Transcript Klicka här för att ladda ned hela artikeln ovan som PDF!

 VIV
VERDI
52 OPUS
VA
I!
O m t r e å r ä r d e t 2 0 0 å r s e d a n h a n f ö d d e s o c h n ä s t a å r 11 0 å r s e d a n h a n d o g .
M en V er d i b eh ö v er i n g a j u b i leer , H a n fi r a s n ä m li g en va rj e å r . En b a rt i
s o m m a r s pela s h a n s o per o r m er ä n 4 0 0 g å n g er vä r ld en ö v er . H ö gst u pp på
o p e r a t r o n e n — Mo z a r t o c h P u c c i n i f å r u r s ä k t a — s i t t e r G i u s e p p e V e r d i .
Ax el Li n d h e h a r dj u pdykt i h a n s d r a m ati s ka li v o c h v er k .
av axel lindhe
sensommarkväll på
Zürich centralstation.
Plattformar och vänthallar kryllar av tusentals
pendlare på väg hem från
arbetet. Men den här
kvällen är trängseln mer
påtaglig än vanligt; centralhallen är sprängfylld
med folk. På stationskaféet
en bit bort står ett par som
ser påtagligt glada ut: Violetta Valéry och Alfredo
Germont har just träffats
och håller på att bli förälskade… Och mitt på golvet
sitter en symfoniorkester och spelar.
Lite senare på kvällen säger det klick på allvar mellan de båda. Men som vi vet så varar inte lyckan länge i
operans värld och i slutscenen, när den sjukliga Violetta
tar sina sista flämtande andetag, tas hon om hand av
stationens egen ambulans.
Kanske var det den ovanliga spelplatsen som gjorde
att just den här uppsättningen av La Traviata blev en
enorm succé: tusentals entusiastiska människor trängdes för att ta del av föreställningen och hundratusentals
satt hemma framför teven och följde Violettas olyckliga
öde i direktsändning. Tågen fortsatte att gå enligt tidtabell trots att även perrongerna användes som spelplats.
Det var dock ingen tillfällighet att valet av opera för
den här uppsättningen föll på Verdis La Traviata, en av
Orkesterdiket på Zürichs centralstation
världens mest spelade operor av världens mest populäre
operakompositör. Men vad är det egentligen med Giuseppe Verdi som lockar? Varför fortsätter generation efter generation att fängslas av hans musik och dramatik?
Ibland förklaras dragningskraften med hans oöverträffade förmåga att konstruera melodier. Vare sig man
köper en »The very best of opera« på cd, eller besöker
en operagala i konserthuset kan man vara säker på att
man får höra Verdi-hits som La donna è mobile, Va,
pensiero eller Di quella pira. Lättnynnade melodier som
är så kända att även icke-operaälskare brukar kunna
nynna en takt eller två.
Och visst, när det gäller att komponera trallvänliga
operamelodier har denna italienare få övermän i musikhistorien, om ens någon. Men Verdis musik – och
dramatik – är så mycket mer.
tre succéer
för att borra djupare i fenomenet Giuseppe Verdi är det lämpligt att gå tillbaka knappt 160 år i tiden,
närmare bestämt till Venedig i mars 1851. Verdi börjar
närma sig 40-årsåldern och är redan en rutinerad och
berömd operakompositör med sexton verk i bagaget.
Han har gjort sig ett namn med Nabucco (Nebukadnessar) som blivit en stor framgång redan på premiären 1842. Även om han inte är okänd utanför Italien,
förändras allt i och med premiären av hans sjuttonde
opera på La Fenice i Venedig: Rigoletto blir en makalös
succé och gör snabbt Verdi till en av Europas mest berömda operakompositörer.
Nu följer en extremt kreativ period: två år senare,
med mindre än sju veckors mellanrum, får ytterligare
två verk premiär: Il Trovatore (Trubaduren) och La
Traviata (ung. den vilsegångna), där den förstnämnda
blir en omedelbar succé, medan La Traviata först får
ett svalt mottagande. Men efter omarbetning och nypremiär nästföljande år tas operan emot med öppna
hjärtan av publiken.
OPUS 53
viva ver di
giuseppe fortunino
francesco verdi
levde 1813–1901
tidiga år Organist i San
Michele Arcangelo vid sju
års ålder, lärde ut musik till
studenter som fjortonåring,
studerade komposition och
blev 23 år gammal Maestro
di musica i Busseto.
komponerade 27 operor,
nio sakrala verk, ett antal
sånger och instrumentalverk.
första opera Oberto
(vid 26 års ålder)
uppsättningar 2010 379 st
föreställningar 1 812 st
politik Symbol för italiensk patriotism. Stred för
Italiens enande, både som
kompositör, parlamentsledamot och senare även
som senator.
Tre år. Tre Verk. Tre succéer. Verdi kunde nu välja
och vraka bland erbjudanden från olika teatrar. Men
med en sådan framgång lät naturligtvis kritiken inte
vänta på sig. Till en början var den ganska lågmäld och
kom framförallt från Syditalien, där man – med sin
långa tradition av bel canto – tyckte att den nya operastjärnan dränkte sångarna med sin »bullriga« musik
och slet ut deras röster med sina omänskliga krav på
kraft, både i låga och höga register.
Lite senare under seklet ser kritiken annorlunda ut
och kommer framförallt från England och Tyskland.
Nu riktar man in sig på Verdis banalitet. När Bröderna
Marx skämtar med operamecenater, skrikiga tenorer
och bryska teaterdirektörer i filmen A Night at the Opera är det naturligtvis Trubaduren som förlöjligas. »Trubaduren må vara Europas populäraste opera, men det är
ju värsta sortens melodram: galna, skruvade karaktärer
som sjunger banala och mediokra melodier.« skriver en
samtida engelsk kritiker. Denna grovt förenklade bild
har levt kvar bland recensenter ända in i våra dagar.
DRAMAT I CENTRUM
men frågan är om inte de som anser att Verdis
operor bara är simpelt publikfrieri har missuppfattat
honom? Förmodligen har man lyssnat för mycket på
arior tagna ur sitt sammanhang. Visst hade Verdi en
förkärlek för slagkraftiga melodier och det stora värde
han satte på fullsatta hus är välkänt, men man skall
också ha klart för sig att han hade ett genuint intresse
för litteratur och dramatik. Hans beundran för stora
författare och dramatiker var närmast gränslös, med
ett särskilt intresse för romantiska dramer av författare som till exempel Byron, Schiller och Hugo. Den
författare han satte allra högst var dock Shakespeare.
Det är i ljuset av detta som man skall se Verdis sökande efter dramatisk effekt och hans drivkraft att utveckla orkesterklangen mot det ideal som några kritiker avfärdade som »bullrig« musik. Genom sitt sätt att
tonsätta och förstärka färgstarka rollgestalter som
Otello, Azucena, Rigoletto eller Lady Macbeth kunde
han få fram det han önskade: starka musikaliska och
Groucho
Marx, Sig
Ruman och
Margaret
Dumont i
filmsuccén
A Night at
the Opera.
54 OPUS
dramatiska kontraster som kunde göra en djup inverkan på publiken och som levandegjorde den dramatiska texten fullt ut.
DEN UTHÅLLIGE » TYRANNEN «
verdis stora dramatiska intresse gjorde att han
gick mycket långt i sin strävan efter det »perfekta« sceniska och musikaliska uttrycket. En strävan som kunde gå librettister och teaterdirektörer på nerverna, för
att inte tala om de medverkande på scenen. Verdi hade
synpunkter på det mesta. Scenografer kunde få en åthutning för att de inte följt hans instruktioner till
punkt och pricka. Och på repetitionerna gav han sig
inte förrän allt var precis som han ville ha det. Sopranen Marianna Barbieri-Nini, som gestaltade Lady
Macbeth på premiären i Florens 1847, beskrev honom
som »en tyrann som man var tvungen att lyda.«
Förmodligen brydde sig Verdi mycket lite om kritiken. Trots att hans liv var långtifrån fritt från motgångar, var han en synnerligen uthållig person som
kunde kämpa stenhårt för att få sin vilja igenom. Bakom framgången med Rigoletto låg till exempel en envis
kamp. Handlingen, som byggde på Victor Hugos Le
Roi s´amuse, hade inte gillats av censuren på grund av
dess politiska innehåll. Men Verdi gav sig inte och fick
till slut sin vilja igenom, (dock på bekostnad av några
ändringar i librettot).
V ERDI - S O UNDET F O RMAS
just operan Rigoletto är på många sätt ett nyckelverk
i Verdis karriär. Det var inte bara hans stora internationella genombrott, det var också i detta verk som han på
allvar lyckades förena musik och dramatik. Här hörs
tydligt alla de musikaliska kännetecken som kom att
forma »Verdi-soundet«: den rika, ofta mörka orkesterklangen, det uppdrivna tempot, den markerade rytmen och de musikaliska kontrasterna. Verdi hade en
förmåga att överraska med vändningar i tempo, rytm
och klangfärg, och många av de effekter som han använder sig av i Rigoletto, som »förbannelsetemat«, måste ha haft en stark påverkan på premiärpubliken.
Operan visar också på Verdis skickliga förmåga att
skildra de olika personligheternas särdrag. Det är ingen tillfällighet att Rigoletto, med sin sammansatta och
tragikomiska karaktär, inte har försetts med en enda
aria i traditionell stil. Hertigen, med sin endimensionella och förutsägbara personlighet, har däremot flera
arior. Bland annat slagdängan La donna è mobile, som
med sitt enkla tonspråk och glättiga melodi förlöjligar
honom på det elakaste sätt.
Kanske bör man också se Verdis intresse för dramatik utifrån hans eget liv. Hans debutverk Oberto hade
omgetts av tragik: några veckor före premiären 1839
hade han och hans hustru Margherita förlorat sin son,
Icilio Romano. En händelse som, med tanke på dottern
Virginias död året innan, måste ha varit ett oerhört
slag. Och som om inte detta var nog: sommaren 1840
förlorade Verdi även sin hustru. Men det var inte slut
med eländet för det. När hans andra opera Un giorno di
regno hade premiär på La Scala hösten 1840 blev den
brutalt utbuad, ett fiasko som fick honom att svära att
aldrig mer komponera. Ett löfte han lyckligtvis bröt.
Och trots att Verdi ett decennium senare upplevde
stora succéer, fortsatte hans liv vara mycket komplicerat. Han hade i sin iver att köpa sig ett hus i Sant’Agata
dragit på sig stora skulder, han låg i bråk med sin far
och hans mor dog. Det blev inte bättre av skvallret om
hans förhållande med den före detta primadonnan
Giuseppa Strepponi, en kvinna han hade börjat umgås
med redan i mitten av 1840-talet, och som han så småningom (1859) kom att gifta sig med.
stora
verdidirigenter
A r t u r o To s c a n i n i
Satt som 19-åring i cellostämman i La Scala-orkestern på premiären av Otello. Känd för sina höga krav
på musikerna och sitt temperament, men ställde nog
allra högst krav på sig själv.
Claudio Abbado
Tidigare chefdirigent för
Berlinfilharmonikerna och
La Scala-operan under 1970och 80-talet. Bevittnade som
ung repetitioner med Toscanini, men känd för ett helt
motsatt temperament.
C a r lo M a r i a G i u l i n i
Den störste Verditolkaren?
Gentlemannadirigent med
begränsad repertoar som
dirigerat många legendariska Verdiuppsättningar.
Riccardo Muti
»VIVA VERDI« blev ett slagord i Italien under mitten av 1800talet. Det betydde – utöver det uppenbara – även »Vittorio
Emanuele Rei D’Italia« (Leve Viktor Emanuel, Italiens Konung)
som senare också blev kung Vittorio Emanuele II, den förste
kungen som regerade över ett enat Italien.
Även han tidigare chefdirigent på La Scala. Känd för
sin kompromisslösa trohet
mot Verdis partitur, vilket
ibland resulterat i konflikter med sångare (»Nej!
Inget höga c där, Verdi
skulle inte ha tillåtit det!«).
OPUS 55
viva ver di
EN MAN MED MÅNGA ANSIKTEN
överhuvudtaget var Verdis liv betydligt mer turbulent än vad som brukar framhållas i den gängse bilden av honom. Om Wagner med sina kärlekshistorier,
självupptagenhet och ständiga flykt från kreditorer har
setts som 1800-talets musikhistoriska »bad boy« har
Verdi fått symbolisera motsatsen: det godmodiga operageniet som skapade sig en förmögenhet på sitt komponerande och mest satt på sin gård i Sant’Agata och
blickade ut över sina ägor.
Även om det är svårt att komma personen Verdi
riktigt inpå livet framträder i hans brev en betydligt
mer mångfacetterad och motsägelsefull personlighet;
en slags dubbelhet som går som en röd tråd genom
hans liv. Han kunde vara mycket givmild mot sina
vänner och han skänkte stora belopp till välgörenhet.
Men han hade också ett häftigt humör och kunde vara
oerhört krävande och rentav elak mot de artister som
inte nådde upp till hans högt satta krav. Han var en
smart affärsman som världsvant rörde sig mellan operahusen i Europas metropoler, samtidigt som han odlade myten om sig själv som den enkle mannen som
helst bodde på sin gård och ägnade sig åt lantbruk.
Han hade dessutom ett stort intresse för politik och
blev både parlamentariker och senator under senare år,
och drev frågan om ett enat Italien hårt. Hans operor
gjorde att även hans politiska inflytande växte. Giuseppe Verdi var en människa med en enorm drivkraft och
verdis
mest
spelade
operor
envishet, men hyste även melankoliska drag som gjorde att han ibland helst av allt ville lägga ned hela »verksamheten«.
NY INSPIRATI O N FRÅN V ÄST
Produktioner 2009–2010
La Traviata
Rigoletto
Nabucco
Otello
Falstaff
Aida
Maskeradbalen
Macbeth Trubaduren
Simon Boccanegra
Don Carlos
Källa: operabase.com
357 operahus över hela världen
ingick i undersökningen
78
57
32
31
28
27
24
23
23
14
13
mer än en gång i livet hade Verdi tankar på att ge
upp komponerandet helt och hållet. Under uppehållet
mellan arbetet med Un ballo in maschera (Maskeradbalen) i början av 1858 och La Forza del destino (Ödets
makt) 1861 verkar sådana tankar ha varit högst påtagliga. Men Verdi valde istället att skruva ned på takten.
Mellan 1853 och 1871 producerade han »bara« sex operor, att jämföras med de sexton som han skrev de tio
föregående åren (även om bilden ljuger en aning; operorna var nu längre och krävde därmed mer arbete).
Musikaliskt kom Verdi under den här perioden att
influeras av vad som brukar kallas »grand opera«, en
tradition som hade utvecklats av Giacomo Meyerbeer
och som hade sitt centrum i Paris. Verken blev längre,
de medverkande fler, orkestrarna större, kraven på
sångarna än högre, och de sceniska effekterna häftigare.
Operan Don Carlos, efter Schillers drama, komponerades i grand opera-stil och hade premiär 1867. Men Verdis mest kända verk från den här perioden är utan tvekan Aida (1871), en opera med en alldeles speciell
tonfärg och med harmonier och instrumentering som
bär spår av den egyptiska miljö handlingen utspelar sig
i. När Verdi en gång blev tillfrågad vilken opera han gil-
Berömda Verdisångare
P l á c i d o Do m i n g o
M a r i o d e l Mo n a c o
T i t o Go b b i
Lu c i a n o P a v a r o t t i
Leo N u cc i
Ro l a n d o V i l l a z ó n
Paradrollen i Verdi-sammanhang är den notoriskt
svåra Otello – en roll som
passar Domingo perfekt.
Även Don Carlos och Alfredo i La Traviata är helgjutna.
Italiensk tenor med en
egen teknik och mycket
kraft i de högre registren.
Likt Domingo främst berömd för sin Otello, men
sjöng också i Hertigen i
Rigoletto och Manrico i
Trubaduren med stor
framgång.
Baryton som framgångsrikt gestaltat bland annat
Rigoletto, Rodrigo i Don
Carlos, Falstaff och Simon
Boccanegra. Känd för sina
minutiösa förberedelser
och för sin förmåga att
verkligen »bli« den karaktär han gestaltade.
Kom i och för sig bäst till
sin rätt i bel canto-repertoaren, men har också
gjort många minnesvärda
Verdiroller.
Baryton med bred repertoar som excellerar i bland
annat Rigoletto, Ödets
makt och Maskeradbalen.
Mexikansk superstjärna
som kanske är mest känd
för sin Alfredo i La Traviata. Förutom sånglig och
dramatisk begåvning är
han en duktig tecknare.
56 OPUS
lade bäst – Don Carlos eller Aida – blev svaret:
»I Don Carlos finns det kanske bitar som är bättre än
någonting i Aida; men i Aida finns mer bett och dessutom
är verket mer teatraliskt.«
Knappt ett och ett halvt år efter premiären på Aida
dog en av Verdis många litterära idoler, författaren
Alessandro Manzoni. Verdi var snabb med att erbjuda
sig att komponera ett rekviem till hans minne, avsett
att uppföras på årsdagen av Manzonis bortgång 1874.
Förmodligen hade dödsmässan funnits i tankarna en
längre tid, då han redan 1868 hade haft planer på ett
verk till minne av Rossini.
Verdis rekviem fick sitt uruppförande i San Marcokyrkan i Milano den 22 maj 1874 under kompositörens ledning. Det blev en oerhörd framgång och han
kom till och med att turnera med dödsmässan till London, Paris och Wien.
Men trots succéerna med Aida och mässan kan
man under de följande åren spåra en ovilja hos den nu
drygt sextioårige tonsättaren att åta sig nya uppdrag.
Han var nu ekonomiskt oberoende och kunde ägna allt
mer tid åt sina lantegendomar.
i övriga Europa, började landet nu bli allt mer kosmopolitiskt. Wagners Lohengrin hade haft premiär i Italien
1871 och hans musik började komma i ropet. En del bedömare undrade om inte var dags för även den italienska operatraditionen att ta till sig nya intryck? Men
Verdi var långt ifrån imponerad. Tillfrågad om vad studenterna vid konservatorierna borde ägna sig åt, svarade han bistert att de borde studera de gamla italienska
tonsättarna och undvika att gå på för många moderna
operaföreställningar.
Sett i ljuset av de här åsikterna är det intressant att
Verdi själv kom att svara för en högst omvälvande stiländring i sitt skapande av sin nästa opera. I slutet av
Affisch från en Aida-uppsättning i Cleveland 1908.
Denna opera föreställde sig
Verdi skulle bli hans sista.
Så blev det inte.
REAKTI O NÄREN S O M SKAPADE NYTT
men verdi fortsatte att vara en man med starka åsikter. Italien var i slutet på seklet inne i en musikalisk omvandlingsperiod. Från att under första halvan av 1800talet ha varit isolerat från den musikaliska utvecklingen
M a r i a C a lla s
Leo ntyn e Pr ic e
F i o r e n z a Co s s o t t o
Angela Gheorghiu
A d eli n a Patti
K ati a R i c c i a r elli
Hennes stora omfång och
styrka i rösten gjorde att
hon, som få andra, kunde
göra de mest krävande
Verdi-roller rättvisa. Enligt många Prima Donna
Assoluta. Punkt.
Aida var paradrollen
framför alla andra för
denna amerikanska sopran, som också glänste
ibland annat i Ödets
makt och som Leonora i
Trubaduren.
Denna italienska mezzo
förtjänar sin plats framför
allt för sin tolkning av en
av Verdis absoluta favoritkaraktärer av de totalt
228 han skapade: zigenarkvinnan Azucena i
Trubaduren.
En av vår tids stora primadonnor. Bröt sitt samarbete med dirigenten Riccardo Muti med orden
»I am not taking any
lessons!«. Elaka tungor
viskar om en röst som är
för tunn för Verdi. Faktum
är dock att hon gestaltar
Violetta med vokal finess
och enorm, dramatisk begåvning.
Äkta soprandiva som turnerade den amerikanska
kontinenten i egen tågvagn, inredd i siden och
guld - komplett med
Steinwayflygel och papegoja som Patti enligt
sägen lärde skrika
»Cash!«. Enligt Verdi
själv den största sångerska
han någonsin hört.
Italiensk sopran. Något av
en favorit hos såväl dirigenter som regissörer. Speciellt prisad som Desdemona i Otello, en roll hon
spelade tillsammans med
Domingo i Zefirellis film.
Även känd för sina fina
tolkningar i Aida, Trubaduren och Maskeradbalen.
OPUS 57
viva ver di
opus rekommenderar verdi
på cd & dvd
1
2
3
o t e l lo
Solister: Plácido Domingo, Cheryl Studer,
Sergei Leiferkus, m fl.
Kör och orkester:
Bastiljoperan, Paris
Dirigent:
Myung-Whun Chung
Deutsche Grammophon
1
4
5
Plácido Domingo är
Otello. Myung-Whun
Chung visar fin känsla
för den sena Verdi.
6
la traviata
Solister: Ileana
Cotrubas, Stefania Malagù, Plácido Domingo,
Sherill Milnes
Kör och orkester:
Bayerska Operan
Dirigent: Carlos Kleiber
Deutsche Grammophon
2
7
8
La Traviata kräver en
dirigent med fin känsla
för dramatik och rytmik samt en sopran
med rätt teknik. Här får
man båda på silverfat.
9
10
Solister: Angela Gheorghiu, Ramón Vargas
Kör och orkester:
La Scala-operan
Dirigent: Lorin Maazel
Arthaus Musik (DVD)
3
Gheorghiu i paradroll i
en vacker uppsättning
från operans högborg,
La Scala.
trubaduren
4 Solister: Plácido Domingo, Rosalind Plowright, Brigitte Faessbender, Giorgio
Zancanaro
Kör och orkester: Sankta
Cecilia Akademien
58 OPUS
Dirigent:
Carlo Maria Giulini
Deutsche Gramophon
Så här bra blir det när erfarenhet, noggrant partiturstudium och rigorösa
föreberedelser får råda.
Lyssna och njut.
5 Solister: Plácido
Domingo, Fiorenza
Cossotto, Piero Cappuccilli, Raina Kabavanska
Kör och orkester:
Wiener Staatsoper
Dirigent:
Herbert von Karajan
TDK (DVD)
Karajans Verdi är
mycket olik Giulinis.
Icke desto mindre,
mycket hörvärd.
r i go letto
6 Solister: Renato Bruson, Edita Gruberova,
Brigitte Fassbaender, Neil
Schicoff
Kör och orkester: Sankta
Cecilia Akademien
Dirigent:
Giuseppe Sinopoli
Philips/Decca
Bruson (Rigoletto) och
Gruberova (Gilda) strålar i denna inspelning
med fint samspel i duetterna mellan far och
dotter.
macbeth
7 Solister: Piero Cappuccilli, Nicolai Ghiaurov, Shirley Verrett, Plácido Domingo
Kör och orkester:
La Scala-operan
Dirigent: Claudio Abbado
Deutsche Grammophon
Verdis tidiga mästerverk
väl förvaltat av Abbado.
aida
8 Solister: Leontyne
Price,
Jon Vickers, Robert Merrill
Kör och orkester:
Romoperan
Dirigent: Georg Solti
Decca
Vilka otroliga sångare
det fanns förr! Lägg till
detta Soltis explosiva
dirigering.
fa lsta ff
9 Solister: Bryn Terfel,
Thomas Hampson, Dorothea Röschmann, m fl.
Orkester: Berliner
Philharmoniker
Dirigent:
Claudio Abbado
Deutsche Grammophon
1870-talet kom förläggaren Giulio Ricordi och librettisten Arrigo Boito med ett synnerligen frestande förslag.
En opera byggd på ett verk av den ultimate dramatikern
enligt Verdi själv: Shakespeares Otello.
Operan fick sin premiär på La Scala i februari 1887.
Den blev en enorm succé och intar en speciell position i
Verdis karriär med sitt nya, sofistikerade tonspråk –
långt från den ofta pompösa storslagenheten i Aida. I
Otello vävs musik och drama ihop på ett mycket skickligt sätt och scenerna avlöser varandra i ett ständigt flöde utan musikaliska avbrott. Han hade ännu en gång
visat upp sin mångsidighet som tonsättare. Sex år senare gjorde han det igen, med sin sista opera – Falstaff.
Om man tar ett helhetsgrepp på Verdis långa karriär är det bredden och förmågan att ständigt förnya sig
som framstår som hans storhet. Varje opera har sin
charm, sitt känslomässiga uttryck. Vi fascineras av Rigolettos tragikomiska karaktär, lider med Violettas levnadsöde och Otellos självdestruktiva passion. Allt tack
vare Verdis fenomenala förmåga att låta musiken tala
till vårt innersta känsloliv. Och det är förstås därför
publiken flockas så fort Verdi spelas, det må vara i operasalongen, på festivalen – eller på järnvägsstationen –
för denna operatonsättares verk är som livet självt –
fulla av dramatik och starka känslor. En oemotståndlig
kombination.
Bryn Terfel helt rätt i
huvudrollen i denna
komiska opera.
requiem
10 Solister: Anne Sofie
von Otter, Luba Orgonasova, Luca Canonici,
Alastair Miles
Orkester: Orchestre
Révolutionnaire et
Romantique
Dirigent:
Sir John Eliot Gardiner
Philips
Gardiner får fram
kraft och energi som
finns i Verdis partitur
på ett utmärkt sätt.
Lust att lyssna på
OPUS urval? Alla cdinspelningar finns i sin
helhet på Spotify.
Grindarna till Sant’Agata, Verdis hem och tillflyktsort.