Transcript Artikelserie Vietnam del 11: B-52 i krig

DEL 11
VIETNAMKRIGET
B-52 i krig
B-52 Stratofortress togs fram för kalla krigets krav på kärnvapenbärare, men har som
konventionell bombare deltagit i många
konflikter. Under Vietnamkriget blev flygplanet vida känt genom sitt deltagande i
bombkriget. Det finns även en svensk anknytning som är okänd för de flesta.
En B-52 släpper sin last över Vietnam.
De främre bomberna har suttit på balkar under vingarna, varför detta är en
så kallad ”Big Belly B-52”.
av richard areschoug,
militärhistorisk författare
född som kärnvapenbärare
Efter att kärnvapnen blivit hörnstenen i det amerikanska strategiska bombflyget beslutades det att
ta fram ett nytt stort bombplan som kom att bli
jetdrivet. Uppdraget gick till Boeing och den första YB-52 kom i luften den 15 april 1952. Typen
blev operativ 1955 under namnet Stratofortress,
men var känd bland piloterna som BUFF (Big
Ugly Fat Fellow). B-52 kom därefter under många
år framöver att vara i ständig beredskap med
kärnvapenlast.
»the Swedish Connection«
En svensk anknytning till B-52 har nyligen avslöjats av den svenske forskaren vid FOI, Robert
Dalsjö. Han har studerat det superhemliga samarbetet som försvaret hade med västmakterna under
den kallaste delen av kalla kriget. Trots att politiker höll en neutral fasad var samarbetet omfattande och genom spionöversten Stig Wennerström
visste Sovjetunionen om det. I den planering som
förekom i Sverige byggdes många flygfält ut med
långa banor för att kunna ta emot B-52:or. Meningen var att de skulle ha möjlighet att nödlanda
eller tanka om det behövdes efter kärnvapenanfall
mot Sovjet. När sedan de interkontinentala robotarna tog över uppgiften under mitten av 1960-talet var det inte längre aktuellt.
elddop i indokina
B-52:ans kontroversiella elddop blev inte som domedagsvapen utan för ytbombning mot FNL-gerillan i Vietnam när USA trappade upp sin insats.
Det första B-52-uppdraget flögs den 18 juni 1965
inom kampanjen Arc Light, som kom att pågå hela kriget. Debuten blev något av en katastrof eftersom två B-52 kolliderade vid lufttankning och
åtta man omkom. Faktum är att i början av operationerna förlorades inga B-52:or genom fientlig
eld, men däremot flera genom olyckor. Det var
först i september 1966 under ett uppdrag norr om
den demilitariserade zonen mellan nord och syd
som en B-52 besköts med en luftvärnsrobot.
De stora flygplanen användes även för direkt
understöd till egna trupper på marken, och det
hände att bomberna behövde fälldas bara några
hundra meter från de egna linjerna vilket var en
utmaning för besättningarna. Ett exempel på sådana uppdrag var vid den kända undsättningen av
basen Khe Sanh 1968. Här och i samband med
Trots att B-52 ursprungligen var
tänkt som en kärnvapenbärare
var det med konventionella
bomber för ytbombning som
flygplanet blev känt.
Tetoffensiven kom B-52:orna att flyga 1 800 uppdrag per månad.
Planen kom efter hand att modifieras för att ta
större bomblast. Dessa så kallade ”Big Belly
B-52” tog 84 stycken 227 kg bomber i kroppen
och samt ytterligare 24 stycken på balkar under
vingarna. Samtliga versioner av flygplanet som
användes i Vietnam hade dock inte genomgått
denna modifikation, varför vissa var begränsade
till att enbart ta bomber i kroppen.
– ”Det brinnande bombplanet kämpade med bara
fyra motorer på ena vingen i gång för att hålla sig
i luften några minuter till. Trots pilotens omänskliga ansträngningar var det omöjligt och han gav
order till besättningen att skjuta ut sig. Alla lyckades utom navigatören, vars nedåtskjutande katapultstol hängt sig. Piloten instruerade honom att
krypa ut genom hålet efter den andra katapultstolen i buken. Som genom ett under lyckades det,
»julbombningarna«
Den 17 december 1972 inleddes kampanjen Linebacker II, de omdebatterade
”Julbombningarna”, för att tvinga Nordvietnam tillbaka till fredsförhandlingarna i Paris.
Uppdragen flögs främst mot Hanoi och B-52:orna
spelade en stor roll. Mot dessa stod ett massivt
luftförsvar bestående av tusentals luftvärnsrobotar och eldrörsluftvärn som tillsammans med rådgivare hade levererats från Sovjetunionen. Under
de första dagarnas anfall avfyrades över 1 000
luftvärnsrobotar vilka vållade flera förluster.
Ett exempel på en dramatisk episod är följande
skildring av en robotskadad B-52:s sista minuter
Att B-52 var ett stabilt flygplan är tydligt av denna bild. Denna B-52H skadades av turbulens 1964, men lyckades trots de
omfattande skadorna att landa säkert.
En bild från elddopet
Operation Arc Lightning. Tre B-52 fäller sin
dödliga last över Vietnam.
men piloten hade ingen aning om det. Snart slocknade alla system och därefter sköt han ut sig. Inom 15 minuter hade flygräddningshelikoptrar
plockat upp alla ur den laotiska djungeln”. Att piloten, Captain John D. Mize, senare tilldelades Air
Force Cross för sin flygning är inte konstigt då
han genom sin skicklighet räddade besättningen
från krigsfångenskap.
Efter några dagar hade de nordvietnamesiska
robotförråden sinat och genom den sönderslagna
infrastrukturen kunde inte nya fås fram. Detta i
kombination med amerikansk taktikanpassning
gjorde att flygplansförlusterna sjönk markant och
mot slutet kunde de operera nästan ostört. Det
svaga nordvietnamesiska jaktflyget kunde inte heller göra något. I stället kom två MiG-21:or att
skjutas ner av B-52:or vilket gör B-52:an till det
största flygplan som vunnit en luftstrid!
Under Linebacker II som avslutades den 29 december sköts 15 B-52 ner. Av besättningsmännen
stupade 33 och lika många blev krigsfångar, medan de resterande 26 räddades. Totalt flögs 729
B-52 uppdrag under operationen och vid sidan av
dessa genomförde samtidigt B-52:or bombningar
över Sydvietnam.
Besättningen till en B-52 framför sitt flygplan. Notera emblemet för Strategic Air Command, som samtliga tunga bombflygförband ingick i.
Reaktionerna mot USA på grund av kampanjen
blev i vissa delar av världen våldsamma, inte
minst i Sverige. Mycket av detta berodde på skicklig propaganda från Nordvietnam och i bakgrunden Sovjetunionen, som utmålade USA som att de
aktivt angripit civila och sjukhus. I själva verket
var uppdragen inriktade på militära mål och kommunikationer. Att det inte gick att undvika civila
offer berodde främst på att det var konventionella
”dumma” bomber som användes, och inte dagens
precisionsvapen. Enligt senare vietnamesiska uppgifter dödades 1 624 civila i kampanjen. B52:orna genomförde ytterligare några bombningar av Nordvietnam i början av 1973 för att hålla
press på nationen så att fredsförhandlingarna
återupptogs.
B-52:or flög även uppdrag utanför Vietnam.
Genom ett hemligt godkännande av president
Nixon i mars 1969 genomfördes bombningar i
Kambodja tills den 15 augusti 1973 med syfte att
skära av FNL:s försörjningsväg, Ho Chi Minh-leden.. Även över Laos genomfördes uppdrag fram
till den 17 april samma år. Totalt hade B-52:orna
flugit 125 000 uppdrag och fällt 2,63 miljoner ton
bomber under kriget. Bara 17 plan förlorades genom fientlig eld samt ytterligare 12 av andra orsaker.
besättningen
Besättningen på B-52:an är betydligt mindre än på
tidigare stora amerikanska bomplan, men stor för
att vara ett stridsflygplan i dag. Ursprungligen utgjordes den av sex man, med pilot och andrepilot
längst fram i cockpit. Bakom dessa satt, vända
bakåt, navigatören och radarnavigatören, vilken
även agerade som bombfällare. Dessa båda hade
katapultstolar som sköts ut nedåt, vilket var ett
stort problem vid haverier på låg höjd. Rollade in-
En tydligare bild på emblemet för Strategic Air Command,
som återfanns på resterna av en B-52 som sköts ner över
Vietnam.
te piloten planet vid utskjutningen gick det illa!
Längst bak i nosen satt motmedelsoperatören. På
de tidiga versionerna fram till B-52D satt akterskytten i en separat position i bakkroppen. Den
enda möjlighet han hade att komma fram till
cockpit var genom en lång gång via bombrummen, men den gick bara att använda då besättningsutrymmena inte var trycksatta. På de senare
versionerna flyttades skytten till cockpit och styrde sina fyra 12,7 mm kulsprutor därifrån vilket
gjorde besättningen mera sammansvetsad, men piloterna saknade de spanande ögonen längst bak
som kunde observera robotar. På B-52H hade
skytten slopats och motmedelsoperatören antog
även hans roll, samtidigt som beväpningen ändrades till en 20 mm Vulcan-kanon monterad i stjärtkonen, som numera tagits bort.
Även om det
ännu finns ungefär 90 stycken B-52 kvar i
aktiv tjänst, har
flertalet övergått till att bli
utställningsobjekt. Här en
B-52 på Langley
Air Force Base i
Virginia.
Det fanns faktiskt B-52:or som hade två man
till i besättningen. Det var RB-52 och B-52B som
kunde ta en spaningskapsel i främre bombrummet, i vilken två systemoperatörer satt. Det måste
nog ha krävts ett speciellt psyke för att sitta i denna ”konservburk” under ett långt uppdrag då de
bara hade radiokontakt med resten av besättningen.
efter vietnamkriget
Efter Vietnamkrigets slut återgick B-52 främst till
sin originalroll som en del av USA:s kärnvapenbärare. En mera udda uppgift fick några B-52 som
anpassades som marinattackplan med sjömålsrobotar av typ Harpoon, respektive för fällning av
minor. På grund av nedrustningsantalet SALT
minskades antalet plan och det innebar att 365
stycken skrotades medan de kvarvarande modifierades och vissa fick kapacitet att bära kryssningsrobotar.
Dygnetrunt-beredskapen på kärnvapenbärarna
fortsatte till 1991. Redan efter Iraks invasion av
Kuwait 1990 fick besättningarna förbereda sig för
en ny roll, och genomförde flyganfall under operation Desert Storm från januari 1991. Därefter har
flygplanstypen använts i såväl Kosovo, Afghanistan och Irak.
I dag finns fortfarande 90 stycken B-52 i tjänst,
och allt tyder på att flygplanstypen kommer att
sätta rekord i tjänstetid då tanken är att behålla
typen till 2040 – nästan 90 år efter första flygningen.
q
Och som här, på militärmuseet i Hanoi
– resterna av B-52 som sköts ned av
Nordvietnamesiskt luftvärn under julbombningarna 1972.