Miljödepartementet

Registrator 103 33 Stockholm

Remissvar från Svenljungagruppen gällande Rovdjursutredningen.

Slutbetänkande Mål för rovdjuren (SOU 2012:22)

Sammanfattning

· Vi konstaterar att utredaren inte har insikten i hur evolutionen har fört fram människan och · · den domesticerade vargen (jakthunden) till toppredatorer sedan tusentals år tillbaka. Detta har gjort att utredaren fått den urbaniserade människans syn på det biologiska samspelet i den svenska naturen där människan bor i staden och endast betraktar djur och natur. Vi menar att vi människor är i högsta grad delaktiga i det ekologiska systemet. Att föra in varg i

stor skala på artificiell väg som utredaren föreslår kan få mycket stora negativa konsekvenser för arter som genom evolutionen anpassat sig efter den balans som nu

råder. Vi utvecklar dessa tankar utförligt i vårt svar. Utredningen innehåller inte något plan på hur man kan nå acceptans av de som drabbas av vargetableringar. Vi presenterar lösningar för att Nå acceptans av vargen i Sverige. Utredningen saknar ekonomisk konsekvensanalys för drabbade gröna näringar. Vi

presenterar en utförligare ekonomisk analys än utredaren. Bl.a. stängselkostnad per län. Total extra stängselkostnad har vi beräknat till ca 800 miljoner / år och ca 10 miljoner per revir och år om man utgår från att ha 450 – 500 vargar som minimiantal som utredaren föreslår. Den totala kostnaden har vi beräknat till minst 1,6 miljarder per år. Ca 90 % av dessa kostnader föreslår utredaren att de skall belasta bönder, markägare och jägare.

· · · Den saknar social konsekvensanalys för drabbade boende i vargrevir. Vi har en utförligare

analys av livskvalitet än utredaren.

Enligt EUs habitat direktiv så krävs att Sverige kan garantera gynnsam bevarande status. Vi anser att utredaren inte har belägg för att gynnsam bevarande status är 450 vargar då det saknas acceptans för så mycket vargar. Skall vargen kunna överleva som art måste den ha

acceptans från den drabbade människan. Saknas acceptans är risken mycket stor att den utrotas illegalt eller får genetiska problem.

Utredaren presenterar inte någon plan hur vargstammen skall förvaltas. Vi har utvecklat

förvaltninsgidéer där man samtidigt skulle kunna få acceptans.

· Vargen påverkar många människor negativt både socialt och ekonomiskt och vi anser att utgångspunkten måste vara att skadan för de människor som skall leva med vargen skall vara så liten som möjligt. Vi kan inte se att Liljelunds utredning har tillämpat denna tanke utan snarare tvärtom. Därmed minskar möjligheten till en lösning i samförstånd. 3. Förutsättningar för samexistens mellan rovdjur och människa. 3.1 Vi anser att om man skall få acceptans för vargen så bör man kommunicera vilket mål man har och var taket för vargstammen ligger. I dag så har Naturvårdsverket mycket lågt förtroende på landsbygden och uppfattningen är att man jobbar mot en icke officiell agenda med fler tusen vargar som mål. Vi anser att taket skall var 210 vargar eller 21 föryngringar i Skandinavien väl utspridda 1

utanför renbetesland. På denna nivå anser vi att det är fullt möjligt att få acceptans för vargen. Utan att kommunicera ett tak så ser vi det helt omöjligt att få till någon acceptans.

Om man skall få acceptens så bör man även sätta sig in i vilka ekonomiska och sociala konsekvenser vargens nyetablering får för drabbade människor. Här har utredaren totalt misslyckats då han inte satt sig in i detta. Utredaren betonar vikten av att beslut fattas nära den som drabbas och att människor skall känna sig delaktiga i de beslut som fattas. Det är då mycket anmärkningsvärt att utredaren inte lyssnat på jägareorganisationerna eller bondeorganisationerna var gränsen för acceptans finns utan i stället föreslår att dess medlemmar i stället skall utbildas i att acceptera varg.

3.1.1 Attitydstudier

Givetvis så är det viktigt att veta vilken attityd befolkningen har till rovdjur. Men för att ha en attityd till rovdjur och varg i synnerlighet så måste man införskaffa sig information. Den information som hittills har spridits i media och från rovdjurscentra har varit extremt vinklad. Man har inte redogjort för vilka stora problem som t.ex vargen ger och vilka konsekvenser den har på våra gröna näringar, på andra hotade arter, på människors livskvalitet mm. Denna snedvridna vargpropaganda gör att de

attitydstudier som utredaren hänvisar till hade säkert sett annorlunda ut om informationsflödet

hade varit mer balanserat. Förtroendet för utredningen hade varit större om han även redovisat attitydstudier från de som drabbas av vargen som fårägare och jägare. Utredaren konstaterar dock mycket riktigt att frågan är en stad / landbygsfråga. Det bor få renägare, fårägare och jägare i tätorterna vilket givetvis påverkar hur engagerad och påläst man är i vargfrågan. Utredaren hänvisar till att det finns forskning från SLU där man ställt frågan vem eller vilka som skall få bestämma över hur rovdjuren skall skötas och svaret man fick var att Naturvårdsverket, Rovdjursforskningen, Naturskyddsföreningen, Länsstyrelserna och Världsnaturfonden hade det starkaste stödet. Utredaren konstaterar citat ” Dessa resultat talar således för att det finns ett stort

nationellt stöd för de myndigheter som i dag har hand om förvaltningen av de stora rovdjuren och att

något förtroendeproblem inte finns”. Vi hävdar med bestämdhet att ovanstående myndigheter och

organisationer har ett mycket lågt förtroende hos de som är drabbade av rovdjuren. Mycket beroende på att man inte lyssnar till de drabbades argument och att man inte kommunicerar vilket tak man har som mål för vargpopulationen. Då det är våra folkvalda politiker som är ytterst ansvariga för de kostnader som drabbar våra gröna näringar och samhället vid en nyetablering av vargen så anser vi att det också vara våra politiker som skall vara de som drar upp riktlinjer på hur våra rovdjur skall förvaltas. Länsstyrelserna och Naturvårdsverket skalls sedan var de myndigheter som genomför vad som beslutats. 3.1.2 Faktorer som påverkar acceptansen Informations och utbildningskampanjer.

Här beklagar sig utredaren att det kan vara svårt att påverka grupper som redan har en tydlig uppfattning i frågan. Vi ställer oss mycket kritiska till den syn som utredaren har på oliktänkande i denna fråga. Denna syn hör inte hemma i en demokrati. Att kalla till informationsmötet med avsikt

att indoktrinera de närvarande liknar en sovjetstat.

De informationsmöten som vi har bevistat har varit ren katastrof. Där har några stackars okunniga tjänstemän få ta all kritik och få frågor har kunna besvarats. Ingen ansvarig för den vargpolitik som förts har vågat närvara så alla ilska har riktats mot Länsstyrelsen personal. Därför anser vi att om det

skall hållas informationsmöten med kvalitet med syfte att skapa någon typ av acceptans så bör ansvariga politiker vara på plats och försvara den politik man genomför.

2

Förtroende för myndigheter

Här förordar utredaren kaffekoppsmetoden. På landsbygden hör det till god ton att bjuda sina gäster på en kopp kaffe även om man har olika åsikter. Att en drabbad Lantbrukare eller jägare som nyss fått sitt djur rivet av vargen skulle rikta sin ilska mot besiktningsmannen är inte heller så troligt.

Givetvis så är det mot oansvariga tjänstemän och politiker som ilskan kommer att riktas om man inte för gehör för de krav som ställs. Transparens och delaktighet i beslutsprocesser och förvaltning

Här beskriver utredaren hur viktigt det är att människor förstår och är med och påverkar de beslut som berör dem. Samtidigt tar han inte några hänsyn till jägarorganisationernas eller böndernas utlåtande och krav på tak på vargstammen. Detta belyser på ett mycket tydligt sätt hur Naturvårdsverket hanterar denna fråga. Ni får gärna komma med åsikter men tyvärr så bryr vi oss inte om dessa när vi drar upp riktlinjerna hur vargen skall förvaltas eller dess antal. Vår åsikt är att

man inte får acceptans för vargen när myndigheten så uppenbart nonchalerar de åsikter och krav

som läggs fram från de människor och organisationer som blir drabbade negativt.

3.1.3 Livskvalitet

En mening under denna punk handlar om livskvalitet och det är följande konstaterande. Människors livskvalitet kan påverkas av att det finns rovdjur i närområdet. Resten berör problemet med att rovdjuren tar hundar och katter och även rovdjurens benägenhet att anfalla människor. Det är mycket tydligt att utredaren inte förstått vad livskvalitet är för de som drabbas. För en människa som är uppvuxen i på landet med jakt, fiske, bärplockning etc. och som blir berövad på någon av dessa viktiga ingredienser i livet så är det en stor tragedi. Kan man inte gå till skogen och jaga med sin hund då risken blivit för stor att den blir tagen av varg så är det ett mycket stort avbräck i livskvalitén. Lika stort eller större avbräck än möjligheten att plocka svamp och bär. Om en fårfarmare inte vågar åka hemifrån under hela betessäsongen för att risken är stor att en varg tar sig in i fårhagen så har det en stor påverkan på livskvalitén. Om man inte vågar ha små barn lekande på sin tomt så är det ett stort avbräck på sin livskvalitet. Om man inte vågar låta sina barn rida själva på sina ponnyhästar i skogarna så är det ett avbräck i livskvalitet. Detta är bara några exempel på försämring av livskvalitet. Om man som utredaren inte sätter sig in i den problematiken utan tror att med hjälp av statlig indoktrinering skall tvinga folk att ”gilla läget” så resultatet politikerförakt och noll förtroende för drivande myndigheter som Naturvårdverk och Länsstyrelser.

3.2 Tamboskap och djurhållning

3.2.1 Skadeförebyggande åtgärder Här anser vi att utredaren visar prov på mycket nonchalant förhållningsätt mot de som drabbas då han inte bemödat sig att räkna ut vad extrakostnaden blir för de berörda näringar som drabbas. Om man skall bygga stängsel som håller varg och björn ute så krävs högre stängsel än normalt 1,2 – 1,5 m högt. Det krävs minst 5 trådar mot normalt 2-3 trådar och det krävs även högre strömstyrka än normalt. För att förhindra att varg eller björn kryper under stängslet så krävs att nedre tråden sitter lågt och detta medför att det finns risk att växtligheten får kontakt med nedre eltråden. Om det sker så avtar effekten på stängslet. Därför krävs extra skötsel av ett rovviltstängsel genom att man måste gå varannan vecka med en grästrimmer och slå bort gräs som växer upp mot stängslet. Vi har gjort beräkningar vad den extra stängselkostnaden skulle vara per län på alla betesmarker. De betesmarker som vi har tagit med i beräkningen är betesmark, slåtteräng, skogsbete, fäbodbete, alvarbete, mosaikbetesmarker och ospecificerade betesmarker. ( Källa Statens Jordbruksverk 13 JO 10 SM ) 3

I nedanstående saldodiagram så har vi visat vi vad den extra stängselkostnad som uppstår om man som utredaren föreslår adderar flera varglän. Vargen började etableringen i Värmland därför ligger Värmland längs ut till vänster sedan adderas Dalarna, Örebro, Västmanland, och så vidare. Linjediagrammet visar saldosumman från vänster till höger per län som tillförs vargrevir och som måste ha rovviltsavvisande stängsel. Slutsumman om vi avslutar adderingen i Halland stannar på drygt 800 miljoner om året i extra kostnader för drabbade bönder. Det skall ställas i relation till de 40 miljoner som budgeterats 2012. Bidrag kan endast sökas efter att man satt upp stängsel vilket innebär att fårägare som inte har råd med denna investering inte heller kan få något stöd. Utredaren menar att det är upp till djurägaren att se till och skydda sina djur och ha säkra stängsel. Vi har analyserat fårskötseln och den näringen omsätter ca 115 miljoner kronor/år och kommer att drabbas av extra stängselkostnader på ca 3-400 miljoner om året. Även den som inte är så bevandrad i ekonomi kan se att det blir en mycket stor förlustaffär för fårnäringen. Kostnaden är 3-4 gånger större än totala intäkter. Utredaren påpekar sedan att man kan söka bidrag från Länsstyrelsen till 4

vargavisande staket. De pengar som anslås till detta handlar endast om någon procent av de faktiska kostnaderna för att sätta upp staketen och sedan tillkommer ett stort underhållsbehov som man inte kan få bidrag för. Det finns i dag ca 9400 fårföretagare i Sverige och en stor andel av dessa kommer att finnas inom vargrevirer. Om man inte kan få sin verksamhet att gå ihop så måste man givetvis sluta och kanske gå från hus och hem. Detta faktum gör givetvis att det är svårt att få acceptans för en så stor vargstam som utredaren föreslår. Om bönder med betesdjur blir tvingade att sluta så kommer vackra och ekologisk viktiga hagmarker att få växa igen. Om man sätter sig i ovanstående

problematik så inser de flesta människor med empati med andra medmänniskor att det krävs begränsningar av vargstammen till ett absolut tak på 210 vargar. Och att dessa vargars kostnader är fullständigt finansierade av samhället. Det får inte vara så att enskilda små näringsidkare skall betala denna stora nota ur egen ficka. Kostnad 10 miljoner per revir.

Om man utgår från 500 vargar i Sverige som utredaren föreslår så innebär det ca 50 föryngringar och ca 80 revir. Om den totala kostnaden var ca 800 miljoner per i extra stängselkostnad så kommer det att kosta ca 10 miljoner per revir och år i extra stängselkostnad för bönderna. Utredaren gör ett stort fel när han föreslår så enorma kostnader för bönderna utan att det finns finansiering för detta.

Renskötseln.

Vi konstaterar att samerna är mycket hårt pressade av lo, björn, järv och kungsörn och att släppa upp varg i renbetesland vore en stor katastrof för rennäringen. Vi stödjer därför regeringens politik om

att hålla renbetesland vargfritt. Det handlar både om empati för dessa människor och för dess möjligheter att försörja sig på sin ursprungsnäring. 3.2.1 Skador

För att få acceptans så anser vi att det är absolut nödvändigt att alla skador som våra rovdjur orsakar på våra husdjur skall ersättas fullt ut av staten. Och det bör gälla alla tamdjur som t.ex får, ren, nöt, hund och katt. Speciella avelsdjur kan ha mycket höga världen som måste ersättas. Utredaren påpekar helt riktigt att djurägare kan drabbas av kostnader på flera hundra tusen kronor. Det är så stora belopp så man kan var tvingad från hus och hem om de inte ersätts fullt ut.

3.2.3 Målkonflikter

Utredaren konstaterar det vi tagit upp här ovanför att bönder är tvingade att sluta med sin verksamhet med betande djur då det inte går ihop ekonomiskt vid en för stor vargstam. Utredaren konstaterar även att det finns risk för att andra rödlistade arter blir hotade när betesdriften läggs ner. Men det anmärkningsvärda är att utredaren inte tar hänsyn till dessa fakta när han föreslår gynnsam bevarande status på vargen till 450-500 individer utan begränsningar uppåt i antal.

3.2.4 Renskötseln och rovdjur

Vi konstaterar att rovdjuren i dag tar ca 25 % av renpopulationen för samerna. Och då är det nästan uteslutande järv, björn, lo och örn. Vi ser det som uteslutet att addera varg i renskötselområdet om samhället skall visa någon respekt för samernas näring. Utredaren påpekar att rennäringen får mer än 50% av sina inkomster från i rovviltsersättningar i dag. Vi ser det som mycket beklagligt att de

inte kan leva på sin verksamhet på grund av så hårt rovdjurstryck att de därför måste få så stor

andel i bidrag. Vi vet att många samer i dag är mycket oroliga för att deras verksamheter skall

kollapsa av ett för hårt rovdjurstryck och det beskriver även utredaren. 3.2.5 Fäbodbruk

Fäbodbruket har ett högt biologiskt värde när det gäller att bevara biologiskt mångfald och det beskriver även utredaren. Detta är skyddsvärda naturtyper i enlighet med art och habitatdirektivet och det finns endast 220 st kvar att skydda i Sverige. Vi ställer oss frågan varför vargen som är ett av 5

världens vanligaste rovdjur skall var mer skyddsvärd än våra unika fäbodar som innehåller

hundratals arter som inom en snar framtid håller på att utrotas i det moderna storskogsbruket. Vi förundrar oss över att utredaren tar så lätt på detta faktum och föreslår en obegränsad tillväxt på vargstammen.

3.2.6 Lammproduktion, fåravel och rovdjur.

Vi konstaterar att här har utredaren inte gjort någon ekonomisk analys om det är ekonomiskt möjligt att bedriva fåravel eller lammproduktion vid en obegränsad vargstam. Vi anser att det är mycket

tydligt att vi måste sätta in begränsningar i vargstammen för att inte denna verksamhet skall

kollapsa. Utredarens räkneexempel på att det endast en 1% som drabbas av rovviltsattacker är räknat på hela landets antal om 9400st fårföretagare. Han har inte beräknat hur många som kommer att drabbas när vargen etablerar sig i områden med fler fårföretagare som Västra Götaland. Än så länge så har även vargen haft bra med vilt i skogarna. När vilttillgången minskar så får vi fler angrepp än i dag på får.

3.2.7 övrig boskap och rovdjur

I dag så har vi inte så många angrepp på nöt och häst. Men om vargstammen skall etableras i södra Sverige där dessa besättningar är vanligare så kommer givetvis angreppen att tillta. Vilttillgången har

varit mycket god under de år som varit och därför har inte vargen behövt söka föda nära människor. Men när vilttillgången minskar så kommer givetvis angreppen på nöt och häst att öka. Detta har inte utredaren med i sin utredning. 3.3 Jaktförutsättningar

Utredaren hänvisar till en rapport från SLU gjord 2006 som påvisar att jakten omsätter 3,1 miljard kronor. (

www.slu.se/Global/...och.../Bro2-2005945-Jaktekonomi-6s-web.pdf)

Köttvärde från jakten

Utredaren påstår att köttvärdet är en mycket liten del av denna omsättning. Men SLUs rapport visar att jägarna hämtar hem ca 15 miljoner kg ekologiskt kött från naturen till ett värde om ca 1 miljard.

Att som utredaren kalla köttvärdet från jakten en mindre del är rent felaktigt. Köttvärdet är ca 33%

av det totala värdet av jakten. Köttvärdet har varit och är ett viktigt tillskott för många familjer på landsbygden. Vi har tagit fram nedanstående diagram utifrån uppgifter från Jordbruksverket vilket visar att ekologist viltkött består av hela 8% av hela Sveriges köttproduktion. 6

Som jämförelse kan nämnas att värdet av allt viltkött är 5 gånger större än produktionen av fårkött och ca 10 gånger större än produktionen av renkött. Så det är verkligen inte någon obetydlig del av jakten som utredaren försöker påskina.

Människor som lever på landsbygden vill ha möjlighet att hämta hem kött, bär, svamp och fisk från naturen. När nu urbaniserade biologer som saknar denna tusenåriga tradition i sin uppväxt

ödelägger en del av detta genom att förseslå extremt stora rovviltstammar så är det klart att man

protesterar högljutt på landsbygden. Vi anser att om det skall etableras någon typ av acceptans så måste det presenteras ett tak för vargstammen och vi värderar att detta tak är maximalt 210 vargar i Skandinavien och max 160 i Sverige .

3.3.1 Hur påverkas jakten av rovdjursförekomst ?

Utredaren konstaterar mycket riktigt att en stark lodjurstam i stort sett kan radera rådjurstammar.

Här tycker vi att myndigheterna kan vara mer lättrörliga så att när stammen av lodjur blir för stor så bör licenserna på lodjur ökas på i snabbare takt och när lodjurstammarna minskar regionalt så

kan man hålla igen på licenserna. Det upplevs mycket frusterande av många jägare att Lodjuren får slå ut hela rådjursbestånd utan att man får någon licens för att hålla tillbaka lodjuren på en nivå så de slipper svälta ihjäl. Rådjursjakten är en viktig jakt som många jägare sysslar med. Rådjursjakten bedrivs med drivande kortbent hund. Dessa hundar är mycket utsatta för vargangrepp.

Löshundsjakten Människan har i tusentals år ingått i det biologiska systemet som jägare. Evolutionen har fört fram

människan tillsammans med den domesticerade vargen (hunden) till att bli toppredator.Man har funnit hällristningar som visar jägare som jagar tillsammans med lösa hundar. Jaktformen har förekommit i tusentals år i Norden och Ryssland. Löshundsjakten tillhör därmed några av våra

absolut äldsta kulturarv.

Hällristningar med hundar eller vargar som används till jakt.

Vargen blev genom evolutionen olika jakthundsraser (adaptiv radiering). I norden har vi säkert haft regelbundna återkorsningar av varg då vår populäraste jakthund jämthunden står vargen mycket nära både i utseende och jaktsätt. Skillnaden på jaktsätt på dagens jämthundar och vargen är att Jämthunden inte anfaller älgen utan endast lugnt vallar älgen samtidigt som den skäller ståndskall. 7

Sveriges populäraste jakthund jämthunden är den hund som står vargen närmast både i utseende och jaktsätt och är under tusentals år skapad av evolutionen utifrån vargen.

Många toppredatorer som t.ex. lodjuret dödar andra mindre predatorer för att öka möjligheten att själva kunna hitta matnyttigt vilt inom sitt revir. Så har även toppredatorn människan gjort under tusentals år. Men man har även gjort isolerande kläder från varg, räv och lo.

År 2012 så bor den största andelen av människorna i städer och har mycket liten anknytning till jakt vilket gör att man inte heller förstår att jägaren som jagar med löshund är mycket viktig som toppredator i det biologiska systemet. Många inser inte heller att det är naturen som skapat denna

position för människan och den domesticerade vargen (jakthunden). Människan har även påverkat naturen genom att ha betande djur och därmed så har naturen skapat skyddsvärda livsmiljöer på fäbodvallar, hagar, ängar, strandängar etc. som inom några decennier kan raderas vid en för stor vargstam.

När nu många urbaniserade människor, och även utredaren, kräver att vargen skall etablera sig i obegränsade antal i områden där människan i tusentals år varit toppredator så är detta en artificiell åtgärd skapad av människor som inte förstått vad detta innebär för den biologiska miljön och dess mångfald.

Den erfarenhet vi har är att jägarna är mycket frustrerade av den behandling man får av myndigheterna i löshundsfrågan. Ofta får man till svar att man får sluta med löshundsjakten. Att jaga med löshund inom ett vargrevir är inte möjligt då vargen ser hunden som revirinkräktare och föda. De skyddsvästar som provats har varit verkningslösa.

Svenljunga gruppen anser att den gråvarg som vi har i Sverige i dag är samma varg som finns över

hela norra halvklotet i mycket stora antal. Efter att ha varit i stort sett utkonkurrerad av toppredatorn människan i Sverige så har den kommit vandrande från Ryssland och återigen börjat erövra delar av Mellansverige. Vi anser att Sveriges vargstam borde sammanräknas med den norska, finska och ryska stammen då vandringar sker mellan dessa områden. Att släppa vargstammen fri vore en stor katastrof för de människor som är beroende av jakten och det vore även en biologisk katastrof då många skyddsvärda arter som lever i symbios med betande djur skulle hotas av utrotning.

Arrendeavgifter och markvärde som påverkas av nyetableringen av varg.

Arrendeavgifter tillfaller markägarna och utgör i dag en betydande del av de intäkter man har på sin skogsfastighet.( Denna intäkt kan markägaren inte kompensera genom att ta avgifter för viltskådning som utredaren föreslår i annan del av utredningen.) 8

Om vargen etablerar revir och jakt omöjliggörs så påverkas priserna på jord och skogsfastigheter. ( Även taxeringsvärde) En försiktig värdering av jaktmarksvärdet är att ca 10 % av en skogsfastighets värde kan härledas till jaktvärdet. Vargfakta har tagit fram beräkningar på vilka värdeförluster som troligtvis drabbat de fastigheter som finns i varglänen. Beräkningen visar på att hissnade 16,5 miljard som är eller riskerar att gå förlorade för drabbade markägare. Vi anser att för att få någon typ av acceptans från drabbade människor så måste vi sätta ett tak på vargstammen. Givetvis accepterar inte markägarna att drabbas av så stora värdeförluster för att vi tolkar gynnsam bevarande status på vargen så byråkratiskt som vi nu står inför. Vi föreslår ett maximalt tak på 160 individer. Källa ( www.vargfakta.se/artikel/fastigheter-infor-omvardering/ )

Jaktbranschen

Jakten har också en stor del av sin omsättning inom detaljhandel och många av dessa butiker är förlagda i glesbygdsområden och skapar arbetstillfällen där. Som exempel kan nämnas att Sveriges största jaktbutik Torsbo handel omsätter mer än hela rennäringen och är förlagt i glesbygd i Västergötland. Branschen är totalt eniga om att största hotet mot deras verksamheter är vargens nyetablering i Södra och mellersta Sverige. Sverige har fler framträdande företag internationellt inom branschen. Uppskattningar visar på att jaktbranschen omsätter drygt en miljard kr / år i Sverige i detaljhandelsled. En obegränsad vargstam skulle vara en katastrof för denna näringsgren och skulle innebära att anställda måste sägas upp.

3.4 Rovdjur som inkomskälla 3.4.1 Viltskådning

Här förundras man av utredarens dåliga insikt i vad han föreslår. Vi har haft världens tätaste älgstammar och när den var som störst så fanns det fler hundra tusen älgar i Sverige. Då fanns det en möjlighet att bedriva denna typ av verksamhet för några enstaka företagare i Sverige på grund av att möjligheten att se älg om man åkte runt på skogsvägaran med bil i gryning och skymning. Nu föreslår utredaren en obegränsad vargstam vilket starkt begränsar älgtillgången och därmed möjligheten för turister att få se älg. Så utredarens förslag med en stor vargstam ödelägger faktiskt för de som vill bedriva viltskådning på älg. Sedan pekar utredaren på att man kan ordna viltskådning på rovdjur och få intäkter på detta. Möjligheten att få se en varg genom att köra runt på skogsbilvägar är så liten så den som tänkt sig att försörja sig på detta kommer snart nog att få sluta på grund av missnöjda kunder. Att anlägga åtlar för fotografering och viltskådning ökar möjligheterna att se rovdjur men är inte att rekommendera då djuren vänjer sig vid människovittring och därmed kan bli oskygga. Det är dessutom olagligt i Sverige. Frågan om man skall kunna bedriva näringsverksamhet på annans ägares fastighet med hänvisning till allemansrätten är inte heller solklart juridiskt. Sverige är ett av Europas rovdjurs tätaste länder och Vargfakta har analyserat hur mycket viltskådning på rovdjur omsätter och man har kommit fram till att denna verksamhet endast omsätter blygsamma 1,7 - 2,4 miljoner. (

www.vargfakta.se/artikel/rovdjursturism-i-perspektiv/ )

9

Att utredaren föreslår en obegränsad vargstam som innebär att fungerande gröna näringar skall riskera att slås ut till förmån för näringar som bevisligen inte har ekonomisk bäring är ett bevis av total inkompetens i företagsekonomiska beräkningar och total avsaknad av empati för de som försörjer sig på fungerande gröna näringar i dag. Det visar också att vargfrågan omgående bör

lyftas över till Landsbygdsdepartementet som har kunskap i nationalekonomi.

3.5 Rovdjurens roll i ekosystemet Vi kan se att även i denna del av utredningen så har utredaren inte tagit i beaktande att människan

och jakthunden ingår som toppredatorer i det biologiska systemet sedan tusentals år tillbaka. Vi håller med utredaren att samordningen av förvaltningen bör vara samordnad men med starkt inflytande från jägarorganisationerna som besitter kunskaper om den biologiskt viktiga jakten. Och vi kan även godta formuleringen att den skall utgå från ett ekosystemperspektiv men med tillägget att jägaren och hunden är toppredatorer och att rovdjurens numerär inte får inverka för starkt på möjligheterna att bedriva jakt med löshund eller på bedriva jordbruk med betande djur.

3.5.1 Att som utredaren fundera på ett ekosystem där man tar bort toppredatorn människan och låter rovdjuren fritt sköta all reglering av viltstammarna skulle medföra en ren konfrontation mot

landsbygdens befolkning. Troligtvis så skulle vildstammarna fluktuera mycket kraftigt mellan olika nivåer. Att då ta de skador från klövdjuren på skog och jordbruksgröda då år är talrika och från rovdjuren då klövsdjurstammarna kraschar och rovdjuren i stället måste söka sin föda bland tamdjur vore en totalt orealistiskt lösning i Sverige i modern tid.

3.5.2 Predationens omfattning

Detta är en mycket viktigt punkt för att förstå möjligheten att kunna bedriva jakt i vargrevir. Vi har inget att anmärka på utredarens siffror på hur omfattande predationen är i vargflock.

Det som utredaren dock totalt har missat är att storleken på reviret har en mycket stor betydelse på hur omfattande predationen blir per hektar.

För att kunna bedöma om det blir älgar över till jägaren i ett vargrevir så bör man därför sätta sig in i denna fråga mer ingående. För att inte få för stora skogskador och för att den biologiska mångfalden på lövträd och örter skall behållas så bör inte vinterstammen av älg var större än 7-10 älgar / 1000 ha. Många skogsbolag kräver i dag vinterstammar under 4 älgar per 1000 ha. I de flesta älgskötselplaner som upprättas i samförstånd mellan markägare och jägare så lägger man nivån mellan 4 – 8 älgar per ha i vinterstam. När vargen etablerade sig så kunde den ha revir uppåt 100 000 ha. När vargstammen växer och reviren gränsar emot varandra så blir de givetvis mindre och nu är reviren runt 50 000 ha vanligare. Rialareviret som ligger norr om Stockholm är på ca 15 000 ha. Vi har gjort simuleringar för att se om det finns möjligheter till jakt i vargrevir. Simulering 1. Denna simulering bygger på ett revir som är 100 000 ha. Då finns möjlighet att skjuta en älg per tusen ha om skogsägarna accepterar en större stam än 7 älgar / tusen ha i vinterstam. Man kan med samma utgångspunkt skjuta 2,5 älgar utan vargrevir. Vilket innebär ca 63% minskning av jaktuttaget. 10

Reproduktion Storlek på vargrevir Antal dödade älgar per dag Ko % Antal älgar som dödas av varg i ett vargrevir Antal kor för att producera kalvar Total polulation för att föda ett vargrevir

Antal älgar per 1000 ha för att föda ett revir

Övrig dödlighet Jaktavskjutning Antal döda älgar förutom varg dödat Totalt antal dödade älgar Antal kor för att producera kalv Totalt antal älgar

Ant. Älg för att föda vargstam och jakt Simulering 2.

0,7 per hondjur 100000 Ha 0,4 St 55% 146 älgar per år 209 st älgar 379 st älgar 3,79 per 1000ha 6% 1 älg/ tusen ha 123 269 384 698 6,98 per 1000ha Denna simulering bygger på ett revir som är 50 000 ha. Det går då åt 7,58 älgar/ tusen ha för att föda vargarna vilket är på max nivå vad skogen tål. För att skjuta 1 älg per tusen ha skulle krävas 11,36 älgar / tusen ha i vinterstam. I ett vargrevir av denna storlek eller mindre så är jakten över. Reproduktion Storlek på vargrevir Antal dödade älgar per dag Ko % Antal älgar som dödas av varg i ett vargrevir Antal kor för att producera kalvar Total polulation för att föda ett vargrevir

Antal älgar per 1000 ha för att föda ett revir

Övrig dödlighet Jaktavskjutning Antal döda älgar förutom varg dödat Totalt antal dödade älgar Antal kor för att producera kalv Totalt antal älgar

Ant. Älg för att föda vargstam och jakt Simulering 3.

0,7 per hondjur 50000 Ha 0,4 St 55% 146 älgar per år 209 st älgar 379 st älgar 7,58 per 1000ha 6% 1 älg/ tusen ha 73 219 313 568 11,36 per 1000ha Denna simulering bygger på ett revir som är lika stort som Rialareviret utanför Stockholm - 15 000 ha. Då går då åt 25,28 älgar/ tusen ha för att föda vargarna vilket markerna inte kan producera. För att 11

skjuta 1 älg per tusen ha skulle krävas 31,82 älgar/tusen ha i vinterstam. Det finns även rådjur inom detta område men de har även predation från räv och lodjur så de kommer snart att var slut. Vildsvin finns men kommer även snart att vara borta inom ett så liten vargrevir. Jakten är över i detta vargrevir. Reproduktion Storlek på vargrevir Antal dödade älgar per dag Ko % Antal älgar som dödas av varg i ett vargrevir Antal kor för att producera kalvar Total polulation för att föda ett vargrevir

Antal älgar per 1000 ha för att föda ett revir

Övrig dödlighet Jaktavskjutning Antal döda älgar förutom varg dödat Totalt antal dödade älgar Antal kor för att producera kalv Totalt antal älgar

Ant. Älg för att föda vargstam och jakt

0,7 per hondjur 15000 Ha 0,4 St 55% 146 älgar per år 209 st älgar 379 st älgar 25,28 per 1000ha 6% 1 älg/ tusen ha 38 184 263 477 31,82 per 1000ha Brytpunkten för storleken på ett vargrevir när det går att bedriva jakt hänger på vilken nivå markägarna kan acceptera att älgstammen skall vara på. Här kan man se stora skillnader på privata markägares inställning till älgstammens storlek och skogsbolagens inställning. Vi konstaterar att om ett vargrevir etablerar sig på bolagsmark så är jakten över redan vid ett revir så stort som 100 000 ha. Om vargen etablerar sig på privata markägarens mark så infinner sig nog brytpunkten för när jakt kan bedrivas runt 75 000 ha per revir.

Att ha insikten att jakten på älg är i stort sett över för jägare som drabbas av ett vargrevir under 75 000 ha är viktig att ha med sig då man diskuterar denna fråga med jägare.

Björn

Predationen av älgkalvar är betydande och får inom stora arealer stora konsekvenser på älgstammen. Dessutom är björnen en mycket svår predator på renkalvar på våren. Vår bedömning är att vi nått övre gränsen på björnstammen och att den inte bör öka mer om det numerär inte skall orsaka för stor skada för renskötseln och jakten.

Lo

Den huvudsakliga födan i norra Sverige är hare, skogshöns och ren. I södra så är rådjuren den huvudsakliga födan. Skogsharen som förr var mycket talrik även i södra Sverige har minskat kraftigt de senaste trettio åren. Jägarna har under många år jobbat hårt med att sätta ut skogshare för att på detta vis få tillbaka en bra stam. Det arbetet har inte varit så framgångsrikt på grund av en mycket stor predation av räv på skogsharen. Även skogshönsen är drabbade av en hård predation av räv. Vi oroar oss över att om vi nu får en stor lodjurstam så kommer skogsharen och skogshönsen få ytterligare en predator som kan verka mycket menlig på dessa stammar. Vi ser också att 12

lodjurstammen i sort sett slår ut rådjurstammen inom vissa områden. Vi anser att man borde kunna införa jakt på lodjur i ett tidigare skede så att rådjurstammarna inte behöver köras ner i botten.

Rättsliga utgångspunkter

4.2.2 Syftet med art och habitatdirektivet. Enligt artikel 2.2 ska åtgärder som vidtas i enlighet med direktivet ” syfta till att bibehålla eller

återställa en gynnsam bevarande status hos livsmiljöer samt arter av gemenskapsintresse”.

Här uppfattar vi att utredaren tolkar formuleringen utifrån vargens perspektiv. Givetvis kan man tolka denna formulering utifrån andra hotade arters perspektiv än vargen. Det är stor risk att en nyetablering av vargen påverkar vissa livsmiljöer för hotade arter negativt. Att bibehålla innefattar även att trygga jägaren och jakthundens tusenåriga position som toppredatorer.

Enligt artikel 2.3 ska åtgärder som vidtas åtgärder som vidtas i enlighet med direktivet ” ta hänsyn till

ekonomiska, sociala och kulturella behov och till regionala och lokala särdrag.”

Att enskilda näringsidkare inom jakt, jord och skogsbruk kommer att lida enormt stor ekonomisk skada om vi får en för stor vargstam stor utom allt tvivel. Många privatpersoner kommer också att påverkas negativt ekonomiskt i mycket stor utsträckning med en för stor vargstam. Därför hävdar vi bestämdhet att vi måste sätta ett tak på max 210 vargar i Skandinavien. Det aktiva friluftslivet kommer också att påverkas mycket negativt då t.ex. höga elektriska stängsel behöver sättas upp runt hagmarker och strandängar. Vi hävdar att vargen kommer att påverka menligt på de sociala förutsättningarna för människor som bor och verkar på landsbygden. Men det påverkar även möjlighet till reakreation för stadsbor. Att jakten som har tusenåriga traditioner i vårt land är ingår i ett kulturellt behov är väl solklart. Men vi kan inte se att utredaren tar hänsyn till detta i sin utredning när han föreslår obegränsad vargetablering.

Utredaren skriver citat : Gynnsam bevarande status är i direktivet ett mål som ska uppnås medan hänsyn ska tas till andra faktorer. Vi tolkar detta på annat sätt beroende på olika betoning: Gynnsam bevarande status ska uppnås och hänsyn ska tas till andra faktorer. 4.2.4 Undantag för artskyddet Vi anser att Sverige kan sätta Gynnsam bevarande status på 150 vargar och därmed egentligen inte behöver utnyttja undantag för artskyddet. Men om man skulle behöva utnyttja undantaget så anser vi att man kan det enligt nedanstående argumentering. A.

B.

För att skydda vilda djur och växter. Det är många skyddsvärda växter som lever på

betesmarker, fäbovallar, strandängar etc. som kommer att riskera att dö ut om dessa

marker inte betas vilket blir följden på föreslagen vargetablering.

För att undvika allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten och andra typer

av egendom. Vi påstår att Sverige kan hävda mycket allvarlig skada drabbar näringen jakt.

Vi hävdar även att Sverige kan hävda allvarlig ekonomisk skada för jordbrukare med betesdjur där man får en kostnad på 800 miljoner per år i extra stängselkostnader på föreslagen vargstam. Att fårägare skulle drabbas av 3-400 miljoner i extra

13

stängselkostnader när näringen endast omsätter 115 miljoner kan vi inte annat än beskriva som en mycket allvarlig skada på denna näring

C.

Av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet, eller av andra tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär och betydelsefulla

positiva konsekvenser för miljön. Vi tycker det finns ett överskuggande allmänintresse att det skall

finnas acceptans för vargen och att den ökande polariseringen mellan stad och landsbygd minskas. Ett tak på 210 vargar accepteras av de flesta parter. Vi anser också att Sverige kan hävda stor ekonomisk skada för människorna som drabbas av vargen. Därför anser vi att vi kan införa ett tak på 210 vargar.

Enligt utredaren så är det endast allmänna intressen som får vägas mot målen i direktiven. Verksamheter som gynnar enbart enskilda företags eller enskilda individers kan inte beaktas enligt utredaren. Vi tycker detta är ett otroligt syniskt sätt att tolka direktiven. Vi menar om enskilda

företag och enskilda individer drabbas ekonomiskt så måste det svenska samhället värna om sina medborgare och den samhällstruktur som är uppbyggd på landsbygden och utnyttja de undantag i direktiven som behövs.

5.1 Här ifrågasätter utredaren om det är politiker som skall fatta beslut om hur stora populationer av rovdjuren som vi skall ha. Vi anser att då rovdjuren och då i synnerhet vargen påverkar människors livsmiljö och

ekonomi så kraftigt så måste det vara en fråga för våra politiker. Då har även människor som blir drabbade en större förståelse för ett demokratiskt fattat beslut och man känner att man kan påverka sin situation

genom att påverka ansvariga politiker. Tyvärr så måste vi tillstå är det få politiker som sätter sig in i denna komplexa fråga men det får ändå ses som en fördel om man kan påverka ett beslut.

Förvaltningsmål.

Utredaren skriver att: Förvaltningsmål bör utformas så att de tar hänsyn till naturens dynamik och samspelen med rovdjurens bytesdjur. Utredaren nämner inte att hänsyn även bör tas till andra predatorer som lo och björn samt toppredatorn sedan tusentals år tillbaka - jägaren och jakthunden.

Utredningens tre principer för att bestämma mål för rovdjuren. Gynnsam bevarande status.

Vi anser att gynnsam bevarande status skall beräknas för hela vargens utbredningsområde. Sveriges vargstam är den samma som Norges, Finland, Ryssland. Estlands mm. För att nå gynnsam bevarande status så måste man också nå acceptans annars är risken mycket stor att man aldrig når de mål som man sätter upp.

Samerna

Vi stödjer utredning full ut här.

Sociala och ekonomiska konsekvenser

Utredaren skriver att hänsyn måste ta still ekonomiska och sociala konsekvenser.

Det anmärkningsvärda är att utredaren inte gjort några sådan analyser eller inte ens gjort beräkningar på vissa delar som tex stängselkostnader per län som vi gjort.

Utredaren konstaterar i att det skandinaviska skogsekosystemet är så stark påverkat av människans förvaltning särskilt skogsbruket och jakten efter klövvilt att utrymmet för ekosystemeffekter är 14

mycket begränsat. Utredaren reflekterar inte över att det är toppredatorn människan och

jakthunden som är navet i det bilogiska systemet i Skandinavien och har så varit i tusentals år. 5.4.2 Fastställande av bevarande status och inriktning. Lo

Vi anser att gynnsam bevarande status på lo kan läggas på 1000 individer med motivering att Lon gör stor skada på renskötseln i norra Sverige och rådjurstammarna i mellan och syd Sverige.

Varg Vi menar att Sverige kan hävda att gynnsam bevarande status är 120 vargar i Sverige och att den gemensamma skandinaviska populationen kan hävdas gynnsam bevarande status på 150 vargar.. Vi anser det var lättare att rätta till inavelsproblemet i en mindre stam än i en större då utspädningseffekten av invandrande vargar är större i en stor stam än i en liten stam. Vi anser att acceptans för vargen är en förutsättning för att lyckas med nyetableringen. Därför så måste man

sätta ett tak på max 210 vargar i Skandinavien och 160 st i Sverige. Vår bedömning är att det inte finns acceptans för en högre vargstam hos något av jägareförbunden, samerna, fåravelsföreningar, markägareorganisationerna, fåravelföreningar, LRF, jakthundklubbar mm. Vi anser även att man

måste ta ekonomiska hänsyn för de som drabbas då det är extremt stora belopp för vissa drabbade näringar. 6.2 Genetisk förstärkning

Det har från forskarhåll presenterats siffror på att den svenska vargstammen skulle ha en inavelsgrad på 25 %. Vi inser att detta är mycket höga siffror om man t.ex. jämför med hundavel. Men om man håller stammen under 210 individer som vi föreslår så hävdar vi att det räcker med att det vandrar in en reproduktiv individ vart 5:e år för att stammen skall undvika inavels depression. Vi har en mycket stor vargstam i Ryssland som regelbundet vandrar in i Skandinavien. Skulle det visa sig att vi inte får in tillräckligt med invandrare så kan vi lätt hämta varg från Ryssland och släppa ut i Sverige för att förbättra inavelsgraden. Vi är ganska övertygande att större delen av jägare och bönder kan

acceptera denna lösning under förutsättning att man får till ett tak på max 210 vargar. Vår uppfattning är att om man inte kommunicerar ett tak så finns inte möjlighet att förstärka vargstammen genetiskt. Hybrider

Utredaren belyser inte problemet med hybridisering av vargen. I Ryssland så är det ett stort problem att vargar korsar sig med hundar. Risken är överhängande att vi även får in hybridiserade individer även i Sverige. Vi kan se på bilden till vänster här nere på en mycket röd varg som troligtvis bär på en del hundgener. Bilden till höger är på en mer normal gråvarg.

15

Troligen hybrid Gråvarg

Ryska hybrider För att få att uppnå acceptans och trovärdighet så måste individer som inte ser ut som gråvargar tas bort. Att tillföra hundgener i en så liten inavlad stam som den Skandinaviska innebär stora risker för vargstammen men och kan också innebära negativ påverkan på biologin. Enligt våra kontakter i Ryssland så är hybrider oskyggare och ställer till med mer problem än riktiga vargar. 6.2.5 Kompensationsåtgärder Den absolut viktigsate kompensationsåtgärden anser vi vara att införa ett tak på max 210 vargar i Skandinavien och att dessa vargar är full finansierade av staten så att enskilda näringsidkare i själva skall behöva stå för dessa höga extrakostader. 6.3 Ekonomisk kompensation Utredaren har insikten att vargen är ett skadedjur vilket givetvis är bra. Utredaren skriver citat ”En

jämförelse kan göras med andra skadedjur och sjukdomar som drabbar jord- och skogsbruket där

staten normalt inte ersätter skadorna”. Därför bär man titta på hur vi hanterar övriga skadedjur. Så här hanterar vi övriga skadedjur. · · Råttor hanteras av samhället genom utläggning av gift. Möss hanteras genom slagfällor och gift. 16

· · · · · · Barkborrar hanteras med barkborrefällor. Snytbaggar genom gift. Myror genom gift. Gäss hanteras genom jakt. Vildsvin hanteras genom jakt. Varg hanteras inte alls utan här förslår utredaren i stället en obegränsad tillväxt. Givetvis så måste staten kompensera de som drabbas av vargen fullt ut då man som brukare inte har möjlighet att själv styra över sin situation. Vi måste givetvis också sätta ett tak på hur stor stam ett skadedjur av vargens dignitet som landsbygdsborna skall tåla. Vi föreslår ett tak på max 160 vargar Sverige och 210 vargar totalt i Skandinavien. 6.4.1 Rovdjursinformation

Vi är mycket kritiska till att stora pengar delas ut för att informera om rovdjurens förträfflighet. Man propagerar för obegränsade rovdjurstammar som får extrema konsekvenser för människor som drabbas både socialt och ekonomiskt. Det finns grupperingar i samhället som är av andra åsikter och som inte får några ekonomiska bidrag för att driva sina visioner. Vi anser att detta inte är ett korrekt förhållningsätt i en demokrati. Antingen bör båda sidor få lika mycket pengar att informera med eller också skall allt ekonomiskt stöd till varginformation avbrytas omgående. Vi är också mycket kritiska till den utpressning som sker mot våra Jägarorganisationer från Naturvårdsverket och Miljödepartementet. Om man inte tycker eller agerar enligt Naturvårdsverkets pipa så hotar man med att stödet från viltvårdsfonden dras in. Detta hör inte heller hemma i en demokrati. 6.5.1 Förvaltning av varg.

Här anger utredaren att vi inte uppnått gynnsam bevarande status. Gynnsam bevarande status är ett byråkratiskt svävande begrepp och för att ha någon typ av förtroende i ett sådant påstående som utredaren gör så måste man ha gjort en sårbarhetsanalys. Detta har inte utredaren bemödat sig att göra utan måste beställas i efterhand efter att privata initiativtagare deklarerat att man tänkt göra detta. Vi anser att GYBS är i Skandinavien är 150 vargar och att ett tak måste kommuniceras och att det skall ligga på max 210 vargar i Skandinavien.

Utredaren påtalar att man kan behöva jaga varg innan gynnsam bevarande status uppnåtts och förslår att detta skall skötas av länsstyrelsens egen personal eller inhyrd personal. Vi motsätter oss detta förslag på det bestämdaste. Jakten i Sverige är kopplad till äganderätten över marken och att gå in reducera äganderätten ser vi som mycket provocerande mot alla markägare. Svenljungagruppens förslag till förvaltning

· Vi anser att för att få acceptans så måste all jakt skötas av de lokala jägare som har jakträtt över gällande marker och har lokal känndedom. All legal jakt i Sverige sker under trängt kontrollerade former så att möta EUs krav så finns här är inte något juridiskt hinder. · Vi menar att ingen skall behöva ha ett vargrevir på sina marker i mer än 3-5 år sedan skall reviret skjutas bort. 17

· Vi menar också att det skall sättas ett tak på antalet vargar per län för att inte vissa län skall drabbas orimligt hårt av vargstammen. Utgångspunkten måste vara att det skall var mindre varg i län med tätbefolkade områden med mycket människor och betande djur. · När ett vargpar bildar revir så skall samhället direkt se till att det byggs vargavvisande staket för alla bönder med betande djur inom detta område. Finansiering skall ske till 100% med statliga medel. Våra grova beräkningar pekar på kostnader om ca 10 miljoner i genomsnitt för rovviltavvisande staket per revir. Bönderna bör sedan ha rimlig timlön för att det extra underhåll som krävs. Som också bör ersättas av staten.

Vargens tillväxt.

Utredaren konstarer att vi haft en 20% tillväxt av vargen de senaste 10 åren. Utredaren vill sakta ner tillväxten något för att människorna skall hinna vänja sig vid skadorna. Detta är ett empatilöst resonemang som vi är starkt kritiska till. Vi anser att tillväxten måste stoppas nu och att vi måste ha ett tak på max 210 vargar i Skandinavien. Att som utredaren mörka vad man har för tak är ödesdigert för vargstammen och för acceptansen. Förtroendet för myndigheter och politiker får allvarliga

konsekvenser när man inte kommunicerar vilket övre tak för vargstammen som man tänkt sig. 7.1 Illegal Jakt

I detta kapitel så kan vi inte finna en enda reflektion över varför människor begår jaktbrott mot våra stora rovdjur. Vi kan inte heller se att utredaren gjort någon analys på vem det är som begår dessa kriminella handlingar.

Vi tror att det är normalt hederliga människor som uppfattar situationen som hopplös och har gett

upp hoppet på att deras problem kan lösas på demokratisk väg. Vi tror att det viktigaste myndigheterna kan göra för att stävja illegal jakt är att vara tydligare. Det är också mycket viktigt att kommunicera vilket tak man sätter på vargstammen. Vi föreslår att taket sätts till 210 vargar. Vi är helt övertygande att den illegala jakten kommer att eskalera om man går på utredarens förslag med ett golv på 450 vargar och en obegränsad tillväxt på vargstammen. Vi ser hur man begränsar vargstammen i Ryssland med gift. Dessa metoder är på väg att anammas även i Sverige av uppgivna människor.

7.4 28§ Jaktförordningen

Vi tycker det är ett bra förslag som utredaren föreslår med att anmälning av utnyttjande av §28 skall ske till länsstyrelsen.

10 Ekonomiska aspekter

Här redovisas samhällets kostnader för rovviltsförvaltningen men utredaren har ingen redovisning om vad det kostar våra gröna näringar som jakt, jordbruk och renskötsel. Utredaren konstaterar att det krävs mer resurser. Det är vi de första att hålla med om, speciellt om vi skall ha obegränsad vargstam och låter den sprida sig söderut. Men vi ställer oss frågan hur utredaren kan föreslå en obegränsad vargstam innan finansieringen till denna är klar. Det är ett oansvarigt sätt att sköta samhällets finanser. Man borde i stället vända på resonemanget och fråga

finansdepartementet hur mycket skattepengar det finns att tillgå till att ytterligare utöka rovdjurstammarna i Europas rovdjurs tätaste land eller att skydda världens vanligaste rovdjur - vargen.

18

Vi kan även konstatera att utredaren inte har tagit höjd för de enorma stängselkostnader som kommer att uppstå när vargen etablerar sig i södra Sverige eller några andra större kostnader som kommer att drabba brukare på landsbygden. Budskapet är vi kör på och tar diskussionen hur detta skall finansieras efteråt. 11.1.1 Mål för rovdjuren

Utredaren beskriver gynnsam bevarande status som ett golv eller en minimi nivå vilket vad det gäller varg ger minst 450 – 500 individer eller en ökning enligt utredaren om 60 % innan miniminivån nås. Utredaren säger att när miniminivån nås ”så skall arterna förvaltas något över referensvärdet, åtminstone över några år”. Det sänder inte några förtroendeingivande signaler utan antyder att t.ex. vargstammen skall tillåtas öka obegränsat.

11.2 Finansiering av staten kostnader

Här kan man tydligt se att utredaren inte har tänkt att staten skall stå för de enorma kostnader som kommer att läggas på våra gröna näringar.

Tillägg. Svenljungagruppens krav

Svenljungagruppen arbetar för att vi skall ha ett tak på max 160 vargar i Sverige räknat per den 1:a april. Vårt krav är att kostnaderna som dessa vargar åsamkar näringsidkare och privatpersoner skall ersättas fullt ut. Om inte staten ställer upp på en full kostnadstäckning så anser vi att vi inte har

några möjligheter att ha en frilevande vargstam i Sverige. Vi kommer att kräva full betalning för eftersök.

Om Naturvårdsverket inte sätter ett maximalt tak på 160 vargar i Sverige så kommer vi troligtvis att starta en kampanj där vi jägare kräver fullt betalt för eftersök med 450 kr / timma dagtid och 850 kr nattetid och 25 kr/ milen i reseersättning. Detta motsvarar ca 74 miljoner kr/år. Vi accepterar inte heller att ersättning till eftersöksjägare tas från viltvårdsfonden då denna fonds kapital oavkortat skall gå till viltforskning. Dessa pengar skall bokföras som en extra kostnad för vargförvaltningen och tas från statskassan.

Kraftfulla protester mot vargpolitiken .

Utredaren väljer att blunda för att landbygdens befolkning protesterar kraftfullt just nu på grund av vargtillväxten. · I mars 2012 så genomfördes en manifestation mot vargens stora tillväxt på 10 platser från Skellefteå i norr till Växjö i söder. Ca 4500 – 5000 personer deltog. · Jägare som tidigare har ställt upp frivilligt att söka trafiksakade djur har under våren 2012 strejkat på grund av den bristfälliga vargpolitiken och den höga vargtillväxten. Det finns ca 6000 eftersöksjägare i Sverige och det är ca 40 000 viltolyckor om året. Jägarna gör här en samhällsinsats som vi beräknat till ca 74 miljoner om året. Det föreligger en stor risk att många djur får ligga och lida i markerna på grund av bristfällig rovdjurspolitik när jägarna inte längre ställer upp att arbeta gratis dygnet runt alla dagar om året. · · Markägare protesterar genom att stänga av privata vägar för allmänheten. LRF proteserar mot en obegränsad vargstam. 19

· · · · Fårägareföreningen proteserar. Alla drabbade jakthundklubbar protesterar. Svenska Jägareförbundet är mycket kritiska till en högre stam än 150 individer. Jägarnas riksförbund har angett en policy där man inte kan acceptera varg i närheten av mänsklig bebyggelse.

Jakttid.

Vi står inför en tid då vi hur som helst måste börja förvalta varg genom jakt. Utredaren har tyvärr missat hur svårt det är att jaga varg och att man därför måste ha en längre jakttid. Vi förslår att jakttid på varg skall vara från andra måndagen i oktober till den 15/3. Då har man möjlighet att bedriva en lugn och sansad jakt som inte urartar i ett stort mediadrev mot de jägare som måste bedriva denna jakt.

Katastrofplan

Om en människa skulle bli tagen av en vargflock på sommaren så skulle det vara oerhört svårt att hitta vargarna genom jakt. Vi såg hur otroligt svårt det var att jaga Kynna tiken förra sommaren och då hade hon faktisk en radiopejling på sig. Om en björn skadar människor så kan vi inom några timmar ha vana eftersöksjägare med effektiva björnhundar som spårar upp björnen och ställer den så att jägaren kan avliva björnen. Men vi har ytterst få hundar i Sverige som kan spåra en varg och dessutom är det otroligt mycket svårare att jaga med endast spårhund jämfört med att jaga med löshund. Det finns många exempel i historien om att vargar som börjat attackera människor gärna återfaller i detta beteende och skulle man misslyckas med att spåra upp människoätande vargar när vi inte har spårsnö så är det troligtvis bara att invänta nästa angrepp. Vi föreslår att

Naturvårdsverket omgående upprättar länsvisa organisationer tillsammans med jägarna som

snabbt kan vara på plats och inleda ett eftersök på dylika vargar. Vårt krav är att de skall vara på plats inom två timmar. Givetvis så skall full ersättning utbetalas till jägarna för detta arbete. Risken för angrepp ökar givetvis med antalet vargar eller med en ännu högre faktor om man etablerar en stor vargstam i södra Sverige. Vi kan jämföra med björnen där vi tidigare hade ytterst få attacker på människor. Nu har när vi har en tät björnstam har vi fått allvarliga incidenter varje år och två har varit med dödlig utgång. Ändå har vi största delen av björnstammen i glesbefolkade områden.

Totala kostnader, varg.

Att beräkna de totala kostaderna är mycket svårt men vi väljer att beräkna de kostnader som vi känner till för att få en någorlunda överblick hur mycket vargen kostar. Vi har försökt att beräkna vilka kostnader som uppkommer om man antar det antal vargar som utredaren föreslår med ett golv om 450 -500 vargar. Utgångspunkten i denna kalkyl är att vargstammen skall spridas i alla län söder om renbetesområdet.

Minskade arrendeintäkter

Jakten kan upplåtas mot ersättning och därmed skapas en intäkt för fastighetsägaren, vilket innebär en monetär nytta. Därför skall jakten betraktas som en monetär nytta i samband med fastighetsvärdering

fastighet drabbas av ett vargrevir så kan man i stort sett räkna bort jakten inom detta område. . I taxeringsvärdet av fastigheten inräknas det jaktliga värdet. När en

Vi har hittat ett examensarbete gjort av Marie Sandblom högskolan Trollhättan Uddevalla tar hon har gjort en enkätundersökning hos med större markägare för att undersöka vilka priser de tog ut för jaktarrende. Undersökningen beträffande nivåerna på jaktarrende har genomförts som en skriftlig enkätundersökning. Enkäten med frågor angående nivåer på jaktarrende och prispåverkande faktorer skickades ut till flertalet av landets stora markägare såsom skogsbolag, 20

stiftsnämnder, gods och bruk samt till Jägareförbundets 9 länsjaktvårdsföreningar. Inga utskick gjordes till mindre markägare eftersom sådana oftast antingen jagar själva eller arrenderar ut jakten till vänner och bekanta och därmed inte tar ut marknadsmässig ersättning för upplåtelsen.

Minskade arrendeintäkter för markägare Län km2 Hektar Arrendepris/ ha Arrende intäkter

Skåne Blekinge 111 027 11 102 700 2 941 294 100 131 1 454 453 700 80 23 528 000 Kronoberg Jönköping Halland V Götaland Östergötland Sörmland Stockholm Uppsala Västmanland örebro Län Värmland Dalarna Gävleborg

Minskad avkastning viltkött

Värde över disk Andel som beräknas försvinna Kostnad

Naturvårdsverkets kostnader

Insats i dag Beräknad kostnad om vi har golv på 450 vargar med spridning i hela södra Sverige

Summering årskostnad med mer än 450 vargar

Extra kostnad stängsel Förlorade arrendeintäkter Minskad avkastning viltkött Trafikeftersök ( Jägarna kommer inte att göra jobbet gratis) Naturvårdsverket

Summa kostnader per år

8 458 845 800 10 475 1 047 500 5 454 545 400 23 942 2 394 200 10 562 1 056 200 6 062 606 200 6 490 649 000 6 989 698 900 6 301 630 100 8 517 851 700 17 586 1 758 600 28 193 2 819 300 19 192 1 919 200 272 189 1 100 000 000 -20% - 220 000 000 - 96 000 000 - 192 000 000 - 760 000 000 - 453 939 540 - 220 000 000 - 74 000 000 - 192 000 000 - 1 699 939 540 64 54 131 200 63 65 992 500 92 50 176 800 75 179 565 000 63 66 540 600 63 38 190 600 77 49 973 000 62 43 331 800 51 32 135 100 58 49 398 600 33 58 033 800 22 62 024 600 22 42 222 400 2 269 697 700 -20% - 453 939 540 21

Vi kan konstatera att de totala kostnaderna för den vargstam som utredaren föreslår ligger på minst 1, 6 miljarder per år. Ca 90% av dessa kostnader föreslår utredaren att de skall belasta bönder, markägare och jägare.

Prioritering.

Att Naturvårdsverket gör prioriteringen att vargen skall få kosta så enormt mycket när vi har mer än 4000 andra rödlistade arter är för oss mycket märkligt. När dessutom ett stort antal av dessa arter kommer att hotas av utrotning på grund av vargens nyetablering så ter det sig än mer märkligt. ( vissa arter som är beroende av betesdjur på ängar, hagar och fäbodar får problem om dessa biotoper slås ut av vargen ). Risken är att samhällets resurser att skydda övriga arter minskar drastiskt då man lägger så mycket pengar på att ha mycket varg i Sverige igen. Vi måste också komma ihåg att vargen är ett av världens vanligaste rovdjur och är inte utrotningshotad.

Vargstammens storlek

Vargen påverkar många människor negativt både socialt och ekonomiskt och vi anser att utgångspunkten måste vara att skadan för de människor som skall leva med vargen skall vara så liten som möjligt. Sårbarhetsanalysen påvisade att 40 vargar var minsta antal för att vargstammen hade minst 90% chans att överleva i 100 år i Skandinavien. Tar man höjd för rimliga katastrofer med en utslagning av 50-60% av populationen så anser forskarna på SCANDULV att en stam på 100 individer kan vara det antal som kan tolkas som minsta livskraftiga population. Enligt anvisningar skall Gynnsam bevarande status ligga betydligt högre. Vilket vi menar att det är 150 individer. För att få acceptans för denna population så anser vi tveklöst att det måste sättas ett maxtak och att detta tydligt kommuniceras ut till alla berörda parter. Vi anser att detta tak inte får överstiga 210 vargar i Skandinavien och 160 vargar i Sverige.

Svenljungaruppens syn på antal vargar Norge Sverige MVP MVP inkl. katastrof scenario Gynnsam bevarande status Svenljungagruppens maxtak

(Minimum Viable Population= MVP) 6 20 30 50 34 80 120 160

Sverige + Norge

40 100 150 210 Forskarna i SCANDULV är mycket tydliga i redovisningen av sårbarhetsanlysen att ingen population kan överleva om dödligheten är högre än 35% oavsett hur stor den är. Vi bedömer att risken är mycket stor att dödligheten ökar över 35% om man inte når acceptans får vargen. 22

Presentation av Svenljungagruppen

Svenljungagruppen består av en grupp människor med den gemensamma faktorn att vi lever och verkar på landsbygden. Vi har lantbruksföretag, jaktföretag, försäljningsföretag, mediaföretag och skogsföretag. Vi har alla egna erfarenheter med att ha betande djur. Vi är alla mycket intresserade jägare och jagar alla med löshund. Målet med Svenljungagruppen är att delta i debatten kring våra rovdjur och speciellt vargen då vi anser att den antagit hel fel riktning när drabbade människor känner att man inte kan påverka sin livssituation. Ytterligare information kan hittas på www.vargtak.nu

Svenljungagruppen

Thomas Ekberg, Bengt Håkansson, Thomas Persson, Leif Andreasson, Mikael Fransson, Kjell Lennartsson.

Sekreterare och kontaktman

Kjell Lennartsson Härkila Gård 1 511 99 Sätila Telefon 0301-46040 Mobil 070-5414750 Email: [email protected]

23