Transcript CHRISTER FUGLESANG:

SAMHÄLLE • VETENSK AP • ETIK • LIVSÅSK ÅDNING
EXISTENTIELLT MAGASIN I UPPLYSNINGENS ANDA
Björn
Ulvaeus
om trosvisshet
Annika Borg
om korantolkning
och bibelkritik
Bengt
Westerberg
kommenterar
omskärelsedebatten
Neutrinon och ljusets hastighet
Filosofi som hjälp mot personliga problem
CHRISTER FUGLESANG:
Jag tror på utomjordiskt liv!
2 • 2012
April – Juni
Pris 95:–
/ Karen Armstrong / Yvonne Nenander /
/ Nedim Kirlic / Barbro Hedvall / Jackie Jakubowski /
ONLINE
www.sansmagasin.se
Redaktion:
Christer Sturmark, chefredaktör och ansvarig utgivare
Sara Larsson, redaktör
Björn Fjæstad, redaktör
Lisa Swedén, redigerare och korrekturläsare
Ulrika Magnusson, redaktionsassistent
Redaktionsråd:
P C Jersild, Lena Andersson, Olle Häggström
Layout:
Judith Wernholm/Kool
© 2012 Sans Media AB
ISSN 2000-9690
ISBN 978-91-86805-04-3 Kontakta oss:
[email protected]
Sans Media AB
Box 3020
181 03 Lidingö
Tryckeri:
Ineko AB, Stockholm
Prenumerationsärenden:
Pris helår (4 nr) inkl. moms: 365 kr
Online kundtjänst www.prenservice.se
Tel: 0770-457169
Kundtjänst öppettider 8.30–16.00 Adress för prenumerationsärenden:
Titeldata AB
Kundtjänst
112 86 Stockholm
Returadress:
Titeldata, 112 86 Stockholm
Omslagsfoto: Malin Hoelstad
Allt material i Sans kan komma att tillhandahållas i digitala medier och
arkivdatabaser samt återpubliceras i tryckt skrift. Den som ­medverkar
med text eller bild anses medge detta inom arvodets ram, såvida inte
­annat avtalats.
Om universums uppkomst och död.
Videoinspelning med fysikern Lawrence Krauss som föreläser om universums uppkomst, varför det finns någon­
ting snarare än ingenting, och universums fram­tida död.
http://tinyurl.com/universedeath
Lawrence Krauss i samtal med
Richard ­Dawkins.
Videoseminarium med evolutionsbiologen Richard Dawkins som samtalar med Lawrence Krauss om kosmo­logi,
biologi och religion.
http://tinyurl.com/dawkinskrauss
Bokutdrag: Lone Frank Mina vackra gener.
Lone Frank har i sin djupt personliga och lättillgängliga
Mina vackra gener bestämt sig för att ta reda på så mycket
som möjligt om sina genetiska förutsättningar. Vad är
hennes prognos för bröstcancer? Har hon funnit den rätte
eller bör hon pröva sig fram på en genbaserad dejtingsajt?
Mina vackra gener är en fantastisk, humoristisk och
emellanåt smärtsamt privat resa genom ett hyperaktuellt
vetenskapligt fält som under de senaste åren dessutom
har skapat förutsättningar för en kommersiell marknad.
http://tinyurl.com/lonefrank
www.fritankesmedja.se
Mötesplatsen för dig med sansade intressen.
I
NNEHÅ LL
Sans 2 • 2012
11 Korantolkning ur kvinnoperspektiv och
­feministisk bibelkritik. Essä av Annika Borg
AVDELNINGAR
4 Ledare av Christer Sturmark
16 Neutrinon och ljusets hastighet.
Essä av Maria Gunther Axelsson
5 Redaktion & medarbetare
6 Inblick av Björn Fjæstad och Christer Sturmark
22Ett tomrum reserverat för Gud?
Signerat av Jackie Jakubowski
37 Charmkvark: Sanningen och tegelstenarna
24Uppväxtmiljön gör oss till kristna och
­muslimer. Signerat av Nedim Kirlic
58 Utblick av Björn Fjæstad
26Jag tror det finns intelligent utomjordiskt liv.
Essä av Christer Fuglesang
64 Webbtips och boktips av Christer Sturmark
och Lisa Swedén
32 Omskärelsedebatten blir alltför känslosam.
Essä av Bengt Westerberg
66 Sanslöst
63 Repliker av Lars Bergström och Jan O. Melin
38 Dialog och reflexion öppnar nya möjligheter.
Reportage av Yvonne Nenander
67 Nästa nummer
44 Filosofisk praxis på frammarsch i Sverige.
Reportage av Yvonne Nenander
48 Förlåtelseturné utan förlåtelse.
Signerat av Barbro Hedvall
50 ”Du måste finnas.” Kolumn av Björn Ulvaeus
52 Postmodern apostel. Intervju med Karen
­Armstrong av Christer Sturmark
K AREN ARMSTRONG
KORANEN
/ Sans 2 • 2012 /
3
L
edare
När rättigheter krockar
U
nder några månader har manlig omskärelse disku­
terats i det offentliga rummet. De som har hävdat
att omskärelse bör tillåtas först då individen själv
kan välja, jag är en av dem, har fått utstå hårda anklagelser
från flera olika håll.
Ett av de vanligaste argumenten för att tillåta omskärelse
på barn har varit barnets rätt till sin kultur och tradition.
Detta har av många debattörer ansetts gå före barnets rätt
till religionsfrihet och kroppslig integritet. Problemet med
argumentet är att det enligt min mening bygger på en miss­
uppfattning av begreppet rättighet. Ingen har ifrågasatt
barns rätt till sin tro, kultur och tradition. Däremot finns
det anledning att ifrågasätta om ett barn ska vara skyldigt
att följa ”sin” tro, kultur och tradition. Just därför har vi fö­
respråkat att omskärelse bör ske av fri vilja. Den som vill
följa sin familjs tro, kultur och tradition på detta sätt ska gi­
vetvis ha friheten att välja detta.
För det andra är det inte barnets rättigheter som står
emot varandra. I stället är det barnets rätt till kropp och re­
ligionsfrihet som står emot föräldrarnas rätt att använda
barnets kropp som religiös och/eller kulturell identitets­
markör. Det är där rättighetskonflikten ligger. I denna kon­
flikt anser jag att barnets rätt ska gå före.
En av dem som drivit samma linje i den offentliga debat­
ten är Bengt Westerberg, tidigare socialminister och vice
statsminister. Han skriver en essä om omskärelse i detta
nummer och tar sin utgångspunkt i ett idéhistoriskt och
kulturhistoriskt perspektiv. Det är en fröjd att läsa en så
­balanserad text om detta kontroversiella ämne, i ett debatt­
klimat som annars präglats av högt tonläge och känslor
4
snarare än reflexion från dem som protesterar mot uppfatt­
ningen att barnets rättigheter ska gå först.
I detta nummer av Sans skriver också prästen Annika
Borg om muslimsk feministisk korantolkning och femi­
nistisk bibelkritik. Vi möter även rymdfararen Christer
Fuglesang som skriver om sökandet efter utomjordiskt liv.
Vad skulle det innebära i ett existentiellt perspektiv om vi
plötsligt fick veta att vi inte är ensamma i universum? Och
hur vad det nu med Einsteins relativitetsteori? Håller den
måttet eller springer neutrinerna ifrån den? Vetenskaps­
journalisten Maria Gunther Axelsson reder ut frågan.
Sans intervjuar också den världsberömda religionshisto­
rikern Karen Armstrong, som avvisar det traditionella guds­
begreppet men känner sig religiös.
I detta nummer av Sans introducerar vi också en ny krö­
nikör. Hon kallar sig Charmkvark och är en 25-årig tjej i
Stockholm som är och kommer att förbli anonym. Med sin
egna och högst speciella stil kommer hon få dig att le och
bli provocerad i varje nummer av Sans.
/ Sans 2 • 2012 /
Christer Sturmark, Chefredaktör
R
EDAKTION & MEDA R BETARE
Medarbetare i Sans 2 • 2012
Christer Sturmark,
chefredaktör.
Bokförläggare och samhälls­
debattör. I botten fil.kand. i
­data­vetenskap vid Uppsala
­universitet. Efter många år i
­IT-branschen ägnar han sig i dag
åt sina favoritintressen filosofi,
vetenskap och samhällsdebatt.
Han är också ordförande i för­
bundet ­Humanisterna.
Lars Bergström är professor emeritus i filosofi vid Stockholms
universitet. Han är ledamot av Kungl. Vetenskapsakademien
och sedan starten 1980 redaktör för Filosofisk tidskrift. Hans
forskningsområden är främst moralfilosofi, värdeteori och
veten­skapsteori.
Annika Borg är teol.dr i tros- och livsåskådningsvetenskap,
författare, samhällsdebattör och präst i Svenska kyrkan. Hen­
nes senaste bok är Bibeln på mitt sätt.
Charmkvark är en skeptisk kvinna på 25+, boende i Stockholm.
Hon bloggar på skepchick.se och hörs i podcasten Kvack!
Christer Fuglesang är docent i partikelfysik och Sveriges
första astronaut. I boken 13 dygn i rymden efter 14 år på jorden
har han beskrivit sina erfarenheter. Han har också skrivit barn­
boken Rymdresan.
Maria Gunther Axelsson är vetenskapsjournalist och har skrivit
boken Big Bang eller Varde ljus? Skapelsemyten som pseudo­
vetenskap. Hon är tekn.dr i högenergifysik och var som dokto­
rand knuten till fysikcentret Cern i Genève.
Sara Larsson, redaktör.
Språkvetare, frilansskribent och
medarbetare i Fri Tanke förlag,
där hon varit redaktör för ett
flertal böcker med inriktning på
livsåskådningsfrågor och idé­
debatt. Tidigare redaktör för
kulturtidskriften ­Humanisten.
Barbro Hedvall har varit ledarskribent på Dagens Nyheter och
Expressen, liksom förbundssekreterare i Fredrika Bremer-­
Förbundet. Hennes senaste bok är Vår rättmätiga plats: Om
kvinnornas kamp för rösträtt.
Jackie Jakubowski är kulturskribent och chefredaktör för tid­
skriften Judisk Krönika. Hans senaste bok är Spår av lamed.
Nedim Kirlic är kulturgeograf och statsvetare med nationalism
som särskilt kunskapsområde, verksam som tjänsteman inom
den kommunala sektorn.
Jan O. Melin är civilingenjör och har huvudsakligen ägnat sig
åt utveckling av radarteknik på Saab och Försvarets materiel­
verk, och sedermera varit konsult i egen regi.
Yvonne Nenander är journalist, författare och fil.kand. i etno­
Björn Fjæstad, redaktör.
Mångårig chefredaktör och vd
för Forskning & Framsteg, f.d.
adjungerad professor i forsk­
ningskommunikation vid Mitt­
universitetet, där han även är
­hedersdoktor. I botten civil­
ekonom, ekon.dr och docent i
­ekonomisk psykologi vid
­Handelshögskolan i Stockholm.
logi vid Stockholms universitet. Hon är fri skribent med inrikt­
ning på livsåskådning, kultur och mångfaldsfrågor.
Björn Ulvaeus är musiker och skribent, tidigare en av de fyra i
den svenska popgruppen ABBA. År 2006 erhöll han Hedenius­
priset.
Bengt Westerberg är särskild statlig utredare om främlings­
fientlighet. Han har varit socialminister och vice statsminister
samt ordförande i bl.a. Vetenskapsrådet, Röda Korset och
Svenska Friidrottsförbundet.
/ Sans 2 • 2012 /
5
I
NBLICK
WIKIMEDIA COMMONS
Sveriges fåglar
hänger inte med
Globala uppvärmningen går för fort.
Fjärilarna är snabbare.
PÅFÅGELÖGAT, VACKER OCH VANLIG,
ÄR PÅ VÄG NORRUT.
Sedan ungefär två årtionden har klimatet i Sverige blivit varmare, och därför behöver fåglar och fjärilar flytta cirka 25 mil norrut för att leva i samma temperaturer som före 1990. Men de hinner inte anpassa sig snabbt nog, visar ny forskning publicerad i Nature Climate Change.
Fjärilarna har i genomsnitt flyttat 11 mil åt norr på tjugo år,
medan fåglarna inte kommit längre än 4 mil i genomsnitt. Skillnaden beror sannolikt på att fjärilar
lever kortare och har bråttom att anpassa sig. Många fåglar återvänder år efter år till samma
häckningsplats och är
därför mindre benägna
att flytta norrut.
– Det är oroande om
fåglarna kommer ur fas
med fjärilarna, eftersom
fjärilslarver och insekter
utgör en viktig födokälla för
­
många fåglar, säger Åke Lindström, professor i zooekologi vid Lunds universitet och en av forskarna bakom studien.
Generellt ökar de fågelarter som gillar varmare väder, medan de
som föredrar kyligare klimat håller på att minska i antal.
– Det betyder att vi på sikt kommer att få fler fågelarter i Sverige än tidigare. Många nya arter är redan på gång från kontinenten. /Björn Fjæstad
Skolan avskräcker från
naturvetenskap
Lärarna undervisar mest om det som intresserar eleverna minst.
De flesta av grundskolans elever är intresserade av naturveten­
skap. Det visar Magnus Oskarsson, Mittuniversitetet, i sin dok­
torsavhandling i utbildningsvetenskap. Det kan handla om hur
sjukdomar uppkommer och botas, miljöfrågor, rymden och om
naturfenomen som inte kan förklaras. Eleverna har också stor
tilltro till vetenskapens förmåga att lösa olika problem.
– Men undervisningen i de naturorienterande ämnena rör mest
6
vetenskapliga fakta med svag koppling till samhället och yrkes­
livet. NO-ämnena misslyckas med att visa eleverna hur natur­
vetenskap kan användas, säger Magnus Oskarsson.
Under de senaste årtiondena har det gjorts rader av försök att
öka skolelevers intresse för naturvetenskap och teknik. Men pro­
jekten upphör efter en tid, och de goda erfarenheterna tas inte till
vara, menar Magnus Oskarsson. /Björn Fjæstad
/ Sans 2 • 2012 /
Hjärntumörer blir inte vanligare i de
nordiska länderna.
Ett par tidigare studier har rapporterat att den tiondel av svenska
mobiltelefonanvändare som talar mest i telefon (över fyra timmar
per dag) löper ökad risk att drabbas av gliom, den vanligaste formen av hjärntumör. En ny stor genomgång vid Karolinska Institutet, publicerad i Epidemiology, visar dock att ingen ökning av gliom har skett i de nordiska länderna sedan mobiltelefoner
introducerades på 1980-talet.
– Samtliga nordiska länder har nationella cancerregister av
mycket hög kvalitet som ger utmärkta möjligheter att studera förekomsten av hjärntumörer, säger Maria Feychting, professor vid
Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet.
– Våra resultat talar starkt emot att de riskökningar vid mobil­
telefoni som setts i ett fåtal undersökningar skulle vara korrekta.
De tidigare studierna har stora metodproblem som gör att de behöver kompletteras med långsiktiga trendanalyser av den typ vi
nu utfört. /Björn Fjæstad
INGVAR SVENSSON/SCANPIX
Lugnande besked
om mobiltelefoner
DEN SVENSK A PSALMBOKEN – AV MÄN, OM MÄN, FÖR MÄN.
Svenska psalmboken
könsdiskriminerar
Kvinnor tvingas ”översätta” texter för att
­inte känna sig exkluderade.
Många fler män än kvinnor omnämns i Den svenska psalmboken.
Benämningar på män sammanfaller ofta med benämningar på
Gud. Männen framställs som viktiga för kristen tro och tradition.
Deras sexualitet berörs inte.
Kvinnor, å andra sidan, framträder sällan i psalmerna och då
oftast som beroende av någon annan. Kvinnors sexualitet anses
föredömlig om den inte utlevs – här är Maria dygdemönstret. Ut­
levd kvinnlig sexualitet är klandervärd. Exempelvis avses med
”syndare” alla människors brott mot Guds olika bud, medan ”syn­
derskor” enbart syftar på kvinnor med otuktigt sexualliv.
Detta är några av huvudresultaten i teologen och prästen Agneta
Lejdhamres doktorsavhandling, framlagd nyligen vid Uppsala
universitet.
– Jag konstaterar att psalmtexternas könsförståelse rimmar illa
med vad man menar med jämställdhet i såväl sekulärt som kyrk­
ligt sammanhang, säger Agneta Lejdhamre.
I sin avhandling visar hon också att kvinnor – för att inte känna
sig utestängda – tidigt i livet måste lära sig att översätta och om­
tolka alla de texter inom Svenska kyrkan där män dominerar.
/Björn Fjæstad
KYLE BEAN/REX FEATURES/IBL
MOBILTELEFONER SOM RYSK A DOCKOR, FRÅN 1985 TILL DAGENS SMARTPHONES.
/ Sans 2 • 2012 /
7
I
NBLICK
NATURE/IBL
Statskupper
förklarar
altruism
Ett hittills svårförståeligt beteende
har fått sin lösning.
Altruism har länge varit en het forskningsfråga.*) Mycket har
kunnat förklaras, men inte allt. Nu har en ny pusselbit lagts och
den gäller arten ljusa pappersgetingar, vanlig i Sverige. Deras ho­
nor kan antingen etablera sitt eget bo eller slå sig ihop med andra
honor. I dessa samboförhållanden är det en dominerande hona,
drottningen, som lägger de allra flesta äggen.
Om det är drottningens systrar som hjälper till, når deras gener
reproduktiv framgång på indirekt väg. Men omkring en fjärdedel
av hjälphonorna är inte alls nära besläktade med drottningen.
Ny zoologisk forskning visar att honor som inte är släkt med
LJUS PAPPERSGETING – MER SJÄLVISK ÄN ALTRUISTISK.
drottningen ibland lyckas avsätta henne och själva inta tronen.
Framgångsrika palatsrevolutioner är visserligen ovanliga, men
ända överlägsna strategin att starta ett eget bo vilket som regel
ger ytterst dålig utdelning. /Björn Fjæstad
*) Två skribenter har tidigare behandlat altruism i Sans: Patrik Lindenfors i
3•2011 och Emil V. Nilsson i 1•2012.
Nuet varar två sekunder
Hjärnan klarar att tänja det ­fysikaliska nuet.
Nuet borde egentligen – strikt fysikaliskt – vara en punkt på tids­
dimensionen, alltså sakna utsträckning i tiden. Men då skulle li­
vet bli svårhanterligt för alla varelser med medvetande. Filosofen
IMAGESOURCE/SCANPIX
”VÅRT PARTI KL ARAR ÅLDRINGSVÅRDEN BÄST”. DET TAR UNGEFÄR T VÅ
SEKUNDER ATT SÄGA .
8
Jan Almäng på Högskolan Väst hävdar i en just publicerad artikel
att vårt upplevda nu omfattar cirka två sekunder.
När vi lyssnar till en politiker som säger ”Vårt parti klarar åld­
ringsvården bäst” tar det ungefär två sekunder. När vi hör ordet
”bäst” minns vi de föregående orden, ja vi hör dem i någon me­
ning samtidigt – men ändå finns det en ordningsföljd mellan or­
den som gör att det tidigast sagda upplevs som något mer förflu­
tet. Det som politikern sade under de föregående tio sekunderna
skulle vi antagligen inte klara att upprepa ordagrant, men vi har
likväl en stark upplevelse av vad det rörde sig om, både innehålls­
ligt och med vilken emotionell laddning.
Även när vi återkallar minnen av (dramatiska) händelseförlopp
som ligger månader eller år tillbaka i tiden, menar Jan Almäng att
det sker i avgränsade snuttar om ungefär ett par sekunder. Det
finns forskning som tyder på att det i viss utsträckning faktiskt är
samma hjärnceller som aktiveras när vi spelar upp händelsen för
vår inre syn som när vi en gång var med om den. Till skillnad från
många tidigare filosofer anser Jan Almäng alltså att vi upplever
ett nu när vi erinrar oss förflutna händelser. /Björn Fjæstad
/ Sans 2 • 2012 /
MUJO KORACH/IBL BILDBYRÅ
Unga forskare avgör
när det gäller
Då görs upptäckterna av 30-åringar.
Personer som med tiden blev Nobelpristagare i naturvetenskap
hade sin mest kreativa period vid omkring fyrtio års ålder, visar
ny forskning. Ett undantag är under kvantfysikens formativa år på
1920- och 30-talen, då de stora upptäckterna gjordes av personer i trettioårsåldern. Slutsatsen är att ju större vetenskapliga revolutioner som är på gång, desto yngre är de som driver utvecklingen. /Björn Fjæstad
EN MATEMATIKBOK I SKOL AN. KORS I TAKET.
Datorerna tar över
Nu finns det fler datorer än
människor i svenska hushåll.
Flopp för matematiksatsningen i skolan
Det blev mer form än innehåll.
Internetstiftelsen .SE visar i rapporten Svenskarna och Internet
2011 att det för första gången finns fler datorer än människor i
svenska hushåll. Genomsnittet är 2,5 personer och 2,8 datorer.
Rapporten visar också att hälften av Sveriges alla treåringar
använder internet och att lika stor andel av svenskarna har ett
konto på Facebook. /Christer Sturmark
Solbada på
förmiddagarna!
Att sola mycket är inte nyttigt, men
din dygnsrytm kan ge visst skydd.
Gillar du att sola dig? Gör det i så fall så tidigt på dagen som möjligt, eftersom kroppens förmåga att reparera DNA-skador är betydligt högre då. Risken att få solinducerad cancer är högre om
man solar på eftermiddagarna, visar ny forskning. /Björn Fjæstad
Under de senaste tre åren har regeringen satsat mer än 350
miljoner kronor på att förbättra matematik­
­
under­­
visningen i
grundskolan. En utvärdering på uppdrag av Skolverket har nu
gjorts av forskare vid Södertörns högskola och Göteborgs uni­
versitet.
Forskarna konstaterar de nästan aldrig såg en lärobok använ­
das och att det sällan förekom färdighetsträning. Eleverna var i
stället mycket aktiva med att grupparbeta med olika typer av för­
producerat material.
Lektionerna var oftast välorganiserade, och eleverna var in­
tresserade av vad de gjorde. Det uttalade målet att variera under­
visningen och komma bort från enskilt arbete i läroboken upp­
nåddes.
Vad är det då som fattas? En av forskarna, Eva Färjsjö vid
­Södertörns högskola, ger ett snabbt svar:
– Matematiken.
Satsningen har prioriterat material, övningar och laborationer
men i mycket liten utsträckning ägnats åt att fördjupa lärarnas
kunskaper inom matematik. Under flera av de lektioner som fors­
karna följde saknades fokus på det matematiska innehållet. Un­
dervisningen gick i stället oftast ut på att genomföra aktiviteter,
och endast föga på att eleverna skulle lära och förstå.
– Fokus ligger fel, konstaterar Eva Färjsjö. Det är olyckigt att
medlen tillåtits bli överordnade mål. /Björn Fjæstad
/ Sans 2 • 2012 /
9
I
NBLICK
JA
Hjärtsjuk?
Bli gravid!
N
NO
RD
ÉN
/IB
L
BI
LD
BY
RÅ
Studier på möss kan f­ örklara
spontant tillfrisknande hos
nyförlösta.
Musfoster ger ifrån sig stamceller som kan laga
mammans hjärta, visar ny forskning. Experimentet
gick till så att genmodifierade mushanar med ett
grönfluoriscerande protein i alla kroppsceller fick
para sig med normala mushonor hos vilka forskarna
sedan framkallade en hjärtattack. När mushonorna
obducerades två veckor senare fann man grönfluorisce­
rande celler i deras hjärtan, där de hade börjat reparera
skadorna genom att förvandla sig till hjärtceller av olika
slag.
Upptäckten, som rapporteras i Circulation Research,
kan kanske förklara varför hälften av alla kvinnor som ut­
vecklar hjärt­svaghet i samband med en graviditet snart till­
frisknar spontant. /Björn Fjæstad
ETT GRÖNT HJÄRTA .
camilla sirén
Sömnbrist gör
oss hungriga
Den del av hjärnan som ger oss
aptitkänsla påverkas av sömnbrist,
­visar ny svensk forskning.
En enda natt utan sömn gör unga vuxna män hungrigare än vanligt. Det visar forskning av Christian Benedict och Helgi Schiöth vid
Institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet. Med hjälp
av magnetkamera har också klarlagts att det är samma områden i
hjärnan som aktiveras vid hungerkänslor och vid sömnbrist.
– Därför är det viktigt att sova ungefär åtta timmar varje natt för
att hålla en stabil och hälsosam kroppsvikt, säger Christian
­Benedict. /Björn Fjæstad
10
sovit för lite – hungrig.
/ Sans 2 • 2012 /
E
SSÄ
CRYSTALINA
Korantolkning
ur kvinnoperspektiv
och feministisk
bibelkritik
Det finns viktiga beröringspunkter,
men lika avgörande skillnader.
TEXT ANNIKA BORG
N
är islam debatteras i samhället upp­
kommer nästan alltid frågan om is­
lams kvinnosyn. Idéhistorikern Mo­
hammad Fazlhashemi vid Umeå
universitet påpekar i sin bok Vems
islam? De kontrastrika muslimerna
­
(2008) att diskussionerna om islam
och kvinnosynen ofta hamnar i ett slags pro et contra-ar­
gumentation: antingen går islam att förena med kvinnors
frigörelse eller också gör den inte det.
Debatterna om det franska förbudet mot religiösa sym­
boler och burkaförbudet i Belgien är endast två exempel på
hur diskussionernas vågor om islam och kvinnosyn kan gå
höga. I våra svenska sammanhang innehöll debatten om
SVT:s livsåskådningsprogram Halal-TV häromåret liknan­
de polariseringar: antingen stänger islam inne kvinnorna
eller så släpper religionen dem fria.
Att muslimska kvinnor ser frihet i slöjan medan väster­
länningar bara ser förtryck är en annan ofta traderad upp­
fattning. De muslimska kvinnor som befinner sig i en tros­
/ Sans 2 • 2012 /
11
E
SSÄ
kontext tenderar därför att ständigt bli associerade med
frågan om slöjan. Kvinnor med muslimsk bakgrund, men
som inte är troende, blir sällan ens synliga i diskussioner­
na. På detta sätt förmedlas stereotyper vad gäller kvinnor
som finns i en muslimsk kontext (eller kontexter). Och det
är stereotyperna som blir föremål för debatt.
Men inom islam finns självklart en rad skilda positioner
och uppfattningar i frågor om kön och könsroller. Detta
påpekar också Mohammad Fazlhashemi i sin bok. I de
diskussionerna är inte slöjan i fokus, utan man analyserar
de problemkomplex som är centrala för flertalet teologer
– såväl forskare som religiösa utövare – inom alla religio­
ner: förhållandet till och tolkningarna av den skrift som
anses helig, förhållandet till trosläran, traditionerna och
samtiden.
sammar att texten – det må vara den hebreiska bibeln, den
kristna bibeln eller Koranen – tolkats av män och för män.
Män är utgångspunkten, eller norm och subjekt, i såväl
texter som tolkningar. Kvinnors reflektioner, erfarenheter,
liv och uppfattningar är osynliga – eller osynliggjorda. Or­
det ”osynliggjorda” implicerar en handling. Detta är en
central utgångspunkt inom genusorienterad kritik och ana­
lys: texter och tolkningar är konsekvensen av aktiva och
medvetna val.
Är tro
förutsättningen
för att
förstå tro?
OLIK A FEMINISTTEOLOGISK A SYNSÄTT
Feministteologi är det akademiska – och praktiskt teolo­
giska – område som studerar och analyserar religion med
utgångspunkt från genusteori. Frågor kring kön, makt,
värderingar och perspektiv är centrala här, liksom inom all
forskning eller annan reflektion där man använder sig av
genusteori.
Inom religionsvetenskapen och teologin ligger fokus
­ofta på att studera skilda religioners trosläror, där exem­
pelvis diskussioner om patriarkala gudsbilder blir viktiga,
liksom vilka synsätt på kön som religionernas så kallade
heliga texter ger uttryck för och vilka konsekvenser det har
fått och får. Det finns beröringspunkter men också skillna­
der mellan muslimsk feministteologi och sådan feminist­
teologi som utformats i relation till kristendomen.
Två återkommande punkter inom feministteologin är,
för det första, att den studerade religionen är konstruerad
av män, handlar om män, är traderad och tolkad av män.
För det andra att det under alla dessa lager av patriarkal
makt finns en oanfrätt kärna av befrielse – även för kvin­
nor. Den första punkten är de flesta feministteologer över­
ens om. Vad gäller den andra finns det en rad skilda posi­
tioner. Det återkommer jag strax till.
Inom judendomen, kristendomen och islam intar tolk­
ningsarbetet med de heliga skrifterna en särställning. Alla
tre religionerna är att beskriva som starkt textorienterade,
även om de givetvis inom sig bär en mängd skilda traditio­
ner och uttryck. Gemensamt för judisk, kristen och mus­
limsk feministisk texttolkning är också att man uppmärk­
12
Metoden som feministteologer arbetar med brukar be­
nämnas misstankens hermeneutik. En tolkning är aldrig
oskyldig. I genusorienterad forskning undersöker man hur
osynliggörandets process går till. Man prövar också andra
tolkningar, där kvinnor inte görs till ”de andra” utan träder
fram som subjekt i texten och i traditionen. Det kan till ex­
empel röra sig om att lyfta fram den historiska kontext som
en text tillkommit i, hur kvinnors liv gestaltade sig då och
hur samhället var organiserat. Den historisk-kritiska meto­
den som man använder inom den akademiska bibelveten­
skapen, där bland annat frågor om textens tillkomsthisto­
ria och språkliga uttryck ställs, bildar ett raster för en
bibelexeget. Man är kritisk mot texterna, källorna.
Ofta arbetar feministteologer med att skifta perspektiv.
För att ta ett exempel: i ett flertal texter i Nya testamentets
brevlitteratur uppmanas kvinnor att underordna sig sina
män. I en del vetenskapliga arbeten som tolkar dessa texter
uppfattar man det som att kvinnor ändå blir synliggjorda,
eftersom de tilltalas direkt (något som är ovanligt i Bibelns
värld). Men om man tar hänsyn till den historiska kontex­
ten – att antikens kvinnor generellt sett inte hade någon fri­
het – och till det som sägs, kan man svårligen dra slutsat­
sen att de kvinnor som fick dessa krav lagda på sig kunde
uppfatta synliggörande som något annat än ytterligare än
begränsning. Det är således en fråga om vilket perspektiv
/ Sans 2 • 2012 /
ALBERT GEA /REUTERS
AMINA WADUD BEDRIVER KORANFORSKNING PÅ VETENSK APLIG GRUND, DOCK UTIFRÅN SIN TRO ATT KORANEN ÄR SANN.
man väljer när man tolkar texten.
Feministteologer med judendom, kristendom och islam
som forskningsområden har uppmärksammat att vissa
tolkningar har blivit paradigmatiska, alltså skapat norme­
rande mönster för tolkning. Dessa tolkningar av texterna
blir ”heliga”, eller åtminstone okritiskt reproducerade in­
om såväl en religion som den teologiska forskningstradi­
tionen. I dessa reproducerade tolkningar fortsätter kvinnor
att vara ”de andra” och mannen att vara norm. Det som
kallas receptionshistoria – hur texter har tolkats – är såle­
des ett viktigt område för feministisk forskning att studera.
AMINA WADUD OCH HENNES KVINNOPERSPEKTIV
En av de tongivande muslimska feministteologerna, i såväl
akademiska som mer samhällsorienterade samtal, är den
amerikanska teologen Amina Wadud. Hon väljer att kalla
sitt perspektiv för kvinnoperspektiv, och vill således inte
riktigt associeras med det hon uppfattar vara en ”väster­
ländsk” judisk-kristen akademisk och politisk uppfattning
av feminism.
I sin mycket uppmärksammade och spridda bok Qur’an
and woman: Rereading the sacred text from a woman’s
perspective, 1992 och 1999), värjer sig således Wadud mot
att kallas feminist. Termen är alltför laddad för henne, och
hon ser dess innehåll som en motsättning till det hon efter­
strävar: en helhet mellan man och kvinna, en helhet skapad
av Allah och uttryckt i Koranen.
Amina Wadud – och de som skriver om henne – lyfter
fram att hon är mor till fem barn. Ett påpekande som före­
faller viktigt för henne vad gäller både hennes akademiska
arbete och hennes önskan om reformer inom islam. Men
utifrån definitionen av genusforskning – att den syftar till
att frilägga maktförhållanden mellan, perspektiv på och
värderingar av könen – kan termen feministteologi ändå
anses vara relevant att använda i diskussionen om den kri­
tiska analys som Wadud gör av tolkningar såväl av Kora­
nen som av islam.
Wadud har afrikanskt ursprung. Detta är något hon själv
understryker, och hon beskriver hur den erfarenheten sä­
ger något om makt, kön och perspektiv. Som kvinna, mus­
lim och svart betraktas hon som ”den andra” i många sam­
manhang. För en bredare allmänhet blev hon känd när hon
ledde en fredagsbön i New York år 2005. Eftersom sam­
lingen inte var könssegregerad och eftersom den leddes av
en kvinna utlöste den en våg av diskussioner och kritik
bland muslimer. Det riktades också hot mot Amina Wadud.
/ Sans 2 • 2012 /
13
E
SSÄ
GREGORY BULL /AP
AMINA WADUD LEDER HÄR EN FREDAGSBÖN I NEW YORK ÅR 20 05. EFTERSOM SAMLINGEN INTE VAR KÖNSSEGREGERAD OCH EFTERSOM DEN
LEDDES AV EN K VINNA UTLÖSTE DEN EN VÅG AV DISKUSSIONER OCH KRITIK BL AND MUSLIMER.
Det har kommit hot mot Wadud inte enbart i samband
med den fredagsbön hon ledde, utan även på grund av hen­
nes teologiska arbete. Det kan vara viktigt att ha det i åtan­
ke när man läser hennes arbeten, som är skrivna med ett
starkt engagemang för förändring och med anspråk på att
vara en röst i den mångfasetterade värld som är islam.
Amina Wadud menar att muslimer behöver påbörja re­
san tillbaka till Koranen och arbeta utifrån tydliga model­
ler, och med en hermeneutisk medvetenhet, för att frilägga
islams befriande budskap. För att göra detta behöver man
se ”betydelsen av kön i tolkningsprocessen”, skriver hon.
Hon menar att hon genom att använda Koranen visar på
kvinnors fulla mänskliga agentskap och värdighet, trots att
det finns tolkningar av Koranen, lagar och praxis som
starkt hävdar det motsatta.
När Amina Wadud i sin bok Inside the gender jihad:
Women´s reform in islam (2006) utvecklar begreppet genus­
jihad har hon också Koranen i fokus. Genusjihad är den
ansträngning – eller kamp – som syftar till att skapa rättvisa
mellan könen. Och den kampen börjar, enligt ­Waduds syn­
sätt, genom att gå tillbaka till källan: Koranen. Hon menar
också att genusjihad bör vara islams huvud­kamp.
Haditherna, alltså kortfattade yttranden av eller om Mu­
14
hammed eller någon av hans efterföljare med syfte att fast­
ställa vad som är rådande norm i en viss fråga, har en
mycket stark ställning inom muslimsk tradition. Amina
Wadud arbetar därför med kritik och analys av haditherna,
och hon argumenterar återkommande för att hon tillmäter
Koranen störst betydelse.
Wadud utvecklar en tawhid-hermeneutik (tawhid bety­
der enhet: enheten i Allah, det skapades harmoni och enhet
i skaparen), som bygger på att hon ser tolkning som en rö­
relse mellan helhet och delar. Precis som bibelexegeter an­
vänder hon kontextualisering av korantexterna som metod.
Det universella (eviga) i Koranen måste särskiljas från
det partikulära (historiska, kontextbundna).
Särskilt är det texternas historiska kontext som är avgö­
rande för tolkningen av dem.
Exempelvis, påpekar Wadud, används arabiska i Kora­
nen för att det var det språk som talades och skrevs i sam­
manhanget. Avsikten var inte att göra arabiskan ”helig”,
något som är en vanlig uppfattning bland muslimer. Wa­
duds ståndpunkt här är således inte okontroversiell. Men,
som Wadud själv skriver: ”Guds uppenbarelse är tyvärr
också begränsad av sinnena hos de män och de kvinnor för
vilka den uppenbarades.”
/ Sans 2 • 2012 /
ATT TOLK A KORANEN OCH ATT TOLK A BIBELN
Om man jämför Amina Wadud med en bibelexeget är dock
synen på texten bitvis en annan. I Waduds textorienterade
läsning finns uppfattningen att det i Koranen går att finna
Allahs fullständiga och felfria ord. Denna uppfattning kan
existera sida vid sida med den kritiska, vetenskapliga ana­
lys som Wadud utför. Trots denna skillnad finns viktiga
likheter mellan Waduds sätt att arbeta och feministiska
bibel­exegeters arbeten.
Wadud menar att det är de patriarkala och androcentris­
ka tolkningarna av Koranen och av islam som är proble­
met, inte Koranen eller islam i sig. Resonemanget kan
kännas igen från den feministteologiska forskningen i den
judisk-kristna akademiska diskursen, där en del forskare
har uppfattningen att man skulle kunna frilägga en kärna
inom till exempel kristendomen som är fri från patriarkala
värderingar. Bland andra den marockanska sociologen Fa­
tima Mernissi menar dock att det man hittar vid resans mål
inte helt entydigt är emancipatoriskt för kvinnor. Här finns
en problematik som feministisk korantolkning och bibel­
tolkning delar: hur separera essensen i Koranen och islam,
eller Bibeln och kristendomen, från en historiskt färgad
uppenbarelse? Finns det alls en essens, en kärna?
Inom de feministteologiska forskningsfälten tenderar
man att tolka det som begränsar kvinnor som historiska
rester, medan det som uppfattas som befriande ses som
­tidlöst och giltigt. Detta påpekar religionsvetaren Jonas
Svensson vid Linnéuniversitetet i sin doktorsavhandling
om kvinnors mänskliga rättigheter och islam (2000), där
han studerar bland andra Fatima Mernissis arbeten.
En sådan debatt om essens och konstruktion har också
förts mellan den danska forskaren i Nya testamentets exe­
getik Lone Fatum och den tysk-amerikanska katolska fe­
ministteologen Elisabeth Schüssler Fiorenza. Den senare
menar att den tidiga kristendomen var emancipatorisk för
kvinnor. Men såväl kanonprocessen (det flera hundra år
långa skeende där urvalet av de texter som skulle ingå i det
som kom att bli Bibeln gjordes) som tidiga dogmatiska
ställningstaganden utmanövrerade successivt kvinnorna
och deras teologiska legitimitet.
Lone Fatum menar å sin sida att Schüssler Fiorenza har
en romantiserad syn på historien och på den tidiga kristen­
domen. Inom feministteologin är det dock – i olika varian­
ter – många forskare som har en liknande uppfattning som
Elisabeth Schüssler Fiorenza.
Amina Wadud har det som man inom bibeltolkningen
kallar ett kreativt syfte med sitt arbete: hennes mål är att
bedriva koranforskning utifrån vetenskapliga metoder,
men med tron att Koranen utgör normen för hur livet ska
levas. Waduds syfte är således inte enbart den kritiska de­
konstruktionens. Hennes analyser bygger på ett inifrån­
perspektiv, något hon lyfter fram som centralt, eftersom
muslimsk teologi ofta har studerats utifrån, av andra än
muslimer. Här berörs alltså en fråga som diskuterats flitigt
inom systematisk teologi och filosofi: är tro förutsättningen
för att förstå tro?
Amina Wadud representerar inte en forskning som text­
kritiskt granskar Koranen på samma sätt som den bibelex­
egetiska forskningen granskar den hebreiska bibeln och den
kristna bibeln. Men som jag beskrivit finns ändå många
viktiga och intressanta likheter i utgångspunkter och till­
vägagångssätt.
SÖDRA TEATERN OCH
BLIXTEN & CO PRESENTERAR:




/ Sans 2 • 2012 /
BASERAD PÅ
KAREN
ARMSTRONGS
SJÄLVBIOGRAFI
MED:
SARA
LINDH
REGI:
RICKARD
GÜNTHER
15
E
SSÄ
CERN/IBL
ELEMENTARPARTIKL AR VISAR SIG SOM
BUBBELSPÅR I SPECIELL A VÄTSKOR.
16
/ Sans 2 • 2012 /
Neutrinon
och ljusets hastighet
I höstas tillkännagav fysiker vid experimentet opera i Italien
att de sett neutriner som är snabbare än ljuset.
Spekulationerna satte fart: Hade Einstein fel? Kan vi resa
i tiden nu? Eller är det ett ­uppenbart mätfel?
TEXT MARIA GUNTHER AXELSSON
”Extraordinära påståenden kräver extraordinära bevis.”
Citatet av astrofysikern och skeptikern Carl Sagan åter­
kom överallt i rapporteringen om förra årets mest upp­
märksammade naturvetenskapliga resultat. Den 23 sep­
tember 2011 offentliggjorde fysiker vid experimentet opera
att de mätt neutriner som gick genom jorden från Cern i
Genève till Gran Sasso i Italien 60 miljarddels sekunder
snabbare än vad det skulle ha tagit ljuset att gå samma väg
i vakuum.
Det var i allra högsta grad ett extraordinärt påstående.
Att inget kan färdas fortare än ljuset i vakuum – 300 000
kilometer i sekunden – är en av grunderna i Einsteins rela­
tivitetsteori. Det är inte fråga om en speciell egenskap hos
ljuset, utan hastighetsgränsen är absolut och inskriven i
själva rymden, rummet och tiden. Att det verkligen stäm­
mer har visats om och om igen i otaliga experiment och
observationer världen över, med otrolig precision. Därför
är de flesta fysiker skeptiska till operas mätningar.
– Jag tycker nästan att det säger sig själv att resultatet
från opera inte är korrekt, säger Tommy Ohlsson, profes­
sor i teoretisk fysik vid Kungliga Tekniska högskolan i
Stockholm och en av få specialister på teoretisk neutrino­
fysik i Sverige.
Men neutrinon är en partikel som ständigt har gäckat oss.
Liten, utan elektrisk laddning och med en nästan försumbar
massa kan den gå rakt igenom hela jordklotet utan att stöta
ihop med någonting, eftersom den extremt sällan påverkas
av andra partiklar och inte känner av de krafter som håller
/ Sans 2 • 2012 /
17
E
SSÄ
ihop materien. Just nu strömmar miljarder neutriner genom
din kropp utan att vare sig du eller de märker något.
UPPTÄCKTES FÖR ATT NÅGOT INTE STÄMDE
Att vi alls vet att neutrinon existerar beror på ett knivigt
problem som fysikerna fick i början av 1910-talet. De upp­
täckte att när radioaktiva atomkärnor sönderfaller och av­
ger elektroner får elektronerna fel energi, fel rörelse­
mängd och andra egenskaper som inte stämde. Något så
grundläggande som energiprincipen – att energi inte kan
skapas eller förstöras, bara omvandlas – verkade inte läng­
re gälla. Först 1930 hittade österrikaren Wolfgang Pauli en
möjlig lösning. I ett berömt brev, som börjar med orden
Liebe radioaktive Damen und Herren (Kära radioaktiva
damer och herrar), skickat till en konferens som han inte
kunde delta i på grund av en bal i Zürich, föreslår han vad
han kallar en desperat åtgärd: att postulera att ännu en par­
tikel bildas vid sönderfallet. Den nya partikeln bär iväg
den saknade energin och rörelsemängden, och för att allt
ska fungera måste den enligt Pauli vara elektriskt oladdad,
nästan utan massa, långsammare än ljuset och i princip
omöjlig att detektera. Italienaren Enrico Fermi utvecklade
teorin och gav partikeln namnet neutrino, italienska för li­
ten oladdad partikel.
Pauli hade rätt i att neutrinon är snudd på omöjlig att
upptäcka. Det dröjde ett kvarts sekel innan amerikanerna
Clyde Cowan och Frederick Reines lyckades bevisa neu­
trinons existens med hjälp av en kärnreaktor och två stora
vattentankar tolv meter under jord i Savannah River Plant,
South Carolina. Cowan och Reines skickade genast tele­
gram till Pauli, och fick svaret ”Tack för meddelandet. Allt
kommer till den som vet att vänta. Pauli.”
Det finns tre typer av neutriner: elektronneutriner, my­
onneutriner och tauneutriner. Ingen vet vad en neutrino vä­
ger, men den har viss massa. Att forskarna vet det beror på
att en elektronneutrino ibland omvandlas till en myonneu­
trino, något som vore omöjligt för en masslös partikel.
opera-experimentets egentliga syfte är att studera hur
ofta en myonneutrino blir en tauneutrino. På Cern i Ge­
nève accelereras protoner som får krocka med kolatomer.
Då bildas nya partiklar, så kallade pioner och kaoner, som
snabbt sönderfaller till bland annat myonneutriner. Strålen
med pioner och kaoner är riktad rakt mot Gran Sasso i
mellersta Italien, 73 mil bort, och eftersom neutrinerna
kan gå genom jord och berg, så fortsätter de i samma rikt­
18
ning genom marken hela vägen dit. Där fångas några få av
dem i opera-fysikernas partikeldetektor i en grotta under
jord.
Fysikerna ser förstås aldrig själva neutrinerna, men när
en neutrino råkar krocka med till exempel en proton i en
atomkärna i detektorn ser de vilka nya partiklar som ska­
pas. En infångad myonneutrino kommer att lämna efter sig
en myon. Har neutrinon ändrat skepnad på vägen och blivit
en tauneutrino kommer i stället en tauon att bildas (myoner
och tauoner är som tyngre elektroner). opera-fysikerna
förväntar sig bara att någon enstaka av de tusentals neutri­
ner som experimentet fångar varje år kommer att vara en
tauneutrino.
SAMMA SAK SÅGS I USA REDAN 2007
Nära Chicago i USA finns ett liknande experiment, minos.
År 2007 såg fysikerna där att deras neutriner eventuellt
gick snabbare än ljuset. Detta fick knappt någon uppmärk­
samhet alls, och resultatet var osäkert: neutrinernas hastig­
het låg ”bara” två så kallade standardavvikelser (sigma),
över ljushastigheten. Enligt statistikens lagar är det då till
98 procent säkert att neutrinerna verkligen hade överljus­
fart. Det kan låta som betryggande säkerhet, men det räck­
er inte i partikelfysikvärlden, och absolut inte för ett så
omstörtande resultat. Det är mycket långt från ett extraor­
dinärt bevis, för att tala med Sagan. Men sporrade av detta
började fysikerna på opera att undersöka ifall de kunde
göra samma mätning. Med hjälp av GPS och atomur lycka­
des de bestämma det exakta avståndet som neutrinerna
färdas, alltså 73 mil, med en osäkerhet på bara 20 centime­
ter, liksom att neutrinerna avverkade sträckan 60 miljard­
dels sekunder snabbare än vad ljuset hade gjort i vakuum.
Och denna gång var neutrinernas hastighet hela sex sigma
över ljushastigheten. Det innebär att det är till 99,9999998
procent säkert att resultatet inte är en statistisk tillfällighet.
Annorlunda uttryckt: sannolikheten att resultatet bara be­
ror på slumpen är mindre än en på 500 miljoner.
Är det alltså bevisat att Einstein hade fel? Nej, inte rik­
tigt. Inte ens opera-forskarna ville påstå att deras neutri­
ner bryter mot kosmos hastighetsbegränsning. I stället bad
de världen om hjälp att hitta felet, eller i alla fall en förkla­
ring. Flera av opera-fysikerna ville inte ens ha sina namn
med på rapporten.
Det blev ändå snabbt en världsnyhet. Men världens fysi­
ker var skeptiska. Redan samma dag träffades partikelfysi­
/ Sans 2 • 2012 /
ALBERTO PIZZOLI/AFP/SCANPIX
kerna vid Stockholms universitet och Kungli­
ga Tekniska hög­
skolan på ett möte, en
brainstorming.
– Frågan kom upp: Hur länge tror vi att det
här kommer att hålla innan det spricker? Näs­
tan hundra procent av oss som var där trodde
att det här inte överlever ett år, säger Tommy
Ohlsson.
Det är inte bara relativitetsteorin som gör
att fysikerna är tveksamma. En annan obser­
vation tyder på att neutriner är långsammare
än ljuset. År 1987 såg astronomer en väldig
supernova i Stora Magellanska molnet
170 000 ljusår från jorden. Samma dag som
ljuset från den exploderande stjärnan nådde
jorden fångade neutrinoexperiment i Japan,
Ryssland och USA nästan samtidigt en skur av
neutriner (totalt 24 stycken) som måste ha
kommit från supernovan. Det betyder att det
tog i stort sett lika lång tid för ljuset och neu­
trinerna att nå oss. Om neutrinerna hade varit
så snabba som opera mätt upp, skulle de ha
nått jorden mer än fyra år tidigare. Då hade vi
missat dem, eftersom den största neutrinode­
tektorn, japanska Kamiokande II som såg 11
av de 24 neutrinerna, blev färdig först 1987.
I februari i år hittade opera-fysikerna två
problem som kan ha påverkat tidmätningen.
Det ena, en dålig koppling i en optisk fiber
för GPS-signalen, kan ha lett till att neutriner­
na såg ut att vara snabbare än de var, medan
det andra, en felkalibrerad oscillator, bör ha
gjort att de såg långsammare ut. Senare i vår
ska nya försök avgöra om resultatet ändå står
sig eller om allt var en felmätning.
BERGET GRAN SASSO I NORRA ITALIEN. HÄRUNDER SKRIVS JUST NU F YSIK ALISK VÄRLDSHISTORIA .
BLIR TIDSRESOR VERKLIGEN MÖJLIGA?
Men vad innebär det om operas första resultat faktiskt
stämmer? opera-fysikerna själva ger sig inte in på några
sådana spekulationer, och de avslutar sin artikel med me­
ningen ”Vi avstår medvetet från att göra några teoretiska el­
ler fenomenologiska tolkningar av resultatet”. Det är klokt,
för konsekvenserna om neutrinerna verkligen är snabbare än
ljuset vore förödande, eller i alla fall obegripliga.
Sören Holst, teoretisk fysiker vid Stockholms universi­
tet, vill skilja på två fall – vad resultatet skulle innebära om
Einsteins speciella relativitetsteori ändå stämmer, och vad
det innebär om den inte stämmer. Det första alternativet är
osannolikt, men möjligt, och skulle ge de märkligaste kon­
sekvenserna:
– Då implicerar det att resor bakåt i tiden skulle vara
möjliga, säger han.
Det betyder inte direkt att neutrinerna själva åker bakåt i
tiden. Men när något, till exempel en neutrino, färdas for­
tare än ljuset är det inte entydigt åt vilket håll den åker.
Åskådaren Anna ser neutrinon börja i Cern och åka mot
/ Sans 2 • 2012 /
19
E
SSÄ
ALBERTO PIZZOLI/AFP/SCANPIX
EN FORSK ARE VID L ABORATORIET I GRAN SASSO PEK AR PÅ DET DIAGRAM SOM FÖREFALLER VISA ATT LJUSETS HASTIGHET HAR ÖVERSKRIDITS.
Gran Sasso, medan den för Berit, som rör sig i förhållande
till Anna, åker från Gran Sasso till Cern. Berit skulle då
kunna skicka ett meddelande med neutrinon från Gran
Sasso till Cern, som för Anna skulle komma från framti­
den, eftersom neutrinon ur hennes perspektiv inte kommit
till Gran Sasso än.
– Det här blir väldigt problematiskt, och det är det främ­
sta skälet till att vi i den speciella relativitetsteorin normalt
antar att inget kan röra sig snabbare än ljuset. Å andra si­
dan finns det mycket som är konstigt, så det kanske skulle
vara möjligt, säger Sören Holst.
Hur neutrinon själv uppfattar sin resa är osäkert. En fo­
ton, en ljuspartikel, som färdas med ljushastigheten borde
känna att den är överallt samtidigt. Kanske upplever en
överljusneutrino att tid och rum är ombytta.
– Men man ska nog inte spekulera om det, det är lite som
att fråga vad ett måttband uppfattar, säger Sören Holst. Ett
måttband är ju också överallt samtidigt vid en tidpunkt,
och hur upplever måttbandet det?
I partikelfysiken och den speciella relativitetsteorin finns
ändå utrymme för partiklar som är snabbare än ljuset, så
20
kallade takyoner, men de måste ha imaginär massa (ett ima­
ginärt tal är kvadratroten ur ett negativt tal) och kan å andra
sidan aldrig röra sig långsammare än ljuset. Hastighets­
gränsen gäller alltså åt båda hållen: de som är under måste
hålla sig under, och de som är över måste stanna där. Enligt
relativitetsteorin krävs oändligt mycket energi för att acce­
lerera något med massa upp till ljushastigheten. Alltså är
det helt omöjligt att accelerera en partikel från en vanlig
hastighet till överljusfart. Om neutrinerna färdas fortare än
ljuset så är de födda så och fortsätter så tills de förintas.
OM RELATIVITETSTEORIN INTE STÄMMER…
Neutrinoexperten Tommy Ohlsson är övertygad om att
neutrinerna inte är takyoner:
– Vi kan inte mäta partiklar som har imaginär massa. Jag
säger inte att takyoner inte finns, men de finns inte i vår fy­
sikaliska värld. Vi har ju mätt neutriner och observerat att
de har en verklig massa, och därmed är de inte takyoniska.
Därför är det här ett brott mot speciella relativitetsteorin.
Om resultatet från opera är korrekt, så är speciella relati­
vitetsteorin felaktig.
/ Sans 2 • 2012 /
Laboratory of Gran Sasso
Perugia
Umbria
Arezzo
Firenze
Toscana
Monte-Giovo
Monte-Prato
Monte-Maggiorasca
Emilia-Romagna
Alessandria
Piemonte
Monte-Emilius
Mont-Blanc
Geneva
CERN
11.4km
neutrino beam
732km
5km
0
50km
NEUTRINER TAR KORTASTE VÄGEN. EN PL ANET UTGÖR INGET HINDER.
Just detta är Sören Holsts andra fall: att Einsteins speci­
ella relativitetsteori inte stämmer. En möjlighet skulle vara
att neutrinerna tar en genväg genom en extra dimension, så
att de färdas långsammare än ljuset men tar en kortare väg
och därför kommer fram snabbare.
– Det skulle vara en enkel modifiering, men den skulle
lära oss något väldigt nytt om fundamental fysik, säger
­Sören Holst.
En mer dramatisk förändring skulle vara att det relativa
samtidighetsbegreppet – en av grunderna i relativitetsteo­
rin som innebär att det är hur man rör sig som avgör huru­
vida man uppfattar två händelser som samtidiga eller inte
– inte gäller på den grundläggande mikroskopiska nivån.
Då behöver fysikerna en helt ny fundamental teori. Men
Einsteins speciella relativitetsteori kommer ändå att vara
fortsatt tillämpbar ungefär som i dag. Precis som när New­
tons teori om gravitationskraften ersattes av Einsteins all­
männa relativitetsteori men fortfarande går bra att använda
för att räkna ut planetbanor och liknande.
– En del tidningar hade rubriker som ”Nu har man visat
att Einstein hade fel”, men riktigt så är det inte även om
opera-resultaten faktiskt skulle stämma, säger Sören
Holst. På det filosofiska planet kan det dock vara drama­
tiskt, eftersom en ny teori skulle ge nya svar på frågor som
är grundläggande för vår världsbild.
Nu finns två möjligheter. Antingen hittar opera felet i
sin mätning eller så ser andra, oberoende experiment ock­
så överljusneutriner. Grundregeln inom vetenskapen är ju
att resultat måste bekräftas av andra. Just nu finslipas med
säkerhet världens alla neutrinodetektorer för att göra lik­
nande mätningar. Men sådana experiment tar lång tid att
genomföra.
– Vi kan få vänta flera år innan ett annat experiment kom­
mer med en oberoende mätning, säger Tommy Ohlsson.
The opera ain’t over till the fat lady sings, som amerika­
nerna säger. Men de närmaste åren får vi fortsätta att lita på
den speciella relativitetsteorin. Än så länge verkar det
omöjligt att resa i tiden, annat än i skämtet som i otaliga va­
rianter vandrade runt på twitter de där dagarna i september
när opera just offentliggjort sitt extraordinära påstående:
– Tyvärr, takyoner är inte välkomna här, sa baristan. En
neutrino gick in på ett kafé i Italien.
/ Sans 2 • 2012 /
21
S
IGNER AT
byline
Ett tomrum
­reserverat för
Gud?
Det existerar ingen medelväg mellan
rationellt tänkande och gudstro. Längtan
efter Gud kan finnas där ändå, konstaterar
Jackie Jakubowski.
R
eligionen var människans första för­
sök att begripa verkligheten – i be­
gynnelsen skapade människan Gud;
sedan dess har hon brottas med frågan
om denne gud verkligen existerar.
Att religionen i dag är på fram­
marsch har många förklaringar,
bland dem människans aldrig upphörande vilja att begripa
verkligheten. Alltjämt gäller för många gudstroende JeanPaul Sartres överraskande sorgmodiga yttrande att det finns
”ett tomrum reserverat för Gud” i människans medvetande
som måste fyllas med innehåll för att hon ska kunna finna
en mening med l­ ivet.
Debatten om religionens roll i ett samhälle och betydelse
för individen blir dock svår att nyansera när verkligheten i
dag domineras av religionernas mest extrema uttryck. Den
drunknar i nyhetsrapporteringen från delar av världen där
självmordsbombare spränger sina laddningar på markna­
der och i moskéer, och där kvinnor diskrimineras, homo­
sexuella avrättas och författare torteras för sina ord – allt
detta i namn av en eller annan gud.
I en tid som denna finns uppenbarligen en grogrund för
22
Guds oförsonliga krigare.
Som tur är – åtminstone för balansens skull – finns det
också utrymme för många kompromisslösa gudsförnekare.
Bland de viktigaste den nyligen avlidne brittisk-amerikan­
ske samhällsdebattören Christopher Hitchens.
Hitchens var övertygad ateist och hans argument för
guds­förnekande bestod av två kategorier: han hävdade det
orimliga i att tro på ett gudomligt väsen och han hänvisade
till de dåliga effekterna som gudstron har på sina frivilliga –
och ofrivilliga – anhängare och på de samhällen där de lever.
”Religionen var början på filosofi, såsom alkemi före­
gick kemi och astrologi var ett förstadium till astronomi”,
skrev Hitchens. ”I dag är religionen en bacill som ständigt
ligger på lur i de gamla texterna och är latent i varje religi­
ons teori och praktik. Denna bacill är livsfarlig”, fortsatte
han och räknade upp alla de ohyggligheter – från inkvisi­
/ Sans 2 • 2012 /
jackie ja kubowski
tion, häxjakter, pogromer, religionskrig, till vår tids terro­
rism och hatpropaganda med religiösa förtecken – som i
”Guds namn” begåtts av de så kallade troende.
Agnosticism är inget respektingivande alternativ till
gudstro, enligt Hitchens och andra övertygade ateister.
­Inte heller de trendiga och urvattnade trosbekännelser, som
åberopar vetenskapsmän som Stephen Hawking eller filo­
sofer som Voltaire och Thomas Paine, är att betrakta som
Kan en ateist vara
fundamentalist?
seriösa alternativ till icke-tro. Enligt Hitchens är det bara
en semantisk förvirring när Hawking i sin bok Kosmos, en
kort historik konstaterar att om människan någonsin skulle
finna svar på frågan om universums mening skulle hon
”känna Guds tankar”. Hawkings ”gud” har ingenting ge­
mensamt med de monoteistiska religionernas gud.
Inte heller ska upplysningsfilosofernas sofistikerade gud
– den som finns i naturlagarnas finkalibrerade värden –
förväxlas med en personlig och inskränkt gudom med sitt
småaktiga intresse för människornas liv, fantasier och bö­
jelser. Hitchens kritik drabbar även den eleganta lösningen
i Stephen Jay Goulds Rocks of Ages; Science and Religion
in the Fullness of Life: vetenskapen vill veta hur livet och
universum uppstod; religionens fråga är varför och vad
meningen med vår existens är.
Det är lätt att svepas med av Hitchens och andra ateisters
vidräkning med religionen utan att märka att det finns en
risk att falla in i en alltmer intolerant vokabulär. Till slut
kan frågan ställas om också en ateist skulle kunna vara
fundamentalist.
Den brittiske moralfilosofen Anthony Grayling svarar
övertygande med en motfråga: Vad skulle en icke-funda­
mentalistisk ateist tycka – skulle han ifrågasätta Guds ex­
istens och alla de utsagor som finns om detta väsen i de oli­
ka religionernas ”heliga källor” bara till en viss del? Vilka
absurditeter skulle en ”lagomateism” acceptera? Vissa mi­
rakel men inte andra? Skulle en ”moderatateist” vara en så­
dan som bortser ifrån alla dessa hundratals miljoner män­
niskor genom historien som blivit djupt skadade, fysiskt
och mentalt, av religionen? Skulle en ”resonabel” ateist ac­
ceptera att det är förnuftigt att tro på en gud (vad det nu be­
tyder) som tillfälligt kan upphäva naturlagarna som svar
på en människas personliga bön? Eller respektera en tro på
att det är möjligt att rädda en själ genom att skada eller
­döda en kropp (från inkvisitionen till vår tids självmords­
terrorism)?
Graylings svar är att det ligger i sakens natur att ateism
inte kan kompromissa. Lika lite som det går att finna en
medelväg mellan rationellt tänkande och tron på jultomtar,
spöken – eller gud.
Detta synsätt kan uppfattas som lika intolerant som vil­
ken annan religiös fundamentalism som helst. Men, som
Grayling påpekar, det finns en avgörande skillnad: inga
krig har utkämpats, inga pogromer anstiftats och ingen har
bränts på bål på grund av konkurrerande vetenskapliga
teorier inom biologi eller astrofysik.
Det finns ytterligare en klok och sympatiskt humanistisk
anledning att bejaka en ateistisk övertygelse: ateism är ett
förhållningssätt som inte utlovar någon lycka i denna värl­
den; inte heller någon värld efter döden, där straff eller be­
löning utdelas för vårt leverne på jorden; ett förhållnings­
sätt som varken förklarar eller bortförklarar som mirakel
det vetenskapen ännu inte upptäckt. Hela ansvaret är män­
niskans – både för sig själv och för andra.
”Det finns inget mer; men jag önskar inget mer”, skriver
Ayaan Hirsi Ali i Christopher Hitchens antologi The Port­
able Atheist: Essential Readings for the Nonbeliever, en
bok som innehåller svar på allt men som – kanske just där­
för – ändå lämnar, åtminstone denna läsare, med ett tom­
rum reserverat för … ja, vad?
/ Sans 2 • 2012 /
23
S
IGNER AT
Uppväxtmiljön
gör oss till
kristna och
muslimer
Att vara muslim behöver inte betyda att
man är religiös, hävdar Nedim Kirlic.
J
ag är muslimsk ateist, skrev jag i en debatt­
artikel för någon månad sedan. Med benäm­
ningen muslimsk ateist ville jag visa så kal�­
lade islamkritiker att de föreställer sig en
farlig, homogen och extrem islam som inte
existerar i verkligheten.
Sansad kritik av en religion flyter lätt ihop
med åsikter som syftar till att marginalisera en viss grupp,
exempelvis ”invandrare” eller muslimer. Vissa extremister
använder sin föreställningsvärlds argument till att ta ifrån
människor deras mänskliga rättigheter, att påstå att alla
”deras” religiösa ritualer är fel, hur harmlösa de än är.
Problemet är att människor har svårt att skilja männi­
skan från hennes religion. Vi har en stark benägenhet att
förenkla verkligheten. När vi inte har möjlighet att själva
uppleva verkligheten, utan löpande bombarderas av nega­
tiva beskrivningar av exempelvis muslimer, då blir våra
­föreställningar om muslimer negativa. Min egen föreställ­
ningsvärld fick sig en törn efter en vecka i Egypten ny­li­
gen, där jag under några dagar umgicks med lokal­befolk­
ningen. Jag skämdes över att jag blev överraskad att de är
helt normala människor, som jobbar, som går ut med sina
24
vänner på kvällen, kanske till en karaokebar, där ingen tit­
tar snett på eller dömer den som dricker öl eller vin.
Genom min debattartikel efterfrågade jag en mer sansad
debatt. Om vi definierar hotet mot vårt samhälle som religi­
onen islam, blir alla muslimer farliga. Och även vi, de mus­
limska ateisterna, kommer att tillhöra fiendesidan. Faktum
är att bosniska muslimer före kriget 1992–95 var ungefär
­lika religiösa som genomsnittssvensken. Men även de som
inte hade någon särskild religiös eller politisk övertygelse
kom att förföljas och mördas under kriget. För den ideo­
logiskt, nationalistiskt berusade mördaren spelar det ingen
roll vem du själv tycker att du är. Det kunde man se hos den
norske massmördaren, vars namn jag vägrar skriva.
Ja, jag har som barn upplevt kriget i Bosnien och Herce­
govina på plats, men ”bara” under åtta månaders tid – jag
lyckades fly. Kriget var dock en erfarenhet som ingen män­
/ Sans 2 • 2012 /
Nedim Kir lic
niska borde behöva uppleva. Allt eftersom jag växte upp i
Sverige, lärde jag mig mer om det som hände. Det kommer
jag för alltid att bära med mig, som en emotionell tatue­
ring, som ett psykiskt ärr. Det är som en mängd bilder och
röster som ständigt återkommer. Jag har erfarit vad en ge­
neraliserande, fientlig propaganda kan göra i ett samhälle
– väcka och bygga på paranoia – och vad den kan göra med
Även uttalade ateister
är kulturellt kristna.
människor: göra dem till mördare. Propagandan skapas av
en liten elit för dess egna maktpolitiska och finansiella
mål, och när väl hjulet satts i rullning är det nästintill
omöjligt att stoppa vansinnet. Därför är jag angelägen om
att berätta om detta. Det man kunde läsa mellan raderna i
min debattartikel var detta: ”Definiera vad du menar med
islam!”
Artikeln mottogs fel. Diskussionen handlade inte om sy­
nen på ”de andra” och hur de behandlas av ”oss”, den hand­
lade inte om hur vettigt och konstruktivt det egentligen är
att testa yttrandefriheten på muslimer genom förolämpan­
de karikatyrer, den handlade inte om det faktum att diskus­
sioner allt som oftast handlar om hur ”de” ska integreras i
”vårt” samhälle med ”våra regler och normer”, och den
handlade inte heller om huruvida det verkligen kan finnas
en enda organisation, några få personer och några få tolk­
ningar som ska få representera alla Sveriges muslimer.
Den efterföljande diskussionen handlade inte om mina
rop efter individualisering av kollektivet muslimer, utan
om att jag inte kan vara både ateist och muslim. Men visst
kan jag det, utan att låta det handla om min demokratiska
rätt att kalla mig vad jag vill. Bakgrunden är i stället att den
kultur som en människa växer upp i, alltså det omgivande
samhället, formar människan. Språket, traditionerna, allt
det som Sverigedemokraterna idealiserar, är en del av kul­
turen. Men även religionen är en del av kulturen. Etniska
svenskar, inklusive mina kritiker, är alltså kulturellt kristna
oavsett om de är uttalade ateister.
Att jag växte upp i en sekulär familj i det kommunistiska
Jugoslavien skulle per definition göra mig till en religiöst
obunden indoktrinerad kommunist. Men kulturer är, som
de flesta av oss vet, mycket flytande. Troende och religiöst
praktiserande människor fanns ständigt i min omgivning.
Religionen var inte viktig, men kulturhistoriskt har den
format samhället och de människor som levde i det. Visst
kan jag som ateist hävda att jag är muslim. Det är möjligt
för en religion att vara en kulturell tillhörighet.
Eller som min egyptiske vän för en dag, Fam, sade: ”Re­
ligionen (islam) är viktig i Egypten, men långt ifrån alla är
praktiserande. Jag är inte troende, men jag respekterar
dem som är det.”
Jag vill inte tvinga på någon mina åsikter. Jag har inget be­
hov av att gå fram till en djupt troende människa och berätta
hur befängt det är att hon tror på Gud, att det strider mot allt
vad förnuft heter. Om denna individ med sina subjektiva
känslor känner att Gud finns, får jag acceptera det. Det är
först när denna individ börjar tala om vikten av att religio­
nen tar över samhällets alla sfärer och vara det enda som styr
och därmed begränsar individen som vi har ett problem som
vi måste bemöta. Den religiöse individen får vi inte på för­
hand döma på grund av ett fåtal våldsamma fundamentalis­
ter som råkar basera sin tro på samma heliga bok.
Vad är det vi pratar om? Hur pratar vi om det? Kritiserar
vi islam som religion eller människor vars tolkningar av
religionen uppmuntrar till våld? Spelar det verkligen nå­
gon roll om du hävdar att du är ateist om bödeln har be­
stämt att du tillhör det som måste utrotas?
/ Sans 2 • 2012 /
25
E
SSÄ
Jag tror
intelligent
utomjordiskt
liv
AP PHOTO/NASA
I UNIVERSUM FINNS UPPSK ATTNINGSVIS
HUNDRA MILJARDER GAL A XER.
DEnnA HETER ARP 273.
det finns
Och kommer rymdvarelserna hit blir
det mänsklighetens största chock
någonsin, skriver fysikern och
astronauten Christer Fuglesang.
TEXT CHRISTER FUGLESANG
F
inns det liv på andra ställen än på jorden?
Det är en av de allra vanligaste frågorna
jag får. Jag är egentligen inte bättre läm­
pad än många andra att besvara den frå­
gan, men jag har åtminstone fått anled­
ning att tänka mycket på den.
Mitt enkla svar är: Ja, absolut! Fast det finns förstås
inga bevis ännu. Min övertygelse grundar sig helt en­
kelt på vad vi vet om livet på jorden och statistiska
sannolikhetsbedömningar. De flesta forskare anser
nog att om bara de rätta betingelserna föreligger, så
uppstår liv som en naturlig process genom de naturla­
gar som vi känner till. Livet på jorden har med största
sannolikhet uppkommit här, även om den så kallade
panspermihypotesen – som säger att liv kan färdas
mellan olika platser i rymden med till exempel
meteo­roider – inte kan uteslutas helt. Visserligen vet
vi ännu ganska lite om hur det går till när liv uppkom­
mer, men om det har skett en gång här på jorden måste
det rimligen kunna ske fler gånger. Hur ofta, det be-
E
SSÄ
ror på hur vanliga de förhållanden är som behövs för att
skapa de självkopierande molekyler som utgör livets fun­
dament, som rna, dna och liknande.
I vår galax Vintergatan finns omkring 400 miljarder
stjärnor, och antalet galaxer bedöms vara minst 100 miljar­
der. Vissa forskare, som svensken Max Tegmark på Mas­
sachusetts Institute of Technology, hävdar till och med att
det finns oändligt många. Med tanke på det enorma antalet
stjärnor i universum behöver inte sannolikheten för de
livs­genererande betingelserna vara speciellt stor för att det
ändå ska kunna finnas gott om liv i rymden. För övrigt är
det inte uteslutet att liv förekommer, eller har funnits, på
andra ställen i vårt eget solsystem, till exempel på Mars
­eller någon av Jupiters stora månar där vi vet att det finns
vatten.
Fram till 1995 kände vi människor inte till någon planet
utför vårt eget solsystem. De flesta astronomer antog vis­
serligen att många stjärnor har planetsystem precis som
vår sol, men då den närmaste stjärnan är fyra ljusår bort
och även större planeter som Jupiter har en ljusstyrka av
bara en miljarddel av solens, var det en stor utmaning att
upptäcka dessa så kallade exoplaneter. Men med allt bättre
instrument har det närmast blivit en explosion av nyfunna
exoplaneter, och i dag är antalet uppe i över sju hundra.
En betydligt intressantare fråga är om det finns andra
teknologiska civilisationer än vår mänskliga. Och intres­
santast av allt: Kommer vi någonsin att få kontakt med
dem? Svaret på första frågan måste bli ”ja”, av samma an­
ledning som att liv måste finnas lite här och var, fast civili­
sationer är mycket ovanligare än platser med ”bara” liv. Se
på jorden – liv har funnits här i över tre miljarder år, men
vår civilisation är bara ungefär tio tusen år gammal. Kan­
ske är jorden den enda platsen i Vintergatan där det just nu
finns en teknologisk civilisation.
FRANK DRAKES EKVATION
Det finns en berömd formel från 1961 skapad av den ameri­
kanske astronomen Frank Drake. Den uttrycker hur många
civilisationer, N, det finns i Vintergatan:
N = R* • fp • ne • fl • fi • fc • L
R* =hur många nya stjärnor som årligen föds i Vinter­
gatan
28
L =den teknologiska civilisationens genomsnittliga
livslängd i år
Faktorerna f står för olika sannolikheter, eller här mer spe­
cifikt andelar med värden mellan 0 och 1:
fp =hur stor andel av de nyfödda stjärnorna som har
­planetsystem
ne =hur många planeter av samma typ som jorden som
det finns i genomsnitt i ett planetsystem
fl =den andel planeter av samma typ som jorden där det
föds liv
fi =den andel planeter där livet utvecklar sig och blir
­intelligent
fc =den andel planeter där det intelligenta livet uppnår
en hög teknologisk nivå
Förutom R* (som är ungefär 7) är övriga faktorer i Drakes
ekvation mer eller mindre okända. Somliga kan vi bara
gissa. Kanske den mest intressanta faktorn är den sista, L.
Överlever en tekniskt utvecklad civilisation länge, eller
förintar den snart sig själv? Vad det gäller fp och ne är vi nu
på god väg att få rimliga uppskattningar, och även fl tror
jag att vi inom överskådlig framtid, säg 20–30 år, kommer
att kunna bedöma utifrån observationer. Teleskop av alla
slag blir ständigt bättre och vi kan se skarpare och skarpa­
re, längre och längre bort i rymden. Jag tror att ett flertal
jordliknade exoplaneter kommer att ha upptäckts redan
om ett par år och att vi inom tjugo år har klara bevis för liv
på några av dessa, baserat på mätningar av kemiska signa­
turer i deras atmosfärer. Drakes egna antaganden gav N,
alltså antalet tekniska civilisationer i universum, till 10,
men beroende på om man är optimist eller pessimist kan
man göra antaganden som leder till värden alltifrån 0,0001
till 10 000. Ekvationen är alltså mer ett sätt att belysa pro­
blematiken än speciellt användbar i praktiken. Min egen
gissning är att N ligger mellan 1 och 10.
Så slutligen då, kärnfrågan: Kommer vi någonsin att
träffa på ”gröna gubbar”? Min bedömning är att det är
mycket osannolikt eller åtminstone kommer att dröja
mycket länge innan så sker. Påståenden om att ufon skulle
vara besök från yttre rymden eller att rymdvarelser varit på
jorden i förhistorisk tid, alternativt startat vår civilisation,
anser jag vara helt ogrundade och härstamma från missför­
stånd, psykologiska effekter och mer eller mindre medvet­
na lurendrejerier. Det är inte osannolikt att vi är den enda
/ Sans 2 • 2012 /
FARLIGT ATT KONTAKTA ANDRA CIVILISATIONER?
Det finns dock de som kritiserar att man skickar signaler ut
i rymden till okända adressater och talar om att vi finns här
på jorden. Den mest kände kritikern är förmodligen den
brittiske fysikern Stephen Hawking. Han pekar på erfaren­
heten från vår egen civilisation – hur det i möten mellan
högre och lägre teknologiskt utvecklade kulturer ofta gått
mycket illa för dem i underläge. Antag att det finns en be­
tydligt högre utvecklad teknologisk civilisation runt Glie­
se 581 och att den kan färdas interstellära distanser med
hastigheter upp emot 10 procent av ljusets. De skulle då
kunna komma hit om blott tvåhundra år. Å andra sidan, om
de har nått en så hög teknologisk nivå och är intresserade
av att färdas mellan stjärnor samt är intresserade av jorden,
så borde de redan ha besökt oss. Det finns, som sagt, perso­
ner som argumenterar att sådana besök har ägt rum men
varit så diskreta att vi inte har märkt dem. Fast i så fall har
de väl sannolikt inte heller några onda avsikter mot jorden,
kan man tänka.
För att bemöta Hawkings argument kan betonas att min­
dre utvecklade kulturer inte drabbas fullt så hårt i vår tid
ULRIK A MAGNUSSON
civilisationen i Vintergatan, och i så fall kan vi nog utesluta
alla chanser till kontakt. Närmaste galax av samma storlek
är Andromeda, 2,5 miljoner ljusår bort. Ska vi kommuni­
cera med någon där tar det 5 miljoner år mellan fråga och
svar.
Ända sedan radion uppfanns har man försökt fånga ra­
diosignaler från rymden för att hitta utomjordingar. Den
serbisk-amerikanske uppfinnaren Nikola Tesla trodde i
slutet av 1800-talet att han hittat signaler från marsianer.
Sökande efter utomjordiskt intelligent liv med vetenskap­
liga metoder kallas SETI (search for extraterrestrial intelli­
gence). Mycket görs genom att skanna radiovågor från rym­
den och leta efter signaler som inte verkar kunna förklaras
som naturliga fenomen. Hittills har man dock inte hittat nå­
got säkert tecken på intelligent liv. Detta är ett passivt sökan­
de men det finns också aktivt, det vill säga att man skickar ut
signaler och hoppas på svar (ibland kallat METI, messaging
to extraterrestrial intelligence). Signalerna skickas mot
­lovande stjärnor rimligt nära oss, men eventu­ella svar kom­
mer ändå att dröja fyrtio år. År 2029 når det första meddelan­
det fram, till stjärnan Gliese 581 tjugo ljusår bort. Obser­
vationer tyder på att denna stjärna har ett planetsystem och
att någon av planeterna kan vara beboelig.
– JAG GISSAR ATT DET FINNS MELL AN EN OCH TIO CIVILISATIONER I VINTER­
GATAN, SÄGER CHRISTER FUGLESANG.
som för några tusen eller hundra år sedan. I dag försöker vi
snarare värna om kvarvarande ursprungskulturer än att er­
övra dem. En högtstående utomjordisk civilisation torde
på motsvarande sätt vilja värna om oss. Ska man ta det
säkra före det osäkra, bör man förstås följa Hawking, men
å andra sidan skulle vi kunna lära oss fantastiskt mycket
av en annan civilisation, kunskaper som kan leda till be­
tydligt bättre liv för alla människor – och allt övrigt liv på
vår planet därtill.
Hur chockerande skulle det vara för mänskligheten att
konfronteras med att vi inte är de enda intelligenta varel­
serna i universum? Om vi får tydliga signaler från dem,
­eller ännu mer uppenbart, att de en vacker dag dyker upp
här med sina rymdskepp? Även för dem som inser att vi
­inte kan vara de enda blir detta omvälvande. Mest sanno­
likt är att den första kontakten sker via signaler, och efter­
som vi i galaktiska mått är en nyfödd civilisation är vi troli­
gen yngst och den minst utvecklade. En ”närkontakt av
tredje graden” kommer i så fall tidigast flera hundra år ef­
ter signalutbytet, om någonsin.
Likväl kan det bli en psykologisk chock för många. De
/ Sans 2 • 2012 /
29
E
SSÄ
stora religionerna får anpassa sig –
som de alltid gör när de efter ganska
lång tid faller till föga för verklighetens
fakta – men de kommer säkert att över­
leva. En mängd teologiska hårklyverier
kan vi nog i alla fall förvänta oss. Till
exempel hur kristendomen ska tolka
”och Gud skapade människan till sin
avbild”, när det blir klart att det finns
högre stående varelser än människor i
universum.
Allt fler börjar nu fundera på hur vi
ska förhålla oss om och när vi konstate­
rar att det finns utomjordisk intelligens.
Vem ska besluta om vad vi ska göra?
För ett tag sedan ryktades det att FN ha­
de utsett en ambassadör för utomjor­
dingar i fall de skulle dyka upp. Det var
visserligen inte sant, men om vi får
kontakt kan det bli heta diskussioner
om hur vi bör förhålla oss. Ligga så
lågt som möjligt eller försöka kommu­
nicera så mycket vi kan? Om de mot all
förmodan dyker upp på vår tröskel en­
dera dagen – man kan tänka sig att de
bor tio ljusår bort och för cirka hundra
år sedan noterade våra första radiosig­
naler och då bestämde sig för att fara
hit för att ta sig en titt – så lär det i alla
fall bli mänsklighetens största chock
någonsin. Precis som när européer for
runt jorden och mötte nya kulturer på
1500-, 1600- och 1700-talen, tror jag att
vissa individer kommer att ta emot gäs­
terna med förtjusning, medan andra
helst skulle vilja skjuta dem. Som jag
antytt tidigare, tror jag att ett sådant be­
sök av rymdvarelser är synnerligen
osannolikt, men om det händer vore det
fantastiskt intressant! Som jag ser det
har vi inget annat val än att vara så vän­
liga och konstruktiva som möjligt.
Men sak är i alla fall säker, världen
kommer aldrig att bli sig lik igen efter
den dagen.
RADIOTELESKOP SOM SK ANNAR RYMDEN PÅ
JAKT EFTER UTOMJORDISKT LIV. SETI ALLEN
TELESCOPE ARRAY, K ALIFORNIEN.
30
/ Sans 2 • 2012 /
BEN MARGOT
/ Sans 2 • 2012 /
31
EDAL ANTON LEFTEROV
E
SSÄ
FRÅN BÖRJAN VAR DET DEN NYFÖDDE POJKENS FADER
SOM SKULLE OMSK ÄRA SIN SON. GENOM DET VISADE
HAN ATT HAN VAR BEREDD ATT OFFRA BARNET – PRECIS
SOM ABRAHAM VAR REDO ATT OFFRA SIN SON ISAK .
ABRAHAMS OFFER, FRESK FRÅN RADUIL , BULGARIEN.
Omskärelsedebatten
blir alltför
känslosam
Antisemitismen försvårar för judar att acceptera
förbud mot omskärelse av pojkbebisar.
TEXT BENGT WESTERBERG
”Därför måste regeringen stoppa omskärelse av pojkar” var rubriken på en
artikel i Dagens Nyheter i höstas (DN 111118), undertecknad av mig och tio
andra personer. Bland undertecknarna återfanns bland annat två personer
med judisk bakgrund och själva omskurna, en präst och teolog samt tre lä­
kare. Artikeln gav upphov till en omfattande debatt i olika medier. De
skarpaste reaktionerna kom från ett antal personer med anknytning till ju­
dendomen, även om judar står för en mycket liten andel av de omskärelser
som årligen sker i Sverige (cirka hundra av totalt tretusen).
Omskärelse är en utomordentligt ömtålig fråga, och diskussionerna föl­
jer ofta ett visst mönster. Den judiskamerikanske professorn i socialantro­
pologi Leonard B. Glick konstaterar i sin bok Marked in your flesh att mot­
ståndare ofta framför sekulära argument som fokuserar på smärta, skador
på sexualiteten och sexistisk ideologi, medan anhängare svarar med huvud­
/ Sans 2 • 2012 /
33
E
SSÄ
sakligen teologiska och mytiska argument. Eftersom de
bägge sidorna talar utifrån olika perspektiv blir det ingen
dialog. Det kan sägas också om den debatt som följde på
vår artikel.
Vår utgångspunkt var de mänskliga rättigheterna och
små pojkars rätt till kroppslig integritet. Vi menade att om­
skärelse av dem strider mot exempelvis FN:s barnkonven­
tion. Mot det har flera debattörer invänt att något uttryck­
ligt förbud inte finns i någon av rättighetskonventionerna,
och det är naturligtvis korrekt. För att kunna tillämpas på
konkreta situationer kräver konventionerna ofta tolkningar.
De som försvarar omskärelse har åberopat artikel 8 i
barnkonventionen, där det sägs att konventionsstaterna
ska ”respektera barnets rätt att behålla sin identitet”. Men
med identitet avses i sammanhanget ”medborgarskap,
namn och släktförhållanden”. Det är knappast det diskus­
sionen har gällt. Dessutom är syftet med omskärelsen just
att ”korrigera” gossebarnets identitet.
Även artikel 14:3 har lyfts fram av kritikerna. Där stad­
gas att religionsfriheten ”får underkastas endast sådana in­
skränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvän­
diga för att skydda den allmänna sedligheten eller andra
personers grundläggande fri- och rättigheter”. Det innebär
att religionsfriheten måste utövas inom ramen för de lagar
som Sveriges riksdag stiftat, det vill säga att allt inte är til�­
låtet bara för att man åberopar religionen som argument.
Den fråga man alltid måste ställa sig är vad som ska vara
tillåtet och inte. Till exempel är ”omskärelse” av flickor
förbjudet, hur litet ingreppet än är. År 2001 infördes i Sve­
rige ett krav på smärtlindring vid omskärelse av pojkar.
Även det väckte starka känslor inom judendomen. Judiska
världskongressen protesterade och hävdade att det var det
”första lagliga förbudet mot en judisk rit i Europa sedan
nazisttiden” och att det var ”totalt oacceptabelt för judarna
i Sverige” (SvD 010608). Vi föreslog i vår artikel att det
förbud mot ingrepp i underlivet som gäller flickor också
borde gälla pojkar. Som ett brev på posten svarar Göran
Rosenberg att det är ”det första kravet på inskränkning i ju­
diskt liv i Europa sedan andra världskriget” (SvD 120201).
Det intressanta är att ingen av dem som i den senaste ti­
dens svenska debatt har försvarat omskärelse av gossebarn
har förklarat varför detta ingrepp måste göras. Man åbero­
par det symboliska värdet för i första hand judar i att upp­
rätthålla denna gamla sed. Men judendomen har omprövat
en rad andra påbud i Toran, såsom att äktenskapsbrott, hor,
34
homosexualitet, blas­femi,
olydnad mot och föro­
lämpning av föräldrar ska
straffas med döden, kravet
på att b­ara mannen ska
kunna ta ut skilsmässa
och på att arvsrätten är be­
gränsad till söner. Men
med omskärelsen är det
uppenbarligen svårare.
För att förstå omskärel­
sen måste man göra en
BENGT WESTERBERG
historisk
tillbakablick.
Leonard Glick gör en om­
fattande sådan, av vilken här bara några fragment kan åter­
ges. Det började med att Gud lovade att för all framtid stäl­
la Kanaans land till Abrahams och judarnas förfogande,
men på villkoret att alla gossebarn skulle omskäras på den
åttonde dagen efter födelsen. Och han krävde också att de
män som inte var omskurna skulle uteslutas ur gemenska­
pen. Utan denna passus i 1 Mosebok hade dagens diskus­
sion knappast varit aktuell.
Den del av Toran där berättelsen återfinns skrevs sanno­
likt omkring 500 fvt, alltså hundratals år efter att händel­
sen skulle ha inträffat. För de allra flesta är det rimligt att
inte tillmäta berättelsen status av historisk sanning utan att
snarare betrakta den som en myt eller uppdiktad historia.
Och då inställer sig frågan vad författarna, sannolikt övers­
tepräster, kan ha haft i tankarna när de skrev ihop den.
Det har med stor sannolikhet kopplingar till dåtidens
före­ställning att det var mannen som alstrade barnet. Man­
nens säd innehöll det frö som skulle bli till ett barn och han
planterade det i kvinnans livmoder, så att hon kunde bära
fram barnet åt honom. Men fadern ägde barnet när det väl
var fött. En förklaring till att tecknet på förbundet mellan
Gud och människorna skulle skäras in i penisen kan vara
att den var källan till fruktsamheten.
För prästerskapet symboliserade den trimmade penisen
överenskommelsen med Gud och sannolikt mycket annat
av det de ville åstadkomma: manlig fruktsamhet, manlig
överordning, en mansdefinierad etnisk identitet och exklu­
sivitet, erkännande av en patrilinjär härstamning.
Men varför skära i småpojkars penisar och inte i vuxna
mäns? Ingen vet, men en naturlig förklaring är att små gos­
sebarn inte kunde protestera.
/ Sans 2 • 2012 /
Från början var tanken att det var fadern som skulle göra
ingreppet. Man var medveten om att detta kunde leda till
stympning och i värsta fall döden. Han visade genom om­
skärelsen att han var beredd att offra sin dyrbaraste ägodel
– precis som Abraham hade varit beredd att offra sin son
Isak och belönades rikligt för det. I verkligheten var det
alltså fadern och inte sonen som initierades, och det var
han och inte hans son som genom omskärelsen visade lo­
jalitet och underdånighet mot den nya sociala ordningen.
Det var inte bara omskärelsen som sådan utan också
blodsutgjutelsen i samband med ingreppet som var viktig.
Det ansågs att ett nyfött gossebarn var orent i sju dagar på
grund av kontakten med mammans kropp och blod. Först
på den åttonde dagen uppnådde han neutral status och om­
skärelsen kunde genomföras. Det blod som spilldes i sam­
band med den ansågs rena pojken från mammans blod och
förena honom med manssamhället. Därför kunde bara
män utföra ingreppet.
Denna bakgrund till omskärelsen har säkert de flesta ju­
dar i dag endast vaga föreställningar om. Det har under de
senaste två hundra åren funnits reformrörelser inom ju­
dendomen som har starkt ifrågasatt att man ska följa gamla
ritualer med mytiska rötter. Ortodoxa krafter har dock hål­
lit emot och sökt förståelse för att judar måste visa respekt
för överenskommelsen mellan Gud och Abraham.
För att säkerställa att judiska föräldrar ska fortsätta om­
skära sina pojkbebisar har det funnits en stark inomjudisk
rörelse för att dessutom försöka hitta rationella skäl att gö­
ra det, till exempel att den skulle bota eller förbygga sjuk­
domar. Särskilt judiska läkare i USA har varit mycket aktiva
i denna debatt. Gång på gång under de senaste två hundra
åren har de lagt fram rapporter om omskärelsens hälso­
bringande effekter. Leonard Glick gör en intressant ge­
nomgång av denna verksamhet. Den senaste teorin är att
omskärelse skulle kunna hindra hivsmitta. I dag är det
dock osäkert om det finns evidens för någon enda av alla
dessa teorier.
De hälsopolitiska kampanjerna har dock inte varit utan
KRISTOFER SANDBERG/SCANPIX
OMSK ÄRELSE I EN JUDISK FÖRSAMLING I PARIS. SL ÄKT OCH VÄNNER BJUDS IN. EFTER ÅRHUNDRADEN AV FÖRFÖLJELSE OCH UTSTÖTTHET HAR INGREPPET BLIVIT
EN SYMBOL FÖR SAMMANHÅLLNINGEN I DEN JUDISK A DIASPORAN.
/ Sans 2 • 2012 /
35
E
SSÄ
effekt. I flera anglosaxiska länder har de fått stort genom­
slag. I USA var på 1960-talet omskärelse av icke-judiska
pojkar i stort sett lika vanligt som bland judiska, och fort­
farande omskärs över hälften av amerikanska pojkbebisar.
Andelen har dock gått ner i USA liksom i flera andra länder
i takt med att påståendena om positiva hälsoeffekter har vi­
sat sig vara ogrundade.
Samtidigt har de negativa effekterna mer och mer kom­
mit att uppmärksammas. Hur stor andel av ingreppen som
tism har funnits och finns överallt, också i Sverige. Förin­
telsen är en fruktansvärd och ofattbar judisk erfarenhet.
Allt detta har skapat ett starkt behov av sammanhållning i
den judiska diasporan. Den omskurna penisen har blivit
något av en symbol för denna sammanhållning. Den anses
vara en viktig markör för judiska män och ibland en signal
till judinnor så att de kan undvika relationer med icke-ju­
diska män. Men man måste ifrågasätta värdet av en identi­
tetsmarkör som man delar med såväl stora delar av den
Det är inte tillåtet med några som helst
ingrepp i underlivet på flickor,
oavsett kulturella eller religiösa motiv,
och man måste då fråga sig varför det
ska vara tillåtet på pojkar.
leder till komplikationer är inte känt, men en realistisk be­
dömning är att det handlar om 2–10 procent. Det finns ett
tjugotal kända komplikationer. Därtill kan komma kom­
plikationer senare i livet, till exempel negativa effekter för
sexuella funktioner.
Om de positiva hälsoeffekterna är obetydliga eller obe­
fintliga kan man fråga sig varför reaktionerna från judar
blir så starka när förslag väcks om att stoppa omskärelse av
pojkbebisar. Jag kan ana två förklaringar.
Den ena är att de som reagerar själva är omskurna och ofta
har låtit omskära sina barn. De kan lätt uppfatta ifrågasät­
tandet av omskärelsen som ett ifrågasättande av dem själva
och deras föräldraskap. Jag tvivlar inte alls på att föräldrarna
har omskurit sina pojkbebisar i bästa välmening. När vi
ifråga­sätter omskärelse av flickor och pojkar är det alltså
­inte ett ifrågasättande av föräldrarnas önskan att göra det
bästa för sina barn, utan en övertygelse om att det finns bättre
alternativ. Här kan paralleller dras till de redan genomförda
förbuden mot omskärelse av flickor och mot barnaga.
Den andra är judarnas historiska erfarenheter. De har
under århundraden varit förföljda och utstötta. Antisemi­
36
muslimska världen som kanske majoriteten av amerika­
ner. Dessutom gifter sig numera omkring hälften av alla
judar utanför Israel med icke-judar. Om judar likväl vill
markera samhörighet genom omskärelse kan det rimligen
ske i vuxen ålder när ett medvetet beslut kan fattas.
Leonard Glick avslutar sin intressanta genomgång av
omskärelsen från Abraham till modern tid med följande
reflektioner. Vi erkänner föräldrars rätt att uppfostra sina
barn enligt sina kulturella och religiösa övertygelser. Men
det innebär inte att de får skada barnen fysiskt eller neka
dem behandling vid sjukdomar. Det är inte tillåtet med
några som helst ingrepp i underlivet på flickor, oavsett kul­
turella eller religiösa motiv, och man måste då fråga sig
varför det ska vara tillåtet på pojkar. Logiken kräver att den
grundläggande rätten för barn oavsett kön till fysisk inte­
gritet måste övertrumfa föräldrarnas tro eller önskningar.
Frågan är om vi nu är mogna att acceptera principen att
varje barn från födelsen har samma rättigheter som andra
personer, också den okränkbara rätten till frihet från
kroppsliga förändringar som de inte samtyckt till och som
inte är medicinskt motiverade.
/ Sans 2 • 2012 /
C
HARMKVAR K
Min mamma, som är jurist, brukar säga till mig att vid en
lyckad förlikning är båda parter miss­nöjda. Så kan det ju
vara med kompromisser i det dagliga livet också. Du diskar,
jag tvättar. Helst skulle vi båda se att den andra gjorde allt,
medan man själv fick inta horison­tal­läge i soffan och räkna
tänderna med tungan, men en kompromiss blir mest rätt­
vis. På grund av att kompromisser är ett s­ ådant bra socialt
smörjmedel kan det kännas som det rätta att alltid göra när
det råder meningsskiljaktigheter, men vi ska inte glömma
det viktiga i att vägra kompromissa på somliga plan.
Låt oss säga att jag kommer med ett förslag till dig: jag
slår dig i ansiktet med en röd tegelsten 50 gånger, du står
still och tar emot. Inte? Okej, jag slår dig i ansiktet med en
beige tegelsten 30 gånger? 25 gånger? 20? Är du någon
slags nej-maskin eller? Totalt omöjlig att kompromissa med!
Att backa, ens till häften, från ett totalt orimligt förslag
är inte att kompromissa. Det är fortfarande bara att vara
orimlig. Men för någon som inte är insatt i vad vi pratar om
kommer du låta som en riktigt tråkig och oresonlig typ
som säger nej oavsett vad jag erbjuder.
I kreationismens förlovade land USA märker man av den
här typen av kompromissargumentation mer än någonsin.
De tävlande i Miss USA 2011 fick frågan: ”Borde evolu­
tionsteorin läras ut i skolan?” Att frågan ens är ställd på det
sättet ger mig kalla kårar längs ryggraden. Över 60 procent
svarade att evolutionsteorin borde läras ut i skolan – men
som komplement till kreationismen. Man märkte på deras
diplomatiska tonfall att de verkligen tyckte att de gav upp
någonting, att de var givmilda, att de kompromissade. När
de egentligen bara slår sanningen med en beige tegelsten i
huvudet 30 gånger. Några av dem betonar att ALLA teo­
rier ska lyftas fram. Absolut, let’s go! Jag tror att männi­
skan skapades av gamla fimpar och jäst, att jätte­råttor od­
lade fram oss i glasburkar. Sedan dödade vi dem när vi
blev starka nog. Deras lik stelnade och är nu kända som
Stonehenge. Lär ut det också i skolorna! Det är precis lika
troligt och välbelagt som kreationismen, och ska alla teo­
rier fram så ska alla teorier fram. För inte menar du, Miss
Georgia, att vi ska lära ut det du råkar tro på plus det som
faktiskt är vetenskapligt belagt?
En smart person skulle nu ifrågasätta varför jag låter
Miss USA-deltagare vara talande för ett helt land. Jo, därför
att de faktiskt är det. Undersökningar visar att det är unge­
fär så här det ligger till med kreationismtro i USA. Och vi
vet ju alla att deltagare i skönhetstävlingar tränas i att svara
på frågor så okontroversiellt som möjligt. Det är faktiskt
ganska sött att se dem sitta före tävlingarna och plugga på
sina lappar med stödord. Emot: krig, svält, folk som är ela­
ka. För: fred, glada barn, smarthet.
Som jag skrev tidigare är kompromisser en förutsättning
i relationer. Men när det gäller sanning är de en pest som
ska bemötas med så många nej på raken som rösten bär för.
Fortsätt vara nej-maskiner för orimliga påståenden och
fortsätt vägra ens ett enda slag i sanningens huvud med en
beige tegelsten!
/ Sans 2 • 2012 /
37
R
eportage
EPORTAGE
Dialog och
öppnar nya möjligheter
christer sturmark
38
/ Sans 2 • 2012 /
reflexion
I Norge går man ofta till en filosof för att få hjälp med
personliga problem. Helge Svare och Henning
­Herrestad är två pionjärer som i femton år har forskat,
undervisat, skrivit böcker och tagit emot ”gäster” för
filosofiska samtal. Det människor framför allt behöver
i dag är tid för d
­ iskussion och eftertanke, anser de.
Text Yvonne Nenander
D
et är trångt mellan bokhyllor och
papper i Helge Svares arbetsrum
på Arbeitsforskningsinstituttet
(AFI) i Oslo. Här är han forskare
sedan några år, bland annat har
han undersökt jämställdhet i ar­
betslivet och hur män i omsorgs­
yrken har det. Samtidigt undervisar han studenter,
skriver böcker och driver egen filosofisk praktik.
Kollegan Henning Herrestad har trampat hit på en
hopfällbar citycykel. Han är sorgrådgivare vid Frans­
iskushjelpen några kvarter bort. Men också lektor
vid Buskerud högskola i Oslo, rådgivare vid ett re­
surscenter som arbetar förebyggande mot våld, trau­
ma och självmord och så tar han emot privatpersoner
som filosofisk praktiker.
Bägge dessa lärde män är föregångare inom den
norska filosofisk praxis-rörelsen som kom igång re­
dan på 1990-talet. Tillsammans har de skrivit boken
Filosofi för livet (Alfabeta 2006) där de berättar om
de teoretiska grunderna och ger exempel på hur sam­
tal kan gå till. Nu ökar intresset för filosofisk praxis i
/ Sans 2 • 2012 /
39
R
EPORTAGE
hela Norden. Varför, undrar jag, ska man gå till en filosof i
stället för en psykoterapeut?
– För att människor oftast inte behöver äta lyckopiller el­
ler rota i gamla barndomstrauman när de mår dåligt, säger
Helge Svare. Resurserna för att klara utmaningarna de står
inför finns inom dem själva. Genom att ställa de rätta frå­
gorna får vi filosofiska praktiker dem att förstå detta.
Människan är ingen maskin
Henning Herrestad har under ett decennium arbetat inom
de närbesläktade områdena psykiatri och psykoterapi som
lektor och forskare i suicidologi och mental hälsa, och har
erfarenhet av den medicinska synen på mänskliga pro­
blem. Där ställer man diagnos på den underliggande orsa­
ken till tillståndet och sätter in behandling för att minska
symtomen.
– Det kan jämföras med hur man reparerar bilar, säger
han. Om bilmotorn stannar hjälper det inte att fråga sig
varför. Nej, du måste ta reda på vad som orsakade stoppet.
99 procent av alla motorstopp beror på en liten detalj, som
till exempel att bensinen tagit slut eller att tändstiften sotat
igen.
– När orsaken är så enkel och felet kan avhjälpas genom
att man fyller tanken eller byter tändstift, då löser man det
akuta problemet. Även om en viss typ av bensin eller tänd­
stift kanske skulle få motorn att gå mjukare eller längre.
Om mänskliga problem kunde fixas lika enkelt som tra­
siga bilar skulle vi nöja oss med standardlösningarna, me­
nar Henning Herrestad. Precis som en bilmotor kan delas
upp i förgasare och tändning med olika funktioner skulle
vi gå med på det medicinska synsättet, där man på samma
sätt delar upp mänskligt beteende i biologiska och psyko­
logiska funktioner. När något inte fungerar optimalt sätter
man helt enkelt in behandling för att få igång funktionerna
på nytt.
Men det är inte så enkelt som att känslomässiga stör­
ningar, bristande självkontroll och intresse för omvärlden
beror på sjukdom, medfödda defekter eller en onormal
­utveckling under uppväxten, hävdar Henning Herrestad.
Eller att detta kan repareras genom att motoriken tränas,
och symtomen minskas genom medicin.
Humanistisk människosyn
– Filosofisk praxis utmanar den här medicinska synen på
mänskliga problem, säger Henning Herrestad. Vi hävdar i
40
stället en humanistisk människosyn. Vi är intresserade av
hur den vi möter i samtal ser på sig själv och världen.
– Det är själva utgångspunkten för dialogerna med dem
som söker upp oss. Den filosofiske praktikern kan genom
att ställa frågor och ge exempel på andra uppfattningar ge
sin besökare, eller gäst som vi föredrar att kalla honom eller
henne, flera perspektiv på ett problem.
– Till slut kan en övertygelse som fanns från början ha
förstärkts, men gästen har kanske ändrat uppfattning om
något annat. Målet är inte främst att lösa problem – utan att
undersöka olika möjligheter i livet.
Det är svårt att se en fullständigt klar skiljelinje mellan
filosofisk praxis och all form av psykoterapi, menar Helge
Svare och Henning Herrstad. Det finns psykoterapi som
använder sig av samma slags utforskande samtal. Gränsen
bör inte dras mot psykoterapi generellt utan mot det medi­
cinska synsättet.
– Det handlar om två olika skolor, två synsätt på hur
mänskliga problem ska lösas. Att söka förklaringar till be­
teenden i bakomliggande orsaker är utgångspunkten i det
medicinska synsättet. Detta står i skarp kontrast till förkla­
ringar i de avsikter, baserade på mål och värderingar, som
vägleder en människa enligt filosofisk praxis.
– I likhet med Sartre menar jag att vissa mål och värde­
ringar väljs pre-reflexivt, säger Henning Herrestad, alltså
på ett omedvetet sätt. Men man kan bli medveten om dem.
Genom reflexion, förslagsvis hos en filosofisk praktiker,
blir man fri att antingen välja andra mål och värderingar
­eller fortsätta på den redan inslagna vägen.
Olycklig medicinfixering
Detta är ett humanistiskt synsätt eftersom det betonar män­
niskans frihet och ansvar. Men Henning Herrestad och Hel­
ge Svare är bekymrade över att den medicinska terapin
brett ut sig på bekostnad av den humanistiskt inriktade.
– I många länder förvägras man ersättning från sjuk­
vården och försäkringsbolagen för vårdinsatser som inte
backas upp av forskning med mätbara resultat, säger Hen­
ning Herrestad. De som inte följer den bevisbaserade medi­­
cinens riktlinjer misstänks för kvacksalveri.
Sådan kritik finns även mot filosofisk praxis. Huvudin­
vändningen brukar vara att det saknas empiriska studier
som bevisar nyttan av den. Men då är alltså utgångspunk­
ten att specifika mekanismer ligger bakom mänskliga pro­
blem, mekanismer som kan manipuleras på olika sätt.
/ Sans 2 • 2012 /
christer sturmark
VÅRT INDIVIDUALISTISK A SAMHÄLLE GÖR ATT MÄNNISKOR FÅR ETT ENORMT BEHOV AV REFLEXION, MENAR HELGE SVARE OCH HENNING HERRESTAD.
– Jag tror att denna medicinfixering är mycket olycklig,
säger Henning Herrestad. Den leder till att människor får
behandling, men sällan känner sig förstådda. Man skjuter
över målet och missar det verkligt väsentliga.
Som nordiska pionjärer inom filosofisk praxis har Hen­
ning Herrestad och Helge Svare tagit stort ansvar för att
sprida kunskap om värdet av filosofiska samtal. Redan
1998 etablerades Norsk selskap for filosofisk praksis (se
www.nsfp.no) och året därpå startades inom NSFP en ut­
bildning för filosofistudenter som ville ha särskild licens
som filosofiska praktiker. Hittills har man utbildat 50 per­
soner.
År 2001 stod NSFP i Oslo för värdskapet under den sjätte
internationella konferensen för filosofiska praktiker. Det
ledde till publiceringen av boken Philosophy in society
(Herrestad, Holt, Svare) och strax efteråt skrev Helge Sva­
re och Henning Herrestad Filosofi för livet, den första bo­
ken om filosofisk praxis på norska.
Behovet av reflexion
Från och med hösten 2011 ges kursen i filosofisk praxis på
Buskerud högskola i Oslo och nu går där 15 nya studenter.
Alla i den kullen är från Norge, men ibland kommer stu­
denter från de övriga nordiska länderna. Kravet för att bli
antagen är att man har en master i filosofi.
Intresset för filosofisk praxis växer. I Oslo har NSFP nyss
haft en hel dag med information, föredrag och möjligheter
att pröva filosofiska samtal. Det nordiska samarbetet inom
filosofisk praxis har fått en skjuts framåt efter en konferens
i Köpenhamn i fjol, bildandet av en organisation i Sverige
(se artikeln på sidan 44) och i april går en ny nordisk kon­
ferens av stapeln i Lund. Vad beror detta nyvaknande in­
tresse på?
– Människor har ett enormt behov av reflexion i dag, sä­
ger Helge Svare. Många upplever att hjulen snurrar alltför
fort. Vi lever i ett så individualistiskt samhälle, man ska ta
eget ansvar, fatta så många beslut och det ska gå undan.
Ofta hinner man inte tänka över konsekvenserna.
– När det blir svårt att bestämma sig för något, säger
Helge Svare, då kan en filosofisk praktiker hjälpa till att
vrida och vända på perspektiven. Vår uppgift är inte att ge
besked om hur folk ska göra, utan att underlätta för dem att
fatta beslut genom att visa på olika alternativ.
– Svaren finns hos var och en av oss. Ingen är bättre ex­
pert på ditt liv än du själv. Ingen annan vet vad som är rätt
eller fel för dig.
– Ja, men ofta låser man sig i en position, säger Henning
Herrestad. Vi erbjuder alternativa tankemodeller, öppnar
andra perspektiv. Vi kan till exempel fråga någon med ett
arbetsrelaterat problem vad det är som gör att personen
/ Sans 2 • 2012 /
41
R
EPORTAGE
yvonne nenander
känner sig försummad och diskriminerad. I stället för att
besvara frågan ”Vad ska jag göra?” kan vi ställa en motfrå­
ga, till exempel: ”Vem blir du om du går den där vägen i
stället?”
K änslor som information
– Känslor är bra informationsbärare, säger Helge Svare
som skrivit en rad böcker och senast en om just känslors
betydelse1.
– Vad är det man blir upprörd över? Varför? Det finns en
hel del förnuft bakom känslor. Att bli arg kan vara bra, till
och med kristendomen talar ju om ”helig vrede”. Värde­
ringen bakom det är kopplad till känslan av att bli kränkt.
– Negativa känslor kan dyka upp när man blir förhindrad
att nå sina mål, fortsätter Helge Svare. Jag var till exempel
på en middag nyligen och blev arg på min bordsgranne.
Han var fullständigt ointresserad av att prata med mig och
jag tyckte han var oförskämd. När jag insåg att känslan
bottnade i mina egna förväntningar, då släppte den. Jag
vände mig i stället till några andra som var mer öppna för
kontakt, och hade jättetrevligt resten av kvällen.
Helge Svare menar att många känslor uppstår som en yt­
lig reaktion grundad i ens egna bakomliggande värdering­
ar. Man bör fråga sig varför man blir besviken och känner
att självförtroendet sviktar. Går man till en psykolog vill
denne gärna härleda känslorna till något barndomstrauma.
Men oftast är det inte där man hittar lösningarna.
– Däremot bör personer med depression, ångest eller en
personlighetsstörning få hjälp hos en psykolog, säger
Henning Herrestad. Vid första kontakten med en ny klient
kan vi ibland rekommendera honom eller henne att göra
det först, och eventuellt komma tillbaka senare, om vi be­
dömer att det behövs.
– Vi har alltså inga ambitioner att göra folk friska, säger
Helge Svare. Dem som söker upp oss för att bli helbrägda­
gjorda skickar vi vidare.
– Vi talar inte om hur människor ska göra , men visar att det finns
fler perspektiv på deras problem. Det säger de norska pionjärerna
inom filosofisk praxis Henning Herrestad ( t v ) och Helge Svare, som
skrivit boken Filosofi för livet.
nans. Därför är alla situationer, och tolkningar av situatio­
ner, unika. Det gäller också samtalen och ordens valörer.
– Varje person måste bli förstådd på sina egna villkor, sä­
ger Helge Svare, och varje konsultation är unik. Därför
fungerar inte statistik som underlag för att hitta det bästa
svaret på vad man ska göra. Man kan inte standardisera hu­
manistiska metoder så som man gör med evidensbaserad
medicin.
– En gäst jag hade visste varken ut eller in, berättar Hen­
ning Herrestad, för han var förälskad i en kvinna men var
gift och hade barn med en annan. Vem skulle han välja? Att
leva med dem bägge gick inte i längden, och var och en av
dem tycktes ovärderlig. Han ville egentligen inte mista nå­
gon av kvinnorna, men förstod att han kommit till en punkt
då han måste välja.
– En evidensbaserad lösning hade inte fungerat i det här
fallet. Det var just den här mannens förflutna och nuvaran­
de situation som gjorde hans val unika för honom. Inga
moralregler eller utomståendes råd hade kunnat övertyga
honom om hur han skulle göra.
– Men jag kunde hjälpa till att blottlägga hans egna mål
och värderingar i livet, så att det blev lättare för honom att
förstå vad hans beslut handlade om.
Varje människa är unik
Kritik mot filosofisk praxis
En filosofisk praktiker är öppen för tolkningar för att förstå
personen som kommer för konsultation. Man anstränger
sig att se världen från hans eller hennes utgångspunkt. Hur
upplever han sitt problem?
Man ställer frågor om gästens värderingar och mål. Vilka
underliggande antaganden om världen gör att han nu har så
svårt att följa dessa mål? Ingens liv är exakt likt någon an­
En intressant kritik mot den norska modellen av filosofisk
praxis kommer från Ran Lahav, en världsberömd filosofisk
praktiker med en mer radikal inställning. Han vill upplysa
sina klienter. Lahav hävdar att Sokrates skulle avsky idén
att göra livet lättare för folk i stället för att få dem att för­
kasta sina falska föreställningar.
Vad de norska kollegerna sysslar med är alltså, enligt
42
/ Sans 2 • 2012 /
Filosofisk praxis
En samtalskonst där filosofer skapar dialog med en eller flera
personer. Samtalet får deltagarna att reflektera kring valsituationer och moraliska konflikter. Begreppen patient och klient
används inte.
Den första filosofiska mottagningen i modern tid öppnades
på 1980-talet i Tyskland, och fick snart efterföljare i bl.a. Holland och Norge. FN-organet UNESCO anser att filosofi bör införas på skolschemat. Filosofisk praxis finns nu i alla nordiska
länder, och filosofiska samtal blir allt vanligare i skolor, på
fängelser och inom vården.
Norsk selskap for filosofisk praksis, NSFP, är en av de organisationer som kan ge särskild licens som filosofisk praktiker
och man har sedan 1999 utbildat 50 personer. Fr.o.m. hösten
2011 ges kursen på Buskerud högskola i Oslo. Läs mer på
www.nsfp.no.
Det nybildade Svenska sällskapet för filosofisk praxis vill öka
intresset för filosofiska samtal på skolor och institutioner, samt
för enskilda och grupper som vill samtala om existentiella frågor. Man vill också stärka det nordiska samarbetet. Tulsa
Jansson är ordförande och i styrelsen finns bl. a. läkaren Claes
Hultling. Organisationen förmedlar kontakt till filosofiska praktiker. I april 2012 arrangerar man en nordisk konferens i Lund.
Mer information på www.filosofiskpraxis.org
Sokrates är en av historiens mest kända tänkare. Han levde i
det antika Aten för mer än 2 300 år sedan. Sokrates var en
skicklig debattör som ställde frågor och försökte få sin samtalspartner att själv finna en lösning. Hans metod med ”förlossande tankar” kallas den sokratiska metoden och har inspirerat såväl psykoterapeuter som filosofiska praktiker.
denna uppfattning, alltför vardagligt och banalt. En annan
tolkning av vad Sokrates ville att hans efterföljare skulle
göra respresenteras av den mest kända författaren inom fi­
losofi i Danmark, Finn Thorbjörn Hansen, som menar att
tystnad frambringar klarhet. Hansen tycker att filosofiska
praktiker ska strunta i åsikter, definitioner och kunskap
och luta sig tillbaka i förundrad tystnad över tillvaron.
– Men idéer om att följa i Sokrates fotspår innebär dels
en tolkning i ena eller andra riktningen av vad Sokrates
egentligen ville, säger Henning Herrestad, och dels för­
vandlar de den filosofiska praktikern till ett slags guru –
någon som leder människor från mörker till ljus, från illu­
sion till verklighet, från falska förespeglingar till sanning
och från yttre föreställningar om världen till att själv vara
en medveten aktör2 i den. Då blir filosofisk praxis ett slags
kvasireligion.
Enligt den norska skolan finns det många samtidiga per­
spektiv, etiska dilemman och oförenliga världsbilder. I en
dialog på några få timmar får den filosofiske praktikern en
inblick i sin gästs värld och kan nyttjas av gästen för att till­
rättalägga något, städa upp i en stökig vrå, lösa några di­
lemman. Det är en stor framgång för bägge parter om gäs­
ten lyckas bara med detta, anser Henning Herrestad:
– Även när gästen lämnar mitt besöksrum med en ny in­
sikt, så är det ju ingen uppenbarelse. Snarare en liten im­
puls att ändra livsbana i någon mening. Samtalen har ofta
en frigörande verkan och sätter igång förändringsproces­
ser. Också en liten förändring kan vara en viktig händelse i
en människas liv.
eviga frågor
Vilken är då den viktigaste utmaningen för filosofiska
praktiker i dag? Helge Svare och Henning Herrestad anser
utan tvekan att det är att göra sig hörda i vår symtomfixerade
tid där vi ständigt översköljs av råd om hur vi ska bli bota­
de, lyckliga och mer effektiva i att uppfylla våra drömmar.
Kanske är det dags för en välskriven bok om filosofisk
praxis, en bästsäljare med dialoger som är lätta att följa
med i, säger Henning Herrestad.
För Helge Svare var det funderingar över existentiella
frågor som ledde honom in på filosofins område. Funde­
ringar som att vi människor, till skillnad från andra dägg­
djur, kan göra medvetna val och därigenom ”skapa” oss
själva.
Henning Herrestad växte upp i en kristen miljö. Intresset
för filosofi var en konsekvens av den konflikt mellan käns­
la och förnuft han upplevde som problematisk inom religi­
onen. Synen på synd var underlig, tyckte han, och uppfatt­
ningen att man skulle leva på ett visst sätt ”för att Gud vill
det” var otillfredsställande. Filosofin tänjde gränserna för
”rätt” och ”fel”. Han blev mer och mer intresserad av män­
niskans ansvar för sina handlingar.
De flesta grundläggande filosofiska frågor är i själva
verket olösliga, menar Helge Svare och Henning Herre­
stad. Det finns knappast några slutliga svar som alla kan
acceptera. Det gäller även för oss som individer. För vad är
egentligen ett gott liv? Ett rättvist samhälle? Vilka skyldig­
heter har jag mot mina medmänniskor? Var går gränsen för
min frihet? Läs mer om filosofisk praxis på sidan 45.
NOTER
1. Livsmestring (Pax 2010)
2. J
fr being-in-itself, ett begrepp om objektifiering, som introducerades i filosofin
av Martin Heidegger och modifierades av Jean-Paul Sartre.
/ Sans 2 • 2012 /
43
R
EPORTAGE
björn jansson
Tulsa Jansson är ordförande i Svenska
sällskapet för filosofiska praktiker.
Hon leder samtal och workshops Och
skriver en bok om filosofisk praxis som
kommer ut i höst.
44
/ Sans 2 • 2012 /
Filosofisk praxis på
frammarsch i Sverige
Är det kön, normer, ideal eller kunskap som formar mitt jag?
Har jag rätt att begära kärlek? Frågorna sätter igång tankar hos deltagarna
i enskilda samtal, på workshops i skolor och på sjukhus. Tulsa Jansson
är ordförande i ett nytt sällskap för filosofiska praktiker. Snart blir samtal med en
filosof populärare än piller och terapi vid kriser, tror hon.
Text Yvonne Nenander
Ä
nda sedan sena tonåren har jag tyckt
det är väldigt spännande med filosofi,
säger Tulsa Jansson. Jag läste Kafka
och funderade över existentiella frå­
gor precis som många andra på väg in
i vuxenlivet.
– Att syssla med filosofi kändes
­både meningsfullt och njutbart, för med filosofiska resone­
mang är ju allting möjligt. Det är ett sökande, ifrågasättan­
de och undersökande. Man övar sig i att tänka utanför det
givna, utanför boxen.
Men hon jobbade först med andra saker. Hon var foto­
modell, på tv-bolag och systemutvecklare innan hon och
familjen flyttade från Stockholm till skånska Höganäs och
började importera skiffer till tak. Hon har jobbat i familje­
företaget och pluggat filosofi i Lund i tio år. Nu har Tulsa
Jansson öppnat mottagning som filosofisk praktiker, hon
leder workshops och skriver på en bok.
– Filosofin är den enda vetenskap där man som professi­
onell är jämbördig med en lekman eller klient, säger hon.
En filosof har förstås större historisk kunskap och erfaren­
het om och av sitt ämne. Men när man diskuterar liv, me­
ning, existens, värde och andra liknande begrepp har ingen
mer ”rätt” eller ”fel” om vad innebörden i dem är. Det finns
lika många svar som det finns människor.
– Så är det inte om du talar med en präst eller psykotera­
peut. En präst, diakon eller annan religiös själasörjare har
sin förförståelse av världen och människorna, och en be­
stämd uppfattning om den ”rätta” vägen. En psykoterapeut
utgår från sin förförståelse av vad som är sjukt och friskt,
nedärvt och förvärvat i barndomen.
Kritiskt tänkande
– Hos en filosofisk praktiker uppmuntras i stället det kritis­
ka tänkandet, säger Tulsa Jansson. Att pröva och ifråga­
sätta ideologier och åsikter kan till exempel innebära att
ställa sig frågan om man kan godta konsekvenserna av en
händelse eller inte.
– Man slipper också prata om sig själv om man inte vill.
Ett samtal kan handla om svartsjuka på ett generellt plan.
Eller om lycka, värde eller estetik. Sannolikt kommer man
fram till att vad som utlöser känslor av lycka, eller motsat­
/ Sans 2 • 2012 /
45
R
EPORTAGE
sen, är kopplat till normer och något slags allmän uppfatt­
ning om välmående, status och framgång.
En annan styrka med filosofisk praxis är att man kan
motverka fördomar, menar Tulsa Jansson. Filosofiska sam­
tal kan jämföras med en argumentationsanalys, där man
vänder och vrider på argumenten. Andra perspektiv kom­
mer fram.
– Jag är ingen moraltant som kan säga att en person tän­
ker fel. Men till och med en rasist eller en hjärntvättad
sektmedlem kan inse att människor kan ha andra uppfatt­
ningar, och goda skäl att tänka och handla annorlunda. En
filosofisk praktiker erbjuder möjligheter att se saker från
den andres synvinkel, och det kan ge impulser till en för­
ändringsprocess.
Platon bättre än Prozac
För Tulsa Jansson bottnar valet av yrke också i en politisk
idé om att människor bör ta större ansvar, både på ett per­
sonligt och samhälleligt plan, i stället för att överlåta det åt
så kallade experter. Om filosofisk praxis får ökat inflytan­
de och blir ett verkligt alternativ till psykoterapi, vilket hon
är ganska förhoppningsfull om på sikt, ökar också möjlig­
heterna till tolerans, hänsyn och välbefinnande.
– Visserligen behövs psykoterapi och psykofarmaka ib­
land, medger Tulsa Jansson. Framför allt den populära in­
riktningen kognitiv beteendeterapi (KBT). Själv har jag gått
mycket i psykoterapi när jag haft depressioner.
– Men ett problem jag upplevde med psykoterapi var att
man identifierar sig som patient. Man ser sig själv som
oförmögen och i behov av hjälp, och den bilden bekräftas
vid varje besök. Med terapeutens hjälp söker man ofta or­
sakerna till att man mår dåligt i det förflutna, och det leder
till passivitet.
Hon hörde talas om den amerikanske filosofen Lou Ma­
rinoff som skrivit boken Platon – inte Prozac, läste den
och blev riktigt biten. Nu ett antal år senare har hon läst in
en master i filosofi, utbildat sig i filosofisk praxis i Norge,
Holland och Frankrike och i sommar certifierar hon sig
hos Lou Marinoff.
– Syftet med filosofiska samtal är raka motsatsen till
passiviteten som följer med en patientroll. Tillgång till fle­
ra perspektiv ger möjligheter att hitta nya sätt att hantera
svårigheter, gamla låsningar kan släppa och man blir fri att
gå vidare. Plötsligt har man redskap att agera och göra nå­
got för att aktivt påverka sin situation.
46
K änslors innebörd
– Man kan till exempel känna sig olycklig och osynlig­
gjord, och tycka att man inte blir bekräftad eller får tillräck­
ligt mycket kärlek. I filosofisk praxis ifrågasätts vad käns­
lorna står för. Vad betyder det att begära kärlek? Kan man
alls förvänta sig det? Handlar kärlek om att få eller att ge?
Vi behöver alla mycket mer av samtal och dialog, menar
Tulsa Jansson, för utan ett utbyte av tankar uppstår sällan
några nya. Men i vardagen finns knappast tid eller rum.
Som de stora mediekonsumenter vi vanligen är, tar vi del
av mera debatt och konfrontation än av kommunikation.
Visserligen har den allmänna tilltron till kyrkan och en
allsmäktig gud minskat, men i stället för att själva ta kom­
mandot över våra liv har vi satt psykoterapeuterna på piede­
stal. Det är till dem människor hänvisas när de får problem.
– Socialstyrelsens allmänna riktlinjer för sjukvården
förordar kognitiv beteendeterapi, KBT, vid ångest och de­
pression. Så vi vänder oss gärna till en terapeut och vill bli
botade genom en quick fix.
Sjukdomsstämpeln dyker ofta upp när vi stöter på nega­
tiva känslor. Men att drabbas av tvivel, oväntade händelser,
grubblerier, sorg och kriser är inte detsamma som att bli
sjuk. Sådant tillhör livet. Det är nödvändigt och viktigt för
att utvecklas som människa. Det är fel att tro att problem
beror på någon nedärvd defekt eller brist som förvärvats
under hårda barndomsår.
– Ofta är det existentiella frågor, säger Tulsa Jansson,
och sådana måste varje människa hantera förr eller senare.
Det kräver kanske en paus, en livsförändring eller ett annat
vägval än man först tänkt sig. Inte så lätt, men ingen kom­
mer undan.
Behöver samtala
– Det kan vara tillräckligt att prata med en god vän. Men
jag tror att fler och fler vill ta del av den skatt som finns in­
om filosofin, där så många kloka människor sedan Sokra­
tes tänkt så mycket över mänskligheten.
– Så behovet av filosofisk praxis kommer att öka. Allt
fler kommer att vilja föra meningsfulla samtal, enskilt eller
i grupp, och diskutera viktiga saker som berör dem. Jag
märker det när jag är ute och föreläser runt om i landet.
Det växer upp filosofikaféer på bibliotek och teatrar, och
på företag och i personalgrupper arrangeras allt fler work­
shops med filosofitema. Det kan vara arkitekter som behöver
fundera över vad ett hem kan vara, eller sjuksköterskor som
/ Sans 2 • 2012 /
STIG HAMMARSTEDT/SCANPIX
UNGDOMAR ÄR NYFIKNA PÅ VAD SOM FORMAR DEM,
SÄGER TULSA JANSSON.
arbetar med cancerpatienter och vill diskutera integritet.
– I skolorna finns ett stort sug efter reflexion och kun­
skapssökande, säger Tulsa Jansson, till exempel om identi­
tet. Ungdomarna är enormt intresserade av vad som formar
dem och det brukar bli spännande diskussioner om hur
könstillhörighet, normer, förväntningar, språk, kunskaper
och annat kan påverka.
Hon har ett späckat schema som filosofisk praktiker, då
hon tar emot enskilda och grupper, och som ordförande i
det nybildade Svenska sällskapet för filosofisk praxis. Det
är konferenser, workshops och föredrag på löpande band
och så har hon som sagt en bok på gång. En dag i veckan
jobbar hon också i familjeföretaget som importerar och
säljer skiffer till tak.
Mer filosofi i skolan är något Tulsa Jansson kommer att
arbeta stenhårt för. Hon har FN-organet UNESCO1 bakom
sig. Sedan flera år har man en plan för att flera länder ska
införa filosofiundervisning i skolorna, inte minst därför att
ett kritiskt tänkande gynnar demokratin i världen. NOTER
1. United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization, UNESCO, är
ett samarbetsorgan mellan 195 länder för utbildning, vetenskap, kultur och
kommunikation.
/ Sans 2 • 2012 /
47
S
IGNER AT
Förlåtelseturné
utan förlåtelse
Gör en politiker fel måste han
ångra sig för att ursäktas av väljarna.
Därför blev Håkan Juholt inte förlåten,
skriver Barbro Hedvall.
S
ynd–ånger–förlåtelse är den kristna mo­
dellen för hur mänskliga felsteg ska rättas
till. Den vilar på allmänmänskliga erfaren­
heter. Visst finns människor som är oför­
mögna att inse att de handlat fel. Och visst
finns fel som inte kan förlåtas: ingen kan
begära att en förälder ska förlåta den som
mördat hans barn, här handlar det snarare om tillfredsstäl­
lelsen att mördaren får sitt straff enligt lagen.
Nu är det inte brott jag tänkte resonera kring utan den
vardagligaste av erfarenheter: att vi har gjort eller underlå­
tit att göra något som vi ångrar. Många gånger är det ingen
annan än vi själva som märkt något – och då är den enkla
lösningen att svälja ledsamheten och säga sig själv att det
där ska jag inte upprepa.
Men har man behandlat någon eller några illa, lurat dem
eller bara bråkat med dem, går det att be om ursäkt. Sedan
kan man hoppas att saken ska vara om inte glömd så lagd
till handlingarna. Den som kommer sig för att be om förlå­
telse brukar känna lättnad, samvetet har tvättats litet.
Makthavare har inte sällan behov av att förklara sig och
hoppas på förlåtelse. Det kan gälla stora oljebolags högsta
48
chefer när deras verksamhet gått fel. BP och oljeutsläppen
i Mexikanska golfen är ett exempel. Och ett exempel där
försöken att förklara och ursäkta sig inte blev särskilt fram­
gångsrika. En förklaring var styrelseordföranden CarlHenric Svanbergs språkliga tillkortakommanden. Allvarli­
gare var att företaget inte lyckades övertyga om att det tog
ansvaret för den ödeläggelse som drabbade kustens folk.
Ett exempel på motsatsen är Ikea och Ingvar Kamprads
nazistiska engagemang. Här erkände Kamprad sina syn­
der. Han tycks ha fått full förlåtelse av Ikeas kunder, trots
fler och fler belägg på att Ingvar Kamprads sympatier för
nazismen varit mer långvariga än som de först framstod.
Förmodligen är förklaringen att Ikeakunder övertygades
om att Kamprad var uppriktig i sin ånger.
Huruvida dessa bägge fall är resultat av lyckad eller
misslyckad mediestrategi lämnar jag därhän. Jag är intres­
/ Sans 2 • 2012 /
ba r bro hedva ll
serad av processen och resultatet.
Politiker har inte så sällan skäl att be om förlåtelse. Det
kan vara personliga felsteg eller politiska misslyckanden. I
det senare fallet kan det räcka med att ”kalla ett misslyck­
ande ett misslyckande”, så som dåvarande statsminister
Carl Bildt gjorde när kronförsvaret föll hösten 1992.
Handlar det däremot om personliga övertramp kan det li­
ka väl sluta i avgång som i förnyat men skadat förtroende.
En förutsättning för att få den önskade förlåtelsen är allt­
så blev det inte heller – att en sådan man har någon chans
att bli regeringschef.
Politik är en förtroendebransch. Förtroende kräver att vi
tror på partier men ännu mer på människor. Förtroendet
för politiker har länge sviktat, politikerföraktet har brett ut
sig. Nu har det emellertid vänt – i de senaste mätningarna
har statsvetarna konstaterat att människor håller på att få
större tillit till politiker igen.
Det kan tyda på att tilliten till den gamla processen
Problemet var att Juholt inte
ångrade sig.
så att den felande förmår övertyga om att han inser att han
gjort fel eller är ansvarig för att det blivit så fel som det bli­
vit. Det var här socialdemokraternas Håkan Juholt hade
problem. Hans så kallade förlåtelseturné syntes ha gjort
god verkan på honom själv men knappast på någon annan.
Vad var det då han skulle be om förlåtelse för? Att ha ta­
git ut för mycket i bostadsbidrag från riksdagen och det
under förhållandevis lång tid. Samt – möjligen – att ha
trasslat till partiets politik genom ett antal uttalanden som
han förnekade eller tog tillbaka.
Ingen av dessa förseelser hade varit omöjlig att komma
över. Också den strängaste partimoralist kan säga att en
partiledare kan vara slarvig och någon gång trassla till
ståndpunkter. Men så gick det inte för Håkan Juholt, han
blev inte förlåten, i stället växte hans syndakatalog.
Det är bara rättvist. Ty Håkan Juholt ångrade sig inte.
Han svävade runt och försökte komma ifrån bostadspeng­
arna lika väl som politikuttalandena. Det är inte svårt att
förstå varför – partiledaren ville förbli partiledare.
Det stora oppositionspartiet leddes av en person som sli­
rade på sanningen. Även om moralfrågor normalt inte spe­
lar särskilt stor roll i svensk politik ville jag inte tro – och
synd–ånger–förlåtelse är intakt. Så länge vi tror att våra
politiker är ofelbara och till hundra procent ska hålla vad
de lovar, blir vi våldsamt besvikna. Men när vi inser att de­
ras tillkortakommanden är oundvikliga kan vi ha överse­
ende med dem – under förutsättningen att de ärligt förkla­
rar sig.
/ Sans 2 • 2012 /
49
K
olumn
”Du måste finnas”
Är religiösa människors trosvisshet medfödd?
TEXT BJÖRN ULVAEUS
björn ulvaeus
T
ack vare Svenska Teatern i Helsingfors har
jag fått möjlighet att återuppta bekantskapen
med Kristina från Duvemåla, musikalen. Den
hade premiär i slutet av februari och arbetet
med uppsättningen var, precis som förra
gången på 1990-talet, helt igenom fantastiskt stimuleran­
de. Återigen slog det mig hur ömsint ateisten Vilhelm Mo­
berg skildrar den djupt troende Kristina. Empatin med den
ensamma nybyggarhustrun där ute i ödemarken är själv­
klar för honom, och jag kände samma sak när jag skrev
sångtexterna. Det kom mig att fundera över detta med att
en del människor har så nära till religiös övertygelse med­
an det för andra är en omöjlighet.
Vilhelm Moberg placerar Kristina ensam under en stjärn­
klar natthimmel i hennes enda och uppslitande ögonblick
50
av tvivel. För första gången i sitt liv är hon inte säker på om
Gud verkligen finns. En rad livsavgörande händelser har
medverkat till att hon nått fram till den här stunden. I musi­
kalen låter jag henne sjunga:
Du måste finnas, du måste
Hur kan du då överge mig
Jag vore ingenstans,
Jag vore ingenting om du inte fanns
Kristina stirrar ut i en oändlig, iskall rymd och anar trots
allt bakom den sin Gud. Han måste ju finnas eftersom hon
behöver honom så mycket. Jag tror att detta gäller miljar­
der människor i världen; eftersom behovet är så stort måste
det finnas ett svar på det. Som om teorin om utbud och ef­
/ Sans 2 • 2012 /
terfrågan också gällde livsåskådning. ”Människans behov
av tröst är omättligt”, skrev Stig Dagerman, och därför
kunde han inte bli någon lycklig människa, ty ”en lycklig
människa behöver inte frukta att hennes liv är ett menings­
löst irrande mot den vissa döden.”
Är det så att evolutionen har sett till att vissa har hjärnor
som är predisponerade att ta emot religiösa impulser utan
att ifrågasätta dem och att andra, som jag, har en iskallt
skeptisk del som likt en kobra slår ner på sådana impulser
och ställer den oundvikliga frågan: ”Finns det verkligen
fog för detta? Jo, jag vet att det vore trevligt om det vore
sant, men ...”
Som alla vet håller hjärnan ofta på för sig själv, drömmer
och så, och man skulle kunna tänka sig att religiösa uppen­
barelser, typ dem som Muhammed och Paulus sägs ha haft,
är spratt den spelar med oss. Förhoppningsvis kommer neu­
rovetenskapens kartläggning av hjärnan så småningom ge
svar på var religionen sitter, om än inte om Gud finns eller ej.
Om det är så att det finns människor som djupt i sitt in­
nersta, ärligt och utan något som helst tvivel, känner, nej
vet, att det finns en gud och att han bryr sig om dem, så
måste de människorna vara lyckligare än vi andra. De är
bara att lyckönska, så länge de inte låter besluten till följd
av sin övertygelse gå ut över andra. Kristina får sin obe­
vekliga tro tillbaka och dör fast övertygad om att hon och
Karl Oskar ska mötas igen på den andra sidan:
I natt ska en stjärna tändas, den ska skina klar
den lyser dej väg, en gång ska vi mötas åter
Jag vill att du ska minnas vad jag sagt
Jag är i gott bevar
Själv stirrar jag ut i den oändliga, iskalla rymden och anar
ett universum som inte bryr sig ett skvatt om mig. Kristina från Duvemål a, svenska teatern i Helsingfors 2012 .
/ Sans 2 • 2012 /
51
I
NTERVJU
ANNA SIMONSSON / SCANPIX
– JAG ÄR DJUPT RELIGIÖS, MEN JAG
K AN INTE L ÄNGRE VARA MEDLEM I
K ATOLSK A K YRK AN, SÄGER K AREN
ARMSTRONG, SOM FÖR L ÄNGE
SEDAN L ÄMNADE SIN UNGDOMS
STRÄNGA KLOSTERLIV.
Postmodern
apostel
Hyllad för sitt budskap om global medkänsla och fred.
Ofta kritiserad för att släta över religionens onda
sidor och torgföra en gudsbild suddigare än de flesta.
Som ung levde författaren och religionshistorikern
Karen Armstrong klosterliv i strängt katolsk regi.
I dag tar hon avstånd från all dogmatism – en egenskap
hon också ser hos vår tids kända ateister.
Intervju Christer Sturmark
Du har skrivit många böcker, man kan se ditt arbete ur
många perspektiv, men jag vill inrikta mig på din kritik av
de så kallade nya ateisterna.
Jag är inte så intresserad av dem.
Men du skriver om dem i För Guds skull, din senaste bok.
Bara ett litet avsnitt. Jag vägrade skriva en hel bok om
dem, för de är redan ganska förlegade. Folk tröttnar på all
den där hätskheten. När de uttalar sig mot religion fram­
står det som lika upplysningsfientligt som när fanatiskt
troende personer fördömer ateismen.
framställer dem som typiska. För religiösa människor är det
mycket viktigt att föra dialog med ateister, för det kan göra
dem medvetna om enfaldig avgudadyrkan, missförhållan­
den och misstag. Det finns ledande teologer som debatterat
i åratal med ledande ateister och berikats av det, men det
måste vara en sokratisk dialog. Man måste hela tiden lyss­
na, och de flesta lyssnar inte. Jag hade lika gärna kunnat
­vara tyst när jag befunnit mig på scenen tillsammans med
Richard Dawkins, han bara mal på med sitt predikande. Det
är meningslöst, eftersom det inte är sokratiskt.
Men hans nya bok är mycket bra, tycker jag. The magic of
Som jag uppfattar det riktar de i första hand kritik mot
reality, har du hört talas om den? Den handlar inte om
­religionens destruktiva konsekvenser, inte mot religion
­religion.
i sig. Håller du med om det?
Jag älskar hans böcker. Han har lärt mig mycket om evolu­
tionen och det fantastiska i hur vi skapats och utvecklats.
Skillnaden mellan oss är att jag aldrig skulle drömma om
att skriva en bok om evolutionsbiologi. Jag har inte vad
De har rätt att kritisera, men jag gillar inte deras hätskhet.
Sam Harris, till exempel, har skrivit några ytterst stötande
kommentarer. Han tar de värsta sidorna hos religionen och
/ Sans 2 • 2012 /
53
I
NTERVJU
som krävs för det. Och han är lika dåligt rustad, om jag får
säga så, när det gäller religion. Ytterst okunnig. Det är ­någon
sorts demon som driver honom. I en sokratisk dialog inser
alla till sist hur lite de vet. Poängen är inte att banka in din
ståndpunkt i motståndaren. Till sist når alla apori, tvivel,
deras vedertagna åsikter utmanas. Det är meningslöst att
gå in i en diskussion om man inte är redo att låta den påver­
ka en. Det innebär inte att man ska bli omvänd, men att ens
perspektiv förändras. Jag tror inte att det är en sannolik ut­
gång i fråga om Harris eller Dawkins.
Du har sagt att Europa är gammalmodigt med sin
­sekularism. Du anser inte att sekularismen är av godo?
Jo, men den passar inte alla. Jag tror att sekularismen har
varit mycket viktig i Europa. Och jag tror att européer full­
ständigt har förlorat fallenheten för religion, de förstår den
inte. Jag säljer inte bra i mitt hemland England som är
mycket sekulärt. Mina vänner ber mig faktiskt att inte prata
om mitt arbete när de bjuder mig på middag. De tycker att
jag har slagit in på en svårbegriplig och förvirrande bana.
lemmar av Muslimska brödraskapet. Han ville göra sig av
med dem eftersom de utmanade hans regim, de utsattes för
tortyr och avrättades. Nasser lovade också att skilja på reli­
gion och politik enligt västerländsk modell. Detta är seku­
larism, sa han och såg sig omkring i lägret. Det är inte bra.
Samtidigt har även begreppet demokrati fläckats, för män­
niskor hör länder som mitt eget och USA stolt prisa demo­
kratin, men när iranierna försökte göra sig kvitt shahen
1953 återinsattes han på tronen av CIA och den brittiska
­underrättelsetjänsten. Det var hemskt att göra så. För att få
billig olja! Den iranska revolutionen hade inte inträffat om
detta inte skett, och det finns många fler exempel. Så de­
mokratin får dåligt rykte, liksom sekularismen.
Jag anser att det är en lång och komplicerad historia. För
oss är sekularism utmärkt, men man kan inte införa det ge­
nom att svinga ett trollspö över de här folken. Vi har för­
sökt med det och misslyckats.
Men om vi förutsätter att det sker genom demokratiska
processer – tror du att staten förlorar något på att bli
­hundra procent sekulär?
Men för att återvända till sekularismen: Ska staten vara
­sekulär?
Ja, men man måste komma ihåg att sekularism står ganska
lågt i kurs i vissa delar av världen. Många i Mellanöstern
förknippar det med shahen av Iran och Saddam Hussein.
Det är en helt främmande företeelse, något som har på­
tvingats dem utifrån. Större delen av befolkningen är fort­
farande ytterst traditionsstyrd. Man måste också hålla i
minnet att det tog oss i Europa runt tre hundra år att ut­
veckla våra sekulära institutioner, och det var en mycket
orolig tid av religionskrig och blodiga revolutioner. Men i
de här länderna går de snabbt fram, de har inte råd att ta
hundratals år på sig. Shaherna i Iran brukade låta sina sol­
dater gå ut och slita av kvinnornas slöjor ute på gatorna
och riva sönder dem framför ögonen på dem. 1935 gav sha­
hen Reza Pahlavi sina soldater order att skjuta mot obe­
väpnade demonstranter i Masshad, en av Irans heligaste
städer, när de protesterade fredligt mot västerländska klä­
der. De ville inte bära sådana, varför skulle de göra det?
Hundratals iranier dödades den dagen.
Några av de värsta formerna av religiositet har vuxit
fram som ett våldsamt svar på den sortens händelser.
­Sunni­fundamentalismen föddes i de egyptiska koncentra­
tionslägren, där president Nasser spärrat in tusentals med­
54
Nej, det tror jag inte. Det finns väldigt fina sekulära värden –
rättvisa, jämlikhet, demokrati – om man hanterar dem rätt,
men vi lyckas aldrig riktigt med det. Jag betraktar det mer
som en välsignelse, som vi skulle säga i katolska kyrkan.
Något man strävar efter, mer än att faktiskt förverkliga det.
Tillhör du katolska kyrkan i dag?
Nej. Jag skulle inte vilja säga att jag tillhör någon religion,
även om jag ägnat mitt liv åt att studera dem. Jag är djupt
religiös, men jag skulle inte kunna vara medlem i katolska
kyrkan.
I Sverige pågår en debatt om konfessionella skolor.
Vi har till exempel katolska och muslimska skolor, en del
är ­ganska extrema, och de får ekonomiskt stöd av staten.
I några separerar man pojkar och flickor. Vad är din åsikt
om detta? Bör man ha sådana skolor?
Jag är neutral i frågan. Jag gick i en trosbaserad skola och
kan inte säga att jag tog skada av det. Jag hade nog hatat
­alla skolor, ärligt talat.
Men att skilja på pojkar och flickor?
Återigen, jag anser att människor måste få ta det i sin egen
takt. Om man tvingar dem, som shahen, kommer de att
/ Sans 2 • 2012 /
JOSE LUIS STEPHENS/MASTERFILE/SCANPIX
EUROPÉER HAR FÖRLORAT FALLENHETEN FÖR RELIGION, ANSER K AREN ARMSTRONG. SEKUL ARISM PASSAR DOCK INTE ALL A , MENAR HON. I MELL ANÖSTERN
FÖRKNIPPAS DEN MED SHAHEN AV IRAN OCH SADDAM HUSSEIN OCH ÄR NÅGOT SOM PÅT VINGATS människor UTIFRÅN. ÎLE DE L A CITÉ, PARIS.
g­ öra motstånd. Själv har jag inget emot trosbaserade sko­
lor såvida de inte är väldigt extrema och gör mycket skada,
men jag anser att det finns en del sekulära skolor som orsa­
kar mycket ont. Särskilt internatskolor för flickor i Eng­
land kan vara riktigt hemska platser.
Det finns en evangelisk skola i Sverige som undervisar om
utvecklingsläran, men även om skapelseläran, och säger
att eleverna själva kan välja vad de vill tro. Vad anser du om
att en skola behandlar kunskap på det viset?
Jag ogillar det naturligtvis. Jag har ingenting till övers för
skapelseläran. Jag anser inte att man bör undervisa på det
sättet, men man kan inte stänga bara några få utvalda kon­
fessionella skolor. Om man bestämmer sig för att avskaffa
dem måste man ta bort alla. Det skulle inte vara populärt,
men det är bra att dessa frågor diskuteras.
Anser du att religion, eller teologi, kan tillföra vetenskapen
något?
Nej, förmodligen inte. Det är som att fråga om dans eller
målning har något med vetenskap att göra. Jag betraktar
dem som helt skilda ämnesområden med skilda funktio­
ner. Jag tror att vetenskapen kan bidra mycket till att korri­
gera tokiga idéer inom religionen.
Så det är tvärtom, kan man säga. Vetenskapen kan …
Nej, nu tar du ett icke-sokratiskt språng till en viss slutsats!
Förr i tiden var det ingen som tolkade Bibeln bokstavligt. I
väst fick man lära sig att läsa varje bibelvers på fyra olika
sätt. Man läste texten, sedan tydde man den allegoriskt,
därefter drog man en moralisk lärdom av den som passade
för ens egen tid. Och sedan gjorde man en mystisk, eskato­
logisk tolkning. Det var en andlig övning, en uppstigning
från textens massa till dess själ. Augustinus sa att om en bi­
beltext befanns stå i motsättning till vetenskapen måste
man finna en annan tolkning av texten, förandliga den på
något sätt. Calvin säger att det inte står något i Bibeln om
vetenskap. Vetenskapen är till stor nytta och mycket ange­
näm, säger han. Och vid samma tid kom en kardinal vid
Vatikanen med en ofta citerad kvickhet, då han sa att i Bi­
beln talar den helige ande om för oss hur vi ska komma till
himlen, inte hur himlen rör sig. Det är Newton som först
säger: Sannerligen, jag har funnit ett bevis, för han behöv­
de Gud för att sätta igång sitt solsystem. Men bara några få
generationer senare kunde Laplace och andra förkasta
­detta. Dumt nog anammade kyrkorna det här med bok­
stavstolkning och fann bevis i bibeltexterna för allt.
Så på sätt och vis anser du att vetenskapens utveckling
fick teologin att bli mer bokstavstroget inriktad?
Ja, men kyrkan var inte tvungen att röra sig i den riktning­
en, det var enfaldigt av dem. Man måste förstå att männi­
skor inte kände till bibeltexterna så ingående förrän bok­
tryckarkonsten gjorde det möjligt för alla att äga sin egen
bibel. Föreställ dig dessa stora handskrifter, fastkedjade i
kyrkan, alltid lästa i ett liturgiskt sammanhang, ofta på ett
/ Sans 2 • 2012 /
55
I
NTERVJU
PIERRE ANDRIEU
främmande språk, som lyfter dem till en högre sfär. De är
inte avsedda att förmedla fakta, utan en sorts poetisk upp­
levelse. Precis som Koranen fortfarande är. Koranen har
inget utrymme för denna typ av teologiska diskussioner
som i den kallas utsvävande spekulation.
Jag hade ett intressant samtal med en muslimsk professor
i statsvetenskap vid universitetet i Kairo. Hon menade att
det stora problemet i dag är att det finns för lite tolerans
mellan islam och kristenheten. Jag frågade om toleransen
även borde utsträckas till icke-troende. Om exempelvis en
välkänd person i ett muslimskt land sa att han eller hon tror
att Koranen inte är Guds ord och att det inte finns en gud,
hur skulle professorn förhålla sig till det? En sådan person
måste straffas, svarade hon. Det gjorde mig ganska orolig.
– GENOM KONST OCH RELIGION SÖKER VI UPPLEVELSER SOM LYFTER OSS
UR OSS SJÄLVA . DETTA HAR VARIT EN DEL AV MÄNNISK ANS LIV ÄNDA SEDAN
L ASCAUX-GROTTORNA , SÄGER K AREN ARMSTRONG.
Vad tänker du om det?
I grund och botten är Koranen en betydligt mer pluralistisk
skrift än Bibeln. Den säger att Gud har kommit till varje
folk på deras eget språk. Det som hänt är att den muslimska
världen har förvrängts, dels av kolonialismen, dels av allt
detta imperialistiska statsbyggande. Här har mitt eget land
ett stort ansvar. Nationalstaten var ett fullständigt främ­
mande påfund för den muslimska världen. Det har dessut­
om skett en ”saudifiering” av islam i många delar av värl­
den, till exempel i Malaysia och Pakistan, där man tvingat
på landet något ytterst främmande. Den normala formen av
islam på den indiska subkontinenten var sufismen, som är
mycket öppen för andra trosinriktningar. Saudi­arabiens in­
skränkta och aggressiva ideologi har varit till enorm skada.
Även Muslimska brödraskapet förskräcktes när saudierna
på 1940-talet återinförde de medeltida straffen. Nu före­
kommer de överallt. Västmakterna har blandat sig i detta,
och det har förvrängt allt på ett katastrofalt sätt.
Man måste hålla i minnet att det inte är så många som
kan läsa Koranen. Den är skriven på en mycket svårbegrip­
lig arabiska. Saudierna distribuerar sina egna översätt­
ningar, och imamer utbildade i Saudiarabien har skickats
ut till hela den muslimska världen i utbyte mot ekonomiskt
stöd till fattigare länder. Detta har bidragit till att snedvrida
allt enormt mycket. Det och påfrestningarna från moderni­
seringen. Men det är inte kännetecknande för islam.
Man måste inse att det finns många andra lärda personer
som har opponerat sig mot detta i sina skrifter. Så detta är
en viktig debatt, och det är inte till gagn om vi lägger oss i
och pekar finger. Jag deltog i en interreligiös konferens vid
Al-azharuniversitetet, det stora religiösa universitetet i
Kairo. De använde mina böcker i sina studieplaner. Rek­
torn sa att den som kan skriva en sådan biografi om profe­
ten måste vara muslim. I ett avseende betyder muslim inte
en person som antar den muslimska tron, utan en som har
ägnat sitt liv åt Gud. Men när man stiger ner från podiet är
man någon från västerlandet, ett objekt. Och de var inte ett
dugg intresserade av vår religion. Jag talar om professorer­
na vid Al-azhar, högt ansedda religiösa lärda. De hade inte
brytt sig det minsta om vi så hade förvandlats till hotten­
totter över en natt. De var arga över Palestina, Jerusalem,
blockaden av Gaza, Irak och hela katastrofen i Afghani­
stan. Århundraden av förtryck och övergrepp, det ena efter
det andra, som de fördömde skarpt.
Det är ett svårt problem.
Ja, men om vi inte försöker lösa det kommer vi inte att få
en trygg värld. Och det vi hittills gjort, gått in med vapen­
makt efter den elfte september, har varit ett fullständigt
misslyckande.
Min sista fråga är metafysisk. Som jag uppfattar din bok
Men hur ska man förhålla sig till dagens intolerans i islams
The case for God menar du att Gud i den traditionella
namn, när även högt lärda personer kan förespråka straff
­meningen inte existerar, som ett yttre väsen.
mot ateister?
Det idiotiska i den moderna teologin är att vi tror att Gud är
56
/ Sans 2 • 2012 /
en varelse. Hela poängen med min bok är just att visa på
detta inslag i monoteistisk teologi, från ett mycket tidigt
skede, som säger att Gud är en symbol. Allt religiöst språk­
bruk är symboliskt, eftersom Gud inte kan uttryckas med
ord. Gud är inte någon sorts föremål.
Nej. Vi kan tala om det på det viset, för vi har bara ett
mänskligt förstånd. Men det tillhör inte någon tankekate­
gori, för människor har förmågan att få dessa upplevelser
som är transcendenta. Och transcendens innebär att de går
bortom vad vi kan tänka.
Men skulle du säga att Gud inte har en ontologisk existens?
Men kan det inte ändå handla om ett mänskligt fenomen,
Gud existerar inte i någon form som du eller jag kan begri­
pa. Thomas av Aquino presenterar fem bevis för detta: Gud
är ett nödvändigt varande. Och sedan rycker han undan
mattan för oss och säger: Vi vet inte vad det är som vi har
bevisat. Vi har ingen aning om vad ett nödvändigt varande
är. Ett nödvändigt varande är ett varande i sig. Allt varande
som vi känner till har kommit från något annat. Det är den
attityden man måste ha, man kan inte veta vad Gud är.
något i vår psykologi?
Eller så kan man säga att man inte vet om det finns någon­
ting som förtjänar att kallas Gud. Att det inte finns en gud i
form av något varande, ett medvetet varande som till
­exempel hör böner – detta är ateism för mig. Och det på­
minner mycket om det du säger.
Det är ingenting nytt i det. Radikala mystiker har sagt detta
i åratal i alla de tre monoteistiska religionerna, vilket jag
förklarade i A history of God. Och det är ett sådant tänkan­
de vi behöver för närvarande, för att komma ifrån all idioti
som inträffat sedan femtonhundratalet i västvärlden.
Du låter lite som Spinoza.
Ja, eftersom Spinoza kände det jag känner när jag läser de
här texterna, det som kallas för salighet, ögonblick av
vördnad och förundran. Och förtjusning.
Något som även en ateist kan känna.
Naturligtvis, men jag föredrar agnosticismen. Att säga:
Jag vet inte vad Gud är. Att säga att det inte finns någon
gud är också inkorrekt, eftersom man inte kan säga att Gud
existerar eller inte existerar.
Men ateism kan ju bara d
­ efinieras i förhållande till ett visst
gudsbegrepp, till exempel en medveten gud. Det låter i The
case for God som om du också avvisar många gudsbegrepp.
Ja, men det betyder inte att jag förnekar det heliga fullstän­
digt, eller heligheten i sig, eller transcendensen.
Anser du att helighet är ett mänskligt påfund?
Jo, men det kan vi aldrig veta, eftersom vi sitter fast i det.
En ekorre eller en fågel kan ju ha en helt annan uppfattning
av helighet. Kant visade att detta är vad vi har, en önskan
att leva i förbindelse med denna transcendens. Den har va­
rit en del av människans historia ända från Lascaux-grot­
torna. Vi har skapat religioner och konstverk och det finns
ett samband mellan dessa båda företeelser. Jag tror att man
kan se religionen som en form av konst. Vi söker efter upp­
levelser som för en stund lyfter oss ur oss själva, som rör
oss inombords och får våra ögon att tåras. Och om vi inte
finner dem i kyrkorna, vilket många människor inte längre
gör, söker vi dem någon annanstans.
Vissa säger att Gud bara är ett fantasifoster. Jag säger:
Varför bara? Fantasin är ju den religiösa förmågan. Så vitt
vi vet är den en speciellt mänsklig egenskap. Sartre defi­
nierar den som förmågan att tänka på något som inte är
verkligt. Och det är det som är den religiösa förmågan, att
oupphörligt försöka föreställa sig den ständigt undangli­
dande guden.
Vi måste inse att Gud är ett begrepp skapat av människor
och använda det. Det finns många människor som använ­
der det med lätthet som ett verktyg för transparens, precis
som en buddhist ihärdigt betraktar en mandala, men inte
jag. Jag klarar det inte, för jag fick en dålig undervisning
om det som barn. Jag trodde verkligen att Gud fanns där­
uppe och det avskräckte mig verkligen. Jag kunde inte be
på det sättet.
Du använder inte begreppet Gud i ditt eget liv?
Jo, eftersom jag hela tiden skriver om Gud. Jag är helt upp­
tagen av det, men det är bara ett intresse för mig.
Vad som har berört mig är de många präster och bisko­
par som sagt: Åh, jag önskar att jag hade läst det där på se­
minariet, den första delen av The case for God. Vi fick inte
göra det, men om jag hade gjort det skulle det ha varit så
mycket enklare för mig att predika. Den traditionen har
gått förlorad. / Sans 2 • 2012 /
57
U
TBLICK
Hårda bud i
hårda tider
”Gendercid”, könsmord, är vardagsmat för
papegojor down under.
BIOSPHOTO/NORDICPHOTOS
I den trettio år gamla filmen Sophies val, som för övrigt gav Meryl
Streep en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll, ställs hennes roll­
figur Sophie inför en fasansfull beslutssituation. Hon måste säga
vilket av hennes två barn, en pojke och en flicka, som ska dö och
vilket som ska få överleva.
Samma dilemma drabbar
ibland ädelpapegojan, som
finns i Australien och på
närliggande öar. Vissa år
hotar översvämningar att
förstöra honornas bon samtidigt
som de stigande vattenmassorna
gör att maten håller på att ta slut. Då
kastar honorna ut alla ungar av hankön, medan de av honkön tillåts leva.
Upptäckten gjordes av zoologen Robert
Heinsohn vid Australian National University, som övervakat ett femtiotal bohålor i
åtta år.
– Rent evolutionärt borde detta inte
inträffa, eftersom det blir obalans mellan könen i nästa generation, säger
han till New Scientist. Man kunde
förvänta sig att de minsta och svagaste skulle kastas ut ur boet,
oavsett kön. Men han har en teori
om orsaken. Honorna blir flygfärdiga en vecka före hanarna
och har därför större chans
att över­
leva översvämningskatastroferna. Naturen har räckt fågel­
mam­
morna en hjälpande hand:
ungar av olika kön har
­olika färg och är lätta att
skilja åt.
För övrigt valde även
ÄDELPAPEGOJANS HONA (UPPTILL) SER
ANNORLUNDA UT ÄN HANEN. DET GÖR ATT
Sophie att låta dottern
UNGAR AV HANKÖN LEVER FARLIGT OM DET
REGNAR MYCKET.
leva. /Björn Fjæstad
58
HENDRIKJE VAN ANDEL-SCHIPPER ÄTER BAKELSE PÅ SIN 113 -ÅRSDAG.
Fullt frisk till
115 års ålder
Speciella gener skyddade mot sjukdom.
Långt innan nederländskan Hendrikje van Andel-Schipper, värl­
dens då äldsta person, år 2005 dog av odiagnosticerad magcancer
vid 115 års ålder hade hon donerat sin kropp till vetenskapen. Re­
sultaten börjar nu publiceras. Exempelvis hade hon inga spår av
de plack som byggs upp i hjärnan vid Alzheimers sjukdom, vilket
visar att demens vid hög ålder ingalunda är ofrånkomlig. Även
hennes blodkärl var osedvanligt rena och fria från inlagringar.
Genetisk analys visar att Hendrikje van Andel-Schipper inte
alls saknade arvsanlag som ökar risken för exempelvis hjärtsjuk­
dom, Alzheimer och annan ohälsa som ofta drabbar äldre perso­
ner. Själv menade hon att hemligheten var att hon dagligen åt in­
lagd sill och drack apelsinjuice. Forskarna tror snarare att hon
hade speciella genetiska varianter som skyddade henne mot sjuk­
dom, och nästa steg blir nu att söka identifiera dem. /Björn Fjæstad
/ Sans 2 • 2012 /
BENGT OLSSON/SCANPIX
Den som lyssnar
hör inte
Den berömda gorillan bland basketbollspelare
finns nu även i öronen.
För tio år sedan gick en 30-sekunders filmsnutt som en löpeld
över världen. Den visade sex människor, tre klädda i vitt och tre i
svart, som sprang runt i ett rum och passade basketbollar till var­
andra. De som såg filmen för första gången uppmanades att räkna
antalet gånger som bollen kastades mellan de vitklädda perso­
nerna. Vad omkring hälften av dem inte observerade var att det
halvvägs in i filmen kom in en person i gorillakostym som stan­
nade mitt i rummet, slog sig för bröstet och sedan gick ut åt andra
hållet. När de som hade missat gorillan fick se filmsnutten en an­
dra gång, utan att ha en räkneuppgift, trodde många att det var en
annan film.
Nu har psykologen Polly Dalton vid University of London
gjort en så kallad konstruktiv replikation. Hon spelade in två
samtal, vardera 70 sekunder långa, där det ena var mellan två
kvinnor och det andra mellan två män. Ett femtiotal försöksper­
soner fick sedan höra samtalen i hörlurar, ett i varsitt öra. Intryck­
et blev att befinna sig i ett rum mitt emellan två män och två kvin­
nor som samtalar. De lyssnande fördelades slumpmässigt till två
grupper, där den ena fick i uppgift att helt koncentrera sig på
männens konversation och den andra på kvinnornas.
Efter några tiotals sekunder kom en mansröst i båda hörlurarna
som, med samma ljudstyrka som samtalen, under 19 sekunder
gång på gång sade: ”I’m a gorilla, I’m a gorilla, I’m a gorilla …”
Så gott som alla som lyssnade på kvinnorna och en tredjedel av
dem som följde männens samtal missade helt att upptäcka gorilla­
mannen. Denna könsskillnad beror antagligen på att gorillan var
en man och att de som lyssnade till männens konversation var in­
ställda på att lyssna på manliga röster.
Experimentet belyser ännu en gång vilken kraft och vilken ute­
slutningskapacitet som ligger i människans förmåga att rikta sin
uppmärksamhet åt ett visst håll. /Björn Fjæstad
DEN OSYNLIGA GORILL AN. BILD FRÅN DANIEL SIMONS. UR STUDIE AV DANIEL
SIMONS & CHRISTOPHER CHABRIS. FÖR MER, SE THEINVISIBLEGORILL A .COM.
KJARTAN SLETTEMARK ÅR 1971 MED SIN AFFISCH MULTINATIONELL K AFFE­
GL ÄDJE. UNDER DET KOMMANDE DECENNIET FORTSATTE KONSTNÄRENS DRIFT
MED RICHARD NIXON, NU I DET EGNA PASSET.
Det finns två olika
slags igenkänning
ID-kort med foto är tämligen osäkra, visar ny
överraskande forskning.
Foton av kända personers ansikten känns lätt igen av de flesta,
även när bilderna är lite suddiga eller tagna i ovanlig vinkel. Där­
emot är det svårt att matcha välliknande foton med okända personer som står alldeles intill. Ny forskning belyser denna skillnad
mellan att känna igen bekanta ansikten respektive främmande
personer.
Psykologen Rob Jenkins vid University of Glasgow gav fyrtio
olika porträttfoton till tjugo brittiska försökspersoner. Hälften av
fotona föreställde en kvinna och hälften en annan, både mycket
välkända i Nederländerna men okända för försökspersonerna.
Bilderna var tagna i olika vinklar, i varierat ljus och med olika minspel. Uppgiften för var och en var att sortera fotona i olika högar
efter person, utan att veta hur många personer bilderna föreställde. Resultatet varierade från tre till sexton högar. Ingen upptäckte alltså att det rörde sig om endast två kvinnor, och någon trodde alltså att de fyrtio bilderna föreställde så många som sexton
olika kvinnor.
När sedan nederländska försökspersoner fick samma uppgift
sorterade de nästan undantagslöst fotona i två högar.
Experimentet belyser den svårighet som exempelvis gräns­
poliser och Systembolagspersonal har när de på några sekunder
ska avgöra om människan framför dem är samma person som
avbildas i passet eller på ID-kortet. Den norsk-svenske konstnären Kjartan Slettemark reste i många år på 1970-talet runt i världen med ett passfoto som föreställde president Richard Nixon,
och samma årtionde var jag – långhårig på passfotot enligt tidens
mode – med om att min flickvän blev insläppt i Singapore på mitt
pass efter att vi hade råkat blanda ihop passen.
/ Sans 2 • 2012 /
/Björn Fjæstad (som dock inte kom in i Singapore på flickvännens pass)
59
U
TBLICK
CITY OF LONDON/HERITAGE/IBL
PÅ THEMSENS IS VINTERN 1684. HÄR SÅLDES MAT OCH DRYCK, OCH I TÄLT ERBJÖDS OLIK A SL AGS UNDERHÅLLNING. MAN KUNDE
HYRA SKRIDSKOR OCH ÅK A PÅ RUNDTUR MED HÄST OCH SL ÄDE. DESSA MARKNADER HÖLLS DE FLESTA VINTRAR FRÅN 1607 TILL
1814. DÄREFTER HAR FLODEN ALDRIG FRUSIT så mycket att en upprepning blivit möjlig.
Orsakade Columbus den lilla istiden?
Ett överraskande samband föreslås av forskare.
Den europeiska erövringen av Nord- och Sydamerika på 1500­-­
talet ledde till en kraftig befolkningsminskning, främst beroende
på sjukdomar som smittkoppor och difteri men också på omfattande kolonialt våld. Vid Columbus ankomst levde troligen omkring 70 miljoner människor på de två kontinenterna. Hur lågt antalet invånare sjönk under de kommande seklen är omtvistat,
men det kan ha gått ner till omkring 10 miljoner som lägst.
Indianfolken brände regelbundet skog för att kunna odla sina
grödor, men med befolkningsminskningen växte stora landområden igen. Geokemisten Richard Nevle vid Stanford University
har nu fört samman data om historiska bosättningar med kemiska analyser av mark och studier av koldioxidhalten i gamla luftbubblor i den antarktiska inlandsisen. Han fann då att återväxten
av skog i Amerika kan ha tagit upp omkring 10 miljarder ton koldioxid ur atmosfären, kanske så mycket som 17 miljarder ton.
60
Minskningen av koldioxidhalten var så stor, menar Richard
­ evle, att den kan ha bidragit till den så kallade lilla istiden – en
N
flera hundra år lång period av osedvanlig kyla i Europa. Andra
­bidragande faktorer var många stoftrika vulkanutbrott och att
­solen hade en lång lugn period. Kallast var det från slutet av
1500-talet till slutet av 1600-talet. Grönlänningar kunde då jaga
på isen ända ner till Skottland och i London åkte man skridsko på
Themsen.
Utan den lilla istiden hade kanske Skåne, Blekinge, Halland
och Bohuslän fortfarande legat i Danmark. Under den kalla vintern 1657–58 kunde nämligen kung Karl X Gustav tåga över isarna på Stora och Lilla Bält med sin tiotusen man starka armé. I den
efterföljande danska kapitulationen och freden i Roskilde fick
Sverige tillbaka de sydsvenska landskapen. Kanske, alltså, till
viss del beroende på Columbus upptäckarlusta. /Björn Fjæstad
/ Sans 2 • 2012 /
JOHN WARBURTON-LEE/NORDICPICTURES
Den som lutar åt
vänster underskattar
det mesta
Allt från byggnaders höjd till antalet listettor för popartister.
För att undersöka om kroppsposition påverkar uppskattningar av
storheter gjorde psykologen Anita Eerland vid Erasmus Univer­
siteit Rotterdam ett sinnrikt experiment. Drygt trettio försöksper­
soner tillfrågades om olika numeriska kvantiteter när de stod på
en Wii-balansplatta. Balansplattan, som används i olika dator­
spel, har tryckkänsliga sensorer och kan beräkna om personen
står rakt eller lutar sig åt något håll.
Försökspersonerna fick i uppgift att hela tiden tillse att de stod
upprätta, det vill säga få balansplattan att ange det på sin skärm.
En tredjedel av frågorna ställdes när försökspersonerna verkli­
gen stod upprätta, men för vardera en tredjedel av frågorna mani­
pulerades balansplattan så att den angav perfekt balans endast
om försökspersonen lutade sig lite åt höger respektive åt vänster.
Frågorna gällde en mängd vardagliga saker, allt från höjden på
Eiffeltornet till hur många listettor Michael Jackson hade i olika
länder.
Utfallet blev att deltagarnas numeriska uppskattningar var sig­
nifikant lägre när de lutade åt vänster än när de stod raka eller lu­
tade åt höger. Resultaten stämmer med den så kallade mentala
tallinjeteorin, som säger att människor tenderar att föreställa sig
låga siffror till vänster på en horisontell linje och höga åt höger.
Grunden till det kan vara att de flesta västerlänningar läser från
vänster till höger och/eller att kurvdiagram nästan alltid har de lå­
ga siffrorna till vänster och de höga till höger. /Björn Fjæstad
AGE/NORDICPHOTOS
BYGGNADERS STORLEK UNDERSK ATTAS AV DEN SOM LUTAR ÅT VÄNSTER.
EN ONATURLIG SUPERHJÄRNA? ELLER NATURLIG NÄSTANHJÄRNA?
Snart kommer
neurovapnen
Men före dess måste ämnet upp på
dagordningen, anser neurovetare.
Inom neurovetenskapen görs och kommer att göras ett antal
landvinningar som kan ha militära tillämpningar. Några är av den
karaktären att deras etik bör diskuteras brett i samhället, anser
de amerikanska neuroveterna James Giordano och Rachel
Wurzman. I en översiktsartikel i Synesis ger de exempel på några
militära användningsområden.
Mänskliga hjärnor kommer att kunna kopplas till datorer, eller
utrustas med mikrochips, som kommer att underlätta informationsbearbetning och snabba beslut hos ledningspersonal och
stridspiloter.
Förhörsledare kommer att kunna ge droger, exempelvis hormoner, till fångar som ökar deras villighet att avge information.
Andra kemikalier kommer att stärka de egna soldaternas stridsvillighet och varseblivningsförmåga, minska deras sömnbehov
och radera obehagliga minnen.
Vattenlösliga neurotoxiner som sprids på lämpligt sätt kan slå
ut eller döda stora mängder fiendesoldater.
Just nu cirkulerar ett upprop bland neurovetare där undertecknarna förbinder sig att inte utveckla tekniker som kan användas
för omoraliska eller olagliga syften. Hittills har omkring trehundra
forskare i ett tjugotal länder skrivit under. /Björn Fjæstad
/ Sans 2 • 2012 /
61
U
TBLICK
PETER ARNOLD/NORDICPHOTOS
Sprutor som går
sönder räddar liv
Och är dessutom extremt lönsamma,
samhällsekonomiskt sett.
Återbruk av använda injektionssprutor dödar varje år 1,3 miljo­
ner människor och kostar världen 700 miljarder kronor, enligt
Världshälsoorganisationen WHO. Dessutom orsakas tjugotvå
miljoner fall av hepatit B av att sprutor återanvänds.
För att råda bot på detta har engelsmannen Marc Koska upp­
funnit en spruta som förstörs vid användning. Den kallas K1 och
har samma styckkostnad som vanliga sprutor. Nu har Tanzanias
hälsovårdsmyndigheter beslutat införa denna spruta på bred
front. Hittills har varje spruta i detta land använts i genomsnitt
fem gånger innan den kastas bort.
Kalkylen i Tanzania är en ökad kostnad för sprutor på 40 mil­
joner kronor per år och minskade vårdutgifter med det tiofaldiga.
När reformen är genomförd i Tanzania ska Marc Kosko försöka
övertyga andra länder i Afrika att följa Tanzanias exempel.
/Björn Fjæstad
ÅTERANVÄNDNING AV SPRUTOR DÖDAR MILJONTALS MÄNNISKOR.
MALIN GEZELIUS
Sömn stärker inte
äldres minne
Endast hos unga personer ger sömn stora
­förbättringar av minnet.
SKÖN VIL A – JA . BÄTTRE MINNE – NEJ.
62
Sedan länge är det känt att sömn förstärker minnet. Men ny
forskning visar att detta inte alls gäller i samma grad för personer
över 50 år. Neurologen Laura Kurdziel och psykologen Rebecca
Spencer vid University of Massachusetts lät två grupper, i åldern
18–30 år respektive 50–80 år, lära sig en sekvens av färger. Hur
väl deltagarna kom ihåg färgerna testades tolv timmar senare,
antingen på kvällen samma dag eller efter en natts sömn.
De som sovit gjorde hälften så många fel som de som återtestades ­samma kväll. I gruppen över 50 år gjorde det ingen skillnad om återtestet skedde med eller utan sömn.
Det finns flera förklaringar som alla har att göra med fragmenterad sömn, enligt forskarna. Dels är sömncyklerna kortare hos
äldre personer, dels tillbringar de kortare sammanlagd tid i det
stadium av djupsömnen där dagens händelser betas av och flyttas till långtidsminnet. Att äldre vaknar oftare på nätterna, inte
minst för att de behöver gå på toaletten, innebär dessutom att
sömnen bryts och dessa effekter förstärks. /Björn Fjæstad
/ Sans 2 • 2012 /
R
EPLIKER
SANS 1 • 2012
PULL MAN •
Och människan sk
apade Gud
Humanism
av Robinnebär
ert­härska
Wright
­inte rätt att
SANS
SA MH ÄL LE
• VE TE NS K
AP
• ET IK • LIV
SÅ SK ÅD NIN
G
MÄNN ISK ANS
FÖRN UF T •
SAR A LINDH
• GUDS T YSTN
AD • TERR ORDÅ
Glöm inte tjusningen
med
matematik!
För den som upp
EX IST EN TIE
skattade Richar
LLT MA GA SIN
d Dawkins Illus
självklar fort
I
UP
över
P C Jersild går i Sans 1 • 2012 till
ionen om Gud är
sättning. Daw djur
PLY SN ING EN
kins visade att
denna bok en
S AN DA
en illusion. Wri
den traditionell
ght visar hur och
a idén om Gud
varför vi männi
är
skor skapade i Sans
Torbjörn
Tännsjö
hävdar
storms mot ”att kräva mer matema­
Gud.
1• 2012 att humanismen är en
tik än vad de allra flesta medborgare
Och människan skap
ade Gud ärav
form
egentligen
behöver”. Detta ”egentli­
en rasism. Det låter överras­
Sk
djuplodande och
ådespelaren
samtidigt
heltäckande bild
av religionens man kunde ju annars tro
ga”
behov
anges
vara att behärska de
SA
roll i människa kande,
RA
LINDH
ns utveckling
mot allt mer kom
plex civilisaom
si
n
humanister
är
motstånda­
fyra
räknesätten
och
en ”kort genom­
tioner. Filosofe att ajust
fr
ig
ör
else
n och författaren Robert Wri
ght vill
fr
ån
ndra
ba
vår uppfattnin re förä
rn
at
till
rasism.
Men
allt
hänger
gång
av
miniräknarens
tangentbord”.
ro
n
g av religioner
nas
ursprung och
historia, men
också framtid.
Människans öve
förstås på vad man lägger i be­
Samma
resonemang
är
tillämpbart
på
rskattade förnuf
t
Verklighetens For
rest Gump
Hu
greppen humanism och rasism.
kunskapskrav i exempelvis historia,
manismens ras
ism
Humanism är enligt Tännsjö
litteratur och fysik eftersom vi egentli­
Guds tystnad främ
jar världen
en doktrin enligt vilken ”män­
gen inte behöver kunskap i dessa äm­
Terrordåden i
Norge
Moralens landsk
ap –
vetenskap eller
niskan har en moralisk särställ­
nen heller för att klara vardagen. Reso­
irrfärd?
ww
itanke.se
ning”. w.frDetta
kan tolkas på
nemanget blir därmed extremt. Vad
/ Annika Borg
/ P C Jersild / Pet
/ Torbjörn Tän
er Gärdenfors /
nsjö / Birgitta For
sman / Olle Häg
/ Åsa Wihlbeck
gström /
­olika sätt, men Tännsjö tycks
vore
en skola utan krav på kunskaper i
/
Bo
Rothstein / Sam
/ Charlotte Ess
Harris /
én / Emil V. Nils
son / Philip Pul
lman /
framför allt mena att det inne­
dessa ämnen?
bär att människor har mora­
Jersild är rädd för att krav på matema­
lisk rätt att härska över icke-mänskliga djur.
tikkunskaper kan fungera som en utslag­
Och detta anser han i sin tur är en form av ”rasism” – eller
ningsmekanism. Javisst, vi behöver sådana! Många
rättare sagt speciesism, eftersom den riktar sig mot andra
utbildningar har fler sökande än platser. Krav på matema­
djurarter (och inte ens förutsätter att det finns olika män­
tikkunskaper kan fungera som en bra utslagningsmeka­
niskoraser, vilket rasister tror).
nism.
Men varför ska man säga att humanismen tillskriver
Det drägliga liv som Jersild talar om berikas av kunskap
människor en sådan rätt? Nationalencyklopedin säger
om fysikaliska begrepp som kraft, massa, energi och me­
tvärtom att humanism är en uppfattning om att ”männi­
kanikens rörelselagar. Jag förstår varför geostationära sa­
skan har ett värde som inte får kränkas” och som innebär
telliter bara kan finnas i jordens ekvatorialplan, och jag
”ett avståndstagande från olika former av brutal eller för­
kan räkna ut deras höjd. Newtons rörelselagar visar att om
nedrande behandling av människor”. Det sägs också att
jag knuffar till Jersild så att han får en hastighet söderut av
humanismen står i ”opposition till teorier som förnekar
1 meter per sekund, får jag samma hastighet norrut om vi
människans frihet och beskriver henne som styrd av ödet,
väger lika mycket. Vi får båda en impuls som är tidsinte­
arvsynden, sin biologiska natur, det genetiska arvet, den
gralen av utövad kraft. Jag uppskattar att jag undfått denna
sociala miljön eller andra strukturer”. Här låter det som
kunskap, även om jag inte använder den i min vardag.
om humanismen snarast tar avstånd från det vi vanligen
Jersild skriver att kunskap om statistik är bra. De fyra
menar med rasism, och ingenting sägs om människans
räknesätten må vara tillräckliga för att producera beskri­
eventuella rätt att ”härska” över andra djur.
vande statistik. Men intressantare blir det när man drar
Men man kan förstås inte utesluta att vissa humanister –
slutsatser, använder sannolikheter, beräknar konfidensin­
liksom vissa anhängare av en hel massa andra moraliska,
tervall, värderar svarsprocent och testar hypoteser. Då
politiska, metafysiska och religiösa uppfattningar – fak­
krävs emellertid en statistikkunskap baserad på mängdlä­
tiskt anser att människor har rätt att härska över andra djur,
ra, algebra och Bayes teorem.
på ett mer eller mindre brutalt sätt. Väldigt många männi­
Visst är det viktigt att kunna läsa och skriva, men inte –
skor tycks åtminstone tro att människor har rätt att äta djur.
som Jersild skriver – oändligt mycket viktigare än
Men det kan man knappast skylla på humanismen.
matematikkunskaper.
Lars Bergström
Jan O. Melin
DEN I NORG
E • HUMA NISM
ENS R ASISM
• WRIG HT •
HARR IS • LOGI
COMI X
• FEYN MAN
• PRIC E
Och människan skapa
de Gud
Robert Wright
978-91-86061-22
-7
1 • 2012
Jan– Mars
Pris 95:–
/ Sans 2 • 2012 /
63
W
EBBTIPS
The Hitchens Zone
www.hitchenszone.com
Christopher Hitchens gick bort i december 2011. Han var
en av de mest tongivande religionskritikerna i världen, men
också en vass samhällsdebattör inom en rad andra om­
råden. Hans bok Du store Gud? (God is not great) är nu­
mera en klassiker. På denna webbsida finns en stor mängd
Hitchensmaterial samlat: artiklar både av och om honom,
videoklipp och information om hans många böcker. Ett
måste för alla Hitchensfans! /Christer Sturmark
What’s the harm?
www.whatstheharm.net
”Men det är ju harmlöst! Låt dom hålla på!” Hur ofta mö­
ter man inte det argumentet när man kritiserar vidskepliga
föreställningar om spöken, seanser eller astrologi och annan
pseudovetenskap? Webbplatsen What’s the harm? samlar
nyheter om hur vidskepelse och pseudovetenskap skadar
människor på olika sätt. Tänkvärt och vidgade perspektiv.
/Christer Sturmark
Wired
www.wired.com
Wired är en numera legendarisk tidskrift som utforskar
gränslandet mellan teknik, kultur och vetenskap. Wireds
webbplats är en rik kunskapskälla om allt som handlar om
vår teknokulturella och vetenskapliga samtid och framtid.
/Christer Sturmark
64
/ Sans 2 • 2012 /
B
OKTIPS
Secular philosophy and the religious temperament
av Thomas Nagel
Oxford University Press 2010
Thomas Nagel (född 1937) är en av våra mest spännande samtida filosofer, verksam vid
New York University. Flera av hans böcker finns på svenska, som Vad är meningen med allt­
ihop? (Nya Doxa 1991), Utsikten från ingenstans (Nya Doxa 1993) och Sista ordet (Nya
Doxa 2002). Nagel har ägnat sig mycket åt medvetandefilosofi, och hans kanske mest
­kända essä – What is it like to be a bat? – nådde läsare långt utanför de fackfilosofiska kret­
sarna. Nu har han samlat sina essäer om religion, vetenskap och naturalism i denna essä­
samling, som utgör mycket givande läsning för alla som funderar över religionens relation
till politik och vetenskap, liksom de alternativa svar som en sekulär och naturalistisk
världsbild har att erbjuda. /Christer Sturmark
A book forged in hell: Spinoza’s scandalous treatise and the
birth of the secular age av Steven Nadler
Princeton University Press 2011
Steven Nadler är professor i filosofi vid University of Wisconsin-Madison. Han har skrivit
flera böcker om Baruch Spinoza (1632–77 ) tidigare, men denna handlar specifikt om
­Spinozas banbrytande verk Theological-Political Treatise, som av sin samtid kallades ”den
farligaste boken som någonsin publicerats”. Spinoza har betytt mer än någon annan för det
moderna sekulära och demokratiska tänkandet och är utan tvekan den första stora upplys­
ningsfilosofen. Nadler presenterar hans ”farliga” tankar och samtidens reaktioner på dem,
på ett mycket spännande och pedagogiskt sätt. Man kan undra vem som är vår tids Spinoza
och vad vi kommer att blicka tillbaka på om fyrahundra år och bara skaka på huvudet åt.
/Christer Sturmark
Verklighetens magi av Richard Dawkins
Fri Tanke 2012
Genom historien har vi människor försökt förklara naturens fenomen med fantasifulla myter.
För vikingarna var regnbågen gudarnas bro till jorden. I Japan bar en enorm fisk världen på
sin rygg, och varje gång den viftade på stjärten blev det jordbävning. I Verklighetens magi ­visar
den världsberömde biologen och författaren Richard Dawkins att vetenskapens svar på de
största frågorna är minst lika spännande som myterna. Vem var den första människan? Varför
finns det så många olika slags märkvärdiga djur? Vad är en regnbåge, och är vi ensamma i
universum? Tillsammans med illustratören Dave McKean (Sandman, The Graveyard Book)
har Richard Dawkins skapat Verklighetens magi. De färgsprakande illustrationerna förklarar
världen som den verkligen ser ut och levandegör verklighetens hela magi. /Lisa Swedén
/ Sans 2 • 2012 /
65
S
A NSLÖST
Sierska ”hjälpte” polisen
I januari i år tog Värmlandspolisen hjälp av en sierska för att hitta en för­
svunnen åldring. Han skulle finnas intill ett blått hus med vita fönster,
enligt sierskan Anna-Lena Vikström. Polisen avsatte därför personal
som besökte alla blå hus i ett stort geografiskt område.
– Sierskor finns ganska ofta med när vi utreder försvunna perso­
ner, sade polisens insatschef Thomas Hertzberg till Dagens Nyheter.
– Jag ber den som kontaktar mig att tänka på det som den vill ha
hjälp att hitta. Medan de gör det känns det som att jag spårar. Jag
tror man kan förflytta sitt medvetande till en annan plats, berätta­
de Anna-Lena Vikström för DN.
Om polisen hittade någon gamling vid ett blått hus? Nej, det
gjorde man förstås inte. Däremot användes stora personella re­
surser som hade kunnat göra större nytta någon annanstans.
Uppsala böjer
sig för
hederskulturen
Det är nu drygt tio år sedan Fadime Sahindal skjöts ihjäl i
Uppsala av sin pappa. Uppsala kommun tillgodoser nu
männen inom hederskulturerna genom att inrätta speciella kvinnodagar på badhuset när män är förbjudna.
Var femte svensk tror att
döda människor går igen
När Svenska Dagbladet nyligen lät Sifo fråga ett representativt urval
svenskar om andar och spöken svarade hela 21 procent att de tror att
människor kan gå igen efter döden. En nästan lika hög andel sade att de
själva har varit i kontakt med eller haft en förnimmelse av en död person.
Upplevelser av detta slag är dubbelt så vanliga bland kvinnor som
bland män. Minst benägna att tro på spöken är personer över 65 år.
Liselotte Frisk, professor i religionsvetenskap vid Högskolan Dalarna,
anser att det just nu råder en renässans för övernaturliga fenomen.
– Både tv-program och populärpress tar upp det övernaturliga, säger
hon till SvD. Allt färre människor deltar i kristna ritualer som gudstjänst
och konfirmation, och det skapar utrymme för tro på det övernaturliga.
I en liknande Sifoundersökning år 1998 instämde 17 procent i påståen­
det att det förekommer att döda går igen. Någon trend mot sekularise­
ring finns alltså inte i andevärlden, snarare tvärtom.
66
/ Sans 2 • 2012 /
N
ÄSTA NUMMER
Sans 3 • 2012
TEMA SPORT
Torbjörn Tännsjö skriver om Olympiska spelens
moral och vårt förakt för svaghet.
Claudio Tamburrini om sport och genus.
Lena Andersson berättar varför hon slutade
med elitidrott och blev författare.
Tro och vetenskap i harmoni? Sam Harris gör upp
med g­ enetikern Francis Collins.
torbjörn tännsjö
Hett vid Heliga stolen: Ulla Gudmundson, Sveriges
­ambassadör i Vatikanen, om Gud, könsförtryck och politik.
Richard Dawkins om verklighetens magi.
Dessutom:
Utblick – relevanta utrikes nyheter om samhälle, vetenskap och etik.
Inblick – pregnanta inrikes nyheter om samhälle, vetenskap och etik.
Utdrag ur aktuella och omdebatterade böcker.
Signerat – personliga kolumner av bland andra Göran Lambertz och
Niklas Ekdal.
Nytt kåseri av Charmkvark.
Recensioner av ny utländsk och svensk facklitteratur.
Boktips, webbtips, bloggtips och mycket mer.
FRAKTFRITT
Boktips från adlibris.com
198 kr
178 kr
Mina vackra gener
Verklighetens magi
av Lone Frank
av Richard Dawkins
I Mina vackra gener har Lone Frank bestämt sig
för att ta reda på så mycket som möjligt om sina
I Verklighetens magi visar den världsberömde
biologen och författaren Richard Dawkins att
genetiska förutsättningar. Vad är hennes prognos
för bröstcancer? Har hon funnit den rätte eller bör
hon pröva sig fram på en genbaserad dejtingsajt?
vetenskapens svar på de största frågorna är minst
lika spännande. Vem var den första människan?
Varför finns det så många olika slags märkvärdiga
Vad vill vi egentligen veta?
djur? Vad är en regnbåge och är vi ensamma i
”Jag älskar den här boken” – Mary Roach, författare till bl.a. Bonk och Packing for Mars.
universum?
Tillsammans med illustratören Dave McKean har
Richard Dawkins skapat Verklighetens magi.