Transcript Fritidens prislapp

FRITIDENS
PRISLAPP
Hur ungas engagemang värderas
Foto / Charles Ludvig Sjölander
Förord 4
Inledning 6
Civilsamhället i Sverige 6
ungdomspolitikenS OCH Idrottspolitikens framväxt 8
Ungdomspolitiken 8
Idrottspolitiken 11
Det offentliga stödet till BARN- OCH ungdomsverksamhet
Medlemskap
Statligt stöd
Regionalt stöd
Lokalt stöd
13
13
15
16
16
Skattelättnader, avgiftslättnader och subventioner
Avgiftslättnader för idrottsutövare
Andra skattelättnader
Kritik mot idrottsorganisationernas särställning
19
19
21
22
Sammanfattning 24
Ungdomsorganisationernas krav 27
LSU - Sveriges Ungdomsorganisationer
E-post: [email protected]
Tel: 08 - 672 66 70
Twitter: LSU_se
Facebook: LSU – Sveriges ungdomsorganisationer
Ansvarig utgivare: LSU - Sveriges Ungdomsorganisationer
Skriven av: Richard Shelley
Redaktör: Olle Svahn
Omslagsfoto: Hampus Andersson, Rädda Barnens Ungdomsförbund
Tryckeri: Edita Bobergs AB
förord
Ungas organisering ska vara fri och självständig, och utgå från ungas egna val och
önskningar. Genom att unga organiserar sig, och omsätter sitt engagemang till
konkret verksamhet tillsammans med andra ökar de makten över sina liv och kan
påverka hur samhället utvecklas. Men detta sker inte i ett vakuum. Det offentliga
sätter förutsättningarna för det, och kan antingen hindra organiseringen, eller få
civilsamhället att blomstra. Vårt samhälle är uppbyggt på ett starkt civilsamhälle
där människor gemensamt skapar mening i sina liv utifrån sina egna viljor,
önskemål och intressen. Därför är det offentliga Sveriges relation till den fria
organiseringen helt avgörande.
I denna rapport beskriver LSU – Sveriges ungdomsorganisationer hur engagemang
värderas, och hur olika typer av engagemang uppmuntras i olika utsträckning.
Genom avdrag och lättnader samt olika typer av stöd riktas unga att få utlopp för
sitt engagemang inom en idrott, istället för inom en organisation där unga själva
skapar ramar och innehåll.
LSU menar att detta får konsekvenser. Det innebär att den självständiga unga
organiseringen inte blir så stark som den annars hade kunnat vara. Det innebär
också att det offentliga skickar en tydlig signal – unga ska idrotta på sin fritid,
snarare än att diskutera samhällsfrågor eller utveckla sig själva och andra.
Vi vill se en förändring. Att den unga generationen engagerar sig i samhällsfrågor
eller att för att få makt över våra liv, ligger i allas intresse. Det stärker och
fördjupar de demokratiska värden som präglar vårt samhälle. Unga måste
själva få forma sin fritid och välja genom vilka vägar engagemanget kanaliseras.
Vissa kommer att söka sig till idrotten medan andra söker sig till den bredd av
organisationer som utgör det unga civila samhället. Att staten inte ska styra
organiseringen i en viss riktning är en fråga om civilsamhällets självständighet
och oberoende.
Att unga engagerar sig och organiserar sig har ett högt värde för samhället och bör
ha starkt offentligt stöd, oavsett som det sker inom det unga civilsamhället eller
idrottsorganisationerna. Makten att forma sitt liv och styra över sin egen fritid
måste ligga hos den unga individen. Därför måste ungas engagemang värderas
lika.
Felix König / Ordförande
LSU - Sveriges Ungdomsorganisationer
4
Foto / Carl-Oskar Linné
5
inledning
Rapporten du just nu läser handlar om fritid. Om ungas fritid för att vara lite
mer precis, och om hur ungas fritid värderas för att vara än mer precis. Ungas
fritid har ofta varit föremål för debatt och diskussion, vilket framgår av den
kortfattade historiska översynen av ungdoms- och idrottspolitiken nedan. Olika
samhällstrender, politiska ambitioner och ideologier har genom historien satt
sina avtryck på synen på ungas fritid och hur den bör se ut.
Men vad är fritid egentligen? Vad är det som varit föremål för denna livliga
debatt? Att definiera fritid är inte helt enkelt. Ungdomsstyrelsen har i sin rapport
Fokus06 – en analys av ungas kultur och fritid valt en negativ definition av ungas
fritid utifrån vad det inte är:
”Fritid är tid som ungdomarna själva upplever som fri tid
att disponera utanför skola, utbildning, förvärvsarbete
etcetera. Fritiden kan definieras som organiserad fritid
som ofta är strukturerad, målinriktad, schemalagd
och ofta vuxenstyrd. Fritiden kan också definieras som
oorganiserad fritid som är ostyrd och kravlös 1”
Oron för vad unga ska göra av sin tid när de inte befinner sig under skolans
eller arbetsplatsens kontroll har ofta varit utgångspunkten i samhällsdebatten
om ungas fritid. Men även potentialen i ungas fritid – vad de skulle kunna
åstadkomma om de spenderade den på konstruktiva sysselsättningar – har varit
en utgångspunkt. Trots olika riktningar har slutsatsen ofta blivit densamma, att
civilsamhället kan lösa problemet eller bli en kanal för att utnyttja potentialen.
Ambitionerna att strukturera och kontrollera fritiden i olika former har genom
åren avlöst varandra genom olika satsningar och politiska förslag. Ofta med
syftet att organisera de oorganiserade. Med tanke på civilsamhällets roll i Sverige
är det inte så konstigt.
Civilsamhället i Sverige
Det svenska civilsamhället har haft en betydande roll i utvecklingen av
demokratin i Sverige. I propositionen En politik för det civila samhället står
bland annat att ”Det är omöjligt att föreställa sig den svenska demokratin
med grundstenar som allmän och lika rösträtt, jämställdhet mellan könen
och offentlighetsprincipen, utan den kamp människor fört utifrån sitt ideella
6
engagemang.”2 Omfattningen av dagens engagemang i civilsamhället debatteras
ofta, framför allt ungas engagemang. Många myter och missuppfattningar
omgärdar debatten och ger sken av ett betydligt lägre engagemang än det
faktiska. Enligt Ersta Sköndal högskolas befolkningsstudier är engagemanget
i civilsamhället i Sverige både stabilt över tid och stort. Omkring hälften av
befolkningen har utfört ideella insatser det senaste året. Bland unga i åldern
16-18 år är siffran något högre, men för hela ungdomsgruppen (13-25 år) är den
något lägre.3
Räknat i faktiska medlemskap samlar idrottsorganisationerna cirka 800 000
medlemskap i åldrarna 7 till 20 år (Riksidrottsförbundets definition av barn
och ungdom). De nationella barn- och ungdomsorganisationerna som får
statsbidrag samlar strax under 700 000 medlemskap i åldrarna 6-25 år (den
nationella ungdomspolitikens definition av barn och ungdom). Det totala
antalet medlemskap i barn- och ungdomsorganisationerna i Sverige är oklart då
medlemskap i regionala och lokala barn- och ungdomsföreningar som inte är
anslutna till nationella statsbidragsberättigade barn- eller ungdomsorganisationer
inte räknas med i dessa siffror.
Det offentliga stödet till civilsamhället förmedlas i en mängd olika former och
i enlighet med ett antal olika förordningar, lagar och riktlinjer som är svåra
att överblicka. Genom åren har olika utredningar och granskningar gjorts som
skapar en övergripande bild av det samlade stödet. Enligt en kartläggning av
Regeringskansliet från 2009 går de största summorna av det statliga stödet till
organisationer inom verksamhetsområdena folkbildning (3,3 miljarder kronor),
MILJARDER
idrott (1,8 miljarder) och bistånd som
IDROTT
förmedlas till utlandet via organisationer
inom det civila samhället (2,4 miljarder kronor). Dessa tre områden står för
drygt 80 procent av de totala bidragen
MILJARDER
till det civila samhällets organisationer.4
FOLKBILDNING
Barn- och ungdomsorganisationerna fick
samma år dela på 281 miljoner kronor.
1,8
3,3 .
I denna rapport undersöks skillnaderna mellan det stöd som förmedlas till
idrottsorganisationernas barn- och
ungdomsverksamhet och barn- och
ungdomsorganisationerna. Vi har valt att
fokusera på just denna jämförelse eftersom det finns stora likheter i dessa två
rörelsers verksamheter. De syftar båda till
att organisera ungas fritid och de samlar
ungefär lika många unga människor.
2,4
MILJARDER
BISTÅND
0,281
MILJARDER
UNGDOMS-
ORGANISATIONER
7
ungdomspolitikens och
IDROTTSPOLITIKENS framväxt
Det offentliga stödet till barn- och ungdomsorganisationerna och idrottsorganisationerna har växt fram parallellt med varandra och genom samma
politiska och ideologiska svängningar. I detta kapitel tecknas en kortfattad
överblick av bakgrunden till dagens förhållanden.
Ungdomspolitiken
Det första verkliga stödet till ungas organisering i Sverige växte fram under
1930-talet. Ungdomsorganisationerna sågs som ett viktigt vapen i kampen mot
”ungdomens förfall” och idén att ge bidrag till dessa organisationer föddes.5
1948 bildas Sveriges Ungdomsberedskap som 1949 omvandlas till Sveriges
Ungdomsorganisationers Landsråd - SUL (senare LSU). Organisationen
fungerade framförallt som ett kontaktorgan mellan organisationer, myndigheter
och företag. SUL fokuserade på att väcka opinion i internationella frågor,
framförallt mot apartheid i Sydafrika, och arbetade inte med nationella frågor.
Däremot arrangerades kurser och utbildningar, framförallt om utvecklingsländer,
relationen mellan öst-väst och andra internationella frågor.6
1954 riktades fokus ännu tydligare mot att ordna fritidssysselsättning för den
föreningslösa ungdomen, och därigenom styra unga bort från vad som sågs
som en problematisk sysselsättning till en mer konstruktiv verksamhet. Staten
införde kontantbidrag till föreningar och ungdomsorganisationer då man
betraktade ungdomars fritid som en ”en alltför viktig socialisationsarena för att
lämnas åt ungdomen själv”. Syftet var att kontrollera ungdomens fritid genom
att inlemma dem i föreningslivet.7
1959 bildades Statens ungdomsråd med huvuduppgiften att vara kontakt- och
samordningsorgan mellan ungdomsorganisationerna och regeringen. Under
1970- och 1980-talen kom ungdomspolitiken allt mer att handla om statens
politik för att främja fritidsverksamhet och kulturella verksamheter bland
barn och ungdomar. Vid denna tidpunkt skedde också en förskjutning av
ungdomspolitiken från att vara sektorsindelad till att bli mer helhetsorienterad.8
Civilsamhället kom att stå alltmer i centrum för ungdomspolitiken och i 1962
års ungdomsutredning slogs det fast att det var viktigt att ungdomarna själva
8
hade ett reellt inflytande över och ansvar för ungdomsverksamheten. År 1972
tillsattes en arbetsgrupp som föreslog fyra övergripande mål för stödet till
ungdomsorganisationerna; 1) Medverka till att utveckla demokratin, 2) Stimulera
till samhällsengagemang, 3) Skapa en bättre samhällsmiljö och 4) Bidra till
jämlikhet mellan individer och mellan grupper i samhället.
Större ansvar för kommunerna
1971 förflyttas delar av ansvaret för finansieringen av ungdomsorganisationerna
till kommunerna som fick utveckla egna bidragssystem.9 Under decenniet
utvecklades en organiserad kommunal fritidsverksamhet bl.a. genom tillkomsten
av fritidsgårdar runt om i landet.
Parallellt med denna utveckling kom statens visioner att ledas mot ett tänkande
där ungdomar mer och mer förväntades klara sig själva, givet att de höll sig till
etablerade och legala organisationsformer. Formerna för hur unga organiserade
sig sågs som viktigare än vilken verksamhet de bedrev. Samtidigt genomgick
det kommunala Sverige stora förändringar genom kommunreformen. När
kommunerna minskade i antal kom deras åtaganden att vidgas.10
1983 bildas LSU genom en sammanslagning av SUL och Föreningen Nordens
Ungdomsrepresentantskap (FNU). LSU blir samarbetsorganisation för svenska
ungdomsorganisationer i nordiska och internationella frågor. 1992 börjar
LSU arbeta mer nationellt för att skapa ett samarbete mellan medlemsorganisationerna och påverka förutsättningarna för ungdomars föreningsliv.11
Statsbidraget reformeras
År 1990 initierade dåvarande ungdomsminister Margot Wallström ett reformerat
bidragssystem som skulle ge ökade möjligheter för nya organisationer att etablera
sig och underlätta generationsövergripande verksamhet.
Det var ett första steg mot ett mer målrelaterat bidragssystem. Ett ytterligare
steg togs i budgetpropositionen för 1992, där den nya ungdomsministern Inger
Davidsson poängterade vikten av demokratisk fostran. Statens ungdomsråd
konstaterade i rapporten ”Modell för ett målrelaterat bidragssystem”, som kom i
december 1992, att det fanns tre typer av organisationer som kunde få bidrag:
1. Självständiga ungdomsorganisationer styrda av ungdomarna själva.
2. Barnorganisationer ledda av vuxna.
3. Organisationer med generationsövergripande verksamhet.12
Organisationer av typ 1 skulle antingen prioriteras eller utgöra huvudinriktningen
för stödet. Regeringen konstaterade också att en ”självständig” organisation mäts i
termer av antal medlemmar i åldern 7-25 år.13
9
Den första ungdomspolitiska propositionen
Ungdomspolitiken har historiskt sett varit fokuserad på ungas fritid och att
ge unga möjligheter att organisera sig själva. Idag är ungdomspolitiken ett
sektorsövergripande politikområde som berör såväl arbetsmarknadspolitik som
utbildnings-, kultur och socialpolitik. Denna förändring påbörjades genom den
första ungdomspolitiska propositionen från 199414 , som bland annat slog fast ett
antal riktlinjer för ungdomspolitiken samt att Statens ungdomsråd skulle ersättas
av en ny myndighet – Ungdomsstyrelsen15. Ungdomsorganisationerna och ungas
organisering har fortsatt en framträdande roll i ungdomspolitiken, om än något
förändrad till att också ses som resurser för att uppnå politikens mål.
I den ungdomspolitiska propositionen från 1994 föreslogs följande övergripande
mål: 1) Att främja demokratisk fostran genom barns och ungdomars engagemang
i föreningslivet, 2) Att främja såväl jämlikhet mellan olika ungdomsgrupper som
jämställdhet mellan könen, 3) Att medverka till en meningsfull fritid för barn och
ungdomar samt att engagera fler ungdomar i föreningslivet.16
Under 90-talet skedde ett skifte i ungdomspolitiken som förflyttade fokuseringen
från civilsamhället till individen genom den ungdomspolitik som antogs 1999.17
Den hade följande tre huvudmål; 1) Ungdomar ska ha goda förutsättningar att
leva ett självständigt liv, 2) Ungdomar ska ha verklig möjlighet till inflytande
och delaktighet och 3) Ungdomars engagemang, skapande förmåga och kritiska
tänkande ska tas tillvara som en resurs.18
I propositionen 2004/05:2 Makt att bestämma - rätt till välfärd föreslogs två nya
övergripande mål för den nationella ungdomspolitiken; 1) Ungdomar skall ha
verklig tillgång till välfärd och 2) Ungdomar skall ha verklig tillgång till makt.19
Foto / Carl-Oskar Linné
10
Dessa mål förändrades i budgetpropositionen 2007/08:1 då begreppet makt
ersattes av inflytande. Regeringen motiverade det med att: ”Makt och ansvar
hänger samman samtidigt som det formellt inte går att utkräva ansvar av en
person som inte uppnått myndig ålder. Det är därför lämpligt att målet inriktas
på inflytande i stället för makt”.20 Begreppet inflytande befästes som mål i
regeringens skrivelse 2009/10:53 ”En strategi för ungdomspolitiken”.21 Våren
2014 planerar regeringen att presentera en ny ungdomspolitisk proposition.
I slutet av 90-talet beslutade riksdagen att avsätta en andel av vinsten från
Svensak spel till barn- och ungdomsorganisationernas lokala verksamhet. Det
innebar en ökning av statsbidraget under ett par år. När riksdagen 2009 beslutade
att överskottet från Svenska Spels vinst som gick till ungdomsorganisationerna
skulle göras om till en fast summa istället för en andel av vinsten blev
statsbidraget mer stabilt och ökningen upphörde.22
Ny förordning för statsbidrag till barn- och
ungdomsorganisationer
Fram till årsskiftet 2012/2013 fördelades statsbidrag till barn- och ungdomsorganisationer för att främja barns och ungdomars demokratiska fostran, främja
jämställdhet mellan könen, främja jämlikhet mellan olika ungdomsgrupper,
ge barn och ungdomar en meningsfull fritid, och engagera fler ungdomar i
föreningslivet.23
Vid årsskiftet 2012/2013 trädde nya regler för statsbidrag till barn- och ungdomsorganisationer i kraft. Den nya förordningen slår fast att ”Syftet med bidraget
är att stödja barns och ungdomars självständiga organisering och inflytande i
samhället”. Barn- och ungdomsorganisationer definieras i den nya förordningen
som självständiga, demokratiskt uppbyggda ideella organisationer med minst 60 %
av medlemmarna i åldrarna mellan 6 och 25 år och som bedriver verksamhet som
respekterar demokratins idéer.24
Idrottspolitiken
Grunden till den svenska idrottsrörelsen lades under 1800-talets slut. År 1897
bildades Sveriges centralförening för idrottens främjande (Centralföreningen).
1903 bildades Svenska gymnastik och idrottsföreningarnas riksförbund
(nuvarande Riksidrottsförbundet, RF).25 Centralföreningen arbetade som en
främjandeorganisation med uppgift att samla in pengar till idrotten. RF däremot
organiserades som en klassisk folkrörelse och tog på sig rollen att organisera den
aktiva idrotten.26
Medlemstillväxt
Under 1920- och 1930-talet upplevde idrottsorganisationerna en snabb tillväxt.
Idrottens dragningskraft låg inte främst i resonemang om verksamhetens
11
samhälleliga mervärden utan snarare i den fysiska kampen och tävlingsmomentet.27
Efterkrigstiden blev en lång period av fortsatt expansion. Antalet medlemskap
i RF mer än tredubblades från 0,5 miljoner 1945 till 1,7 miljoner 20 år senare.
En bidragande faktor var 1940- och 1950-talets stora ungdomskullar. Samhällets
syn på idrotten förändrades också under denna period och idrotten började
anses nyttig för medborgarna och samhället. Idrott blev synonymt med folkhälsa
och social integration.28
Ökande anslag
Från 1950-talet har det statliga idrottsanslaget höjts kontinuerligt av riksdagen.
Samtidigt har det kommunala idrottsstödet ökat. Åren 1955-1965 innebar något
av en kommunalisering av det lokala idrottslivet genom höjda kontantbidrag till
föreningarna. Resultatet blev att kommunerna utvecklades till idrottsrörelsens
främsta bidragsgivare.29
En milstolpe i den svenska idrottshistorien är den statliga utredningen ”Idrott
år alla” (SOU 1969:29). I den fanns konkreta förslag som höjda statsbidrag,
satsningar på damidrott, handikappidrott med mera. Utredningen tog ett
helhetsgrepp om statens idrottspolitik. I ”Idrott åt alla” befästes en officiell
samhällssyn på svensk idrott där verksamhetens samhällslegitimitet uteslutande
handlade om mervärden i form av bredd, folkhälsa och social integration.30
Utredningen har följts av kontinuerligt ökade anslag till idrottsorganisationerna.
Under perioden 1999-2009 mer än tredubblades statens totala idrottsstöd.31
En mer ideologisk rörelse
Från 1970-talet och fram till i dag har RF ökat från 2,2 miljoner medlemmar till
3,2 miljoner. Samtidigt har kommersialiseringen ökat. Breddidrotten har fått
konkurrens från kommersiella gym och liknande. RF har också börjat diskutera
idrottsideologiska frågor i större utsträckning. Policydokument, som ”Idrotten
vill”, där idrottsrörelsens verksamhetsidé och gemensamma värdegrund
preciseras är ett exempel på det.32
I slutet av 1990-talet beslutades att idrottsrörelsen skulle få en viss andel av
Svenska Spels vinst. Pengarna skulle gå till den lokala barn- och ungdomsverksamheten, det vill säga det statliga lokala aktivitetsstödet (LOK). Det
innebar en ökning av LOK-pengarna under 2000-talets första år. Dessutom
kom satsningen Handslaget, som sedan blev Idrottslyftet, som också togs från
Svenska Spels överskott. 2009 beslutade riksdagen att överskottet från Svenska
Spels vinst som gick till idrottsorganisationerna skulle göras om till en fast
summa istället för en andel av vinsten, varpå stödet stabiliserades.33
12
Det offentliga stödet till
BARN- OCH ungdomsverksamhet
Mot bakgrund av den historiska översikten i föregående kapitel har stöden till
barn- och ungdomsorganisationerna och idrottsorganisationerna barn- och
ungdomsverksamhet utvecklats på olika sätt. I detta kapitel är det stödens storlek
som står i centrum, men först en redogörelse för antalet medlemmar som de två
rörelserna samlar.
Medlemskap
Att organisera många unga människor har länge varit ett mer eller mindre
uttalat mål med både stödet till barn- och ungdomsorganisationerna och idrottsorganisationerna. Stödens storlek har därför kommit att bero på hur många
medlemmar organisationerna samlar och hur många som deltar i de aktiviteter
som de arrangerar. I detta avsnitt beskrivs antalet medlemmar i barn- och
ungdomsorganisationerna och idrottsorganisationerna.
Barn- och ungdomsorganisationerna
Att beräkna det samlade antalet medlemmar i Sveriges alla barn- och ungdomsorganisationer är inte helt lätt. Den statistik som finns gäller antalet medlemskap
i de barn- och nationella ungdomsorganisationer som får statsbidrag. Medlemmar
i andra barn- och ungdomsorganisationer, som antingen är lokala eller av någon
anledning inte får statsbidrag räknas alltså inte med i dessa siffror. Hur statistiken
beräknas har dessutom förändrats i och med den nya förordningen, vilket gör det
svårt att skapa en tydlig bild av medlemsutvecklingen.
Siffrorna visar dock att antalet medlemskap i barn- och ungdomsorganisationer
har ökat stadigt sedan 2000-talets början. År 2001 uppgick antalet medlemskap
mellan 7- och 25 år i barn- och ungdomsorganisationerna till 546 638. År 2011
var antalet uppe i 603 000 och år 2012 samlade dessa organisationer 693 584
medlemskap. Även antalet barn- och ungdomsorganisationer som beviljats
statsbidrag har ökat från 94 stycken år 2009 till 103 organisationer år 2013.34
13
Fakta om BARN- OCH ungdomsorganisationerna
År 2011 fanns 14 671 lokala föreningar inom de 109 nationella
barn- och ungdomsorganisationer som sökte statsbidrag 2013.
De 65 barn- och ungdomsorganisationer som har angivit antal
anställda i sin årsredovisning från 2011 anställer totalt 454 personer.
De 77 organisationer som har angett omsättning omsatte drygt
525 miljoner kronor år 2011.
Idrottsorganisationerna
Det finns inget samlat register som ger en exakt siffra om hur många som är
medlemmar i någon idrottsförening ansluten till RF, men enligt SCB är det
drygt 3,1 miljoner, varav drygt 2,2 miljoner är aktiva. Ungdomar definierar
RF som personer mellan 7-20 år. Enligt SCB har idrottsrörelsen cirka 800 000
medlemskap i den ålderskategorin. Om siffrorna har ökat eller minskat de senaste
åren är oklart och svårberäknat eftersom det saknas exakta uppgifter.
Under perioden 2004 till 2011 har dock antalet deltagartillfällen som registrerades
genom LOK minskat med nio procent. Antal sammankomster har under samma
period minskat med 14 procent. Minskningen var störst i åldersgruppen 17–20 år
och bland flickor.35
800 000
700 000
IDROTTSORGANISATIONERNA
UNGDOMSORGANISATIONERNA
MEDLEMSKAP 7-20 ÅR
14
MEDLEMSKAP 6-25 ÅR
Statligt stöd
Det statliga stödet till barn- och ungdomsorganisationerna förmedlas till de
nationella organisationerna som i sin tur förmedlar delar av det vidare till sina
lokala avdelningar. Även stödet till idrottsorganisationerna från staten syftar både
till att stärka de nationella organisationerna och de lokala föreningarna.
Barn- och ungdomsorganisationerna
Det samlade statliga stödet till barn- och ungdomsorganisationerna har minskat
något från drygt 280 miljoner kronor till cirka 250 miljoner kronor per år mellan
2009-2012. Stödet innefattar organisationsbidrag till nationella organisationer,
deras lokala avdelningar och olika projektbidrag. Omkring två tredjedelar av
organisationsbidraget har varit öronmärkt för lokal verksamhet inom
organisationerna och resterande tredjedel för den nationella verksamheten.36
Det samlade statliga stödet till barn- och ungdomsorganisationerna väntas fortsatt
uppgå till 250 miljoner kronor per år mellan 2013 och 2017. 212 miljoner av den
samlade summar går till organisationsbidrag.37
Idrottsorganisationerna
Det statliga bidraget till idrottsrörelsens barn- och ungdomsverksamhet har sjunkit något från omkring 660 miljoner kronor till 616 miljoner kronor per år under
perioden 2009 till 2012. Idrottslyftet som är ett annat statligt bidrag till idrottsrörelsens barn- och ungdomsverksamhet har legat stadigt på 500 miljoner kronor
per år under samma period. Utöver detta har idrottsorganisationerna fått ordinarie statsanslag, pengar för samlad elitsatsning, anläggningsstöd med mera.38
Det sammanlagda stödet har uppgått till cirka 1,7 miljarder per år under perioden
2009 till 2012, varav 1,1 miljard har gått till idrottsorganisationerna barn- och
ungdomsverksamhet.39
Stödet till idrottsrörelsen väntas ligga stadigt på samma nivåer även i framtiden.
År 2012 fördelades 616 miljoner kronor till idrottsorganisationerna barn- och
ungdomsverksamhet och 500 miljoner kronor till Idrottslyftet. Så planeras det
fördelas även perioden 2013-2017. Det sammanlagda statliga stödet till idrottsrörelsen kommer fortsatt att uppgå till cirka 1,7 miljarder kronor.40
Överskottet från Svenska spel blev fast anslag
Minskningarna av de av det samlade stödet för både idrottsorganisationerna och
barn- och ungdomsorganisationerna beror i första hand på riksdagens beslut
under våren 2009 i enlighet med propositionen Statens stöd till idrotten41.
Beslutet innebar att de delar av bidragen som beräknades som en andel av
överskottet från AB Svenska spel upphörde och omvandlades till en fast summa
15
som var ett genomsnitt av föregående år. Samtidigt som det innebär en liten
minskning av bidragen gjorde förändringen att stödet blev mer stabilt.
250 000 000 :-
1 100 000 000
1 100 000 000 :UNGDOMSORGANISATIONER
IDROTTSORGANISATIONER
Regionalt stöd
000 000stödet
:- till civilsamhället fördelas antingen av landstingen, av
Det80
regionala
regionerna
Både stöd till barn- och ungdomsorganisationer
100 000
000regionförbunden.
:-000 000
1eller
100
och idrottsorganisationer syftar till att stärka regionala organisationer som ofta
fungerar
som ett samlande stöd till de lokala föreningarna
och en slags länk
UNGDOMSORGANISATIONER
IDROTTSORGANISATIONER
mellan de nationella och lokala organisationerna.
Barn- och ungdomsorganisationerna
300det
000regionala
000 :- stödet till ungdomsorganisationerna finns inga säkra siffror,
För
750 000
000 :men enligt
uppskattningar
utifrån den enkätstudie LSU genomförde 2011 inför
250 Med
000 vilket
000 :-syfte? ligger stödet på omkring 80 miljoner kronor.42
rapporten
1 000 000 000 :-
1 100 000 000
1 100 000 000 :Idrottsorganisationerna
UNGDOMSORGANISATIONER: BIDRAG
3 500 000 000 :-
IDROTTSORGANISATIONER: BIDRAG
De regionala
bidragen till idrottsorganisationerna består
huvudsakligen av
UNGDOMSORGANISATIONER
IDROTTSORGANISATIONER
UNGDOMSORGANISATIONER: SUBVENTIONER
IDROTTSORGANISATIONER: SUBVENTIONER
stöd till RF:s distriktsidrottsförbund. Även dessa siffror är osäkra, men enligt
en uppskattning från idrottsstödsutredningen43 ligger stödet på omkring 100
miljoner.44
80 000 000 :100 000
000 :-000 000
1 100
UNGDOMSORGANISATIONER
IDROTTSORGANISATIONER
300 000 000 :Lokalt
stöd
750 000 000 :-
Det lokala stödet till civilsamhället syftar i regel till att stödja de lokala fören3 500 000 000 :1 000 000 000 :ingarnas verksamhet. Oftast den verksamhets som ligger närmast föreningarnas
medlemmar och kan ses som själva kärnan i stödet till civilsamhället som de
UNGDOMSORGANISATIONER: BIDRAG
IDROTTSORGANISATIONER: BIDRAG
regionala
och nationella stöden kan sägas skapa förutsättningar
för. Med 290
UNGDOMSORGANISATIONER: SUBVENTIONER
16
IDROTTSORGANISATIONER: SUBVENTIONER
kommuner som har en hög grad av självbestämmande varierar det lokala stödet
till föreningslivet en hel del runt om i Sverige och det är svårt att få en samlad
bild av både utformning och summor.
Idag handlar det kommunala uppdraget inom ungdomsområdet om många olika
insatser trots en krympande ekonomi. Ekonomiska prioriteringar och höga
kostnadslägen har tvingat många kommuner att minska sin verksamhet. Det har
bland annat inneburit att fritidsgårdar har stängt eller avsevärt begränsat sina
öppettider samt att det finns mindre pengar att fördela på aktiviteter jämfört med
tidigare.45
Det lokala stödets omfattning och utformning
Det lokala stödet till föreningslivet är svåröverskådligt. Många kommuner saknar
ett specifikt stöd till barn- och ungdomsföreningar och det är därför svårt att
skapa en tydlig bild av det samlade stödet till dessa föreningar från Sveriges
kommuner.46 Det är också svårt att få fram exakta uppgifter om hur mycket stöd
kommunerna ger till idrottsorganisationerna eftersom det fördelas i flera mer
eller mindre tydliga former av subventioner av lokaler, material och liknande.
Genom ett par utredningar som gjorts genom åren växer dock en ungefärlig bild
av hur det ser ut fram. I övergripande termer kan kommunernas föreningsstöd
indelas i tre kategorier. Den första är kontanta bidrag. Enligt en studie av Svenska
Kommunförbundet från 2003 förekommer ett 20-tal olika varianter av kontanta
bidrag bland landets kommuner, varav de vanligaste utgör aktivitetsstöd, bidrag
till ledarutbildningar och stöd till lokal- och anläggningskostnader. De totala
kontantbidragen uppskattades till 1,3 miljarder kronor varav merparten, cirka 1
miljard kronor, tillföll idrottsorganisationer.47 Dessa siffror inkluderar inte stödet
till folkbildningen, och gäller hela det övriga föreningslivet, det vill säga inte
endast barn- och ungdomsorganisationer och ungdomsverksamhet.
Den andra kategorin är olika former av dolda subventioner, det vill säga föreningslivets fria eller rabatterade användning av lokaler, utrustning och material. Detta
stöd uppskattades av Kommunförbundet till mellan 4 och 4,5 miljarder kronor
per år, varav idrottens del uppgick till cirka 3,5 miljarder kronor.48 Även dessa
siffror exkluderar stödet till folkbildningen, men gäller hela övriga föreningslivet,
alltså inte endast barn- och ungdomsorganisationer och ungdomsverksamhet.
Övrigt föreningslivs del av denna stödform uppgår alltså till mellan 1 miljard och
500 miljoner. För att underlätta jämförelsen kommer denna rapport att använda
medeltalet för denna uppskattning, 750 miljoner kronor.
Den tredje kategorin utgörs av olika former av immateriellt stöd som
kommunerna kan förmedla till föreningslivet såsom administrativt stöd för
lokalbokningar, rådgivning och utbildningsinsatser. Till denna kategori hör även
att kommuner bistår föreningar med personal, resurser och förlustgarantier vid
större evenemang och sammankomster. Enligt Kommunförbundets studie har
17
denna stödform ökat under senare år. Däremot bedömdes det inte som möjligt att
värdera bidragsformens omfattning.49
Kommuner använder LOK som mall
LOK, lokalt aktivitetsstöd är ett statligt finansierat stöd som är avsett att
stödja lokal barn- och ungdomsverksamhet för unga mellan 7 och 20 år i
idrottsföreningar. Många kommuner har valt att utforma sina stödformer för all
barn- och ungdomsverksamhet utifrån LOK. LSU:s kartläggning av det lokala
stödet visar att 74 % av landets kommuner använder LOK:s åldersgränser. Om det
betyder att hela stödet till det unga föreningslivet i dessa kommuner är utformat
utifrån LOK är oklart.
Kommuner som använder LOK gör det svårare för barn- och ungdomsorganisationer att få stöd eftersom reglerna är utformade efter idrottens
förutsättningar, inte bara när det gäller åldersgränser utan även hur verksamheten
förväntas bedrivas.
”Bidrag
utgår
för sammankomster och deltagartillfällen
250 000
000 :som sker
i
föreningens
regi. En sammankomst ska vara en
1 100 000 000
1 100 000 000
:ledarledd gruppaktivitet.
En sammankomst
ska pågå minst
60 minuter och innehålla gemensam samling och avslutning.
UNGDOMSORGANISATIONER
Bidragsberättigade
deltagare är barnIDROTTSORGANISATIONER
och ungdomar i
åldern 7-20 år som är medlem i föreningen och som aktivt
deltar i föreningens idrottsliga verksamhet. Vid varje aktivitet
ska närvaro på deltagare och ledare redovisas”.50
80 000 000 :-
Mångfalden bland barn- och ungdomsorganisationerna är mycket stor och deras
verksamhet
kraftigt
100 000
000 :-000
1varierar
100
000 i både innehåll och form. Denna typ av specifika
regler för hur verksamheten ska genomföras och hur medlemmarna ska samlas
utestänger
flera av de föreningar som finns i det unga
civilsamhället.
UNGDOMSORGANISATIONER
IDROTTSORGANISATIONER
300 000 000 :750 000 000 :1 000 000 000 :-
18
3 500 000 000 :-
UNGDOMSORGANISATIONER: BIDRAG
IDROTTSORGANISATIONER: BIDRAG
UNGDOMSORGANISATIONER: SUBVENTIONER
IDROTTSORGANISATIONER: SUBVENTIONER
Skattelättnader,
avgiftslättnader och
subventioner
Utöver olika former av ekonomiskt stöd från stat, regioner, landsting och
kommuner finns andra villkor som är mer gynnsamma för idrottsorganisationerna
i jämförelse med barn- och ungdomsorganisationerna och övrigt civilsamhälle.
Det handlar framför allt om olika former av skatte- och avgiftslättnader som
endast gäller för idrottsorganisationer.
Avgiftslättnader för idrottsutövare
Den mest betydande lättnaden i ekonomiska termer är sannolikt
idrottsorganisationernas särskilda villkor för sociala avgifter och
arbetsgivaravgifter. Medan andra ideella organisationer är skyldiga att betala
sociala avgifter och arbetsgivaravgifter på belopp som överstiger 999 kronor per
år behöver idrottsorganisationer betala dessa avgifter till idrottsutövare först
när summan överstiger ett halvt prisbasbelopp under ett år. För år 2013 innebar
ett halvt basbelopp 22 224 kronor. Så här lyder denna regel i 2 kap. 19 § SAL.
Socialavgiftslagen:
19 § En ersättning till en idrottsutövare från en
sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7-13 §§
inkomstskattelagen (1999:1229) och som har till
huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet är
avgiftsfri, om ersättningen från föreningen under året inte
har uppgått till ett halvt prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och
7 §§ socialförsäkringsbalken.51
Kravet för att denna regel ska gälla är alltså att summan inte har uppgått till
ett halvt prisbasbelopp under ett år, att den ideella förening som betalar ut
ersättningen främjar idrottslig verksamhet och att personen som erhåller
ersättningen är en idrottsutövare.
19
Idrottsutövare och idrottslig verksamhet – breda begrepp
Begreppet idrottsutövare tolkas brett, vilket innebär att det är relativt många
inom idrottsorganisationer som faller under denna kategori. Samma sak kan sägas
om idrottslig verksamhet. Enligt Skatteverkets definition är en idrottsutövare
en aktiv idrottsman/kvinna. tränare/instruktör, lagledare, domare/linjemän,
materialförvaltare, tävlingsfunktionär.52
Idrottsutövare definieras däremot inte i Socialavgiftslagen vilket gör att begreppet
kan tolkas bredare när det gäller sociala avgifter. Det visar en kammarrättsdom,
i Göteborg från 2002. I domen fastslogs att tillfälligt anlitad kökspersonal,
serveringspersonal, skolvärdar och kontorsarbetare som utfört arbete i samband
med den internationella fotbollstävlingen Gothia Cup även skulle betraktas som
idrottsutövare, för vilka undantagen från sociala avgifter och arbetsgivaravgifter
ska gälla. Argumentet för att godta dessa yrkeskategorier som idrottsutövare var
att det krävdes mycket omfattande insatser på många områden för att genomföra
ett så stort arrangemang och att tävlingen medförde stora kostnader.53
Med idrottslig verksamhet avses enligt administrativ praxis och förarbetsuttalande
normalt sådan verksamhet som anordnas av organisation ansluten till
Riksidrottsförbundet (RF) eller annan jämförlig organisation.54
Regeringsrätten har i en dom konstaterat att Friluftsfrämjandet, som inte är
anslutet till Riksidrottsförbundet, har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig
verksamhet och att samma regler ska gälla för dem som för idrottsorganisationer.
Regeringsrätten menade att någon skillnad inte kan göras mellan idrott och
friluftsliv när det gäller olika former av stöd eller beskattningsförmåner till
organisationer med verksamhet av dessa slag. Därmed blir till exempel lägerledare
också idrottsutövare och omfattas av samma regler.55
20
Andra skattelättnader
Att idrottsorganisationer intar en särställning i skattefrågor
understryks genom att Skatteverket har en mer omfattande lista på
förmåner för dessa jämfört med övrigt civilsamhälle. Här följer en
lista på förmåner som idrottsorganisationer har:
Kläder
”Kläder som har enhetlig prägel och som ska användas i den idrottsliga
verksamheten, t.ex. i samband med större idrottsevenemang som
världsmästerskap och europamästerskap, bör jämställas med uniform. Sådan
förmån bör därför inte föranleda beskattning".56
Idrottsredskap m.m.
”Idrottsredskap som idrottsutövare får eller får låna från t.ex. förening eller
fabrikant för att användas i den idrottsliga verksamheten bör inte föranleda
beskattning".57
Reseersättning vid tjänsteresa
”För tjänsteresa med tåg etc. till exempelvis tävling eller träningsläger på annan
plats än tjänstestället kan utlägg för biljett ersättas utan beskattning. Vid resa
med egen bil kan schablonbelopp betalas ut med 18:50 kr per mil. För tjänsteresa
med förmånsbil kan, för den som själv har betalat samtliga drivmedelskostnader
för resorna, milersättning utbetalas med 6:50 kr för diesel och med 9:50 kr för
bensin och övriga drivmedel. Överskjutande belopp behandlas som lön”.58
Skattefri reseersättning vid oavlönat arbete
”Under förutsättning att en anställd eller en uppdragstagare, t.ex. en tillfälligt
anlitad tävlingsdomare, inte får något arvode eller någon förmån i övrigt i
samband med ett uppdrag, kan skattefri reseersättning betalas ut för dennes
inställelseresa, dvs. resa till och från tävlingsarenan etc.”.59
Ökade levnadskostnader vid tjänsteresa
”Om idrottsutövaren haft ökade utgifter för kost och småutgifter på tjänsteresa
med övernattning utanför den vanliga verksamhetsorten görs avdrag i normalfallet med fastställda schablonbelopp, 210 kr för hel dag (maximibelopp) och 105
kr för halv dag”.60
”Om idrottsutövaren själv fått stå för kostnad för logi på sådan tjänsteresa ska
faktisk logikostnad dras av. Kan den faktiska utgiften inte visas, ska ett halvt
maximibelopp (105 kr) per natt dras av”.61
”Om idrottsutövaren vid sådan tjänsteresa har fått ersättning för ökade utgifter
för måltider m.m. med schablonbelopp (dagtraktamente), eller för logikostnad
enligt utlägg eller med schablonbelopp (nattraktamente) redovisa detta med
kryssmarkering i kontrolluppgiften. Avdrag ska då inte göras i deklarationen”.62
Kritik mot idrottsorganisationernas
särställning
Att de förmånliga reglerna bara gäller för idrottsorganisationer har kritiserats
och ifrågasatts så länge de funnits till. Dels utifrån ett mångfaldsperspektiv, att
idrottsrörelsen inte fångar upp alla ungdomar och att det krävs en mångfald av
föreningar som tar hand om de ungdomar som inte har ett idrottsintresse. Men
även utifrån ett rättviseperspektiv, att alla föreningar bör verka under samma
villkor. Det är framför allt frågan om sociala avgifter och arbetsgivaravgifter som
diskuterats i riksdagen.
Diskussionen har lyfts upp i stort sett varje gång nya förslag på socialförsäkringars
område har tagits upp. Ett av de vanligaste argumenten för att behålla de
förmånliga villkoren när det gäller arbetsgivaravgifterna har varit att det finns en
risk för urholkning av pensionsskyddet för övrigt civilsamhälle.63
Socialförsäkringsutskottet kom i sitt betänkande 2006 fram till följande:
”Att undantaget från att betala arbetsgivaravgifter
inte bör utvidgas och att det är principiellt viktigt
att alla ideella organisationer behandlas lika och
därför angeläget att regeringen snarast överväger
möjligheterna att slopa det aktuella undantaget för
idrottsföreningar”.64
När frågan gick till omröstningen i riksdagen biföll riksdagen utskottets förslag.
De motioner som har väckt frågan efter 2006 har avslagits med hänvisning till
betänkandet. Dock utan att någon förändring har skett i regelverket eller att
frågan utretts närmare.
22
Foto / Scouterna
23
Sammanfattning
Det statliga stödet har varit och väntas fortsatt vara relativt stabilt för både
barn- och ungdomsorganisationerna och idrottsorganisationernas barn- och
ungdomsverksamhet. Idrottsorganisationerna får cirka 1,7 miljarder kronor
från staten i bidrag varje år, varav drygt 1,1 miljarder kronor går till barn- och
ungdomsverksamheten. Ungdomsstyrelsen fördelar cirka 250 miljoner kronor i
bidrag varje år till barn- och ungdomsorganisationer.
De regionala bidragen till barn- och ungdomsidrotten uppskattats till omkring 100
miljoner kronor och till barn- och ungdomsorganisationerna till cirka 80 miljoner
kronor.
Kommunernas stöd till idrottsorganisationerna uppgår till omkring 4,5 miljarder
kronor, och till övrigt föreningsliv, exkluderat folkbildningen, till drygt 1 miljard
kronor. Dessa siffror gäller inte endast barn- och ungdomsverksamheter utan hela
civilsamhället. Siffrorna inkluderar dock inte immateriellt stöd då det är oklart
hur stora summor det handlar om och hur det fördelas.
Riksidrottsförbundets organisationer samlar 800 000 medlemskap i
ålderskategorin 7 till 20 år (RF:s definition av barn och ungdom). De
statsbidragsberättigade nationella barn- och ungdomsorganisationerna samlar
693 584 bidragsberättigade medlemskap i åldrarna 6 till 25 år (Den nationella
ungdomspolitikens definition av barn och ungdom). Denna siffra inkluderar
24
IDROTTSORGANISATIONER
UNGDOMSORGANISATIONER
Totalt
Per medlemskap
Totalt
Per medlemskap
nationellt
1 100 000 00
1375
250 000 000
360
regionalt
100 000 000
125
80 000 000
115
lokalt
4 500 000 000
5625
1 050 000 000
1514
totalt
5 700 000 000
7125
1 380 000 000
1990
Beloppen gäller SEK per år
dock inte de barn och unga som är medlemmar i organisationer som inte erhåller
statsbidrag till barn- och ungdomsorganisationer.
Räknas det ekonomiska stödet från stat, regioner och kommuner samman
uppgår skillnaden till omkring 4 320 000 000 kronor per år, eller 5 135
kronor per medlemskap och år. Stödet till idrottsorganisationernas barn- och
ungdomsverksamhet uppskattas därmed till ungefär 3,6 gånger större än stödet
till barn- och ungdomsorganisationerna, beräknat per medlem och år. Siffrorna
är ungefärliga eftersom de kommer från olika år och det finns osäkerheter kring
storleken på kommunernas stöd och hur stor del av det kommunala stödet som
går till barn- och ungdomsverksamhet.
Det är svårt att översätta de olika typer av skatte- och avgiftslättnader som endast
gäller idrottsorganisationerna till ekonomiska värden. Att fastställa i vilken
omfattning idrottsorganisationerna gynnas av den rådande ordningen är en
uppgift för en större utredning än denna rapport.
Foto / Charles Ludvig Själander
25
26
Ungdomsorganisationernas
krav
Att det finns stora skillnader mellan villkoren för barn- och ungdomsorganisationerna och idrottsorganisationernas barn- och ungdomsverksamhet
framgår tydligt av vår kartläggning. Räknat i ekonomiskt stöd från staten, landsting
och regioner samt kommuner uppgår skillnaden till omkring 5 135 kronor per
medlemskap och år. Idrottsorganisationernas barn- och ungdomsverksamhet får
därmed omkring 3,6 gånger större stöd än barn- och ungdomsorganisationerna
per medlem och år. Till det kommer även immateriellt stöd från kommunerna
och konsekvenserna av avgifts- och skattelättnader som endast gäller
idrottsorganisationer. Att idrottsorganisationerna har mer gynnsamma villkor för
att bedriva sin verksamhet får inte bara ekonomiska konsekvenser. Det sänder
också signaler om hur olika typer av ideellt engagemang värderas olika högt.
Är det rimligt att värdera en ung människas idrottande 3,6 gånger högre än en ung
människas engagemang i en politisk förening, för att arrangera kulturaktiviteter,
för miljön, för sina egna och andra rättigheter, eller för sin egen och andras fritid?
Är det värt 5 135 kronor mer per år att en ung människa spelar fotboll, tävlar i
gymnastik eller simmar än att samma person driver politiska frågor, arrangerar
konserter och andra fritidsaktiviteter?
LSU tycker inte det. Den orättvisa fördelning av offentligt stöd måste utjämnas
och barn- och ungdomsorganisationer måste erkännas för vad de bidrar med till
samhället.
Vi ställer följande krav på regeringen:
•
•
•
Det nationella stödet till barn- och ungdomsorganisationer och idrottens barnoch ungdomsverksamhet ska vara lika stort per medlem år 2018
En riksnorm för ekonomiskt stöd per medlem ska upprättas till 2016
Tillsätt en parlamentarisk utredning under 2014 för att granska skillnaderna
mellan idrottsorganisationernas barn- och ungdomsverksamhet och barn- och
ungdomsorganisationerna avseende ekonomiskt stöd, subventioner, skatteoch avgiftslättnader. Utredningen ska ge förslag på finansiering, struktur och
uppföljning på nationell och lokal nivå för att uppnå en jämlik värdering av
ungas fritid.
27
Fotnoter
Ungdomsstyrelsen (2006:4), s. 26
Regeringen (2009/10:55), s. 24.
3
Svedberg, L., von Essen, J. och Jegermalm, M. (2009) & Svedberg, L., Olsson,
L-E. och Jeppsson Grassman, E. (2005)
4
Regeringen (2009/10:55), 132
5
Ungdomsstyrelsen (2003:8), s. 7-8
6
LSU (2013), Vår historia
7
Ungdomsstyrelsen (2003:8), s. 7-8
8
Regeringen (1998/99:115), s. 12
9
Waara, P. (2010), s. 15
10
Waara, P. (2010), s. 15
11
Ungdomsstyrelsen (2003:8), s. 7-8
12
LSU (2013), Vår historia
13
Ungdomsstyrelsen (2003:8), s. 7-8
14
Regeringen (1993/94:135)
15
Regeringen (1998/99:115), s. 12
16
Ungdomsstyrelsen (2003:8), s. 7-8
17
Regeringen (1998/99:115)
18
Ungdomsstyrelsen (2003:8), s. 7-8
19
Regeringen (2004/05:2), s. 1
20
Regeringen (2007/08:1), s. 114
21
Regeringens (2009/10:53)
22
Regeringen (2008/09:126)
23
Regeringen (2001:1060)
24
Regeringen (2011:65)
25
Norberg, J. R. (2012)
26
Regeringen (1998/99:107), s. 9
27
Norberg, J. R. (2012), s. 69-72
28
Norberg, J. R. (2012), s. 75-76
29
Norberg, J. R. (2012), s. 72-75
30
Norberg, J. R. (2012), s. 75-76
31
Norberg, J. R. (2012), s. 76-79
32
Norberg, J. R. (2012), s. 75-76
33
Regeringen (2008/09:126)
34
Ungdomsstyrelsen (2013)
35
Edwinsson, L. (2013-05-15)
36
Regeringen (2010/11:1), s 161 & Regeringen (2011/12:1), s 165 & Regeringen
(2012/13:1), s. 172
37
Regeringen (2012/13:1), s. 173
38
Regeringen (2010/11:1), s. 175-176 & Regeringen (2011/12:1), s. 180 &
Regeringen (2012/13:1), s. 182
39
Riksidrottsförbundet (2009) & Regeringen (2013/14:1), s. 184
1
2
28
Regeringen (2013/14:1), s. 191), & Riksidrottsförbundet (2012-09-20)
Regeringen (2008/09:126)
42
LSU (2012)
43
Regeringen (SOU 2008:59)
44
Riksdagens Utredningstjänst (Dnr 2012:1644)
45
Waara, P. (2010), s. 16
46
LSU (2012)
47
Regeringen (SOU 2008:59), s. 184-185
48
Regeringen (SOU 2008:59), s. 184-185
49
Regeringen (SOU 2008:59), s. 184-185
50
Riksidrottsförbundet (2008-12-11)
51
SFS (2010:1282)
52
Skatteverket (2013) Idrottsföreningar
53
Kammarrätten i Göteborg (2002-11-21)
54
Regeringen (1990/91:76)
55
Regeringsrätten (1999)
56
Skatteverket (2013) Förmåner – Idrottsutövare
57
Skatteverket (2013) Avdrag för idrottsredskap m.m. - idrottsutövare
58
Skatteverket (2013) Skatteverkets meddelanden
59
Skatteverket (2013) Skatteverkets meddelanden
60
Skatteverket (2013) Skatteverkets meddelanden
61
Skatteverket (2013) Skatteverkets meddelanden
62
Skatteverket (2013) Skatteverkets meddelanden
63
Socialförsäkringsutskottet (1997/98:SfU10)
64
Socialförsäkringsutskottet (2006/07:SfU10)
40
41
Referenser
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Edwinsson, L. (2013-05-15) De Unga lämnar idrotten, Dagens Nyheter.
Kammarrätten i Göteborg (2002-11-21) Dom i mål nr 5143- -5144-1999.
LSU (2012), Med vilket syfte? – En kartläggning av lokalt stöd till ungas
organisering. Stockholm: LSU – Sveriges ungdomsorganisationer.
LSU (2013), Vår historia, www.lsu.se/var-historia/
Norberg, J. R. (2012) Idrottens föränderliga samhällsnytta i Hvenmark, J.
(red) (2012) Är idrott nyttigt?, Stockholm; SISU Idrottsböcker.
Regeringen (SOU 1969:29) Idrott åt alla.
Regeringen (1990/91:76) Om socialavgifter för vissa idrottsutövare.
Regeringen (1993/94:135) Ungdomspolitik.
Regeringen (1998/99:107) En idrottspolitik för 2000-talet – folkhälsa,
folkrörelse och underhållning.
Regeringen (1998/99:115) På ungdomars villkor.
Regeringen (1999:1177) Förordning om statsbidrag till idrottsverksamhet.
Regeringen (2001:1060) Förordning om statsbidrag till
ungdomsorganisationer.
Regeringen (2004/05:2) Makt att bestämma - rätt till välfärd.
29
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
30
Regeringen (2007/08:1) Utgiftsområde 17: Kultur, trossamfund och fritid.
Regeringen (2008/09:126) Statens stöd till idrotten.
Regeringen (SOU 2008:59) Föreningsfostran och tävlingsfostran - En
utvärdering av statens stöd till idrotten.
Regeringens (2009/10:53) En strategi för ungdomspolitiken.
Regeringen (2009/10:55) En politik för det civila samhället.
Regeringen (2010/11:1) Utgiftsområde 17: Kultur, trossamfund och fritid
Regeringen (2011:65) Förordning om statsbidrag till barn- och
ungdomsorganisationer.
Regeringen (2011/12:1) Utgiftsområde 17: Kultur, trossamfund och fritid.
Regeringen (2012/13:1) Utgiftsområde 17: Kultur, trossamfund och fritid.
Regeringen (2013/14:1) Utgiftsområde 17: Kultur, trossamfund och fritid.
Regeringsrätten (1999) Regeringsrättens årsbok 1999 ref. 25
Riksdagens Utredningstjänst (Dnr 2012:1644) Ekonomiskt stöd till
civilsamhället.
Riksidrottsförbundet (2008-12-11) LOK-stöd.
Riksidrottsförbundet (2009) Idrotten i siffror 2009.
Riksidrottsförbundet (2011-09-20) Oförändrad statsstöd till svensk idrott,
pressmeddelande.
Riksidrottsförbundet (2012-09-20) Svensk idrott orolig för försämrade
förutsättningar, pressmeddelande.
Skatteverket (2013) Avdrag för idrottsredskap m.m. - idrottsutövare,
Skatteverket.se
Skatteverket (2013) Idrottsföreningar, Skatteverket.se
Skatteverket (2013) Förmåner – Idrottsutövare, Skatteverket.se
Skatteverket (2013) Avdrag för idrottsredskap m.m. - idrottsutövare,
Skatteverket.se
Skatteverket (2013) Skatteverkets meddelanden, Skatteverket.se
Socialförsäkringsutskottet (1997/98:SfU10) Betänkande socialavgifter
Socialförsäkringsutskottet (2006/07:SfU10) Nedsättning av socialavgifter för
personer som fyllt 18 men inte 25 år.
Svedberg, L., von Essen, J. och Jegermalm, M. (2009) Svenskarnas
engagemang är större än någonsin. Rapport till Regeringskansliet.
Svedberg, L., Olsson, L-E. och Jeppsson Grassman, E. (2005). Medborgarnas
insatser och engagemang i civilsamhället. Rapport till Regeringskansliet.
Ungdomsstyrelsen (2003:8) Villkorad självständighet:
Ungdomsorganisationernas självständighet gentemot sina
moderorganisationer, Stockholm; Ungdomsstyrelsen.
Ungdomsstyrelsen (2006:4) Fokus 06 – En analys av ungas kultur och fritid,
Stockholm; Ungdomsstyrelsen.
Ungdomsstyrelsen (2013) Bidragsfördelning till barn- och
ungdomsorganisationer 2013
Waara, P. (2010) Ungas organisering över tid, unga för sig själva eller
tillsammans med vuxna?, Vimmerby; Astrid Lindgrens hembygd.
LSU - Sveriges
Ungdomsorganisationer
Ungdomsorganisationer förändrar
och förbättrar unga människors
vardag. Att gemensamt driva en
ungdomsorganisation ger unga en
möjlighet till makt och resurser för att
påverka sin egen omgivning. De är
mötesplatser för över en halv miljon
unga medlemmar i Sverige som genom
sitt engagemang får unik kompetens
och ett sammanhang för sina idéer. LSU
samlar Sveriges ungdomsorganisationer
för att vi gemensamt ska förbättra
förutsättningarna för ungas organisering, i
Sverige och i världen.
31
Foto / Charles Ludvig Sjölander