Transcript KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN! - Kristi förklarings ortodoxa kyrka

KRISTI FÖRKLARINGS ORTODOXA KYRKA
Birger Jarlsgatan 98,
Box 19 027, 104 32 Stockholm,
tel.
08-15 63 16
Аpril - juli 2012
KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN!
I den byzantiska
Alabastern med myrra som
användes i Ryska ortodoxa
kyrkan före 1917
gudstjänsttraditionen
kallas kärlet som
innehåller den heliga
myrran alabastern. I
Ryska ortodoxa kyrkan
är alabastern en
speciell flaska som
innehåller myrra
redan vigd på den
apostoliska tiden.
Detta är ett tecken på
den apostoliska
legitimiteten som
Ryska kyrkan fick från
Konstantinopel. Varje
gång när
Moskvapatriarken
viger ny myrra
tillsätter han en liten
mängd av den gamla i
alabastern. Sedan
fyller han på med en
liten mängd av den
nya myrran tillbaka
till alabastern.
Den gamla alabastern
som har används i
Ryska kyrkan före
1917 bevaras idag i
Kremls museum i
Moskva.
Påskbudskap
av Ärkebiskop
Gabriel, den
Ekumeniske
Patriarkens exark
Aktuellt
Vigning av myrran i
Ekumeniska
patriarkatet
Beredelsen av den
heliga Myrran
Teologi
Johannes Pulkanen:
Frälsningens väg
Vårt liv
Om allmänna
församlingsmötet den
13 maj
Kristi Förklarings ortodoxa församling
grundades år 1617. Församlingen ingår i
det Ryska Ortodoxa Ärkestiftet i
Västeuropa, vars administrativa centrum,
Ärkebiskop, Stiftsstyrelse och Teologiska
institut Saint-Serge finns i Paris. Sedan år
1931 är stiftet upptaget i det Ekumeniska
Patriarkatet i Konstantinopel.
Nuvarande Kristi Förklarings ortodoxa
kyrka invigdes år 1907 och är förklarad för
byggnadsminne.
Ryska Ortodoxa Kyrkan - Kristi
Förklarings ortodoxa församling är ett i
Sverige registrerat trossamfund. Se vår
hemsida www.ryskaortodoxakyrkan.se
Kristi Förklarings ortodoxa kyrkas
församlingsblad sänds gratis till
församlingens medlemmar, vilka erlagt
församlingsavgiften 1000:-/år. Övriga som
önskar få församlingsbladet bidrar till
kostnaderna genom insättning på
församlingens postgiro 15 77 95-6
KRISTI FÖRKLARINGS ORTODOXA KYRKA
april - juli
2012
PÅSKBUDSKAP FRÅN H.H. ÄRKEBISKOP GABRIEL AV KOMANA,
DEN EKUMENISKE PATRIARKENS EXARK
Kära Fäder, Bröder och Systrar,
Kristus är uppstånden!
”Större kärlek har ingen än den som
ger sitt liv för sina vänner.” (Joh.
15:13)
”Så älskade Gud världen att Han gav
Sin ende Son, för att de som tror på
Honom inte skall gå under utan ha
evigt liv” (Joh. 3:16)
Jag har valt ut dessa ord som Kristus
lämnade till sina apostlar några få
timmar före Sitt Lidande, vilka
evangelisten Johannes har fört
vidare till oss för att de innehåller två
nyckelord som är förbundna med
Herrens uppståndelse, kärlek och liv.
Det är i själva verket så, att om vi
gläds denna dag i våra familjer,
församlingar och kloster, så är det på
grund av den stora kärlek som Jesus
hyste för varenda en av oss och för att den öppnar vägen för oss till det liv Han
erbjuder oss.
Vi behöver alla kärlek och vi är kallade till livet. Det är en universell realitet som
delas av alla människor på jorden: liv utan kärlek är meningslöst. Vi som är
kristna måste bära vittnesbörd om kärlek. Vi kan naturligtvis tala om den, men
mer än så, vi måste leva den - det är det mest övertygande sättet att uttrycka
den. Det är just vad Herren gjorde. Han älskade oss så långt som att ge sitt liv för
oss. Hans död och Uppståndelse är de två sidorna av det insegel Han en gång
för alla har satt på våra hjärtan.
Förvisso, Påsken är en stor och vacker helg som betecknar ett ”passerande”, en
övergång, det är betydelsen av ordet Pessah på hebreiska. Det är en glädjens
fest vi firar, för Kristus gick segerrikt genom döden, och detta 'passerande' är
definitivt. Men låt oss vända uppmärksamheten mot det faktum att om Kristi
Uppståndelse är en historisk händelse så är den inte statisk eller fryst i tiden.
Från den dagen och framdeles fortsätter Herren att 'passera' genom våra liv och
erbjuda Sin kärlek till oss här på jorden i all evighet. Det är i varje ögonblick av
vårt dagliga liv som Herren sträcker ut Sin hand mot oss och säger: "Jag erbjuder
dig Min kärlek om du vill ha den.” Låt oss se vad detta betyder i realiteten. När vi
ser på våra liv, alla människors liv på jorden, frestas vi till sorgsenhet, liksom
Predikaren säger: "Allt är fåfänglighet och ett jagande efter vind” (Pred. 2:17). Så
mycken olycka, så mycken splittrad kärlek. Allvarliga sjukdomar, oväntade
olyckor, en ålderdom då allt är i avtagande: allt detta kan göra oss utmattade.
Många unga är osäkra om sin framtid och ångestfyllda och söker ibland substitut
som inte har någon morgondag.
Inför denna fruktan, denna ångest måste vi komma ihåg att Långfredagen
kommer före Påsken. Vi måste i tanken återvända till Getsemane: ”Min själ är
bedrövad intill döden” (Mark. 14:34)och till Korsfästelsen: ”Min Gud, varför har Du
övergivit mig?” (Mark. 15:34). Vi kommer då att inse att Uppståndelsen inte bara
är en enkel och trevlig familjefest utan en frambrusande hymn till livet och
kärleken! Om Kristus accepterade lidande, förödmjukelser (kenosis), utstötthet,
att apostlarna övergav Honom och till slut döden på korset så är det så att vi
genom Uppståndelsens mysterium som sedan följde inte behöver känna fruktan
längre.
Senare erbjöds Thomas att sticka sin hand i såret som förorsakats av lansen vid
Korsfästelsen. Denna gest var till för var och en av oss: genom att röra vid Kristi
sida fick aposteln i gåva Guds oändliga kärlek och en öppen väg till liv. Då
förvandlas vårt tvivel som kommer av våra mångfaldiga förskräckelser och
prövningar till stort hopp och en akt av tro: Min Herre och min Gud (Joh. 20:28).
Ja, som Herren sade till Thomas säger Han till envar av oss:'Jag erbjuder dig Min
kärlek och Mitt liv om du vill ha dem'. Och det är till oss som Kristus säger:
Välsignade är de som inte har sett och ändå tror!” (Joh. 20:29).
Herrens Uppståndelse uppenbarar därför för oss det sanna syftet med Korset
mysterium: Herren Jesu kärlek till oss, till alla människor på jorden.
Kära Fäder, Bröder och Systrar,
på denna stora och strålande fest omfamnar jag er alla med stor kärlek och
glädje. Vi har nu uppstått med Kristus, vi har sett det sanna ljuset och det är det
gudomliga Livet som hädanefter flyter i våra ådror!
Kristus är uppstånden!
Han är sannerligen uppstånden!
+Ärkebiskop Gabriel av Komana, den Ekumeniske Patriarkens Exark
AKTUELLT
På stora torsdagen i år
Den Ekumeniske patriarken Bartholomeus under
beredelsen av den heliga myrran. Konstantinopel, 1992
välsignades helig myrra
i
det
ekumeniska
patriarkatets kyrka S:t
Giorgios
i
Konstantinopel. Detta
sakrament utförs vart
tionde år och hör till de
allra
viktigaste
tilldragelserna
i
Kyrkans
liv.
Hans
helighet
patriark
Bartholomeus hade av
detta skäl uppmanat
alla
ortodoxa
i
Konstantinopel att efter
förmåga närvara vid
gudstjänsten.
”Den heliga myrrakokningen helgar inte bara oss som utför den utan alla som är
närvarande i bönen. Det är en outtömlig källa av helgelse, en obefläckad klädnad och ett
sigill i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Varje människa är skapad till
Guds avbild och likhet, som Herrens tempel, men icke desto mindre har de som döpts i
Kristus och mottagit den heliga myrrans smörjelse blivit ett tempel för den helige Ande,
som bor i dem. Detta är den nåd som den heliga myrran ger oss”, sade patriark
Bartholomeus.
När myrran är färdig fördelas den till alla stift och autonoma kyrkor under det
ekumeniska patriarkatets jurisdiktion, så att den heliga myrrasmörjelsens sakrament kan
utföras. Rätten att koka och välsigna myrra är ett tecken på den lokala ortodoxa kyrkans
autokefali. Mer detaljerat om den heliga myrran berättar följande artikel.
Beredelsen av den heliga myrran
Bland de många ritualer och böneordningar som Kristi Kyrka använder för att
förmedla nåden till sina barn finns en helig handling som utförs med några års mellanrum
av patriarken själv. Det handlar om framställningen av myrra (myrrakokningen) och
välsignandet av den. Denna heliga handling är av ytterst stor betydelse, för det är genom
den heliga myrran som den helige Andes gåva förmedlas till nyblivna kyrkomedlemmar i
myrrasmörjelsens sakrament.
Profeten Mose utförde den första
oljesmörjelsen när han, efter Guds ord,
smorde huvudet på sin broder Aron och
upphöjde honom till Israels överstepräst,
och profeten Samuel utförde samma sak
på Saul och David när han smorde dem
till kungar.
Överstepräster och kungar
enligt lagen och profeter efter Guds
särskilda befallning fick ta emot denna
hemlighetsfulla smörjelse från andra
profeters eller översteprästers händer
som ett tecken på den helige Andes nedstigande, som är det som fullbordar
översteprästens vigning eller sänder ut en profet. Det hebreiska ordet ”Messias” och
grekiskans ”Christos” betyder i översättning ”den Smorde”. Smörjelsen gavs på tre olika
sätt till Guds son, Människosonen, i hans jordiska liv: som den himmelske Faderns
profet, som Israels och världsalltets konung av Davids stam och slutligen som Guds den
allrahögstes överstepräst, som frambar sig själv som offer för världens synder.
I det nya förbundet – slutet mellan Gud och människorna i Lammets blod –
fungerar därför den heliga myrran som ett oförgängligt insegel på den helige Andes gåva
som utgår från dopet och från själva namnet ”kristen”. Med myrra invigs alla
kyrkoaltaren och alla antiminsier på vilka Kristi hemlighetsfulla offer ska fullbordas.
Ritualen för framställning av helig myrra inleds under Korsnedfallandets vecka i
stora fastan genom att man väljer ut den olja, det vin och de väldoftande örter och
kryddor som behövs för myrrakokningen. Första dagen i passionsveckan samlas så
prästerskapet i en särskild myrrakokningskammare, där silverkittlar och kärl har gjorts i
ordning. Patriarken inleder med de sedvanliga bönerna, och därefter välsignar han vatten
under sjungandet av troparierna till den helige Andes nedstigande (dvs. pingstens
troparion) och till Guds moders avsomnande. Därefter bestänker han ingredienserna till
den heliga myrran med välsignat vatten. Han häller sedan vattnet i kitteln medan
prästerna häller i olja och vin och lägger glödande kol på härden. Efter att ha läst en kort
bön till Herren Jesus Kristus om framgång i det påbörjade verket, som förhärligar den
heliga Treenighetens namn, avlägsnar sig patriarken. Diakonerna och prästerna fortsätter
myrrakokningen i tre dagar under oavbruten läsning av det heliga evangeliet. På stora
onsdagen tillsätter man kryddor i den färdiga myrran och häller upp den i tolv stora kärl –
tolv som apostlarnas antal.
Själva välsignelsen av myrran äger rum under stora torsdagens liturgi. Under
läsningen av timmarna går patriarken och hela prästerskapet till myrrakokningskammaren
och hämtar de tolv kärlen med myrra, och prästerna bär dem i procession till kyrkans
altarrum, där de ställs runt förberedelsebordet. Under processionen genom kyrkan sjunger
kören pingstens troparion: ”Välsignad vare du, Kriste vår Gud, som gjorde fiskarena
mycket visa i det att du över dem sände den helige Ande och genom dem hopsamlade allt
människosläktet. O du människoälskande, ära vare dig!”
Den högtidliga processionen med de tolv kärlen upprepas i samband med stora
intåget med de heliga gåvorna under liturgin, för precis som nattvardsgåvorna ska myrran
välsignas på altaret. I täten för processionen går den äldste arkimandriten eller biskopen
och bär ett alabasterkärl fullt av myrra. Ovanför myrrakärlet hålls två ripidier, som ska
symbolisera kerubvingar. Alabasterkärlet med myrra är en påminnelse om det
alabasterkärl med myrra som den botfärdiga kvinnan hällde över Jesu huvud och fötter.
De andra myrrakärlen bärs också fram i processionen och ställs vid sidan om
altarbordet, men de första alabasterkärlet tar patriarken själv emot vid de kungliga
portarna och ställer på altarbordet.
När nattvardsfirandet ska ta sin början öppnar han kärlen i tur och ordning och
välsignar dem med korstecknet i Faderns och Sonens och den helige Andes namn.
Därefter läser han högt, så att hela kyrkan hör det, välsignelsebönen över den heliga
myrran och åkallar den barmhärtige Guden och ljusets Fader, ” på det att Han må ge
honom nåden att fullborda den hemlighetsfulla tjänsten liksom Mose, Samuel och
apostlarna och sända Sin helige Ande över denna myrra, att den må bli en andlig
smörjelse, livets bevarare till helgelse av kropp och själ och en glädjens olja som strålar
från det gamla förbundet till det nya.” Han ber att genom myrrans andliga insegel alla
som stigit upp ur dopets bad ska erkännas som Guds rikes medborgare och medlemmar i
Hans hushåll och att demonerna må skrämmas bort. Han ber att de myrrasmorda må bli
ett utvalt folk, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk med sakramentets insegel, som
bär Kristus i sitt hjärta, så att de kan bli en boning för den heliga Treenigheten.
Därefter utväxlar patriarken fridshälsningen med de bedjande. Efter att diakonen
uppmanat de troende att böja sina huvuden går patriarken på nytt fram till altaret och
tackar Gud som har gett honom nåden att få tjäna honom. Han ber om att helgelse måtte
utgjutas över honom likt myrra, ty myrrasmörjelse är själva namnet Kristus, Guds
enfödde son, som skänker sin väldoft till hela den synliga och osynliga världen. Under
det att han lovprisar den heliga Treenigheten gör patriarken än en gång korstecknet över
vart och ett av kärlen Efter liturgins slut bärs kärlen ut i procession under sjungandet av
psalmen ”Mitt hjärta har flödat över av ett gott ord...” (Ps 44, LXX) , som är en
påminnelse om Guds sons hemlighetsfulla smörjelse och ära.
Alla dessa böner, liksom välsignelsen av myrran, tillhör myrrasmörjelsens
sakrament, för det är endast biskopar som har den högsta makten att ge den kristna trons
smörjelse efter apostlarnas förebild. De välsignar myrra för hela kyrkan, så att prästerna
sedan kan förmedla den helige Andes nådegåva genom myrrasmörjelsen. Den heliga
myrran, som strömmar ut över hela kyrkan ur en enda källa, innesluter Kyrkan i ett
oupplösligt fridsband som bär Kristi namns insegel, för vår gemensamma frälsning i en
enda Herre Jesus Kristus.
”Tro nu inte att detta är vanlig balsam. Liksom brödet
vid eukaristin efter åkallandet av den helige Ande inte
längre är vanligt bröd utan Kristi kropp, så är det
också med denna heliga balsam. Efter åkallandet är
den inte vanlig balsam, som man säger, utan Kristi
nådegåva, och genom närvaron av helig Ande blir den
förmedlare av Hans gudom. Den smörjs symboliskt på
din panna och på dina andra sinnesorgan. Kroppen
smörjs med synlig balsam, men själen blir helgad
genom den heliga och livgivande Anden.”
Kyrillos av Jerusalem, Tredje
mystagogiska katekesen.
TEOLOGI
Frälsningens väg
Denna predikan svarar på frågan om vad en människa behöver tro och göra för att
erfara den frälsning som de kristna talar om.
Ett avgörande ”ja”
Den bibliska författaren Paulus använder ordet
mystēriōn dvs hemlighet för att beskriva den
uppenbarelse som fick sin början i och med Jesus
människoblivande. Ordet mystēriōn går tillbaka till
det grekiska verbet muō som betyder att stänga, i
synnerhet ögonen. Detta är en referens till kunskap
som förutsätter inre seende, dvs tro.
Han skrev angående denna hemlighet att den ”har
varit fördold i alla tider och släktled men nu har
uppenbarats för hans heliga” och att uppenbarelsen i
fråga handlade om att ”Kristus finns hos er, hoppet
om härligheten.” .
Guds hemlighet har med andra ord att göra
med hans Sons närvaro hos en del människor.
Paulus kallar dessa människor för ”de kallade”.
Gud kallar på alla, men alla väljer inte att bli ”de kallade”.
Att bli en av dem betyder att bli Guds medarbetare. Ordet syftar på samarbete, på
grekiska synergia.
Det område på vilket en människa kan samarbeta med Gud är viljan. Detta är en
viktig uppenbarelse om Gud. Eftersom det inte kan finnas någon tvång i kärleken, frågar
Gud ”som är kärlek” först om en människas ”ja”.
Uppenbarelsen om Guds hemlighet kom genom en människas fria ”ja”. Denna var en ung
judisk flicka i 13-årsåldern, den Maria som kyrkan minns i den heliga Skrift med följande
ord.
Vi läser:
I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden
Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och
hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: "Var hälsad, du högt
benådade! Herren är med dig."Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna
hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd
hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han
skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids
tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut."
Maria sade till ängeln: "Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man." Men
ängeln svarade henne: "Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila
över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar
också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden.
Ty ingenting är omöjligt för Gud." Maria sade: "Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske
med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne. (Lukas 1:26-37)
Till att börja med reagerade Maria på Guds budskap med sitt förstånd och frågade
hur detta skulle ske. Dock var detta en öppen fråga i tro och inte ett slutet påstående.
Efter att ha sagt sitt ”ja” kom Guds Ande över henne och hon blev havande med
Guds Son, Jesus Kristus och introducerade på detta sätt Guds hemlighet för världen.
En kort tid efter Sonens födelse träffade Maria en profet vid namnet Symeon i templet i
Jerusalem och fick höra vad hennes ”ja” skulle få för konsekvenser för hela världen och
för henne personligen. Symeon sa: "Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för
många i Israel och till ett tecken som väcker strid, ja, också genom din egen själ skall det
gå ett svärd - för att mångas innersta tankar skall komma i dagen" (Luk 2:34-35).
Dessutom sa Symeon: ”Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty
mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med
uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel”.
Frälsningens ljus och härlighet
Som Guds profet såg Symeon att Marias son var den som befriar alla människor
som tackar ja till Gud på Marias vis från deras fiender: döden och den osynliga onda ande
som söker kontrollera människor med hjälp av deras dödsfruktan. Denna kontroll handlar
om onda ingivelser dvs tankar och ord som får människor att försöka njuta av livet till
vilket pris och på vilket sätt som helst, på bekostnad av allt det som är vackert och sant på
ett rent sätt. Logiken bakom dessa ingivelser reflekterar dödlighetens villkor: eftersom
odödlighet inte verkar finnas gäller det för var och en att leva ut sitt begär så mycket som
möjligt. Alla ondska mellan människor och förstörelse av miljön går ytterst tillbaka till
onda ingivelser av detta slag.
Symeons glädje över Guds son hade att göra med att han såg i honom meningen
med Marias ”ja”; en väg ut ur de onda ingivelsernas cirkel, frälsningens ljus och
odödlighetens härlighet, Guds Andes utgjutelse över var och en som tror.
Berett åt alla folk
Allt detta innebär med andra ord att de ord av Gud som ängeln Gabriel
förmedlade i Andens kraft och en ung flicka räckte till att föda fram frälsning åt alla folk.
Eftersom varken Nasaret i Galiléen eller Betlehem i Judeén kunde rymma alla dessa folk
blev den kristna kyrkan till som en direkt historisk konsekvens av Marias ”ja”, hennes
sanna tillbedjan i Ande och sanning. Maria är med andra ord kyrkans moder.
Kyrkan kallas också för Kristus kropp, en andlig och historisk gemenskap av alla
dem som sagt sitt ”ja” till att bli en enda kropp med Marias Son. Dessa två är i själva
verket så nära förbundna med varandra att de som vördar henne tillber sonen och de som
tillber Sonen vördar henne, även om de inte skulle vara medvetna om det.
Sonens kärlek till henne är så stor att det inte kan låta bli att behaga honom när
människor vördar henne. Även mitt i sitt allra största lidande tänkte han på henne, så som
evangelisten Johannes berättar
När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han
till sin mor: "Kvinna, där är din son."Sedan sade han till lärjungen: "Där är din mor."
Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen (Joh 19:26).
Dessa ord visar också att det inte är möjligt att förstå denna kärlek i termer av våra
jordiska son- och mor-relationer. Genom att älska henne älskar Sonen sin egen
mänsklighet och med den oss människor. Därför lär sig de som ”prisar henne salig” om
honom.
Maria är i själva verket den främsta av kyrkans helgon. Dessa har som uppgift att
vittna om Sonen. Det är nämligen så att de som blir upplysta av Anden deltar också i
Andens uppgift att förhärliga Sonen. Dessa är de fullkomnade rättfärdigas andar och den
”sky av vittnen” som Hebreerbrevets författare berättar om. De förmanar och uppmuntrar
oss att hålla ut och lägga av allt det som tynger, att fästa blicken på Sonen.
Fall eller upprättelse
De som fäster sina blickar på Sonen gör detta till sin upprättelse och de som väljer
att se bort gör det till sitt fall. Upprättelsen börjar med en ny födelse i vatten och ande.
Vattnet är det kristna dopet i Faderns, Sonens och den Helige Andens namn. Den som blir
nedsänkt vattnet i den treenige Gudens namn dör bort från sitt gamla liv och uppstår till
ett nytt andligt liv i odödlighetens tecken. Detta är ett liv i Anden i Jesus första lärjungars
dvs apostlars efterföljd. Vi läser:
När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett
dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av
eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och
började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem (Apg 2:1-4).
Efter denna händelse började de apostlar som var med om denna händelse
förmedlade Anden till nya lärjungar genom handpåläggning. När antalet kristna växte till
den grad att apostlarnas efterföljare, kyrkans biskopar, inte längre kunde träffa varje ny
kristen personligen ersatte kyrkan handpåläggningen med myrrhasmörjelsen som en präst
vanligtvis uträttar i anslutning till dopet. Själva myrrhan är inte bara en väldoftande olja
men en helig smörjelse som vissa biskopar endast har rätt att tillreda och på så sätt
förmedla Anden till varje ny kristen.
När Anden kom över Maria blev Sonen till i hennes kropp på ett sätt som gav
hennes liv en ny inriktning mot evigheten. I hennes efterföljd får varje kristen som har
fått Anden förenas med Sonen kroppsligen genom den heliga Eukaristin – inte längre
bröd och vin men Kristi Lekamen och Blod. Den som tar del i denna föda ”skall leva i
evighet” och den som inte tar del av den ”går miste om livet”.
Orden räcker inte till för att beskriva detta mirakel som sker i kyrkan när Sonen
kommer till var och en som vill, som kött och blod. Eftersom det handlar om materia är
det inte bara en känsla eller en insikt. Inte heller är det tro eller ord utan mer en så; deras
fullbordan. Det som sker är med andra ord ingenting annat än en objektiv förening med
Gud, det eviga livet som verklighet på jorden.
Eftersom de som förenas med detta liv lever under dödlighetens villkor behöver
de låta sitt eukaristiska ”ja” till Gud få en konkret fortsättning i vardagen; de behöver
med Andens hjälp säga ”nej” till det i deras liv som är i strid med Sonens liv och ”ja” till
sådant som gör det möjligt för Sonen att ta hand om dem genom sin Ande på alla sätt han
kan och vill. Det är detta aposteln Paulus menar med sina ord om att ”följa en andlig
väg”, att ”lägga av den gamla människan och ikläda sig den nya”, att ”förnyas till verklig
kunskap” i ens inre människa dag för dag och bli en bild av sin skapare och som sådan en
helt ”ny skapelse”.
Ett svärd som avslöjar mångas innersta tankar
Utgångspunkten för detta liv i andlig förnyelse är kyrkans bot: den enskildes
ånger och syndabekännelse och prästens uttalade avlösning utifrån kyrkans mandat att
binda och lösa.
I sitt väsen är boten en kontinuerlig frihetsproklamation. De som bekänner sina
synder anklagar sig själva och förklarar i och med detta sig vara fria från den vridna ande
som lägger skulden på omständigheterna, på dödlighetens villkor och andra dödliga. De
som lever i boten proklamerar att odödlighetens villkor har börjat gälla: att det
kommande livets krafter har strömmat in i tiden.
Utgångspunkten för boten är ett erkännande av kyrkans tradition, i synnerhet
Jesus och apostlarnas lära, och ett avståndstagande från alla traditioner och läror som inte
härstammar från kyrkans apostlar och deras efterföljare. Detta handlar om att vägra bli
sin egen påve, att vägra ”mäta och jämföra sig med sig själv”, att vägra välja sina egna
läror utifrån sig själv, att vägra bli en heretiker.
Att inte välja sina egna läror är detsamma som att böja sig inför Andens verk i
dem som har gått före i tron, att vara arvtagare till den frihet som fick tidigare
generationer att inte anklaga sina föregångare utan i stället ödmjuka sig inför dem. De
erkänner sig som barn till den frihet i Anden som förmår varje generation att leva i
traditionen i sin tid, utifrån sina specifika förutsättningar, utan att förvanska den. Dessa
upptäcker i sin tid den Andens liv som tidigare generationer upptäckte i sin. I sin essens
är traditionen nämligen inget annat ”Andens ständiga närvaro” i kyrkan.
Alla de som har fått Anden har förmågan att leva Andens liv i kyrkan. Detta är
detsamma som att göra Guds vilja, att handla efter hans bud som ”inte är tunga”. Detta
betyder att dessa bud har kraft i sig; de ökar Andens ljus och kraft hos den som
praktiserar dem. Därför lär sig den som uthålligt praktiserar ett bud av Gud något om
honom hela tiden. Det gäller till exempel att de som försöker låta bli att döma någon
efter Herrens bud ”döm inte så blir inte dömda” förenar sig med honom hela tiden och
blir fyllda av Anden. Deras misslyckanden i sitt praktiserande blir en källa till ånger och
förbättring och deras uthållighet får som lön att Anden kommer till deras hjälp. Genom
att praktisera detta enda bud lär de sig både
ödmjukhet och kärlek, dygder som hjälper dem i
deras praktiserande av andra bud. Deras
misslyckanden och den hjälp som de får av
Anden skänker dem också tålamod och vishet,
dygder som de behöver för att kunna skilja mellan
onda och goda tankar och läror.
Det händer i själva verket att den hjälp
som Anden ger åt de uthålliga får som frukt att
det sinnelag som rådde hos Herren själv börjar
råda hos dem. Detta leder till en så djupgående
andlig förvandling att kyrkans tidiga fäder
började tala om en gudomliggörelse: Gud blev
människa, för att en människa skulle bli gud
genom att bli delaktig i och förvandlad av Kristus
egen förening med Fadern och Anden. Detta är
frälsningens hemlighet.
Johannes Pulkanen
VÅRT LIV
ALLMÄNT FÖRSAMLINGSMÖTE DEN 13 MAJ 2012
Med kyrkorådets medgivande hålles det årliga mötet för medlemmarna i Kristi
Förklarings ortodoxa församling söndagen den 13 maj 2012 direkt efter liturgin i kyrkan.
Anm. 1. Alla i Sverige bosatta ortodoxa, ej yngre än 24 år och utan avseende till kön, ålder eller
nationalitet och som genom sin skriftliga ansökan blivit införda i församlingsboken samt betalt
den årliga församlingsavgiften, äger rätt att deltaga i församlingsmötet.
Anm. 2. De som inte finns införda i församlingsboken äger inte rätt att deltaga i församlingsmötet
även om de är kända som trogna gudstjänstbesökare och givmilda understödjare av kyrkan.
Anm. 3. De församlingsmedlemmar som ännu inte hunnit erlägga församlingsavgiften för år
2012 — 1.000 kr — ombedes göra detta inte senare än 3 maj. De som lever under ansträngda
ekonomiska omständigheter, kan erlägga medlemsavgiften uppdelad i mindre poster under
hela året.
D A G O R D N I N G:
1. Val av tre befullmäktigade att justera mötets protokoll.
2. Redogörelse av kyrkoherden för församlingens liv.
3. Ekonomisk redogörelse för 2011.
4. Budget för 2012.
Den ekonomiska redogörelsen för år 2011 och budgeten för år 2012 finns tillgängliga i
kyrkan fr.o.m. lördagen den 5 maj. Alla som vill deltaga i församlingsmötet bör
dessförinnan ha bekantat sig med församlingens ekonomi.
5. Avslutning av Revisionskommitténs granskning.
6.Val av två medlemmar till kyrkorådet med anledning av att mandattiden har utlöpt för
Johannes Petersson och Elisabeth Lövstrand
Valberedningens förslag av kandidater till valet:
Johannes Petersson, Kristina Wemmenhög, Ludmila Lindgren, Leena Hemeleinen
och Matias Milder
Om någon vill föreslå andra kandidater skall valberedningen
(Olga Andersson tel: 070-9410111, Zoja Mejericher, tel. 08-530 33 881 eller
Kristina Wemmenhög tel: 08-541-360-12)
Kontaktas senast 14 dagar före församlingsmötet