Transcript Linnéuniversitetet Växjö - Metodhandbok | Social oro

Självständigt arbete
Kravaller och oroligheter
Upploppen och bränder i Husby
Författare: Mohammed Rahnama
& Murat Aydogan
Handledare: Jonas Stjernquist
Examinator: Charlotte Lebeda
Termin: HT13
Kurskod: 0PX40U
Tack
Vi vill tacka samtliga inom polisen och de ungdomar och
ungdomsledare som ställt upp och delat med sig av sina upplevelser
vilket givit oss värdefull inblick i de händelser som benämns som
upploppen i Husby.
Vi vill också rikta ett stort tack till vår handledare Jonas Stjernqvist
som väglett oss och Staffan Huss som varit behjälplig med texten.
2
Sammanfattning
Syftet med studien är att undersöka och därigenom bidra till ökad förståelse av
bakomliggande orsaker till upploppen i Husby, samt hur aktörerna agerat under händelsen.
Metoden som användes var kvalitativ data i form av intervjuer med polischef, fältpoliser,
ungdomar och ungdomsledare som berättar sin syn på bakomliggande orsaker och hur dessa
agerat under upploppen. Resultatet analyseras och kopplas med hjälp av teorier som berör
ungdomarnas situation i områden som detta.
Resultatet visade att grunden till upploppen i Husby sannolikt bygger på en mer eller mindre
latent känsla av utanförskap hos ungdomarna i kombination med försämrade förutsättningar
att integreras i samhället.
3
Innehållsförteckning
Inledning............................................................................................................... 1
Syfte ...................................................................................................................... 3
Frågeställning .................................................................................................................................. 3
Avgränsningar ................................................................................................................................. 3
Metodhandboken ............................................................................................................................. 3
Teoretiska utgångspunkter................................................................................. 4
Stämpling, stigmatisering och stereotypifiering .................................................................................. 4
Sociala band ........................................................................................................................................ 5
Segregation .......................................................................................................................................... 6
Metod .................................................................................................................... 6
Resultat ................................................................................................................. 7
Intervju; Fältpoliser ........................................................................................................................... 10
Intervju; Ungdomsledare ................................................................................................................... 11
Intervju; Ungdom 1 ........................................................................................................................... 14
Intervju; Ungdom 2 ........................................................................................................................... 18
Diskussion........................................................................................................... 20
Slutsats/Reflektion ............................................................................................. 22
Metoddiskussion och förslag på fortsatt forskning............................................................................ 23
Referenser .......................................................................................................... 24
Bilagor
26
4
Inledning
Upploppen i Husby, Stockholm, bröt ut under kvällen den 19 maj 2013 och pågick under fem
nätter där bland annat fordon sattes i brand och stenar kastades mot polis och räddningstjänst.
Uppsatsen skall på så vis tolkas som ett försök att nå ökad förståelse om anledningen till
uppkomsten av upploppen i området. Vi har valt att fokusera på föreställda orsaker bland
respondenterna, samt hur ungdomar och polis agerat under händelsen. Genom kvalitativ data i
form av intervjuer med polischef, fältpoliser, ungdomar samt ungdomsledare, har vi fått svar
på flera av våra frågeställningar. Resultatet analyseras och kopplas med hjälp av teorier som
berör ungdomarnas situation i aktuella områden.
Efter oroligheterna i Husby, Stockholm, var det många som ställde sig frågan ”Varför?”. Hur
kommer det sig att ungdomar bränner upp bilar, kastar sten på polis och räddningstjänst i
dagens Sverige? Bilden av det lugna, trygga Sverige – åtminstone sett ur internationellt
perspektiv – fick sig plötsligt en rejäl törn. Massmedia insåg genast att här fanns stora
möjligheter att förbättra upplagesiffrorna och var snabba både med att vara på plats och att
ange den bakomliggande orsaken till händelserna. Enligt dem var det polisens dödsskjutning
av en sextionioårig man boende i området, som var orsak till oroligheterna och detta fick
omgående status av accepterad sanning och orsak.
Vi anser att det är att göra det för lätt för sig att förklara dessa ungdomar för hopplösa fall och
inte kunna se de enskilda individerna i grupperingarna. En grupp människor – formell som
informell – består av enskilda individer vars tankar, värderingar och uppfattningar ligger till
grund för vad gruppen står för och hur den agerar. Däri ligger själva förutsättningen för
gruppens bildande och dess bestånd samt den dynamik som ligger i att agera i grupp i motsats
till att handla som enskild individ. Vi valde därför att intervjua huvudaktörerna för att kunna
få en så bra bild som möjligt av kravallerna. Vi besökte Husby och träffade där flera
ungdomar samt ett antal fritidsledare som i flera delar bekräftade berättelserna vi fått från de
ungdomar vi tidigare intervjuat.
En markant skillnad mellan de vuxnas och ungdomarnas berättelser kunde konstateras i
uppfattningen om polisens roll i samhället. Ungdomarnas berättelser och uttalanden om vad
de ansåg sig veta om polisens roll i samhället uppvisade flera tydliga tecken på kunskapsbrist,
något som i sig utgör en källa till irritation och konflikter, eftersom polisens agerande och
uppförande då inte stämmer överens med den bild och den uppfattning de har av polisen.
Samtliga vi träffade kände inte igen sig i den bild media målat upp av oroligheterna i området.
När brandröken börjat driva bort, förmörkades istället himlen av besvikelse över hur medierna
beskrivit händelserna. Mörka moln av besvikelse över Husbys himmel utgör även uttalanden
fällda av flera ledande politiker. Vissa uttryckte tydligt att de här ungdomarna inte har något i
Sverige att göra, andra antydde eller menade på dålig uppfostran hemma.
1
”Föräldrar till vandaliserande ungdomar bör vräkas”
Citat: Riksdagsledamot rörande Husbyupploppen.
"En grupp arga män som tror på våldsanvändning"
Citat: Fredrik Reinfeldt, presskonferens.
"Vi ser starka kopplingar till förra veckans mord"
Citat: Megafonen
USAs, Storbritanniens, Nederländernas och Nya Zeelands Utrikesdepartement varnade sina
medborgare för det som hände i Stockholm under upploppen och ville att medborgarna skulle
vara ”vaksamma” under eventuell vistelse i dessa områden.
På samma sätt som vi tycker att det är viktigt att kunna se individen när det gäller
ungdomarna, anser vi att även polisens agerande ska kunna ses från enskilda poliser och deras
agerande i specifika fall. Vi har därför koncentrerat oss på hur polisen upplevde händelsen
och hur de ser på sitt agerande. Vilka krav på vad polisen ska kunna göra i området är
rimliga? Är allmänhetens förväntningar på polisen rimliga?
Det finns inga enkla, entydiga svar till varför sådana oroligheter inträffar. Vi har istället
försökt få en uppfattning om ungdomarnas sociala situation, tankegångar och synsätt som en
del av de bakomliggande orsakerna till kravallerna, samt vad olika aktörer gjorde för att få
stopp på oroligheterna. För oss har det varit väldigt viktigt att vara så opartiska/objektiva som
möjligt. Vi har efter förmåga försökt presentera fakta utifrån studiematerial, litteratur och de
intervjuer vi låtit genomföra. Vi hoppas därigenom kunna skänka en bild av vad inblandade
poliser, ungdomar och ungdomsledare delat med sig av för oss.
Mitt namn är Murat Aydogan och jag är uppvuxen i området Husby, Stockholm. Det ger mig
god inblick i problematiken kring Husby och ungdomarna som är bosatta där. Många frågade
sig - inklusive jag - varför det skedde upplopp i Husby och vad det kan ha grundat sig på. Av
den anledningen kändes det viktigt att skriva uppsatsen. Under min uppväxt i Husby har jag
upplevt att möjligheterna till sysselsättningar efter skoltid försämrats avsevärt. Till exempel
har fritidsgårdarna i området successivt stängts ner. En annan stor skillnad jag noterat är att
det fanns fler eldsjälar i området förr i tiden. Engagemanget från äldre ungdomar var tydligare
under min uppväxt. Varje helg spelade vi fotboll tillsammans och under dessa tillfällen så
talade de om vikten av utbildning och att vi i största mån skulle hålla oss borta från droger
och alkohol. De äldre lyfte fram flera varnande exempel och berättade hur illa det hade gått
för vissa personer som fastnat i missbruk och kriminalitet. Eldsjälars engagemang och stöd
bidrog till att nyfikenheten kring droger och kriminalitet försvann. Kontentan av utvecklingen
i Husby är att dagens ungdomar får svårare att komma i kontakt med goda förebilder. Det
bidrar olyckligtvis till att vissa ungdomar istället söker förebilder bland kriminella.
2
Mitt namn är Mohammed Rahnama. Jag är född i Iran och kom till Sverige som 10-åring. Vi
bosatte oss i förorten Rinkeby i Stockholm. Därefter flyttade vi runt en hel del tills vi slutligen
fick ett förstahandskontrakt på en lägenhet med adress Malmvägen, ett
miljonprogramsområde i Sollentuna norr om Stockholm. Där bodde jag från tonåren och fram
tills jag kom in på polisutbildningen i Växjö. Större delen av mitt tidigare arbetsliv har jag
haft förmånen att arbeta med ungdomar som bland annat kontaktperson och fritidsledare. Jag
vet av erfarenhet att många av dessa ungdomar är lojala mot den grupp de tillhör samt andra
de fattat tycke för eller på annat sätt sympatiserar med. Därför anser jag att man ska lägga ner
mycket tid och arbete på att bygga relationer till ungdomarna. Men jag vet också att goda
relationer inte skapas över en natt; det fordras långsiktigt arbete, mycket tålamod och inte
minst engagemang.
Syfte
Syftet med studien är att undersöka och därigenom bidra till ökad förståelse avseende
bakomliggande orsaker till upploppen i Husby. Genom att lyfta fram hur några ungdomar i
den segregerade förorten tänker och resonerar - i förhållande till hur de agerat i samband med
upploppen i Husby - hoppas vi kunna få bättre inblick i vad som möjligen föranleder sociala
oroligheter. Vår förhoppning är att ökade kunskaper kring problematiken i de segregerade
förorterna kan bidra till en förbättrad kommunikation mellan inblandade parter. Genom
intervjuer med polis, fritidsledare och ungdomar samt studier av litteratur som berör
ungdomars situation i dessa områden vill vi försöka uppnå detta.
Frågeställning
Varför blev det upplopp i Husby?
Varför agerande ungdomarna som de gjorde?
Hur agerade poliserna för att förhindra det?
Avgränsningar
Av tidsskäl har vi inte fokuserat på det förebyggande arbete polisen bedriver. Vi kan därför
inte uttala oss om hur kommun och polis arbetar med detta i realiteten. Det vi vet är dock att
polisen nyligen presenterat en metodhandbok om samverkan mot social oro. Handboken
avhandlar bland annat hur myndigheten och externa samarbetspartners kan samverka för att
förebygga och motverka sociala oroligheter som till exempel incidenterna i Husby.
Metodhandboken
Handboken är ett hjälpmedel som bygger på samlade erfarenheter från oroligheter i samhället.
Handboken utgör ett välstrukturerat arbetssätt mot social oro. Vad som är väl värt att notera är
3
att handboken understryker behovet av samverkan mellan olika parter i närsamhället. Vi anser
att metodhandboken är ett väl genomtänkt arbete som i sitt innehåll bland annat behandlar
bakomliggande orsaker, hur aktörerna ska samarbeta och arbetssätt.
Syftet med metodhandboken är att sprida erfarenheter och framgångsrika arbetssätt i samverkan
mot social oro. Målgruppen är främst samverkansaktörer inom polis och kommun, där skola,
socialtjänst och fritidsverksamhet ingår i kommunens ansvar. Andra användare kan vara
brandförsvaret, ansvariga för kollektiva färdmedel, trossamfund, ideella organisationer, ”goda
och relevanta krafter” samt vissa yrkesutbildningar som t.ex. polisutbildningen och
socionomprogrammen. Målet är att nyanlända personer ska ha goda möjligheter att integreras i
det svenska samhället och att fler ungdomar ska gå ut skolan med fullständiga betyg och öka
sina möjligheter till att bli självförsörjande som vuxna. Det borde innebära en minskad grogrund
för social oro, kriminalitet och utslagning bland unga i framtiden. (Polisen, 2013, s. 2).
Teoretiska utgångspunkter
Stämpling, stigmatisering och stereotypifiering
Fenomenet stämpling är när en individs handling frammanar reaktioner från omgivningens
sida, som ifrågasätter såväl agerandet som den agerande individen ifråga. Utifrån hur andra
reagerar och uppfattar en individ påverkas dennes självbild. Konsekvensen av stämplingen
kan i sin tur rendera i ett fortsatt avvikande beteende. ”Avvikelsen är ingen egenskap hos
handlingen i sig utan ligger i relationen mellan den som begår handlingen och den som reagerar på
den” (Boglin, Lundén & Näsman, 1973, s. 101).
Stämplingsteorin omfattar primär avvikelse, stigmatisering och sekundär avvikelse. Den
primära avvikelsen utgörs av enstaka handlingar som kan komma att påverka individens
självbild genom samhälleliga reaktioner. Omgivningens försök till stämpling behöver inte
nödvändigtvis påverka självbild över tid. Om omgivningens stämpling inte är slagkraftig eller
på annat sätt får något större inflytande över individen, kommer självbilden förbli fortsatt
oförändrad. Om det emellertid påverkar individens självbild så stigmatiseras det och övergår
till sekundär avvikelse, något som i sin tur kan resultera i fortsatta avvikande beteendemönster
(Boglind, Lundén, Näsman, 1973).
Ordet stigma är ursprungligen från grekiskan och betyder märke. Stigmatisering kan sålunda
förstås som en sorts ”märkning av individen”. Karlsson, Kuusela och Rantakeisu (2013, s. 7880) förklarar med stöd av Goffmans (2011) teorier att det finns tre typer av stigmatisering:
1. Fysiska missbildningar av olika slag, till exempel funktionshinder.
2. Ras, religion, nation och ekonomiska förutsättningar.
3. Den personliga delen, dvs. vad som bland omgivningen betraktas som svagheter och
bristande karaktärsdrag hos individen (ex kriminalitet, psykisk ohälsa mm).
Kännetecknande för grupper som anses stigmatiserade är att grupperna inte sällan behandlas
illa och nedvärderas. De anses inte lika mycket värda i många människors ögon. Exempel på
dessa är fattiga, psykiskt sjuka eller minoritetsgrupper. Stigma påverkar och begränsar
4
individen i flera avseenden. Osäkerheten blir påtaglig, särskilt i möte med andra människor.
Det kan även medföra skamkänslor hos den stigmatiserade individen. Konsekvensen kan bli
att denne undviker möten med andra och håller sig till det som individen känner sig trygg med
(Karlsson, Kuusela & Rantakeisu, 2013; Goffman, 2011).
Det ligger i människans natur att vilja förenkla och generalisera nya intryck. Med
stereotypifiering förminskas en grupp från att vara ett antal enskilda individer till att bli en
grupp, en homogen massa, med påstådda egenskaper - till skillnad från de stigmatiserades mer
påtagliga egenskaper såsom etniskt ursprung, religiös tillhörighet eller ekonomiska
förutsättningar. Utifrån personers agerande får den grupp en person tillhör en identitet som
inte stämmer in på samtliga i gruppen. En stereotyp kan överensstämma med normen i
samhället eller avvika från denna. En möjlig effekt av stereotypifiering är att individerna i
gruppen stigmatiseras i linje med de påstådda egenskaperna. Genom att se ner på individerna
så skapar det en ökad distans till samhället. Negativa stereotyper skadar individens självkänsla
och denne kan därigenom komma att undvika socialiseringen med omgivningen.
(Lalander & Johansson, 2012; Hall, 1997).
Sociala band
Hirschi (2009) menar att det finns fyra faktorer som påverkar individens benägenhet att begå
brottsliga gärningar. Avsaknaden av någon eller några av dessa sociala band ökar
sannolikheten att individen begår brottsliga gärningar eftersom denne inte anser sig ha lika
mycket att förlora:
1.
2.
3.
4.
Relation till föräldrar och kamrater.
Målinriktning när det gäller utbildning och arbete, samt strävan efter ett hederligt liv.
Medverkan i skola/arbete och föreningsaktiviteter.
Tilltro till lagstiftning, myndigheter och samhället påverkar inställningen till
brottslighet och missbruk.
En god relation till föräldrarna, och en god uppfostran, gör att steget till ett kriminellt
beteende känns allt större att ta för individen, eftersom denne inte vill göra sina föräldrar
besvikna. Samma gäller utbildning; för att få en god utbildning fordras hårt arbete och
engagemang som att göra läxor, lösa uppgifter och inte skolka. Hirschi förklarar att en individ
som aktivt deltar i föreningsliv dessutom får allt mindre tid att ägna sig åt brottslighet. En
positiv syn på lagstiftning, myndigheter och samhället i allmänhet, liksom en förtrolighet
rörande rättssamhället, inverkar på individen syn på kriminalitet. Alla dessa faktorer kan
påverka individen till det bättre eller sämre. Har individens föräldrar eller vänner ett
avvikande beteende från det som anses vara normen, kan det påverka så att personen blir mer
benägen att hamna i det beteendet (jfr Sarnecki, 2003).
5
Segregation
Segregation är ett vitt använt begrepp som kan brytas ner i en rad olika delområden. En är den
individuella. Begränsade ekonomiska förutsättningar styr personer till områden där de förmår
betala sitt boende och levnadsomkostnaderna i övrigt. En annan faktor är att familjer gärna
flyttar till områden de har en anknytning till (släkt eller vänner till familjen). Andra är
strukturella och politiska. Var någonstans en familj, som fått lov att stanna i landet, fortast kan
erbjudas bostad, blir avgörande. Inte sällan blir det i de så kallade miljonprogramsområdena. I
segregerade områden stämplas/stigmatiseras såsom samhällets lägsta socialgrupp - oavsett
den status de kanske tidigare haft. Stämpling och stigmatisering kan leda till sämre
förutsättningar - däribland hög arbetslöshet och den frustration som följer. Även barnen
påverkas av familjeförhållandena, och kan få svårt under skolgången - vilket kan resulterar i
ökad psykisk stress. En känsla av otrygghet är något som inte sällan präglar människor som
lever i dessa områden. (Urban, 2005).
Det är vanligt förekommande att personer med samma etniska bakgrund och klasstillhörighet
bosätter sig i samma område. Det finns tidigare studier från 1900-talet där bland annat
svenska immigranter bosatte sig i samma stadsdel i Chicago. På så sätt löste de den nya
situationen och problemen som uppkom i det nya landet – det gav dem en trygghet i det nya
landet. Trygghetsaspekten är en viktig faktor till varför grupperingar bosätter sig i samma
områden. Genom att tala samma språk så kan grupperna uttrycka sig och gemensamt bemästra
svårigheterna de ställs inför. Liknande parallell kan man dra med kultur och religion, dvs. en
gemensam nämnare som för gruppen samman (Holmgren, 2001).
Metod
Vi har valt att använda oss av intervjuer för att besvara de frågeställningar vi har. Vi har
fokuserat på orsaken kring själva händelsen och inte på det som skedde före eller efter. För att
få en inblick i vad som hänt, har vi intervjuat en polischef, två fältpoliser, en ungdomsledare
samt två ungdomar som deltagit aktivt i händelserna. På så vis fick vi en god inblick i vad
som skett och vad som möjligen kan ha orsakat upploppen. Nackdelen med så få
intervjupersoner är svårigheten att få ett bredare perspektiv på vad som hände. Fördelen är att
vi fått redogjort för hur de olika aktörerna kände sig under upploppen.
Intervjuerna vi höll med fältpoliserna byggde på ett slumpmässigt urval eftersom de var i
tjänst den dag vi höll intervjun med polischefen som har ansvar för området. Det är genom en
ungdomsledare i Husby som vi har kommit i kontakt med en av ungdomarna, eftersom det var
svårt att hitta ungdomar som ville ställa upp på intervju. Därför förmedlades första kontakten
via ungdomsledaren, vilken den intervjuade för övrigt känner stort förtroende för. Vi besökte
sedermera fritidsgården i Husby där vi intervjuade ytterligare en ungdom som varit delaktig i
händelsen. Det blev ett spontant möte med ungdomen då denne av en slump befann sig på
platsen vid det aktuella tillfället. Tidsbegränsningen för arbetet styrde vårt val av antalet
intervjuer. Därigenom begränsades vår möjlighet att komma i kontakt med fler involverade
aktörer.
6
Vi har även tagit del av teorier och begrepp som berör problematiken kring segregerade
förorten Husby. Det har givit oss ett vidare underlag, med vars stöd vi kunnat granska
empirimaterialet från fler perspektiv.
Vi har valt bygga vår studie på kvalitativa data, dvs. data som bär på en mer djuplodad
mening och innebörd. Kvalitativa data erhålls genom intervjuer med öppna frågor, något som
sedermera skapar utrymme för vidare tolkningar. Motsatsen till kvalitativ data är kvantitativ
data. Det används främst när man vill studera siffror och mått, till exempel
enkätundersökningar. Den främsta anledningen till valet av metod och data är att vi sökte svar
på våra frågeställningar genom intervjuer. Via denna metod kunde vi få en personlig kontakt
och därigenom en större förståelse för den situationen vi undersöker. Det ger även möjlighet
att tolka de uppgifter vi fått oss berättade av våra respondenter. I en kvantitativ undersökning
hade syftet varit att generalisera till en population, vilket vi inte gör i detta fall. Därav
metodvalet; kvalitativa intervjuer, då vi framförallt försökt fokusera på den kontext vi önskar
förstå (jfr Chalmers, 1995).
Resultat
Polischefens bild av händelsen
Strax efter klockan 18:00 fick polisen larm om en man som hotade flera personer med kniv
eller machete i Husby. När polisen anlände till platsen försvann mannen in i en lägenhet. I
samband med husrannsakan i lägenheten sköts mannen av polis i nödvärn. Mannen avled
senare av sina skador.
”Den här händelsen med 69-åringen nu tog man det som förevändning, hade inte den
händelsen hänt ja då hade man hittat någonting annat” (Polischefen).
Enligt polischefen har det varit spänningar i området sedan tidigare. Han tror därför att
händelsen kan ha haft samband med något annat, men kunde inte heller utesluta att händelsen
i sig satte igång processen i Husby. På fredagen samma vecka kallade organisationen
Megafonen till demonstration med anledning av 69-åringens död och det förmodade
polisvåldet. Megafonen bildades år 2008 och organiserar unga förortsbor i Stockholm. De
säger sig kämpa för social rättvisa.
Polisen fick indikationer om att något var på gång, varvid myndigheten vidtog förberedelser
för att bemöta den stundande demonstrationen. Till en början gick demonstrationerna lugnt
till. Det var feststämning och alla var glada. Söndag samma vecka drogs oroligheterna igång
ca kl. 22:00. Till saken hör att söndagskvällar är den tid i veckan då polisen - oavsett distrikt har lägst bemanning.
Upploppen bröt ut och ungdomar i Husby satte, enligt polischefen, minst etthundra fordon i
brand. Upploppen fortsatte under ytterligare fem nätter och spred sig även till andra
Stockholmsförorter.
7
Organisationen Megafonen gick ut med att de skulle ha presskonferens. Konferensen fick
enorm mediebevakning och även internationell press närvarade. Organisationen fick mycket
utrymme i pressen och de inte tog avstånd från våldet i sig.
Husby, som tidigare ansetts vara ett relativt lugnt område även om fåtal stenkastningar och
bilbränder förekommit, ansågs kunna utgöra en generell bild av situationen i förorterna i
Stockholm. Det fanns dock en del spänningar i området sedan en ung kille vid namn Ahmed
Ibrahim Ali, mer känd under smeknamnet Romario, mördades och ytterligare 2 personer
skadades allvarligt i samband med händelsen den 18 oktober 2008 på E4:ans Kista-avfart efter
ett gräl i centrala Stockholm.
Polischefen nämnde incidenten när Romario hedrades vid fritidsgården Reaktor. Vidare
berättar denne att händelsen kunde ligga till grund för spänningar mellan polis och ungdomar
i Husby. Uniformerad polis träffades av bland annat fyrverkerier. Händelsen rubricerades
som våldsamt upplopp.
Men polisens bild av det som hände är ingen trevlig berättelse. Den handlar om två utsatta
poliser, en med draget tjänstevapen och en med dragen batong, som upplever att de pressas
mot en mur och ett staket av ett 60-tal tonåringar. Den handlar om stenar, burkar och pinnar
som kastas mot poliserna. Och om en polis som slår en av tonåringarna över benet med
batongen för att freda sig. (http://www.dn.se/sthlm/polisen-attackerades-da-romarios-minnehedrades/)
Polisens insatsidé
”Grunden är att ändå få stopp på det här så tidigt som möjligt”
Från polisens sida prioriterades i första hand att säkerställa räddningsinsatserna, så att
brandkår och ambulans kom fram och kunde utföra sin uppgift. Nästa steg var att skydda
polisens lokaler och brandstationen från att bli attackerade och nedbrända. Därefter såg
polisen till att andra lokaler som till exempel skolor skyddades. Därför kom utredning och
lagföring på fjärde plats i prioritetsordningen, även om polisen hade det med sig under hela
insatsen. Därför blev inte resultatet någon omfattande lagföring av gärningsmännen.
Under händelserna var polischef 1 på dagtid i närsamhället i samverkanssyfte. Plötsligt blev
chefen ett namn för hur många som helst i området. Samverkan hade pågått under en längre
tid redan innan upploppen med goda resultat. Dock blev det gynnsamt för arbetet med
medborgarna som annars hade tagit betydligt längre tid och det blev det positiva effekten av
händelserna under aktuell tidsperiod.
8
Polischefens tankar kring ungdomarnas agerande
”De bilder som då fanns och speglades om Husby stämde inte”
Polischefen tycker inte att media gav en rättvis bild till allmänheten gällande oroligheterna.
Första kvällen på söndagen var det ca 40 till 50 ungdomar med lokal anknytning som fanns på
plats. Alla dessa var inte med och anlade bränder eller kastade sten. Andra kvällen var det ca
200 ungdomar på plats. Kommentarer och reflektioner från fältassistenter, medborgarvärdar
samt ungdomsvärdar var just att de inte kände igen många av ungdomarna. Därmed stod det
klart att många var ditresta och såg händelserna som en sorts arena att visa upp sig på.
Trots antalet var det endast omkring 30 av dessa 200 ungdomar som var aktiva. Ändå
kopplades samtliga till upploppen i media. Många Husbybor som var på plats kände därför
inte igen sig i beskrivningarna och bilden som kablades ut i media. Även de goda krafterna
rörde sig i grupperna för att stoppa och förebygga oroligheterna. Men dessa krafter är svåra att
upptäcka i sådana sammanhang.
Det finns en viss förståelse från polischef 1 vad det gäller ungdomarna. Denne menar att de
inte förstår konsekvenserna utan bara hänger på och många av dem är inte politiskt
intresserade överhuvudtaget. Men polischefen påpekar även att det finns några som har ett
syfte med sådana händelser och de står inte själva i frontlinjen och kastar sten. Det rör sig om
kriminella nätverk som vill förändra statusen i förorten. Samtidigt kan det mycket väl vara
just dessa nätverk som sätter stopp för oroligheterna efter två till tre dagar. Anledningen att
det inte är så gynnsamt för affärerna när något sådant pågår.
Det var flera som gick ut i media och berättade om polisvåld och de kränkningar de utsatte
medborgarna för. Trots detta finns det endast en anmälan mot polisen och anmälaren är själva
polisen för att få detta utrett. Detta behöver naturligtvis inte utesluta att det inte skett, utan att
det inte går att bevisa. Det finns inga rapporter om att någon behövt uppsöka vård för skador
orsakade av oroligheterna i Husby.
”Av alla de ungdomarna klarar sig de flesta”
De flesta ungdomarna i området går det bra för och de lyckas. Dessa flyttar dock till andra
attraktiva områden för att satsa på karriär och familj. Detta leder till att många goda förebilder
försvinner från området.
Polisens arbete idag
Det finns ett projekt idag som går ut på att ungdomar får träffa poliser och brandmän. På så
sätt lär ungdomarna se personen bakom uniformen. Satsningarna sker som tidigare genom att
poliserna inte åker runt i bil, utan lämnar bilen och patrullerar till fots eller cyklar för att få
kontakt med allmänheten och på så sätt vinner mark.
”I de bästa världar så är det en bil som kommer med två poliser som är kända”
Om det finns poliser som invånarna i området känner och har en relation till, underlättas
arbetet även under svårare omständigheter genom dialog med de boende i området.
9
Intervju; Fältpoliser
Fältpolisens insats
”Uppgiften var att skydda egendom, brandkår och allmänhet” (Fältpolis 1).
”Lagföring låg sist i prioriteringen på arbetsordningen” (Fältpolis 2).
Fältpolis 1 berättade att det primära var att skydda egendom och förenkla arbetet för
brandkåren så de kunde släcka bränderna. Eftersom det primära var att skydda egendom, var
det svårt att fokusera på att lagföra brottsliga handlingar som ungdomarna gjorde sig skyldiga
till.
Fältpolisens bild av händelsen
”Ungdomarna har sagt att poliserna störde dem och att de fick skylla sig själva”
(Fältpolis 1).
”Ungdomarnas frustration över deras situation ligger till grund för deras uppträdande”
(Fältpolis 2).
Fältpolis 1 menar på att det finns bakomliggande faktorer till varför upploppen urartade som
de gjorde. Ungdomarna känner att poliserna är "för på". Denne tror inte att dödsskjutningen
av 69-åringen var en orsak till upploppen, utan att ungdomarna är frustrerade på samhället i
stort och det inkluderar även polisen. Fältpolis 2 beskriver i sitt svar att höjda hyror och att
fritidsgårdar stängs i sin tur resulterar i att ungdomarna inte har någon sysselsättning efter
skoltid. Motivationen hos ungdomarna att studera samt bristande stöd hemifrån kan vara
bakomliggande orsaker till denna frustration.
Fältpolisens bild av ungdomarnas agerande
”Det fanns ingen tillstymmelse att prata med ungdomarna” (Fältpolis 1).
”Vissa ungdomar uttalade sig om att någon polis måste dö” (Fältpolis 2).
Fältpolis 1 beskrev att relationen mellan ungdomarna och polisen var spänd under dagtid och
på kvällen gick det inte ens att gå nära ungdomsgruppen. Med facit i hand kände denne en
besvikelse över det förebyggande arbete de lagt ner på ungdomarna. Fältpolis 2 menade att
det var ett sätt för dem att visa vem som har makten genom använda sig av ett så kraftigt
uttryck mot poliserna. Ungdomarna var maskerade och att stämningen var väldigt hotfull på
kvällarna, beskrev bägge fältpoliserna.
”I min värld så finns det ingen förståelse för ungdomarnas agerande” (Fältpolis1).
”Allt som har med våld att göra har jag svårt att förstå” (Fältpolis 2).
10
Fältpolis 1 tror att det måste ligga en enorm ilska och frustration bakom deras agerande, men
det inte ska gå till på det sätt som det gjorde. Fältpolis 2 menar på att målet med ungdomarnas
agerande var att få dit politikerna så att det skulle ske en förändring, men att denne tycker att
det ska kunna gå att åstadkomma utan våld.
Fältpolisens syn på ungdomarna efter händelsen
”Jobbet jag lagt ner har nog inte nått fram” (Fältpolis1).
”Är inte förvånad över det som skedde i Husby” (Fältpolis 2).
Fältpolis 1 berättade att relationen till ungdomarna uppfattats som bra innan händelsen, men
det visade sig plötsligt inte alls vara så. Budskapet denne försökt nå ut med till ungdomarna
hade inte så stor effekt. Arbetssättet förblir detsamma men synen på ungdomarna har
påverkats i samband med händelsen.
Fältpolis 2 menar att det som skedde i Husby har skett i andra städer i Europa. Denne har varit
med om liknande händelser tidigare och synen på ungdomarna är inte förändrad efter
händelsen. Fältpolis 2 har förståelse för att kollegor blir besvikna efter allt arbete de lagt ner
på ungdomarna, men med erfarenhet får man en annan inblick i hur snabbt det kan vända.
Intervju; Ungdomsledare
Intervjupersonen jobbar på ett behandlingshem och är kontaktperson för ungdomar i området.
Jobbade tidigare som fritidsledare och är en av grundarna till fritidsgården Reaktor i Husby.
Ungdomsledarens bild av händselsen
”Nedskärningar i Husby”
I samband med nedskärningar försämrades förutsättningarna för ungdomarna och därmed en
känsla av hopplöshet. Renoveringar har skett i området och de har i sin tur resulterat i höjda
hyror - något som försvårar för många familjer att bo kvar. Ungdomsledaren tror att
incidenten med 69-åringen blev till en för dem användbar anledning att agera ut sin frustration
på samhället.
Ungdomsledarens insats
”Föra en dialog med ungdomarna och få deras version av händelsen”
Ungdomsledaren har erfarenhet av ungdomar och i sin ungdom var denne själv inte den allra
lugnaste. Personen var ute i Husby för att försöka lugna ner situationen. Genom att prata med
ungdomarna försökte denne upplysa dem om att de förstör för sig själva och området. Av
erfarenhet så vet fritidsledaren att ungdomarna behöver bli hörda, sedda och bekräftade.
11
”Vår närvaro gjorde så att området blev lugnare och oroligheterna började trappa ner”
När oroligheterna fortsatte i området blev reaktionen från ungdomsledaren och andra äldre
ungdomar att de ville få stopp på det som skedde. De gick fram till ungdomarna, bad dem
sluta och de skickade även hem ungdomar. En tidigare kollega till ungdomsledaren hämtade
flera brandsläckare som sedan användes för att hjälpa till med släckning av bränderna. När
oroligheterna trappades ner kände fritidsledaren frustration över vad som skedde i Husby, så
denne började kontakta fler boende i området för att tillsammans kontrollera och lugna ner
situationen.
”Tog oss tiden att prata med ungdomarna och förklara att deras agerande inte är rätt”
Tredje dagen var ungdomsledaren och flera av dennes vänner samlade för att visa sitt stöd och
engagemang för Husby.
Ungdomsledarens bild av ungdomarna
”Känner igen hopplösheten som ungdomarna känner”
Ungdomsledaren hade i sina yngre dagar skapat oroligheter och ansåg att mycket inte
förändrats sedan hans ungdomstid. Denne menar på att ungdomarna saknar förutsättningar för
att skapa sig en bättre framtid. Hopplöshetskänslan präglar ungdomarna i Husby.
Ungdomsledarens bild av polisens agerande
”Ingen förståelse för hur polisen blundat för att ta hjälp av det civila engagemanget”
Ungdomsledaren berättade att denne har delvis förståelse för polisernas arbete och agerande.
Under dag ett och två förstår denne hur poliserna agerade för att kontrollera situationen och
skapa lugn i området. Ungdomsledaren menade på att det måste ha varit svårt att skilja ut
personer som varit delaktiga i upploppen från allmänhet som stod längs gatorna, dels av ren
nyfikenhet, dels för att själva försöka lugna ner situationen genom närvaro. Några bland
allmänheten kom till skada under svårhanterliga situationer.
Ungdomsledaren hade däremot ingen förståelse hur poliserna inte tog hjälp av de goda krafter
som fanns i området. Denne menade att det kändes som om poliserna ville sköta jobbet på sitt
sätt utan att vilja bjuda in till ett samarbete med dem som bor i området. Ett förbättrat
samarbete, till exempel i form av ett öppet forum, skulle lösa situationen betydligt bättre och
smidigare eftersom de äldre ungdomarna och de vuxna känner till området och känner även
ungdomarna i egenskap av grannar, berättade ungdomsledaren.
Ungdomsledaren hade vid flertalet tillfällen försökt nå ut till polisen med samtal och mail för
att sitta ner och diskutera problematiken kring Husby och komma till en långsiktig lösning
men denne har inte fått något gehör från poliserna.
”Polisen har än idag inte svarat på mina förfrågningar kring ett möte där polis,
ungdomar och allmänhet kan sitta ner och försöka reda ut vad som hände och hur man
kan förbättra situationen i Husby”
12
Om ungdomsledaren vore polis
”Jag hade tagit hjälp av de goda krafter som finns i området”
Ungdomsledaren hade bjudit till ett forum där alla aktörer fick komma till tals och se var det
brister och därigenom gemensamt försöka komma till en långsiktig lösning. Han hade även
följt upp händelsen och försökt bygga upp relationen med ungdomarna.
”Våld föder våld”
Upploppen i Husby kan ske igen, för det finns ett stort missnöje uppgav ungdomsledaren.
Denne berättade vidare att det kommer bara att resultera i att polisen kommer att gå betydligt
hårdare fram i området och ungdomarna kommer besvara detta på sitt sätt.
Ungdomsledaren syn på Husby idag
”Ser ut som det gjorde dagen innan upploppet”
Ungdomsledaren sade att ingenting har ändrats i Husby och menade på att det skedde en kort
insats mot problematiken kring området för att sedan sakta avta.
Ungdomsledarens syn på hur ungdomarna situation idag
”Frågar man en 12-åring i Husby hur denne ser på framtiden så tror jag inte man får så
mycket till svar”
Ungdomsledaren berättade att ungdomarna inte har någon sysselsättning och därigenom ökar
risken att dras in i kriminalitet för att känna en sorts tillhörighet. En känsla av hopplöshet
bland ungdomarna präglas i området, menade ungdomsledaren. Finns få bra förebilder kvar i
Husby, eftersom de flesta väljer att bosätta sig i andra områden.
Ungdomsledarens bild av polisens arbetssätt efter händelsen
”Efter att ha pratat med ungdomarna så har inte poliserna ändrat sitt sätt att arbeta”
Ungdomsledaren berättade att ungdomarnas behov av att bli sedda, hörda och bekräftade är
påtagligt och ansåg att polisen inte tagit lärdom av det som skedde i Husby.
13
Ungdomsledarens tankar kring medias bild av Husby
”Husby var ingen krigszon som media målade upp”
Ungdomsledaren ansåg att medias bild av händelserna inte stämde och inte gav en rättvis bild
av Husby. Det förekom bränder och stenkastning mot polis, men inte i den omfattning media
målade upp, menade ungdomsledaren. Denne berättade vidare att vad media inte tog upp var
flertalet ungdomar som kom från andra områden och deltog aktivt i händelsen.
Intervju; Ungdom 1
Denne bor i en lägenhet i Husby, är 18 år gammal och ursprungligen från Tunisien där han är
född. Han bor tillsammans med sina föräldrar och sju syskon. Syskonskaran består av 6
bröder och en syster. Tre av bröderna är äldre än honom och resterande fyra är yngre.
Familjen bor i lägenhet. Fadern arbetar som taxichaufför och de har begränsade ekonomiska
resurser. En av de äldre bröderna arbetar som vakt. Personen själv går på gymnasiet och läser
barn och fritid. Denne uppgav att han har hyfsade betyg tack vare hjälp från sina föräldrar och
sina syskon.
När vi träffas börjar han med att visa sina skador han fått av batongslag från polisen samt
bettet från en polishund.
Ungdomens bild av händelsen
”Djävla muslimer, svartingar, hoppas på att ni sticker ut härifrån”
Enligt honom provocerar poliserna ungdomarna i området genom att kalla de för diverse
dåliga saker. Ungdomarna blir ofta kontrollerade av polisen genom att de får visa legitimation
och ibland kroppsvisiteras de. Ibland händer det att ungdomarna tjafsar emot när polisen vill
kontrollera personerna i gruppen eller när de blir ombedda att lämna en viss plats. Detta leder,
enligt honom, även till att ungdomarna blir otrevliga och det slutar ibland med att polisen tar
till fysiskt våld. Det behöver inte bero på ett brott, utan det är den dåliga kommunikationen
som leder till handling.
Ungdomarna har svårt att få jobb och de vill ha en förändring. Ett sätt att visa sitt missnöje var
att starta upploppen. När upploppen började kom polisen med sina batonger och slog
ungdomarna och ungdomarna gav igen på sitt sätt.
Ungdomens bild av uppkomsten av upploppen
Det ska, enligt intervjupersonerna, varit en av många orsaker. 69-åringen var känd bland
ungdomarna och de visste att han var sjuk, men de tycker att polisen hanterade det på fel sätt.
Han tycker att polisen borde skämmas för att de sköt en 69-åring med sex skott i hans egen
lägenhet. Några av ungdomarna befanns sig på platsen och hörde skotten.
”Polisen gick ut i media och sa att 69-åringen förts till sjukhus med ambulans, men vi
såg själva hur de slängde in han i en svart bil och åkte därifrån”
14
Enligt intervjupersonen hade polisen uppgett att de körde 69-åringen till sjukhus för att rädda
hans liv, vilket inte stämde. Eftersom flera av ungdomarna varit på plats och sett att han
kördes iväg i en likbil.
Han upplever att det inte gjorts en ordentlig utredning och att ansvariga poliser på plats
kommit undan. Han själv har anmält polisen en gång och det ledde inte till någonting. Han
kommer därför inte att anmäla poliser mer, för att han upplever att det inte leder till något
eftersom de utreder sig själva.
Han är säker på att upploppen hade hänt för eller senare, även om 69-åringen inte hade
skjutits till döds. Anledningen, enligt honom, är den dåliga ekonomin i området. Det satsas
alldeles för litet på området och folk har ingenting att göra. Folk hänger bara i centrum enligt
honom och de sover inget vidare bra om nätterna. De vill kunna leva ett liv, kunna få jobb,
lämna det förflutna och börja om på nytt, men han anser inte att de får chansen. Under
upploppen fick området uppmärksamhet, men glömdes lika snabbt bort.
Ungdomens roll i händelsen
”Jag ska vara ärlig jag maskerade mig för att polisen inte ska kunna identifiera mig
och få dem att känna lika mycket smärta som jag fått känna”
Han medger att han varit aktiv i upploppen eftersom han ville ge igen mot polisen. Han visar
sina skador på armbågen och hur det knakar till i den efter batongslag och skadorna efter
hundbett. Han känner att han behandlas som kriminell fast han inte är det. Han har varit
misstänkt för våld mot tjänsteman vid ett tillfälle, i övrigt har han aldrig blivit dömd. Han
upplever att han ofta blir kontrollerad av polisen. När poliserna har dålig attityd visar även
han dålig attityd. När han känner sig hotad av polisen hotar han polisen och backar inte för att
använda våld som självförsvar. Han tycker att han gjorde rätt genom att delta i upploppen då
han kände att han gav tillbaka mot polisen efter kränkningarna han utsatts för.
Ungdomens syfte med sitt deltagande
”Mitt syfte var att slå tillbaka mot polisen, för att hämnas – ett sätt att ge igen”
Eftersom han känner sig dålig behandlad av polisen ville han hämnas mot poliserna på plats.
Han fick batongslag av en polis när en av de yngre, som bara var 14 år gammal, kom fram och
hjälpte honom genom att slå till polisen. Polismannen ramlade och 14 åringen och han själv
passade på att dela ut sparkar. De försökte sedan ta polisens batong. Polismannen hann dock
ställa sig upp och springa därifrån. Han lånar min telefon och visar klippet som finns ute på
YouTube.
Han vet att det var många utifrån som kom till Husby för att hjälpa ungdomarna i området.
Anledningen tror han är att ungdomarna från andra områden vet hur polisen beter sig mot
ungdomar och de lämnade sina områden för att komma dit och hjälpa ungdomarna i Husby.
15
Ungdomens agerande
”De jag var mest orolig för var de två brandmän som jobbade under upploppen”
Två av brandmännen var barndomsvänner till hans äldre bröder och han ville visa dem
respekt. De kände att brandmännen inte gjort någonting mot dem och det fanns därför ingen
anledning för gruppen att attackera brandmännen. Anledningen till att de brände upp bilar ska
enligt honom vara för att locka dit polisen.
Ungdomens inställning till att bränna upp bilar i Husby
”De ser ner på oss och håller alltid med polisen och tycker att polisen alltid gör rätt”
Många av de boenden i Husby som det går bra för ser ner på ungdomarna och tycker att dessa
förstör för området och ger trakten dåligt ryckte. Enligt honom har majoriteten själva
utländskt påbrå och har själva upplevt fattigdom en gång i tiden. Men när de fått arbete och
fått igång karriären, har de glömt bort att de själva varit i den situation han befinner sig i idag.
Han tycker därför att de ska känna samma utsatthet och fattigdom som ungdomarna upplever
och inte tro att de är bättre bara för att det gått bra för dem.
Ungdomens bild om sitt eget agerande ansågs vara kriminellt
”Jag håller inte på med droger eller vapen”.
Han påpekar att han inte är kriminell eftersom han inte håller på med det som han anser är
brottsliga handlingar. Han använder inte droger och håller sig borta från vapen och annat som
är brottsligt. Han tycker inte att hans agerande varit kriminellt. Han tycker att man måste
kunna visa sitt missnöje genom demonstration eftersom ingen annars lyssnar. När
demonstranterna bemöts som kriminella och kränks av polisen urartar den.
”Det enda jag gjorde var för att få respekt och lyfta upp vårt område som annars folk
skiter i”
Genom att visa sitt missnöje under kravallerna ville han lyfta upp problemen som finns i
Husby. Han vill att folk ska förstå att de är fattiga och lever under jobbiga förhållanden. Han
vill få ett slut på vad han upplever som trakasserier och kunna se att de kan bidra med något
bra om de får chansen.
16
Ungdomens syn på om det vore hans bil som brann upp
”Jag hade blivit besviken men jag hade ändå inte behandlat alla ungdomarna i området
på ett dåligt sätt och nedvärderat dem”
Han tycker att det inte finns någon anledning att kränka alla ungdomar i området även om han
själv hade blivit utsatt. För han vet att det finns en orsak till varför ungdomarna beter sig så.
Eftersom han själv har upplevt fattigdom så har han förståelse för ungdomarnas frustration.
Han tycker därför man inte ska dra alla över en kam, utan försöka hjälpa dem så de själva
kommer att hjälpa andra ungdomar när de kommer igång.
Föräldrarnas vetskap i dennes agerande
”Pappa var riktigt ledsen och mamma höll på att svimma”
Mamman hade mått riktigt dåligt när hon fick kännedom om att hennes son var med i
upploppen. När pappan fick kännedom om att hans son deltog i upploppen, gick han fram till
poliserna och berättade för dem att han vill få bort sin son därifrån. Han sade att hans
föräldrar var emot upploppen, men att föräldrarna samtidigt var emot polisvåldet mot
ungdomarna.
Hans mamma hjälper ofta ungdomarna i området för att de inte ska hamna i kriminalitet.
Genom att bjuda hem hans vänner på middag ser hon både till att ha dem under uppsikt,
samtidigt som de får mat trots att deras ekonomiska förhållanden inte är bra.
Hans pappa, två av de äldre bröderna samt en hel del föräldrar nattvandrar i området och han
tror att det var en av anledningarna till att oroligheterna fick ett slut.
Ungdomens bild av polisens agerande och om denne själv jobbat som polis
Han upplevde att poliserna såg sin chans att ge igen mot ungdomarna i området genom att
använda övervåld.
”Jag hade hjälpt ungdomarna och pratat med dom och frågat varför de gör så”
Han påpekar att om polisen haft en bra dialog med dem så hade de kunnat förstå varandra.
Han säger att han inte vill bli hatad, men han vill fortfarande ha respekt. Han tycker därför att
kränkningarna de utsätts för genom att bli kallade för apor, gorillor mm av polisen förvärrar
situationen.
Ungdomens bild av polisens möjlighet att kommunicera med ungdomarna
”De hade kunnat komma och prata med ungdomarna men två poliser förstörde allt”
Han minns två poliser särskilt bra, de provocerade ungdomarna genom att säga att de är
hatade gorillor. De ska även ha sagt att ni ska ut från Sverige och att de inte kommer få leva
kvar här. Innan hade han dålig syn på polisen. Idag har han ännu sämre syn på dem efter
händelsen. Han upplevde inte att det fanns poliser på plats för att kommunicera med
ungdomarna.
17
Ungdomens tankar om oss i tjänst
”Om ni börjar vara på riktiga polisers sida och börjar kränka ungdomar och slå dem,
ja då kommer ni bli hatade”
Enligt honom riskerar även vi att bli hatade om vi beter oss som de övriga poliserna i
området. Han uppgav att han kommer se oss som bra individer han mött. Han uppgav att han
inte vill bli hatad och att han inte vill hata oss eftersom han upplever oss som riktigt bra
människor. Han tycker att vi ska kunna prata med ungdomarna och kunna ”softa” med dem.
Han uppgav att han aldrig träffat en bra polis, utan endast sett hur de beter sig illa mot dem
som redan är utsatta.
Ungdomens syn på framtiden
”Om jag kan bli något så kan även andra ungdomar bli det”
Han tror att om deras förutsättningar hade varit bättre så hade han och de övriga ungdomarna i
området kunna bli något. Han drömmer själv om att bli kontaktperson eller väktare. Han vill
även starta eget för att hjälpa ungdomarna och bli en bra förebild. Han vill förhindra att andra
ungdomar ska gå samma väg som han själv har gjort och bli tvungen att göra dåliga saker.
Han säger att hans föräldrar inte har mycket att säga till om beträffande honom, eftersom han
är myndig.
”Jag är riktigt oroligt för mina småbröder”
Men han vill inte att hans små bröder ska gå samma väg som han tagit. Hans yngre bröder
stänger av sina mobiltelefoner och umgås, enligt honom, med riktigt dåliga människor. Han
bröder känner inte sig trygga och håller sig till sina vänner.
Intervju; Ungdom 2
Intervjupersonen är 20 år gammal och kommer ursprungligen från Afrika. Familjen är bosatt i
Husby. Pappan jobbar och mamman studerar. Ungdomen studerar på Hotell och
restaurangprogrammet.
Ungdomens bild av händelsen
”Kista centrum har blivit så stort och det blir allt fler stora företag som flyttar hit. De
höjer hyrorna i området för att få ut oss från området eftersom de ser ner på oss”
69-åringen var en del av orsaken till upploppen, men i själva verket var det upplevelsen av
hopplösheten i Husby. Den höga arbetslösheten bland ungdomarna och ingen sysselsättning
på fritiden. Frustration över höjda hyror och att personen upplevde att det var ett sätt att säga
att underklassen inte är välkomna där. Han uppgav att folk i området är väldigt fattiga och har
inga jobb.
18
Ungdomens roll i händelsen
”Vi har inget val för det är ingen där ute som lyssnar på oss”
Var med bland ungdomarna och kastade sten mot poliserna och brandkåren. När han fick
frågan varför han agerade som han gjorde, svarade han med att ställa motfrågan ”Vad skulle
ni ha gjort om ni var i samma situation om ingen lyssnade på er?”.
Ungdomens syfte med sitt agerande
”Det har inte skett några förändringar efter händelsen och situationen är densamma
som förut”
Syftet med stenkastningen var att bli hörda. Ett sätt att sätta emot det som sker i Husby med
alla dessa nedskärningar och höjda hyror. Efter upploppen fick området uppmärksamhet för
klassklyftorna och det utanförskap som boende i området känner. Detta glömdes snabbt bort
och ingen har varit där för att hjälpa till att förändra detta. De upplever att uppmärksamheten
berodde på att händelserna var intressanta för media, men när de inte längre finns där, bryr sig
ingen om området och allt går tillbaka till det gamla dåliga.
Ungdomens bild om sitt eget agerande ansågs vara kriminellt
Eftersom syftet var att säga emot och reagera på det som sker, ansåg inte personen att det var
något kriminellt. De vill ha en förändring, men känner hopplösheten, eftersom de utan stöd
inte kan förändra läget i området.
Ungdomens bild av polisens agerande
”Vissa poliser sa några nedlåtande ord till oss ungdomar”
De gick hårt åt mot ungdomarna och det gick även ut över några ur allmänheten. Det han
reagerade mot var när en kvinna fick batongslag. Där tyckte han att gränsen var nådd och då
ville han ge igen. Han minns också glåporden som enstaka poliser använde mot dem. Saker
som han fick höra var att de luktade illa och blev kallade för apor.
Ungdomens tankar om denne var i polisens sits
Personen hade gått ut bland ungdomarna och pratat mer med dem. Skapat en relation för att
på så sätt öka förtroende för ungdomarna. Ge dem råd om hur de ska gå tillväga för att söka
jobb och hjälpa ungdomarna med deras bekymmer.
Ungdomens syn på polisen efter händelsen
Synen på polisen är densamma som innan händelsen. Ser ingen förändring i deras sätt att vara
och agera. De är på ungdomarna lika mycket nu som innan med att kontrollera och visitera
dem och vara otrevliga.
19
Diskussion
Av intervjuerna vi hållit med ungdomarna framgår att de ständigt upplever sig vara iakttagna
och övervakade av polisen i synnerhet och av samhället i allmänhet. Den känslan har i sin tur
lett till en frustration över situationen. Polisen sätt att behandla och bemöta ungdomarna, med
bland annat ständiga kontroller och visitationer, har frammanat en ansträngd och emellanåt
näst intill fientlig relation. Av ungdomarnas uttalanden att döma, stämmer stämplingsteorin
väl in på hur situationen ser ut för flertalet ungdomar i Husby. Att de blivit stämplade som
avvikare som orsakar oroligheter, framtvingar sådana beteenden från deras sida (jfr Boglind,
Lundén & Näsman, 1973; Lalander & Johansson, 2012). Ungdomarna berättade att stämpeln
som avvikare tycks vara svår att bli av med. Polisernas beskrivning stämde väl överens med
vad som benämns som en primär avvikelse, där den enskildes självbild blivit en del av det
normala och påverkar denne negativt, vilket i sin tur leder till att individen fortsätter på den
inslagna vägen med avvikande beteenden. Det framgår tydligt i mötet med ungdomarna att
deras självbild har påverkats av samhällets reaktioner och övergått till en sekundär avvikelse
som en del i stämplingsprocessen. Samhället reagerar allt hårdare på deras beteende, vilket i
sin tur leder att ungdomarna känner sig än mer utanför och nedtryckta (jfr Boglind, Lundén &,
Näsman, 1973; Goffman, 2011). Ungdomsledaren berättade att denne mötte mycket motstånd
från samhället under sin uppväxt och så ser det ut än idag för ungdomarna. Att bli utpekad
som en misslyckad varelse och ett potentiellt hot mot samhället får osäkerheten hos individen
att växa.
Poliserna uppgav en bild som inte överensstämmer med ungdomarnas. Polisen menade på att
man ser individuellt på ungdomarna och agerar utifrån det. Fältpoliserna talade om
svårigheten med att urskilja de skötsamma ungdomarna från de ungdomar som begick
brottsliga handlingar, eftersom de stod sida vid sida under upploppen. En direkt effekt av
denna kollektiva sammanhållning och gemenskap är att vilka ungdomarna än umgås med, blir
de behandlade utifrån den tidigare kunskap polisen har om dem. På så sätt blir ungdomarna
stämplade utifrån vilka personer de umgås med, vilket kan vara förödande. Skulle någon eller
några välja att bryta eller ställa sig utanför gemenskapen, kan det skapa en negativ effekt
genom att uppfattas och behandlas som en avvikare, en svikare. Styrkan hos kollektivet kan
således påverka och bana väg för ett avvikande beteende hos de skötsamma ungdomarna. (jfr
Boglind, Lundén & Näsman, 1973; Karlsson, Kuusela & Rantakeisu, 2013).
När det kommer till stigmatisering finns det mycket som talar för att ungdomarna känner sig
utanför. Ungdomarna beskrev under intervjuerna att poliserna uttalade sig nedvärderande
genom kränkande ord. En ren konsekvens blir att det skapar ilska och ett kraftigt kollektivt
missnöje gentemot myndigheten. Ungdomarna känner sig inte lika mycket värda som de
övriga i samhället. Självkänslan försämras hos individerna i gruppen, vilket skapar svårigheter
att kommunicera med dem som står utanför gruppen och därför håller man sig till personer
som stödjer deras åsikter och själva blivit illa behandlade (jfr Goffman, 2011; Karlsson,
Kuusela & Rantakeisu, 2013). Poliserna vi intervjuat delar inte ungdomarnas uppfattning om
kränkande kommentarer och liknande. Svårigheten här blir att vi inte har kunnat intervjua
samtliga poliser som deltagit under upploppen för att fråga om det stämde.
20
En liknande händelse inträffade under oroligheterna i Rosengård, Malmö. I en av
polisbussarna spelades samtalet in som sedan läckte ut i media. Där uttalade sig vissa poliser
kränkande mot personerna som deltog i oroligheterna.
Ungdomarna vi intervjuat har ingen tilltro till myndigheter vilket är en effekt av hur de anser
sig ha blivit behandlade av bland annat polisen. Hirschis teori stämmer väl överens med
ungdomarnas situation eftersom dessa har flera avsaknade faktorer och det skapar ökade
förutsättningar för ett fortsatt kriminellt beteende. Däremot stämde inte teorin om sociala band
på vissa punkter in på ungdomarna. Ungdomarna föreföll exempelvis ha en god relation till
sina familjer och de hade hyfsade betyg. De hade även mål i livet och en idé om vad de ville
bli (jfr Sarnecki, 2003). Eftersom vissa av deras kompisar inte tog avstånd från oroligheterna,
var det svårare att upphöra med de brottsliga handlingarna. Båda ungdomarna som
intervjuades utbildade sig och ville bli något. De var måna om sina syskon och ville att det
skulle gå bra för dem. De hade, med andra ord, mycket att förlora om de till exempel skulle
bli fängslade (jfr Sarnecki, 2003).
Ungdomarna deltog inte längre i föreningsaktiviteter i samma utsträckning som tidigare, då
bland annat fotbollsklubben bytt ägare och flyttat från området. Ungdomsledaren är inne på
att de saknar flera goda förebilder i området som ungdomarna kan ta lärdom och inspireras av
för att få en idé om hur deras liv kan förändrats till det bättre. Många ungdomar i området
inser inte att det ligger hårt arbete och dedikation till studierna för att få ett bra jobb och goda
förutsättningar till en positiv utveckling. Med de goda förebilder som flyttar från området,
försvinner också många möjligheter till förändrade tankebanor (jfr Sarnecki, 2003).
Fältpoliserna är inne på att den låga motivationen hos ungdomarna, samt bristande stöd
hemifrån, kan vara orsaken till deras frustration. Motivationen att försöka se ljuset i slutet av
tunneln för att skapa sig en bättre framtid är inte alls lika klar som för andra ungdomar. De
präglas mycket av hur området ser ut i sin helhet. Poliserna var i sin tur mer inne på att
ungdomarna har mycket att förlora, men att de inte tänker på konsekvenserna på grund av
deras låga ålder och den naturliga biologiska mognadsprocessen (jfr Sarnecki 2003).
Teorin kring; stereotypifiering, stämde inte särskilt väl in på ungdomarnas egna uttalanden.
Däremot överensstämde den väl med polisernas. Ungdomarna kände en gemenskap i den
grupp de tillhörde och att alla var delaktiga och hjälpte till. Detta var, enligt ungdomarna,
även ett sätt att visa sitt missnöje. De kände att man såg ner på dem på grund av deras
fattigdom och upplevde att man från samhällets sida inte vill förstå att de inte har samma
chans som andra. De var väl medvetna om att handlingarna gav gruppen de tillhörde dåligt
rykte, men såg det som en sista utväg för att få sitt sagt (jfr Hall, 1997; Lalander & Johansson,
2012). Poliserna i sin tur menade att det är enstaka personer i gruppen som utför vissa
handlingar och därmed får hela gruppen en stämpel och ett rykte om sig som inte riktigt
stämmer in på hela gruppen. Ungdomarna vi intervjuade berättade om att alla poliser agerar
och beter sig dåligt. Utifrån enstaka polisers agerande så har ungdomarna stereotypifierat hela
poliskåren som dålig, vilket stämmer in på teorin (jfr Hall, 1997).
Under intervjun framgick det flera gånger hur fattigdomen präglar området Husby. Att Husby
är ett segregerat område framgår tydligt när vi intervjuar aktörerna, liksom att invånarna i
21
Husby känner sig utanför det övriga samhället. I segregerade områden skapar grupper
trygghet genom att hålla ihop. En fördel som grupperna anser sig vinna genom att hålla ihop
är att gemensamt bearbeta de svårigheter de utsätts för. Ungdomarna berättade att
arbetslösheten är väldigt hög och det inverkar även på ungdomarna genom att vissa frestas att
tjäna pengar på olagliga sätt (jfr Urban, 2005).
Vad som bland annat framgick när vi intervjuade ungdomsledaren, är att nedskärningar i
områden som till exempel Husby, leder till en känsla av försämrade förutsättningar för
ungdomarna och det skapar en känsla av hopplöshet. Både ungdomsledaren och ungdomarna
påtalade att hyrorna höjts i området vilket gör det svårare för vissa familjer att bo kvar då
deras ekonomiska förhållanden är dåliga (jfr Urban, 2005). Poliserna önskar att alla aktörer
gemensamt deltar i förbättringen för invånarna i området. Genom bättre samverkan med
kommunen är deras förhoppning att skapa bättre framtidsförutsättningar för invånarna.
Slutsats/Reflektion
Syftet med studien var att undersöka vad som kan orsakat upploppen i Husby och hur
inblandade aktörer, såsom ungdomar, poliser och ungdomsledare, agerat under händelsen – ett
syfte vi i valda delar anser oss ha nått framgång med. Slutsatsen vi kan dra från studien är att
upploppen bottnar i en betydligt mer komplex problematik inom områdena frustration och
utanförskap än vad media varit kapabla att beskriva, för känslan och tankegångarna är svåra
att förstå och beskriva för dem som inte upplevt dem. Känslan av att inte höra hemma
någonstans eller att passa in i ett samhälle, känslan av att inte bli bedömd eller sedd som den
man är och känslan av att bli ställd åt sidan på grund av namn, födelse- och bostadsort leder
ofelbart till frustration. Flera individer som delar samma känsla och samma erfarenhet sätter
igång processer. Händelserna i Husby var ett sätt att få utlopp för den frustration som legat
och jäst en längre tid, de var ett sätt att få lätta på säkerhetsventilen och släppa ut lite av
övertrycket.
Genom intervjuerna med aktörerna har våra frågeställningar blivit besvarade. I det stora
empirimaterialet vi har redovisat, framgår tydligt hur aktörerna agerade, upplevt händelsen
och vad dessa trott om eventuella orsaker kring upploppen. Där har vi lyckats presentera
tankar och känslor som individerna hade under upploppen.
Trots att polisen satsat mycket på att skapa en bra relation till invånarna i området, påpekade
ungdomsledaren och ungdomarna under intervjuerna att det ’brustit i kommunikationen’. Här
ligger sannolikt tidigare kontakter med polisen och erfarenheter som kan ha gjorts vid en rad
olika tillfällen, till grund för den dåliga/ansträngda relation mellan ungdomar och polis som
råder i dagsläget. Andra orsaker som kan ha försämrat förhållandet är de påstådda nedlåtande
uttalanden som fällts från såväl polisernas som ungdomarnas håll.
Enligt flera av ungdomsledarna samt ungdomar, finns det idag inget forum eller träffpunkt där
ungdomar och polis kan föra en naturlig dialog, utan den enda kontakten är vanligen när
polisen anlänt i samband med ordningshållning eller när ett brott begåtts. Det ligger då i
22
sakens natur att den kontakt som tas från polisens sida knappast är avsedd att skapa kontakt
eller förståelse eftersom polisen då har en konkret uppgift att lösa och måste följaktligen agera
därefter.
Vad som framgår av intervjuerna med ungdomarna samt ungdomsledaren är att problematiken
är densamma i Husby och att nya upplopp eller oroligheter kan komma att ske inom en snar
framtid. En förbättring i området kräver engagemang, tid, resurser och energi. Om vissa
aktörer inte tar sitt ansvar kan konsekvensen bli förödande. Eftersom situationen inte har
förändrats, föreligger risk att ungdomarna kommer att ta i ännu hårdare för att göra sig hörda.
Kommunikation är lösningen på problematiken och det krävs en kraftansträngning från båda
parterna för att komma till en lösning. Genom att bygga upp relationer på individnivå så kan
det generera i att hela gruppen sluter upp och tillit skapas.
Det var oroväckande att höra vad ungdomarna tyckte och tänkte om polisen och dialogen dem
emellan behöver förbättras. Ungdomarna vi intervjuade var av olika orsaker ovilliga att prata
med poliserna, men en grund kan läggas med hjälp av en tredje part de känner förtroende för.
Därför kunde besök på fritidsgårdar, i skolan och i andra miljöer där ungdomar finns, utgöra
intressanta ställen att överväga att besöka för att skapa kontakt och därmed på sikt kunna
överbrygga de hinder förutfattade meningar, myter och missförstånd utgör.
Polisen kan naturligtvis inte göra något åt känslan av skilda världar, men kan utgöra ett första
steg på vägen mot att få världen utanför förorten mer begriplig, samtidigt som vunna
kunskaper om hur vissa ungdomar i förorten tycker, tänker och fungerar är av stor vikt för ett
framgångsrikt polisarbete.
Metoddiskussion och förslag på fortsatt forskning
Studien har varit möjlig att genomföra genom vald metod och teorier kopplade till ämnet.
Tillgänglig tid för har dock styrt arbetet och vi begränsade oss därför till att endast intervjua
ett fåtal aktörer, även om önskvärt hade varit att intervjua fler för att därigenom få en större
bredd av intryck och tankar kring händelserna som underlag att arbeta utifrån. Då vore en
kombination av kvalitativ- och kvantitativ data aktuellt för arbetet. Genom en
enkätundersökning kunde vi behandlat fler frågeställningar, som till exempel om invånarna
känner sig trygga i området och hur polisen agerat under händelserna.
Vi föreslår att man arbetar vidare på metodhandboken som polisen framtagit för att ytterligare
öka kunskapen kring problematiken. Man kan även studera teorier och forskning som
behandlar och förklarar uppkomsten av upplopp. Företeelsen i sig är inte ny; det har till
exempel skett upplopp i segregerade förorter runt om i Europa i nutid.
Viktigt är också att de boende i området får komma till tals. Det finns en hel del idéer bland
invånarna i området som aldrig uppmärksammas, övervägs eller följs upp. Både ungdomarna
som vi intervjuade samt dem vi träffade uttryckte en stark känsla av hopplöshet eftersom
ingen lyssnade på dem. De uttryckte det som att upploppen blev enda sättet för dem att göra
sina röster hörda.
23
Referenser
Boglind, A., Lundén, A., &, Näsman, E. (1973). Jag; den Andre – spelet om dej och mej och
dom utstötta: En presentation av symbolisk interaktionism och stämplingsteori. Lund:
Studentlitteratur.
Chalmers, A.F. (1995). Vad är vetenskap egentligen. Nora:Nya Doxa.
Goffman, E. (2011). Stigma – den avvikandes roll och identitet. Stockholm: Nordstedt.
Hall, S. (1997). Representation – cultural representation and signifying practices.
Califonia:Thousand Oaks. Open University Walton Hall.
Hirschi, T. (2009). Causes of delinquency – Travis Hirschi; with a new introduction by the
author. New Jersy: University of California Press.
Holmgren, A (red.). (2001). Integration och segregation – i teori och praktik. Växjö: LO i
Sverige. (Idédebatts skriftserie).
Karlsson, L-B., Kuusela, K., &, Rantakeisu, U. (2013). Utsatt, marginalisering och
utanförskap. Lund: Studentlitteratur.
Lalander, P., &, Johansson, T. (2012). Ungdomsgrupper i teori och praktik. Lund:
Studentlitteratur.
Polisen (2013). Samverkan mot social oro – Metodhandbok. (Författade av Jesper Lindblom).
Stockholm: Västerorts polisdistrikt.
Sarnecki, J. (2003). Introduktion till kriminologin. Lund: Studentlitteratur.
Urban, S. (2005). Att ordna staden: den nya storstadspolitiken växer fram. Lund: Arkiv
förlag/A-Z förlag.
24
Otryckta källor:
By, U. 2009-10-23. Polisen attackerades då ”Romarios” minne hedrades, Dagens Nyheter
http://www.dn.se/sthlm/polisen-attackerades-da-romarios-minne-hedrades/
Hämtad den: 2013-10-31
Carlsson, M & Waltersson Y. 2013-05-21. Politik med hjärta av sten, Dagensarena
"En grupp arga män som tror på våldsanvändning"
Citat av Fredrik Reinfeldt under en presskonferens under upploppen.
http://www.dagensarena.se/redaktionen/politik-med-hjarta-av-sten/ Hämtat den: 2013-10-27
Eidevall, M. 2013-05-20. Megafonen om upploppen i Husby, SVD
"Vi ser starka kopplingar till förra veckans mord"
Citat från organisationen Megafonen
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/megafonen-om-upploppet-i-husby_8189540.svd
Hämtat den: 2013-10-27
Kerpner, J. 2013-05-23. Moderat ville vräka ligisters föräldrar, Aftonbladet
”Föräldrar till vandaliserande ungdomar bör vräkas”
Citat från en Riksdagsledamot angående Husby upploppen.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16829729.ab Hämtat den: 2013-10-27
Svahn, C. 2013-05-25. Ny varning för resor till Sverige, Dagens Nyheter
http://www.dn.se/sthlm/ny-varning-for-resor-till-sverige/
Hämtat den: 2013-10-27
Polisens Metodhandbok 2013
https://polisen.azurewebsites.net/index.php/om-handboken/
Hämtad den: 2013-10-25
25
Bilagor
Intervjumall med polischef:
Orsak?
Roll i händelsen?
Insatside?
Förståelse för ungdomarnas agerande?
Polisens arbete idag?
Intervjumall med fältpoliserna:
Orsak till händelsen?
Roll i händelsen?
Vad tror du var orsaken till händelsen?
Hur uppfattade du ungdomarnas agerande?
Har du förståelse för deras agerande?
Har din syn på ungdomar förändrats efter händelsen?
Intervjumall med fritidsledaren
Vad tror du orsaken är till händelsen?
Roll i händelsen?
Har du någon förståelse för ungdomarna?
Har du förståelse för polisens agerande?
Hade du gjort annorlunda om du vore polis?
Hur ser det ut i Husby idag?
Har polisens arbetssätt förändrats efter händelsen?
Medias bild av Husby?
Hur ser det ut för ungdomarna i Husby?
Intervjumall med ungdomarna:
Orsak till händelsen?
Vad hade du för roll i händelsen?
Vad ville ni åstadkomma med ert agerande?
Det du gjorde, ansåg du att det var kriminellt?
Vad tror du var orsaken?
Hur uppfattade du polisens agerande?
Om du vore polis, hade du gjort något annorlunda?
Hur var din syn på polisen innan händelsen, hur har den ändrats?
26