormerna, vilket elfirman uppmärksammade oss på. Vi fick måste. Detta för att skydda fåglarna
från anfall utifrån av andra djur, som
då tänka om totalt och installera ett
golvvärmesystem, så nu ligger det 300 katter, falkar osv. När vi höll på att
m värmekabel i golvet i stället. Det är bygga vår utomhusanläggning läste jag
i tidningen att duvorna i Malmö hade
nämligen så att i denna miljö måste
alla elektriska komponenter vara minst fått ett utbrott av salmonella. Jag fick
IP44 klassade, detta vet elektrikern allt då tanken att detta är en smittorisk,
om (mer info finns på internet) annars som vi vill eliminera. Vi beslöt därför
kan det vara svårt att få ut någon ersät- att bygga tak över voljärerna. Detta
gjorde vi med korrigerad plast och det
är något vi absolut inte har ångrat,
som jag ser det finns det bara fördelar
med att ha voljärerna övertäckta. Det
skuggar för solen, det förhindrar smitta
genom avföring från vilda fåglar, det
skyddar mot häftigt regn och snö, samt
att när du själva vistas i fodergången
och det är dåligt väder är du skyddad.
Allt detta medför att fåglarna vistas
mycket mer i utevoljärerna. Någon
säger då att det är synd om fåglarna,
som inte kan regnbada. Jag håller med
om detta, men har löst det på ett sätt
som både jag och fåglarna är väldigt
nöjda med. Vi har en sprinkleranläggning, som styrs av en bevattningsdator,
som på fasta tider startar ett regnväder.
Detta får till följd att fåglarna sitter
och väntar vid dessa tider på att få sin
dagliga dusch samt att vi i princip har
en gratis bevattningsanläggning till
vår trädgård. Ett hjälpmedel som jag
tycker har blivit ovärderligt, är dagens
moderna IP-kameror. De är otroligt
effektiva för att övervaka fåglarna, som
inte störs och därför beter sig naturligt.
Mitt råd är att när man skall bygga
till sina djur, oavsett vilken sorts djur
man har, planera och tänk igenom
bygget noga i förväg och ut och titta
och ”stjäl” idéer från andra. Sätt också
in så många genomtänkta och vettiga hjälpmedel som möjligt t.ex. kök
med varmt och kallt vatten osv. Det är
något som kommer att underlätta den
dagliga rutinen vid skötseln. Ju mer
man kan underlätta dessa dagliga rutiner ju mer glädje och utbyte får man
av djuren, vidare så sparar man mycket
tid på tråkiga uppgifter, som att bära
vatten och annat, vilket med dagens
teknik är onödigt.
Lycka till med era framtida byggen!
1801. Johan Erik Forsström, som 1801
besökte bruket, beskriver voljären som
”betydligt stor med gallerverk i trä”.
Det hölls då bland annat en pärlhöna och en så kallad indiansk korp i
fågelhuset. Med indiansk korp brukar
avses en ljusröd arapapegoja i äldre
språkbruk.
Voljären vid Forsmarks bruk
Text och foto: Ingvar Svanberg, UTF
Många som besökt den fina engelska parken vid Forsmarks bruk har
förstås också lagt märke till den gamla
voljären. Den nuvarande voljären i
parken är dock en rekonstruktion som
uppfördes i början av 1990-talet. Vi
tycker det är trevligt att man månar
om att behålla voljären i det nu iord-
ningsställda parklandskapet för att ge
en uppfattning om hur det kunde te
sig i äldre tid. Den första voljären på
Forsmark byggdes redan 1787, och i
den hölls orrar, en vanlig voljärfågel
vid denna tid. Uppenbarligen var den
inte tillräckligt representativ, eftersom
en ny och större voljär uppfördes
Voljären var uppenbarligen länge i
bruk. På 1870-talet uppfördes en
ny voljär i parken i Forsmark efter
ritningar av arkitekterna Axel och
Hjalmar Kumlien (skapare av Grand
Hotel i Stockholm). När Nils Peter
Ödman 1896 kom till bruket användes
voljären som uvhus: ”Jag vet ej bättre
namn, ty lägenheten var uteslutande
bebodd af berguvar, tre stora exemplar,
som med mycket intresse betraktades
av barnen genom det höga gallret på
framsidan och som även med lika stort
intresse glodde på dem tillbaka så att
de nästan kände sig litet hemska till
mods”.
Voljären förföll under 1900-talet och
revs slutligen 1962, men har som sagt
rekonstruerats i början av 1990-talet.
Nr 5/13 •
175
Mitt fågelhus av Lars Nilsson
När man haft fåglar som hobby i halva
sitt liv, har det också förbrukats ett antal
voljärer. Under årens lopp har också
kraven från både mig själv och lagstiftare
ändrats. Beroende på vilka arter jag har
haft, har storlekarna på voljärerna varierat, likaså nätstorleken.
Sommaren 2001 förändrades allt då jag
fick frågan av Per-Olof Persson i min
förening, om jag ville handmata några
vitbukspapegojor. Jag och min sambo
tog beslutet att prova. Vi hade aldrig
gjort det innan. Allt gick vägen och vi
behöll ett obesläktat par. Intresset för
arten satte fart och nu 12 år senare finns
åtta par vitbukspapegojor i fågelhuset. Våren 2012 var allt klart för nästa
steg. Fågelhuset skulle byggas om. Jag
hade själv rivit de gamla utevoljärerna
och fåglarna flyttades tillfälligt till en
fågelvän, medan bygget hade sin gång.
Ritningen fanns i mitt huvud och
hantverkarna satte igång. Planen var ett
vinterbonat uterum som skulle kunna
användas till fågelhus fram tills antingen
intresset eller något annat sätter stopp.
Då jag bor centralt och har grannar
runt omkring mig var ljudet som sexton
vitbukspapegojor kan skapa en tidig
sommarmorgon viktigt att hålla nere.
Jag valde att inte bygga utevoljärer
utan bad hantverkaren om en så stor
öppning i väggen som konstruktionen
tillät. Under byggets gång hände givetvis
saker man inte tänkt på och även förslag
från byggaren och från vänner som dök
upp under byggtiden. Ett runt fönster
i gaveln och en helglasad altandörr dök
upp från ingenstans genom en av mina
bästa vänner. Det fanns inte med i den
176 • Nr 5/13
ursprungliga planen, men jäklar vad fint
det blev.
Den gamla byggnaden hade lågt till tak
då den byggdes omkring 1912, så när
taket var avtaget kom frågan om vi inte
skulle ta och lägga ett lager lecablock för
att få en bekvämare takhöjd. Det är ett
val jag inte ångrat. Nytt tak kom på plats
och nu kunde man för första gången
ana byggnadens utseende. Fram till nu
hade inte tankarna varit så fokuserade på
voljärerna, men på kvällarna gick man ut
och började mäta och skissa.
Ganska snabbt föll valet på Flexipet och
deras anodiserade aluminiumprofiler.
Jag hade tidigare haft obehandlat, men
det var svårt att hålla rent och snyggt.
Men så långt var inte bygget än och nu
hade turen kommit till golv. Tänkte ha
ett målat golv från början, men då dök
ännu en vän upp och var nyfiken på hur
det gick. Vi började prata golv och efter
en stund frågade han: Ska du inte lägga
klinker istället? Jag har ett restparti som
ligger och det bör räcka till detta. Det
blev affär och då kom min elektriker på
besök och sa: Vi fick ju värmekabel över
när du renoverade köket, lägg den här
så fixar jag installationen. Jaha tänkte
jag, det här börjar dra iväg. Flytspackel
vet jag vad det kostar och det ska göras
också. Men med många vänner och en
genomgång av den sprängda budgeten
fortsatte projektet.
Fler vänner dök upp och var nyfikna
när jag höll på med att isolera taket. En
frågade vad jag skulle ha för innertak.
Gips är väl det bästa, tyckte jag, men
han såg lite lurig ut. Du skulle ha ett
ljudabsorberande tak istället och du ska
få ett vettigt pris av mig. Tänk på att du
kan lägga all el ovanför plattorna och gå
och titta på dina fåglar utan hörselkåpor.
Så blev till slut allt lagt och monterat, dörr, skjutparti, väggarna målade
och materialet till burarna beställt hos
Flexipet. Nu skulle det sista fixas som
förvandlade ”uterummet” till fågelhus.
Jag har valt brun byggplyfa som baksida.
Sidorna är också byggplyfa den första
halvmetern sedan en kanalplastskiva på
en meter. Burarna har måtten L=1,5 Br=
0.75 H=2,0 meter. Foderplats och holk
med inspektionslucka är allt integrerat i
dörren.
Belysningen består av fem stycken
högfrekventa lysrörsarmaturer som är
kopplade till en timer med dimmerfunktion. Den simulerar soluppgång och
vid nedgång går nattbelysningen igång.
Några väggskåp från Ikea och vask har
kommit på plats och nyligen inköptes
en varmvattenberedare som ska se till att
den sista touchen kan läggas.
Fast det bästa har redan hänt i det nya
fågelhuset, paren häckade efter tre
månader i de nya burarna.
Bilder i turordning:
1. Plantering av palmer och bambu utanför skjutpartiet ökar den tropiska känslan
för både djur och människa.
2. Plattan gjuten där utevoljärerna tidigare
stod.
3. Innertaket med ljudplattor på plats.
4. Med holken innanför slår man inte i
skallen och inspektion görs lätt.
5. Takhöjningen samt det nylagda taket.
6. Nyputsat samt det fina runda fönstret
och skjutpartiet på plats.
7. Timern som simulerar solens upp och
nedgång.
8. En av många lyckade uppfödningar i
de nya voljärerna.
Nr 5/13 •
177
Voljärprakt i trädgårdsidyll
Hemma hos Lars-Erik Mårtensson i Uppsala
bergsparakiter. När familjen flyttade till
det nuvarande huset blev den dock en
ny inriktning.
Nyförvärvade duvor
Vi tittar på de röda kardinalerna som
alltid är lite nervösa; undviker att
skrämma de kinesiska näktergalarna
som ligger på ägg; vi hinner lägga
märke till dvärgfröfinkarna; roas av de
härliga pagodstararna och vi beundrar
årets kull av grön arassari, Pteroglossus
viridis (Lars-Erik missade förstagångsuppfödningen med några veckor när
den häckade första gången 2007 hemma hos honom). Framför allt tittar vi
på nyförvärven: paret av kapduva, Oena
capensis, som hemfördes från senaste
resan till Danmark, och som nu fått
ersätta de gulnäbbade sparvduvorna,
som aldrig fullföljde sina häckningar
utan kastade ut ungarna ur boet.
Småduvor är en prydnad för varje
blandad voljär, och kapduvorna skäms
Text och foto: Ingvar Svanberg, UTF
Förmodligen har han Uppsalas finaste
utomhusvoljärer. Det är en vacker
trädgård där fågelanläggningen ligger
inbäddad i prunkande grönska. Inte
konstigt att UTF:s öppna voljärdagar
gärna förlagts till denna stillsamme
fågelentusiasts hem. Härmed återupptar
vi vår serie av hemmahosreportage
bland medlemmar runt om i landet.
var på gång. De tidigare kullarna av
utflugna ungar vistades i en grannvoljär.
Lars-Erik har hållit på med fåglar i
över fyrtio år – bara när barnen var
små hade han ett kort uppehåll – och
det har varit många arter genom åren.
De första kanarierna förvärvade han
Röda kardinaler
av Lundin, legendarisk uppfödare på
Det var en tillfälligt kylig högsommard- Prästgårdsgatan i Uppsala, som fyllde
ag i juli när jag besökte Lars-Erik och
sitt oklanderligt rena kök med prydliga
Alla kallar honom Mårten, även
Mona. Årets tredje kull av röd kardinal uppfödningsburar i staplar. Med tiden
hustrun Mona, men dopnamnet är
införskaffade han fler fåglar, denna gång
Lars-Erik Mårtensson och så står
efter Roffe Lund, en annan nu sedan
det också i Föreningen Fågelhobbys
länge bortgången välkänd fågelodlare i
förstagångsuppfödningslistor. Denna
Uppsala. Snart blev det ädelpapegojor
hobbyodlare kan nämligen stoltsera
hemma hos Mårtensson, följt av en
med många lyckade häckningar, varav
gultofskakadua, gouldsamadiner och så
flera är förstagångsuppfödningar i
småningom ett par grå jako, som han
Sverige. Hans voljärer är inrymda i en
födde upp många kullar efter och vars
praktfull trädgård, med ljuvligt blomungar spreds åt olika håll i Norden.
mande hängfuchsior, stora gasterior
Det har också alltid funnits andra
(vilket alltid glädjer en gammal Gasdjur i det Mårtenssonska hemmet, en
gång även marmosetter, små trevliga
teria-odlare), änglatrumpeter och
nyförvärvet syrisk hibiskus, som man
sydamerikanska silkesapor. Nyligen flysällan ser på dessa breddgrader. Det är
ttade en jemenitisk kameleont in, som
välansatt och propert, en stor damm
frodas i sitt terrarium.
med koikarpar och guldfisk i mitten,
Länge var det papegojor som domineoch med glädje har UTF flera gånger
rade intresset. På 1990-talet hade han,
tacksamt tagit emot inbjudan till öppen
förutom framgångsrika uppfödningar
voljärdag i Monas och Lars-Eriks vackra
av jako, också vitpannade amazoner och
178 • Nr 5/13
villaträdgård i Uppsalas södra utkant.
Den imponerande leopardsköldpaddan,
som tidigare traskade runt i trädgården,
fanns inte längre kvar när jag i somras
besökte Lars-Erik. Sköldpaddan hade
tyvärr dött.
pastrild, Pallas rosenfink m.fl. Gul
stenknäck häckade också en gång hos
honom, men ungarna ville sig aldrig,
utan dog efter ett tag.
En del arter häckar regelbundet hos
honom. Jag har nämnt röd kardinal och
grön arassari; till listan kan även läggas
rödnackad snårtrast (Cossypha niveaicapilla) och hans trefärgade papegojamadiner (Erythrura tricolor), som har gett
många kullar till glädje för fågelmänniskor i Uppsala med omnejd. Vem kan
motstå dessa vackra, blå papegojamadiner? De är som juveler i en voljär.
Som många erfarna hobbyodlare byter
han ut arter som inte vill sig, eller för
att pröva något nytt. Ett par schamainte för sig. Det är trivsamma fåglar.
trastar har nyligen fått flytta och ersatts
Lars-Erik hade funderat på ett par
av ett gäng Euplectes-vävare, vilka
fruktätande grönduvor först, men de
tyvärr gick i vilodräkt när sommaren
var för stora och istället föll lotten på
kapduvor. Ett gott val, får man väl säga. kom. En vacker brandvävare var dock i
prakt, men saknade hona.
Vore roligt om vi kunde få se avkomman i många andras voljärer framledes. De robusta finkarna – några kan vistas
ute hela året – ligger honom uppenbarligen varmt om hjärtat och han
Frukt- och insektsätare
ångrar lite att han gjorde sig av med
Efter många år med papegojor slog
de trevliga gråhuvade domherrarna,
han sig på finkar och insektsätare. De
vackert inredda och tätt planterade vol- som nu tycks vara stört omöjliga att
järerna, med ett måttligt antal invånare uppbringa i Norden. Synd på en så fin
och härdig voljärfågel, lätthäckad och
åt gången, har lett till fina häckningsälskvärd på alla sätt och vis.
framgångar.
Mårtensson har en imponerande lista
av förstagångsuppfödningar bakom sig: Duktig odlare
Hur lyder då framgångsreceptet? Tur,
japansk stenknäck (Eophona personata
säger han anspråkslöst själv. Lars-Erik
2009), gråhuvad domherre (Pyrrhula
erythaca 2002) och svavelsiska (Serinus gör inga större åthävor i denna sak.
Men de välskötta voljärerna med ett
sulphuratus 2001), men också många
andra fåglar har häckat i hans voljärer: fåtal arter och tät växtlighet att gömma
sig i, den stora omsorgen med omväxbrunryggad skatfink, röd kronfink,
lande foder, regelbunden tillgång till
Timorzebrafink, Dubowskis drop-
levande insekter, m.m. är förstås viktiga
pusselbitar för framgångarna. Mångårig
erfarenhet gör förstås sitt till.
Det är alltid en fröjd att komma hem
till Lars-Erik och Mona för att titta på
deras vackra trädgård, där voljärerna
utgör ett harmoniskt inslag i blomsterprakten. Fågelhållning i välskötta
voljärer som en del av en modern
trädgårdsinredning – det är ett ideal
som borde sprida sig.
Vi sitter och lyssnar på kardinalens
ljudliga sång, medan en koltrast kommer fram till trädgårdsdammen med de
glimrande koikarparna lugnt simmande
vid ytan. Då gör det inget om det tillfälligt blivit kyligt.
Bilder:
Vä sida överst: Voljärerna ligger inbäddade i trädgårdsgrönska
Vä sida underst: Lars-Erik Mårtensson framför sin voljäranläggning
Denna sida vänster: Nyförvärvad kapduva
inköpt i Danmark
Denna sida överst: Pagodstarar
Denna sida underst: Hane av röd kardinal
tittar ut genom ingångshålet
Nr 5/13 •
179
Att rätta
mun efter
matsäcken
Konsten att som
privatperson kunna
begränsa
burfågelhobbyn
till disponibelt utrymme,
ekonomi och fritid
Text & foto:
Mats Wettergren
Det måste jag medge, jag är absolut
inte rätt person att förespråka återhållsamhet och begränsning av den egna
burfågelhobbyn, men jag vill ändå göra
ett försök till en personlig betraktelse
av denna så vanliga problematik bland
alltför många hobbyvänner.
Jag har själv haft förmånen att, under
nära femtio år, inneha ett stort antal
olika arter av burfåglar. Både stora
arapapegojor, frukt- och insektsätare,
parakiter, dvärgpapegojor och praktfinkar. Även stora parkfåglar, fasaner
och rovfåglar. All denna röra av fåglar
kanaliserades slutligen till två fågelparker med hundratals större fåglar,
parker vi drev som entreprenörer
under många år, först i Sverige och
därefter i Portugal.
180 • Nr 5/13
Nu så många år senare, kan jag inte
understryka vikten av att som privatperson kunna begränsa sitt fågelinnehav och inte ”förköpa” sig på arter
man egentligen inte har råd till, plats
och tid för. Konsten är att i förväg
kunna bedöma hur mycket disponibelt
utrymme man har till förfogande för
burfåglar. Kan man tillgodose fåglarnas
behov av flygutrymme och deras övriga
biologiska behov? Hur mycket tid kan
man avvara för regelbunden och noggrann skötsel av sina fåglar, utan att
den dagliga skötseln blir en svårhanterlig belastning? Hur mycket pengar vill
man lägga på inköp av burfåglar, utan
att det negativt påverkar familjens
ekonomi? Utöver detta bör man tänka
på om burfåglarnas skrik kan störa
grannsämjan, om det finns risk för
allergi i familjen eller risk för att andra
sanitära olägenheter kan uppstå.
Under gångna årtionden har jag träffat
massor av privatpersoner i många olika
länder. Hobbyvänner som inte behärskat den svåra konsten att begränsa sitt
fågelinnehav. Stora, svårskötta privata
samlingar av burfåglar, med alltifrån
aror till praktfinkar. Allt samlat i ett
enda stort, dammigt kaos. Bostäder
fyllda av burar, staplade på varandra,
fågeldamm och fröskal. Ostädade
inomhusvoljärer i uthus fyllda av möss,
trädgårdar packade med illa byggda
utomhusvoljärer med söndergnagda nätvåder. Smutsigt, misskött och
olämpligt. Jag kallar detta för kraschade samlingar, en burfågelhobby
som kollapsat. Man har helt enkelt
het eller i radhuset. Inköpspriset för
praktfinkar är avsevärt lägre än för
stora papegojor, vilket gör att man
lätt kan införskaffa flera par av många
olika arter och därmed skapa en god
Många nyblivna hobbyvänner väljer
plattform för framtida avelsarbete.
ofta att införskaffa en stor, dyrbar
Praktfinkarnas kvittrande läten och
och prestigefull papegoja till bostaanspråkslösa sångstrofer stör knappast
den, många gånger utan tillräcklig
den allra känsligaste granne. Jämfört
kunskap om vad de ger sig in på. Vid
med stora papegojor är praktfinkar
otaliga tillfällen har jag gästat osiga
lätta att hantera och tar ingen nämnkök, eller rökiga vardagsrum med en
värd plats. Några små praktfinkar är
ensam arapapegoja, vittofskakadua
helt tillfreds med en rymlig rektangulär
eller amasonpapegoja placerad, enligt
min mening, i en alltför liten bur med fågelbur, vilken givetvis måste följa
patetisk s.k. lekställning på taket. Det Jordbruksverkets burmåttregler. Alternativt en liten inomhusvoljär, vackert
dröjer inte länge förrän den nyblivne
dekorerad med kvistar, vass och gröna
papegojägaren tröttnat på fröskal,
fjädrar, fågeldamm och ilskna bett från tujakvistar.
sin könsmogna papegoja, för att inte
tala om skrik och skrän. Papegojan för- På tomma väggar, i isolerade förråd
passas då till annonssidorna på Blocket eller hobbyrum, kan man montera s.k.
häckskåp, d.v.s. slutna uppfödningsbuoch intresset för burfåglar upphör för
alltid, lika snabbt som det uppstod.
inte kunnat begränsa sig, följaktligen
orkar man inte sköta sina fåglar på ett
omsorgsfullt och ansvarsfullt sätt.
rar byggda av laminatskivor med frontgaller. Denna typ av burar lämpar sig
till ett par praktfinkar per bur under
fåglarnas häckningsperiod.
Många praktfinkarter går att hålla
tillsammans och dela på utrymmet
i en liten inomhusvoljär eller i en
mindre planterad trädgårdsvoljär
under sommarhalvåret, allra helst med
anslutning till ett uppvärmt skyddsutrymme. I motsatts till papegojor
gnager inte praktfinkar sönder växterna
i trädgårdsvoljären. Därför går det bra
att plantera olika dekorativa växter i
voljären, förslagsvis humle (Humulus
lupulus), bergsbambu (Fargesia murielae) eller Bokharabinda. Den grönskande inredningen ger ett naturligt
intryck, till skillnad mot papegojornas
kala voljärer i metall och betong.
En vindskyddad, planterad voljär i
Via olika annonssidor vandrar fåglarna
gång på gång vidare till nya ägare, då
tidigare ägare tröttnat på sin papegoja, som med tiden utvecklat grava
beteendestörningar. Alltför många
större, svenskfödda papegojor drabbas
av denna tröstlösa ”ökenvandring”.
Stora papegojor far mycket illa av
detta. Slutligen kollapsar fåglarna och
dukar under av stress, brist på sysselsättning, felaktigt foder och alltför trångt
burutrymme.
Varför inte rätta mun efter matsäcken?
Bor man, som många gör, i en lägenhet i ett flerfamiljshus med grannar
tätt inpå, i ett litet nätt radhus eller
kedjehus där utrymmet för sällskapsdjur är begränsat, då bör man välja arter
som inte kräver stora voljärer. Arter
som man har möjlighet att erbjuda
lämpliga utrymmen, kunna erbjuda
fåglarna partners och häckningsmöjligheter och därmed tillgodose deras
biologiska behov. Arter som är lätta att
hantera, inte skriker och stör grannar.
Man bör helst begränsa sig till en viss
grupp av burfåglar, alla med samma
foderkrav. Man bör dessutom välja arter man har råd med, utan att behöva
skuldsätta sig.
Astrilder och andra praktfinkar lämpar
sig utmärkt som burfåglar i lägenNr 5/13 •
181
fodret till alla mina australiensiska,
asiatiska och melanesiska praktfinkar
består av både torr och grodd fröblandning avsedd för australiensiska
praktfinkar (rikligt med kanariefrö),
hirskolvar, ogräsfröblandning, äggfoder, halvmogna fröställningar av vitgröe
(Poa annua), äggfoder, några mjölmaskar, buffalomask eller djupfrysta
fluglarver, kalcium, vattenlösliga vitaminer och lite grönfoder t.ex. våtarv
(Stellaria media). Friskt dricksvatten
i rengjorda vattenrör ges dagligen.
Två till tre ggr i veckan droppas ett
multivitaminpreparat i dricksvattnet
t.ex.Vitamin ADEC från Quiko®.
Badmöjligheter bör regelbundet finnas
tillgängligt, då praktfinkar gärna badar.
söderläge skapar ett litet mikroklimat. För att kunna ge sina skyddslingar en
optimal tillvaro bör man noga läsa in
Vill man gå lite längre och skapa en
minibiotop i utomhusvoljären, hämtad sig på de arter man ämnar hålla i sin
samling av praktfinkar. Denna regel
från Australiens torra inland, kan
gäller för alla olika arter av burfåglar
man med fördel beströ marken med
man avser att införskaffa.
terrakottarött tegelkross, i Skåne kan
man plantera vinterhärdig eukalyptus
Till skillnad mot stora papegojor, som
(Eucalyptus pauciflora ssp.niphophila),
blir könsmogna vid fyra till fem år, kan
grupper av tuvbildande prydnadsgräs
astrilder och andra praktfinkar sättas
t.ex. blåsvingel (Festuca glauca) och
dekorera med torra, blyertsgrå kvistar i häck redan vid nio till tio månaders
och grenar. Vips får man ett litet stycke ålder. Häckningscykeln hos praktfinkar
genomförs under en tidsperiod på
australiensisk natur, lämplig för bältendast sex till åtta veckor. Två till tre
finkar, diamantfinkar, sävfinkar m.fl.
kullar per år är därmed inte omöjligt
att uppnå. Med tiden lär man sig de
Vill man ge sina rödhuvade papegoolika arternas önskemål i fråga om
jamadiner en voljärmiljö som påminfoder, miljö och temperatur. Därefter
ner om deras tropiska hemtrakter på
brukar uppfödningar sällan utebli.
ögruppen Nya Kaledonien, planteras
bredbladig bambu (Pseudosasa japonica), elefantgräs (Miscanthus sinensis ssp. Som uppmatningsfoder ges grodd
fröblandning avsedd för praktfinkar,
giganteus), fikon (Ficus carica ´Borndessutom förvälld fröblandning som
holm´), taro (Colocasia esculenta),
blandas med färdigköpt äggfoder,
väderkvarnspalm (Trachycarpus fortufrysta fluglarver eller buffalomask,
nei) eller japansk fiberbanan (Musa
alternativt mjölmask, vitaminpulver
basjoo). Dessa små biotopvoljärer ger
en exotisk prägel och ett dekorativt till- och en aning pollen. Denna blandning
skott till sommarträdgårdens grönska. går att frysa in i portionsförpackningar.
Halvmoget gräsfrö, våtarv och rikligt
med kalcium ingår även i uppmatningUnder vinterhalvåret kan de känslismenyn.
gaste subtropiska växterna flyttas till
ett inglasat, frostfritt uterum eller
Uppfödning av olika praktfinkar tillför
till hobbyväxthuset. Alternativt kan
barnfamiljen en pedagogisk och hänväxterna täckas rejält med kompost
delserik dimension i vardagen, vilket
och lindas med vinterfiberduk inför
vintern, vilket kan fungera i sydvästra alltid är eftersträvansvärt. Astrilder
och andra praktfinkar blir dock sällan
Skåne.
tama, även om vissa arter kan bli
Praktfinkar är huvudsakligen fröätande både lugna och förtroliga gentemot
sin skötare. Den stora behållningen
fåglar och är relativt lättskötta. Bas182 • Nr 5/13
ligger i att från favoritfåtöljen, med
ett glas portvin i handen, eller under
fikastunden i sommarträdgårdens
varma solstol, kunna följa dessa pigga,
tropiska små juveler i deras familjeliv.
Åskådarens tankar förs då långt bort
till Östafrikas savanner, Australiens
torra inland eller till Sydostasiens risfält, biotoper där många olika praktfinkarter lever i vilt tillstånd.
Gamla nymfer
Hur gammal en fågel blir beror på ett som stoppade fram fingret fick bittert
flertal olika faktorer som t ex arv, foder ångra sig för då förvandlades han till
en liten vampyr.
och miljö.
Det sägs att nymfer i fångenskap blir
15-20 år. Jag vet inte riktigt om jag
håller med om det. Jag har själv ett
flertal som är uppåt 30 och några t o m
över 30 år och jag vet flera andra som
har ”gamlingar”.
Han hade svårt att acceptera andra
nymfer, de skulle jagas och attackeras.
Alla utom en hona som han fastnade
för och kunde gå genom eld och
vatten för. Han avgudade henne. De
häckade också en gång men det visade
sig att han istället för att ruva äggen
Världens dokumenterat äldsta nymf,
spelade fotboll med dem. Tre av fem
Brunte, blev 38 år och han var i min
ägg sparkade han sönder. De andra två
ägo sen han var 7 månader. Han var
lyckades jag rädda och la över till fosen mycket speciell liten individ, tam
terföräldrar. De kläcktes och växte upp
och snackade långa haranger och en av till två välartade fina hanar och för att
hans favoritsysselsättningar var att sitta följa namntemat fick de namnen Pålle
med huvudet i en stor metallklocka
och Grålle. De har genom åren häckat
och vissla och snacka. Han avskydde
flera gånger och lämnat fina avkomhänder, de skulle dödas om tillfälle
mor och lever nu pensionärslivets glada
gavs. Han attackerade händer och bet dagar. I mitten av juni fyllde de 37 år
sig fast och riktigt tuggade så blodet
och båda är fortfarande mycket aktiva
sprutade.
och pigga och friska. När man ser dem
kan man inte tro att de uppnått denna
En liten fuling var han också. När det
aktningsvärda ålder.
kom okända människor så böjde han
fram huvudet för att bli kliad samtidigt
som han tittade vädjande på dem med Av Agneta Jernberg, SBF
sina stora pepparkornsögon. Men den Foto: Karl-Erik Tenglin
Enligt min mening tillhör tropiska
praktfinkar en mycket exklusiv grupp
av burfåglar. Uppfödare och anhängare
av denna typ av burfåglar befinner
sig därför i en ytterst förfinad gren av
burfågelhobbyn. Hobbyvänner med
begränsade utrymmen som, enligt det
gamla talesättet, lärt sig att rätta mun
efter matsäcken och satsar på små astrilder eller andra praktfinkar, får med
stor sannolikhet ett seriöst intresse för
burfågelhobbyn som varar livet ut. Ett
intresse som inte slutar inom några
månader med en annons på Blocket.
Fågelhobby rättar
Bilder förra uppslaget:
Planterad trädgårdsvoljär i
sommarträdgården.
Häckskåp, d.v.s. flera slutna
uppfödningsburar.
Bilder denna sida:
Kortstjärtad bältfink.
1,0 Svarthuvad lilabröstad
Gouldsamadin.
Hussparv blev husfink när vi illustrerade Ingemar Nilssons fina artikel om
sin lyckade förstagångsuppfödning av
Emberiza striolata.
Som flera uppmärksamma läsare
påpekat kom en bild av den mexikanska husfinken, en i och för sig också
trevlig fågel, att beledsaga Ingemars
text. Den av Ingemar odlade huss-
Husfink
Hussparv
parven skall se ut som bilden ovan.
Svenska benämningar på fåglar är
ibland knepiga, och den art som i
texten kallas hussparv (alltså Emberiza
striolata) heter ibland också bergsparv
på svenska, striolated bunting på
engelska. Hussparv används istället för
den mycket närbesläktade men mer
västliga Emberiza sahari, som numera
ses som en egen art. På engelska kallas
den house sparrow. Krångligt alltså.
Systematiken är inte helt enkel, men
enligt en artikel av Guy M. Kirwan
och Hadoram Shirihai i Dutch Birding
2007 skall man skilja dem åt.
Rörigt, men ovan till höger kan man
se hur Ingermars art Emberiza striolata
ser ut.
Redaktionen
Nr 5/13 •
183
Ludwigshafen, Bonn och Düsseldorf,
men även i andra städer runt om i Tyskland finns större eller smärre skaror av
frilevande halsbandsparakiter. Populationen i Köln beräknades år 2011 till
2000 exemplar, i Wiesbaden 1500. Den
nordligaste flocken finns för närvarande
i Hamburg, där den tycks ha etablerat
sig 1984.
Storbritannien
Redan 1855 observerades den förvildad De nederländska halsbandsparakiterna
antas ha sitt ursprung i förrymda fåglar
i Norfolk; en annan population fanns
på 1930-talet i Epping Forest. År 1969 som på 1960-talet kom lösa i Amsternoterade man en liten flock i Kent och dam. I början av 1970-talet noterade
man en liten svärm om 15 fåglar i stadet var början till dess nyetablering i
landet. Spekulationer om att de förvil- den. Först efter 1980 började en snabb
dade parakiterna skulle härstamma från reproduktion och den spred sig förutom i Vondelpark även till Beatrixparkfåglar som kom lösa i samband med
en, Rembrandtparken och Frankendael.
inspelningen av filmen Afrikas drotÅr 2000 beräknades det finnas 100 par
tning på 1950-talet eller ett par som
Jimmy Hendrix släppte lös på 1960-ta- och minst 430 individer. Spridning har
sedan skett även till stadens utkanter.
let florerar i England. Intressanta men
Martijn de Jong uppskattade 2003
svårbevisade.
att det fanns 700 halsbandsparakiter i
Milda vintrar och avsaknad av verklistaden. I dag är de betydligt fler.
ga fiender, med undantag av enstaka
duv- och sparvhökar, har gjort att flera
kolonier hunnit etablera sig i sydöstra
England. Den största kolonin på
närmare 7000 fåglar finns idag i den
lilla staden Esher i Surrey, särskilt kring
stadens rugbyarena. Burnham, Dorney
and Langley Park i Buckinghamshire
har flera flockar. Smärre grupper kan
också ses i Londons parker. I Richmond
Park är den en av de vanligaste arterna.
Kew Gardens är ett bra ställe att observera dem, men även i parker i Peckham,
Brixton och Greenwich. Förorterna
Kingston och Twickenham har en
mycket stor population om minst 6000
parakiter, andra uppger betydligt högre
siffror.
I England har man diskuterat att försöka kontrollera den snabba tillväxten
genom någon form av populationskontroll. Tillväxten av den samlade populationen lär ligga närmare 30 procent per
år. Viss licensjakt har tillåtits i anslutÄven i Haag (som har en ansenlig
ning till fruktodlingar. Sammantaget
population), Rotterdam och Utrecht
finns det enligt rapporter över 50 000
har den etablerat sig. På kort tid har
vilda halsbandsparakiter i England.
halsbandsparakiten ökat snabbt i antal
och nu beräknas den samlade populaMellaneuropa
tionen i landet uppgå till över 10 000
Sedan slutet av 1960-talet finns
fåglar. I Bryssels parker finns numera
förvildade halsbandsparakiter i Tysklikaså mängder av halsbandsparakiter.
land. Arten har på egen hand spridit
sig i landet. Tyngdpunkten för dess
nuvarande utbredning ligger i Ruhrom- Övriga Europa
rådet, med större populationer i Köln, Parrot News rapporterade i febru-
att det funnits gott om dem, och därför
också ett underlag för förrymda eller
kanske med flit frisläppta fåglar kunnat
etablera sig som förvildad art i mellersta
Europa. Uppenbarligen är den härdig
och städernas parker och trädgårdar
erbjuder lämplig föda åt den.
Förvildade papegojor i Europa
Av Ingvar Svanberg, UTF
På flera håll i Europa har halsbandsparakiter etablerat sig i parker och förorternas trädgårdsområden. De utgör i
dag ett inslag i det lokala fågellivet,
omtyckta av en del, men avskydda av
andra. Biologer talarom invasiva arter
och halsbandsparakiten brukar räknas
dit, eftersom den under senare år
snabbt ökat i antal i urbana områden i
mellersta Europa. Om den dessutom är
en skadefågel är dock omtvistat.
Första gången jag såg förvildade
halsbandparakiter (Psittacula krameri)
var i Hong Kong för drygt 30 år sedan.
Det var väldigt trevligt att i en park
mitt i brusande stadsmiljö se små
flockar av de gröna parakiterna komma
flygande. Det var första gången jag ob184 • Nr 5/13
serverade ”vilda” papegojor överhuvudtaget. Några år senare observerade jag
samma art i Tampa-området i Florida.
År 2007 besökte jag Köln och döm
om min förvåning när jag kom gående
längs en större gata plötsligt noterade
i ögonvrån en liten flock halsbandsparakiter komma flygande över mig i
riktning mot en park i närheten. Det
visade sig vara ganska gott om små
flockar i Köln och jag har alltid tyckt
det varit trevligt att se dem varje gång
jag haft tillfälle att återvända till staden.
Något år senare observerade jag samma
art i Amsterdams parker. Nu blev det ju
riktigt intressant.
Denna papegojfågels etablering som
förvildad stadsfågel i Europa är ganska
väl dokumenterad. Den finns i synner-
het i England och i Mellaneuropa, men
även på andra håll har den funnit sig till
rätta i det moderna stadslandskapet.
Gammal burfågel
Halsbandsparakiten, som finns vild i
Sydasien (och även Centralafrika), var
den första papegojart som infördes till
Europa. Den kom med handelskaravaner från Indien redan under antiken
och en tid var den populär som sällskapsfågel i Romarriket. Sedan återkom
den under medeltiden, då den på nytt
började införas från Indien.
Den har förblivit en omtyckt hobbyfågel i Europa. Arten är lätthäckad och
under 1900-talet har den domesticerats
och uppträder nu i en rad vackra färgvarianter. Dess väsen har bidragit till
ari 2000 att arten etablerat sig Aten,
Thessaloniki, nära Patra, Loutsa (Attiki)
och på öarna Aigina och Leros. Särskilt
i vissa förorter till Aten kan man se
flockar på upp till ett dussin fåglar. Parkanläggningar och fruktgårdar uppges
vara huvudsakliga uppehållsområden.
Rapporter om förvildade halsbandsparakiter föreligger även från Barcelona,
Bolzano, Lissabon, Palermo, Paris och
Rom.
Halsbandsparakiten finns också förvildad i Turkiet (Ankara), Israel, Libanon,
Bahrain, Qatar, Oman, Iran (Teheran),
norra Egypten, Sydafrika, Mauritius,
Hong Kong, Macao, Taiwan, Japan och
Singapore. Även på den amerikanska
kontinenten har den förvildats.
Andra förvildade papegojarter
Nu är det inte bara halsbandsparakiter
som förvildat sig. Jag har sett rosella
(Platycercus eximius) när jag cyklade på
Nya Zeeland i mitten av 1990-talet och
undulater under en exkursion i södra
Spanien i början av 2000-talet. Det
finns en rad amazonpapegojor förvildade i Förenta staterna. Ferala nandayparakiter (Nandayus nenday) utgör
ett sådant problem att man förbjudit
innehav av arten i vissa delstater, bl.a.
Tennessee.
Munkparakiter (Myiopsitta monachus)
är en annan art som etablerat sig på
många håll i världen, däribland i FörenNr 5/13 •
185
städernas fauna och flora är i högsta
grad kulturpåverkad, med många ”främmande” inslag. Även fåglarnas närvaro
är en del av det människoskapade
stadslandskapet. Det är ofrånkomligt.
Uppenbarligen uthärdar halsbandsparakiten klimatet i Europa och städernas
parker erbjuder lämplig miljö för dem.
Mat finns i tillräcklig mängd.
ta staterna, exempelvis i stadsdelen
Brooklyn som en berömd population.
I delstaten Florida uppgår deras antal
nu till 100 000. Från Europa rapporteras att den finnas i ganska stort antal i
många spanska städer, på de Baleariska
öarna och på Kanarieöarna. Den största
populationen återfinns i Barcelona. I
Bryssel finns det sedan 1970-talet också
en liten flock. Den första förvildade
populationen i England observerades
i Devon mellan 1987 och 1998. Från
Borehamwood i Hertfordshire rapporterades 1993 en annan flock som
fortfarande lever kvar. Rödhuvade
dvärgpapegojor (Agapornis fischeri) finns
förvildade i sydöstra Frankrike.
I Lewisham utanför London finns
flockar av blåkronade parakiter (Aratinga acuticaudata). Även i italienska Genua sägs den finnas. Numera finns också
en större flock gulpannade amazoner
(Amazona ochrocephala ochrocephala) i
Stuttgarts jättelika park Schlossgarten.
Förvildade undulater lär finnas i Japan,
Korea, Puerto Rico och i Europa på
Scillyöarna.
Inslag i stadsmiljön
Precis som stadsduva, fasan, mandarinand, amerikansk kopparand, rostand,
svart svan, knölsvan, kanadagås och
nilgås har halsbandsparakiten hunnit
bli ett integrerat inslag i det europeiska
fågellivet. Människan påverkar hela tiden
den biologiska mångfalden. Inte minst
Det är svårt att bedöma vilken eventuell skada halsbandsparakiterna gör
i parkerna. De konkurrerar förstås
om bohålor med andra fåglar, men
uppenbarligen lever de främst på den
mat som människor tillhandahåller via
utfodring vid fågelbord samt av bär och
frukt på de träd som finns i parker och
trädgårdar. I en rapport 2011 framhöll
Ragnar Kinzelbach och hans kolleger
att den inte tycks utgöra någon allvarlig
rival med andra fågelarter. Den har i
England beskyllts för skador på fruktodlingar, vilket förstås är en framtida
konfliktpotential. Som många andra
parakiter är den skränig, något som
kan skapa irritation på sina håll. Det
som bekymrar mest är dock den snabba
ökningen av populationerna som man
noterat under senare år i Tyskland,
Nederländerna och England. Tänkbara
risker är också att de kan vara bärare av
psittakosis och andra zoonoser som kan
smitta människor.
Om ni besöker städer som Köln, Düsseldorf, Amsterdam eller London är det
inga svårigheter att få syn på halsbandsparakiter. Det är bara att gå till någon
av stadens parker och snart märker man
de karakteristiska fåglarna som kommer
flygande. Färgen, utseendet och lätet
avslöjar dem och man kan se dem hela
året. Det är en fascinerande upplevelse.
Bilder förra uppslaget:
1. Halsbandsparakit i en trädgård i
Teddington utanför London
(Foto: Jonathan Cardy)
2. Halsbandsparakit vid fröautomat i
Kensington Gardens (Foto: Tony Austin)
Bilder detta uppslag:
1. Halsbandsparakiter som klänger i en
idegran i Heidelberg.
2. En flock halsbandsparakiter på
ett balkongräcke i nederländska
Oegstgeest, (Foto: Arnout Vos)
En tilldragelse mot alla odds
Jag har i flera artiklar i Fågelhobby berättat om mina kungsparakiter. Där har jag
skildrat hur jag hållit mina fåglar i koloni
sedan jag införskaffade fåglarna 2002 och
om deras häckning. Jag har fortfarande
min koloni intakt. Kolonin består av 4
honor och 6 hannar och den har fött
fram en hel del ungar genom åren och
fåglarna har levt i harmoni med varandra
och med mig.
togs tillsammans med min fru. Naturen
får ha sin gång, resonerade vi. Lagom till
midsommarhelgen kläcktes ungarna. Det
var tre stycken. De övriga äggen plockade jag bort efter ett par dygn, så att hon
enbart kunde ägna sig åt ungarna. Jag var
dagligen inne i voljären, men hon visade
ingen som helst rädsla, och hon fick vara
ifred från de övriga fåglarna i kolonin.
En dag kom det som jag befarat. Det
obligatoriska skyfallet, som orsakade
Sedan två år tillbaka har jag helt avslutat översvämningar här på Öland och i
Kalmar län. Där låg hon i detta oväder
häckning av mina kungsparakiter och
med sina ungar. Men hon vek inte en
plockat ned deras holkar, men fortfarande lägger de sina ägg på alla möjliga tum från redet, fast hon var blöt som en
dränkt katt.
ställen. Under en häckningssäsong
brukar jag få plocka bort ett tjugotal ägg,
En dag när jag kom in i voljären låg en
ibland flera dagligen.
unge en bit från redet. Den var väldigt
svag, så jag fick ta bort den. Nu var goda
Det jag nu tänker berätta är en tilldragelse som blev till mot alla odds både råd dyra. Jag beslutade efter noga överväför fågelparet och för mig, men som i
ganden att sätta upp en bräda, men
slutändan blev den roligaste och bästa
skulle hon acceptera den och gå ned till
häckningen jag haft genom åren. Jag har sina ungar? Där låg jag med mina brädor,
kunnat följa fåglarna dagligen, utan att
hela kolonin följde mig nyfiket i mitt
oroa dem, och jag har kunnat dokumen- förehavande, men inget som helst skritera hela häckningen.
ande eller oroligheter förekom i voljären.
Det började med att det var en väldig
Jag hann knappt lämna voljären, så låg
aktivitet vid en av trästockarna i volhonan där igen hos sina ungar. Hannen
jären, ett väldigt gnagande som lades i en blev nöjd där satt han på sin bräda hela
hög. Jag fick för mig att det berodde på
dagarna och hade koll på läget.
understimulering och hängde därför in
färska askgrenar som de älskar att gnaga När ungarna blev större var det roligt att
på, men aktiviteten kring stocken bara
se hur de där två huvudena stack upp
fortsatte, och jag fick plocka bort ägg
och iakttog vad jag sysslade med när jag
var inne i voljären. Innan det var dags för
regelbundet.
ungarna att lämna redet för gott, var de
ute på sina upptäcks färder i voljären för
En dag så låg honan bara där i sin hög.
Döm om min förvåning: hon hade
att sedan återgå till sitt rede.
Den här tilldragelsen hade alla odds
plockat fram sina ägg, totalt 7 stycken,
grävt ned dem vid materialet till sitt rede emot sig, men i slutändan fick jag de
bästa tänkbara ungarna: välväxta och
på backen. Nu blev jag villrådig. Skulle
jag låta henne ligga eller plocka bort
med en vacker fjäderprakt, de var lugna
äggen? Där hon låg hade hon väder och och direkt harmoniska i flocken.
vind emot sig. Fick hon vara ifred från
av Hans Engstrand
de övriga fåglarna i kolonin? Beslutet
Nr 5/13 •
187
FÅGELPORTRÄTTET
text och foto: Karl-Erik Tenglin
FÅGELHÄLSA
Sten Wiechel
Smitta och smittspridning
Inom all djurhållning medför smittor
i en besättning både besvärliga och
ibland svåröverblickbara konsekvenser.
Genom att ha kunskap om hur smitta
sprids, minskar man risken för såväl att
smitta uppstår som att följderna blir
ohanterliga.
Smitta inom djurvärlden innebär
överföring av levande, potentiellt sjukdomsframkallande, mikroorganismer
eller parasiter mellan värddjur.
För vårt vidkommande kan smittspridning delas upp i följande kategorier:
-
Luftburen smitta
-
Vattenburen smitta
-Fodersmitta
-Kontaktsmitta
Det finns en del andra sätt för smitta
att spridas, t.ex. vektoröverförd smitta
(genom t.ex. myggor) och blodsmitta,
men dessa är knappast aktuella inom
fågelhobbyn, varför jag förbigår dem.
Mysklori – Glossopsitta concinna
Om du funderar på att börja med loripapegojor sägs detta vara en lämplig
art att starta med. Den är hårdför och
äter det den blir bjuden på av nektarblandningar, frukt och grönt.
Mysklorin kommer ursprungligen från
sydöstra Australien och Tasmanien.
Den är ca 22 cm lång och könen är
helt lika. Man bör därför DNA-testa de
fåglar man tänker köpa för att försäkra
sig om att man får ett riktigt par.
Man kan utmärkt ha sina Mysklori188 • Nr 5/13
er ute större delen av året om de har
tillgång till ett uppvärmt innerum som
håller ca +10 grader. Voljären bör vara
ca 2-3 meter i längd.
Arten har fått sitt namn av att fåglarna
har en klar myskdoft, vissa individer
mer än andra.
För häckning ger man paret en holk
med bottenmåtten 20x20 cm och med
en höjd på 30-35 cm. Ingångshålets
diameter bör vara ca 6 cm. Ge gärna
fåglarna flera olika holkar att välja
mellan. På botten lägger man ett lager
sågspån.
De flesta loriarter lägger 2 ägg men
Mysklorin lägger ibland 3, och i sällsynta fall 4 ägg. Honan ruvar ensam ca
23 dagar, och ungarna lämnar holken
7-8 veckor senare. Både hanen och
honan hjälps åt med att mata ungarna.
Holken bör rensas regelbundet med
tanke på fåglarnas flytande kost och
motsvarande avföring.
Luftburen smitta innebär att smittämnen överförs via luften mellan värdindivider. Det handlar oftast om virus
eller bakterier, men även svampsporer
kan spridas på detta sätt.
Virus och bakterier flyger inte själva genom luften utan är beroende
av ”transporthjälp”. I första hand
brukar det röra sig om mycket små
vätskedroppar, s.k. aerosoler till vilka
smittämnet är bundet. Detta förhållande begränsar räckvidden. Vanligtvis
kan man räkna med ett säkerhetsavstånd på c:a 10 meter. Vid längre
avstånd har vätskedroppen sjunkit till
marken och kan därefter i vissa fall
möjligen utgöra risk för kontaktsmitta. Ju kortare avståndet är till den
smittförande desto större blir risken
eftersom dosen blir större och chansen
att smittan ska blåsa förbi minskar.
Bakterier kan även överföras via t.ex.
hudpartiklar eller fjädrar/hår, som
flyger i luften. De flesta bakterier dör
vid uttorkning, men en del sorter har
förmåga att sporvandlas, varvid de blir
extremt seglivade. Mjältbrandsbakterier kan t.ex. överleva i jord i åtskilliga
decenier.
Virus är känsliga för uttorkning och
överlever inte långa stunder utanför
värddjuret.
Svampsporer kan flyga långa sträckor
och överlever dessutom länge utanför
värddjuret. De kräver dock vanligtvis
mycket speciella förutsättningar för
att kunna angripa ett värddjur, varför
smittorisken generellt sett är liten.
Det är främst luftvägsinfektioner i
form av virus eller bakterier (t.ex.
papegojsjuka), som överförs genom
luftburen smitta.
När det gäller vattenburen smitta har
vi inom fågelhobbyn att göra med
smitta via dricks- eller badvattnet,
d.v.s. i huvudsak mellan våra egna
fåglar, eftersom vårt kranvatten som
regel är fritt från smittämnen. Vatten
från vattendrag och sjöar kommer våra
burfåglar knappast i kontakt med.
Oftast är det tarminfektioner, som
sprids via vattnet, t.ex. koccidios eller
salmonellainfektioner.
Fodersmitta kan uppstå genom att
fodret blivit förorenat av producenten
eller genom oförsiktig hantering innan
det blivit serverat. Det kan också ha
blivit förorenat av någon fågel i buren/
voljären. Smitta kan också orsakas
av att fodret genomgått förskämning
p.g.a. att det inte bytts ut i tid eller
genom dålig rengöring av foderskålar.
Inälvsparasiter sprids som fodersmitta. Parasitäggen finns vanligen inte i
fodret utan oftast på bur/voljärgolvet,
men fågeln får i sig äggen i samband
med att den söker foder. Mer om detta
i ett senare nummer av Fågelhobby.
Vid sidan om parasiterna är det främst
olika bakterier, vilka kan angripa
magtarmsystemet, som sprids som
fodersmitta.
Kontaktsmitta överförs i huvudsak vid
fysisk kontakt mellan fåglar. Det handlar i dessa fall om främst skabb, löss
och loppor. Här föreligger dock viktiga
skillnader. Skabb förflyttar sig inte
utanför värddjurets kropp. Löss kan
krypa mycket korta sträckor (cm) mellan värddjur medan loppor kan hoppa,
ibland riktigt långt. Kontaktsmittan
kan även vara indirekt, vilket innebär
att skabb eller löss från ett smittat
djur kan bli kvar på en viloplats för att
där infektera en ny individ, som intar
samma plats.
Luftvägsinfektioner, som ger upphov
till sekretbildning från andningsvägarna kan också överföras genom kontaktsmitta, då sekret överförs från en
sjuk till en frisk fågel.
Du kan också som skötare vid oförsiktighet överföra kontaktsmitta.
Vid misstänkt smitta inom en djurgrupp är det allra viktigast att isolera
sjuka och sannolikt smittade individer.
Dessa bör hållas i egna utrymmen.
Därigenom förhindras smittspridning
från dessa djur förutsatt att man sköter
dem sist i varje skötselomgång. Det
finns annars risk för att du själv agerar
vektor, d.v.s. överför smitta via dina
händer eller kläder.
Man ska också försöka identifiera
smittkälla och smittvägar in i djurgruppen i syfte att stoppa dessa.
Hög grad av renlighet och andra hygienåtgärder är också av största vikt för
att mildra utbrottet.
Medicinska åtgärder kan ibland bli
aktuella, men de ersätter absolut inte
ovan nämnda insatser.
Nr 5/13 •
189
Ingvar Svanberg–UTF
DJURPARKSNYTT
Bilden: Vitryggig hackspett.
Foto: Tom Svensson, Nordens Ark
en början, vilket berodde på att voljärerna stod bredvid varandra. Genom
att istället bygga fristående voljärer
på olika håll i parken har man fått
igång häckningen. Nordens Ark har
nu nio fristående hackspettsvoljärer.
Sedan 1995 har Nordens Ark kunna
sätta ut 87 ungar av vitryggig hackspett i Dalsland, Värmland och nedre
Dalälvsområdet. År 2012 noterade
man ett rekordår i avelsanläggningen.
Totalt föddes 16 hackspettungar som
kunde släppas ut i det fria. Fler är nu
på gång.
Nordens Ark pressrelease 24 maj 2013
fick de flytta till en tätt planterad
frilufstvoljär. Al Wabra hoppas nu få
en höna från Al Bustan Zoological
Centre i Förenade Arabemiraten för
att kunna skapa ytterligare ett häckpar.
Detta kommer förhoppningsvis att
bli början på ett fungerande uppfödningsprogram.
Gulf Times 16 mars 2013
100 år sedan Our Vanishing Wild
Life kom ut
År 1913 utkom en bok som kom
att bli viktig för kunskapen om att
många djur- och fågelarter stod inför
utrotning. Det var året innan Martha,
den sista vandringsduvan i Cincinnati
Zoo gick bort. Ansträngningarna att
rädda arten var för små och för sent.
Bulwerfasan räddas av Al Wabra
Bara några år tidigare den sista kända
Al Wabra Wildlife Preservation är
Carolinaparakiten i samma djurpark.
ett privat zoo dit inte publiken har
Författaren till boken Our Vanishing
tillgång. Det ägs av schejken Saoud
Goda häckningsresultat 2013
Wild Life var ingen mindre än WilBin Mohammed Bin Ali Al Thani i
på Nordens Ark
liam T. Hornaday som aktivt deltog att
Qatar som satsat stort på att bygga upp rädda den amerikanska bisonoxen från
Häckningssäsongen har börjat bra
en uppfödningsanläggning av hotade
för fåglarna på Nordens Ark. I flera
att gå samma öde till mötes. Med hjälp
voljärer har man kunnat notera ungar. djur och fåglar. Anläggningen, som
av djur från New York Zoological Park
är medlem av European Association
Det nya avelsparet av berguv kläckte
i Bronx kunde man återskapa en hjord
of Zoos and Aquaria (EAZA), har
fram en unge, som när den blir stor
i det vilda. Hornaday var förestånblivit bekant i avikulturkretsar för sina dare för djurparken i New York och
nog kommer att släppas ut i det fria,
lyckosamma uppfödningar av Spix
antingen i Skåne eller i Boden. Även
boken kom att bli en väckarklocka för
slagugglor har fötts, det är tre år sedan ara, men också andra fåglar är föremål den amerikanska läsekretsen. Boken
för dess omsorg. Särskilt häckningssist, men nu fick man tre stycken
skildrar artutrotningen av fåglar och
framgångarna med större paradisfågel, däggdjur i 21 kapitel, bl.a. jakten på
som nästa år kommer att fördelas på
kungsparadisfågel och den fascinerandra djurparker i Europa. Också
sångfåglar i Italien, användandet av
ande borsthuvudpapegojan (Psittrichas fågelfjädrar inom dammodet och hur
ungar av vit stork, pilgrimsfalk och
fulgidus) har ådragit sig vårt intresse.
fjällgäss (12 häckpar) har sett dagens
fåglar på ön Laysan försvann, medan
Nu har man också försökt sig på Bulw- bokens andra del innehåller 23 kapitel
ljus. Man har inte bara vilda fåglar
erfasanen (Lophura bulweri) som lever om hur man skall rädda djur- och
på Nordens Ark, utan också hotade
lantraser. Ölandsgåsen, en av våra mest i bergskogar i Kalimantan Timur på
fågelliv. Boken berättar också om fåglar
hotade lantraser med drygt ett 100-tal östra Borneo. Få djurparker har denna som stod inför randen att utrotas, bl.a.
sällsynta fasanart. På rak arm kan jag
individer registrerade i genbanken,
vandringsduvan. Djurparkernas bebara komma på San Diego Zoo. Arten tydelse hade han, trots sin profession,
har i år gett avkomma. Nordens Ark
är hotad på grund av den fragmenter- ännu inte förstått, utan hoppas mer på
har som bekant också ett omfattande
ing som skogskövlingen gjort av dess
och lyckosamt uppfödningsprogram
akademierna och de privata initiativen.
utbredning och den har visat sig svår
för vitryggig hackspett med fjorton
Our Vanishing Wild Life förtjänar att
att föröka i fångenskap. Avelsprogram läsas fortfarande.
par som häckar. Till en början födde
man upp ungar från våra grannländer har inte varit särskilt framgångsrika
International Zoo News 60:2 (2013)
hitintills, trots försök under flera
som släpptes ut. Men för drygt tio år
sedan började Nordens Ark att bedriva årtionden. Genom ansträngningar
Djurparksmanual för skötsel av
har man nu fått den att häcka på Al
avel med vitryggiga hackspettar och
hjälmkasuar
Wabra. Två kycklingar lyckades man
fick fåglarna att häcka i voljärer. En
Trots att man hållit hjälmkasuarer i
få fram med hjälp av artificiell inkuba- menagerier och djurparker i Europa
avelsanläggning med 11 voljärer för
tion. De två tuppkycklingarna lärde sig åtskilliga gånger sedan arten första
vitryggig hackspett stod klar 2003.
genast att picka efter mat på marken.
Avelsfåglarna kom från Lettland och
gången kom levande till Amsterdam
När kycklingarna var tillräckligt stora 1597 har man aldrig varit särskilt
Norge. Häckningen uteblev dock till
190 • Nr 5/13
framgångsrik i att etablera den i fångenskap. Vi vill förstås här påminna
om att Linné fick en hjälmkasuar i
gåva från änkedrottningen Lovisa Ulrika 1775, en häftig publikmagnet som
han höll den i akademiska trädgården
i Uppsala (se Svenska Linnésällskapets Årsskrift 2007). James R. Biggs,
verksam vid Cairns Tropical Zoo, har
tillsammans med ett team vid australiska djurparker nyss utgivit boken
Captive Management Guidelines for
the Southern Cassowary Casuarius
casuarius johnsonii (2013). Boken finns
tillgänglig på nätet. Med den 200-sidiga skriften vill man förbättra skötseln
av kasuarer i fångenskap. Här finns allt
man behöver veta för att kunna sköta
kasuarer. Synd att så få djurparker för
närvarande har kasuarer i Europa.
aviansag.org
Chester Zoo bygger ut
Förstagångsuppfödning av guldhuvad quetzal på Walsrode
Intressanta papegojfödslar
Den guldhuvade quetzalen (Pharomachrus auriceps) lever i vilt tillstånd i höga fuktiga bergskogar i de
sydamerikanska Anderna. Det är en
mycket vacker fågel med smaragdgrön
fjäderdräkt och röd buk. Arten är svår
att få syn på där den sitter högt upp
i träden i regnskogen. I likhet med
andra trogoner har den aldrig varit
vanlig, vare sig inom fågelhobbyn eller
i zoologiska trädgårdar. Bara ett fåtal
djurparker håller den för närvarande.
I Europa är det bara några enstaka
institutioner som har den, däribland
Walsrode fågelpark (Zootierliste nämner också ett italienskt zoo). Det lilla
antalet i fångenskap gör det förstås
vanskligt att sätta samman ett par, men
2012 kunde Walsrode med hjälp av
en hane man förvärvade från Zoo de
Barcelona skapa ett par som omedelbart visade sympati för varandra.
Våren 2012 började honan lägga ägg
som kläcktes maskinellt och den första
ungen såg dagens ljus den 4 september.
Ungarna handuppmatades och växte
snabbt. Efter 80 dagar var ungarna
självständiga och tre ungar på pinnen
blev resultatet 2012. Ny häckning kom
igång redan på vårkanten 2013 så fler
ungar är på väg.
Gefiederte Welt juni 2013
Enligt en brittisk turistorganisation var
Chester Zoo den näst mest populära
besöksmålet i hela landet för 2012.
Inte mindre än 1,4 miljoner människor
besökte djurparken (bara Tower i London kommer före), som inrymmer inte
mindre än 11 000 djur fördelade på
över 400 arter. Antalet fågelarter anges
vara närmare 200. Bland annat arbetar
man tillsammans med Jurong fågelpark
och Begawan Foundation för att föröka
och återföra Balistaren i vilt tillstånd.
Den likaså sällsynta Montserrattrupialen (Icterus oberi) är en fågel man föder
upp. I år satsar man också 30 miljoner
pund på att bygga ut en stor öupplevelseanläggning, där besökare skall kunna
föreställa besök på Filippinerna, Nya
Guinea, Bali, Sumatra och Sulawesi.
Chester Zoo News
Loro Parque på Teneriffa, som för fullt
håller på med förberedelser inför den
8:e International Parrot Convention
den 22–25 september 2014, rapporterar fortsatta häckningsframgångar av
sällsynta papegojarter. I ett pressmeddelande för juli läser vi exempelvis att
tre häckpar av hjälmkakadua (Callocehalon fimbriatum) sammantaget har
fått fyra ungar i år. Hjälmkakaduan
är en av de ovanligare arterna i fångenskap och därtill mycket svårodlad,
så varje lyckad häckning är av betydelse för att säkra artens fortbestånd
i fångenskap. Även fågelparkens två
häckpar av den indigoblåfärgade Lears
ara (Anodoryhnchus leari) har kommit
igång med årets häckning. Sedan 2007
har Loro Parque fått fram 26 ungar av
arten. Detta är en enastående framgång
och ett viktigt bidrag till denna sällsynta araarts fortlevnad under kontrollerade förhållanden. Fågelparken
förväntar sig ytterligare ungar av arten
under året.
Loro Parque Fundación juli 2013.
Foto: M. Reinschmidt (Loro Parque)
Nr 5/13 •
191
TANKAR VID EN FRÖHINK
Tänkare: Jan Högberg
senare kunna skriva en enkel uppsats.
Efter lång träning med detta, kan man
skriva lite mer omfattande uppsatser
med informationer och kanske budskap. Detta tar år! Precis som med
uppfödning av olika fågelarter. Att lära
sig om dem tar år. Därför har jag blivit
nyfiken när människor är hundra procent säkra, efter en kort kontakt med
en art. Absolut kan de dock komma
med info, som är mycket intressant,
vilket inte är liktydligt med att vara
den enda rådande sanningen. Iakttagelser om beteenden är av stor betydelse
och behövs mycket av, eftersom de kan
vara synnerligen individuella. Jag har
många gånger blivit djupt berörd, när
jag upplevt själv, eller fått mig berättat
om fåglar som visat förtvivlan och sorg.
Likväl, som man blir glad, när man
upplever lycka och glädje hos dem.
Alla, oavsett tider av erfarenhet, kan vi
tillföra förståelsen mellan människor
och djur något. Det skall vi ta tillvara,
det gagnar bägge parter.
Jag använder ofta meningen ”Djur är
som folk är mest”, som förklaring, när
jag får frågor om varför djur/fåglar gör
si eller så. Givetvis kan man vända på
den meningen också. Djur/fåglar kan
bli frustrerade utan partners eller i ett
oharmoniskt liv och blir därför aggressiva eller totalt likgiltiga. Hos djur/
fåglar finner vi mobbing, utfrysning,
misshandel, barnaga, mord, stöld,
egoism, tjafs, trätor och utskällningar.
Vi människor försöker att höja oss över
djuren genom att påtala att vi minsann
kan tänka och planera. Varför gör vi då
inte det? Vi fungerar ju på samma sätt!
Så mycket trivsammare, mer harmoniskt och fredligare allt skulle vara om vi
använder våra tankeresurser. Kanske vi
skall lära oss av djuren/fåglarna positiva
beteenden. Ta bonoboshimpanserna
t.ex., när de kommer över föda, delar
de generöst det mellan sig. Att vara
konsekvent är viktigt.
Djur/fåglar blir oerhört frustrerade när
vi människor inte är konsekventa. Ena
stunden är det si andra stunden är det
så. Djuren/fåglarna reagerar… och får
bassning av oss!
Tankarna drog denna gång iväg.
Kanske beror det på att jag sitter här
och tittar på ett gouldsamadinpar,
som omtänksamt försöker slussa ut
sina ungar i passionsvoljärens natur.
Samtidigt som två kanariehanar har
helt olika uppfattningar om något.
Jag vill emellertid betona att det är
mina funderingar och mitt personliga
tyckande. Jag håller stenhårt på detta
tills jag blir överbevisad om att det är
fel att vara hänsynsfull, diplomatisk,
omtänksam och lyhörd. Samt att det
är fel att förkasta jantelag, avundsjuka,
förtal och andra påhopp.
Bild vä sida: Dennis, Alice och Eddie.
Vänskap, förtroende och respekt.
Foto: Jan Högberg
Bild nedan: Förtroende, var ordet.
Foto: Gunilla Högberg.
Tankar och funderingar kring beteenden, glädje och sorg
Vem är jag att döma?
En känd frågeställning. Varför? En
fråga vi alla borde ställa oss oftare,
innan vi just dömer såväl människor
som djur.
Många har råkat ut för och kommer
att råka ut för tvärilskna amasonhanar.
Omdömet kommer lika blixtsnabbt.
Knäpp, nu har det slagit slint, vi måste
avliva. Om man istället frågar varför,
får man veta att testosteronet har
”runnit över”. Vår, häckningstid, oftast
ensam. Konstigt? Absolut inte och det
går över. På en stor gård fanns en stilig
charolaistjur. Han var mäktig. Jag imponerades av ladugårdsförmannen, som
umgicks med honom, som om han
vore en kalv. Tjuren och hans skötare
var ”storpolare”. Ladugårdsförmannen litade totalt på sin ”tjurkompis”.
Det blev ödesdigert. Vänskap måste, i
alla sammanhang, inte bara bygga på
förtroende utan också på respekt. En
192 • Nr 5/13
försommardag släpptes tjuren ut på
sommarbetet med hela flocken av kor
och kvigor, som nu skulle betäckas.
Ett par dagar senare gick ladugårdsförmannen, helt respektlöst, ut för att se
till flocken. Jag förstår inte, än i denna
dag, att han inte observerade tjurens
varningssignal. Jag har varit i samma
situation. Min tjur (samma köttras och
son till tjuren ovan) låg mitt i sin flock.
När jag närmade mig, reste sig tjuren
och tittade på mig. Blicken sa: dit men
inte närmre. Jag vände direkt. När
djuren släpps på bete kommer fler av
hondjuren i brunst och tjuren vill både
vara kvar och försvara. Detta måste
respekteras. Det är vi människor, som
begår misstagen. Inte djuren. Min gode
vän attackerades, men klarade livhanken. Han kunde inte återgå till sitt jobb
mer. Tjuren sköts!
I många sammanhang funderar man
på om vi människor tar vara på gåvan
att kunna tänka. Eller inbillar vi oss att
vi har fått den? Jantelag, avundsjuka,
baktalande, påhopp, intrigerande, är
det resultat av tänkande? I så fall är det
illa. Inte förekommer väl detta inom
fågelhobbyn? Nej, här gläds vi åt varandras framgångar, delar sorg och glädje,
ger goda råd till varandra och förstår
att vi alla kan ha olika spännande
erfarenheter och tar med stort intresse
och nyfikenhet del av dessa nyttigheter.
Samtidigt låter vi berömmet flöda.
Eller…? Vi måste respektera varandra,
ibland inse våra egna tillkortakommanden och plocka fram bristvarorna
ödmjukhet och sunt förnuft. Vi kan ju
tänka. Eller….?
Varje fågelart jag varit nyfiken på att
lära känna mer, har varit som att börja
skolan igen. Där lär man sig bokstäver,
att småningom forma ord av dessa,
med tiden att forma meningar för att
Nr 5/13 •
193
TAMFÅGLAR
Mina papegojor
Av Eva Bolin
bara flög han iväg. Högt som bara den.
Jag hämtade barnen och tillsammans
lyckades vi hålla koll på vart han flög.
Någon lust att komma ner från skyn
verkade han dock inte alls ha. Jag tror
att han var helt chockad själv över att
befinna sig på ett så annorlunda ställe.
Jag hämtade en godispåse och viftade
med och ropade “kom till mamma”.
Hade grannarna sett hade de säkert
kontaktat sinnessjukhuset på direkten!
Till slut fick vi dock tag i honom när
han hade landat i en björk och satt där
och flämtade. Min man klättrade upp
och givetvis bet Pontus honom när han
skulle ta honom. Släpp inte skrek jag!
Vad gör lite blodiga fingrar?
Pontus är ofta lös inne i huset. Det
syns. Tapeterna och skåpsluckor har lite
skador. Och så får han ju fatt i tv-dosor
och mobiltelefoner. De nya smarttelefonerna gillar han inget vidare, men
däremot de gamla med mjuka tuggvänliga knappar. Och sladdar gäller det att
hålla honom ifrån.
Är han hungrig och vi inte har lagt i
mat i hans skålar kan det hända att han
Fågeln på bilden
tar sig in i skafferiet. Där gillar han att
påminner om Pontus
bita sönder spaghetti och ballerinakex är
Foto: Karl-Erik Tenglin
godis. Fruktskålen ger han sig också på
och det är ju nyttigt och bra. Synd bara
matas regelbundet fick han följa med
Jag har alltid älskat djur. Mitt första
att han måste smaka på alla frukterna,
egna djur var marsvinet Oskar. Han var till jobbet. Han sov i en kartong och det ta lite från varje äpple och varje banan.
var inga problem alls. När han blev lite Allt som jag äter skall Pontus ha. När
med på diverse upptåg och blev 9 år
gammal. Jag har hästar och hundar och större började han att böka sig upp ur
vi äter spatserar han omkring på bordet
kartongen och emellanåt fick han följa
katter. Sköldpaddor har jag också haft.
och förser sig. Smörasken öppnar han
med in i klassrummet till mina elevers
enkelt. Han är en näbbig (=händig)
Men nu skulle det handla om fåglar och stora förtjusning.
goja!
den första fågeln var en undulat som
fick heta Moses. Han var lös mycket och Pontus är en lugn och fin goja som går Om kvällarna sitter han ofta uppe på
blev en tam och trevlig fågel. Sedan blev till vem som helst och han är inte rädd dörrkarm och putsar sig och sedan vilar.
det dvärgpapegojor och det har jag fort- för hundar eller katter. Han sätter sig i
Och så kommer han flygande till min
farande. En liten trevlig flock på runt
respekt med ett tjuvnyp. Eftersom jag fåtölj och skall ha lite kli i nacken en
20 stycken. På sommarhalvåret bor de
gärna ville kunna ta med honom ut,
stund och det får han förstås.
ute i en stor voljär med ett litet hus till. inköptes en flygsele. Att få på den var
På vintern åker de in i småburar. Min
inget större problem. Däremot så gnager När vi åker på semester jag och barönskan är dock att bygga ett ordentligt han oavbrutet på den och på kopplet
nen så råder rent kaos. Våra två hunvinterisolerat hus till dem, så att de kan så nuförtiden får han bara vara ute i
dar, katten och så våra två tamfåglar,
vara ute året runt.
voljären eller i sin lilla transportbur. Det Pontus och solparakiten Baileys. Och så
vore ju förtvivlat om han skulle komma packningen till oss, vi är fyra personer.
Jag drömde om en större papegoja, en
lös. Det hände nämligen en gång.
Men det går bra och sedan åker vi ner
grå jako och till slut blev det en liten
till min mamma på Österlen och hon
unge som jag handmatade. Jag döpte
Jag var slarvig och hade honom på
tycker förstås att det är lite jobbigt när
honom till Pontus. Eftersom han skulle axeln ute, ingen sele. Rätt som det var
hela zoot skall med.
194 • Nr 5/13
BOKPRESENTATIONEN
Ingvar Svanberg UTF
Ny bok om
utrotade och
återupptäckta
fåglar
Att inte bara dronten och garfågeln
dött ut under de senaste århundradena har vi alla blivit varse om. James
Greenways Extinct and Vanishing Birds
of the World (1958) blev en viktig väckarklocka för många. Tyvärr, måste man
framhålla, har Greenways bok hunnit
bli omodern. Allt fler arter har nämligen försvunnit och situationen har
förvärrats för ytterligare fåglar. Listan
är lång. Särskilt ölevande arter är
utsatta: införda predatorer och habitatförlust, ibland ren rovdrift, utgör hot.
Okinawarallen dödas av förvildade
hundar, situationen för nattpapegojan
är bedrövlig. De få ljuspunkter som
finns är de uppfödningar som görs
i fångenskap sedan 1950-talet, där
djurparker och enskilda fågelodlare
bidragit till att rädda arter som annars
nu skulle vara försvunna. Det gäller
särskilt hönsfåglar och papegojor där vi
alla kan bidra. Edwardsfasanen finns i
många voljärer, blåstrupig ara förökar
sig rutinmässigt hos hobbyodlare.
Nenegåsen har varit ett lyckat projekt,
Rodriguezvävaren likaså, och det finns
hopp om en framtid även för balistari,
socorroduva, Spix ara, takahe och
guamkungsfiskare, guamrallen, kanske
också för kakapo. Men många är och
förblir försvunna. Åtskilliga står på
tur att för alltid dö ut. Julian P. Hume
& Michael Walters’ Extinct Birds (T
& Ad Poyser, 2012) utgör därför en
välkommen, men sorglig uppdatering
baserad på rejäl dokumentation. Det
är förstås på det hela taget en dyster
läsning, men appendix 3 i boken ger
ändå ett visst hopp. Där listas nämligen återupptäckta arter, sådana som
vid närmare efterforskningar visat sig
ej vara borta. Bermudastormsvalan,
som inte hade setts sedan 1621, återupptäcktes exempelvis 1951! Åtskilliga
arter har återfunnits under de senaste
åren: Brujns buskhöna 2002, Manipurbuskvaktel 2006, silverduva 2009
med flera. Inte mindre än 62 taxa har
återfunnits sedan 1990.
Det finns hopp!
Bilden ovan, höger: Paradisparakiten
från Australien dog ut på 1920-talet
UNDRINGEN
I detta nummer har ”Undringen”
tre frågor från en läsare, som är en
nyfiken följare till sajten ”burfaglar.
ifokus.se”. Hon har inte känt sig
riktigt trygg med de svar, som givits
på sajten, och har därför varit klok
nog att tillskriva Jan Högberg för
att få besked. Tänk om fler fågelintresserade surfare kunde hitta in till
Svensk Fågelhobby…
Frågorna och Jans svar följer
nedan.
Sten Wiechel
förutsättningar till att få en trivsam
ny familjemedlem. Förutsättningarna
ligger helt i ägarens händer. Ägaren är
helt på rätt väg.
Fråga:
Vi har övertagit två gultofskakaduor,
hanar, som är syskon och födda 76
eller 77. Den ena har ägts av min
sambos moster sedan 77 medan min
sambos mormor ägt den andre sen
samma år. När mormodern gick bort
tog mostern över hennes också för
c:a 10 år sedan. Därefter har de stått
Fråga:
i varsin bur bredvid varandra med ca
Sultan är tre månader gammal
20 cm mellanrum för att de inte ska
mustaschparakit, som inte är handmatad och har växt upp i utevoljär. Jag nå varandra. Tycker att det är så synd
om dem, då de kan se och prata med
förstår att detta innebär att det krävs
mer tid och tålamod för att få honom varandra men inte umgås på riktigt.
Jag vet inte om jag kan se detta som
tam. Vi hämtade honom i torsdags
sällskap när de nu står i varsin hörna
och så här har det gått: Dag 1 satt
han i princip som förstenad på en och i rummet. Den ena av kakaduorna är
samma sittpinne och bara tittade. Dag dessutom inte lika tam som den andre.
2 stack jag in en äpplebit för att se om Han bits mer än gärna, allra helst mig.
Men även min sambo får nyp om han
han åt något och den hade jag snart
sätter in handen i buren.. Den andre
i hundra bitar på golvet. Under em/
kvällen rörde han sig fram och tillbaka bits när man lyfter honom, han gillar
inte att vara uppe utan sitter hellre
mellan vägg, tak och sittpinnar. Han
bredvid. Öppnar man buren (som vi
har också börjat äta och dricka. Han
gör varje dag) går han inte ut. Han sithar inte sagt ett knyst och han bor i
ter hellre i buren, medan den andre går
vardagsrummet mitt i ”högtrafiken”.
ut direkt men sitter bara på buren. Så
Mina barn leker och någon vuxen är
de finns ingen möjlighet för oss att låta
nästan hela tiden i närheten. Vad ska
jag göra nu? Vad ska jag förvänta mig? dem hälsa på varandra utanför buren
Är det vanligt att de är såhär knäpptys- heller. Vad ska vi göra?
ta ? Jag vågar inte släppa ut honom än
men det gör lite ont att se honom i
Svar:
buren- inte meningen att han ska vara Dessa hanar har, trots att de är bröder,
burfågel...
präglats på olika sätt. De känner
?
?
Fråga:
?
I morgon får vi hem en Kinesisk
dvärgvaktel, som är tupp. Problemet
är att vi inte har några hönor ännu. Vi
ska nämligen flytta om en vecka och
då ska vi åka och köpa några hönor
direkt, så tuppen måste bo ensam i en
veckas tid. Kan det bli problem?
Kan Kinesiska dvärgvaktlar och Japanska vaktlar leva tillsammans i samma
bur? Kan man ha t.ex. ha en Kinesisk
tupp och några kinesiska hönor och
några Japanska hönor tillsammans?
Kan man ha enbart hönor? Jag vill inte
ha kycklingar, då jag inte kommer ha
plats åt flera burar.
Svar:
Kinesiska dvärgvaktlar skall helst hållas
i par. Har man fler hönor uppstår lätt
problem med mobbing. Förhållandet är helt annorlunda med japanska
vaktlar, som de kinesiska vaktlarna inte
skall gå ihop med. I burar och voljärer
bör man ha kvistar, väv eller annat i
taket för att skydda vaktlarna om/när
de blir rädda och flyger rakt upp. De
skadas annars eller i värsta fall slår ihjäl
sig. I transportlådor skall man i taket
ha skumgummi, eftersom dessa, likt
en del duvor, hoppar och slår huvudet
i taket. Det är oftast brist på vaktelhönor och därför inte så lätt att finna
ens någon. Kinesvaktlarna är mycket
sociala och skall inte vara ensamma, då
de lätt blir rastlösa och tupparna hela
tiden ropar. Det går att en kort tid att
ha en vaktel ensam, men man skall
söka en partner snarast.
efter alla år trygghet i sina burar. Den Kan eller vill man inte syssla med
vare sig ägg eller ungar, kanske man
hane, som går ut, skulle tveklöst ta
Svar:
sig till brodern om det vore så att han inte skall ha vaktlar. Det blir en hel
Sultans beteende håller sig helt till
“manus”. Han kommer från trygghet- önskade närmare kontakt. Den hanen, del ägg oavsett om man har tupp eller
en i familjen, som skall lära honom om som inte går ut, skulle känna sig otrygg inte hos hönor. Vaktelägg är en liten
livet. Nu gäller det att, via erfarenheter, utanför buren. Jag ser ingen anledning delikatess, så vill man koka och äta
upp dem är det ok. Man skall också
skaffa sig en bild av situationen, vilket till eller fördel av att sätta ihop dem.
vara på det klara med att ett par hönor
Dels går det inte att sätta ihop dem i
givetvis tar tid. Tyvärr kan synen på
kan bli ganska griniga på varandra.
någon av burarna de nu har, utan att
detta bli väldigt generell. Tänk alltid
En del hönor dräller ägg lite hur som
det måste vara i en för bägge okänd
på den individuelle skillnaden. Man
helst och då är det bara att plocka
stor
voljär,
dels
skulle
det
troligtvis
slukan seriöst aldrig säga att det skall ta
bort dem. Hönorna bryr sig inte. Om
en viss tid. För ägaren gäller två saker: ta i en blodig duell när parningstiden
kommer. Oj, så negativt tycker kanske hönan lägger äggen i en tuva, kommer
att ha tålamod, massor av tålamod
hon troligtvis att ruva. Finns tupp blir
någon. Dessvärre är det, det mest reoch under den tiden lugnt skapa ett
förtroende mellan fågeln och familjen. alistiska scenariot. Visst kan det finnas det troligtvis kycklingar. Om inte går
undantag, men dessa är i det närmaste hönan av äggen efter ruvningstiden
Mustaschparakiten är en trevlig, och
och det är bara att kasta äggen.
försumbara.
mycket vacker, art och det finns här
!
!
196 • Nr 5/13
!
Fågelhobby - register
Fågelhobby - föreningsmöten
Fågelhobby Svensk Fågelhobbys
registeransvarig och ringförvaltare
2013. Registeransvarig:
Dalarnas Burfågelförening
Lördagen 9 november 2013 13:00 är
det månadsmöte hos Birgitta och Evert i
Registerrapporterna ska vara ansvarige till- Ludvika. Lördagen 7 december 2013
handa senast den 5:e varje månad. Endast 13:00 är det månadsmöte hos Anne och
de listor som skickats ut av registeransvarig Per-Ove i Borlänge. Vägbeskrivning och
får användas. Nya återbetalande medleminfo: [email protected] Per-Ove Jaxvik
mar markeras med grön text, nya medlem070-2984258
mar med röd text och adressändringar med
fet stil. Allt återställs av kassören innan ny
månadsrapport skickas in. Endast Arial 10 Göteborgs Fågelförening
har medlemsmöte den 10 november
p får användas samt radhöjd 12,75.
klockan 13. Vi inbjuder alla till ännu ett
Kolumnen Logistik skall inte fyllas av
av Thomas Brossets lysande föredrag med
kassörerna. Skicka som bifogad fil till
[email protected]
bildvisning. Tema är “Frukt- och insektsätare”. Vi ses på Naturhistoriska museet i
Ringkonto:
Priser: Ring A P: 6 kr/st
Göteborg.
Färgade ringar: 6 kr/st
Varmt välkomna!
Ring # 9 # 24: 20 kr/st
Öppna ringar: 15 kr/st
Jönköpings Läns Fågelförening
Rostfria ringar: 25 kr/st
Lördag 26 november kl 14.00
Betalningen, som ska vara i förskott, sätter
Tenhults Naturbruksgymnasium
du in på postgiro 471-20-05-0 För att få
Julfest, anmäl om ni kommer!
veta vilken ring just din fågel ska ha kan
du gå in på www.fagelhobby.nu och klicka 0703-209571
dig fram till listan som finns under Ringkonto eller ring mig så ska jag hjälpa dig så Kristianstads Fågelhobby
Måndag 18/11 kl. 19.00 då har vi årsmödu får rätt ring. Henny Andersson
te hemma hos vår ordförande, vi bjuder
Kabbarpsvägen 10, 23252 Åkarp,
040-46 52 90, 0709-70 37 46
på förtäring. Ring gärna innan. Den 9.e
[email protected]
december kl 19.00 har vi månadsmöte
hemma hos Ronnie. För vägbeskrivning
ring – tag gärna med bilder.
Fågelhobby - veterinärer
Djurkliniken Roslagstull
Gunnel Anderson
Valhallavägen 12A, 114 22 Sthlm
08-612 57 60
Djursjukhuset Blå Stjärnan i Gbg
Bo Runsten
Gjutjärnsgatan 4, 417 07 Göteborg
031-65 35 00
Djursjukhuset Gammelstad
Lars Steinwall
Företagsvägen 5, 954 33 Gammelstad
0920-25 30 20
Fågelkliniken, Cecilia Trägårdh
Köpmannagatan 29A, 245 65 Hjärup
040-460 560
www.fagelkliniken.se
Djursjukhuset Malmö
Mona Lindblad
Cypressvägen 11, 213 63 Malmö
040-55 22 00
Djurkliniken i Skellefteå AB
S Järnvägsgatan 50, 931 32 Skellefteå
0910-560 04
Kullabygdens Fågelförening
Måndagen 11 nov kl 19.00 möte med
föredrag se hemsida för mer information.
Anmälan som vanligt.
Välkomna
Landskrona Burfågelvänner
Medlemsmöte den 31/10-2013 kl. 19.00
i klubblokalen, Pilängsrundlen 11 i Landskrona. Agenda för mötet är diskussion om
vår marknad, julfest samt extra årsmötet.
Landskrona burfågelvänner avhåller
extra årsmöte den 14/11-2013 kl. 19.00
i Glumslövs Folketshus.
Dagordning och mötes agenda är utskickade i separat kallelse.
Välkomna / Styrelsen
Malmö Burfågelförening
Den 11 december kl.19.00 har vi jul avslutning i lokalen Poppelgatan 26 i Malmö
Vi äter en bit mat till självkostnads pris.
Styrelsen önskar alla en god jul och hälsar
alla välkomna till våra aktiviteter
Mölndals Tropiska Fågelförening
Tisdagen den 5 November har Mölndals
tropiska fågelförening månadsmöte på
Fässbergshemmet.
Vi kommer bland annat att prata om
parakiter.
Vill även passa på och påminna vårt årsmöte som är tisdagen den 3 December.
Hjärtligt välkomna
Ringsjöbygdens Burfågelförening
Vi har månadsmöte måndagen den 11
November.
Kl 19:00 på Solrosen Industrigatan 5 i
Höör. Vi diskuterar den gångna utställningen och kommande månadsmöten.
Mötet avslutas med lotteri, fika och allmänt fågelsnack.
9 December kör vi vår årliga Julbingo &
jul mat. Kl 19:00 på Solrosen Industrigatan 5 i Höör. Anmälan till Brita senast den
2 December, tel 0413-25312.
Mötet avslutas med Julmat och allmänt
fågelsnack.
Hjärtligt välkomna!
Stockholms Burfågelförening
5 november kallas SBF:s medlemmar till
ordinarie årsmöte. Efter sedvanliga årsmötesförhandlingar fikar vi och pratar fågel
och tittar på någon fågelfilm.
Nästa möte: 3 december
VästeråsOrtens Burfågelvänner
håller årsmöte 7 november kl 18:30.
Mötet blir i Skiljeboskolan om planerna
av rivningen av Skiljebogården hålls som
planerat.
Föreningen bjuder på fika.
Varmt välkomna //Styrelsen
Sveriges Tamfågelförening
Sveriges Tamfågelförening bjuder in alla
Malmö Burfågelförening
medlemmar till årsmöte lördagen den
Den 13 november kl.19.00 årsmöte på
23/11 klockan 13 i fritidslokalen på RådsPoppelgatan 26 i Malmö.
tuguvägen 2 i Huddinge. Vi bjuder på kafProgram: sedvanliga årsmötesförhandlingar fe med dopp. Välkomna önskar styrelsen!
och därefter ser vi på bilder från vår resa
till Danmark.
Nr 5/13 •
197
073-180 75 16
[email protected]
www.lbv1.se
VästeråsOrtens BurFågelvänner (VOBF)
Lotta Wahlund
Repslagargatan 12, 724 60 Västerås
Tfn 021-33 09 80 efter kl 17
[email protected]
Lunds Burfågelklubb (LBK)
Sven Sjöström
046-20 01 40, 070-824 15 20
[email protected]
www.lundsburfagelklubb.se
Ystadsbygdens Fågelhobby (YBF)
Bo Hedlund
Snavavägen, 270 31 Äsperöd
Tfn 0417-271 17
[email protected]
Malmö Burfågelförening (MBF)
Henny Andersson
Kabbarpsvägen 10, 232 52 Åkarp
Tfn 040-46 52 90, mobil 0709-70 37 46
[email protected]
www.malmoburfagelforening.se
Östergötlands Fågelhobby (ÖGFH)
Björn Spångberg
Tfn 070-288 45 07
[email protected]
ostergotlandsfagelhobby.cybersite.se
Landskrona Burfågelvänner (LBV)
Fågelhobby - föreningskontakt Jimmy Åkerlund
Bohus-Dals Fågelhobby (BDF)
Ingemar Hammarström
Lyckornavägen 62, 459 33 Ljungskile
Tfn 0730 56 63 64
[email protected]
www.bdfhobby.tk
Dalarnas burfågelförening (DBF)
Åsa Samsioe
Likagovägen 1, 793 32 Leksand
Tfn 0247-120 04
[email protected]
www.dalarnas-burfagel.se
Ekens fågelhobby (EFH)
Michael Thoresten
Kärrvägen 6, 375 22 Mörrum
Tfn 0454-544 84
[email protected]
www.ekensfagelhobby.se
Göteborgs Fågelförening (GBF)
Rita Grander
Forellgatan 32, 426 58 Västra Frölunda
Tfn 0707-97 49 69
Britt Winzell
Nebulosagatan 10
415 20 Göteborg
Tfn 0322-121 21
[email protected]
www.papegoja.net
Helsingborgs Fågelförening (HFF)
Roland Olsson
Södergårdsvägen 8, 255 92 Helsingborg
tel 0707-174958
[email protected]
www.helsingborgsfagelforening.se
Jönköpings läns fågelförening (JLF)
Martin Simonsson
Boda Fågeläng 1, 570 03 Vrigstad
Tfn 0382-307 12
[email protected]
www.jlf.nu
Kristianstads Fågelhobby (KFH)
Nils Jönsson, Galeasvägen 4, 296 37 Åhus
Tfn 044-24 87 16
[email protected]
Kullabygdes Fågelförening (KFF)
Kjell Friberg
Sädesvägen 9, 263 54 Lerberget
Tfn 042-33 10 65
[email protected]
www.kullabygdesfagelforening.se
Mölndals Tropiska Fågelförening (MTF)
Göran Andersson
Strandabjärsvägen 23, 430 22 Väröbacka
Tfn 0340-65 73 56,
mobil 0705-87 26 05
[email protected]
www.mtff.se
Pjoddens Vänner (PV)
Britt Larsson
Reperatörsvägen 5, 264 92 Klippan
Tfn 0435-107 82, mobil 0705-85 64 56
[email protected]
www.pjoddens.se
Ringsjöbygdens Burfågelförening (RBK)
Jan-Eric Jönsson
Eksvägen 7, 243 93 Höör
Tfn 0413-253 12
[email protected]
www.ringsjobygdensbk.se
Stockholms Burfågelförening (SBF)
Agneta Jernberg
Ropgränd 2, 187 42 Täby
Tfn 08-758 68 14
[email protected]
www.fagelforening.se
Trelleborgs Fågelodlare (TBF)
Lars Nilsson
Söderslättsgatan 51, 231 53 Trelleborg
Tfn 0410-409 54
[email protected]
Uppsala Tropiska Fågelförening (UTF)
Kristina Lennarsson
Skattunge Rosendal 345,
743 71 Björklinge
Tfn 018-12 80 77
[email protected]
www.uppsalatropiskafagel.se
Förstauppfödning
Härmed utlyses följande uppfödning som svensk förstauppfödning
inom SF:
BDF, Bandad springhöna, Turnix suscitator
BDF, Gråryggad trast, Turdus hortulorum
BDF, Skäggsiska, Carduelis barbata
Skriftlig protest mot ovanstående uppfödning skall inom två
månader sändas till: Tord Widell, Poppelgatan 49, 21362 Malmö
198 • Nr 5/13
Specialföreningar inom SF:
Svenska Undulathobby (SUH)
Kent-Mikael Edoff
Lundgatan 236, 566 33 Habo
Tfn 036-468 28
[email protected]
www.suh.se
Sveriges Tamfågelförening (STF)
Ordförande Jeanette Gustafsson
Kassör Steffen Langhammer,
073-041 89 71
[email protected]
www.sverigestamfagel.se
Tropika
Karl-Erik Tenglin
Borstvetevägen 7, 178 35 Ekerö
Tfn 08-560 325 79
[email protected]
www.tropika.se
Intressegrupper inom SF:
Vitbukspapegojor, pionites
Jöran Nissen
Jörgensgatan 1, 271 40 Ystad
Tfn 0411-742 20
[email protected]
Köpes & Säljes & Bytes
Säljes:
Måladastrild -13
1.1 1200kr
1.0 400kr
Kapucinersiska -13
1.1 800kr
1.0 300kr
0.1 500kr
Bytes:
dito till förnyelse av stam
Måladastrild
Kapucinersiska
Peales papegojamadin
Daniel Walther RBK
0731826902
[email protected]
Dalby
Posttidning B
Fågelhobby
Martin Simonsson
Bodafågeläng 1,
570 03 Vrigstad
Vi hjälper dig gärna med din annons
www.typiskt.nu