Transcript Untitled - EU Fresh Start

Förord av Rt Hon. William Hague, Utrikes- och samväldesminister.
Jag vill gratulera alla mina kolleger, deras staber och andra som har hjälpt med att
sammanställa Fresh Start Project Manifest för Förändring. Dokumentet är både väl
underbyggt och noggrant övervägt, fyllt av kraftfulla idéer för Storbritanniens framtid i Europa
samt Europas framtid.
Flera av förslagen är redan regeringens policy, några kan mycket väl bli regeringspolicy eller
det Konservativa partiets policy, och några förslag kan kräva ytterligare överväganden.
Europa håller på att förändras och därför är fräscha tankegångar är dubbelt så välkomna.
Detta dokument kommer vara grundläggande läsning för oss alla när vi utformar det
Konservativa partiets nästa valmanifest. Mina varma gratulationer till alla som medverkat.
FRESH START PROJECT
MANIFEST FÖR FÖRÄNDRING
En ny vision för ett reformerat EU
Juli 2013
Innehåll
Sammanfattning ......................................................................................................................................2
Översikt ...................................................................................................................................................5
Reformförslag enligt område ..................................................................................................................9
1.1.
Handel ....................................................................................................................................... 9
1.2.
Regional utveckling.................................................................................................................... 9
1.3.
Den gemensamma jordbrukspolitiken ...................................................................................... 9
1.4.
Den gemensamma fiskepolitiken ............................................................................................ 10
1.5.
EU:s budget och institutioner .................................................................................................. 10
1.6.
Social- och arbetsrätt .............................................................................................................. 11
1.7.
Finansiella tjänster .................................................................................................................. 12
1.8.
Energi ....................................................................................................................................... 12
1.9.
Polisiära och straffrättsliga frågor ........................................................................................... 13
1.10.
Fri rörlighet för personer ..................................................................................................... 14
1.11.
Demokratiskt ansvarstagande ............................................................................................. 14
1
Sammanfattning
Status-quo i den Europeiska Unionen är inte längre ett alternativ. Eurozonen ser ut att röra sig i
riktning mot fiskal- och bankunion, en utveckling som kan bli problematisk för många. Tillsammans
med andra icke-euro medlemmar av Unionen måste vi artikulera och förhandla fram ett nytt och
annorlunda förhållande samtidigt som vi förblir fullvärdiga medlemmar av Unionen.
Fresh Start Project startades 2011 av en stor grupp konservativa backbenchers i House of Commons
och har som mål att bitstå med att förhandla fram ett förhållande mellan EU och Storbritannien som
en majoritet av britter och medborgare i andra medlemsstater är tillfreds med. Vi har nedan
sammanfattat en mängd reformförslag som skulle stöda europas folk och EU. Tillsammans är de
utformade för att öka EU:s globala konkurrenskraft, utökad handel, minska restriktioner och kostnader
från överreglering samt att ta sig an det demokratiska underskottet. Vi är mycket intresserade av att
diskutera förslagens substans och önskar bygga allianser för att möjliggöra dessa reformer.
Handel - Liberalisera
 Vi måste bevara och utöka vinsterna från den inre marknaden. Tekniska och icke-tullrelaterade
barriärer kvarstår vilket begränsar EU:s tillväxt. Det bör inrättas en ny juridisk garanti för den inre
marknaden och liberalisering av handel med tjänster.
 EU borde förhandla fram flera handelsavtal, bl.a. med Kanada, USA, Indien och Mercosurländerna.
Regional Utveckling - Decentralisera
 Medlemsstaterna bör återfå kontroll över regionalpolitiken genom att begränsa EU stöd till endast
medlemsstater med BNP per capita under 90% av EU:s genomsnitt. Detta skulle gynna 23 av 27
medlemsstateroch skulle därmed göra det möjligt för EU:s regionalpolitik att fokusera på de
fattigare medlemsstaterna.
Den gemensamma jordbrukspolitiken - Modernisera
 Det direkta stödet till bönder under den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare bör fasas
ut. Samtidigt bör byråkratin och regelverket minskas för att säkra en globalt konkurrenskraftig
jordbrukssektor.
 Det direkta stödet för naturvårdsprogram under den andra pelaren bör utökas och nya
marknadsbaserade miljöstöd bör införas för att möjliggöra mera intensivt bruk av bördig jord och
fokusera på naturvård för olönsam jord.
Den gemensamma fiskeripolitiken - Regionalisera
 Verkliga framsteg har gjorts när det gäller fångst som kastas överbord och decentralisering. Dessa
bör byggas vidare på i riktning mot fångstkvoter istället för räkna fisken som tas i land och för att
slutföra processen mot en regionalisering av kontrollen över fiskeriet.
 Kommissionen bör presentera lagförslag för registrering av dem som innehar fiskekvoter.
 Kontroll över territorialvatten (6 till 12 mile gränsen) bör ges tillbaka till medlemsstaterna.
EU:s budget och institutioner – Öka transparens och kostnadseffektivitiet
 Reform av EU institutionerna är viktig både politiskt och symboliskt. Detta skulle demonstrera EU:s
vetskap om de är hårda tiderna i medlemsstaterna.
 De administrativa kostnaderna för Kommissionen och Europaparlamentet bör drastiskt reduceras
och ett flertal av EU:s byråkratiska quangos bör avskaffas.
 Ny lagstiftning liknande USA:s ”Freedom of Information Act” bör introduceras för alla EU
institutioner.
2
Social och arbetsrätt - Decentralisera
 EU:s kompetens gällande social- och arbetsrätt bör återges till medlesstaterna vilket skulle kräva
fördragsändring.
 I fall detta ej är möjligt bör byråkratin minskas drastiskt genom avskaffandet av lagstiftning.
 Om detta inte är möjligt bör medlemsstaterna kunna förhandla till sig fullständiga undantag från
all existerande europeisk social- och arbetsrätt och införa en nödbroms över framtida lagstiftning
på området.
Finansiella tjänster - Decentralisera
 Den ökade mängden EU regler hotar manöverutrymmet för finansiella tjänster och “maximalt
harmoniserad” och centraliserad lagstiftning riskerar att sänka lagstiftningsstandarden på andra
områden.
 Det finns även en reell risk att euromedlemmarna börjar agera som ett block och röstar mot ickeeuro länder när det kommer till finansiella nyckelfrågor. Den mekanism för omröstning med
dubbel majoritet som inrättats i den Europeiska Bankmyndigheten är ett sätt att förhindra
euroländerna från att rösta ut alla 27 medlemsländer. Denna mekanism bör även införas för andra
policyområden.
 EU bör bygga vidare på detta prejudikat och förhandla fram bättre skyddsmekanismer mot
lagförslag som är diskriminerande eller som underminerar den inre marknaden.
Energi – Säkra tillgången, överkomliga priser och hållbarhet
 EU:s klimatpolitik föredrar utfasning av fossila bränslen över anpassning och förnyelsebara
energikällor över alla andra energikällor. Direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av
energi från förnybara energikällor bör omförhandlas eller upphävas så att medlemsstaterna kan
nyttja den kombination av teknologier som säkrar tryggast energiförsörjning samt maximal
kostnadseffektivitet och miljöskydd.
 Tidsplanen för nedläggningar under Direktiv 2001/80/EG om begränsning av utsläpp till luften av
vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar bör förlängas om nedläggningarna leder till
oacceptabel energibrist eller energiresiliens.
Polisiära och straffrättsliga frågor – Skydda Storbritanniens unika rättsväsende
 På detta område strävar Storbritannien efter ett annat förhållande än andra medlemsstater vilket
återspeglar Storbritanniens unika rättsväsende.
 Storbritannien bör använda sin undantagsklausul ”block opt-out” i Lissabonfördraget från 131
polisiära och straffrättsliga EU lagar.
 Istället för att åter underställas dessa EU lagar, vilket vore oåterkalleligt och lagarna skulle
omfattas av Europeiska unionens domstols behörighet, bör Storbritannien eftersträva ett
alternativt operativt samarbete med EU parters baserat på internationella avtal, viljeförklaringar
och frivilligt samarbete från fall till fall.
 Storbritannien bör eftersträva fördragsändring som gör det möjligt att åter undantas från EU lagar
inom det polisiära och straffrättsliga samarbetet som Storbritannien anslutit sig till sedan
Lissabonfördraget trädde i kraft.
Fri rörlighet för personer – Medlemsstaterna bör ha det sista ordet
 Den fria rörligheten för personer inom EU har lett till många fördelar men bidrar även till ökade
belastningar på infrastruktur och offentliga tjänster.
 Medlemsstaterna bör ha större kontroll över vilken typ och mängd förmåner som ges till utländska
EU-medborgare som är bosatta i landet men inte arbetar.
 Ytterligare reformer bör introduceras för att förhindra kända brottslingar från inträde till en annan
medlemsstat och för att återlämna dömda brottslingar till deras ursprungsland.
3
Demokratiskt ansvarstagande – Maktfördelning
 Det bästa sättet att säkerställa demokratiskt ansvarstagande på vore att återge flera behörigheter
till medlemsstaterna i kombination med en rigorös applicering av subsidaritetsprincipen.
 Risken för att eurozonen agerar som ett block och således berövar icke-euro medlemsstaters
rösträtt bör åtgärdas och det kunde ske genom en utökning av omröstning med dubbel majoritet.
 Möjligheten för de nationella parlamenten att kollektivt resa invändningar mot EU-lagförslag att
utfärda av gula och orange kort bör effektiveras. Detta kan ske genom att förbättra effektiviteten i
Konferensen mellan de parlamentariska organen för EU-frågor vid Europeiska unionens parlament
(COSAC), genom att sänka tröskeln för invändningar och ge parlamenten mer tid för granskning av
lagförslag. Ett nytt rött kort som möjliggör för en majoritet av nationella parlament att blockera
lagförslag bör introduceras och även omfatta existerade regler.
 Alla nya EU-direktiv bör ha en tidsfristklausul, ett datum då regeln upphör att gälla om inte den
avsiktligt förnyas.
4
Översikt
Fresh Start Project har som mål att hjälpa förhandla fram ett förhållande mellan EU och
Storbritannien som en majoritet av britter och medborgare i övriga medlemsstater kan vara nöjda
med. Likt de flesta europeer anser vi att EU i sin nuvarande form inte fungerar och därför vill vi
reformera EU. Vi anser att EU lider av fundamentala problem med konkurrenskraft, överreglering och
dålig reglering samt ett demokratiskt underskott. Fresh Start Project understöds av ett betydande
antal konservativa parlamentsledamöter. Precis före Premiärminister David Camerons linjetal om
Europa i Januari 2013 lanserades Fresh Start Project ’Manifesto for change’. Manifestet kommer med
detaljerade förslag för reform av EU, inklusive fem fördragsändringar och övriga reformer som är
möjliga att ikraftsätta under de nuvarande fördragen. Förslagen är praktiska, genomförbara och
väsentliga inte bara för Storbritanniens framtid i EU utan även för EU:s framtid.
EU förändras i så snabb takt att ingen vet hur unionen ser ut när eurokrisen är löst. Trots att elva EU
länder (Bulgarien, Danmark, Kroatien, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien, Storbritannien, Sverige och
Ungern) inte använder euron har krisen en inverkan på oss alla. Det är klart att konstruktionsfelen och
motsägelserna i eurozonens design behöver åtgärdas. Processen kommer vara lång och är ännu långt
ifrån avslutad. På grund av eurokrisen håller spelreglerna på att förändras.
Det talas ofta om ett europa i två hastigheter (two-speed Europe), framförallt i Storbritannien. Detta är
inte en passande beskrivning eftersom ett europa i två hastigheter antyder att vägen leder i samma
riktning. Ett europa i två niver (two-tier Europe) vore en bättre beskrivning även om också det missar
poängen. De-facto är EU redan indelat i flera nivåer av integration (multi-tiered Europe) eftersom vissa
EU länder är medlemmar i euron, vissa är medlemmar av Schengenområdet medan vissa har ett
närmare samarbete i polisiära-, rättsliga- eller försvarsfrågor. Fördjupat samarbete har möjliggjorts
genom Lissabonfördraget och innebär att EU kommer fortsätta utvecklas på flera olika nivåer, detta
bör välkomnas.
Storbritannien vill inte endast se ett flexibelt EU baserat på den inre marknaden, vi strävar även efter
att EU skall fungera så effektivt som det ursprungligen var tänkt. Storbritannien strävar efter en
rigorös tillämpning av subsidaritetsprincipen, en fördjupad integration av den inre tjänstemarknaden
(genom fördjupat samarbete om så krävs) och en utformning av frihandelsavtal med resten av
världen. Samtidigt som europa tar sig an eurokrisen måste lösningar på EU:s globala
konkurrenskraftsproblem utarbetas.
Global konkurrenskraft och handel
Flera medlemsstater vill se ett liberalt EU baserat på fria marknader och skulle vilja se fortsatta steg
mot en inre marknad för tjänster och flera frihandelsavtal med resten av världen. Vi välkomnar
framstegen som lett till avtal med Sydkorea och Singapore samt de pågående förhandlingarna med
Indien. Det nya handelsavtalet med USA är av särskild vikt, men hur är det med Kina och Mercosur
länderna? Vi vill säkra europeiska företags tillgång till dessa snabbt växande marknader. Trots att
handel borde vara ett av EU:s centralområden allokeras endast två procent av budgeten till detta
ändamål.
Mycket mer bör också göras för att öka handeln inom EU. Tjänster utgör 71% av unionens BNP men
endast 3,2% härstammar från handel inom EU. Betydande hinder består på den inre marknaden i form
av icke-tull och tekniska hinder. Om medlemsstaterna inte kan enas bör Storbritannien leda en grupp
av medlemsstater mot djupare integration och liberalisering av den inre marknaden för tjänster
genom fördjupat samarbete.
5
EU måste även skydda den inre marknaden. Icke-euro länder behöver konkreta försäkringar mot
möjligheten att euroländerna röstar som ett block. Arrangemanget med
dubbelmajoritetsomröstningar som tagits i bruk i den Europeiska bankmyndigheten kan fungera som
en mall för mer omfattande institutionell förändring.
Reform och bättre regleringar
De viktigaste reformerna bör ske inom området för social- och arbetsrätten. Den stora risken är att en
generation unga i Europa går förlorade genom att bli stående utanför arbetsmarknaden. Det är
oacceptabelt att ungdomsarbetslösheten i eurozonen nu i medeltal är nära 25% och i Grekland
svindlande 62% i slutet av 2012. En av orsakerna är de bojor EU-regleringarna kedjat arbetsmarknaden
i trots att argumentet för överskridande europeiska arbetsmarknadsregleringar alltid varit svagt. EU:s
medlemsstater har olika arbetsmarknadstraditioner och bör vara fria att självständigt besluta om vilka
lagar som passar just deras arbetsmarknader så att de har tillräcklig flexibilitet för att möta de
varierande nivåerna av sysselsättning och arbetsmarknadsklimatet.
Storbritanniens system för folkhälsovård (NHS) är högt värderat hos Britterna och har drabbats särskilt
hårt av EU:s social- och arbetslagstiftning, speciellt arbetstidsdirektivet. Forskning på området har
betonat direktivets påverkan på patientsäkerhet. Vissa rättsläkare har t.o.m. hävdat att direktivet i
vissa fall bidragit till dödsfall. Storbritannien står inte ensamt inför dessa problem, men under gällande
regelverk är reform svårt.
Avsikten med EU är att stöda medlemsstaterna och deras folk. Det mer flexibla EU som Storbritannien
eftersträvar skulle skydda individuella medlemsstater från förordningar de inte stöder, behöver eller
t.o.m. ogillar. En utökad användning av nödbromsprocedurer, särskilt i kombination med fördjupat
samarbete, skulle vara ett passligt ramverk. T.ex. skall Finland inte behöva acceptera förordningar som
skadar skogs- och pappersmassaindustrin eller kapaciteten att generera skatteintäkter. Tyskland skall
inte behöva acceptera förordningar som har en negativ inverkan på landets bilindustri. Storbritannien
skall inte behöva acceptera förordningar som skadar den finansiella tjänstesektorn, en industri som
trots allt är hjärtat i nationens välstånd.
Att EU medvetet driver på planer för ett bonustak i relation till bankanställdas lön trots starkt
motstånd från Storbritannien är tecken på en ny oroande utveckling. Den finansiella tjänstesektorn är
en viktig industri för hela EU och särskilt viktig för Storbritannien där den representerar 10% av BNP
och 11% av landets totala skatteintäkter. Sett från ett vidare europeiskt perspektiv står Storbritannien
för 61% av EU:s totala exportintäkter från finansiella tjänster och 36% av europas institutionella
interbank marknad. Det är farligt att påtvinga sektorn nya förordningar som så fundamentalt påverkar
dess verksamhet. Än mer oroande är de över 40 andra direktiv och bestämmelser som väntar i
kulisserna och främst ser ut att lägga band på, istället för, att stöda finansiella tjänster. Dessa förslag
utgör en attack på Storbritanniens kärnintressen och tillgångar. Om EU lyckas kommer det skapa ett
prejudikat för att även ignorera andra medlemsstaters kärnintressen.
BRIC-länderna hade för mindre än 10 år sedan en andel av de globala banktillgångarna som
motsvarade endast 7.9% (2005). I jämförelse med Storbritannien och Europa som helhet var de
mycket små. Enligt uppskattningar kommer BRIC-ländernas andel ha ökat till 32.9% år 2050. London
har massiv expertis inom finansiella tjänster, för att inte tala om tradition och ett gott rykte. Därför
bör Storbritannien leda europas strävan efter att sälja de finansiella tjänster BRIC-länderna och andra
tillväxtekonomier behöver för att fortsätta skapa välstånd. Trots det finner vi europeer oss hämmade
av EU:s fixering på intern reglering och manövrering mellan vissa finansiella centrum i EU.
En nödbroms för nya regleringar av den finansiella tjänstesektorn skulle ge Storbritannien det skydd
denna nyckelindustri behöver. Om andra medlemsstater önskar fortgå med bestämmelser som
6
påverkar bank- och finansmarknader kan de göra så genom fördjupat samarbete som inte
diskriminerar mot andra på den inre marknaden.
Flexibilitet bör även vara ledstjärnan bakom det polisiära och straffrättsliga samarbetet. Det är klart
att hoten från internationell terrorism och organiserad brottslinghet kräver effektivt samarbete på EUnivå och internationellt. Om EU kan vara flexibelt gentemot olika former av samarbete så kommer
Storbritannien vara en bättre operativ partner. Men vi är fortsättningsvis mycket oroade över
Europeiska unionens domstols jurisdiktion eftersom domstolen producerar en del perversa domar.
Om Storbritanniens högsta domstol skulle döma på ett sätt som var fundamentalt mot allmän opinion
så kan det brittiska parlamentet lagstifta och ändra lagen. Lagstiftning för att ändra domar från
Europeiska unionens domstol är mycket svårare.
Storbritannien vill vara en stark och effektiv EU-partner på området polisiära och straffrättsliga frågor,
men utan att överlåta sin nationella och demokratiska kontroll över detta känsliga område. En lösning
kunde vara att sluta ett internationellt fördrag mellan Storbritannien och EU.
Det är bevisat att EU kan reformeras inom åtminståne några områden genom att använda Unionens
existerande struktur. Eftersom vi anser att det är ett exempel på hur subsidiaritet kan tillämpas
effektivt har vi i Storbritannien välkomnat Europaparlamentets godkännande av ett avtal som ämnar
regionalisera den gemensamma fiskeripolitiken. Mycket arbete återstår för att skapa en effektiv
fiskeripolitik i EU, men det är ett steg i rätt riktning.
Vi välkomnar också Europeiska rådets godkännande av EU:s fleråriga budgetram, eller åtminståne
storleken på EU:s budget som helhet. I tider av märkbara nedskärningar i medlemsstaterna är det
viktigt att frysa eller minska utgifterna på EU-nivå. Storbritannien vill se att EU:s budget används på ett
mer flexibelt sätt. I dag går för stora utgifter till jordbruk och den onödiga rotationen av stöd ämnat
för regional utveckling i rika medlemsstater. Det är meningslöst att skattebetalare i London skall
finansiera regional utveckling i t.ex. Stockholm eller Frankfurt. Om endast fattigare medlemsstater,
t.ex. de med BNP per capita under 90% av EU:s genomsnitt, allokerades stöd för regional utveckling
skulle mer stöd frigöras för dessa länder, medan rikare medlemsstater skulle ha möjlighet att styra
över sin egna regionalpolitik.
EU:s budget bör fokuseras på åtgärder för som ökar konkurrenskraften och tillväxten, inte på att stöd
för småskaligt jordbruk eller för att bestämma över regionalpolitiken i rikare medlemsstater.
Nationella parlament kan, om de så önskar, besluta att använda deras medborgares skatter för dessa
ändamål.
Demokratiskt ansvarstagande
För att minska klyftan mellan EU och dess medborgare krävs förändring. Få britter vet vem deras
Europaparlamentariker är och nästan ingen vet vem Europeiska parlamentets, kommissionens eller
rådets presidenter är. Nationella parlament är beskyddarna av demokratin i Europa och de behöver ha
en större roll i EU. Systemet med gula kort är för svagt och nationella parlament kommer ännu till
rätta med dess användning. Det bör utökas med ett rött kort så att parlamenten kollektivt har
möjlighet att använda ett veto mot förslag, inklusive existerande direktiv och förordningar.
Storbritannien utmålas ibland som en “bråkstake” inom EU och vi är medvetna om denna mediabild.
Men bilden är varken korrekt eller rättvis. Tvärtom anser vi att det rådande läget i EU betyder att det
finns en möjlighet för reform, förändring och läkande. Vi är realistiska optimister och Fresh Start
Project har åtagit sig att se Storbritannien som en ledande aktör inom EU, trots att vi med största
sannolikhet aldrig kommer vara en del av eurozonen. Storbritannien vill ha en ledande roll i ett liberalt
konkurrenskraftigt Europa med fria marknader. Där kan medlemsstaterna och, än viktigare,
7
medborgarna (som Jean Monnet ursprungligen föreställde sig) vara de ledande aktörerna. Finlands
Premiärminister Jyrki Katainen valde orden väl när han sa ”EU utan Storbritannien är ungefär
detsamma som fish n’ chips utan chips. Det är inte längre en måltid. När vi talar om den inre
marknaden, frihandel eller Europas konkurrenskraft, i alla dessa frågor behöver vi Storbritannien.”
Vi är mycket angelägna om att skapa allianser för dessa reformförslag och förstå era synpunkter på
detaljerna i våra reformförslag. Vi hoppas kunna diskutera förslagen med våra parlamentarikerkollegor
från andra medlemsstater. Om ni önskar diskutera dessa ideer, vänligen kontakta
[email protected], [email protected] eller
[email protected].
8
Reformförslag enligt område
1.1.
Handel
Vi måste bevara och utöka fördelarna från den inre marknaden. Europaparlamentet har en mer
protektionistisk tendens än kommissionen och den behöver motstånd. Det behövs en lobby för en
genuin liberalisering av den inre marknaden för tjänster.
EU bör implementera en ny juridisk garanti för den inre marknaden. Den ska klart hindra EU:s
institutioner och euroländerna från diskriminering av icke-euro länders intressen. Detta skulle kräva
fördragsändring.
Vi bör uppmuntra EU att sluta fler frihandelsavtal, bl.a. med Kina, USA, Indien och Mercosur-länderna.
Vi föredrar att EU gör detta detta, men om EU visar sig sakna ambition eller misslyckas i dessa
förhandlingar kan det bli nödvändigt för individuella medlemsstater, eller grupper av medlemsstater
som agerar genom fördjupat samarbete, att utforska möjligheterna för att i framtiden nå ambitiösare
frihandelsavtal för tjänster med övriga ekonomier.
Lärdomar från utvecklingen av de s.k. Tiger-ekonomierna i Sydost-Asien visar att det endast är genom
investeringar och handel som fattiga lander kan utvecklas på ett hållbart sätt. EU bör ge denna
möjlighet till andra länder och i det långa loppet kommer europeer tjäna på det.
1.2.
Regional utveckling
EU:s regionala utvecklingsfonder bör allokera medel endast till de medlemsstater med BNP per capita
under 90% av EU:s medeltal. Detta skulle resultera i nettobesparingar eller större stöd för 23 av de 28
medlemsstaterna eftersom onödig cirkulering av pengar mellan rikare medlemsstater skulle upphöra.
Dessa rikare medlemsstater bör ha frihet att välja sin egen form av regionalpolitik.
Stöd från strukturfonderna till fattigare medlemsstater bör också inriktas mycket bättre på resultat
och stå i proportion till mottagarens förmåga att förvalta och absorbera stöden.
1.3.
Den gemensamma jordbrukspolitiken
Den gemensamma jordbrukspolitikens budget bör reduceras. Pelare 1 står för 80% av den
gemensamma jordbrukspolitikens utgifter och dessa direktstöd måste fasas ut. Detta måste ske på
samma sätt i alla 28 medlemsstater för att förhindra snedvridning av marknaden och så att orättvis
fördelning av skattemedel inte äger rum.
En minskning av direktstöden (huvudsakligen de samlade gårdsstöden som står för 70% av den första
pelaren) är avgörande om vi vill ha en marknadsinriktad gemensam jordbrukspolitik som främjar
innovation och gör det möjligt för EU:s jordbrukssektor att konkurrera på en global marknad där
prissvängningar och ökande produktionskostnader gör reformbehovet än mer akut. Samtidigt som
direktstöden reduceras måste byråkratin och mängden regleringar minskas.
Den gemensamma jordbrukspolitiken bör vara en miljövänlig jordbruks och markförvaltningspolitik,
inte ett verktyg för socialpolitik. Syftet måste alltid vara att säkerställa livsmedelsförsörjningen och
skydda miljön. Reform av den gemensamma jordbrukspolitiken måste beakta alla de program för
naturvård som levererar utmärkta resultat för miljön. Därför bör den andra pelaren fokusera främst på
naturvårdsprogram inklusive möjligheten att bedriva handel med miljöstöd som bönder kunde
överföra till andra bönder om de inte önskar utföra miljöåtgärder. Allt eftersom direktstöd under den
första pelaren fasas ut bör stöden till naturvårdsprogram under den andra pelaren ökas.
9
EU bör accelerera förslag på sänkta tullar för jordbruksprodukter som en del av Doharundan och press
bör sättas på EU för att sluta bilaterala handelsavtal för jordbruksprodukter med icke-EU länder.
1.4.
Den gemensamma fiskepolitiken
Nyligen har betydande framsteg gjorts för att reformera denna dysfunktionella policy. Detta har varit
ett viktigt tecken på att befogenheter kan övergå från Bryssel till medlemsstaterna på de områden där
det finns tillräcklig politisk vilja och tillräckligt med sunt förnuft för att göra så. Det är rätt att
förvaltningen av fiskeriet överförs från Europeisk till regional nivå och att beslut om den dagliga
förvaltningen av fiskeriet fattas av de medlemsstater som omges av havsområdet.
Det har också skett verkliga framsteg mot ett förbud på att kasta fångad fisk över bord och införandet
av Maximum Sustainable Yield (MSY), som skulle kunna säkra hållbart fiske i EU om de implementeras
på rätt sätt. Det nuvarande systemet med kvoter för att ta fisk i land bör ändras till ett nytt system av
fångstkvoter, under vilket fiskare skulle behove räkna all fisk de fångar mot deras kvot, inte endast den
fisk de tar i land. Kommissionen bör även presentera lagförslag om registreringen av kvoter som tas i
land.
Kontrollen av territorialvattnen (6 till 12 mile gränsen) bör ges tillbaka till medlemsstaterna. Detta
skulle göra det möjligt för länder att reservera mer tillgång till dessa vatten för småskaligt fiske.
1.5.
EU:s budget och institutioner
Reform av institutionerna bör inledas i kommissionen. EU:s centraliserande ambitioner har resulterat i
signifikanta ökningar av administrativa utgifter trots de krav på besparingar EU ställt på många
medlemsstater. Administrativa kostnader bör sänkas med 15% vilket skulle spara 867 miljoner euro
per år. Detta kan kräva att kommissionen ökar sin föreslagna personalminskning på 0,5% efter
Kroatiens anslutning till 10%.
Bland andra effektivitetsbesparingar bör finnas en reducering av antalet chefsnivåer, löner, allowances
och en förändring av pensionsåldern samt pensionsvillkoren. Pensionskostnaderna för kommissionens
anställda förväntas dubbla till 2 miljarder pund 2045 och det bör noteras att alla tjänstemän i högsta
löneklass förtjänar mer än ledarna i flera medlemsstater, t.ex. den brittiska, danska eller finska
Premiärministern. De 28 kommissionärerna bör föregå med exempel och reformera deras egna löneoch pensionsavtal.
Fördelningen av Europaparlamentets funktioner till tre städer bör upphöra. Avvecklingen av sätet i
Strasbourg skulle spara minst 180 miljoner euro per år och skulle symbolisera att det är möjligt för EU
att reformera sig själv. Europaparlamentet har själv röstat för att stoppa ”Strasbourg-cirkusen,” men
fördragsändring är nödvändigt. Hela Europaparlamentets sekretariat med över 4000 anställda kan
flytta från Luxembourg till Bryssel.
Andra reformer till Europaparlamentet bör innefatta borttagandet av för dyra reseersättningar och
tjänster, en utredning av alla andra ersättningar och privilegier, inklusive den speciella
beskattningsnivån, obligatoriska kvitton för alla utgifter och avvecklandet av stödet till politiska partier
och stiftelser. Bland de projekt som omedelbart bör stoppas finns House of European History som
beräknas kosta mer än 150 miljoner euro att etablera.
Utgifterna för EU:s byråer har ökat med 33,2% sedan 2010. Flera gör dubbelarbete och förstärker den
federalistiska agendan istället för subsidaritetsprincipen. Förutom det har de ett starkt incitament att
spendera pengar för att rättfärdiga sin egen existens, ofta i form av direkt självreklam.
10
Den Europeiska ekonomiska och sociala kommitteen och Regionkommitteen bör avskaffas. EESK
skapades 1957 som ett proto-parlament, men agerar nu som ”en bro mellan Europa och det
organiserade civilsamhället.” Det är ett rådgivande organ som gör lite nytta. I Regionkommitteen sitter
lokalpolitiker och medlemmar av t.ex. de Skottiska, Walesiska och Nordirländska parlamenten. Att
implementera EU-direktiv lokalt kräver inget skilt organ och bör göras genom medlemsstaternas egna
processer. Att avskaffa Regionkommitteen skulle spara 85 miljoner euro per år.
Att avskaffa dessa organ skulle kräva fördragsändring. Men en signifikant minskning av deras budget
som skulle lämna endast en symbolisk summa skulle uppnå samma resultat. Om det misslyckas bör
deras aktiviteter fundamentalt utvärderas och budgetarna minskas med 50% för att fokusera
aktiviteterna.
Besparingar kan även göras genom att avveckla av de två människorättsbyråerna (sparar 28 miljoner
euro), de fyra arbetsplats- och anställningsbyråerna (sparar 73 miljoner euro),
livsmedelssäkerhetsbyrån (sparar 78 miljoner euro) och de mängder av självpropagerande utbildningsoch kultur organen (besparingar på minst 47 miljoner).
En ny informationsfrihetslag bör införas för alla Europeiska institutioner. Alla utgifter på över 500 euro
bör publiceras, inklusive utgifter som ersätts. Den Europeiska revisionsrätten bör ges tillräckliga
resurser och makt för att säkra att EU når den nivå av ansvarstagande som förväntas av en
organisation i ett utvecklat land. Det bör även finnas en mekanism för att förhindra en ökning av alla
budgetar som inte fått grönt ljus av revisionsrätten.
1.6.
Social- och arbetsrätt
Alla EU-länder bör försöka hitta möjligheter att öka produktiviteten, minska arbetslösheten och stöda
tillväxten. En substantiell minskning av den byråkratiska bördan som EU tillför med sina lagar och en
ny utvärdering av EU:s befogenheter på detta område vore ett bra steg.
Kompetensen över all social- och arbetsrätt bör återföras till medlemsttaterna. Arbetstidsdirektivet
bör avskaffas och om några medlemsstater önskar bevara det kan de göra så genom fördjupat
samarbete. Precis som alla EU-länder inte är medlemmar i euron eller Schengenområdet, behöver vi
inte samma arbetsmarknadsregler inom EU.
Den industriella strukturen, tjänsteindustrin och den offentliga sektorn varierar mycket mellan
länderna. Folk utexamineras vid olika ålder och har olika fackförenings- och utbildningstraditioner. Det
är inte rationellt att en liten klick i Bryssel skall påtvinga likadana arbetsvillkor i hela Europa. Vi bör
istället acceptera de olika omständigheterna i EU-länderna och acceptera flexibilitet för
medlemsstaterna som en del av en Europavid strategi för konkurrens och tillväxt.
Om det misslyckas bör medlemsstaterna ha möjlighet att förhandla till sig ett fullständigt undantag
från all EU:s existerande social- och arbetsrätt, inklusive de artiklar i EU-fördragen vilka har som
ändamål att producera sådan lagstiftning (Artikel 19 och 145-161 TFEU).
Detta bör kombineras med en ny nödbroms som skulle omfatta framtida lagstiftning med ursprung i
de policyområden inom EU-fördragen som påverkar nationell social- och arbetsrätt. Det skulle göra
det möjligt för alla medlemsstater, om de anser att ett förslag påverkar social- och arbetsrätten, att
hänvisa det till Europeiska rådet där enhällighet och därmed ett nationellt veto skulle gälla.
11
Det är nationella parlament som är bäst lämpade för att fatta beslut om passande social-, arbets-,
hälso- och säkerhetsföreskrifter för varje medlemsstat och vi är övertygade om att nationella
regeringar kommer behålla lämplig nationell lagstiftning.
1.7.
Finansiella tjänster
Vi måste bevara och utöka vinsterna som möjliggörs genom den inre marknaden och skydda det vi
redan har samtidigt som vi utvecklar ytterligare möjligheter inom och utanför EU.
Den dubbelmajoritetsmekanism som införts i den Europeiska bankmyndigheten (EBA) för att förhindra
att eurozonen röstar som ett block är ett mycket viktigt prejudikat för beslutsfattandet inom EU.
Risken för att Europeiska unionens domstol prioriterar euron över den inre marknaden kvarstår dock.
ECB har redan krävt att clearingorganisationer baserade i Storbritannien etablerar sig i eurozonen för
att tillåtas cleara eurotransaktioner, något Storbritannien har ifrågasatt i Europeiska unionens
domstol. Om domstolens utslag går mot Storbritannien skulle det fundamentalt underminera
integriteten på den inre marknaden.
Det bör finnas en ny juridisk garanti för den inre marknaden. Detta skulle försäkra icke-euro
medlemsstater om att EU institutioner och euromedlemmar inte diskriminerar mot deras intressen.
Detta skulle kräva fördagsändring.
Det bör även införas en nödbroms för EU:s finansiella regleringar. Om en medlemsstat anser att ett
lagförslag är diskriminerande eller underminerar den inre marknaden bör den medlemsstaten ha
möjlighet att hänvisa förslaget till Europeiska rådet där enhällighet gäller. Detta kunde kombineras
med en bestämmelse som automatiskt skulle göra det möjligt för ett specifikt antal medlemsstater att
gå vidare med förslaget sinsemellan om de så önskar.
Det är lika viktigt att EU strävar efter att utvidga möjligheterna för finansiella tjänster inom EU och
utanför unionen. Det bör ske en genuin liberalisering av den inre marknaden, speciellt för tjänster.
Kommissionen bör binda sig vid en strävan efter att nå frihandelsavtal för finansiella tjänster med de
utvecklingsekonomier som erbjuder bäst framtidsutsikter för export av finansiella tjänster.
1.8.
Energi
EU:s energipolitik bör fokusera på att minska koldioxidutsläppen, trygga energiförsörjningen och säkra
rimliga priser – inte på att lansera förnyelsebara energier. Direktiv 2009/28/EG om främjande av
användningen av energi från förnybara energikällor bör omförhandlas så att det maximerar
kostnadseffektiviteten i åtgärderna för minskningar eller upphävas helt.
Tidsplanen för nedläggningar under Direktiv 2001/80/EG om begränsning av utsläpp till luften av vissa
föroreningar från stora förbränningsanläggningar bör utvärderas med speciellt fokus på kraven på
nedläggningar av stora kolförbränningsanläggningar. I den mån som nedläggningarna leder till
oacceptabel energibrist eller energiresiliens bör deras tidsfrist förlängas.
Det behövs en total revidering av EU:s utsläppshandelssystem eftersom det nuvarande systemet
straffar några medlemsstater för deras relativa framgångar i minskningen av koldioxidutsläpp. Detta
sker genom att billigare utsläppstillstånd beviljas vilket gör att andra länder kan utnyttja systemet till
sin fördel eftersom priserna sjunker konstant.
I alla våra ovannämda förslag behöver direktiven omförhandlas genom Europeiska rådets befogenhet
att begära upphävande eller ändring av lagstiftning där befogenheterna är delade. Dessa
befogenheter är tydligt fastställda i Lissabonfördragets Förklaring Nr. 18.
12
1.9.
Polisiära och straffrättsliga frågor
Eftersom Storbritannien har en unik ”common law” rättstradition1 strävar Storbritannien efter ett
mycket annorlunda förhållande med EU på detta område än andra medlemsstater. Vi vill bevara
nationellt demokratiskt ansvarstagande över lagstiftning på ett så kritiskt policyområde. För att ha ett
effektivt samarbete behöver Storbritannien inte offra demokratisk kontroll till övernationell
lagstiftning och dess tillämpning.
Storbritannien bör använda sin undantagsklausul, ”block opt-out,” i Lissabonfördraget och, istället för
att efteråt åter underställas EU lagar bör vi sträva efter ett avtal om operationellt samarbete som inte
överlåter demokratisk kontroll. Det kan t.ex. innebära fördrag som inte omfattas av Europeiska
unionens domstols behörighet, samförståndsavtal eller ad-hoc samarbete.
Detta tillvägagångssätt bör omfatta följande:
 Ett erbjudande om att fortsatt praktiskt samarbete för kontroll av brottsregister.
 Ett erbjudande om fortsatt samarbete med EU:s organ för samarbete och samordning mellan EUåklagare, Eurojust, inom gränsöverskridande frågor. Detta samtidigt som kommissionens planer på
en ny EU-lag som skulle ge Eurojust behörighet att initiera brottsutredningar i Storbritannien
undviks.
 Ett erbjudande om fortsatt operationellt samarbete med Europol.
 Ett erbjudande om stöd för gemensamma utredningsgrupper från fall till fall, de bör dock
underställas principer fastställda i ett samförståndsavtal och aktioner inom Storbritannien äger
rum med Storbritanniens högsta domstol som högsta rättsliga instans.
 Internationella fördragsförhandlingar om utlämning till och från EU länder, inklusive
grundläggande skydd för oskyldiga medborgare från falsk eller felaktigt påskyndad utlämning till
länder med bristande straffrättsliga meriter. Under dessa fördrag skulle Storbritanniens högsta
domstol verka som högsta rättsliga instans i fråga om utlämning av Brittiska medborgare.
 Ett erbjudande om att behålla och bygga på existerande de existerande Schengenarrangemang för
säkerhetssamarbete och samarbete för utbyte av information vid gränskontroller. Detta utan att
förbinda sig till Schengensamarbetets EU-lagar.
 Ett erbjudande om att fortsätta administrativt samarbete som inte kräver någon juridisk grund
t.ex. utbyte av sambandspersoner, EU:s register av specialister på terroristbekämpning och träning
vid den Europeiska polisakademin antingen frivilligt, från fall till fall, eller genom ett
samförståndsavtal.
1
Den vanliga skillnaden mellan de två systemen är att ”common law” eller sedvanerättssystem tenderar att
fokusera på enskilda fall och är därmed domarcentrerade vilket tillåter utrymme för diskression och pragmatiska
tillvägagångssätt för de problem domstolen ställs inför. Common law lägger stor vikt vid prejudicerande rättsfall
som binder framtida domar till tidigare domar på basis av principen att det är orättvist att behandla likadana fall
på olika sätt vid olika tillfällen. Det civilrättsliga systemet tenderar vara ett kodifierat väsen baserat på abstrakta
generella principer som kontrollerar utövandet av den juridiska handlingsfriheten. I verkligheten är skillnaden
när det kommer till hur starkt prejudikat värderas i båda systemen en korrekt åtskillnad, men domare i common
law system tolkar lagstiftning endast då dess innebörd är oklar och domare i civilrättsliga system tolkar ibland
lagstiftning då dess innebörd är oklar.
Till skillnad från de flesta civilrättsliga länderna har Storbritannien ingen skriven grundlag som specificerar den
exekutiva och dömande maktens befogenheter och övervakas av en författningsdomstol. Istället ugörs
grundlagen av lagstiftning och historisk tillämpning över flera århundraden inklusive Bill of Rights som antogs
1689 och utgör grunden för parlamentets makt. Därför är befogenheterna odefinierade, en dramatisk skillnad
mot civilrättsliga system där en skriven grundlag garanterar en grupp av befogenheter och rättigheter som
övervakas av en författningsdomstol.
13
Storbritannien kan behöva omförhandla EU-fördragen för att lämna de EU-lagar på det polisiära och
straffrättsliga området som Storbritannien har anslutit sig till sedan Lissabonfördraget trädde i kraft.
Detta bör ske för att säkra Storbritanniens möjlighet att sluta internationella fördrag med EU-partners
som skulle fortsätta med flexibelt samarbete inom dessa områden.
Storbritannien bör erbjuda operativt samarbete genom mer flexibla arrangemang i de fall då det
hjälper Brittisk polis, inklusive vid kontroll av passageraruppgifter, förhindra eller utreda seriös
brottslighet eller terrorism.
1.10.
Fri rörlighet för personer
Den fria rörligheten för personer inom EU har lett till många fördelar. Den har erbjudit medborgare
friheten att studera, arbeta och resa fritt inom EU och företag har haft bättre tillgång till arbetskraft.
För medborgare i de gamla kommuniststaterna är denna frihet kanske EU-medlemskapets viktigaste
aspekt.
Men lagstiftning vars syfte varit att hjälpa arbetsgivare rekrytera, och Europeer arbeta, är nu öppna
för missbruk av vissa EU-medborgare som vill åtnjuta förmåner och offentliga tjänster i andra
medlemsstater. Europeiska rådet bör, under Artikel 241 TFEU, begära att kommissionen omprövar sin
approach till socialt stöd och inom rätten att vistas och bosätta sig behöver medlemsstaterna mer
flexibilitet och möjlighet att bestämma egna regler för stödberättigande.
Direktivet om fri rörlighet, speciellt artikel 7, bör ändras så att medlemsstaternas får mer
handlingsfrihet för att hindra ekonomiskt inaktiva EU-medborgare från att vara långsiktigt berättigade
till stöd i en annan medlemsstat. Ytterligare reform bör försöka nås så att direktivets tröskel för
automatisk rättighet till permanent uppehållstillstånd ökas från 5 till 10 år.
I motsats till de tidsbegränsade kontroller som hittills har tagits i bruk bör framtida anslutningsfördrag
ha mer flexibla bestämmelser om övergångskontroller och deras hävande bör knytas till mer objektiva
kriterier som relativ nivå av BNP per capita.
EU:s överlåtelseavtal för fångar har introducerats för att göra det möjligt att återlämna EUmedborgare till deras egen medlemsstat, men frågor om dess effektivitet kvarstår. Avtalet bör
revideras och stärkas om så krävs.
Ändringar till det gemsamma europeiska asylsystemet och Dublin-förordningen bör göras så att
medlemsstater tillåts återlämna asylsökande till det EU-land där den asylsökande befann sig senast om
det inte går att ta reda på vilket EU-land de först kom till.
1.11.
Demokratiskt ansvarstagande
Det bästa sättet att säkerställa demokratiskt ansvarstagande på vore att nära anknyta europeiskt
beslutsfattande med nationella regeringar och parlament som representerar medborgarna. De bästa
besluten fattas närmast de personer besluten påverkar och det bästa sättet att realisera detta på är
att återföra ett antal befogenheter till medlemsstaterna och att rigoröst applicera
subsidiaritetsprincipen. Flera områden där en ny balans av befogenheter kan hittas har presenterats i
denna skrift.
14
Det mycket reella problemet som uppstår om en suverän regering blir utröstad i Bryssel under
kvalificerad majoritetsomröstning och en lag på så sätt påtvingas en nation mot dess regerings och
folkets vilja behöver tacklas. Oro för detta har rests av ett antal medlemsstater. En utökning av
nödbromsförfarandet, eventuellt i kombination med en mer utbredd användning av fördjupat
samarbete mellan villiga medlemsstater vore ett sätt att ta itu med denna fråga. En nödbroms skulle
göra det möjligt för medlemsstater, om de anser att ett förslag är ett hot mot subsidiaritetsprincipen
eller ett viktigt nationellt intresse, att ta upp förslaget för behandling i Europeiska rådet där
enhällighet och nationella veton skulle gälla.
Ett andra alternativ vore att expandera systemet för omröstning med dubbel majoritet till fler
politikområden. På så sätt skulle icke-euro länder försäkras om att euroblocket inte konsistent kan
rösta ut icke-euro länderna. Detta förslag eller ett motsvarande system bör vara högt prioriterade
reformer.
En tredje möjlighet vore att förbättra systemet med gula och orange kort, genom att förbättra
effektiviteten i Konferensen mellan de parlamentariska organen för EU-frågor vid Europeiska unionens
parlament (COSAC). Konferensen bör träffas oftare och bör vara helt fristående från det Europeiska
Parlamentet. Tröskeln för invändningar genom gula och orange kort bör sänkas och nationella
parlament bör ges mer tid för granskning av lagförslag.
Systemet med orange kort bör uppgraderas till röda kort som skulle göra det möjligt för en majoritet
av nationella parlament i EU att blockera ett EU-förslag rakt av - och inte endast med hänsyn till
subsidaritetsprincipen. Kortsystemet bör även expanderas till att omfatta existerande förordningar
och direktiv. Om t.ex. 12 nationella parlament vill upphäva eller ändra en existerande EU policy skall
kommissionen vara tvungen att ta fram förslag för att ändra det. Det röda kortet kunde användas på
samma sätt för att direkt upphäva EU-lagstiftning.
Detta skulle möjliggöra förändring av gemenskapslagstiftningen – den EU rätt som utvecklats över
åren. Om inte detta visade sig vara effektivt bör vi gå ännu längre och överväga att låta nationellt
regeringsbyte vara en möjlighet för att ställa sig utanför EU-direktiv eller förordningar som tidigare
regeringar anslutit sig till.
Dessutom bör alla nya EU-direktiv ha en tidsfristklausul, d.v.s. ett datum då regeln upphör att gälla om
den inte avsiktligt förnyas.
15
Fresh Start Project
Vi är en grupp självständigt tänkande parlamentariker. Vårt partipolitiska hem är det Brittiska
Konservativa partiet och vi söker allianser med en bredare grupp politiker, företagare och andra i
Europa som är intresserade av att skapa positiv förändring i Europa.
Fresh Start Project vill tacka de som har bidragit så mycket till detta manifest, särskilt:
Gutto Bebb MP, Nick de Bois MP, Therese Coffey MP, George Eustice MP, Mark Garnier MP, Chris
Heaton-Harris MP, Sir Gerald Howarth MP, Andrea Leadsom MP, Charlotte Leslie MP, Tim Loughton
MP, David Mowat MP, Neil Parish MP, Priti Patel MP och Dominic Raab MP.
För mer information, vänligen besök www.eufreshstart.org
Trots att våra principer är starka utvecklas våra praktiska ideal konstant. Er konstruktiva feedback är
mycket välkommen.
16