Transcript Nr 3 2013 - Juridiska Föreningen vid Umeå Universitet

de facto.
JURIDISKA FÖRENINGEN UMEÅ UNIVERSITET NR 3 2013
Bugande tjänstemän
Arga skånska bönder
Lunch med Lundius
Din väg till näringslivets centrum
Som affärsjurist på Mannheimer Swartling har du alla möjligheter. Hos oss får du växa i en stark
företagskultur som bygger på byråns kärnvärden – kvalitet, affärsfokus och laganda. Redan från start
antar du tillsammans med oss utmaningen att arbeta med komplexa och internationella uppdrag i
näringslivets centrum. Genom vårt utbildningsprogram Professional Development Program, tidig
klientkontakt samt ett nära samarbete med seniora jurister får du en bra grund samtidigt som du
möter nya utmaningar varje dag.
Vi rekryterar nyexaminerade jurister löpande under året. För oss är det viktigt att du delar våra
värderingar samt har ett starkt intresse för affärsjuridik och konsultrollen. Läs mer om våra uppdrag
och hur din karriär hos oss kan se ut på vår hemsida.
välkommen till möjligheternas byrå!
LEDARE & REDAKTION | de facto | nr 3, 2013
Vår virtuella värld
T
erminsstart. CSN. Kurslitteraturinköp. Jag
tar det vanligtvis i den ordningen. Jag har
således efter kursstart och stadd vid kassa
sökt titeln ”Företagsekonomi 100” på några av de vanligaste bokkrängarsidorna på internet. Jag köper ingen.
Istället går jag till bokhandeln. Kostnadsmässigt dumt
men tidsmässigt smart. Själva inköpet är dock ointressant. Vad som följde på sökningen är det.
mindre olyckligt. Två talande exempel är näthatsbrott
och internetbedrägerier där riskerna att åka fast är
små och offren inte sällan står hjälplösa. Trots farorna
tror jag att informationsteknik, där internet är en del,
kommer räknas som en av människans avgörande
tekniska bedrifter. Möjligen i paritet med industrialismen eller övergången från jakt och fiske till jordbrukarsamhälle.
Fortfarande en månad senare dyker nämligen boken
”Företagsekonomi 100” upp på många av de sidor
jag besöker på internet. Ni har säkert varit med om
samma sak; företag utnyttjar dina likes och sökningar
för direktreklam. Internet har utvecklats till en viktig
plattform för reklam och för att sälja. Varför? För att
konsumenterna finns på internet och då är det
naturligtvis någon som vill tjäna pengar.
Tekniken har på samma sätt som dessa två avgörande
skeenden reformerat människans livsvillkor. Det säger
sig självt att en sådan genomgripande förändring
kräver anpassning, bland annat genom nya lagar och
regler.
Men att köpa saker är långt ifrån allting vi gör virtuellt.
Vi umgås och bildar oss där. Naturligtvis blir vi också
utsatta för brott på nätet. Vissa har till och med sex
via uppkoppling. En parallell virtuell värd. Lika verklig
som den verkliga världen i någon mening men samtidigt helt annorlunda.
Jag frågade Högsta Domstolens ordförande Marianne
Lundius när hon tror att det första justitierådet eller
professorn kommer ha internet som specialområde. Se
vad hon svarar på sidan 6.
Till sist. Hoppas ni har en riktigt fin höst!
Carl Matz
Chefredaktör
de facto
Att lagstiftningen inte hänger med i utvecklingen och
är tvåa på bollen är kanske naturligt men icke desto
de facto.
Chefredaktör och
ansvarig utgivare
Carl Matz
Redaktionschef
Theresa Karlström
Skribenter
Ulrika Byström
Annica Edgarsson
Maja Edlund
Maria Eklund
Fredrik Drake
Louice Gustavsson
Johannes Hammar
Henrik Johansson
Tahmina Sahibli
Jeanne Sinclair
Jon Sydberg
Jens Werner
Fotografer
Elin Blomgren
Carl Matz
Korr
Tove Larsson
Fredrik Sandström
Layoutansvarig
Anders Liljeberg
Omslagsbild
Marianne Lundius
Foto: Elin Blomgren
Adress
De facto
Juridiska föreningen/
juridiska institutionen
Umeå Universitet,
901 87 Umeå
www.jf-umea.se
Repro och tryck
Helhet reklam AB
Helhetreklam.se
De facto ges ut två gånger per
termin av Juridiska föreningen vid
Umeå Universitet. Bidrag skickas
till tidningens adress. Redaktionen
förbehåller sig rätten att refusera
och redigerar inlämnat material.
För insänt och ej beställt material
ansvaras ej. De åsikter som framförs är skribenternas egna och återspeglar inte Juridiska föreningens
eller Juridiska institutionens värderingar eller åsikter.
3
de facto | nr 3, 2013 |
Borgenärsskyddet har du järnkoll på.
Men vet du vem som dömde finalen i
fotbolls-VM 1994?
Vi vet redan att du kan lagen och är intresserad av affärer.
Det gäller alla i den här branschen. Berätta hellre för oss om
det där barndomsintresset som har vuxit till en fascination,
hobbyn som lägger beslag på halva din fritid eller din besatthet
av områden vi andra knappt kan stava till.
Lindahl är en av Sveriges ledande advokatbyråer och vi växer.
Vi har tagit oss hit genom att kombinera jobberfarenhet med
kunskap hämtad från världen utanför kontoret – där affärer
görs. Därför söker vi dig som kan och vet saker även utanför
affärsjuridiken. Du som i slutänden kan visa oss och våra
klienter vad riktig specialistkunskap är.
4
Besök oss på lindahl.se/karriar och facebook.com/lindahlkarriar
ORDFÖRANDE HAR ORDET | de facto | nr 3, 2013
de facto.
Härlig höst väntar
nr 3, 2013
Ledare
En verklig värld, fast annorlunda Det kunde inte börjat bättre 3
5
Intervju och porträtt
Marianne Lundius tar revansch 6
Debatt och aktuellt
En het rättspolitisk potatis Vin(n)er du på vingård? Skräpkulturens kassako 12
16
22
Reportage
Arbetsplatsreportaget: Departementet 18
På programmet
Nollningsspecial: Hur, vem och varför? JD runt hörnet Sök till styrelsen! Annica och Maja frågar dig!
13
17
26
24
Krönikor
Theresa Karlström: Kvinnors rätt till ja 10
Man kan leda en häst till vattnet… 27
18
13
6
E
Ulrika Byström
Ordförande
Juridiska Föreningen
fter det senaste numret av de facto avslutades
vårterminen på bästa sätt: juriststudenterna
stod som självklara vinnare i tävlingen mot
odontologerna. Tentan skrevs och efter tentafesten
kom det efterlängtade sommarlovet. Förhoppningsvis
har ni alla njutit av sommaren och taggat för en fantastisk höst med JF – för fantastisk är vad den hittills har
varit. Höstterminen innebär att nya studenter välkomnas till programmet och även vi som numera känner
oss ”universitetsgamla” har njutit av den speciella
stämning som insparken för med sig. Sittningar har
avlöst varandra, JF är officiellt den nyaste sektionen
under Umeå studentkår, Kårhuset är under uppbyggnad och vi har även hunnit med en gästföreläsning
med HD:s ordförande Marianne Lundius.
“Era idéer är nödvändiga”
Hösten med JF kunde inte börjat bättre. Styrelsen är
full av energi och ser fram emot att arbeta hårt för
att upprätthålla våra traditioner samtidigt som vi även
strävar efter att utveckla föreningens verksamhet. Vi
arbetar just nu för fullt med traditionsenliga even
mang som Stockholmsresan, företags-EPP, beachvolleyboll- och fotbollsturnering. Men för att utveckla
föreningen behöver vi hjälp av er medlemmar. JF:s
verksamhet innefattar många olika aspekter av studentlivet och oavsett vad du är intresserad av så finns det
en chans att vara med och påverka. Gå med i studiesociala utskottet, Juriststudenternas rådgivning, utbildningsgruppen, marknadsutskottet eller varför
inte bli skribent i de facto? Möjligheterna är många
och för oss i styrelsen är er medverkan och idéer
nödvändiga.
Avslutningsvis vill jag passa på att önska de nya studenterna välkomna. Umeå är känt bland andra juristutbildningar för den härliga, norrländska stämningen
och atmosfären är verkligen fantastisk. Juristprogrammet i Umeå håller hög kvalité både vad gäller utbildningen och studentlivet och jag hoppas att ni kommer
att trivas lika bra som jag gör!
5
de facto | nr 3, 2013 |
MARIANNE LUNDIUS
Text: Carl Matz, T5
Foto: Elin Blomgren, T3
En praktisk jurist
M
arianne Lundius är sedan 2010
Högsta domstolens ordförande.
Från Bonderska palatset i
Gamla stan i Stockholm skapar hennes domstol prejudikaten som vägleder rätten i vårt
land. Möt juridikstudenten som blev tingsnotarie, som blev advokat och till slut landets
högsta domare.
En av huvudpersonerna i den spännande boken
Shantaram heter Karla. Enligt Karla är det näst bästa i
världen en god lyssnare. Det bästa är makt. Marianne
Lundius har otvivelaktigt det senare men det är ingenting hon skyltar med.
- Säger du att du är Högsta domstolens ordförande när
du åker taxi? frågar en student.
Marianne Lundius ser lätt häpen ut, som om tanken
aldrig föresvävat henne. Förmodligen har den inte det
heller. Hon svarar nej. Men en god lyssnare är hon.
Hon lyssnar med både öron, kropp och ögon.
Marianne Lundius ger sällan intervjuer. Och när hon
gör det rör de endast hennes yrke. ”Hemma hos”
6
reportage eller morgonsoffor är inte förenligt med
hennes roll som ordförande tycker hon. Det har med
respekten för domstolen och parterna att göra:
- Det ska inte vara så att någon vars mål ska prövas
i domstolen ska kunna tänka: Åh! Marianne Lundius, jag såg ett program om henne, hon är matlagningsintresserad och gör goda köttfärslimpor! (Vi åt
köttfärslimpa under lunchintervjun.)
Att jag fick träffa henne när hon var i Umeå och
föreläste, eller höll föredrag som hon själv beskrev det,
var därför på många sätt unikt. Hon gav som väntat
inget recept på husmanskost, men väl en spännande
inblick i en framgångsrik karriär som praktisk jurist
och livet på landets högsta domstol.
Du säger i en artikel: ”Jag är i grunden en praktisk jurist och ingen teoretiker”. Vad betyder det?
Jag är i grunden advokat och min uppgift var att hitta
lösningar på klienternas problem. Det är en lösningsorienterad och framåtriktad verksamhet, man
använder regelverket för att nå ett mål. Ibland när jag
träffar renodlade teoretiker så säger jag, för att reta
MARIANNE LUNDIUS | de facto | nr 3, 2013
upp dem lite, att rättsregler bara är till för att underlätta mänsklig samvaro. Det ska vara lite måtta på teoretiserandet, tycker jag. En styrelsekollega jag hade en
gång i tiden sa att det som var bra med mig var att jag
inte som många jurister sa: ”Det går inte!” Utan jag
brukade säga: ”Det går inte att göra så här eller så där,
men vi kan lösa det på ett annat sätt ”.
Bland andra åklagare och advokater har på senare
år fått utökade möjligheter att pröva på domar
yrket. Du själv, som var delägare på en advokatbyrå innan du blev justitieråd, har ju också på ett
sätt gått den vägen. Vilka fördelar och nackdelar
ser du med det?
Ja, det kan man säga även om jag inte blev grillad i
domarnämnden. Då var det kallelsetjänst och jag blev
uppringd. Jag är för att ha en blandad domstol. Det är
bra med folk från annat håll. I USA till exempel kröner
man sin karriär med att bli domare. Jag skulle gärna se
ett större flöde mellan domaryrket och andra juristyrken för det ökar respekten och insikten om varandras
roller och hur man arbetar i de olika yrkesgrupperna.
Det tror jag också gör att man får bättre dynamik i
dömandet vilket är väldigt bra.
”
Jag är för att ha en
blandad domstol. Det
är bra med folk från annat håll
Men det finns också nackdelar. Det skulle initialt
kunna vara förenat med svårigheter för någon som
inte har processerfarenhet att vara ensamdomare i en
tingsrättdomstol. Men är man processerfaren tror jag
att man utan vidare kan döma. För min egen del som
närmast saknade processerfarenhet har det varit bra
att arbeta i en kollegial domstol. Då behöver man inte
den erfarenheten på samma sätt.
Som ordförande i HD är du också ansvarig för
personalen. Hur bär du dig åt för att lyssna på de
drygt nittio anställda på HD?
När jag blev ordförande gick jag runt och träffade
precis alla domstolens anställda. Jag följde ett måls
väg genom domstolen från aktuariekontoret genom
beredningsorganisationen och kansliet fram till domarna. Genom ett introduktionsprogram som införts för
alla nyanställda träffar jag de nyanställda under en
halvtimme där vi lär känna varandra. Då uppmanar jag
”
Det hör nog till ovanligheterna att man kan
ringa direkt till ordföranden i
ett lands högsta domstol
dem att säga till om de upptäcker något som fungerar mindre väl jämfört med deras tidigare arbetsplats.
Friska ögon ser mycket mer än de som blivit hemmablinda. Dessutom försöker jag vara en vanlig människa. Vi har numera ett väldigt öppet klimat mellan
justitieråd, justitiesekreterare, domstolssekreterare och
kansliet i övrigt. Så har det inte alltid varit. Det öppnare
klimatet beror också på att alla numera arbetar i ett och
samma hus.
En domstol som Högsta domstolen behöver en kraftfull serviceorganisation. Det är viktigt att det är hög
kvalitet på alla nivåer. Så jag försöker ingjuta i alla
medarbetarna att de ska vara stolta över sitt arbete
på domstolen och att alla är viktig för slutprodukten,
avgörandet. Det är klart att det är ett alldeles för stort
kontrollspann med nittio personer, men jag försöker
nå ut till alla. Det viktigaste är att de känner att de kan
komma in till mig. Och det gör de också ibland.
När Björn Blomquist, nationell samordnare mot
organiserad brottslighet, var här i våras berättade
han att det kan ringa människor till honom som
av olika skäl har hamnat i kontakt med rättvisan
och vill ha hjälp. Händer det dig också och hur
hanterar du det i så fall?
Mina företrädare hade en öppen telefon och
allmänheten kunde ringa direkt till ordföranden i
Högsta domstolen. Min företrädare Johan Munck,
som är en otroligt skicklig jurist och samtidigt en varm
människa vilket ska understrykas, kunde sitta i långa
telefonsamtal med den rättssökande allmänheten och
tog också emot besök ibland. Jag har svårt att hinna
med det och det hör nog till ovanligheterna att man
kan ringa direkt till ordföranden i ett lands högsta
domstol. Jag stängde av den telefonen och satte upp en
manual för hur vi på domstolen ska behandla sådana
telefonsamtal.
Innan jag blev ordförande hade jag en person, som
flera gånger hade fått avslag på resningsansökningar
som ringde mig och den gången lyckades jag faktiskt
få henne att förstå att ha moraliskt rätt inte alltid
är detsamma som att få rätt i domstol eftersom det
hade ankommit på henne att bevisa sin rätt. När hon
7
de facto | nr 3, 2013 |
MARIANNE LUNDIUS
förstod vad jag menade minns jag att hon upphetsat utbrast: ”Olof, Olof, kom! Äntligen har jag talat
med en domare som kan förklara hur det förhåller
sig.” Sedan önskade hon mig med värme en riktigt
god jul.
Då trodde jag att man skulle kunna hjälpa de här
personerna som upplever sig orättvist behandlade av
rättssystemet. Jag funderade på om domstolen borde
ha en anställd som var både psykolog och jurist och
som skulle kunna tala med dessa personer så att de
skulle kunna lägga sin upplevda orättvisa bakom sig.
Men sedan läste jag att fixeringen kan ha psykologiska
orsaker och att det kan vara svårt att tillhandahålla en
förklaring som de kan acceptera.
Både din mormor och mamma var jurister. Är det
vanligt med juristsläkter tror du?
Min morfar också, pappa, min morbror, syster och
bror och make är alla jurister. Dessutom har jag ett
barn som är jurist och ett extra barn som är jur.kand.
Kort sagt så finns det många jurister i min släkt. Jag har
inga belägg för det, men det påstås att det finns vissa
yrken som går i släkten, juristyrket brukar nämnas som
ett exempel men också läkaryrket. I Högsta domstolen
finns det flera exempel på justitieråd vars pappor också
har varit justitieråd.
Jag ville egentligen inte bli jurist utan jag började läsa
in naturvetenskapliga linjens matematik för jag ville
läsa medicin. Men det tyckte min mamma och pappa
var dumheter.
Förväntansfulla studenter inför Mariannes föredrag
8
”Varför ska du hålla på och komplettera naturvetenskapen?” sa de. För det var inte bara matematiken som
behövde läsas in. OK då, sa jag och så blev det juridik. Jag hade också beundrat min pappa mycket för
han var advokat och på den tiden fanns det en amerikansk TV-serie om en försvarsadvokat som hette Perry
Mason som min pappa faktiskt liknade litegrann. Så
jag tänkte: Jag ska bli advokat.
I tidskriften Neo säger du att fokuseringen på
dig som kvinna i en mansdominerad miljö inte är
särskilt intressant. Varför inte då? Det är ändå vanligt idag att just framhålla hur viktigt det är med
kvinnliga förebilder och med varannan damernas. HD har under drygt trehundra år haft elva
kvinnliga justitieråd och du är den första kvinnliga ordföranden. Hur tror det kommer att se ut
om femtio år?
För mig är det inga konstigheter eftersom jag är uppvuxen i en familj med yrkesarbetande kvinnor. Jag kan
ibland tycka att jag i vissa avseenden har haft det lättare
för att jag har varit kvinna. Jag har alltid umgåtts mycket med killar och har haft större problem med kvinnor
som jag tyckt varit motsystrar snarare än medsystrar.
Kvinnor är tyvärr dåliga på att stötta varandra. Sen är
det viktigt att få in kvinnor i typiskt enkönade miljöer.
På advokatbyrån, där jag var enda kvinnliga juristen,
kunde mina manliga kollegor inte slappna av inför varandra för att de skulle upprätthålla sin prestige. Men
det visade sig, att när det var något som hade gått fel,
kom de in till mig och vågade tala om det som kändes
jobbigt. Då blev det en mer avslappnad stämning.
MARIANNE LUNDIUS | de facto | nr 3, 2013
Det skulle inte förvåna mig om Högsta domstolen på
sikt kommer bestå av fler kvinnor än män eftersom
juristyrket i allmänhet och domaryrket i synnerhet
håller på att bli ett kvinnoyrke. Det är fler kvinnor på
juristutbildningarna, och överhuvudtaget på universitet. När det kommer fram fler kvinnliga chefsdomare
och domstolschefer så kommer förmodligen antalet
kvinnliga justitieråd öka.
Alltmer av vår vardag flyttas ut på internet. Vi handlar, umgås och blir utsatta för brott där. När får
vi se det första justitierådet eller professorn med
internet som specialområde?
Jag är utsatt för brott på internet. Jag är förtalad i min
myndighetsutövning och ingenting görs. Det är dubbelt olyckligt, dels för mig, men också för allmänheten.
Hur ska kvinnor och män som har blivit uthängda på
internet tro att de ska kunna få rättsväsendets stöd när
ordföranden i Högsta domstolen inte får det? Brottet
ligger dessutom under allmänt åtal så jag behöver inte
ens ange det själv utan åklagare kan väcka åtal ändå.
Det finns IT juridik, men jag undrar om det kommer
bli ett specialområde? Jag tror istället att det kommer
integreras i övriga rättsområden. Jag var referent i det
s.k. MP3-målet som var det första målet, inte bara i
Sverige, som gällde om anordnande av länkar till
musikfiler på internet utgjorde brott mot upphovsrättslagen. Innan dess hade jag tillsammans med min son
hållit på mycket med datorer och jag hade därigenom
lärt mig hur en dator och internet tekniskt fungerar.
Den kunskapen hade jag nytta av som referent i målet.
Man måste komma ihåg att internet bara är en
infrastruktur. Det är precis som vägnätet som man
transporterar sig i bil på. Men den digitala tekniken
griper in i olika rättsområden och lagstiftaren hinner
inte alltid med. Det är därför det är viktigt att det finns
en Högsta domstol som kan fylla ut när det finns luckor i lagstiftningen.
Vad är du mest stolt över i din gärning som jurist?
Jag tror faktiskt att bli justitieråd var det mest
märkvärdiga och det är synd att inte min mamma fick
uppleva det. Hon blev motarbetad som kvinnlig
jurist. Min mamma hette Gerd och var stadsnotarie i
Lund. När hon skulle skriva under något beslut så sa
hennes chefer: ”Skriv nu så att det ser ut som om det
står Gert.” Det var heller inte tal om att hon skulle
bli befordrad eftersom hon hade en man som tjänade
pengar. När jag blev justitieråd kändes det litegrann
som en revansch för mammas räkning. Det är ingen
gärning, men det är ändå någonting jag är stolt över.
”
Jag är förtalad i min
myndighetsutövning
och ingenting görs
Finns det någonting du skulle ha velat göra som
jurist men inte hunnit med?
Jag hade velat arbeta på advokatbyrå i USA direkt efter
tingstjänstgöringen. Men min pappa avrådde. Han sa:
”Nu kommer man ihåg dig på tingsrätten och de kan
ge referenser. Åker du till USA så kommer du att vara
glömd när du kommer tillbaka.” Men i det låg också att
han insåg att om jag flyttade till USA så skulle jag aldrig
komma hem igen.
I en vanlig diskussion är det inte ovanligt att man
ändrar åsikt eller byter ståndpunkt. Händer det
också justitieråd under arbete inför en dom?
Om man jämför med förr så sker överläggning mer
öppet nu. Före överläggningen ska man ha läst på sitt
mål så pass väl att man har en välgrundad uppfattning.
Efter att alla ledamöterna sagt sitt i tur och ordning
så vidtar en diskussion. Det kan hända att en ledamot
vänder en hel avdelning.
Vi justitieråd bedriver ett intellektuellt arbete och
skapar genom våra avgöranden informationsprodukter. För att uppnå en hög nivå på avgörandena måste
det vara väldigt högt i tak. Man måste våga pröva sina
tankar och inte vara rädd för att bli beslagen med: ”Där
har du helt fel”. Vågar man inte tänka djärva tankar blir
det heller inga snilleblixtar.
Vad kommer du sakna när du slutar som ordförande?
Jag kommer att sakna överläggningarna, för de är det
roligaste. Sen kommer jag sakna mina kollegor för vi
har ett väldigt trevligt samarbete. När man är domare
är pensionen så definitiv. Man kliver ut genom dörren
och sen är det slut. Är man advokat kan man fortsätta
till döddagar - nästan.
Vad ser du fram emot?
Att vara ledig utan krav, jag jobbar nästan alltid. Då
kommer jag att läsa alla de intressanta böcker och
artiklar som jag har fått avstå från på grund av tidsbrist. Jag köper många böcker och har ett relativt stort
bibliotek hemma men för tillfället får jag nöja mig med
att bara titta på böckerna.
9
de facto | nr 3, 2013 |
REDAKTIONSCHEF
Den provocerande
sexualiteten
”Hon har urringade tröjor på sig. Hon ville
ha det. Hon gillade det. Fan vad äckligt.”
I
nför vårt första skadeståndsseminarium
fick vi läsa den så kallade Instagramdomen. Ett rättsfall där två flickor döms
efter att ha publicerat inlägg med bilder och tillhörande texter på ett antal ungdomar. Inläggen
handlar om vilka horor personerna är. Hur
de knullar runt. Orden är grova, men vi lyfter
knappt på ögonbrynen. Vi har redan sett det
så många gånger förr. Majoriteten som hängs
ut på det här viset, med syftet att visa på deras
lösaktighet, är tjejer. Det är ett effektivt vapen.
För det är ett av de värsta rykten en ung tjej kan
få, att hon tycker om sex.
Få saker upprör så mycket, genererar så
många skeptiska blickar och startar så långtgående visklekar som en tjej som visar att hon
har en sexualitet. Kanske dansar hon lite extra
vågat, kanske har hon på sig utmanande kläder,
hon kanske skickar snuskiga meddelanden eller
tar avklädda bilder på sig själv.
Låt oss ta Miley Cyrus och hennes nya video
som exempel, den har skapat en hel del rubriker.
För hör och häpna, hon är naken och man kan
nästan se hennes bröst! Kritiken lät inte vänta.
Hon har spårat ur, tappat greppet och är inte
längre en passande förebild för unga flickor.
Hon är ett offer. Hon är en slampa. Inte heller det här är något nytt. Det är så kallad slutshaming. Det är fruktansvärt att kvinnor hängs
ut på det här sättet och mina tankar går ut till
dem. Men det är också fruktansvärt eftersom
det gör att all kvinnlig sexualitet blir fångad i
en box. Du får inte agera ut din sexlust är budskapet som sänds ut. En duktig flicka beter sig
inte på det sättet, känner inte på det sättet. Även
den kritik som syftar till att uppmärksamma den
10
Theresa Karlström
Redaktionschef
de facto
ständiga sexualiseringen av kvinnor gör ofta
mer skada än nytta då den indirekt framställer
kvinnan som svag. Om vi ständigt utgår från att
varje kvinna som tar av sig kläderna gör det för
att hon inte kan stå emot samhällets krav och
normer reducerar vi henne från en autonom
individ till ett offer. Vi bör utgå från att varje
kvinna har tagit ett medvetet och självständigt
beslut. Att vad hon än gör, gör hon av egen vilja.
Sedermera är det givetvis en viktig diskussion att
behandla frågan om hur fritt det fria valet verkligen är. Viktig, men separat. Respekten för det
egna valet måste komma i första hand.
”
Hon är inte längre
en förebild för
unga kvinnor
I SVT Debatt påtalade en av debattörerna hur
unga kvinnor behöver få höra att de är vackra och betydelsefulla. Att de ska respektera
sina kroppar. Det är självklart sant men unga
kvinnor behöver inte höra att de är vackra lika
mycket som de behöver höra att deras sexuallitet
inte är något skamligt. Inte något de behöver
trycka undan utan tvärtom, något de borde
bejaka. Kan det svåraste med att acceptera unga
kvinnors sexualitet vara att den faktiskt existerar? Att de också kan vara kåta. Att de också kan
vilja dra hem någon om så bara för en natt. Att
de också känner lust. Rätten att kunna säga nej
till sex innebär också rätten att få säga ja.
MARIANNE LUNDIUS
Expand your career.
Vill du göra karriär på den ledande globala advokatbyrån i Norden? Såväl globalt
som på den nordiska marknaden är vi regelbundet involverade i de största och
mest komplexa affärsjuridiska uppdragen. En förutsättning för detta är vårt sätt
att arbeta integrerat i gränsöverskridande team.
Linklaters stockholmskontor rekryterar löpande biträdande jurister till vårt Junior
Associate Program. Inom ramen för programmet får du prova på verksamheten i
tre olika arbetsgrupper under det första året. Vi söker dig som är nyutexaminerad
från juristutbildningen och som har ett genuint intresse för affärsjuridik
tillsammans med ett utpräglat kommersiellt tänkande och klientfokus. Du har även
mycket goda akademiska meriter.
Vi kan erbjuda dig mycket goda utvecklingsmöjligheter i en internationell
och utmanande arbetsmiljö där du får arbeta tillsammans med skickliga och
engagerade kollegor. Läs mer om tjänsterna på vår hemsida där du också kan
söka direkt online.
Linklaters lämnar juridisk rådgivning till världens ledande företag, finansiella
institutioner och statliga organisationer i deras mest komplexa transaktioner
och ärenden. Med 29 kontor i de främsta affärs- och finanscentra, levererar
Linklaters en unik service till klienter över hela världen. Linklaters är den enda
ledande globala advokatbyrån med lokal närvaro i Norden.
www.linklaters.com/JoinUs
wwww.facebook.com/LinklatersSweden
de facto | nr 3, 2013 |
AKTUELLT
Tvistig fråga avgjord?
§
S
ommaren som passerade var knappast
händelselös juridiskt sett! Vi studenter har varit
lediga från juridiken men det har inte Högsta
domstolen (HD) varit. Där har en kontroversiell rättsfråga avgjorts i plenum. Målet rör dubbla sanktionsförfaranden och därmed konflikten med en grundläggande rättssäkerhetsprincip, att du inte ska dömas
två gånger för samma gärning. (”ne bis in idem”, för
den hugade).
Före prejudikatet kunde åtal väckas för skattebrott
trots att den tilltalade redan före åtalet ålagts av
Skatteverket att betala skattetillägg för samma oriktiga
skatteuppgift. En slags dubbelbestraffning. Men nu, i
och med HD:s ställningstagande, är detta inte längre
tillåtet! HD:s tvärvändning av praxis kommer kanske
inte som en chock för de med insyn i rättsutvecklingen.
Rättsfrågan har åtminstone delvis prövats i både EUdomstolen och Europadomstolen. Deras avgöranden
har visat att Sveriges, och för den delen andra länders
system, inte varit juridiskt gångbara. Alla som vurmar
för rättssäkerhetsfrågor torde välkomna HD:s besked,
samtidigt som alla skattefifflare måhända jublar?
Men hur ser våra politiker på prejudikatet? Någon
lag mot att döma för skattebrott efter att skattetillägg
påförts har aldrig kommit, frågan har istället överlämnats till rättstillämpningen. Onekligen en bidragande faktor till kontroversen. Sedan går ju staten
nu miste om en del ”intäkter”. Men regeringen tillsatte faktiskt redan förra året en utredning som fick i
uppdrag att utreda dylika rättssäkerhetsfrågor utan
att – som utredningen skriver i sin sammanfattning
”[minska] effektiviteten i Skatteverkets kontrollverksamhet eller kvaliteten i enskildas uppgiftslämnande”.
När utredningen presenterades, ungefär i mitten av september i år, blev det liv i luckan! Knappast förvånande
då utredningens förslag är att legalisera, eller med min
uppfattning, ”försöka” legalisera förfarandet med
skattetillägg och skattebrott som dubbla påföljder. En
slags ”påföljdskonkurrens” om man så vill. I korthet
föreslås följande: När åtal väcks för skattebrott ska
åklagare även kunna yrka att skattetillägg ska utdömas.
12
Jon Sydberg
Termin 5
Alternativt ska åklagare, genom ett strafföreläggande,
kunna påföra ett skattetillägg mot en enskild. Kritiker
menar att förslaget utgör ett sätt för staten att kringgå HD:s nya prejudikat och därmed tassa försiktigt
förbi rättssäkerhetsaspekten. Naturligtvis förutsätter
detta att förslaget förverkligas vilket kanske förefaller
osannolikt. Däremot är det nog ingen högoddsare att
förslaget i vart fall leder till en proposition, eftersom
staten torde vara angelägen att återfå de intäkter som
den, som sagt, går miste om. Prejudikatet väntas hur
som helst innebära en stor mängd resningsärenden
eftersom HD har öppnat för att prejudikatet ska ha
viss retroaktiv verkan vilket är unikt! Denna verkan
utsträcker sig dock endast domar som meddelats efter
den 10 februari 2009. Just detta datum anses vara principiellt viktigt eftersom Europadomstolen då tolkade
skyddet mot dubbelbestraffning annorlunda. Riksåklagaren har flaggat för att alla domar om skattebrott
meddelade efter ovan nämnda datum ska granskas,
vilket är drygt 2 000 domar och beslut. Granskningen
kommer naturligtvis innebära ytterligare kostnader.
”
Prejudikatet väntas hur
som helst innebära en
stor mängd resningsärenden
Tills vidare får vi avvakta besked från regeringen, om
vad som händer med utredningens förslag, men faktiskt även från Högsta förvaltningsdomstolen. För
bara några veckor sedan blev nämligen den rättsinstansen också inblandad. Domstolen prövar nu om åtal
för skattebrott innebär hinder för skattetillägg; d.v.s.
det motsatta förhållandet till HD:s prejudikat. Rent
rättspolitiskt kan alltså även hösten bli händelserik!
NOLLNING | de facto | nr 3, 2013
NOLLNING
“Det kommer finnas 120 vänner och fler, att hälsa på i korridorer och barer i framtiden”
N
ollning är förmodligen det bästa sättet att
ta sig an en ny stad. Visst, man börjar de
flesta dagar med en mun torrare än Kalahariöknen, iförd en allt mer sunkig nolletröja, men det
är värt varenda förstörd förmiddag!
Dagen efter uppropet var det dags för det första utbildningsmässiga momentet i den nya värld som är
Universitetet, ett studiebesök hos en yrkesverksam jurist. Jag måste erkänna att utgången på måndagskvällen
inte kändes lika rolig på tisdagmorgon, när jag kravlade
mig ur sängen 06.55. På vilja och med en sällan skådad plikttrogenhet (läs: dåligt samvete), tog jag mig till
Campus. Tyvärr upptäckte jag inte förrän jag var på
plats, att jag var en timme tidig, och följaktligen hade
kunnat tillskansa mig ännu en välbehövd timmes vila.
Efter studiebesöket förstod jag dessutom att jag hade
gått till fel jurist, och egentligen skulle varit hos CSN i
stan. Dagens tips är att läsa schemat ordentligt. Förvisso läste jag noggrant det enda schemat värt att följa
de två första veckorna, nollningsschemat som generalerna utställt med klara instruktioner om att ge järnet!
Och visst gav vi järnet! Jag har aldrig skjutit så långt
som jag gjorde på brännbollen! Tyvärr lär det nog inte
stå i min dödsruna att: ”Han sköt säkert tjugo meter på
brännbollen under sin nollning” eftersom det inte är
ett speciellt imponerande slag. Men fatta vad populär
jag hade blivit i mellanstadiet om jag bara en gång hade
presterat på den nivån. Det fanns däremot definitivt
andra i sällskapet som bättre än jag förtjänar att få sina
imponerande slag omnämnda i respektive dödsruna.
”
Nollningsschemat, som
generalerna utställt, gav
klara instruktioner om att ge
järnet! Och visst gav vi järnet!
Nä, om man faktiskt nämner nollningsperioden i
min dödsruna kommer man antagligen att ta upp
min legendariska tackling av en styck ekonom under
bataljerna på Campusängarna. ”… och den ondskefulle ekonomen, med ren och skär illvilja strålande
ur ögonen, satt på huk vid strandkanten för att fylla
hinken och sabotera dragkampen för de gentlemannamässiga juristerna, till sin och sitt lömska ekonomsläktes fördel. Men då klev Han fram, och handlingskraftigt och bestämt störtades ekonomen ner i den
forsande floden till juristernas allmänna förtjusning.
Genast kom minst ett dussintal andra ekonomer emot
Honom för att hämnas sin fallne kamrat. Men Han
klarade av att få hälften av sina angripare med sig
ner i fallet, och ekonomerna vågade inte visa sig på
E-puben på resten av terminen!”.
Skämt åsido, vi knegade på bra mot ekonomerna,
och förutom att vi lyckades genomföra dagen med
hedern i behåll, spöade vi dem både i fest och i dans!
Nolledansen är och förblir ett slagkraftigt vapen i
kampen för juridisk självständighet.
forsättning på nästa sida
13
de facto | nr 3, 2013 |
NOLLNING
På sittningar var det med stor glädje vi skrattade med
generaler som trots år av träning, inte kunde sjunga de
studentikosa visor som krävs för att erhålla examen
från ett svenskt universitet. Det var verkligen roliga
tillställningar!
Gemenskap rotas och frodas sannerligen under en
nollningsperiod. Det var en sann fröjd att cykla genom
Tvistegränd till Fontänen och hojta på nyfunna vänner, bromsa in och lika enkelt som att knyta skorna,
14
börja snacka skit med andra i ”vita” tröjor med tvivelaktiga målningar på.
Det må vara som så att vi nu har tagit av oss tröjorna,
men det kommer finnas 120 vänner och fler, att hälsa
på i korridorer och barer i framtiden! Jag lyfter på hatten för Nollor, Faddrar och Generaler! Tack!
Henrik Johnsson, T1
NOLLNING | de facto | nr 3, 2013
NOLLNING
“Som fadder har man all anledning att vara en god förebild och ledsagare, allt handlar om det”
D
et är söndag, jag är nyvaken och står på
Rådhustorget. Jag har fortfarande inte kommit ur kostymen jag hade på mig under
bröllopsfesten kvällen innan. Runt mig står människor
jag aldrig tidigare mött. För dessa människor börjar
idag det äventyr jag själv påbörjade för ett år sedan.
Och i dessa människors ögon lyser en spänd glöd.
Det är svårt att säga vilka som är mest förväntansfulla
inför de kommande två veckorna; nollorna som inte
vet vad som väntar dem eller faddrarna som vet precis
vad som kan komma att hända…
De förutseende generalerna vet också vad som kan
hända och därför får vi faddrar höra att vi har ett ansvar
för våra nollningsgrupper under insparken. Ett ansvar
som kanske inte tas på största allvar. Vi juriststudenter
vet att vi som huvudregel inte bär ansvar för andras
handlingar. Passivitet bestraffas endast i undantag.
Under de två veckorna som gick insåg jag dock att
ansvaret snarare är något vi själva väljer än något vi
tvingas in i, för vi börjar faktiskt bry oss om våra
adepter. Vi väljer att ta vårt ansvar och går några extra
hundra meter för att se till att den nyanlända nollan
hittar på Ho Chi Minh-leden mellan Ålidhem och campus. Vi väljer att ta ansvar för den nolla som hoppade
i Nydalasjön för att sekunden senare inse att det inte
fanns några varma kläder kvar. Eller så tar vi under en
regnig tipspromenad ansvaret för att behålla en god
stämning i gruppen genom att berätta anekdoter om
polismyndigheten i Karlstad, om den mystiska Tengilklanen på Origo, eller om hur personen som satt bredvid dig under förra årets nolle-fika blev din livskamrat.
Det är inte säkert att vi sett någon hitta sin livskamrat under den här insparken, men många har
nätverkat flitigt och funnit både tillfälliga kontakter
och vänner för livet. På detta plan har många faddrar
mer än gärna tagit sitt fulla ansvar och haft tillfälliga
kontakter med nollor. Det kan ha handlat om allt från
att (med ett vinstintresse) sälja kurslitteratur till hutlösa
överpriser till att (med ett helt annat vinstintresse) vara
vänlig nog att dela på taxi-kostnaden hem.
Vi har under två veckor sett juristaspiranterna kriga på
campusängarna och kämpa i UB. Och som fadder har
jag avundats nollornas nyfikenhet och förväntan. På
samma sätt minns jag att jag avundades mina gamla
faddrars visdom och rutin och jag hoppas att även
jag varit någon att se upp till. När vi numera möts i
korridoren blir det mest en igenkännande blick eller
ett ”Hejhurärläget?jagmåstespringa!” istället för en
fråga om huruvida de måste ha nolle-tröja på sig ikväll.
Och jag tror att det är då vi faddrar har lyckats uppfylla
syftet med insparken. För nollorna har förvisso blivit
våra vänner, men de har också blivit självständiga studenter som inte längre kräver en hjälpande hand eller
en vägbeskrivning till s213. Allt som nu saknas för att
göra dem till fulländade juriststudenter är tentaångest,
sönderflikade böcker, och ett eget konto på Karnov.
Efter finsittningen kommer nollningens tid vara över.
Den osäkerhet som fanns hos nollorna är då utbytt
mot målinriktade steg i jurparken, för nollor har blivit
T1:or. Ensamma står faddrar kvar med minnen.
Johannes Hammar, T3
15
de facto | nr 3, 2013 |
DEBATT
Exemplarisk lagstiftning
ger platt fall för vinbönder
“Det enda sättet att bli miljonär genom att driva vingård i Sverige är att börja som miljardär!”
S
å skämtar de svenska vinbönderna. Är det för
att Sverige inte kan den ädla konsten att odla
vin? Absolut inte. Det hela handlar om politik
och juridik.
Till att börja med kan vi, för sista gången, ta död på
påståendet att Sverige inte har klimatförutsättningarna
att odla högklassigt vin. Vi kan inte göra ett kraftigt
och mustigt rödtjut likt Amarone, men det kan inte
Tyskland eller Österrike heller. Vi har inte värmen
och solen som krävs för att få de tjocka tanninerna
i de flesta blåa druvorna att mogna tillräckligt. Däremot finns det vissa platser i Sverige som har riktigt
bra förutsättningar att göra bra vita-, mousserandeoch roséviner. Detta tack vare druvorna Solaris och
Cabernet Cortis som är korsningar av olika druvor för
att passa i kallare klimat. Även röda viner gjorda på
Pinot Noir har visat sig bli lyckade bland annat på
grund av att de inte har så tjockt skal.
På Arilds Vingård nere i Nordvästra Skåne brukar
jag jobba om somrarna. I dagsläget ligger vingårdens
hektarareal på åtta och skörden år 2012 låg på 3 000
flaskor. Nästa år planerar gården odla vin på 16 hektar,
vilket innebär att man om fyra år kommer kunna producera ca 10 000 flaskor årligen. Det roliga med detta
projekt är att det finns efterfrågan för att producera
mycket mer vin än detta. Svensk vinframtid ser riktigt
spännande ut förutom i ett avseende: staten bromsar
utvecklingen och försäljningsmöjligheten.
I Sverige är det som bekant systembolaget som har
monopol inom detaljhandelsledet gällande alkohol,
dvs. att sälja den alkohol som man kan ta med hem.
Det vingårdarna kan göra är att servera vinet via
restaurang eller sälja via de tre närmsta systembolagen.
Problemet med detta är uppenbart: affärsverksamheten blir begränsad och ineffektiv. Lösningen stavas
gårdsförsäljning till allmänheten. Det anser däremot
inte politikerna som hävdar att något sådant skulle
skada folkhälsan och vara oförenligt med system-
16
”
Lösnigen stavas gårdsförsäljning till allmänheten
bolagets monopol. Frågan är hur många alkoholister
som åkt ut på landet för att köpa dyrt vin? Det vore
märkligt om folkhälsoargumentet väger över de fördelar gårdsförsäljning kan innebära. Den svenska
vinkulturen skulle kunna utvecklas och turismen tillta.
Sverige är tillsammans med Island det enda land i
Europa som inte tillåter gårdsförsäljning av egenproducerad alkohol. På Arilds Vingård får vi varje dag
besök av utländska gäster som inte kan förstå eller
sluta skratta när vi säger att de måste förtära allt på
serveringsområdet och att de inte kan ta med sig en
flaska. Att de svenska vinbönderna inte kan konkurrera på samma villkor som andra EU-baserade vingårdar torde rimligen strida mot konkurrensrätten
inom EU. Sverige har visserligen beviljats undantag
när det gäller alkoholmonopolet men det hela slutar i
en ganska absurd alkohollagstiftning som bör ändras. I
vart fall måste gårdsförsäljning bli ett undantag, alternativt prövas som försök.
Det riktigt intressanta hade varit om vingårdarna i
Sverige trotsat lagen och sålt till allmänheten. Kanske
inget att rekommendera men på så sätt hade gårdarna
förmodligen kunnat få upp ett fall till EU – domstolen
som kunnat skapa ett prejudikat. Denna tanke har funnits bland vinbönderna, men när man uttryckte den
offentligt hotade myndigheterna med näringsförbud.
Ett på tok för hårt straff då det riktiga är böter. Våra
politiker lever i förvissningen om att vår lagstiftning är
exemplarisk och korrekt. Något som EU-domstolen
tidigare ofta korrigerat. Jag tror och hoppas att en justering ska kunna ske trots lagstiftarens föråldrade syn
på gårdsförsäljning.
Fredrik Ferrand Drake del Castillo, T5
JURISTENS DAG | de facto | nr 3, 2013
Juristens dag - närmare än du tror
Juristens dag infaller tyvärr först i slutet på januari men vi studenter har mycket att se fram emot.
Huvudansvariga för vår dag berättar varför just denna juristens dag kommer bli någonting alldeles extra.
N
u när höstmörkret sluter sig tätare och
kylan börjar bli allt mer påtaglig blir det i
allmänhet svårare för gemene juriststudent
att se fram emot vintern. Men vinter innebär juristens
dag! Dagen kommer på sedvanligt manér gå av stapeln
den 22-23 januari i Universums lokaler.
Dessutom kan arbetsgruppen presentera en smygstart
i form av en gästföreläsning redan i november. Utan
att avslöja alltför mycket kommer gästföreläsningen
erbjuda studenterna att ta del av den juridiska sidan
av samhällets kanske mörkaste delar. För bästa uppdatering om de senaste nyheterna kring Juristens dag
och dess förberedelser hänvisas till Juristens dags hemsida och Facebook-sida.
Tveka dessutom inte på att hugga tag i någon av de
många studenter som är involverade i arbetet med dagen. Vi tar mer än gärna emot förslag och idéer från er.
För nya studenter är Juristens dag studentens förlängda arm ut i arbetslivet. På arbetsmarknadsdagen får du
möjlighet att möta det arbetsliv som efter nio terminer
kanske kommer att bli din vardag. Dessutom är det ett
optimalt tillfälle att på ett mer avslappnat och socialt
sätt få knyta kontakter med potentiella arbetsgivare.
Juristens dag 2014 kommer dessutom på ett unikt sätt
presentera flertalet fantastiskt spännande föreläsare
inom juridikens alla områden och vår förhoppning är
”
Arbetsgruppen kan redan
nu presentera en smygstart i form av en gästföreläsning
i november!
att detta kommer att lyfta arbetsmarknadsdagen ytterligare.
Det gläder oss att söktrycket till arbetsgruppens
platser har varit så högt som i år. Det är ett kvitto på
att Juristens dag utvecklas och att studenterna är villiga
och intresserade av att göra evenemanget allt bättre.
Att fler studenter i de yngre terminerna har engagerat
sig i arbetet med Juristens dag kommer garanterat att
göra årets dag nyskapande.
Med gästföreläsningen i november kickar vi igång
en spännande upptakt inför arbetsmarknadsdagen så
kom och lys upp höstmörkret tillsammans med Juristens dag-gänget. Vi hoppas att ni alla är med på tåget!
Huvudansvariga för Juristens dag 2014
Jeanne Sinclair, T5
Louice Gustavsson, T5
Tahmina Sahibli, T5
17
de facto | nr 3, 2013 |
ARBETSPLATSREPORTAGET
Text & foto: Carl Matz, T5
18
ARBETSPLATSREPORTAGET | de facto | nr 3, 2013
Välkommen till
Justitiedepartementet
Henrik Matz arbetar på Justitiedepartementet. Men hur tog han
sig dit? Och varför bugar departementstjänstemännen hela tiden?
M
itt i Stockholm, mitt i staden, träffar jag
Henrik Matz. Han är fyllda 45 och är 180
centimeter lång. Han ler. Dagen vi träffas
har sommaren kopplat grepp. Gräset är grönt, det glittrar i vattnet, varmt om än med en sval fläkt då och
då. Vi möts i kvarteret Loen, Jakobsgatan 24. Hem
åt nyinflyttade Justitie- och Finansdepartementen.
Byggnaden saknar skyltar; jag fick leta en god stund
för att hitta den, trots att jag hade adressen.
- Upphandlingen lär ha blivit överklagad, berättar
Henrik och skrattar.
En god start. Vi sätter av mot Gamla Stan och Nobelmuseet för lunch. Jag har i sista stund avstått från att gå
dit i shorts och T-shirt, ett klokt val så här i efterhand.
Henrik är tjänstemannaaktigt välklädd.
- De skulle ändå släppt in dig, säger Henrik skämtsamt
när jag för ämnet på tal utanför Riksdagen. Men man
måste uppenbarligen hålla en viss stil.
Trots att vi är släkt har jag bara träffat Henrik en
gång förut. Hans pappa Walter träffade jag däremot
oftare när han hälsade på hemma och pratade gamla
domarminnen. Walter var lagman vid Motala tingsrätt
och det var också där Henrik först kom i kontakt med
juridiken. Över en trevligt upplagd tallrik med köttbullar, potatismos och lingon berättar Henrik att han
jobbade på tingsrätten som vaktmästare några somrar
på 80-talet.
- En dag sladdar en jättelik Merca, en Porsche och en
Saab Turbo upp på tingsparkeringen. Alla bilar är splitternya. Ur kliver rättens notarier. Innan de berättade
att de gjorde stora pengar på aktier hade jag en väldigt
skev bild av notarielivet, minns Henrik med ett leende.
Trots notariernas ekonomiska framgångar var ekonomi ingenting för honom. Henrik läste juridik vid
Uppsala universitet för att, efter ett år som lärare på
institutionen, sitta ting. Det ledde ända till avklarad tid
som hovrättassessor år 2003.
- Domarbanan var absolut attraktiv och lärorik och
låg närmast mig som student! Man får en väldigt bra
grund att stå på. Den kan jag verkligen rekommendera!
- Och därefter? undrar jag nyfiket, samtidigt som vi
tvingas till en omväg av vaktparaden på väg tillbaka
mot departementet.
- Därefter sökte jag mig till Regeringskansliet och enheten för fastighetsrätt och associationsrätt som rättssakkunnig.
Just domarbanan är enligt Henrik överrepresenterad
för de som anställs som rättssakkunniga och är det
första karriärsteget inom departementet. Senare kan
du avancera till kansliråd, ämnesråd, departementsråd
och slutligen rättschef.
- Men det sista är inget man aspirerar på, tillägger
Henrik och skrattar men säger:
- Om du är intresserad av att arbeta med frågorna på din enhet och vill ta ansvar för projekt så är
karriärmöjligheterna allmänt sätt goda.
Som att inte det vore nog har Henrik också hunnit med
att doktorera i processrätt. Avhandlingen heter ”Begreppet domstol i EU-rätten: en studie av domstolsbegreppet i bestämmelserna av förhandsavgörande”.
Den finns på universitetsbiblioteket om ni vill låna.
Skrivandet gjorde han mellan åren på domstolarna
men la sista handen vid den när han redan jobbade på
Regeringskansliet. Minst sagt företagsamt.
Nu är vi inne i byggnaden. Det tog ett tag.
Departementet är, tvärt emot vad jag hade föreställt
mig, omgärdat av olika säkerhetsanordningar i form
av slussar och kodlås. Alla tjänstemän jag träffar har
sina passerkort runt halsen. Läsarna är monterade i
navelhöjd. Resultatet är att tjänstemännen gör en föga
ergonomisk halv-bugning varje gång de ska passera. Jag räknar till elva ”bugningar” under vår rundtur och då har vi inte varit på några ovanliga platser.
19
de facto | nr 3, 2013 |
ARBETSPLATSREPORTAGET
Om elva är genomsnitt kröker byggnadens totalt 700
tjänstemän ryggen 38.500 gånger per vecka. Henrik
säger att staten sörjer väl för personalvård men kanske borde departementsgymmet i källaren tillsvidareanställa en kiropraktor och några ryggmaskiner.
Efter att ha fått se byggnadens fantastiska terrass på
högsta våningen sätter jag och Henrik oss i ett litet
konferensrum.
- Varför har du gjort så många olika saker? undrar jag.
Var det en medveten strategi?
- Det kan man fråga sig! utbrister Henrik, det var delvis
ett eget val. Doktorera var jag väldigt sugen på. Och
att jag sökte mig till Regeringskansliet var ingen slump.
Men det kommittésekreteraruppdrag jag har nu blev
jag tillfrågad om. Jag tyckte det skulle vara roligt med
lite omväxling…
”
Doktorera var jag väldigt
sugen på
Henriks tjänstebeskrivning är lite speciell. Han jobbar 80 % som sekreterare i en statlig utredning,
Lösöreköpskommittén. Den resterande tiden arbetar
han på sitt vanliga jobb som kansliråd. Jobben skiljer
sig åt. Som kansliråd arbetar han med lagstiftningen på
hans enhet; vanligast genom att skriva lagrådsremisser
och propositioner. Som sekreterare gör Henrik praktiska saker som att boka lokaler och skickar ut kallelser
till möten. Men huvuduppgiften som upptar 70 – 80
% av hans tid är att skriva på kommitténs betänkande.
Sekreterare i en statlig utredning. Titeln framkallar inte
gåshud på armarna.
20
”
Jag är med i händelsernas
centrum
- Vad är det roligaste och det svåraste med att vara
kommittésekreterare? frågar jag prövande.
- Det är inte så särskilt svårt. Det ligger mest på det
roliga planet, svarar han och får mig att dra på munnen. Men fortsätter aningen allvarligare:
- Det råkar dessutom vara en intressant utredning.
Rättsfrågan Henrik och den övriga utredningen ska
fundera på är om avtalsprincipen bör ersätta traditionsprincipen som sakrättsmoment vid lösöresköp.
Jag byter fot. Det är en intressant frågeställning. Det
tycker nog de flesta som läst sakrätt. Henrik berättar
att dagens uppgift har bestått i att sammanställa olika
synpunkter som kommitténs experter lämnat till ett
diskussionsprotokoll inför nästa sammanträde.
- Det låter precis som en seminarieuppgift!? utbrister
jag förvånat. Henrik håller med.
En relativt vanlig föreställning hos juriststudenter är
att den privata sektorn, med advokatbyrå som främsta exempel, måste vara mer spännande och roligare
den statliga. Jag har ingen säker uppfattning i frågan och har av naturliga skäl inte prövat på något av
alternativen. Just därför är jag nyfiken på vad Henrik
tycker det finns för fördelar med att jobba på justitiedepartementet? Och finns det något han saknar?
- Det är framförallt väldigt intressanta arbetsuppgifter,
säger han entusiastiskt. Det verkar som han går igång
på frågan.
ARBETSPLATSREPORTAGET | de facto | nr 3, 2013
- Jag är med i händelsernas centrum, är med i utformningen av politiken och i slutändan lagarna som
styr samhället. Som kansliråd föredrar man frågor för
den politiska ledningen. Jag kan också till exempel få
gå till riksdagen och föredra en fråga inför något av
dess utskott. Dessutom har man kontakt med andra
myndigheter vilket oftast är väldigt intressant och
givande. Jag kan också få delta i internationella förhandlingar och åka till Bryssel eller Paris och förhandla för
Sveriges räkning när det gäller internationella konventioner. Som jurist tycker jag inte man kan önska sig så
mycket mer.
- Men finns det inte något du saknar? frågar jag igen
och ler uppfordrande.
- Nej egentligen inte, replikerar Henrik. Det är en
tillåtande atmosfär. Att vara föräldraledig är inga problem till exempel och jag har relativt fri arbetstid.
- Ja hur är arbetsbördan? undrar jag.
- Normalt är normal arbetsvecka. Men visst, medger
han, i perioder kan det bli ganska mycket att göra.
- När det börjar närma sig avslut på ett projekt som
kan ha pågått i flera år kan det bli väldigt intensiva
veckor eller till och med månader. Men då har man
samtidigt frihet att reglera det i efterhand och ta det
lite lugnare.
”
I rollen som kansliråd är
det viktigt att du har lätt
för att samarbeta eftersom du
har väldigt täta kontakter med
dina kollegor
Jag verkar inte komma längre. Antingen är Henrik väldigt nöjd och har ett trevligt arbete som passar honom
utmärkt eller också gör han reklam för departementet
och ljuger. Jag tror naturligtvis det förra och byter spår.
- Om nu jobbet är så bra, hur är man en riktigt bra
kommittésekreterare och kansliråd?
Han svarar att man naturligtvis ska ha goda kunskaper i juridik men att man också måste vara ansvarskännande och omdömesgill.
- Och kunna arbeta självständigt? funderar jag. Tycker
det verkar så på det han har berättat.
Henrik tänker, funderar ett slag.
- Ja någorlunda, men sekreterarrollen är mycket mer
ensamarbete. I rollen som kansliråd är det viktigt att du
har lätt för att samarbeta eftersom du har väldigt täta
kontakter med dina kollegor.
- En annan viktig egenskap är att kunna driva saker
i mål. Många av projekten är som sagt ganska långa.
Dessutom kan en fråga som du jobbat länge med bli
politiskt nedprioriterat och då måste du kunna hantera
det.
Det är en fråga som intresserar mig. Departementet
är visserligen en högst juridisk arbetsplats, men med
politisk ledning. Påverkar det arbetet?
- Till skillnad från domstolen där juristerna har sista
ordet har arbetet här delvis en annan vinkling. Man är,
precis som i domstol, här för att bidra med sin juridiska expertkunskap men sen ska den kunskapen omsättas i en politisk verklighet. Det är ytterst regeringen
som bestämmer vad den vill gå fram med för förslag.
Vi har nu suttit i rummet och pratat i drygt en
halvtimme och Henrik behöver snart återgå till sitt.
Vi rör oss därför mot hans arbetsrum. Han bockar
för kortläsaren och trycker på hissen. Byggnaden är
totalrenoverad invändigt. Det enda som blev kvar var
trapporna som är k-märkta. När vi tar oss till Justitiedepartementets korridorer på våning två möter vi
inte många personer. Semestertider. Henrik hälsar på
någon, inte på alla. Det ligger allvar i luften. Det är
väldigt tyst och lugnt. Inget skratt, inget prat. Tillsammans med den sterila miljön med mycket grått och glas
gör det intryck på mig.
- Har ni roligt på departementet? undrar jag följdaktligen.
- Det är väldigt trevligt! intygar Henrik. Återigen
entusiastiskt.
Förutom tidigare nämnda gym har Regeringskansliet och departementen en kör, en sommarfest och en
julfest. Kaffet är dessutom gratis. Beatrice Ask har sagt
att hon ibland bakar till sammanträdena men hembaktkonceptet är inget som Lösöreköpskommittén
anammat.
- Det händer alltför sällan för det blir mest köpebröd,
skämtar Henrik roat men ändå lite förläget.
Henriks arbetsrum är litet och mycket välordnat. Inga
lösa papper förutom de som just för tillfället används.
Han sätter sig. Ser ut att vara hemma. Tillfreds.
- Och härnäst undrar jag ivrigt. Framtiden?
Han ser på mig. Nickar. Verkar bestämd.
- Jag blir sannolikt kvar här om några år. Det finns
mycket kvar att hämta.
Efter att bara ha sett en bråkdel av departementet tror
jag att jag förstår varför.
”
Jag blir sannolikt kvar här
om några år. Det finns
mycket kvar att hämta
21
de facto | nr 3, 2013 |
JURIDIK I POPULÄRKULTUREN
Skräpkulturens
kassako
vår legal culture
Juridik gör sig bra i ofta bra fiktion och inspirerar och trollbinder
jurister så väl som människor utanför skrået. Så långt allt väl, men
finns det några avigsidor med den juridiska fiktionen? Jens Werner
problematiserar vårt ständiga behov av juridik i populärkulturen.
I
egenskap av jurist kan man ibland känna att man
äger rätten. Det är inte så konstigt. I hela yrkeslivet ska man nyttja, tolka eller skapa juridik och
förväntas ha en total och förstklassig kunskap om
ämnet. Till slut får man ett visst von oben-perspektiv, och det börjar så smått redan på juristprogrammet. Man irriterar sig på journalister som aldrig lär sig
skillnaden mellan skadestånd och böter, eller på sin
rättshaverist till släkting som inte fattar varför brott till
följd av vårdslöshet inte bör straffas lika hårt som dem
till följd av direkt uppsåt. Fast juridiken existerar ju inte
bara för att vi ska ha något att jobba med, utan för att
förverkliga medborgerliga rättigheter och skyldigheter.
Eftersom det oftast inte är jurister som kommer stifta
lagar och anlita oss i egenskap av klienter är vi beroende av medborgarnas rättsuppfattning och syn på
sina egna rättigheter och skyldigheter i vårt arbetssätt.
Allmänheten baserar inte sin rättssyn på år av studier,
utan på de uppfattningar som uttrycks i det offentliga
rummet, vilket i praktiken betyder populärkulturen.
Detta gäller främst de jurister som arbetar närmast
den enskilda medborgaren, mest humanjuristen, inte
bank & finans. Inom populärkulturen finns en särskild
subgenre som beskriver allmänhetens åsikter och uppfattningar om juridiken, jurister och rätten. I USA kallas genren för legal culture. Flera artiklar och böcker
22
har skrivits om förhållandet mellan allmänhetens rättsuppfattning och den bild av rätten som vädras i det
mediadrivna offentliga rummet. Många påvisar ett
nästan identisk förhållande. Det folket får se på TV
och i böcker är vad de förväntar sig att uppleva när
de kommer i kontakt med rättsväsendet. Därför är
det olustigt att mycket juridik i fiktionen är så totalt
verklighetsfrämmande.
Särskilt i TV används juridik och dess aktörer, i serier
som Suits och Judge Judy, för att förmedla dramatik,
konflikter och spektakel. Aldrig vad juridik egentligen är: hårt arbete på ett kontor och evighetslånga
processer. Det skulle ju inte se så snyggt ut på TV, eller
hur? En grå advokat som sitter i ett 5-timmars förlikningsmöte, eller en stackars offentlig försvarare som
i en kvart försöker förklara för sin klient vad ”vitsorda” betyder. Då ser det mycket roligare ut med domare
som förnedrar och hånar parterna eller unga, snygga
och hyperintelligenta advokater som festar mer än de
arbetar och löser allt i sista minuten. Problemet är att
detta till stor del är det som formar vår legal culture.
Nu kanske det inte främst är komediserier som de
flesta associerar med sina egna processer utan snarare
fiktion som utges med ambitionen att faktiskt gestalta
rätten på ett någorlunda korrekt sätt. Här finns det en
JURIDIK I POPULÄRKULTUREN | de facto | nr 3, 2013
svårslaget pretentiös grupp juridikkultur, nämligen
juridiska thrillers. Litteratur har ju per se en mer seriös
framtoning än TV-serier, oavsett innehåll, främst eftersom det är många jurister och poliser själva som skriver. Dessutom har litteraturen tidigare använts som
ett forum för extremt progressiva och rättsutvecklande idéer. Mest känd är To kill a mockingbird, vars
dekonstruktion av rasistiska strukturer under en rättegång har varit en del av hela USA:s litterära samvete
sedan den publicerades. Nu är det sällan det förekommer några som helst försök att ”driva debatten”
framåt i romanform. När jurister författar böcker är
det nästan uteslutande platta deckare. Man kan tycka
att humanjurister som sysslar med brottmål för jämnan
vore sugna att skriva något helt annat på sin fritid, men
bättre fantasi har de tydligen inte. Den enda känslan av
inspiration de får är uppblåsta detaljer från deras yrke.
De är främst jurister och bara hobbyförfattare.
Den överlägset största författaren av legal thrillers
är amerikanen John Grisham. Som verksam jurist
hämtade han inspiration från rättsfall till flera av sina
böcker och drar flera problemområden inom amerikansk juridik, som ofta är väldigt politisk, till sin spets.
Den mest kända boken av Grisham borde vara The
Firm eftersom den filmatiserades med Tom Cruise
i huvudrollen. Boken skrapar på ytan hos de stora
”
Litteratur har ju
per se en mer
seriös framtoning än
TV-serier, oavsett innehåll
affärsjuridiska byråerna och visar en baksida med
insider-affärer, förskingring och korruption. Med
tanke på att sådana härvor emellanåt nystas upp, även
på svenska byråer, gör boken sig både intressant som
litteratur och kommentar till rättsväsendet. Oftast
brukar legal thrillers behöva välja något utav dem.
Grisham har skrivit mycket litterärt skräp som ändå
rört sig kring viktiga politiska/juridiska frågor.
Juridiken i USA är på många sett extremt politisk,
med domarval, morallagstiftning och jury. Grisham
har för vana att lite för tydligt lägga egna politiska
agendor i handlingen, han är nämligen även politiker
för demokraterna. Resultatet blir ibland extremt tunn
svart-vit läsning, till exempel i The Appeal. I korthet:
grisham har gjort en karriär på att, med rätten som
grund, berätta tillspetsat rättegångsskvaller.
Det är synd att varje försök att skriva om vettiga juridiska ämnen saboteras av att det nästan verkar omöjligt
att skriva riktigt bra. Höjer man de litterära kvalitéerna måste det nästan ske på bekostnad av juridisk relevans, det blir ett sekundärt berättargrepp. Det ligger i
berättargreppets natur. Det insisterar på illusionen att
enbart de särskilda omständigheterna i fiktionen just
är fiktion medan det ramverk inom vilket det agerar
helt är verklighetsförankrat. Begreppet juridik blir då
något poetiskt snarare än faktamässigt. Juridiken tvingas bli något det inte är för att sälja, en show. Därför
kan populärkulturen aldrig ha något folkbildningssyfte
eller konsekvens, annat än på en helt grundläggande
nivå, trots sitt påvisade enorma inflytande.
En koppling går att dra till en annan litterär genre,
nämligen historiska romaner. Precis som med juridik
är det i princip omöjligt att skriva en historisk roman
som är historievetenskapligt korrekt. Samtidigt är det
många människors enda kontakt med historia vilket
skapar en skev bild. Som när enda referens i ämnet
är Herman Lindqvist. Vissa författare, som Peter
Englund, har istället insett att berättartekniken för historia behöver vara unik för att kunna kombinera både
fakta och intressant handling. En traditionell, linjär
och övergripande berättarstil fungerar inte. Kanske
något för våra deckarskrivande humanjurister att fundera över?
Jens Werner, T7
23
de facto | nr 3, 2013 |
ANNICA & MAJA FRÅGAR
“Det är ju svinbra här!”
I varje nummer av de facto fångar Annica och Maja
upp några studenter på institutionen och ställer ett
gäng kortfrågor. Det kan handla om framtidsdrömmar,
bästa häng eller som här, frågor om höst och karriär.
Nästa gång är det din tur!
24
Namn: Martin Skagerstrand
Termin: T3
Ålder: 23 år
Hemstad: Leksand
Därför juridik i Umeå: Min kompis sa
att alla snygga tjejer pluggar juridik!
Jurist som jag ser upp till: Marshall
Eriksen – motivering överflödig
Bästa nollningsminne: Första sittningen
på Lokal. Kvällen var maxad redan innan
förrätten, då jag gick hem…
Bästa tipset för att klara det
oundvikliga höstmörkret i Umeå: Leta
upp en busskur med ljusterapi och njut!
(reds. anm. Det finns en på bland annat
Ålidhem)
Namn: Marcus Näslund
Termin: T1
Ålder: 25 år
Hemstad: Kiruna
Därför juridik i Umeå: Umeå ligger
perfekt mellan Kiruna och Stockholm
och juridik är en bred utbildning.
Jurist som jag ser upp till: Judge Dredd
och John Milton (Djävulens advokat)
Bästa nollningsminne: Den inofficiella
fikan innan nollningen.
Bästa tipset för att klara det
oundvikliga höstmörkret i Umeå:
Långa promenader för att maximera
intaget av den friska norrlandsluften!
Namn: Axel Bonning
Termin: T7
Ålder: 24 år
Hemstad: Lund
Därför juridik i Umeå: Det är ju svinbra här!
Jurist som jag ser upp till: Har ingen
särskild, men Marianne Lundius (Högsta
domstolens ordförande) var väldigt
inspirerande när hon föreläste för JF:s
medlemmar i september.
Bästa nollningsminne: Alla oförglömliga
kvällar på Corona! (reds. anm. dåtidens
Lokal)
Bästa tipset för att klara det
oundvikliga höstmörkret i Umeå:
Håller man sig inne i UB hela dagen
märker man inte av mörkret utanför.
Namn: Tahmina Sahibli
Termin: T5
Ålder: 21 år
Hemstad: Stockholm
Därför juridik i Umeå: God stämning
och bra sammanhållning! Samt
möjlighet att lära mig åka skidor, vilket
jag inte gjort ännu…
Jurist som jag ser upp till: Elisabeth
Massi Fritz – imponerande kvinna!
Bästa nollningsminne: När jag var
fejknolla och mitt i uppropet fick reda
på att jag inte kommit in i Umeå, utan i
Luleå. Jag fick chans att flippa totalt! Det
var awesome!
Bästa tipset för att klara det
oundvikliga höstmörkret i Umeå: Hitta
en myspartner!
ANNICA & MAJA FRÅGAR | de facto | nr 3, 2013
Namn: Jakob Reimhagen
Termin: T1
Ålder: 23 år
Hemstad: Luleå
Därför juridik i Umeå: Det är nära
hem till Luleå och det verkar vara skön
stämning här!
Jurist som jag ser upp till: Jessica Pearson i Suits – hon är grym och hon kan
hantera Harvey Specter!
Bästa nollningsminne: Insparkssittningen!
Bästa tipset för att klara det
oundvikliga höstmörkret i Umeå: Kan
varmt rekommendera musikquizet på
Pipes nere på stan varje onsdag!
Namn: Michaela Tingets
Termin: T5
Ålder: 23 år
Hemstad: Göteborg
Därför juridik i Umeå: Jag hade hört
att Umeå var en fantastisk studentstad
och närheten till snö och skidåkning var
ett stort plus.
Jurist som jag ser upp till: Anna Skarhed.
Bästa nollningsminne: Det finns många
bra minnen från nollningen, men jag
skulle nog säga finsittningen!
Bästa tipset för att klara det
oundvikliga höstmörkret i Umeå: Fluffy
socks, mjukisar och levande ljus!
Namn: Sanne Nordström
Termin: T7
Ålder: 25 år
Hemstad: Umeå
Därför juridik i Umeå: Umeås mentalitet – både vad gäller staden och
juristprogrammet. Umeå har fantastiska
längdskidspår. Favoritspåret är Olles
spår!
Jurist som jag ser upp till: Fiktiv: Jessica
Pearson i Suits – hon är hård men rättvis och har snygga dräkter. IRL: Elisabeth
Massi Fritz – hon jobbar med bra frågor.
Bästa nollningsminne: Lisa Nordbrandt
(T7) i ballonger på Corona!
Bästa tipset för att klara det
oundvikliga höstmörkret i Umeå:
Simma och basta på IKSU! Optimalt är
söndag förmiddag!
Namn: Måns Pedersen
Termin: T7
Ålder: 23 år
Hemstad: Västervik
Därför juridik i Umeå: Det är mysigt
i Umeå och jag har väldigt gulliga
klasskamrater!
Jurist som jag ser upp till: Mårten
Schultz – han är ung, modern och
rolig! Men han har inte världens bästa
klädsmak…
Bästa nollningsminne: När Corona var
Umeås epicentrum!
Bästa tipset för att klara det
oundvikliga höstmörkret i Umeå: Tänd
ljus och stanna inomhus!
Namn: Jenny Johansson
Termin: T1
Ålder: 18 år
Hemstad: Hedemora
Därför juridik i Umeå: Pojkvännen bor
i Umeå och jag har alltid varit intresserad av rättsväsendet!
Jurist som jag ser upp till: Har ingen än
så länge, det finns med andra ord chans
att bli min förebild!
Bästa nollningsminne: Lekarna på
Mariehemsängarna! De satte ribban för
resten av nollningen.
Bästa tipset för att klara det
oundvikliga höstmörkret i Umeå:
Tända många ljus och ta på sig varma
sockor (mormors egenstickade ofc).
Namn: Illern Göran
Termin: T9
Ålder: 3 år
Hemstad: E-puben (tyvärr)
Därför juridik i Umeå: För att juristerna är skönare än ekonomerna, jag
hängde med dem förut!
Jurist som jag ser upp till: Är Hulken
jurist? Han har snygg kroppsfärg iaf...
Bästa nollningsminne: Tjejerna! Framförallt kattjejerna på läkarprogrammet.
Bästa tipset för att klara det
oundvikliga höstmörkret i Umeå: Man
reser mycket med juristerna! Jag har
varit lite överallt, bl.a. i San Fransico.
Bra fest!
25
de facto | nr 3, 2013 |
ENGAGERA DIG I JF!
Sök till Juridiska
föreningens styrelse 2014
Är du driven och engagerad? Vill du göra Umeås juristprogram
ännu bättre? Då ska du söka till Juridiska föreningens styrelse!
Hur gör jag? Maila endast namn, kontaktuppgifter, termin och
den/de poster i styrelsen du är intresserad av till: valberedning@
jf-umea.se. Alla som söker blir kallade till intervju.
När måste jag senast ansöka? 1:a november kl. 23.59.
Poster att söka
Ordförande
Vice ordförande
Informationsansvarig/sekreterare
Utbildningsansvarig
Ekonomiansvarig
Marknadsansvarig
Chefredaktör de Facto
Klubbmästare
Sportmästare
Juriststudenternas rådgivning
Har du frågor kring någon specifik post så kontakta den
nu sittande ledamoten, kontaktuppgifter hittar du på:
www.jf-umea.se/styrelsen
Har du frågor i allmänhet så kontakta valberedningens ordförande Julia Berglund, maila [email protected] eller ring
073 – 804 51 02.
Att sitta i styrelsen är lärorikt, utvecklande och inte minst fantastiskt roligt. Vad väntar du på?
26
INSPEKTOR
| de facto | nr 3, 2013
Problembaserat lärande
jubilerar på institutionen
H
ar ni tänkt på hur viktigt det är i samhället
med bokstavsförkortningar. Allt och alla
ska ha en sådan: politiska partier, lokaltidningar, artister, mobiler, datorer och Umeås shoppinggallerior. De finns även i betydligt läskigare saker
som i PCB, LSD eller SkbrL. Självklart måste även en
pedagogisk modell ha en förkortning: PBL!
Det är värt att framhålla att i år är det faktiskt hela
20 år sedan PBL började tillämpas som undervisnings-modell vid Juridiska institutionen i Umeå! Det
kommer att högtidlighållas onsdagen den 13 november med en egen dag vigd åt denna pedagogik, fantasifullt nog kallad PBL-dagen! Då bjuds det på föreläsningar på temat med bl.a. Britta Bjelle, gamla
studenter (numera praktiserande) samt lärare från
institutionen, bl.a. undertecknad. Det kommer även att
vara öppet hus, eller kanske snarare ”öppen sal”, dvs.
lektionssalar där studenter visar hur PBL kan fungera
i skarpt läge. Exempelvis hålls förhandlingar i institutionens rättegångssal. Även JF ställer upp med statister
för ändamålet, toppen!
Dessutom ger institutionen dagen till ära ut en antologi om PBL författad av gamla och nya lärare. Där avhandlas allt från den vetenskapliga innebörden av PBL
till mer konkreta vardagssituationer som kan uppkomma i lärosalen under ett PBL-seminarium.
Grupparbete… I grundskolan och gymnasiet hade
det en inte alltför eggande klang, men lägger man in
det på juristprogrammet, kallar det PBL och kryddar
med spännande juridisk problemlösning kommer det
i ett annat ljus. Alla juriststudenter i Umeå vet precis
vad grupparbete innebär! Efter några års drillning i
basgrupper och seminariegrupper blir ni mästare på
det. Problembaserat lärande anses i dag vara en av de
framgångsrikaste – och gissningsvis också roligaste –
pedagogiska metoderna att lära sig juridik på och är
välbeprövad på många universitet i landet och utomlands.
Vid den mer traditionella katederundervisningen
var synen att läraren skulle ”lära ut” kunskaper till
studenterna och att detta blev liktydigt med att
studenterna också lärde sig något. Riktigt så enkelt är
det dock inte med lärande och resultatet skulle kanske
kunna sammanfattas och illustreras med den klassiska
seriestrippen.
Just det: Universitetet kan tillhandahålla goda
lärmiljöer, men ingen kan lära någon något, oavsett
hur mycket vi än anstränger oss, utan det är ni studenter själva som gör den delen av jobbet – och det
gör ni verkligen med bravur! Det är värt att fira!
Maria Eklund
Inspektor
Juridiska Föreningen
27
VINGEVECKAN
AFFÄRSJURIDIKEN I PRAKTIKEN 21-24 JANUARI 2014 STOCKHOLM
ANSÖK TILL VINGEVECKAN 2014
För åttonde året i rad genomför vi den populära Vingeveckan. Här ges du som
student chansen att få en inblick i affärsjuristens vardag. Du som läser termin
fem eller senare vid starten i januari 2014 är välkommen att söka till de eftertraktade platserna redan nu!
Sista ansökningsdag är den 30 november 2013.
Följ Vinge på facebook och håll dig uppdaterad om allt ifrån lediga tjänster och praktikplatser
till eventinbjudningar och aktiviteter. www.facebook.com/vinge.se
www.vinge.com/sv/karriar