HÄNT I SVERIGE 1361-1612

SVENSK MEDELTID 1361-1612

Under Sveriges medeltid var den politiska makten fördelad mellan olika grupper: ADELN Adelsmännen tillhörde rika och inflytelserika släkter, som hade ansvar för rikets finanser, jordbruk, bergsnäring och kontakter med andra folk och länder. De var officerare och soldater i de krig kungarna förde. De hade av kungen fått förläningar - gods, gårdar och landområden – som de styrde över. Fogdarna drev in skatt till kungen, men bönderna betalade även skatter direkt till adelsmännen. Bönderna fick även hjälpa till med dagsverken när så behövdes. Adeln själva betalade inte skatt. Därför kallas de frälse, dvs befriade från skatt. Det hände att kungen återtog det adeln hade fått, antingen för att straffa enskilda män eller släkter eller helt enkelt för att kronan behövde pengar. Representanter från adelssläkterna deltog i riksrådet, som sammanträdde och beslutade viktiga saker. Det var riksrådet som valde kung. Stormännen i riksrådet kunde även avsätta kungen om han inte skötte sig. Adelns olika släkter var inte alltid överens om vilken kung de skulle stödja. ALLMOGEN Bönderna och borgarna hade nästan ingen direkt politisk makt. De fanns representerade vid de herremöten som föregick riksdagarna, men hade inget stort inflytande. Indirekt var de dock mycket viktiga för maktbalansen i Sverige. Bland bönderna fanns det goda soldater. Det var viktigt att ha dem på sin sida om man planerade att göra en revolt och ta makten. Särskilt dalkarlarna var eftertraktade som soldater. Om bönderna upplevde att de blev förtryckta av skatter och orättvisor, fick den sittande kungen räkna med att upprorsmän kunde hämta hjälp hos bönderna. Allmogen betalade skatt såväl till adelsmännen och kungen som till kyrkan. Skatten kunde bestå av exempelvis smör, säd, torkad fisk och skinn. Till borgarna hörde hantverkarna i de hantverksskrån som fanns i städerna. Även handelsmän räknades till borgarna. Borgarna hade yrkeskunskaper som var viktiga för samhället. En del av dem kom från andra länder, och hade med sig nya kunskaper till Sverige. Gesällerna vandrade runt till mästare i olika länder under sin lärotid och kom hem med nya impulser. Det var i borgarnas intresse att Sverige inte var så osams med sina grannar att kontakter med andra länder blev omöjliga. KYRKAN Kyrkan, som fram till mitten av 1500-talet hörde till den katolska kyrkan, hade sin högste ledare i Rom: påven. Det innebar att kungen inte kunde bestämma över kyrkan som han ville. Kyrkans högste ledare i Sverige

var ärkebiskopen. Ofta blev det bråk om vem som hade rätt att utse ärkebiskop: var det kungen eller biskoparna? Ärkebiskopen kunde tillrättavisa och i värsta fall med påvens hjälp bannlysa kungen (utesluta honom ur kyrkan), så det var viktigt för kungen att ha en ärkebiskop han kunde lita på. Kyrkans höga män kom från adeln, och ärkebiskopen var främste mannen i riksrådet. Kyrkan var en internationell organisation. Det var vanligt att man fick sin prästutbildning utomlands, kanske i Tyskland eller Frankrike. Många munkar och nunnor kom från andra länder. Kyrkan hade hand om den skolundervisning som fanns i Sverige. KUNGEN Kungen hade det övergripande ansvaret för landet och var högste befälhavare i krig. Kungen valdes av riksrådet vid Mora stenar, och kunde även avsättas. Ärkebiskopen krönte kungen. För att bli kung måste man alltså stå på god fot med såväl adeln som kyrkan. Dessutom måste man ha folket på sin sida, eller en stark och pålitlig armé som kunde slå ner alla uppror. Kungen gav förläningar, gods och guld till både adeln och kyrkan, men kunde också återta sina gåvor. Inte sällan upplevde kungarna att den verkliga makten låg hos adeln och kyrkan. För att få mer att säga till om hände det att kungen spelade ut de olika grupperna mot varandra. Ibland var det inte helt klart vem som hade rätt till kungakronan, särskilt när en kung var död eller när en kung vägrade acceptera att han blivit avsatt. Då utbröt ofta strider, som kunde fortsätta även när en ny kung var krönt. UTLÄNDSKT INFLYTANDE ÖVER SVERIGE Sverige var en del av Europa. Gränserna till Danmark, Norge, Finland, Ryssland, Litauen, Preussen och Mecklenburg var allt annat än fasta. Sverige var beroende av kontakterna och handeln med Europa. Ibland betonades hur viktigt det var med goda kontakter med andra folk och länder; ibland sade man upprört att främmande folk och makthavare inte hade någonting att göra i Sverige. Inte sällan användes något av de här argumenten när adeln eller kungen själva ville få mer makt. Kungahusen i Europa var nära släkt med varandra, eftersom kungligheter bara fick gifta sig med kungligheter eller med högadliga. De svenska kungarna regerade ibland även över Danmark och Norge. Ibland regerade danska kungar över Sverige. Och eftersom de oftast var släkt med varandra var det egentligen inte så noga om de kallade sig svenska, danska eller norska. Kyrkan var ju på ett sätt svensk och stod i nära samarbete med kungamakten, men samtidigt hörde den till ett sammanhang som var oberoende av olika länder och deras kungar. Därför hade påvemakten i Rom stort inflytande även över Sverige. När den svenska kyrkan blev protestantisk passade Gustav Vasa på att göra den till statskyrka, underställd kungen. Då försvann kyrkans stora roll som maktfaktor.

Kyrkans män kämpade dock för att kyrkan inte skulle bli ett politiskt verktyg utan behålla sin frihet. HANSAN utövade mycket stort inflytande över Sverige under medeltiden. Hansaförbundet bestod av fria handelsstäder runt Östersjön, som skötte handeln mellan Östersjöländerna och även bedrev handel med andra delar av Europa och så småningom hela världen. I många städer, t ex Stockholm, Kalmar och Visby, hade Hansan kontor. På det viset slog sig många tyskar ner i Sveriges städer. De hade med sig kunskaper om förvaltning och blev därför ofta valda till rådsmän och borgmästare. Hansan ville inte att någon av de stora Östersjömakterna Sverige och Danmark skulle få så stor makt att de kunde börja diktera villkoren för handeln och införa höga tullar. Därför stödde de ofta det land som för tillfället var svagast, eller det land som gav dem bäst handelsvillkor. Mecklenburg var ofta i förbund med Hansan och även med Vitaliebröderna, som ägnade sig åt att kapa fartyg på Östersjön. Dessa tre mäktiga makter hade under långa tider total kontroll över Gotland. ATT BETRAKTA HUR DESSA OLIKA MAKTINTRESSEN INOM OCH UTANFÖR SVERIGE SAMVERKADE ELLER MOTVERKADE VARANDRA ÄR SOM ATT SE IN I ETT KALEIDOSKOP. BILDEN FÖRÄNDRAS STÄNDIGT!

1361- 1612 1361 1362 1363 1364 1373 1374 1380 1383 1386 1387 1388 1389 1391 1394 1395 Visby brandskattas av den danske kungen Valdemar Atterdag. Detta blir droppen för dem som länge varit missnöjda med den veke kungen Magnus Eriksson. Kung Magnus avsätts. Hans son Håkan väljs till kung. Kung Håkan gifter sig med Valdemar Atterdags dotter Margareta. Rådsmännnen blir arga över att den nye kungen lierat sig med den danske fienden. De svenska stormännen, under ledning av Bo Jonsson Grip ber Albrekt av Mecklenburg (släkting till Håkan) om hjälp att störta kungen. Albrekt av Mecklenburg väljs till svensk kung vid Mora stenar. Magnus och Håkan ger inte upp. Det blir krig under flera år. Hansan står på Albrekts sida. Albrekt utser Bo Jonsson Grip till sin ”högste ämbetsman”. Grip ses som rik, mäktig och grym. Den heliga Birgitta dör i Rom. Kung Magnus dör. Kung Håkan Magnusson och hans fru Margareta får mer makt. Valdemar Atterdag dör. Håkan och Margaretas femårige son Olav blir kung. Bo Jonsson Grip uppför borgen Gripsholm. Kung Håkan dör i Oslo. Lille Olav blir kung, men det är mamma Margareta som styr. Rådet tvingar Albrekt att avstå en del av sin makt till adeln. De vill att han bara utser svenska adelsmän till fogdar och länsherrar. Bo Jonsson Grip dör. Kungen tycker att Grips rikedomar bör återgå till kronan, dvs till honom själv. De tycker inte adeln; de vill hellre dela upp förläningarna sig emellan. Adelsmännen vänder sig till Margareta, som bildar en allians med dem, mot Albrekt. Olav dör och Margareta hyllas som drottning i Danmark och Sverige. Albrekt avsätts. Margareta betraktas som drottning. Hon tar hand om Grips landområden. Albrekt och hans tyska trupper krigar för Albrekts rätt till Sveriges krona. Vid Åsle tå vid Falköping besegras hans trupper av Margaretas, och han fängslas. Margareta belägrar Stockholm som ännu hålls av tyskarna. Mecklenburgarna får stöd av Östersjökaparna Vitalinerna. Vitalinerna erövrar Visby åt mecklenburgarna. Margareta sluter ett avtal med mecklenburgarna: Albrekt släpps fri och Stockholm skall överlämnas till Margareta efter tre år.

1398 1401 1404 1405 1408 1412 1396 1397 1413 1422 1427 1430 1433 Margareta adopterar sin systerdotterson Bogislav från Pommern. Han får namnet Erik av Pommern och blir kung i Sverige, Danmark och Norge. Kalmarunionen bildas. Erik av Pommern kröns till kung av de tre nordiska länderna. Eftersom han är omyndig regerar Margareta. Det bestäms att unionskronan skall gå i arv, men att de tre länderna skall behålla sina egna lagar och att de höga posterna skall innehas av stormännen i respektive land. Stockholm överlämnas till Margareta. Hon låter dock Hansan behålla sina handelsprivilegier i de nordiska länderna. Kung Erik av Pommern blir myndig. Margareta behåller det mesta av makten ändå. Margareta tar makten över Slesvig och hamnar i konflikt med Holstein, som har Hansan på sin sida. Detta leder sedan till ett krig som pågår 1410-1435. Erik av Pommern gifter sig med den engelska prinsessan Filippa. Hon får stor makt och hjälper till att regera Norden. Margareta blir osams med kyrkan om vem som har rätt att utse ny ärkebiskop. Margareta tar direktkontakt med påven och kör över kyrkans män. I samband med en segerfest i Flensburg i Slesvig smittas Margareta av pesten och dör. Kung Erik tillsätter en utländsk fogde i Dalsland, vilket väcker stor ilska. Den grymme bondeplågaren Jösse Eriksson utnämns till fogde i Västerås, dvs över Västmanland, Dalarna och Jämtland. Hansan proklamerar en blockad av all handel med de nordiska länderna. Kung Erik svara med att spärra av Öresund. Det blir krig. Kung Erik har ont om pengar. Han bestämmer att det bara är tillåtet att bedriva handel i städerna, inte på landsbygden. På så sätt kan han driva in tull varje gång köpmännen reser in i städerna med sina varor. Handelsblockaden har lett till saltbrist i Norden. Saltet är nödvändigt för att konservera mat. Kungens män lyckas kapa en saltflotta från Lübeck. Kungen börjar ta upp tull av alla som passerar Helsingborg-Helsingör. Drottning Filippa dör och begravs i Vadstena. Samma år invigs det nya Birgitta-klostret där. Kung Erik har tillsatt utländska stormän i nästan alla svenska slottslän. Allmogen i Dalarna gör uppror mot den grymme fogden Jösse Eriksson i Västerås. De får hjälp av adeln. Fogdens efterträdare är tyvärr inte bättre.

1434 1435 1439 1440 1441 1442 1448 1450 1457 1461 1464 Allmogeupproret fortsätter, nu under ledning av Engelbrekt Engelbrektsson. Bergsmännen i Bergslagen behöver ha en fungerande handel med Hansan, som kungen ligger i krig med. Upproret sprids över hela landet och bönderna får stöd av adeln. De strider mot kungen. Engelbrekts armé är på väg att inta Stockholm. Kungen avsätts. Han blir tvungen att lova att sluta fred med Hansan och att sluta tillsätta utländska adelsmän. Han lovar och blir vald på nytt. Kungen avsätts igen. Stockholm intas av upprorsmännen. Engelbrekt Engelbrektsson mördas. Riksrådet förlikas med kungen, som blir kung igen. Även danskarna är missnöjda med kungen. Bondeupproret fortsätter. Karl Knutsson Bonde, en storman som deltagit aktivt i upproret, får allt mera makt. Kung Erik avsätts av både Sveriges och Danmarks riksråd. Han flyr till Gotland och ägnar sig åt kaparverksamhet och maktspel i kulisserna tills han dör 1459. Karl Knutsson Bonde vill gärna bli kung i Sverige. Kristofer av Bayern blir kung i Danmark. Karl Knutsson belönas med stora gods i Finland och Estland. Kristofer av Bayern blir kung i Sverige. Han går med på att ge riksrådet stor makt och lovar att inte tillsätta utländska ämbetsmän. Kung Kristofers landslag antas. Kristofer av Bayern dör. Karl Knutsson anländer med en här till Stockholm och gör anspråk på kronan. Han väljs till kung. Han skapar riksvapnet, så som det ser ut idag. I Danmark blir Kristian I kung. Det utbryter strider mellan kungarna i Danmark och Sverige, bl a om Norge och Gotland. Stormännen i båda länderna bestämmer sig för att återupprätta unionen så fort någon av kungarna dör. Kriget fortsätter i flera år. Kung Karl blir osams med kyrkan och med de mäktiga adelsfamiljerna Oxenstierna och Vasa. Adeln gör uppror mot Kung Karl. Han flyr till Danzig. I stället för ny kung utsätts två riksföreståndare. Därefter väljs Kristian I till ny unionskung. Han får mer makt än vad riksrådet hade tänkt sig. Kristian I ökar skatterna, vilket leder till uppror. Adelssläkterna Oxenstierna och Vasa gör revolt mot Kristian, som flyr till Danmark. Oxenstierna-ätten vänder sig till Karl Knutsson, som gärna vill bli kung igen. Han väljs till kung på nytt men blir snart osams med Oxenstiernorna igen. De vänder sig till den

1467 1470 1471 1472 1481 1482 1483 1489 1499 1501 1503 avsatte Kristian och är beredda att stödja honom på nytt. Inbördeskrig bryter ut. Kristian I segrar, Karl Knutsson avsätts, inbördeskriget fortsätter. Karl Knutsson väljs till kung igen. Kristian I går till attack men slås tillbaka av Karl Knutssons trupper, under ledning av Sten Sture den äldre. Kung Karl skriver i sitt testamente att hans son Karl skall bli kung efter honom, men att Sten Sture d.ä. skall vara förmyndare och regera tills den nye kungen blir myndig. Kung Karl dör. Sten Sture d.ä. kallar sig riksföreståndare och styr riket som om han vore kung. Lille Karl får aldrig ens komma i maktens närhet. Slaget vid Brunkeberg. Utanför Stockholm drabbar Kristian I och Sten Sture d.ä.´s trupper samman. På Kristians sida står släkterna Vasa och Oxenstierna samt uppländska bönder. På Sten Sture d.ä.´s sida står andra svenska adelsmän och bönder. Sten Sture d.ä. vinner. Som minne av segern beställer han en staty av Bernt Notke från Lübeck. Statyn skall föreställa Sankt Göran och draken. (Senare svensk historieskrivning framställer slaget vid Brunkeberg som svenskarnas stora seger över arvfienden Danmark.) Det blir nu förbjudet för utländska män att vara borgmästare eller rådmän i svenska städer. Fred sluts mellan de nordiska rikena. Kristian I dör och efterträds av sin son Hans. Ett nytt unionsavtal arbetas fram i Kalmar. Den dansk-norske kung Hans blir kung även i Sverige, mot Sten Sture d.ä.´s vilja. Hans får dock lova att den svenska adeln även i fortsättningen skall ha stor makt. Vissa andra saker skall utredas innan han får bli unionskung. Sten Sture d.ä. ligger i fejd med den mäktiga adelssläkten Axelsson och blir dessutom alltmer osams med riksrådet och kungen. Bernt Notkes Sankt Göran-staty avtäcks i Storkyrkan i Stockholm. Där står den än idag! Den danske prinsen Kristian utses till kronarvinge. Sten Sture d.ä. ingår i en sammansvärjning mot kung Hans. Under ledning av Sten Sture d.ä. och Svante Nilsson Sture avsätter de svenska stormännen kung Hans, med motiveringen att han infört för höga skatter och tillsatt danska fogdar. Det blir krig, och även den danske tronföljaren Kristian ger sig in i kriget. Sten Sture d.ä. dör.

1504 1505 1509 1511 1512 1513 1515 1516 1517 1518 1519 1520 Svante Nilsson Sture väljs till ny riksföreståndare. Ett stilleståndsavtal sluts mellan Danmark och Sverige. Kung Hans återtar kronan och dömer upprorsmännen till hårda straff. Kriget fortsätter i flera år. Lübeck ställer sig på Sveriges sida. Kristian II har blivit kung över Norge. Han anfaller Västergötland. Skara brandskattas. Riksrådet vill ha fred med Danmark, men det vill inte Svante Nilsson Sture. Han har stöd av allmogen i Dalarna samt av Stockholm och Lübeck. Svante Nilsson Sture dör och efterträds som riksföreståndare av sin son Sten Sture den yngre. Sten Sture d.y. blir tvungen att lova att rådet skall få stor makt och att han inte skall lägga sig i kyrkans angelägenheter. Kung Hans dör och efterträds av Kristian II. Sverige och Danmark sluter fred. Gustav Trolle blir svensk ärkebiskop. Han har en privatarmé på 400 man. Trolle blir dessutom riksrådets ledare. Gustav Trolle och Sten Sture d.y. bråkar om rätten till en borg mellan Stockholm och Västerås. Sten Sture d.y. får med sig allmogen i kampen mot Gustav Trolle. En dansk flotta under ledning av Gustav Trolles farbror anfaller Västervik och Stockholm men besegras. Sten Sture d.y.´s anhängare lyckas få riksdagen att avsätta och fängsla Gustav Trolle. De vet att detta inte är förenligt med katolska kyrkans lag. De skriver en gemensam överenskommelse som de beseglar med sina sigill. Biskop Brask smugglar in en lapp i sitt sigill med texten ”Härtill är jag nödd och tvungen”. Kristian II anfaller Stockholm men lider nederlag och tvingas retirera. Han tar ett antal svenska stormän med sig som gisslan, bland dem Gustav Vasa. En dansk här anfaller Västergötland. De intar Älvsborgs fästning. Därmed har Sverige inga möjligheter till förbindelser västerut. Gustav Vasa flyr från sin danska fångenskap till Lübeck. Slaget vid Bogesund (Ulricehamn). Danska trupper möter Sten Sture d.y.´s trupper på Åsundens is den 19 januari. Svenskarna besegras. Sten Sture d.y. skottskadas och dör på vägen tillbaka till Stockholm. Vapenstillestånd sluts den 6 mars. Kung Kristian II erkänns som kung och lovar allmän amnesti. Sten Sture d.y.´s änka Kristina Nilsson Gyllenstierna som övertagit ledningen av Stockholms försvar kapitulerar i september. 7 september tågar Kristian II

1521 1522 1523 1525 1526 1527 in i Stockholm. Riksrådet erkänner att han har rätt till kronan genom arv. Gustav Trolle återinsätts som ärkebiskop och kröner Kristian II till svensk kung i Stockholms Storkyrka den 4 november. Sedan blir det fest i flera dagar och allt gammalt groll skall vara glömt. Men den 8 november låses portarna. Adelsmännen är kungens och ärkebiskopens fångar. Man sätter igång en rättegång mot dem som varit med och avsatt Gustav Trolle tre år tidigare. Överenskommelsen hämtas fram. Biskop Brask klarar sig tack vare sin ”brask-lapp”. De andra döms till döden som skyldiga till kätteri och halshuggs på Stortorget i Gamla stan. Denna händelse kallas Stockholms blodbad. På det sättet dör många av Sveriges mäktigaste stormän, och kungen och Trolle tror därmed att de skall sitta säkrare vid makten. Gustav Vasa är inte närvarande. Han har nyss återvänt till Sverige men inte hunnit till Stockholm. Nu beger han sig till Dalarna för att söka dalkarlarnas stöd mot den grymme Kristian Tyrann. De säger nej, men ångrar sig sedan och skidar ikapp honom. Tillsammans startar de en revolt. Den 23 augusti väljs Gustav Vasa till riksföreståndare. Gustav Vasa köper stöd av Lübecks styrkor och lyckas tillsammans med dem driva ut danskarna ur Stockholm. Gustav Vasa väljs till Sveriges konung på riksmötet i Strängnäs den 6 juni. På midsommarafton för han sitt intåg i Stockholm. Han tillsätter nya biskopar. Kyrkan får vara med och betala skulden till Lübeck genom att lämna ifrån sig värdeföremål till kungen. Laurentius Andreae, som snart blir en stark förespråkare för protestantismen, blir Gustav Vasas sekreterare. När kungen får kritik för att han lägger beslag på kyrkans egendom svarar Laurentius Andreae att ”kyrkans egendom är folkets egendom”. Olaus Petri, den svenska reformatorn, börjar predika i Stockholm. Dalabönderna startar ett uppror mot Gustav Vasa, men det slås ner. Olaus Petri gifter sig. Nya testamentet översätts till svenska av Olaus Petri och Laurentius Andreae. Gustav Vasa får med sig adeln, borgarna och bönderna mot kyrkan. Kyrkan förlorar sin makt och mycket av sina tillgångar. Alla kloster utom Birgitta-klostret i

1528 1529 1531 1536 1539 1540 1541 1542 1543 1544 Vadstena stängs. Kungen tar hand om klostrets rikedomar. Gustav Vasa kröns till kung i Uppsala den 21 januari. Nya dalauppror slås ner. Adelsmän i Västergötland gör uppror eftersom adeln förlorat mycket av sin makt till kronan. Upproret slås ner. På kyrkomötet i Örebro närmas kyrkan alltmer den lutherska. Gustav Vasa låter konfiskera kyrkklockor från hela landet. Klockupproret utbryter. Dalkarlarna vägrar att lämna från sig sina kyrkklockor. Gustav Vasa är orolig att Kristian II skall få dalkarlarna på sin sida. Han slår ner upproret men avstår till en början från att straffa dalkarlarna. Straffen kommer senare. Laurentius Petri väljs till Sveriges förste evangeliske ärkebiskop, utan påvens godkännande. Olaus Petri blir kansler under Gustav Vasa och skriver Then swenska messan, som blir en ny gudstjänstordning. Kyrkomötet i Uppsala gör kyrkan till evangelisk statskyrka. Gustav Vasa skapar en ny central förvaltning av riket. Kammarrådet har hand om finanserna. Adeln får bli tjänstemän i den nya förvaltningen, som är underställd kungen. Den romersk-katolska mässan (gudstjänsten) förbjuds. Olaus Petri och Laurentius Andreae döms till döden för landsförräderi, men benådas. Gustav Vasas Bibel trycks. Fördraget i Brömsebro reglerar den dansk-svenska gränsen. Sverige sluter förbund med Frankrike, mot kejsaren för det tysk-romerska riket. Dacke-fejden inleds. Detta blir det största bondeupproret i svensk historia. Med Nils Dacke i spetsen överfalls grymma fogdar i Småland. Man protesterar mot Gustav Vasas höga skatter och mot den snabba omvandlingen av kyrkan. Stora områden och borgar, främst i Småland, södra Östergötland och på Öland, intas av upprorsmännen. Dacke söker stöd hos tyska furstar. Kungen mobiliserar stora trupper och slår tillbaka Dackes styrkor. Nils Dacke dödas. Övriga ledare döms till döden. Smålänningarna får höga böter som straff. På riksmötet i Västerås bestäms att Sverige skall vara ett arvrike. Sverige förklaras officiellt vara ett evangeliskt rike. Helgondyrkan avskaffas. Krucifixen tas ner. Vallfärder och själamässor förbjuds. Den som bryter mot nyordningen kan dömas som kättare.

1548 1549 1553 1554 1555 1556 1559 1560 1561 1562 1563 1564 1566 1567 Sverige börjar exportera stål. Efter en razzia i Vadstena tvingas munkarna lämna klostret. Nunnorna får vara kvar. Sala silvergruva rustas upp. Silvret behöver kungen till mynt. Flaggskeppet Elefanten byggs i Stockholm. Gustav Vasa deltar i kriget mot Ivan den Förskräcklige i Ryssland. Gustav Vasa ger order om att avelsgårdar för hästar och boskap skall upprättas över hela landet. Den första kvinnan anklagad för häxeri bränns på bål i Sverige. Gustav Vasa dör på Stockholms slott den 29 september. Hans söner får dela på makten: Erik blir kung, Johan blir hertig över Finland, Karl och Magnus blir hertigar över delar av Sverige. Den nye kungen Erik XIV inrättar Höga nämnden, en domstol som står under kungens kontroll och som kan döma upprorsmän till döden. Till kunglig sektreterare och åklagare vid Höga nämnden utses den lågbördige Jöran Persson. Erik XIV kröns i Uppsala domkyrka. I april hålls riksmöte i Arboga, för första gången kallat riksdag. Hertigarnas makt minskas. Kung Erik och herig Johan blir osams. Hertig Johan gifter sig med den polska katolska prinsessan Katarina Jagellonica. Erik fruktar ett samarbete mellan Johans Finland och det mäktiga Polen. Erik låter riksdagen döma Johan till döden för högförräderi. Inbördeskrig utbryter, strider utkämpas i Finland. Hertig Johan ger upp. Han benådas och får sitta fängslad på Gripsholms slott. Nordiska sjuårskriget bryter ut. Styrkor från Lübeck och Danmark blockerar de svenska kusterna och erövrar Älvsborg. Under Nordiska sjuårskriget står slaget vid Brobacka. Under kriget med Danmark erövrar Erik XIVs trupper Ronneby. Man härjar och förstör. Det kallas Ronneby blodbad. Kriget fortsätter, bland annat i Västergötland. Johan och Katarina får en son, Sigismund, i fångenskapen på Gripsholms slott. Riksdagen planerar i samråd med kungen att döma några upproriska män ur Sture-ätten. Innan rättegången sticker kungen själv ner Nils Sture, och låter sina män döda de andra. Man tar detta som bevis på vad man länge misstänkt: kungen är sinnessjuk. Riksrådet börjar regera i hans ställe. De friger hertig Johan. Erik XIV

1568 1569 1570 1575 1577 1587 1590 1595 1598 1599 1600 1592 1593 1594 gifter sig i hemlighet med Karin Månsdotter, som är lågbördig. Erik XIV tillfrisknar och börjar regera själv igen. Han ordnar ett officiellt bröllop med Karin Månsdotter och låter kröna henne till drottning. Detta leder till ett uppror bland adeln, under ledning av kungens bröder. Man menar att Erik är galen och att Jöran Persson har lurat honom. Jöran Persson döms och torteras till döds. Erik abdikerar och hålls fängslad resten av sitt liv. Johan III kröns till svensk kung. Fred med Danmark. Älvsborg återlämnas mot en stor lösen som folket får betala genom nya skatter. Johan är inte emot katolicismen, tvärt om. Han tar initiativ till nya kyrkoordningar som bromsar övergången till lutherdomen. Erik XIV dör efter att ha ätit ärtsoppa. Enligt ryktet blev han förgiftad av sina bröder. Kalmare stadgar. Sigismund har blivit kung i Polen. Sigismund är katolik. Av rädsla för att han skall bli kung över Sverige och Polen och slå ihop länderna till en union bestämmer riksrådet att han, om han blir kung, bara skall få besöka Sverige vart tredje år. I övrigt skall Sverige styras av en sjumannaregering. Krig med Ryssland Johan III dör. Sigismund utropas till ny kung. Uppsala möte. Hertig Karl och riksrådet sammankallar prästerna och biskoparna till ett kyrkomöte. Det bestäms att kyrkan skall anta den evangelisk-lutherska bekännelsen. Kung Sigismund kröns i Uppsala. Innan dess har dock en riksdag hållits där rådet lyckats genomdriva att Uppsala mötes beslut skall gälla. Sigismund önskar trosfrihet för alla katoliker men får ge sig. Hertig Karl blir erkänd som rådets förman och riksföreståndare under kungens frånvaro. Det är i praktiken han som bestämmer. Hertig Karls son, Gustav Adolf, föds. Katolsk gudstjänst förbjuds och Vadstena kloster stängs slutgiltigt. De nunnor som vägrar att anta den nya lutherska trosbekännelsen drivs ut från klostret med våld. Fred med Ryssland Sigismund är missnöjd med uppgörelsen med riksrådet. Han intar Kalmar och försöker erövra Stockholm. Han besegras i slaget vid Stångebro och flyr till Polen. Riksdagen avsätter Sigismund men väljer ingen ny kung. Linköpings blodbad. På en riksdag i Linköping erbjuder sig Hertig Karl att regera Sverige tills

1604 1607 1610 1611 1612 1618 Sigismunds halvbror eller hans egen son blivit myndig. Han hyllas som kung och hans motståndare döms till döden och avrättas. De första vallonerna kommer till Sverige, vilket får mycket stor betydelse för gruvindustrins utveckling. Under en riksdag i Norrköping erkänns Karl IX som kung och det beslutas att hans son skall ärva kronan. Det bestäms också att kungen och tronföljaren måste bekänna sig till den lutherska tron. Karl IX kröns i Uppsala. Karl IX drabbas av slaganfall och kan inte längre styra landet. Krig med Polen och Ryssland. Krig med Danmark. Karl IX dör. Hans 17-årige son Gustav II Adolf övertar regeringsmakten. I sin kungaförsäkran lovar han att inte stifta lagar, starta krig, sluta fred och förbund utan att rådet och riksdagen samtycker. Kungaförsäkran har utformats av rådsmannen Axel Oxenstierna. Axel Oxenstierna blir rikskansler och därmed kung Gustav II Adolfs främste rådgivare. Andra defenstrationen i Prag inleder Trettioåriga kriget.