Transcript Församlingsblad nr 1 2014

Hedlundakyrkan
EQUMENIAKYRKAN
Nr 1
2014
Årg. 54
Guds frid för åren som ligger framför
Besökte sjukhuskyrkan i veckan.
Väntade i deras andaktsrum inför ett
förtroligt samtal om tron och livet. En
kvinna tände ett ljus i ljusbäraren. Själv
stod jag vid tidskrifterna och böckerna.
Mina ögon föll på ett vackert vykort
i brunt, beigt och guld. Till vänster
på vykortet stod orden i vitt med det
varma inbjudande budskapet ”Öppna
ditt hjärta för FRID”. Frid stod med
stora bokstäver kanske för att betona
möjligheten till
ett liv med Gud
och Jesus som
ger en god helhet i vardagen.
På vykortets
högra sida var
ett konstverk,
kanske i mässing, som avbildade blommor i guld på
nakna stjälkar.
Blommorna
andades harmoni och värdighet med en
suddig bakgrund där livet
rusade förbi.
Ändå tycktes
konstverket
ha stannat upp,
landat och begrundade sin verklighet
mitt i livets diffusa suddighet. Kände
på ett vis igen mig i önskan att för ett
ögonblick stanna upp och fyllas av
den frid som Gud är.
Tänker på de ord Jesus delade med
sina tolv första lärjungar i avskedstalet
i Johannes evangelium. ”Frid lämnar
jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag
ger inte det som världen ger. Känn
ingen oro och tappa inte modet.”
(14:27)
I nattvardens inledning kan pastorn
eller prästen ge uppmaningen till församlingen att ”öppna era hjärtan för
Gud”. Församlingen kan då ge sitt
gensvar tillsammans med orden ”Vi
öppnar våra hjärtan”. I orden ligger
varje människas möjlighet att i förtröstan och tillit låta Guds försonande
verk på korset komma till oss. Hjärta
betyder i nästan alla sammanhang i
Bibeln, både i gamla testamentet och
nya testamentet, allt det människan
är i sig själv. Och i den helheten kan
vi låta allt det vi är bekräftas i tron på
Jesus Kristus som dött och uppstått för
oss. Guds helige Ande gör Guds verk
levande så att den frid Jesus lämnar
kvar åt oss blir vår verklighet i en
orolig värld.
Vi är alltid på väg även då vi stannar
upp, landar och reflekterar över vårt
människovärde i Gud som gett sitt liv
för att Jesus frid ska göra oss helare.
Och en gång fullständigt hela när vi
går in i evigheten med Gud.
Prästen och text- och musikförfattaren från Vännäs Ingemar Johansson
sjunger:
Jag är alltid på väg mot en avlägsen
destination bortom det vi kallar tid och
rum. Detta mål ger mig mod ger mig
kraft ger mig inspiration till att möta
åren som jag nu har framför mig.
Så vad jag än gör vad jag än tar mig
för ska jag aldrig släppa taget
om denna osynliga hand som Herren
sträckt mig. Nej, vad jag än gör vad jag
än tar mig för skall jag aldrig släppa
taget om detta osynliga land som kallas himlen.
I mitt innersta bär jag en bit av ett avlägset land, löftet om att jag hör hemma
där. I mitt innersta bär jag ett hopp
om en avlägsen strand, att
få möta Herren
ansikte mot ansikte.
Så vad jag än
gör vad jag
än tar mig för
ska jag aldrig
släppa taget
om denna osynliga hand som
Herren sträckt
mig. Nej, vad
jag än gör vad
jag än tar mig
för skall jag
aldrig släppa
taget om detta
osynliga land
som kallas
himlen.
Om nu Gud är en lögn har jag svårt
se min väg meningsfull, livet är då ren
fåfänglighet. Men jag tror på den man
som blev korsfäst för kärlekens skull.
Du vet graven som blev lämnad, som
blev funnen tom.
Så vad jag än gör vad jag än tar mig för
ska jag aldrig släppa taget om denna
osynliga hand som Herren sträckt mig.
Nej, vad jag än gör vad jag än tar mig för
skall jag aldrig släppa taget om detta
osynliga land som kallas himlen.
Thomas Ahlberg
gästpredikanten berättar
I slutet av 90-talet tog jag stundenten.
Och innan jag pluggade vidare bestämde jag mig för att ta ett år för att
vidga mina vyer och uppleva något
annat än Sverige och Uppland. Under
sista vårterminen gick jag genom alternativen och skickade in ansökningar,
väntade på besked och då studentfestligheterna var över sommarjobbade jag
ihop resepengar. Och så äntligen en dag
slogs jag av värmechocken då jag klev
ut genom flyplansdörren, tog mig ner
för trapporna och ut på den stekande
varma landningsbanan på huvudön av
världens största atoll, Kwajelein, mitt
i Stilla Havet, ungefär mitt mellan Hawaii och Guam. Efter en kort båtresa
var jag och ett dussin andra volontärer
framme på den ö som skulle vara vårt
hem under kommande skolår. Vi skulle
alla vara lärare på en skola driven av
Adventistsamfundet på den lilla stillahavsön Ebeye. Runt atollen fanns
ett pärlband av såna där idylliska, låga
stillahavsatollöarna som man tänker sig
med palmer och sandstränder. Ebeye
var inte en av dessa. Längst upp på en av
de nordliga öarna och på den sydligaste
ön fanns amerikanska militärbasar och
Ebeye hade under årens lopp fyllts på
av lycksökande öbor från andra håll
i Marshallöarna som hoppades på att
kamma hem ett av alla de arbetstillfällen som basarna erbjöd. Jag fick snart
höra att Ebeye fått öknamen "Stilla
Havets armhåla" och "Stilla Havets
slum". Kanske ett talande öknamn för
en 1600m lång och 150m bred ö, täckt
med plywoodskjul, och vars stränder
blivit den sista viloplatsen för gamla
båtar och genomrostade militärjeepar.
Hem för ca. 20 000 personer varav
hälften under 15år. Palmerna var sen
länge nerhuggna för att ge plats för
bräckliga skjul och då det enda vattnet
i brunnarna var bräckt saltvatten, som
filtrerats genom korallsanden som var
marken under ens fötter, så fick alla öbor
ta med sig plastdunkar till militärbasen,
en 15minuters båtresa bort, för att hämta
färskt dricksvatten – uppfångat och
renat regnvatten.
Mina vyer vidgades och jag fick uppleva något väldigt annat än ett sabbatsår
i Uppland. Och på kuppen fick jag mig
en väldig kulturchock. Chocken kunde
verkligen inte ha varit större då jag kom
tillbaks till Sverige igen till det som var
hem, till de människor som var familj
och vänner, till bekanta omgivningar
och en kultur som var min egen – för
att upptäcka hur annorlunda det som
var normalt nu var för mig.
Det var länge sen nu och jag har väl
återförsvenskats, vad nu det betyder,
men jag bär i alla fall med mig en erfarenhet av perspektiv på vad som är
naturligt och normalt. Där det mesta
är ordnat kan man fortfarande sakna
trygghet, där det mesta är serverat kan
man fortfarande hungra, och där det
råder fred kan människor fortfarande
längta efter frid.
❧
Helena
praktiserar
Helena Jonsson kommer att praktisera i
Hedlundakyrkan under vt 2014. Helena
har en bakgrund inom det kurativa och
inom äldre- och handikappomsorg. Hon
är en tvåbarnsmamma som gillar hundar
och goda samtal.
Smu i umeå byter namn
Vid årsmötet den 14 februari bytte
SMU i Umeå namn till Equmenia
Hedlundakyrkan. Samtidigt antogs
även nya stadgar. Styrelsen fick en ny
medlem då Linnéa Alfreddson valdes
David Cederström
in som suppleant. Vi hoppas på att den
nystartade tonårsverksamheten ska
växa och ge frukt.
Bibelordet
Fil 2:5
"Låt det sinnelag råda hos er
som också fanns hos Kristus
Jesus"
Valt av
Linnéa Alfredsson
❧
Peo:s blogg:
mittilivet-peolu.blogspot.se
Anders Ohlsson
Tidningen HEDLUNDAKYRKAN terial till tidningen kan lämnas till [email protected]
ges ut av Hedlundakyrkan. Ma- expeditionen eller till redaktionen: [email protected]
Hedlundakyrkan
EQUMENIAKYRKAN
Skolgatan 2, 903 22 Umeå
Telefon: 090-12 25 85, 090-77 03 35
E-post: [email protected]
Hemsida: www.hedlundakyrkan.se
Bankkonto: 8420-2 43 991 072-0
Expeditions- och telefontid: tis - fred
10-12 (säkrast).
Thomas Ahlberg
Församlingsföreståndare
77 03 35 (exp)
070-339 03 35
Lena Wåhlin
Diakon
Anna Sjöström
Diakonassistent
Lisbeth Fors
Malm
Musikledare
77 03 35 (exp)
070-934 97 50
77 03 35 (exp)
77 03 35 (exp)
076-847 56 75
Manusstopp | Nästa nr
18 maj
1 juni
I REDAKTIONEN:
tfnnr
Anders Axelsson 070-35 35 149
Anders Ohlsson
070-367 63 53
Församlingsboken
Adressändringar
Stefan Larsson har ny epost:
[email protected]
Nya medlemmar
Rose-Marie Edin. Regementsgatan 28 lgh 1001, 903 36
Umeå, 076-812 03 07
David Källström, Korpralsgatan 4, 911 34 Vännäs, 070328 22 67
Christoffer Jarvis, c/o Förvaltarenheten Rådhusesplanaden
17 E, 903 28 Umeå, [email protected], 070-223
14 38
Ethel Östlund Jonsson, Backenvägen 115 lgh 1101, 903 62
Umeå, 073-820 43 43
Birgitta Örjestad, Snipgränd 20,
906 24 Umeå, 070-632 27 72
Margareta Sandman, Frida
Åslunds gränd 1A, 903 51
Umeå, 073-802 66 69
Maria Edström, c/o Eva Nygren, Lövöudden 155, 913 33
Holmsund, 070-655 52 42
Emmy Dieden, Mariehemsvägen 5F, 906 54 Umeå 073-744
00 84
Stina Johansson, Skeppargatan 27, 904 31 Umeå, 076-139
48 84
Jenny Helmersson, c/o Alexander Björn, Språkgränd 5,
907 33 Umeå, 070-217 75 84
Födelsedagar
Gun Lavander, 70 år 25/3
Britta Sigefelt Odebäck, 70 år
24/3
Torsten Hellgren, 70 år 3/4
Arne Olsson, 60 år 4/4
Anna Sjöström, 60 år 24/4
Bo Selberg, 60 år 28/4
Ingrid Jonsson, 80 år 4/5
Avlidna
Arne Isaksson avled 25/12
Gertrud Jonsson avled 30/1
Utgångna
Ida Årbro
Nicklas Sundberg
Lina Gullbrand
årshögtid med medlemsvälkomnande
Maggan, Birgitta och Ethel välkomnades som medlemmar vid årshögtiden
På församlingens gudstjänst och årshögtid 16 februari välkomnades tre
nya medlemmar till Hedlundakyrkan.
Margareta Sandman, Birgitta Örjestad
och Ethel Jonsson. Gudstjänstdeltagarna fick lyssna till gripande och
inspirerande sång av Hedlundakyrkans
kammarkör och gospelkören For Heavens Sakes under ledning av Lisbeth
Fors Malm. En ljus och engagerande
gudstjänst lyste av framtidstro och
hopp och stämningen var på topp
när vi samlades kring fikaborden i
Octaviasalen!
❧
Ny medlem
Christopher Jarvis
Ett engelskklingande namn, eftersom min pappa kom från Amerika,
fast jag är född i Umeå och min
mamma är svensk.
När och varför började du
komma till Hedlundakyrkan?
En kompis till mig berättade att
det skulle vara en Alphakurs här
i Hedlundakyrkan så jag var med
på den under hösten 2013. En av
kursdeltagarna var med i gospelkören och frågade mig om jag
ville vara med. Jag funderade en
vecka innan jag bestämde mig för
att vara med.
Hur kom det sig att du
valde att gå med i församlingen?
Jag har i Hedlundakyrkan träffat
många trevliga människor och
efter ett samtal med Thomas
Ahlberg bestämde jag mig för att
gå med.
Vad har du för förväntningar på församlingen?
Jag hoppas att jag fortfarande blir
väl bemött. Jag vill även lära mig
mer om den kristna tron och
utveckla min andlighet.
En fristad för utsatta barn
Enligt UNDP (FN:s program för utveckling), så finns det en halv miljon
föräldralösa i Haiti. En del av de här
barnen förlorade föräldrarna i jordbävningskatastrofen 2010. Det stora flertalet är övergivna barn: oönskade av sina
föräldrar eller bortlämnade därför att
den ensamma mamman inte har några
möjligheter att ge barnet den omvårdnad
det behöver. Andra barn lämnas vind för
våg av föräldrar, som helt enkelt inte bryr
sig. En del
hamnar på
gatan men
många
placeras
av sociala
myndigheter på
barnhem.
Det är ingen brist på
barnhem i
Haiti men
tyvärr är
inte alla så
bra skötta.
Tills nyligen var
kontrollen nästan
obefintlig
och det
förekom
både vanvård och
övergrepp.
Nu
har
myndigheterna börjat rensa upp och
dåliga barnhem har fått stänga.
När syster Altagrâce Doresca övertog institutionen "Œuvres Notre Dame
des Victoires" (ung. "Vår segrande Frus
gärningar") för två år sedan, så var det
ett av de dåligt skötta barnhemmen.
Föreståndarinnan var till åren kommen
och hade tappat både lusten och orken
att engagera sig för barnens bästa. Hon
hade arbetat i många år och det var inga
problem för henne att få in pengar från
sina understödjare i bland annat USA.
Fast de pengarna gick inte till barnen
och deras behov, utan till annat som
intresserade henne mer.
Det som syster Altagrâce fann, var
dåligt klädda, smutsiga och undernärda
barn. De var också undernärda på kärlek och stimulans. Eftersom hon hade
utbildat sig till barnpedagog, så såg hon
med en gång allt som var eftersatt och
måste göras. Det konstiga var, att med
hennes föregångares död, så försvann
också alla de trogna givarna. Där stod
hon med en massa visioner om vad hon
ville göra men utan pengar!
Besöket på barnhemmet är min
första upplevelse av den här typen av
institutioner i Haiti. Efter alla dåliga
berättelser, så är jag beredd på det värsta. En pojke i sextonårsåldern öppnar
porten för oss. Senare får jag höra, att
han kom till barnhemmet som bebis.
Han verkar glad och harmonisk och jag
tänker efteråt att han tydligen ändå tog
sig igenom den "dåliga" tiden utan att
ta synlig skada.
När vi kommer in i matsalen så är
barnen beredda. De sitter omkring borden och suger på slickepinnar som de
tydligen fått dagen till ära. Så sjunger de
en välkomstsång för mig och min följeslagare, administratören på LWF som
förmedlat den här kontakten. Föreståndarinnan kommer fram och vi hälsar.
Det är en liten dam som det skiner om.
Vi sätter oss ner och hon berättar.
Barnhemmet har 37 barn i olika
åldrar. 19 flickor och 18 pojkar. De
flesta är övergivna av sina föräldrar
och anhöriga. Det finns 14 anställda
barnsköterskor. Dessutom är två sjuksköterskor knutna till hemmet och deras
arbete är delvis på frivillig basis. De
kommer och tittar till barnen varje dag
och bedömer om det är något barn som
är i behov av behandling.
Sedan visar soeur Altagrâce mig
runt. Överallt är det projekt på gång: nytt
kök, ny bespisning, nya skolsalar, nytt
bibliotek - och toaletter! När soeuren
kom hit så fanns det inga riktiga toaletter till barnen, vilket alltså är ordnat nu!
Allt är rent och prydligt. På den fria ytan
mellan husen byggs en basketbollsplan.
Soeuren är noga med att påpeka, med
glimten i ögat, att det är hon som leder arbetet.
Under tiden
som man
påbörjade
arbetet med
förskolan
så var hon
sjuk. När
hon kom
tillbaka såg
hon att man
inte alls
hade tänkt
in barnens
behov i de
nya lokalerna. Och hon
tvingade
byggarna
att göra om
det hela.
Ja - sån är
hon. Full av
kärlek men
med en vilja
av stål!
Jag undrar förstås över ekonomin. Hur går det
hela ihop? Svaret jag får kommer utan
omskrivningar och gör mig svarslös.
"Jag tror på bönens makt och jag tror
på en Gud som förser. Det händer att
jag på lördagsförmiddagen funderar
över om jag ska vara tvungen att stänga
alltihop. Men innan kvällen kommer så
har jag på något förunderligt sätt fått
mat till barnen."
Sedan fortsätter hon: "När jag kommer i de här hopplösa situationerna då
räcker jag fram den ena handen mot Gud
och säger: 'Nu ser min tomma hand. Jag
kan inte tjäna dig med min andra hand
innan du har fyllt mina behov!'"
Jag faller i gråt. Känner mig så
oerhört liten.
Innan jag har gått därifrån har jag
lovat att ta ekonomiskt ansvar för åtminstone ett barn. Att bli fadder för ett
barn på det här barnhemmet kostar 200
dollar i månaden. Ett par restaurangbe-
sök färre i månaden, någon tankning
mindre eller en halvering av klädbudgeten kanske? För mig känns inte utgiften
på ett påtagligt sätt men kanske det kan
betyda mycket för den jag stöttar. Vilken
förmån att få vara med om det!
Haitis framtid är dess barn. Samtidigt så vet jag, att det finns en halv
miljon barn i det här landet som inte
har någon älskande förälder. En del av
dem är utnyttjade, misshandlade, totalt
fråntagna sin värdighet och möjlighet
till utveckling. Ett barnhem kan förvisso
inte ersätta ett gott hem, goda föräldrar
och syskon. Jag är ändå tacksam för
allt som görs, för alla goda barnhem.
Jag är tacksam för änglar som soeur
Altagrâce.
Det är en insats som kan rädda ett
liv och "Den som räddar ett liv räddar
en hel värld" (Talmudcitat)
Peo Lundkvist
❧
Resor - Lärande genom resande
Min far föddes 1917 som åttonde barnet
på en liten gård i det steniga Småland.
Det fanns ingen el, inga bilar, ingen
asfalt, inte radio eller TV. Men barn
fanns det. Och skolor. Mat fick man av
djuren, höns, grisar, kor och får.
Själv föddes jag 1952 i ett nytt
tegelhus med toalett och badkar och
varmvatten. Bilar och cyklar och ganska
bra vägar. Dock inte TV eller datorer
men en radio stod ofta på där man
kunde lyssna på nyheter och andra
pratprogram. Livet var ganska enkelt
att leva. Vi var sju syskon och levde ett
naturligt liv med skogen och husdjur
och hästar, kor och grisar. Och höns,
förstås. Ingenting var farligt, förutom
sjön ett par hundra meter in i skogen.
Jag har nu besökt min fars tid,
långt bort på andra sidan jordklotet.
Som han hade det då, så var det där
nu. Jag hälsade på min bror i Agoho,
en liten by vid slutet av vägen på en ö
mitt i Filippinerna. Där gick grisar och
tuppar och vattenbufflar mellan husen
och man levde i ett bondesamhälle där
byteshandel var enklaste sättet att få mat
för dagen. Fisk, ägg och kokosnötter
kunde bytas mot fläskkött och cigaretter. Skolor fanns i varenda by.
Det var enkelt och självklart att
mötas, alla var ute och arbetade eller
lekte. Ingen el eller TV eller internet.
Alla tror på Gud och lever enkelt och
tar dagarna som de kommer, beroende
på väder och årstid. Inga dörrar är låsta,
för det finns inga lås. Men det finns inte
heller något att stjäla. Barnen leker med
träpinnar och gamla gummihjul. Nästan
alla hus är fyllda med barn. Vid ett besök
hos en familj visade de mig sitt hem. I
barnens sovrum fanns en pappkartong
med 12 kycklingar. Grisarna fanns vägg
i vägg med sina små kultingar.
Jag funderar över mitt liv. Vad behöver man för att leva ett "gott" liv? Ja, inte
är pengar det första. Men mat, ett hem
och tillhörighet räcker ganska långt.
Och för min del är kunskap oerhört
viktigt. Den fria sjukvården i Sverige är
kanske vår viktigaste tillgång. Men den
gör också att vi kanske lever för långa
liv, med sjukdom, lidande och åldrande
som följd. Om jag levt i Filippinerna
skulle jag varit död för 13 år sen, då jag
genomgick en kranskärlsoperation. Då
hade jag sluppit skilsmässa, depressioner, artros, närståendes dödsfall osv.
Gud är olika i alla länder jag besökt.
Alla har olika behov av en Gud. Jag har
besökt ortodoxa länder som Ryssland,
Montenegro, Grekland, katolska Irland
och Portugal, judiska Israel, muslimska
Palestina, och överallt besökt kyrkor
och deltagit i gudstjänster och bönesamlingar. Alla kulturer har "sin egen
Gud", alltså en religion som motsvarar
folkets behov. Därför går det inte att exportera religion. Min religion fungerar
inte för en ryss eller grek eller filippin.
Det bästa vi kan exportera, tror jag, är
hälsovård, hjälp med rent vatten och
utbildning. Kärlekens gärningar. Det
tror jag är den bästa "mission" vi kan
och ska utföra.
Däremot kunde jag känna samhörighet med filippiner i att "vara", att leva
en dag i taget och låta Gud råda. Detta
kan jag även dela med buddhister och
muslimer. Det är detta som förenar all
gudstro, vad den än kallas. Jag känner
samhörighet med människor vart jag
än reser, men jag är osäker om det är
ömsesidigt. I Ryssland kände jag mer
än något annat land, hur människor
är åtskilda från varann. Det var en
skrämmande känsla. Hos Palestinas
muslimer fanns en oerhörd värme, i
Israel en olustig rädsla och misstänksamhet. Ändå försöker jag närma mig
alla människor och intressera mig. Det
är nog en ganska ovanlig hållning för
människor generellt. Alla vill berätta
om sitt, inte så många är intresserade
av den andre. Detta gällde dock inte
i Ryssland, faktiskt. Där ville ingen
berätta.
Ja jag har alltså besökt min fars
barndomstid, kan man säga. Det finns
något tilltalande i denna värld. Klockan
och tiden var väldigt oviktig. Stress är
ett okänt fenomen. Depressioner talades
det inte om. Psykiatri är kanske ännu
inte uppfunnet. Haha.
Jag är en tacksam människa. Jag
har fått mångdubbelt mer än man kan
begära. Jag får och kan bestämma en
hel del över mitt eget liv. Jag kan läsa
och skriva. Cykla, köra bil. Få sjukvård.
Älska vem jag vill.
Anders Axelsson
Mongo Kamba – första stenen
för sjukhusbygget lagd
Umeå missionsförsamlings vänförsamling i Tié-Tié i Pointe Noire i republiken Kongo (Kongo-Brazzaville)
har beslutat att bygga ett sjukhus
i den nya och växande stadsdelen
Mongo Kamba. Där vill man erbjuda
hälso- och sjukvård för befolkningen
4,2 miljoner invånare.
Eglise Evagélique du Congo (EEC)
är landets näst största kristna samfund efter katolska kyrkan med cirka
700000 medlemmar. I PN är ungefär
70 % av invånarna kristna. EEC har 12
församlingar i PN. Vår vänförsamling
elever vid en närliggande skola.
De viktigaste sjukdomarna i området är malaria, kolera, HIV, AIDS,
sexuellt överförbara sjukdomar, lungsjukdomar, högt blodtryck samt andra
hjärt- och kärlsjukdomar. Dessutom
finns behov av mödra- och barnavård
i Pointe Noire. Den 19 januari deltog
en delegation från Umeå missionsförsamling vid en högtid då första stenen
till bygget lades. I delegationen deltog
Karin Egberg-Thyme, Gunnel Lundberg, Inga Greta och Tore Nilsson samt
Alice och Sören Strandberg.
Pointe Noire (PN), med cirka 1,1
miljoner invånare, är Kongos andra
stad. Den ligger vid Atlantkusten.
Huvudstaden Brazzaville är belägen
vid Kongoflodens norra strand cirka
50 mil från kusten. Landet har cirka
har 8500 medlemmar. Församlingen
har en stor verksamhet med bland annat 10 kyrkor, mängder med körer, två
skolor (500 elever), ett cyberkafe och
ett omfattande socialt arbete.
Stadsdelen Mongo Kamba är en ny
växande stadsdel med cirka 100 000 invånare. Tillgången till hälso- och sjukvård i stadsdelen är minimal. Kyrkans
tomt som är cirka 1/2 hektar stor ligger
vid en större väg. Det finns tillgång
till elkraft vid tomtgränsen. Tomten
används just nu som fotbollsplan av
samt förlossningsvård.
Sjukhuset kommer att byggas i
etapper. Man planerar sammalagt fyra
byggnader för vård. Dessutom tillkommer servicebyggnader. I etapp 1 kommer två byggnader att uppföras.
Byggnad 1 är närmast att likna vid
en vårdcentral. Byggnaden uppförs
i ett plan och kommer att inrymma
sex undersökningsrum, lokaler för
provtagning, laboratorium, ultraljud,
röntgenundersökningar, apotek samt
ett observationsrum. Därtill kommer
utrymmen för väntrum, reception,
kassa och toaletter. Byggytan är ungefär 350 m2.
Byggnad 2 är i två plan om vardera
450 m2. Där inryms avdelningar för
pediatrik (barnsjukvård), medicin, gynekologi, BB, kirurgi, öron-näsa-hals
och tandvård. Sammanlagt planeras
för 20 salar med 74 bäddplatser. Man
räknar med att anställa 49 personer
varav 8 läkare och 21 barnmorskor.
Byggnad 3 och 4 kommer att uppföras i en senare etapp. De är jämförbara
med byggnad 2 både vad gäller storlek
och utformning.
Sedan tidigare driver församlingen
skolor och nu planerar man alltså för
en stor satsning på hälso- och sjukvård.
Både skolorna och sjukhuset är privata
verksamheter som finansieras av avgifter. Samhället ger så långt vi känner
till inga bidrag utan avgiften för skolorna betalas av föräldrarna. Det finns
skolor som drivs av staten men de har
låg kvalitet med mycket stora klasser.
På samma sätt är det med sjukvården.
Det finns statliga sjukhus men de har
otillräckliga resurser och räcker inte
till för befolkningens behov. Enligt
uppgifter i Equmeniakyrkans internationella hälsovårdsbrev nr 1-2014
satsas i Kongo Brazzaville 59 dollar/
invånare på hälso- och sjukvård/år och
i Sverige 4315 dollar. Man behöver inte
vara särskilt skarpsinnig för att förstå
att det finns behov av privata initiativ
inom hälso- och sjukvården.
Enligt www.gapminder.org var
den genomsnittliga inkomsten 2012 i
Kongo 4107 US dollar och medellivslängden var 58 år. Motsvarande siffror
för Sverige var 34530 US dollar och 82
år. Siffrorna visar på stora skillnader
mellan våra länder och de indikerar
betydande hälsoproblem.
Medelinkomsten i Kongo är i en
internationell jämförelse inte extremt
låg, men landet har mycket stora inkomstskillnader med en priviligierad
grupp som berikar sig på landets oljeinkomster medan flertalet får en
mycket liten del av detta. Dessutom
roffar utländska oljebolag åt sig stora
inkomster från oljan vilket minskar
landets inkomster.
Den stora frågan är hur församlingen kan finansiera detta projekt. Byggnationerna för etapp 1 har beräknats
till 650000 euro, dvs. nästan 6 000 000
kr. Man räknar med att klara hälften
av kostnaderna för byggnationerna på
egen hand men övriga investeringar
måste finansieras på andra sätt. Beloppen kan verka små med svenska ögon,
men för kongolesiska förhållanden är
de stora.
Redan vid årsmötet 2013 beslutade
vår församling att stödja projektet
så långt vi kan. Under våra diskussioner på plats i PN enades de båda
församlingarnas delegationer om att
börja med att gemensamt utarbeta en
detaljerad och realistisk projektplan
för både byggande och drift av sjukhuset. Syftet med projektplanen är att
få ett så bra underlag som möjligt för
genomförandet av projektet men det
ska också användas som ett underlag
för att söka finansiering från olika
bidragsgivare främst i Sverige.
Vi som hade förmånen att delta i
denna resa har konstaterat att vår vänförsamling har startat ett djärvt projekt
vars syfte är att förbättra tillgången
av hälso-och sjukvård i Pointe Noire.
Det kan ses som en modern variant av
den barmhärtige samariten. Det ger
också associationer till förhållandena
här i Sverige när folkrörelserna växte
fram och människor gick samman
för att lösa problem som samhället
inte klarade. Det känns angeläget att
vi stödjer vår vänförsamling i deras
djärva projekt.
Tore Nilsson
❧
Händelserikt år i Hedlundakyrkan
Ett på många sätt händelserikt verksamhetsår summerades nyligen under
Hedlundakyrkans årsmöte. På ett nationellt plan bildade Missionskyrkan,
Baptist- och Metodistsamfundet ett
nytt stort samfund vid namn Equmeniakyrkan. Hedlundakyrkan anslöt sig
till detta samfund.
Hedlundakyrkan välkomnade nye
pastorn Thomas Ahlberg under verksamhetsåret. Ahlberg klev in i både
existerande uppgifter och formade nya
mötesplatser. Under årsmötet gjordes
genomgångar av bl.a. Hedlundakyrkans diakoni, kulturarrangemang, körverksamhet och gudstjänstliv. Flera
nya medlemmar välkomnades och flera hundra personer deltog varje vecka
i olika aktiviteter. Hedlundakyrkans
sociala engagemang på lokal, nationell och internationell nivå beskrevs.
Ny styrelse valdes, styrelsepersoner
som slutat avtackades och ordförande
Anders Forsgren omvaldes ännu ett
verksamhetsår.
Hedlundakyrkans
styrelse 2014
Anders Forsgren, ordf.
Anja Brunnegård
Stefan Larsson
Gunnel Lundberg
Ulla Lundin
Richard Löfvenberg
Alice Strandberg
Brigitta Örjestad, suppl.
Lena Wåhlin
❧
vill du ha tidningen
via e-post istället?
För att spara på tryck- och portokostnader tänker vi skicka
tidningen Hedlundakyrkan i pdf-format med e-post till den
som vill det. Då kan vi även ha tidningen i färg!
Skicka ett mejl till [email protected] eller
[email protected] om du vill få tidningen via
e-post i fortsättningen.
dags för ny adressbok
Nu börjar (det mödosamma) arbetet med en ny adressbok.
Ta dig tid att kolla 2013 års adressbok och se om du behöver ändra dina adressuppgifter. Skicka ändringarna till
mig på e-post: [email protected] eller lämna
in dem till expeditionen. Har du flera e-postadresser så
uppge den som du använder mest. Du kan uppge ett fast
och ett mobilnummer.
HEDLUNDAKYRKANS ALMANACKA
Mars
04 Ti 13.00 Kulturcafé. Musikprästen Per Harlings
sånger. Gunnar Lundqvist, tidigare kyrkoherde.
Lisbeth Fors Malm och Sång för livet kören och
lyrikgruppen Insidor från Ålidhemskyrkan bjuder
på tankar, texter och musik av Per Harling.
05 On 19.00 Kairos. Convoy – en räddningsaktion.
Om konst i kulturhuvustaden. Inledare: Gunilla
Samberg konstnär.
09 Sö 11.00 Gudstjänst Prövningens stund. Karin
Sporre. Sång och musik av Anna Sjöström och
Ylva Sandberg. Kyrkkaffe.
13 To 19.00-21.00 ”Du har världens röst”. Politikerutfrågning bistånd, skatteflykt, klimat, export och
mänskliga rättigheter. Mingel och utställning av
Ulf Frödin, tecknare för DN och Diakonias Dela
medtidning. Ca 19 Emil Jensen trubadur, stå-upp
komiker och poet. Ca 19.30 Politikersamtal Jonas
Sjöstedt (V), Anders Sällström (Kd), Elisabeth
Björnsdotter Tahm (M), Bodil Ceballos (Mp),
Björn Wiechel (S). (SD är inte inbjudna). Ca 20.30
Avslutning av representant från Diakonia och fika.
Arrangörer Hedlundakyrkan, Diakonia och studieförbundet Bilda.
16 Sö 11.00 Gudstjänst Tre kyrkor väst på stan i
Västerslättskyrkan. Predikant Roland Benerdal.
Nattvard Erik Holmlund. Bön och förbön Thomas
Ahlberg. Sång och musik Grisbackakyrkans kör
Al Dente. Kollekt Svenska kyrkans internationella arbete.
18 Ti 13.00 Kulturcafé. Hjärnans åldrande – förmågan att uppfatta, bearbeta och lagra information.
Gösta Bucht professor emeritus i geriatrik vid
Umeå universitet.
22 Lö 18.00 Konsert. Hedlundakyrkans kammarkör
med solister och musiker.
23 Sö 11.00 Gudstjänst Guds mäktiga verk. Thomas Ahlberg. Solosång Liv Storla. Piano Lisbeth
Fors Malm. Trummor Mikael Korsbäck. Kyrkkaffe.
30 Sö 11.00 Gudstjänst Livets bröd. Torgny Sandlund. Solosång. Dorrit Kärkkäinen. Musik Stellan
Gottfridsson. Kyrkkaffe.
April
01 Ti 13.00 Kulturcafé. Hur gör man blyinfattad
glaskonst? En glasföreläsning. Annacarin Dahlberg glaskonstnär.
02 On 19.00 Per-Erik Hallin internationellt känd
gospelartist som har spelat med Elvis Presley och
Carola Häggkvist gästar Hedlundakyrkan. Sjunger tillsammans med Hedlundakyrkans gospelkör
For Heavens Sake. Fika efteråt. Samarrangemang
med Bilda. Entré 50:02 On 19.00 Kairos. Bäst i klassen – varför och till
vilket pris? Inledare: Jan Mannberg, bitr. rektor,
Lärarhögskolan, Umeå universitet.
06 Sö 11.00 Gudstjänst Försonaren. Thomas
Ahlberg. Nattvard. Sång och musik Umeå BachEnsemble framför Jesu meine freude. Kyrkkaffe.
08 Ti 17-19 Avslutning för alphakursen. ”Hur kan
jag göra det bästa av resten av mitt liv?”
10 To 19.00 Samtalskväll om äktenskapssyn.
11 Fr 12-14 Födelsedagsfest för medlemmar som
fyllt och fyller år under vårterminen.
13 Sö 11.00 Gudstjänst Vägen till korset. Thomas
Ahlberg. Vårmusikal med barnkören SMÅstjärnorna. Kyrkkaffe.
15 Ti 13.00 Kulturcafé. Om Sune Jonssons fotografisamling. Britta Lundgren projektledare för Sune
Jonsson Centrum för dokumentärfotografi /Västerbottens museum. En del av kulturhuvudstad
Umeå 2014.
17 To 19.00 Skärtorsdag. Skärtorsdagsmässa. Sång
och musik Helena Näs, Iris Ridder, Yngve Björklund, Martin Björklund och Erik Carlsson. Predikan och nattvard Torgny Sandlund.
18 Fr 15.00 Långfredag. Camerata Umensis framför
Stabat mater. Betraktelse Thomas Ahlberg.
20 Sö 11.00 Påskdagen Kristus är uppstånden.
Thomas Ahlberg. Solosång Margareta Sandman.
Knytislunch.
27 Sö 11.00 Gudstjänst Påskens vittnen. David
Cederström. Solosång Johanna Rath. Kyrkkaffe.
30 On 19.00 Valborgsmässokonsert. Hedlundakyrkans körer & barockensemble. Vårtal Helena Näs.
Maj
04 Sö 11.00 Gudstjänst Den gode herden. André
Jakobsson, Sävar. Nattvard. Sång och musik
Christina Persson, Göran Rosell och Lisbeth Fors
Malm. Kyrkkaffe.
10 Lö 16.00 ”Springtime”. Gospel, pop, rock. Gospelkören For Heavens Sake och Pop- och Rockkören. Betraktelse Thomas Ahlberg.
11 Sö 11.00 Gudstjänst Vägen till livet. Thomas
Ahlberg. Hedlundakyrkans kammarkör. Ev. besök
av Nganga Nzonzi Kongo Brazzaville. Kyrkkaffe.
14 To 19 Kairos. Livet måste levas framlänges men
förstås baklänges. Sören Kierkegaard om livet.
Inledare: Karin Egberg Thyme, psykoterapeut.
18 Sö 11.00 Gudstjänst Att växa i tro. God send,
Bjurholm sjunger och berättar om sin tro. Kyrkkaffe.
20 Ti 13-15 RPG samling i Hedlundakyrkan.
Andakt Thomas Ahlberg.
25 Sö 11.00 Gudstjänst Bönen. Teologie studerande
Sayuri Kikuchi från Japan. Kollekt till pastors- och
diakonutbildningen. Sång för livetkören. Kyrkkaffe.
29 On 08.00 Gökotta Tre kyrkor väst på stan Röberget. Predikan Johannes Denker. Mötesledare
Erik Holmlund. Musik Johannes Denker och Erik
Wäcklén. Kollekt till Öppen gemenskap. Vid regn
i Grisbackakyrkan.
Måndagar 19-20.30 Hedlundakyrkans kammarkör. Tisdagar 19-20.30 Gospelkören For Heavens Sake.
Onsdagar 09.00 Morgonbön. 09.30 Fika. 10.00 Sång för livet. 15.30 Barnkören SmåStjärnorna. 18.30 scouterna. Torsdagar 13.00
Middagsbön och nattvard. Med reservation för ändringar, läs predikoturerna/kyrkligt i VK & VF varje fredag.