SWEA-BLADET WIEN

NUMMER 20, 2014

hastens.com

Brand_SWEA_Austria_209x250.indd 1 Like us on Facebook

HÄSTENS STORE WIEN

Heinrichsgasse 4 1010 Wien Tel. 01 533 23 62 17 [email protected] www.hastens-stores.at

HÄSTENS STORE GRAZ

Neutorgasse 44 8010 Graz Tel. 0316 837 956 [email protected] www.hastens-stores.at

2014-03-31 20:35

Mit den ersten wärmenden Sonnenstrahlen zieht es uns ins Freie. Es ist wieder da, das Bedürfnis nach Be wegung und frischer Luft. Für Ihren besten Platz in der Sonne haben wir die passenden Möbel von Skagerak. Die Modelle SKAGEN (1), DRACHMANN(2), GRENEN (3), VIRKELYST (4) können Sie in unserem großzügigen Innenhof anschauen und ausprobieren.

1 2 sdh_swea_april14_A4.indd 1 3 4

www.scandinavian-design-house.at

Rudofsplatz 13a 1010 Wien +43(0)1 533 23 62 31.03.14 20:33

REDAKTÖRENS RADER

Birgitta Kleisinger Kvinnan på titelsidan sover, men innehållet i tidningen flödar av energi, delgiven av våra medlemmar! Ingen trötthet här: carpe diem!

Vi lever i ett väldigt tidsfixerat samhälle, där vi jagar, planerar och spar tid.

Sällan stannar vi upp och reflekterar. Men någon gång händer det, som framför en tavla, där konstnären fått tiden att stå stilla. Jag tänker på Dürers Fälthare, den lille underbara, vilken så fullständigt vilar i jaget! Eller på Klimts Kyssen, där de två upplever evigheten tillsammans – vi kan vid betraktandet få ta del av detta!

Hjalmar Gullberg sade: ”Eftersom alla är upptagna jämt och har mycket att göra, är det av synnerlig vikt att man reser bort från det hela för att på avstånd begrunda vårt faktiska läge i nuet och tyda de hemliga lagar som härskar över våra liv!” Kanske har vi tillfälle att i sommar resa till Sverige och uppleva det vi svenskar bär inom oss, det, som Fröding så träffande uttrycker i sina ord:

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön, Det är ljus över stränder och näs, Och omkring står den härliga skogen grön Bak ängarnas gungande gräs.

En skimrande, ljus sommar, var ni än befinner er, önskar Birgitta

EDITORIAL

3

INNEHÅLL

3 7

EDITORIAL

Redaktörens rader Birgitta Kleisinger Ordförandens rader Britta Hammargren 9 11

PERSONLIGT OM...

Britta Hammargren ny ordförande Emelie Laurin f.d. ordförande 12 14 18 24 28 32

WIEN-SWEOR BERÄTTAR

Utlänningen Karoline Wagner Katten Fluff bland allt annat Gabriella Oxenstierna-Kies Stockholm-Wien-Stockholm Eva Douglas Der Puppendoktor Maria Wembelius Hjortron, Oliver, Grüner Veltliner Carina Dalhed Amelia in memoriam Britt-Marie Huber 20 26 36

SAMHÄLLE OCH KULTUR

Kunstkammer Kerstin Scharmüller Sevärt Campus Gunilla Vyskovsky Svenska Skolan i Wien Susanne Hiort 31

FILOSOFI

Tänkvärt Anki Bohac 34

MEDICIN

Cancer Ingela Kindås-Mügge IMPRESSUM

Ansvarig utgivare:

Britta Hammargren, [email protected]

Redaktör och annonsansvarig:

Birgitta Kleisinger, + 43 1 8764602, [email protected]

Korrektur:

Birgitta Kleisinger och Anita Kager

Grafisk form:

Birgitta Kager, www.adaequat.at

SWEA-bladet Wien är SWEA Wiens officiella medlemstidning. Insända bidrag speglar författarens personliga åsikt och måste inte överensstämma med redaktionens eller föreningen SWEAs. Redaktionen förbehåller sig rätten att vid behov redigera insänt material. Bilderna, som används i denna tidning, tillhör medlemmarna själva, annonsörer eller andra, som har givit sitt tillstånd till SWEA Wien att använda publicerat material.

SWEA Wien är en registrerad förening i Österrike och en del av SWEA International, USA.

www.wien.swea.org

INGELA BRUNER 1952 - 2014

5

STYRELSE SWEA WIEN 2014

Ordförande

Britta Hammargren [email protected]

Vice ordförande

Kerstin Nowotny [email protected]

Medlemsansvarig

Christina Carlström [email protected]

Kassör

Mia Kainz [email protected]

Programansvarig

[email protected]

Magusia Johansson

Programansvarig

Carina Dalhed [email protected]

Sekreterare

Anki Bohac [email protected]

Redaktör

Birgitta Kleisinger [email protected]

Webbansvarig

Eva Jurkowitsch [email protected]

NY ADRESS: www.wien.swea.org

EDITORIAL

ORDFÖRANDENS RADER

I januari valdes jag till ordförande i SWEA Wien och fick då förtroendet att ta över ordförandeskapet efter Emelie Laurin. Ett stort tack till Emelie för hennes engagemang och arbete i SWEA Wien. Jag önskar Emelie lycka till i sin fortsatta yrkeskarriär och i livet.

Jag har under dessa vårmånader tagit del av styrelsearbete i SWEA både lokalt och regionalt. Precis som tidigare deltar jag ofta i SWEA Wiens fantastiska programutbud och träffar många SWEor på våra aktiviteter. De flesta av er känner mig nog sedan tidigare, men här följer en kortare presentation av mig.

Min man och jag flyttade till Wien hösten 2005.

Vi flyttade hit på grund av min mans arbete för ett svenskt företag och vi är kvar här av samma anledning. Vi har två döttrar, en svärson och ett litet barnbarn. Jag är sjuksköterska, men slutade att yrkesarbeta då vi flyttade. I Wien tog jag ganska direkt kontakt med SWEA Wien och är medlem sedan 2006. Jag var vice ordförande under åren 2007-2010 och 2013. Efter att jag blivit ordförande är det många som frågat mig vad jag har för tankar och idéer om SWEA och hur jag tillsammans med styrelsen vill leda vår avdelning in i framtiden. Under våra styrelsemöten har vi diskuterat hur vi kan förnya vår förening. Vi har pratat om möjligheten att marknadsföra oss bättre och få fler nya medlemmar. Vi kanske skulle kunna starta ”SWEA Professional”, ett nätverk för yrkesverksamma SWEA-medlemmar och på så sätt vara mer tilltalande för kvinnor mitt i arbetslivet/karriären.

I sommar firar SWEA International 35 årsjubileum i Stockholm. Den 12-13 juni 2014, inbjuder SWEA Stockholm till Sverigemiddagen. Då delas SWEA Internationals litteraturstipendium ut och det interkulturella stipendiet, samt hedras Årets Svenska Kvinna. Den 18 augusti 2014 blir det mer festigheter. Då bjuder SWEA International in och Sigrid Paskell stipendiet i scenkonst delas ut. I år går stipendiet till en skådespelare. Hoppas att någon av oss har möjlighet att delta i dessa jubileumsfestligheter i vår vackra huvudstad.

I vår region ÖEMA (Östra Europa, Mellanöstern och Afrika) avgick vår ordförande Ingrid Westin. Birgitta Koniali från Aten blev vald till ny regionordförande, med början den 1 maj 2014. I höst den 24-28 september 2014, blir det regionmöte i Aten. Detta möte blir endast ett arbetsmöte för avdelningsordförandena. Ni är, som medlemmar i regionen, välkomna att närvara vid ÖEMAs årsmöte den 27 september 2014. Ni som är resglada SWEA medlemmar är också välkomna att åka till de olika regionmöten, som anordnas i de olika regionerna världen över, om de inte endast är arbetsmöten.

Jag tycker att vår SWEA avdelning är en mycket aktiv förening. Vi har våra nätverksluncher, där vi träffas och nätverkar. Våra torgfrukostar har blivit populära. Vi träffas på någon av Wiens matmarknader och äter frukost tillsammans. När magen fått sitt tar vi en tur på torget och tar del av marknadens alla varor samt handlar något med oss hem. Vi har våra ”After-Work”- och biokvällar. Under våren har vi också haft en ”After-Work”, då vi tog med vår ”käraste”. Våra programansvariga har gjort ett intressant och bra program för oss kulturintresserade SWEA-medlemmar. SWEA Bladet, vår tidning liksom webbsidan är viktiga informationskanaler. Vi har småbarnsgruppen tillsammans med Svenska kyrkan, där det är viktigt att tala svenska och stödja tvåspråkigheten. Medlemsskapet i SWEA ger oss det stöd vi har behov av samtidigt som det är en stor glädje att vara en del av denna världsvida gemenskap. Till er alla som på ett eller annat sätt medverkat i vår SWEA avdelning, vill jag säga ett stort tack, utan er hade det aldrig fungerat.

Nu när sommaren står för dörren och vi firar Sveriges nationaldag, skolavslutningar, avslutningar i föreningar och nätverk som vi alla deltar i, önskar jag er alla en fin och glad sommar med mycket sol och värme.

Britta Hammargren 7

SWEA Wien den bästa plattformen för professionellt och privat nätverkande för svenska och svensktalande kvinnor, bosatta i Österrike www.wien.swea.org

Medlemskap

€ 50 för medlem över 25 år, € 25 för [email protected] medlem under 25 år. Vid medlemsansökan mellan 1 september och 1 november 2014: € 25 för medlem över 25 år, € 15 för medlem under 25 år. Medlemskap, som tecknas efter 1 november 2014, gäller även under 2015. Vid frågor och adressändring kontakta medlemsansvarig Christina Carlström:

Fadderverksamhet

Gunilla Schorr hjälper till om du är nyinflyttad och behöver råd för att finna dig tillrätta i vardagen: 01 805 51 07

Solskens-SWEA

Känner du någon, som är eller har varit sjuk och behöver muntras upp med en hälsning? Ring till Anki Bohac: 01 707 22 84 SWEA International www. swea.org

Kontaktuppgifter till hela SWEA Internationals styrelse inklusive regionerna hittar du på:

PERSONLIGT OM...

VEM ÄR DU, BRITTA?

Britta Hammargren, ny ordförande

1. Kort beskrivning av din uppväxt

Jag är född och uppvuxen på den skånska landsbygden, min far var lantbrukare. Jag är äldst i syskonskaran, jag har två systrar och två bröder. Under mina första levnadsår bodde vi i närheten av mina morföräldrar och dit ”rymde” jag ofta. Det finns bildbevis på, att vår trädgårdsgrind utrustades med en speciell ”låsanordning”, så att jag inte skulle kunna sticka iväg så lätt. Det gjorde jag ändå, genom häcken och kohagen och så var jag framme hos mormor och morfar. Under denna tid följde jag gärna med mormor till stan (Eslöv) och fick då gå med på konditori. Dessa konditoribesök tyckte jag mycket om och man kan väl säga, att jag så småningom hamnade alldeles rätt här i livet, i caféstaden Wien. Vi barn fick hjälpa till mycket med arbetet på gården, så som en dold talang skulle jag kunna sköta en bondgård hyfsat bra. Under min tonårstid insåg jag att livet på landet inte var något för mig. En ganska lång skolväg till Ystad bidrog nog till det. Jag cyklade tre kilometer till bussen, därefter en 45 minuters resa och så lite gångväg genom Ystads fina gränder till skolan. Efter avslutad skola utbildade jag mig till sjuksköterska i Lund och arbetade där ett antal år.

2. Wien: för- och nackdelar gentemot Sverige

Alla mer eller mindre rökiga lokaler som restauranger, caféer och barer. Varför vågar ingen besluta i denna fråga? Inte så mycket nytänkande eller önskan om förändring finns det här. Det är väldigt intressant att få bo och leva i ett annat land. Man har då möjligheten att jämföra och ”plocka” det bästa från två världar.

3. Ditt största äventyr hittills

Mitt senaste äventyr var vår jul- och nyårsresa till Sudan. Vår yngsta dotter var hjälparbetare för en brittisk organisation och undervisade i engelska på universitetet i Khartoum. Efter en del funderingar bestämde vi oss för att åka och hälsa på vår dotter, samt göra en resa längs Nilen och ut i öknen. Åtta dagar var vi på en rundresa ca 50 mil norr om Khartoum. Vi fick se mycket öken, pyramider, gravkammare och tempelrester, som ofta gick tillbaka till flera hundra år före Kristus. Vi var 12 resenärer i vår grupp, plus en italiensk arkeologiprofessor som guide plus fyra trevliga sudaneser, som var våra bilförare och körde oss i Landcruisers. Det finns inte många asfalterade vägar i Sudan, så de flesta bilfärder var off road. Vi fastnade i sanddynerna ett antal gånger och ibland kunde det ta någon timma att komma loss.

Fördelar: I Wien finns ett fantastiskt kulturutbud, som jag gärna tar del av. Vädret är för det mesta bättre i Wien. Våren kommer tidigare och hösten senare, vilket gör att sommarhalvåret känns längre. Det finns många bra och trevliga restauranger överallt i Wien, även i dess utkant, där jag bor. Jag går gärna ut och äter eftersom jag är både matglad och matintresserad. Nackdelar: Som kvinna tycker jag att jämställd heten har kommit längre i Sverige och att kvinnorna där har större möjlighet till ett eget yrkesliv, eftersom vi har en bra och fungerande barnomsorg. Här i Österrike arbetar dessutom de flesta kvinnor deltid.

4. Vilken person skulle du vilja byta med under en dag och varför

Angela Merkel, som är en spännade och superduktig kvinnlig politiker. Jag tycker det skulle vara intressant och spännande att få träffa en del av Europas politiska makthavare. Det skulle också vara lite speciellt att slå en signal till Vita huset eller Kreml och prata lite med presidenterna Obama och Putin!

9

PERSONLIGT OM...

10

5. Första tanken på morgonen

Ont någonstans? Ja, bra jag lever, upp och ge dig i kast med vad dagen har att erbjuda, men först kaffe och tidning, tack!

6. Ditt största nöje

Umgås med familj och vänner. Efter att jag har blivit mormor till lilla Ines, så är hon den största glädjekällan. Nöje vet jag inte om man kan kalla det, men jag njuter av långa promenader längs den skånska sydkusten. Det bästa jag vet är att lyssna till ljudet av vågorna, när de rullar in mot land.

7. Det tokigaste du gjort

Vet inte, har nog förträngt de flesta tokigheter jag gjort. Någon annan kanske minns?

8. Tre önskningar

Några riktiga klischéer: hälsa, ett långt liv och fred på vår jord.

9. SWEAs betydelse för dig och vad du önskar för SWEA i framtiden

SWEA är ett fantastiskt nätverk, som ger möjlighet att få lära känna så många svenska och svensktalande kvinnor i hela världen. Jag har som SWEA-medlem varit med på både världsmöten och regionmöten. Vid dessa möten har jag förstått hur viktigt det är för oss svenska och svensk talande kvinnor att stödja svensk kultur och tradition, alltså SWEAs syften. I år är det 35 år sedan SWEA International grundades och jag hoppas att SWEA fortsätter att vara en förening för såväl unga kvinnor, som för kvinnor mitt i livet eller för oss som njuter av att ha arbetslivet/ karriären bakom oss. Det är denna mix som gör SWEA-föreningen så speciell för mig.

10. Livsmotto

Ta vara på tiden och kom ihåg att alla de dagar, som kommer och går, är livet.

PERSONLIGT OM...

VEM ÄR DU, EMELIE?

Emelie Laurin, f.d. ordförande

1.Kort beskrivning av din uppväxt

Född i Falun, där jag bodde tills jag var 5. Sedan flyttade vi till Uppsala på grund av min pappas nya jobb och min mammas studier, där jag bodde och även studerade tills jag flyttade utomlands, när jag var 23. En stor del av barndomen tillbringade jag på min farfars gård i Gästrikland. När jag var liten älskade jag hästar och att rida. Gillar fortfarande hästar, men måste inte gallskrika av förtjusning varje gång jag ser en. Jag har även på senare år förlikat mig med faktumet att det finns en slaktare som är specialiserad på hästkött i närheten av mitt hem.

2. Wien: för- och nackdelar gentemot Sverige

värst var det nog för honom.

4. Vilken person skulle du vilja byta med under en dag och varför

Med min sexåriga brorsdotter Siri. Hennes syn på världen är så härlig.

5. Första tanken på morgonen

Kaffe.

6. Ditt största nöje

Fördelar: Kultur, estetik, bildning och närhet till Europa. Nackdelar: Konservatism, hierarkier och lite väl mycket laissez-faire ibland (på gott och ont).

3. Ditt största äventyr hittills

Mina vänner och min familj och allt vi gör tillsammans.

7. Det tokigaste du gjort

Var ska jag börja... När jag och min tre år äldre syster, då 13 respektive 16 år gamla, tillbringade ett par dagar och nätter i släktens mycket avlägset belägna fäbodstuga från 1700-talet, mitt ute i skogen och en mil från närmaste granne. Som vi stissade upp varandra! Värst var det nog för en av ”grannarna”, en bekant till släkten med intilliggande ägor. En morgon körde han ner på den då med högt ängsgräs bevuxna vallen framför fäbodstugan med sin stora maskin, och hade väl inte sett en levande själ på den fäboden på flera decennier. Man har nämligen inte haft boskap där sedan 1960-talet (mina tre gammelfastrar, varav två ännu är vid liv, skötte om djuren där om somrarna) och ännu mindre väntar man väl att en blek liten varelse med långt blont hår ska sitta i fönstret och vinka åt en från en öde fäbod klockan 6 en sommarmorgon? Nåväl, vi var skräckslagna inför både björn och spöken under de där dagarna, men

8. Tre önskningar

Att få förbli frisk, att ha friheten att göra det jag vill och att hinna göra så mycket som möjligt innan jag dör.

9. SWEAs betydelse för dig och vad du önskar för SWEA i framtiden

Just nu: nätverk och anknytning till Sverige. I framtiden hoppas jag att SWEA fortsätter att hänga med och kontinuerligt föryngra sig.

10. Livsmotto

Gör alltid ditt bästa. Hoppa så högt du kan.

11

WIEN-SWEOR BERÄTTAR

UTLÄNNINGEN

Karoline Wagner Mitt namn är Karoline Wagner. Jag är 30 år gammal och jobbar som barnmorska i Krankenhaus Hietzing. När jag var 16 åkte jag till Sverige som utbytesstudent. Jag kunde inte ett enda ord svenska och visste nästan ingenting om kulturen eller landet, men valde Sverige för att jag inte, som alla andra, ville åker till USA, England eller Frankrike.

Unter mitt år i Sverige lärde jag mig mycket! Jag lärde mig språket, jag reste runt i landet och började älska detta, jag lärde känna den svenska kulturen och eftersom jag umgicks med många andra utbytesstudenter lärde jag också känna andra kulturer. Jäg fick en ny familj och många nya kompisar.

Men bredvid alla dessa underbara och positiva upplevelse jag hade uppstod också komprometterande situationer. För första gången i mitt liv var jag en utlänning. Folk tittade på mig, jag fattade inte varför. Det börjar när man stiger på bussen och busschauffören pratar med en, fortsätter i skolans matsal och slutar på kvällen när telefonen ringer och man inte vågar lyfta på luren. Det är himla svårt att inte kunna landets språk. Många utgår ifrån att man inte vill lära sig detta och behandlar en som något sämre. Många skulle kunna tala engelska, men vägrar för att de inte känner för att sträcka ut handen till en utlänning. Att uppleva detta var hårt för mig och eftersom jag inte kände mig välkommen, satte jag Österrike och dess kultur på en ännu högre piedestal. Tack och lov har jag lätt för att lära mig språk, så det tog inte så lång tid att kunna kommunisera med alla.

Något som tog längre tid var att lära mig och förstå alla dessa tysta regler - hur beter sig en svensk? Vad får man säga eller göra utan att kompromettera andra? Vad pratar man inte om? Det fanns saker vi lärde oss i AFS arrivalcamp, som att man tar av sig skorna när man kommer in i en lägenhet. Men det finns tusentals saker, som ingen sade till oss, som man fick lära sig genom att göra fel, också saker varje familj hanterar olika.

Det är svårt att komma till ett annat land och integrera sig, det vet jag nu och det hjälper mig mycket i umgänget med utländska kvinnor, vilka vi förlöser.

Att förlösa ett barn är väldigt intimt och det är min plikt att skaffa en skyddad miljö för alla kvinnor, som är hos mig. Det gör ingen skillnad om de nu kommer från Österrike eller ej, om de talar tyska eller ej. Jag finns där för att hjälpa dem att föda sitt barn.

I alla kulturer föder kvinnor sina barn på mer eller mindre samma sätt. Men runt förlåssningen finns det olika ritualer. Är man intresserad av andra kulturer kan man lära sig mycket genom att arbeta på sjukhus: Vem får välja barnets namn? Vem hänger med kvinnan som ska förlösas? Vad är det första kvinnan ska äta efter förlossningen? Får hon röra vid barnet som nyfött eller måste detta badas för att inte vara orent? Ska barnet höra en bön eller en välkomstlåt? Vad får barnet från familjen?

Det finns många saker vi tycker är märkliga. Men för andra kulturer är det jätteviktigt att deras ritualer utförs. Roma stoppar exempelvis pengar i en nyfödds kläder, för oss ohygieniskt men för dem lyckosamt! Turkiska kvinnor ska helst inte 12

WIEN-SWEOR BERÄTTAR

ta emot barnet innan detta blivit rengjort från förlåssningen; allt orent ska sköljas bort innan barnet presenteras för mamman - konstigt för oss, som har lärt oss vikten av bonding och väntar med att klippa av navelsträngen. Egyptiska kvinnor ska äta en speciell soppa efter födsel, jag kan berätta att den luktar rätt äckligt!

framtid, i ett land, där de inte behöver vara rädda att deras barn blir våltagna eller bortgifta. Där de vet att barnen kan gå i skolan, att både män och kvinnor kan hitta ett jobb. Det finns kvinnor som går på språkkurs och är glada att jag försöker förstå vad de säger, att jag tar mig tid att lyssna. Alla speciella regler måste få plats även om de inte liknar våra.

Vi har svårt att förstå hur en kvinna kan bära en burka. Varför en kvinna inte kan tala tyska fastän hon bott här i flera år. Hur en kvinna kan vara gift som 15åring. Hur en kvinna kan vara circumcised. Men att inte förstå eller godkänna ger oss inte rättighet att behandla dem på ett mindre professionellt och vänligt sätt. Att inte godkänna ger oss inte rättighet att vägra dem tillåtelse att utföra sina ritualer.

Att vara barnmorska är både underbart och jobbigt. Varje dag upplever jag en ny situation. Jag har ett stort ansvar för kvinnans och barnets liv, att de mår bra efter förlåssningen. Jag måste ibland jobba med människor jag inte tycker är sympatiska. Jag måste ”köra ett nytt program” med varje kvinna som kommer, då alla är olika och behöver olika hjälp. Men jag lär mig väldigt mycket varje dag och därför älskar jag att vara barnmorska för både österrikiska och utländska kvinnor!

Jag är barnmorska, ingen domare. Jag finns för att hjälpa en kvinna att föda sitt barn. Jag finns för att hjälpa henne att andas på rätt vis, för att hitta en position hon trivs i, att skapa ett område, i vilket hon kan slappna av. Jag finns för att se till att mamma och barn är friska.

Jag har upplevt hur det känns att vara utlänning. Detta, och det faktum att jag är intresserad av andra kulturer gör att jag gärna befattar mig med kvinnor, vilka inte kommer ifrån Österrike. Om man är tålmodig kan man kommuniserar med de flesta. Självklart finns det sådana som utnyttjar det österrikiska systemet, familjer som vet att de inte behöver lära sig språket eller anpassa sig. Kvinnor som blir behandlade som skit och deras män vilka behandlar också oss som skit! Det gör mig fruktansvärt arg på vårt system som tillåter att man kan utnyttja den österrikiska staten!

Men det finns också de andra. Familjer som kommit till Österrike därför att de vill att deras barn växer upp i ett land där de kan välja sin 13

WIEN-SWEOR BERÄTTAR

KATTEN FLUFF BLAND ALLT ANNAT

Gabriella Oxenstierna-Kies Den svenska sommaren, som nu närmar sig med stora kliv och många drömmar om sol, bad och båtar, kan också bli så kall och våt, att många flyr till säkert varma länder för att rädda semestern. Stannar man blir det brasor och gräsklippning som delar in dagen.

I gamla tider kunde man inte fly så lätt. Min farmor, krutgumman, som när hon, gammal och ensam i sitt hus, sov med en batong under huvudkudden, konstaterade helt lugnt från sin position i Roslagen en gång, att ”...i år var sommaren på en onsdag”.

För mig infann sig den vinter, som ligger bakom oss, på en lördag, närmare bestämt den 7 december 2013. Vi bilade ut några stycken från Stockholm för att besöka Roslagsbro kyrka och vår släktgård Wernberg nordost om Norrtälje. Det var barmark, en grå, trist morgon, men ungefär halvvägs började det snöa. ”Snön vräker ner, alltmer ju mer det snöar” sjunger Nalle Puh, och så var det. Plötsligt blev världen vit och vacker. De mil vi hade kvar att köra blev ett äventyr. Vid Wernberg fick vi lämna bilen på genomfartsvägen, kyrkan nådde vi med nöd och näppe pulsandes och halkandes över kyrkogården, bilen stod på landsvägen.

På återvägen stannade vi till i den söta staden Norrtälje, vackrare än någonsin i vita, mjuka kläder. I snöyran skymtades den gamla, nu K-märkta båten Norrtelje, och hos mig började minnen rulla som i en film.

Norrtelje hade redan i början av 1900-talet satts i trafik med Stockholm och hade blivit ett viktigt transportmedel för mina farföräldrar. De fraktade t.o.m. en ko in till huvudstaden under första världskrigets kristid. Man lade till vid Strandvägen, så kon kunde sedan gå lugnt och fint till stallet på Djurgården, som fanns för att min farfar hade hästar. Min far, född 1899, växte upp med denna solida bakgrund av natur och djur. Jag älskade Wernberg och allt detta lika mycket som han.

Bilden, som dök upp genom snön, visade mig hur han och jag någon gång i slutet av 1940-talet cyklade från Wernberg till båten, som skulle ta oss till Stockholm. På min pakethållare hade jag en liten, svart kappsäck och ovanpå den satt, lös och fri, en stor, grå och vit halvangorakatt, min älskade Fluff.

Varför hette han så? Jo, han föddes i Skottland och jag fick honom den 1 september 1943, när min mamma och jag var där på ett besök. Han var otroligt söt, ullig och luddig, fluffy på engelska.

Det är nu mer än sjuttio år sedan, varför var vi där under brinnande krig?

Min far hade blivit utnämnd till marinattaché vid ambassaden i London och hade anlänt dit på sommaren 1942. Min mamma och jag väntade i startgroparna på att följa efter. Vi bodde då hos min mormor i Stockholm för att snabbt kunna ta oss till Bromma. Tidpunkten för avresan hölls hemlig för säkerhetens skull. Äntligen, den 7 september på kvällen, fick vi order att inom 1½ timme vara på flygfältet. Flera veckors väntande skyfflades snabbt in i våra kappsäckar. Vi flög med kapten Lindner i planet Gladan, det som ungefär ett år senare skulle försvinna mellan Aberdeen och Stockholm. Där skulle militärattachéparet von Essen förlora sin 15-årige son. Först efter kriget konstaterades att tyskarna var ansvariga för detta. Vilken lycka att mina bägge bröder var kvar i Sverige, de gick på internatskola. Vi flög också den rutten med mellanlandning i Såtenäs. Från Aberdeen åkte vi söderut med tåg. Jag ser för mig 14

WIEN-SWEOR BERÄTTAR

en knölig säck i vår kupé, det var kurirposten vi ansvarade för.

han var nästan inte ett dugg gul. Jag har sett negrer i uniform också och indier”.

På min födelsedag i mitten av månaden fick jag en dagbok. Vilken glädje, när den nu för mig tillbaka till den tiden!

Redan efter några veckor fick jag börja skolan utan att kunna ett ord engelska. Den var antagligen antroposofisk, man tog sig tid för de enskilda eleverna. En stickande lärarinna tog ett garnnystan i handen, höll upp det och sade: ”Roll a ball of wool”, i syfte att lära mig det nya språket. Förstod jag något? Nej! Men barn lär sig även utan hjälp, mycket snart tog jag mig också ensam till skolan.

Mina föräldrar var mycket upptagna av sin representativa verksamhet. För min mamma var det ytterst svårt att hitta det hon behövde för de mer personliga inbjudningarna i hemmet. Allt var ransonerat utom bröd. Färska ägg fanns inte alls, bara äggpulver. Någon enstaka gång kunde det förekomma ett frukostägg. Vi hade inga äggkoppar, så min far tog av sig sin vigselring för att sätta ägget på den. Jag min dummer, ville skoja, klämde dit ägget med sådan fart, att det gick sönder. Jag skäms ännu i dag och ser min fars ledsna ansikte. Bytte vi ägg? Det kommer jag inte ihåg.

Dagboken berättar om allt möjligt, det var ytterst spännande för mig, lilla tös, med alla olika folkslag. Den 1 oktober står det: ”...jag har sett en kines....Men jag tyckte någonting var konstigt, Många besökare i vårt hem nämns i min mammas dagbok, en kommer jag särskilt ihåg, för jag fick en docka föreställande Churchill i sjömanskläder av honom. I ett medföljande brev skriver han: ”To 15

WIEN-SWEOR BERÄTTAR

16 Miss Oxenstierna (the little Princess), with love from Admiral Evans”. Han körde mig också en gång i sin bil med chaufför och allt till skolan. Det tyckte jag var alldeles hemskt pinsamt. Var man från ett neutralt land, skulle man inte sticka upp.

Min mamma skriver om svåra bombangrepp. När jag blev rädd, sade min far lugnt till mig: ”Dem, du hör, de träffar dig inte”. Alltså var jag nästan aldrig rädd, för det hördes ju mycket. Ett nu i efterhand lustigt försvarsmedel var spärrballongerna. Stora, luftfyllda väsen, som min mamma beskrev som en blandning av guldfisk och elefant, var de förtöjda överallt i staden. Vid bombanfall släpptes de upp på långa vajrar för att planen skulle trassla in sig. I filmen The King´s Speech såg jag till min stora glädje en sådan glimt ur forntiden.

Vi deltog också i den svenska församlingen och i den svenska kyrkan. Till julbasaren 1942 flätade jag massor med papperskorgar till julgranar, sprang omkring och sålde allt möjligt.

Med året 1943 fortsattes blandningen av vardagsliv, mänskliga kontakter och bomber. För att få motion och frisk luft (i London blev näsan svart invändigt av all kolrök) spelade mina föräldrar golf och då ofta med prins Bertil, som var biträdande marinattaché. Vi tyckte mycket om honom, han hade en stor pudel, som hette Snappy. Den sprang i cirklar runt oss på golfbanorna. När Fluff kommit till, sprang också han med oss.

I Hyde Park hade jag nästan varje dag efter skolan tränat honom att följa mig, på vägen dit gick han i koppel. Jag hade kommit in i en ”riktig” skola, St. Paul´s Girls´ School, hade skoluniform och läste Shakespeare. I skolan stickade vi också under lektionerna långa, mörkblåa halsdukar för marinen. Min svenska teknik gjorde, att jag var snabbare, det var ju roligt. Läxorna gjordes där efter undervisningen, så när jag kom hem var jag helt ledig och glad åt att Fluff fanns. Jag brukade också gå ut på ensamma promenader i den mörklagda och dimmiga staden. Älskade ljudet av tunga, hästdragna vagnar, när de närmade sig ur intet.

Detta medan den storpolitiska spänningen och hemska bombattacker ökades på bägge håll. Den 25 september flög pappa till Sverige, Planet hade blivit förföljt. Efter återkomsten till London dröjde det inte länge innan han flög till Sverige igen i ett engelskt plan sittandes på bombluckorna. Först två dagar före jul var han tillbaka i London. Mamma var mycket orolig. Vad hade hänt? Jo, han hade blivit indragen i en spionhärva genom en tysk ambassadtjänsteman i Stockholm, men ingen visste då orsaken. Min mammas anteckningar är förtvivlade, det var ju förfärligt! Jan Linder skriver i sin bok Andra världskriget och Sverige: ”...Frågan om hur Oxenstiernas rapportering nådde Berlin förblev länge obesvarad. Men när kriget var slut bekräftades att det var storspionen Krämer som genom källa Josephine hade fått honom på fall”.

Jag levde mitt skol-, bomb- och fluffliv i all oskuld ända tills jag efter nyår fick veta, att vi måste tillbaka till Sverige. Min far lämnade oss den 18 januari 1944, vi stannade tills vidare. Mamma skulle lösa upp och flytta det som varit vårt hem, jag kunde avsluta skolan i lugn och ro.

I april blev det vår tur. På samma sätt som vi kommit och med kurirsäck först med tåg till Aberdeen och sedan med flyg den 7 på kvällen. Fluff fick följa med ”om inte Gabriellas hjärta skulle krossas”. Hur hon lyckades med det förstår jag inte, men han hade friskintyg. Hon skriver om sin oro inför detta flyg, så nervös var hon inte på väg till London. Hennes farhågor bekräftades, för ungefär två timmar efter starten fick piloten av tyskarna order att vända. Han gjorde det också, men nästan en halvtimme senare lyfte han planet till över 5000 m höjd och satte nosen mot Sverige. Vi hade syrgasmasker, men hur gick det för Fluff? Han pep ynkligt i sin ask bak i planet. Mamma räddade honom genom att ta av sig masken, gå dit och sätta en syrgasslang direkt på hans nos. Efter fem timmar var vi hemma i ett land utan mörkläggning!

På baksidan av mitt diplomatpass (ett stort papper) har jag tullens stämpel med inresedatum och utlämnande av ransoneringskort för kött och bröd, men tänk så mycket gott det fanns i alla affärer!

Fluff blev i Stockholm något av en kändis, jag fortsatte ju där mina promenader med honom, vilket väckte uppseende. Vi blev t.o.m. intervjuade av en journalist. På Wernberg var vi ofta, där kunde han vara ute hela tiden. När vi flyttade till Gamla stan 1948 fanns där ännu en levande miljö och många trevliga ”ölgubbar” i en lokal i vårt hus. Fluff blev krogkatt. Man försökte mata honom med köttbullar, men dem ville han inte ha, skriver jag.

Vårt liv ändrade sig när jag slutade skolan och studerade utomlands. Fluff fick tillbringa sina återstående år i Roslagen, där hans gener sedan levde vidare i de s.k. wernbergkatterna.

WIEN-SWEOR BERÄTTAR

17

WIEN-SWEOR BERÄTTAR

STOCKHOLM – WIEN – STOCKHOLM så har jag pendlat hela livet mellan mina två hemländer

Eva Douglas Mina föräldrar kom från Wien till Stockholm som nygifta 1938. Pappa var tvungen att lämna Wien p.g.a. sin religionstillhörighet. Mamma var katolik men följde naturligtvis med av kärlek men också för att även hon genom sitt äktenskap med en judisk man kunde drabbas av förföljelse och ville skydda sin familj i Wien. När kriget var slut och de hade etablerat sig i Stockholm, föddes jag där 1946.

Även om de nu hade ett gott liv i Sverige, pappa fick med sina språkkunskaper ett bra arbete och de hade en stor bekantskapskrets, så längtade mamma tillbaka till Wien och till sina släktingar. Så 1951 reste hon och jag med tåg via sönderbombade tågstationer och landskap till Wien. Vi bodde hos min mormor i 4:e Bezirk, beväpnade ryska soldater vaktade i husets entré och hennes stora vackra våning var till stora delar förstörd och plundrad. Men man var lycklig över att vara vid liv och att kunna träffas igen efter den långa tiden av oro och ovisshet. Och alla ville naturligtvis att vi snart skulle komma tillbaka. Vi talade tyska i mitt föräldrahem så det var lätt för mig att få kontakt både med släkten och med barn som bodde i huset.

kvar, men däremot ett antal barndomsvänner.

Mina föräldrar funderade inför min skolstart om de skulle flytta tillbaka till Wien eller stanna i Stockholm. Beslutet blev att stanna i Stockholm men att mamma och jag skulle vara hos familjen i Wien under mina sommarlov. Så småningom reste även pappa ner under sina semesterveckor och vi tillbringade många härliga språken levande. veckor tillsammans i Wien, Kärnten och Italien. Förutom att pendla i resande har jag också alltid utan problem ”pendlat” mellan de två språken. När skolan började igen efter mina långa sommarlov i Österrike, blev det lite kulturkrockar, när jag hälsade vänligt i affärerna och var allmänt kanske lite artigare än mina klasskamrater men jag blev aldrig mobbad utan alla var nyfikna och jag fick berätta och skriva uppsatser om Österrike. Under vinterhalvåret brevväxlade jag med mina österrikiska sommarvänner och på sommarloven med mina svenska skolkompisar - också ett bra sätt att hålla Där och då började mitt pendlande, vi reste till Wien varje sommarlov och hälsade på släkt och vänner. Av min österrikiska släkt finns nu ingen Ja och mitt pendlande dubbelliv fortsatte, jag fick min första puss i Resselpark men hade 18

WIEN-SWEOR BERÄTTAR

min första ”riktiga” pojkvän i Stockholm. Jag studerade i Stockholm och sommarjobbade i Österrike. Mitt första arbete fick jag ganska omgående efter avslutade studier - tack vare min tyska - som sekreterare och tolk på LM Ericssons utlandsavdelning. Det var ett spännande arbete men…… jag var ju van vid mina somrar i Österrike! Jag lyckades förhandla mig till extra ledighet i samband med semestern och kunde fortsätta att pendla, oftast tillsammans med mina föräldrar.

Som ganska ung gifte jag mig sedan med en österrikare som levde i Stockholm. Han lärde mig att åka skidor utför och resandet fortsatte nu även vintertid till alperna. Vi fick 2 flickor, stuvade in dem i bilen och semestrade i Österrike sommar och vinter. Vi skildes så småningom, jag gifte om mig med en svensk man och presenterade honom för ”mitt” Wien. Även han har släkt i Wien och i Sydtyskland så det var en lätt och tacksam uppgift. Hans släktingar var och är glada över att familjen utökats med någon som talar deras tungomål! En av döttrarna pluggade 2 år på WU i Wien. Flickorna har nu egna familjer och reser alla gärna till vår lägenhet i 4:e Bezirk när de hinner och har presenterat ”sitt” Wien för sina män och svärföräldrar.

och varför jag dyker upp lite här och där. Många har undrat och det har, som ni nu förstår, inte varit lätt för mig att svara på frågan ”hur länge har du varit i Wien?” Jag trivs lika bra i Österrike som i Sverige och känner mig lika hemma i båda kulturerna. Säkert präglad av min barndom som i Sverige bestod i föräldrarnas umgänge med österrikiska och svenska familjer, lyssnande till Wienerlieder hemma och traditionella svenska visor jag sjöng i skolkören, mammas goda österrikiska mat till middag och svenska skolmaten till lunch, föräldrarnas aktiva medlemskap i svensk-österrikiska föreningen mm mm. Dessutom hade vi 3 religioner hemma, jag följde ibland med mamma till katolska kyrkan på söndagarna, pappa vid större högtider till synagogan och själv är jag döpt evangelisk och konfirmerad i Brännkyrka kyrka.

Nu är uppsorteringen i princip färdig, pusselbitar har fallit på plats och jag har flyttat tillbaka till Sverige men har lägenheten kvar i 4:e Bezirk, och även mitt medlemskap i SWEA Wien. Jag fortsätter att komma till Wien så ofta jag kan, till vänner, familjens gravar på olika kyrkogårdar och all välkänd miljö. Det har blivit lättare och snabbare att resa till vackra Wien nu än när jag på 50-talet påbörjade pendlandet från det trygga svenska folkhemmet till föräldrarnas hemstad som då ännu låg i ruiner. När SWEA Wien bildades för nu drygt 15 år sedan, hade jag just flyttat till Wien på riktigt. Den sista i mammas Wienerfamilj (de var konstigt nog alla barnlösa) hade dött och lämnat efter sig mycket åt mig som enda kvarvarande släkting att sortera upp och ta hand om. Det blev ett intensifierat pendlande, nu åt andra hållet med make och barn/barnbarn kvar i Stockholm. Jag som ”bara” haft österrikiska vänner här fick nu genom SWEA upptäcka hur många underbart trevliga svenskor det finns i Wien, det hade jag tidigare ingen aaaaaaning om som ett bevingat uttryck lyder och det bidrar nu även till att jag trivs om möjligt ännu bättre här och har fullt upp att hinna träffa alla mina österrikiska och svenska vänner.

Jag har blivit ombedd att skriva en artikel i SWEA-Bladet och berätta lite om min bakgrund 19

SAMHÄLLE OCH KULTUR

KUNSTKAMMER - ett par habsburgska presentartiklar

Kerstin Scharmüller Kunstkammer Wien, Saal XXV © Kunsthistorisches Museum Wien I sitt slag är Kunstkammer i Wien enastående, den viktigaste i världen. Hela beståndet omfattar omkring 8000 objekt, varav en stor del förvaras i muséets icke offentligt tillgängliga lagerrum. Men det kanske räcker med att vi kan beundra de närmare 2200 objekt som ställs ut i de tjugo salarna vi kan besöka....Och nästan allt som finns där kan vi tacka habsburgarna för. För samla kunde de!

En del habsburgare verkar ha varit närmast maniska samlare, de anställde sin tids bästa konstnärer och konsthantverkare, som fick producera nästan på löpande band och så växte förråden. Och emellanåt fick man en och annan kär present. Som t.ex.

den stora vasen i bergkristall

, som är ett av de äldre föremålen i samlingarna. 20 Konsthistorikerna tror idag att den förmodligen gjorts på Sicilien under början av 1200-talet, under den staufiske kejsaren Friedrich II. Man anlitade där gärna arabiska stenslipare, kända för sin skicklighet. Vasen som är drygt 40 cm hög och försedd med dubbla handtag är utskuren ur ett enda stort stycke bergkristall. Alltså hela denna väldiga vas inklusive de två handtagen har hantverkarna succesivt slipat fram ur ett enda stort block, vars kvalitet man från början inte hade en aning om. Ur detta stenblock skulle man nu borra ut en kärna och slipa väggarna tills de blev riktigt tunna. Det hade kunnat finnas missprydande föroreningar i stenen. Väggarna hade kunnat brista. Allt var ett stort vågspel, men det lyckades! Bergkristall var ett högt uppskattat material, nästan lika glasklart och gnistrande som diamant. Man trodde att stenen var besläktad med is och tillskrev den helande och

SAMHÄLLE OCH KULTUR

magiska krafter. Att hålla en bergkristallkula i munnen skulle kanske bota febern man drabbats av. Samtidigt trodde man att det var ljuset som blivit sten och ljuset associerades med Guds ord. Inte undra på att just bergkristallföremål var begärliga och så finns det många andra fantastiska bergkristallföremål i samlingen.

Till Wien kom vasen tillsammans med den lilla blonda habsburgskan Margarita Teresa. Säkert har du sett de underbara porträtten som Velázquez målade av den lilla infantinnan – de finns en trappa upp på muséet, från 28 oktober 2014 kommer de att ingå i en stor Velázquezutställning på muséet, så bli inte orolig om de kanske inte hänger på plats nu innan. Den väna lilla flickan fick snällt stå modell som 3-åring i rosa klänning, som 5-åring i vit klänning och som 8-åring i blå klänning. Allvarlig och blek är hon, konstnären verkar ana att hennes framtid inte blir lätt. Bilderna skickades till Wien och själv skulle hon komma efter som brud vid 14 års ålder. Det var år 1666. Bortgift blev hon med sin kusin och tillika morbror Leopold, det gällde ju att hålla makten och härligheten inom familjen. En del av vägen till Wien reste hon med ett gulddekorerat skepp från Barcelona till Genua. Skeppet åtföljdes av 34 galärer, det var ju så mycket man skulle ha med sig. Någonstans i bagaget fanns bergkristallvasen! Den hade hon med sig som ”brudskatt” till morbror Leopold, som hon kom att kalla Onkel resten av livet. Och det blev tyvärr inte långt. Efter 6 graviditeter dog hon vanprydd av struma vid 21 års ålder. Onkeln väntade otåligt på att äntligen kunna gifta om sig. Margarita Teresa var borta, men den nu 800 år gamla vasen som väger 12,8 kg och rymmer 9 liter är kvar. Ingen dålig present!

En annan synnerligen spektakulär gåva, eller saltkaret, fick habsburgaren Ferdinand av Tyrolen 1570, när han fungerade som

Saliera

ställföreträdande brudgum åt den franske kungen Karl IX. Denne skulle gifta sig med Ferdinands brorsdotter Elisabet av Österrike. Tyvärr kunde brudgummen inte själv komma till bröllopet – ja, det var inte alls något ovanligt på den tiden, när även resor inom Europa kunde ta månader, och så fick Elisabet skrida till altaret med farbror Ferdinand som stand-in. Juridiskt kallades detta för per procurationem och ofta fick det falska brudparet inför ett större sällskap hovfolk lägga sig på en vackert smyckad säng. Fullt påklädda visserligen, men med varsitt naket ben! Dessa vedermödor måste bli belönade och den franske kungen tog då ur sin egen skattkammare fram ett fantastiskt saltkar av guld och skickade till Ferdinand.

Vas med två handtag, 1200-talets början © Kunsthistorisches Museum Wien Saltkaret eller Saliera var gjort av den hetlevrade italienska guldsmeden Cellini, som i sina memoarer själv beskriver: ”...för att visa hur havet möter jorden, gjorde jag två figurer, som sitter mittemot varann så att deras ben berör varann, precis så som man kan se armar av havet gå upp på land. Havet gjord som en man, höll ett rikt arbetat skepp, som hade tillräckligt med plats för salt... . Jorden gjorde jag som kvinna, så vacker och tilltalande som jag bara kunde tänka mig. Bredvid henne på marken ställde jag ett rikt dekorerat tempel, som skulle innehålla peppar...”.

Havet symboliseras alltså av havsguden Neptun och bredvid honom finns fyra sjöhästar. Den 21

SAMHÄLLE OCH KULTUR

Saliera, 1540-1543 © Kunsthistorisches Museum Wien undersköna kvinnan föreställer romarnas jordegudinna Tellus och bredvid henne hittar man en elefant, småkryp, blommor och frukter. På sockeln finns dessutom figurer som föreställer dygnets olika tider samt vindar från olika väderstreck. Under sockeln finns små elfenkulor, så man kunde snurra Saliera åt olika håll. Minsann ett kungligt saltkar!

Cellini arbetade med guld och emalj. Länge trodde man att han skröt, när han beskrev att han för fri hand skapat guldfigurerna av 2 mm tunn guldplåt, som han bearbetat med hammare till önskvärd form. Men sedan man undersökt mästerverket med hjälp av computertomografi är man helt säker. Inte en endaste detalj är gjuten, inte ens huvud, fingrar eller tår!

största dyrbarheter, försäkringsvärdet är 50 miljoner Euro. Gärningsmannen satt knappt tre år i fängelse. Om han hade kvar sitt företag, som sålde alarmanläggningar, vet jag inte.

Typiskt för många föremål i Kunstkammer är att de inte är tänkta att användas, avsikten var snarare att väcka beundran för de konstfärdigt arbetade objekten, där man riktigt slösade med dyrbara material. Man fyllde egna utställningsrum på slotten med dyrgriparna, som kunde visas upp, när man ville imponera på sina gäster. Möjligen har vi människor idag en avvikande uppfattning om vad som är vackert eller intressant, men annars är vi kanske inte så annorlunda?

I maj 2003 upptäckte man att någon stulit Saliera. Jodå larmet hade visst gått under natten, men vem brydde sig om det... . Efter drygt tre tunga år grävde man upp en kista ur jorden nära Zwettl. Saliera vår återfunnen. Så när som på mindre skråmor hade man fått tillbaka en av muséets Landsmodern Maria Theresia verkar ofta ha stått med benen stadigt på jorden, men även hon kunde ge ut stora summor på prakt, det skvallrar de påkostade rokokorummen på Schönbrunn om. Om det var som present till maken Franz Stephan, som hon beställde det fantastiska dubbelgarnityret av 18 karats guld är osäkert. Jag vill i alla fall gärna tro det! Dubbelgarnityret, som 22

SAMHÄLLE OCH KULTUR

kallas

das Goldene Nachtzeug

består av över 70 delar, en gyllene frukostservice och en lika gyllene uppsättning toalettartiklar till en man. Det gjordes i Wien år 1750 av guldsmeden Domanek, född och utbildad och verksam i Wien, ett av otaliga bevis på att det fanns många skickliga hantverkare även i kejsarstaden.

Redan en dryg månad efter det att Maria Theresia avlidit fick skattkammaren i Wien ta emot en stor träkista klädd med rött läder fylld med dubbelgarnityret. Kan det ha varit sonen, kejsar Joseph II, som inte kände för att bo ihop med massa onödiga guldbyttor?

Frukostservice, omkring 1750 © Kunsthistorisches Museum Wien Kunstkammer Wien, Saal XIX © Kunsthistorisches Museum Wien I frukostservicen ingår kannor för kaffe, te och choklad – sistnämnda den nya innedrycken för de fina damerna, porslinskoppar och muggar i kinesiskt, japansk och Meissenporslin. Länge presenterades även en slags tårtspade i guld som en del av servicen. Idag får man leta bland toalettartiklarna bland rakgrejor, dosor för välgörande krämer och flaskor för väldoft för att hitta spaden, numera är man säker på att det rör sig om en Zungenschaber, en tungskrapa alltså. En annan finurlig detalj är den lilla guldtandborsten, där man kunde använda skaftets rundade avslutning för att peta öronen.

Stilen är rokoko, guldet gnistrar och inget verkar ha blivit använt. Inte till frukost eller toalettbestyr i alla fall, men när den näst siste habsburgske kejsaren, Franz Josef, gifte sig med den bayerska kusinen Elisabeth, Sisi, så hämtades hela uppsättningen ur skattkammaren. Franz Josefs mamma Sophie ägnade stor omsorg åt att inreda brudparets gemak på Hofburg och ville absolut att das Goldene Nachtzeug skulle finnas där. Stackars lilla 16-åriga Sisi blev kanske inte så imponerad som svärmor Sophie hade hoppats. I en dikt som hon skrev bara 14 dagar efter bröllopet heter det: ”...O, om jag aldrig hade förirrat mig på fåfängans breda gata, jag har vaknat i ett fängelse...”.

För att anknyta till inledningen, i sitt slag är Kunstkammer i Wien enastående, den viktigaste i världen. Gör ett besök där! Du kan hyra audioguide och gå runt själv eller söndag eftermiddag följa med på en liten översiktsvisning. Specialvisningar, t.ex. om bergkristall, elfenben, exotiska material, guldsmedsarbeten eller något annat område som lockar till fördjupning, arrangeras regelbundet och presenteras i månadsprogrammet.

KUNSTKAMMER WIEN Kunsthistorisches Museum Wien Maria-Theresien-Platz 1010 Wien 23

WIEN-SWEOR BERÄTTAR

DER PUPPENDOKTOR

Maria Wembelius Nalle kom i min ägo till min första födelsedag en aprildag 1977. Redan då präglad av min infödda förtjusning över vita objekt (senare; fåglar, hästar, inredning etc.) pekade jag med stora blå ögon på just Nalle. Den vill jag ha!

Nalle. Med stort N. I särklass den bästa vän man kan tänka sej! Snäll och rar, mysig och go, tröstande och förtrolig.

på mitten. Eller strimlad kanske man kan säga.

I slutet av 1900 talet finner vi Nalle ihopstuvad tillsammans med resultatet av årtals samlande av gosedjur av alla sorter som trångt förpackade i kartonger och lådor vilar i källaren bland annat bråte, damm och spindelväv i väntan på den sanna upprättelsen och slutet på den ovan nämnda sången.

Nalle är ju dessutom ett fantastiskt namn, eftersom det är precis det han är. Går inte att förväxla. Även att döpa ting efter det de är, har förföljt mej genom livet och gett upphov till fantasifulla kreationer såsom Grisen, apan etc. Behöver ju alltså inte nämna vad nuvarande chefen har för smeknamn… (Detta har även gått igen till nästa generation – min dotters svartvita dalmatinergosehund heter kort och gott Hundis.) Med kropp gjord av smålockig, vit fårskinnsfäll och ett hårdstoppat innandöme av klippt halm, behöver jag ju inte utförligt påvisa olämpligheten i att vistas i någon typ fuktig miljö. Tänker närmast på tvättmaskinen - eller snarare bristen av besök i den - som man nu för tiden kan unna den nya samlingen gosedjur en liten svängom i, när en olycka hänt eller städpatrullen plötsligt vaknat till liv. Den svagt murkna doften av gammal djurfäll i kombination med utgångna spannmålsprodukter, tår-slem-dregel och smutsiga händer kan för en utomstående verka oaptitligt. Men precis så luktar ren skär trygghet och djärvt mod.

När jag var i åldern då man upptäcker att dödens stig är en väg vi alla ska vandra, var jag en dag ledsen och grät hjärtskärande och frågade mamma gång på gång; -Men VEM ska ta hand om nalle när jag döööööör. För en nalle överlever väl alltid sin herre...?

Den mer välbekanta T.B. Fredriksson mötte även samma öde; åren gick – och jag glömde bort min vän... . Jag gifte mej förvisso inte men har numera ett barn. Hur som helst blev sagan lite avhuggen På den tiden hade vi en lite „snällt sagt“ otrimmad, vild, trefärgad jakthund av rasen Hamiltonstövare. En goda go ylande (för hon inte kunde skälla som en vanlig hund) tik vid namnet Bella. En så’n man ska ha när man jagar hare. Kanske ska nämnas att just en sådan hund behöver relativt mycket motion och stimulans för att hålla sej på mattan, vilket är en ganska svår situation, när båda parterna befinner sej borta hela dagen och den ena parten spenderar större delen av fritiden i stallet varje dag. Eftersom det lilla kruxet var att hunden – så som många andra hundar av samma ras - inte lystrade på tilltal utan mest sökte spår och rätt vad det var pep iväg på egna äventyr och därför inte kunde följa med på uteritt lös i skogen, var motion en vara den tyvärr inte fick tillräckligt av. (Kreativ som jag är, provade jag naturligtvis flera gånger att rida ut med jycken i ett långt koppel - men det är inte alla kusar som gillar att ha snören mellan hovarna...) Resultatet var i en smått frustrerad, uttråkad stackars hund som av ren protest bajsade i källaren var eviga dag. Hundgården må ha varit mysigt inredd med tillika fyrbent sällskap, men dock långt ifrån tillräcklig stimulans. Jakthundar av denna sort är väldigt snälla men ofta komplett matfixerade. Bella hade redan som valp svalt ett fickur och kunde även utan bestående munskador glufsa i sej stekande falukorv direkt fran pannan. Ratade torrfoder och tiggde med dreglande mungipor så fort en mänsklig måltid ställdes fram. Värdelös råttfångare och en fisande sängkamrat. Bella så söt. Dagen då Nalle såg sin sista ljusstrimma 24

WIEN-SWEOR BERÄTTAR

det årtiondet började precis som alla andra. Hund ut. Hund in. Ägarna lämnade huset. Bella drar någon gång runt lunchtid ner i källaren för att markera sin ovilja genom att lämna spår bestående av bruna korvar på heltäckningsmattan i källaren. Men idag räckte inte bara det utan det skulle te sej att ställa till med lite mer förtret. Sniff, sniff i kartongerna här. Juhu, här ska mördas! Ur kartongerna revs alla av släktet Gos och stympades för allt vad de bestod av. När jag lite senare på eftermiddagen anlände hem hittade jag en glad och upplivad, svansviftande hund utan någon som helst ångest. I källaren slaktfältet. Knappar, skumgummi, tyg trasor, ludd, ben, armar, oidentifierade kroppsdelar, halva huvuden och strimlade bukar låg utspridda över hela källaren. Den viktigaste figuren och även den som tilltygats mest – förmodligen p.g.a. hans fantastiskt doftande naturmaterial – var förstås nalle. Traumatiserad började jag långsamt röja upp i källaren och slängde alla kvarlevor så värdigt det gick i sopsäckar. Men jag kunde inte förmå mej att slänga Nalles kvarvarande inälvor. Vilka nu exakt som var hans. Bruna ögonknappar blandat med små fårskinnstussar och nästan en hel arm och ett halv tuggat huvud vandrare vidare i en lite mindre påse. En mörkgrön med gula texten SYSTEMBOLAGET. Ingen värdig vila kanske – men man tager vad man haver.

Så här i efterhand skulle jag kanske ha sett till att ha ett foto med mej för att få en mer detaljerad utgångsposition… Men är man Dockdoktor borde väl inte en nalles kroppshydda vara så svårt att återuppbygga.

Men det var ändå Nalle. Visserligen numera till 50% bestående av teddyfäll och nya knappögon (det var två olika i påsen – kanske den ena tillhört Apan?) Men va sjutton tänkte jag och betalade sjukhusvistelsen som uppgick till 200 euro, skyndade mej hem och ställde Nalle på hyllan, där han har stått sen dess - för man kan ju inte leka med honom mer eftersom han är totalt stelopererad... När jag lite senare pratade med mamma frågade jag hur mycket han hade kostat när vi köpte honom, varpå hon svarade att han var på rea för 100 kronor!

Summa summarum av sagan: köp inte hund om ni inte kan vara hemma och umgås med den!

Wien 2002. Efter en sväng om på dansgolvet fann jag mej själv vandra längs ringen i Wien en tidig morgon. Så där lagom när solen börjar gå upp och man med kisande ögon förvirrad ser sej omkring och lite tafatt ändå försöker se ut som om man har ett mål i sikte. Där mitt framför mej fick jag se skylten: Der Puppendoktor!

Efter ett evigt sökande i „Marias kvarvarande lådor hos mamma“ ordnades en specialtransport från höga norden med „likkistan“. Så började OPERATION NALLE sakta att sättas i plan. Några veckor senare spatserade jag in i butiken och framförde mitt ärende. Den förtvivlade minen på damen höljde inga tvivel på att denna Process skulle bli något av en utmaning. Några veckor senare kunde jag hämta min plastikopererade nalle. Jag var inte helt nöjd med resultatet eftersom han var mycket mindre än han varit, trots att jag uppgivit cirkalängd vid inskrivningen. www.puppendoktor.at 25

SAMHÄLLE OCH KULTUR

SEVÄRT CAMPUS

Gunilla Vyskovsky © Boanet Närmare 23 000 studenter vid Wiens Handelshögskola inledde höstterminen 2013 i en ny omgivning som redan hunnit bli en turistmagnet. Wirtschaftsuniversität (WU) flyttade till stadsdelen Leopoldstadt. Grannar till universitetet är Wiens Mässa och nöjesområdet Prater.

Fyra år behövdes för att uppföra de sex mycket olika byggnaderna i svart, svartvitt eller rostbrunt. Det lyckade resultatet bekräftar olika temperament hos arkitekterna från Barcelona, Madrid, London, Österrike och Japan.

Zaha Hadids centrala verk dominerar med sin dynamik, en lutande fassad med två korsande delar. Interiören liknar ett rymdskepp eller kryssningsfartyg. Studenter lär på olika sätt. Detta har varit viktigt för planeringen av det s.k. Library and Learning Center (LC). Det finns såväl knäpptysta områden, där inte ens en dator får användas, som platser där grupper kan träffas 26 för att diskutera. Två helt olika sätt att „locka“ studenter offererar den japanska ateljén Hitoshi Abe och byrån NO.MAD från Madrid. Spanjorerna LC, Zaha Hadid Architects, Hamburg © Boanet har valt en svart kub, en solitär för den s.k. Executive Academy (EA). Medan japanerna bakat en tusenbladstårta av flera likartade, gracila byggelement (D2 SC- Departments 2/Students Center).

SAMHÄLLE OCH KULTUR

EA , NO.MAD Arquitectos, Madrid © Boanet WU-området är öppet för allmänheten. Arealen på nästan 12 fotbollsplatser ger ett flertal möjligheter att uppleva atmosfären. Att flanera på Walk-Along-Park eller besöka ett av de talrika caféerna eller matställena. Vad sägs om kreolisk höna på sjätte våningen av Executive Academy. Skandinaviskt på Nykkes terrass. Eller internationellt i restaurangen Das Campus. WU ligger mellan två tunnelbanestationer, dvs. Messe-Prater och Krieau.

D2 SC, Atelier Hitoshi Abe, Sendai © Boanet CAMPUS WU Wirtschaftsuniversität Wien Welthandelsplatz 1 1020 Wien U2 Messe-Prater, U2 Krieau www.wu.ac.at

27

WIEN-SWEOR BERÄTTAR

HJORTRON, OLIVER, GRÜNER VELTLINER

Carina Dalhed ”Vill du flytta till Hamburg?” kom min man hem och frågade en dag i början på 90-talet.

Vi bodde i Göteborg, hade två små tvillingar och hans chef behövde en projektansvarig för en ny fabrik i Tyskland. För mig, som var hemma med barnen just då efter plugg och jobb som byggarbetsledare, inom sjukvård, sjukvårdsadministration och på bank lät det både intressant och roligt. Vi hade turen få hyra ett hus på norra Elbstranden i en parkliknande stadsdel med många internationella familjer. På vår gata bodde en japansk familj, annars enbart tyskar varav hälften pensionärer. Kändes fint när grannarna kom och hälsade välkomna med blommor. Man tyckte nog litet synd om den unga svenska barnfamiljen, som utan „Oma“ och „Opa“ på plats snart var i full gång med arbete och studier.

Åren gick och vi fick ett tredje barn. Under föräldraledigheten prenumererade jag på tidningen Eltern och en annons över sommarhus att hyra i Grekland fick oss intresserade. Klimatet är mycket växlande i Hamburg, ofta regn och blåst. De första somrarna hade vi åkt till våra föräldrar i Västerbotten och Dalarna, nu behövde vi semester med garanterad sol till överkomligt pris för en 3-barnsfamilj. Vilket äventyr vi gav oss inpå hade vi inte en aning om. Att barnen framöver i Kindergarten och senare i skolan skulle måla tre flaggor som sin tillhörighet, svensk, tysk – och den grekiska.

Resan gick över Venedig, 2 nätter på färjan med bolaget som döpte färjorna ur den grekiska mytologin. Det kom att bli en sport för barnen att vi skulle resa med de olika antika personligheterna/platserna och vad de hade betytt. Ankomst till Patras på Peloponnesos, därefter halvdags bilkörning ned till udden sydväst om Kalamata, Messenien som är känt för sin frodiga grönska. Vägbeskrivningen sista biten förde oss skumpandes genom olivodlingar till en underbar ”trädgård“ på ca 10.000 m 2 av vinstockar, palmer, oliv-, citrus-, banan- och fikonträd. Enkelt hus men ett ”tak” av bougainvillea på terrassen, utsikten hänförande över havsbukten och Mount Profitis Ilias, som med 2.407 m är Peloponnesos högsta berg. Nedanför en sandstrand med det klaraste vatten. Varje morgon kom det äldre grekiska förvaltarparet för bevattning. Kommunikationen sköttes på engelska, som mannen lärt av sin far, som bott i USA början på 1900-talet. Gick ganska bra förutom personliga pronomen.

Hit började vi åka, ibland 2-3 gånger per år. Av tidsskäl ibland med flyget. Barnen lärde sig simma och dyka efter sjöstjärnor och små bläckfiskar. De lärde sig enkla fraser, ”pinao” skulle man vara försiktig med då det betyder ”jag är hungrig” och utlöste en omedelbar reaktion hos grekiska vänner.

På hemvägen tog vi alltid med olivoljedunkar, oliver, citroner, kryddor, kapris, granatäpplen, torkade bönor och kikärtor. Det var lite problematiskt i början att få betala för åtminstone olivoljan, tills det visade sig att vår värdfamilj sparade hemgift för sonen. Tyska frottéhanddukar av finaste kvalitet stod nämligen högt i kurs. Pocketböcker kom också att plockas med för de tyskar som bodde året om därnere. Mycket värdefulla tips har vi genom åren fått av dem.

Som att besöka ”hemvändardagarna” i Tsapi. Det krävs egentligen en jeep ned till denna fina sandstrand. Först gick alla upp till ett litet kapell (ja det sedvanliga med den blåmålade stjärnhimlen i taket) där det tändes stearinljus. Sedan fördelade vi oss på de två enkla tavernorna på stranden. Endast två rätter till urval, grillad citronkyckling på vinbladsbädd eller ugnsbakat 28

WIEN-SWEOR BERÄTTAR

lamm med zucchini och aubergine. Därtill tsatsiki, oliver, bröd och det välsmakande vita vinet av egen produktion. Tre bouzoukispelare, en av dem vår vän, spelade hela kvällen , folk var lågmälda och nog lika fascinerade som vi av atmosfären.

Går man den branta vägen upp förbi fiskarnas små hus, kommer man till borgen. Ursprungligen bysantinsk, senare venetianskt och osmanskt utbyggd. Här uppe finns ett nunnekloster, utsikten är fantastisk.

Den arkeologiska utgrävningen av det antika Messene vid berget Ithome har vi följt under åren. Sett dess framväxt och inte har vi varit mer än en handfull besökare otroligt nog.

Att hämta dricksvatten vid ”någon” källa vid ”något” litet kloster, upptäcka små kyrkor där man får fråga efter nyckeln i närmaste taverna, alltid finns det en anledning till strövtåg. Myter, berättelser om platser, bara man börjar prata med folk.

T ex Aghia Theodora i Vastas, ”lilla Lourdes” som det kallas. Hit hittar ca 500.000 besökare årligen! Nedför en ringlande väg i de arkadiska bergen vid Megalopolis, till heliga Thedoras lilla kyrka. Ur tak och väggar växer 17 stora träd. Under kyrkan porlar en källa. Legenden berättar om unga Theodora som på 900-talet gick i kloster och levde oupptäckt som munk. En dag blev hon anklagad för att ha förfört en kvinna och dömdes därför till döden. Theodora täckte den skyldige, hennes sista ord var att ur hennes kropp skulle en kyrka uppstå, ur hennes blod en flod och ur hennes hår träd. Av de många vallfärdande idag fylls källvattnet i små flaskor.

Vår ”egen” by, Charakopio, besöker man nästan dagligen. Ett par små affärer erbjuder det mest nödvändiga. Första sommarens fetaostinköp glömmer vi inte! Ur en stor trätunna greppade handlaren djupt ned i den grumliga saltlaken efter fetan… . En café frappé vid baren smakar bra efter inköpen. Endast tre bord ute på genomfartsvägen, ibland tar busschauffören på sträckan Kalamata Koroni samtidigt rast. Naturligtvis med motorn i gång. Koroni lockar oss förresten gärna på kvällen. Hamnen med alla fiskebåtar, caféer, tavernor. Ständigt lockar Athen, sjudande av intryck och upplevelser. Grekerna kallar det ”kosmos”. Alla museer, den jättelika marknaden efter Athinas street, charmiga Plaka med Akropolis, Pireus med sin hamn. Till Kallithea, i utkanten av Athen, inbjöds vi av en familj vid bordet intill på favorittavernan en sommar. Vi tackade ja och bad dem boka hotell för fem personer i sin stadsdel. När vi ett par dagar senare anlände, hade de bäddat åt oss i sin 3-rumsvåning. Våra protester negligerades… . De bjöd på sitt liv inklusive favoritstranden vid Kap Sounion längst ut på Attikas sydligaste udde. Återigen denna obeskrivliga grekiska värme och gästfrihet, något vi bär med oss och tänker på när detta land de senaste åren haft och har det så tufft ekonomiskt.

Ett besök en höst i Hamburg, gav oss möjlighet att få återgälda denna värme. En kväll, jag stod och bakade i köket, ringde telefonen. En grekisk vän, han med frottéhanddukarna i hemgift, befann sig på tåget söder om Hannover och bad oss ordna hotellrum. ”Javisst!” svarade vi och fick rå om honom en vecka i vårt hem. Hans ärende var att köpa en begagnad Mercedes. Varje 29

WIEN-SWEOR BERÄTTAR

30 kväll telefonerades det med mamma hemma i byn, som varje gång sade nej. Ålder, körmil, eller färgen var inte den riktiga. Till vår förskräckelse reste han med ett stort belopp i kontanta medel. Ett litet problem uppstod då han såg att vi hade en rymlig källare och den nya importfilialen för kalamataoliver tog skepnad i den grekiske entreprenören. Tog oss ett par år av bestämt nej-tackande tills de övergav idéen.

Nygrekiskan kämpade vi med en vinter. De andra kursdeltagarna var blivande utvandrare och hade till skillnad mot oss tålamod med de många skriftliga övningarna (alfabetet!).

När yngsta dottern fick en grekisk bänkkamrat i den internationella skolan, kom vi efterhand mer och mer in i den grekiska kolonin. Ledde oss bl.a. till upplevelser som firande av den grekisk-orthodoxa påsken med influgen hel get (skulle ha varit lamm…) från hemlandet som grillades på terrassen i villaområdet på natten.

Min mans arbete förde oss senare till Wien över München. Här bor vi, en tysklandspräglad, mediterran-intresserad (jodå! Har även byggts på ett genuint intresse för Italien med många turer dit under åren…) utlandssvensk familj sedan åtta år. Att ett av barnen studerar klassisk arkeologi i Wien är nog en rätt så naturlig utveckling… Jag har lärt känna SWEA sedan ett år tillbaka och det känns stimulerande att tillsammans med duktiga Magusia vara programansvarig i styrelsen. Är en mycket positiv erfarenhet för mig, när vi – alla så olika egentligen – möts i olika aktiviteter (bokklubben inte glömd!) och så roligt vi har!

TÄNKVÄRT Visdomen om mörk och ljus nougat

Anki Bohac Snaskar ni gärna? Vilken fråga från mig, kanske ni tänker, så här i början av min berättelse. Men de flesta känner väl till Ildefonso, de små läckra nougatkuberna, men det här är inte någon reklam för dessa. Kanske ni redan har upptäckt att det på insidan av öglan runt kuben finns ett talessätt eller en filosofisk tanke att läsa. Det är ganska spännande och det ger snaskandet en extra mening.

Ett citat jag nyligen läste var av Immanuel Kant: ”Ju mer du tänkt, ju mer du gjort, desto längre har du levt”!

Ja, det är våra olika aktiviteter och tankar, som förmedlar oss känslan av ett intensivt och långt liv. Tänk er, ni har kanske haft en ansträngande vecka; visst glädjer ni er efteråt över dessa dagar, när ni nöjda kan blicka tillbaka på vad ni gjort? Aktiviteter och prestationer garanterar ett bra liv. Det gäller även för er, som inte längre yrkesarbetar. Att fylla sina sista levnadsår med meningsfulla aktiviteter och även med nya utmaningar, är inte alltid så lätt. I annat fall kan det uppstå en tomhet och otillfredsställdhet, som slutligen gör dig sjuk.

Mest lärorikt är egentligen först förlusten av det viktiga här i livet. Denna aforism kommer från Arthur Schopenhauer. Över det kan man faktiskt tänka efter så att säga. Det är ofta så, att mycket vi äger tar vi för självklart och först senare, de viktiga eller oviktiga sakerna i vårt liv, förstår vi först, när vi förlorat det eller det har blivit stulet.

Jag vill gärna att ni tillsammans med mig tänker vidare. Det är också tänkbart, att för oss viktiga människor och förhållanden, av tanklöshet blir försummade. Ofta, när det är alldeles för sent, märker vi hur denna värdefulla gemensamma tid och allt vi ville säga, för alltid är förlorad. Och det gör ont.

Ofta behövs det endast att du tänker efter lite för att utveckla din personlighet. Ytterligare ett Ildefonso-citat från Aristoteles: ”Vi är vad vi alltid gör”.

Kanske något att tänka på och eventuellt diskutera med vänner eller kolleger, det överlåter jag åt er.

Anki / (Ildefonso-fan)

FILOSOFI

31

WIEN-SWEOR BERÄTTAR

AMELIA IN MEMORIAM

Britt-Marie Huber Amelia died on March 26, 2013. Being almost 17 years old, she had a long and fulfilled life.

I always had dogs, usually a couple, a male and a female. But before my divorce in 1995 both our dogs died and my husband did not want any more dogs (like he never wanted children either). But not having dogs around was one of the reasons for our divorce, we had nothing to say to each other anymore. You know like: who will take the dogs to the kennel (where they were when we both worked), who is picking them up, like to come for a walk?...

When my husband left, my friend Lena said: you need a dog! She had a friend who for allergy reasons had to get rid of Alex, a four year old Golden. I drove 500 km to her house, close to Stockholm and met Alex, it was love at first sight and I took him home immediately.

out of her.

Her first Christmas we celebrated together with my neighbors Tommy, Eva-Lena and their daughters Sofia and Susann. My Christmas-present to Sofia, then a teenager, was very fashionable black nylon stockings with lace. Suddenly we saw something black sticking out of Amelias mouth, she had swallowed the whole stockings, we had to draw them back My divorced husband came visiting my house on a summerday (not with good intentions - he wanted to take some of my belongings). I was not at home, but my neighbors were there taking care of my dogs. He brought a (younger, of course) blond woman along in a white dress. Amelia had been rolling in mud and jumped up on the woman, put her paws on the white dress - guess how happy they were!

I did not want him to be lonely, so I decided to buy him a girlfriend. My neighbor had just bought a puppy, Afrodite (they called her Affi) from a kennel in Bullaren, so I went there as well and found my Amelia.

Alex loved her and we had so much fun together. Here are just a few of my memories of her: When she was no more than 9 or 10 weeks I went to watch the sailing competition (matchracing) in Marstrand and carried her in a beachbag. I met 3 friends there, Agneta, Lena and Birgitta and they decided to be her godmothers and we christened her in champagne. There was a fight the whole day about who was allowed to carry the bag, as lots of gorgeous men stopped and wanted a look at the lovely puppy. What a day we had!

When I got a job in Vienna I moved there and took my dogs along in two cages in the airplane. Amelia was not happy (shaking), but she survived, while Alex did not mind. I had found a house outside of Vienna in Perchtoldsdorf with a garden and nice dogwalking possibilities. Before I moved in there I also found out that I had neighbors across the street, who loved dogs and could look after them, when I was working. I very soon got lots of friends through my dogs, we all walked together every morning and evening on Perchtoldsdorfer Heide, a beautiful nature park behind my house. Meli always rolled on the same place in the grass. Alex carried the biggest sticks he could find. Their friends were Sheyla, Shamo, Oscar, Lumpi, Billy, all different sizes and races. In the evenings we went to the Heurigen in my street and the dogs were always along.

32

WIEN-SWEOR BERÄTTAR

My company sent me back to Sweden. This time I drove there with my dogs in my Volvo company car. But we were not happy in Sweden, missed our friends in Austria, so I quit my job, sold my house and moved back. This time I bought a small house high up in the vineyards, the location was glorious I could open the gate and the dogs could run straight out into the vineyards. I got a job with the Swedish tourist office Visit Sweden and later I worked for an Austrian Travel Agency. I survived and the dogs were happy.

restaurants.

is called Playa Grande, because it is so very long. For 5 years we have lived here now and Meli has enjoyed every day, total freedom, never a collar or a leash, all dogs are friendly ( because of the freedom?) and they are welcome in all Besides, I bought my dream car, a SAAB Cabrio, how we loved that car! When I had the top down, the dogs had aviator caps and sunglasses on. Every summer we drove up to Sweden, stopped over visiting friends in Munich or Leipzig, took the ferry, TT-lines has a tree on one of the decks, where dogs are welcome to make their business. Usually we stayed some days in Torekov as well to visit my friend Bibbi.

When Alex started getting old, I bought a new friend for Amelia, Amadeus. She was allowed to choose him from the litter, this time in Halland when we were on our way home to Austria. Alex survived until after Christmas that year, so for a while there were 3 dogs.

To travel here I had to put both dogs in cages, the flight was 17 hours and Amelia who had done this before was very upset and shaking, while Amadeus got tired and walked in on his own into the cage and lay down and slept. But everything went fine, they came out all right.

When Amelia grew older, she stopped walking upstairs, so I moved my bedroom down. She walked along with us down to the beach, but lay there and waited for us to have our walk, stood up and ran towards us, when we came back. It is crazy, when I think of it. She had an operation (uterus) a few years ago (I had the same and we both never had children/puppies) and then she had 2 strokes, but she came back. She was healthy until the day before she died, never in pain, looked very young, like a puppy.

We all loved Austria, but they put more and more regulations on us. Dogs were not allowed to walk without a leash, you had to collect their poop, they built special fenced in places, where the dogs were allowed to meet and play and it was very cold in winter and extremely hot in summer, far away from water.

On a holiday in the Dominican Republic I saw people walking their dogs on the beaches, the dogs playing in the water, having freedom. When I retired I found Costa Rica, the same climate all the year around, 30 degrees and 25 in the water, my house is 200 meters from the water, we walk for an hour every morning on the beach, which She was a lady, a very beautiful and quiet little dog (an Austrian friend called her Prinzessin). When she drank water she took small sips, never getting a drop outside, eating slowly in small bites. She just went with her feet into the water, did not like to wet her hair. Towards the end, she had to go out in the middle of the night to pee, but she did not say anything, just stood in front of the door and waited until I opened it.

She died lying with her front and back paws crossed. She is buried in a silken white sheet and with her favorite white teddybear in my garden. What a girl!!!

33

MEDICIN

CANCER en kort översikt

Ingela Kindås-Mügge Först en kort information om hur vår kropp fungerar. Alla kroppens vävnader är uppbyggda av ett antal celler. För att kroppen ska kunna växa och leva vidare måste de flesta celler regelbundet ersättas med nya. Detta sker genom att cellen delar sig och bildar och ersätts av två nya celler. En exakt kopia av cellen har bildats. Celldelningen fungerar mestadels, i annat fall klarar oftast cellens arvsmassa av att reparera skadan. Vår arvsmassa, som vi finner i cellens kärna, styr alla cellens funktioner och består till största del av kromosomer, en lång trådformad molekyl som kallas DNA (deoxyribonucleinsyra). Denna tråd är avdelad i avsnitt som kallas gener eller arvsanlag. Det är generna som styr vad cellen skall göra, både i uppgiften som cellen har i kroppen, tillväxt och själva celldelningen. Någon gång kan cellen få olika skador som den själv inte kan reparera. En normal cell kan då förstöra sig själv, detta kallas ”en programmerad celldöd”, apoptose. När denna process inte fungerar kan detta leda till att cancer uppstår. En cancercell undviker den programmerade celldöden, fortsätter att föröka sig okontrollerat genom delning och ger upphov till fler och fler skadade celler som ansamlas och bildar en tumör.

Vad är då Cancer?

Cancer är en benämning på en grupp av sjukdomar som kan uppstå på många olika ställen i kroppen. Det finns över 100 olika typer av cancer, alla karakteriserade genom en okontrollerad celltillväxt. Cancer är ett latinskt ord och betyder kräfta. Ordet kräfta kommer från den bild, som uppkommer vid bröstcancer, där ådrornas ansvällning har en viss likhet med en krabba.

Hur uppstår då skador i vår arvsmassa- cancer?

Skador i vår arvsmassa (DNA), mutationer, uppkommer under livets gång. De uppstår oftast vid normal celldelning, ibland rent slumpmässigt. Andra skador kan bero på vissa främmande ämnen som sätter sig i DNA och förhindrar att cellerna delar sig och förökar sig riktigt. Dessa ämnen kallas carcinogena ämnen. Även vissa miljöfaktorer som partiklar och utsläpp i luften och ämnen som finns i vår mat kan leda till cancer. Ju längre man lever desto större är risken att man hinner få olika skador i generna. Därför är cancer vanligast hos äldre. En svulst av cancerceller kallas för tumör-malign (elakartad) tumör. Det finns även benigna (godartade) tumörer som t.ex. vårtor. Dessa räknas inte som cancer. När det gäller t.ex. blodsjukdomen leukemi bildas inga tumörer, men cancercellerna breder ändå ut sig på bekostnad av de friska cellerna. Att isolera cancerceller och diagnostisera dem under mikroskop (biopsi) är bästa vägen att identifiera dem.

Hur sprider sig cancern?

Cancerceller lossnar från modertumören, vandrar i lymfbanorna eller i blodbanorna och landar i andra vävnader där det växer fram nya tumörer, metastatiska tumörer (dottertumörer). Det är alltså inte fråga om en ny sorts cancer, utan cancerceller som tagit sig från en plats till en annan. Cancer smittar inte, cancerceller kan spridas i den egna kroppen men kan inte överföras till någon annan människa.

Cancerframkallande eller carcinogena ämnen

Carcinogener är en grupp av substanser som är direkt ansvariga för skador av vårt genetiska material, DNA. Tobak, asbest, arsenik, radioaktivt material, stark sol är några exempel på dessa substanser. Hudcancer, malignt melanom, orsakad av solens UV-strålar är en ytterst aggressive form av cancer. Vissa virus och bakterier kan också vara bidragande orsak. Ett exempel är livmoderhalscancer (papillomavirus HPV). Ett annat är magcancer (Heliobacter pylori).

34

MEDICIN

Vem kan få cancer?

Alla kan få cancer. Cancer är en gammal sjukdom och har funnits längre än människan. Man har t.ex. hittat skelett från dinosaurier med cancer. I Sverige räknar vi med att ca 55 000 vuxna varje år får cancer. Det är mest hos äldre människor som cancer upptäcks. Ålder påverkar nämligen cellerna och det tar oftast lång tid för en cellförändring att utvecklas till en cancertumör. Men även barn får cancer. Ca 300 barn och ungdomar beräknas få cancer i Sverige varje år. Det har konstaterats att ungefär 5-10% av alla cancerfall har en känd genetisk orsak. Vissa gener som styr en del cancersjukdomar är kända. Om man har nära släktingar som fått cancer kan man därför lämpligen informera sig om sin eget arvsanlagsmönster. 15 ggr jämfört med om man inte röker. Åtta av tio lungcancerfall orsakas av rökning. Att vara måttlig med alkohol, äta en balanserad hälsosam kost, undvika övervikt och fetma, att motionera regelbundet och vistas i solen med försiktighet kan minska risken att få cancer. Informationer om nya naturprodukter, näringsämnen med cancerskyddande egenskaper publiceras ganska ofta. I flera djurförsök kan man fastställa att många av dessa näringsämnen är verksamma. Trots att vetenskapliga resultat hos människan saknas, har vissa näringsämnen visat sig vara lovande (t.ex. grönsaker som broccoli, spenat, vitlök, lök etc. samt vissa frukter).

Vilken cancersjukdom är vanligast?

Hos kvinnor är bröstcancer den vanligaste cancerformen. Hos männen är prostatacancer den vanligaste. Hudcancer är den näst vanligaste cancerformen hos män och kvinnor och är den tumörgrupp som ökar mest.

Hur kan cancer behandlas?

Det finns idag huvudsakligen tre olika behandlingsmetoder mot cancer: operation, strålning och behandling med läkemedel (kemoterapi, cytostatika,). Ofta används en kombination av dessa olika metoder. Kirurgin är den viktigaste för solida tumörer, medan kemoterapin är effektivast för leukemi och spridd cancer (metastaserande). Det är viktigt att sjukdomen upptäckts tidigt. En cancer som fortskridit så långt att den utvecklat metastaser i andra organ är svår att bota. Organ där man ofta får metastaser är lymfkörtlar, lungor, skelett, lever och hjärna.

Kan man minska sin risk att få cancer?

Man kan i viss utsträckning hjälpa sin kropp att försvara sig mot cancer. Att röka ett paket cigaretter om dagen ökar risken för lungcancer

Framtidsplaner för att bekämpa cancer

Ju mer som blir känt om hur cancerceller beter sig, desto bättre kan behandlingen anpassas så att den blir så effektiv som möjligt och med färre biverkningar. Enorm forskning pågår för att hitta målstyrda läkemedel som påverkar en speciell funktion hos cellen och på så sätt kan förhindra eller minska tillväxt och spridning av sjukdomen. I dag blir ca 60 % av alla som får någon form av cancer i Sverige fria från cancer. Siffran kan variera mycket mellan olika cancersjukdomar. Många som inte blir helt botade kan idag leva länge tack vare förbättrad behandling.

Nyligen publicerades en artikel, presenterad av cancerforskaren Josef Penninger (J.P.) i Österrike. Det är känt att vårt immunsystem har möjligheter att genom vissa celler (”killerceller”) delvis mobilisera självförsvar. Dock finns det ett protein i kroppen som i sin tur blockerar detta självförsvar. J.P. har nu kunnat isolera en substans som bromsar detta blockerande ämne. Immunsystemet kan nu, med full kraft låta ”killer-cellerna” gå löst på metastaserna och förstöra dessa. Denna produkt kan medicineras som tablett eller injektion. Förfarandet beskrivs i en av våra kända tidskrifter (Science) som ett genombrott inom cancerterapien.

35

SAMHÄLLE OCH KULTUR

VI SÖKER PERSONAL

Susanne Hiort Rektor Svenska Skolan i Wien

Svenska Skolan i Wien

Det är i natursköna Grinzing, cirka 20 minuters färd med spårvagn från Wiens centrala delar, som Svenska Skolan i Wien har sin hemvist. Här omgärdas man av Wiens kullar, vinodlingar och ett magnifikt grönområde i form av Wienerwald, som ofta också utgör ett utflyktsmål för skolans olika klasser.

Våra verksamheter

Förskolan Vår förskola är tvåspråkig för barn mellan 2-5 år. Vi har personal med både svenska och tyska som modersmål och på så sätt kommer träningen av båda språken in på ett naturligt sätt i verksamheten.

Den dagliga samlingen och den fria leken är två viktiga delar i vår pedagogik. Vi arbetar temainriktat, med korta eller långa teman. I vår verksamhet har vi skapande aktiviteter som stimulerar såväl barnets finmotoriska utveckling som dess fantasi.

För att träna grovmotoriken är vi varje dag ute och leker. En gång i veckan gör vi en utflykt i vår vackra närmiljö, som erbjuder fina möjligheter till lek och naturupplevelser.

Verksamheten utformas enligt de riktlinjer som finns i Lpfö-98/Rev2010 (Läroplan för förskolan). Vi följer också riktlinjerna i den österrikiska läroplanen (Bildungsrahmenplan für den Kindergarten). Grundskolan Grundskolan erbjuder heldagsverksamhet från förskoleklass upp till och med årskurs 6. Vi följer den svenska läroplanen Lgr 11 och blir precis som de svenska skolorna inspekterade av Skolinspektionen. Lärarna som arbetar i skolan har svensk lärarutbildning.

36

SAMHÄLLE OCH KULTUR

Vi ger eleverna en unik utbildning i små grupper och med hög lärartäthet. Barnen får på detta sätt möjlighet att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar och behov. Vi har ett nära samarbete med hemmet och varje termin håller vi utvecklingssamtal med eleven och deras vårdnadshavare. Varje elevs utveckling dokumenteras i vår webbaserade lärplattform InfoMentor och följs upp kontinuerligt.

Ett av skolans prioriterade mål är språk. Vi erbjuder god språkundervisning i svenska, tyska och engelska med utbildade pedagoger. Eleverna integreras i det österrikiska samhället bland annat genom att samarbeta med en österrikisk vänskola, besök i närområdet och andra kulturella aktiviteter. Kompletterande svenska Svenska Skolan i Wien erbjuder även kompletterande svenskundervisning för svenska barn eller barn med svensk anknytning, som går sin ordinarie skolutbildning på andra skolor. Vi följer Skolverkets läroplan för kompletterande svenska.

Undervisningen vänder sig till barn mellan 6-16 år. Från och med årskurs 6 läser eleverna svenska på distans som enstaka ämne genom Sofia Distans och får handledning hos oss. Fritids Vi erbjuder alla barn i förskoleklassen samt barnen i årskurserna 1-5 möjlighet att delta i fritidsverksamhet. Målet med vår fritidsverksamhet är att barnen ska erbjudas roliga och utvecklande aktiviteter efter skolan, samtidigt som man på ett lekfullt sätt ska lära sig socialt samspel med andra barn och vuxna. Här får man öva sig i lyssna, samarbeta och kompromissa, att ta ansvar för sina handlingar och för sina egna och gemensamma saker. Fritids gör regelbundet utflykter till närliggande aktiviteter som bad, skridskoåkning och grönområden.

Vi anordnar även olika eftermiddagskurser som bland annat pianoundervisning och undervisning i språk. Dessa aktiviteter bedrivs av privata lärare som utför sin kursverksamhet i skolans lokaler.

Fritidsverksamheten sker varje vardag från skollektionernas slut fram till klockan 17.00. För mer information: www.svenskaskolan.at

37

Sigmund Freud Privat Universität

Wien - Linz - Paris - Berlin - Milano - Ljubljana

Studieren an der SFU / Study at SFU Psychotherapiewissenschaft / Psychotherapy Science Psychologie / Psychology www.sfu.ac.at

Die Zukunft sieht gut aus. Sehr gut sogar.

Jetzt schon ab

€ 18.990,–

*

Wenn wir bei Volvo an Innovationen denken, denken wir an neuartige und intelligente Technologien, wir denken an Komfort und natürlich an Sicherheit. Wir denken an all das, weil wir weiter denken. An morgen. Und entwickeln Fahrzeuge wie den Volvo V40, der schon heute zukunftsweisende Innovationen Realität werden lässt. Und dabei auch noch unfassbar gut aussieht.

Der Volvo V40

Ab 3,4 Liter, 88 g CO

2

-Emission, 0 % NoVA

VOLVOCARS.AT

*Unverbindlich empfohlener Richtpreis für Volvo V40 T2 (Benziner) in Euro inkl. NoVA und 20 % MwSt. gültig bis 30. 06. 2014.

Kraftstoffverbrauch: 3,4 – 7,9 l /100 km, CO 2 -Emission: 88 –185 g / km; 0 % NoVA bezieht sich auf den Motor D2 (Diesel). Stand: März 2014, Symbolfoto. V40_Print_210x297abf_IC_RZ.indd 1 14.03.14 11:25