Transcript På Plats - konstnedslag i kulturarvet

1
Katalogen är utgiven i anslutning till På plats-konstnedslag i kulturarvet,
ett projekt inom In Site.
Ett stort tack till medverkande konstnärer och skribenter och till
ansvarig personal vid Akademin Valand, Grimeton Radiostation och
Tjolöholms slott för mycket inspirerande samarbeten.
Redaktör: Anna Johansson
Formgivning: Jonatan Knut
Typsnitt: Calibri
Papper: Munken Arctic 150 g
Tryck: Davidsons Tryckeri AB
ISBN: 978-91-981007-1-6
Översättning:
Gregor Shapiro, engelska-svenska s. 20, 22, 27, 29,
Mirjam Bayer, norska-svenska s 16-17
© Hallands Konstmuseum, skribenterna och
bildrättsinnehavarna 2013.
Hallands Konstmuseum
Tollsgatan
302 32 Halmstad
Sverige
Tel: 035-162300
[email protected]
www.hallandskonstmuseum.se
www.projectinsite.eu
På plats
konstnedslag i kulturarvet
Förord
Hallands Konstmuseum har många strängar på sin lyra. Ena
dagen kan vi delta i en diskussion om bevarandet av kulturarv och kulturmiljö, nästa dag för vi samtal med konstnärer
om kommande utställningar. Olika kulturyttringar samsas
inom samma sektor men det är sällan vi har möjlighet att
utveckla projekt där den samtida konsten möter uttryck för
äldre tiders kultur.
Vi vet av erfarenhet att möten mellan olika kulturformer
kan leda till nya kunskaper som förs in i och berikar den
ordinarie verksamheten. Det kan också fungera som ögonöppnare och ge aha-upplevelser för både publik, konstnärer och andra kulturaktörer.
Därför är vi väldigt glada för möjligheten att medverka i EUprojektet In Site, ett samarbetsinitiativ mellan konst- och
kulturinstitutioner från Bornholm i Danmark till Fredrikstad
och Moss i Norge. Projektet, som pågår mellan 2012-2014,
syftar till att belysa historien, landskapet och kulturarvet
med samtidskonst.
Redan under hösten 2012 genomfördes en serie föredrag
på Hallands Konstmuseum med fokus på samtidskonstens
relation till historia och kulturarv, och i april 2013, ett se-
Innehåll
minarium om konstens möjligheter att se på vår historia med
nya ögon. Parallellt har en tävling som riktat sig till personer
mellan 15-25 år genomförts som handlade om att uppmuntra
unga att i text och bild reflektera kring begreppet kulturarv. I
sommar tar vi nästa steg. Allt inom ramen för In Site.
.........................Förord
.................................................................................................................................. Sven Lundström
4
.........................På plats - konstnedslag i kulturarvet...................................................................................
6
Anna Johansson
.........................Varglappar och RedBull - om historiens konstanta föränderlighet
........................................ Johan Dahnberg
8
Hallands konstmuseum driver regional utveckling inom
konstområdet och har som mål att verka på många platser
i Halland. I samband med In Site är det därför logiskt att vi
förlägger sommarens aktiviteter utanför vårt eget hus.
..................Agneta Göthesson
............................................................................................................... Isabell Dahlberg
10-12
Under namnet På plats- konstnedslag i kulturarvet har konstnärerna Agneta Göthesson, Ingrid Book & Carina Hedén och
Karolina Erlingsson bjudits in för att göra nya konstverk i relation till Världsarvet Grimeton Radiostation, Tjolöholms slott
och det halländska kulturlandskapet i stort. Deras bidrag till
På plats kommer att visas mellan 4 maj-1 september. Därtill
har ett samarbete skett med masterstudenter och lärare vid
Akademin Valand som under maj berikar och ger nya perspektiv på upplevelsen av Tjolöholms slott med närmare tjugo
platsspecifika konstverk.
....................... As If Silence(s)- MA1 fri konst Akademin Valand
................................................................. Jason E. Bowman
20
.................Karolina Erlingsson
.............................................................................................................. Per Engström
13- 15
..................Ingrid Book & Carina Hedén
............................................................................................... Wenche Wolle
16-18
....................... Johanna Arvidsson / Dorna Aslanzadeh
21
....................... Jason E. Bowman / Kjell Caminha
22
....................... Christian Dumky / Rickard Lj. Eklund
23
....................... Thomas Eliasson / Greg Grant
24
....................... Martin Holm / Marja Knape
25
....................... Linn Lindström / Kirstine Lund
26
Varmt välkomna till konstsommaren 2013!
........................Anthony Marcellini / Mimmi Mattila
27
....................... Martha Persson / Ida Britta Petrelius
28
....................... Karin Sandberg / Esther Shalev-Gerz
29
Sven Lundström
Museichef
Hallands Konstmuseum
....................... Daniel Wendler
30
....................... Program
30
....................... Fler aktiviteter inom In Site 2013
31
....................... Öppettider
31
4
5
På plats - konstnedslag i kulturarvet
På plats – konstnedslag i kulturarvet är ett konstprojekt
som sträcker sig genom Halland – från söder till norr, längs
med E6:an och slingrande landsvägar. Projektet förhåller
sig till regionens historia, till landskapet och i synnerhet
till det som hände under förra seklet. Till projektet har tre
konstnärer och sjutton studenter och lärare vid Akademin
Valand bjudits in för att göra plats- och situationsspecifika
konstverk i dialog med Världsarvet Grimeton Radiostation,
Tjolöholms slott och det halländska kulturlandskapet i stort.
Historien, och det vi kallar för kulturarv, är under konstant
förändring. Ny kunskap och förändrade perspektiv gör att
vi gång på gång kan omtolka det som varit – från enskilda
livsberättelser till globala omvälvande konflikter. Samtidskonsten är ett av flera områden som kan fungera som katalysator för att tänka nytt. Med dess inneboende förmåga
att ifrågasätta, utmana och gå i dialog med historien – såväl
som vår egen tid – kan den många gånger lyfta fram nya
sidor av det förflutna. Det är också syftet med projektet
På plats. De medverkande konstnärerna har sinsemellan antagit uppgiften på olika sätt och projektet täcker ett
spektra från intuitiva och fiktiva till forskande och kritiska
tillvägagångssätt, med såväl humoristiska tolkningar som
allvarsamma grepp.
Grimeton Radiostation, strax öster om Varberg och Tjolöholms slott, vid Kungsbackafjorden – två platser som traditionellt klassats som kulturarv, har utgjort utgångspunkten
för projektet. Det är vid en första anblick två avsevärt olika
platser både till utseende och funktion. Den ena uppför-
6
des 1924 i klassicistisk stil, med majestätiska torn som höjer
sig i skyn. Grimeton Radiostation har listats som världsarv av
UNESCO, och var under andra världskriget Skandinaviens enda
kommunikationsport med Amerika. Tjolöholms slott, å andra
sidan, uppfördes 1904 som privat bosättning för den skotska familjen Dickson, i enlighet med Arts and Craft-rörelsens
stilideal. Bakom fasaderna, bortom yta och funktion, finns det
däremot starka förenande länkar. De båda anläggningarna är
resultatet av viljestarka människor med drömmar och visioner
om att förena Sverige med världen utanför.
På Grimeton Radiostation visas två videoverk av konstnären
Agneta Göthesson. Hon har inspirerats av platsen som ett
centrum för kommunikation – alla de meddelanden som skickats till familjer och släktingar på andra sidan Atlanten, och all
information som tagits emot och berättat om situationen ute i
världen. Detta påminner hon oss indirekt om med videoverket
Hallå som visas inne i sändarsalen. Det andra verket, Goodbye, visas i ett skyddsrum som uppfördes under andra världskriget, och ger oss möjlighet att uppleva och få perspektiv på
ett för allmänheten hitintills stängt rum. Konstvetaren Isabell
Dahlberg ger i katalogen en närmare beskrivning av Göthessons verk i relation till platsen.
Ett par mil norr om Grimeton ligger Tjolöholms slott. På
godset finns även en tillhörande arbetarby och storstuga,
som är ett resultat av byggmästaren Blanche Dicksons sociala
engagemang. Storstugan var ursprungligen avsedd som ett
folkets hus, där godsets arbetare kunde samlas för att fira
högtider tillsammans. Idag används det som café och restau-
rang. Här visas konstnärerna Ingrid Book och Carina Hedéns
fotoserie Know-How och videoverket Show-How som utgår
från platsen själv och Arts and Craft-rörelsens vurm för
hantverk. Vardagliga köksföremål, vars funktion har lämnats
i glömska, är porträtterade mot vit fond. Fotografierna belyser ett samhälle i förändring där kvinnan gått från husmor
till yrkesarbetande samtidigt som en rad effektiviseringar
och moderniseringar skett i hushållen. Med Know-How förs
Arts and Craft-tankarna till kökets domän. Parallellt visas ett
videoverk, som likt en instruktionsfilm återupplivar hanteringen av de bortglömda föremålen och hantverket de var
avsedda att utföra. Konstvetaren Wenche Volle tecknar ett
fördjupat porträtt av Book och Hedéns verk i förhållande till
platsen och det tidiga 1900-talets ideologi.
På slottet och i den kringliggande parken visas även As if
Silence(s) i samarbete med studenter och lärare vid första
året på masterprogrammet i fri konst vid Akademin Valand
i Göteborg. Här medverkar sjutton konstnärer som alla ger
nya perspektiv på Tjolöholm. Mer om detta skriver Jason
E. Bowman, programansvarig vid Valand, som i samarbete
med konstnärerna och lärarna Esther Shalev-Gerz och
Anthony Marcellini genomfört projektet. Studenterna själva
har också bidragit med egna texter om sina respektive verk.
Konstnären Karolina Erlingsson bjöds in till På plats för
att förhålla sig till ett immateriellt kulturarv, det som till
skillnad från det platsbundna snarare handlar om muntliga berättelser, språkbruk, sånger osv. Hennes bidrag är
ljudverket Kringelikrokar som utgår från materialet i privat
inspelade kassettband. Verket kan ses som ett ”soundtrack”
till E6:an, eller som sidospår till landskapets formella historia –
en beskrivning av världen utanför fönstret genom en människas subjektiva erfarenheter. För den som vill lyssna på verket
i bilen, längs med vägen genom Halland, kan det laddas ner
från Hallands Konstmuseums hemsida. Det går också att ta
del av verket på museet i Halmstad. Författaren Per Engström
har förhållit sig fritt till Erlingssons verk och bidrar med texten
LÄGET, en text som i likhet med Erlingssons verk bjuder på en
personlig resa genom landskapet.
Som pendang till samtliga verk i projektet medverkar även
Hallands Konstmuseums intendent Johan Dahnberg med
en text om vårt förhållande till tid, historia och minne. Med
regionala utblickar berättar Dahnberg hur historien på ett
ögonblick kan anta nya former och ställer frågan hur vi kommer att se på vår tid, här och nu, om tjugo år.
På plats – konstnedslag i kulturarvet är en resa genom det
halländska landskapet. Den ger besökaren möjlighet att ta del
av möten mellan samtidskonst och kulturarv, dåtid och nutid,
med en förhoppning om att se det förgångna och vår egen tid
i nytt ljus.
Anna Johansson
Curator och projektledare
Hallands Konstmuseum
7
Varglappar och RedBull
- om historiens konstanta föränderlighet
Låt mig berätta. Bara några ord i förbifarten i er resa genom landskapet och livet. Några ord om vårt förhållande
till fakta och vetande. Några ord om den platsen ni står
på, och den platsen ni är på väg till. Ni kanske letar efter
några fakta om platsen, helt enkelt är nyfikna på vad som
hänt. Kanske är ni rentutav nyfikna på er själva och var ni
kommer ifrån? Luta er lugnt tillbaka och låt mig berätta
om hur det är. Några ord rakt ur en museipedagogs rika
kunskapspåse!
Min brors svärfar stegade runt i den gamla ryggåsstugan
på Friluftsmuseet Hallandsgården i Halmstad och besiktigade intresserat alla föremålen. Välbekanta föremål för
mig, historikern. Själv var han ingenjör och sög in alla
spännande och åldriga konstruktioner. Smörkärn. Barnstol.
Luckor och lådor. Skäkteträn. Stolar på tre ben. Och plötsligt skiner han upp och pekar på vår vackra handkvarn som
står på bänken (välvilligt placerad i ett ohistoriskt sammanhang, för att besökarna lätt skall kunna betrakta den).
En längre mening på ryska yttrades (Evgenij var nämligen
Moskvabo), och jag förberedde mig för min guideberättelse, om kvarnen som användes vid husbehov, när man
behövde mala lite granna mjöl i hemmet, och inte ville
vänta på de större väderkvarnarna, eller vattenkvarnarna.
Allt inhämtat från etnologiska nedteckningar från förr.
Typ 1800-talets slut, när det mesta av vår kunskap om det
forna lantlivet nedtecknades.
- Evgenij berättar, säger min översättande bror, att man
har likadana i Ryssland. Man har dem till hembränningen.
Min föreberedda berättelse stannar av. Och min kunskapsnivå förstärks plötsligt med en insikt. Hur gick det till, när
våra kunskaper om föremål inte alls särskilt lång tid tillbaka i historien nedtecknades? En student från Lund, eller
kanske Uppsala, åker ut till bonden. Snurrade mustascher
och knäbyxor. Högtidlig akademisk dialekt.
8
- Nå, herr Jönsson, vad använder ni den där makapären till?
Herr Jönsson grubblar en stund över tingens tillvaro och
svarar sedan med blicken i hörnet:
- Jao, se herrn, den har vi när vi maler till .. eh .. husbehov.
Det krafsar av studentens bläckpenna, och historien har
skrivits. Alla är nöjda.
mening. Slöingeboplatsen blev plötsligt riksbekant med
sitt rika fynd av så kallade Guldgubbar – en papperstunn
bit guld med motiv av märkliga forntidsgestalter, tillverkade någon gång i början av 700-talet. Alla älskar guldfynd.
Och alla förstår vad det innebär. Rikedom. Makt. Magi.
Handel. Kommunikationer. Pilar på overheadprojektorn.
Och visst är också detta en historia nedtecknad utifrån lika
osäkra källor, den som ni nu läser. Men den vill er väl. Den vill
att ni tänker två, eller kanske tre gånger innan ni slår fast, att
det ni hör och läser, allt det som ni tar del av ur historien och
samtiden. Allt det som ni bygger er värld på. Glöm aldrig, att
det är någon som står bakom det. Och hur skör tråden är,
mellan resterna av vår forna värld och det vi vet och tror om
den. Kanske är det just det som gör, att det är så vanvettigt
spännande med historia.
Tveksamheten fanns och bromsade en stund. Man ville ju
inte säga, att ett visserligen viktigt, men ändå enskilt, fynd
kunde skriva om ens teorier och kunnande om historien.
Men visst ritades pilarna om. Slöinge var inte ensamt
om det. Man byggde motorväg. Dubbelspår. Gasledning.
Expansionen av vår tids kommunikationer, vår tids pilar,
krävde arkeologiska undersökningar. Och visst fick Halland
sin forntid. Den forne studenten kan nu sitta och tillfredställa sina lustar i att frossa i hemlänets historia, utan att
behöva riskera att se pilarna svepa förbi ute på Kattegatt.
Nu vet vi ju allt. Allt som finns att veta.
Jag minns väl - och jag minns med en dos regionalpatriotisk besvikelse - den tjocka pil som löpte på kartan. Den
löpte med militärisk korrekthet från Oslofjorden tvärs över
Kattegatt rakt ner genom Öresund, svängde av lite kluvet
mot Själland och Jylland, delade sig och for upp i Östersjön
mot Gotland och Mälardalen. Besvikelsens pil. Den fanns i
arkeologisk litteratur. Presenterades på overheadbilder och i
diaprojektor. Pilen som gick förbi Halland. ”Halland har ingen
förhistoria”, fick man höra av provokationssugna debattörer
bland dem som visste. Pilen, den visade hur kommunikationerna gått under den senare forntiden, under järnåldern
och vikingatiden. Oslofjorden: viktigt. Hedeby och Roskilde:
viktigt. Gotland. Birka. Uppsala. Väldigt viktigt. Halland? Nä,
vet du vad.
I februari 1992 gick en så kallad ”amatörarkeolog” runt på en
åker utanför Slöinge, mitt i Halland, och letade flinta. Näsan
pekade rakt ner mot den bruna jorden; flinta hittas av den
som letar väl. Denna dag hittade vår vän guld. I bokstavlig
Vårt museum i Halmstad. 00-tal. Skolklasserna skulle få en
ny museipedagogik. Tänka själva. Hitta sina inneboende
kunskaper. Reflektera över historiens mångfacetterade
spektrum. När de kom in i lokalen visade projektorn två
bilder omväxlande för dem. Guiden hälsade välkomna.
Nå, klassen? sade guiden när projektorn hade stannat på
den ena bilden, vad är det för något ni ser? Tyst ett par
sekunder.
- Nja .. en spjutspets.
- Okej, något mer förslag?
- Kniv. Dolk. Pil?
Snart hade man kunnat konstatera, att det var en kniv. En
kniv av flinta. Som hörde hemma i stenåldern. Bra. Och
sedan växlade vi till den andra bilden. Vad sjutton var det
där då? Hörde den hemma i Sverige, eller på annan plats?
Äldre eller yngre än flintkniven? Svaren kom med tvekan.
Nä, inte svenskt. Kanske Latinamerika. Kina? Afrika? Ingen
kunde knäcka vare sig det ena eller andra när de fick se bilden
på den 70x50 cm stora tygbiten med en trolliknande målning
på. Eleverna var alltid osäkra. Och, skall tilläggas, samma sak
gällde alla vuxengrupper som testades. Sen kunde guiden med
liten triumferande röst berätta, att det var en Varglapp. Kanske 200 år gammal. Hemmahörande inte bara i Sverige, utan i
närområdet Halland och Småland. Oj, sade gruppen.
Utan tvekan kunde besökarna sätta in ett tretusen år gammalt föremål i rätt kontext, men hade helt missat ett betydligt
yngre från det egna geografiska området. Varför? Inte så
märkligt. Visst, vi läser om stenåldern. Kanske har man sett
en flintdolk i en bok, eller på ett museum. Men också dolken
som redskap; den lever kvar i bruk i köket och i snickarboden.
Vi förstår föremålet. Och sen kommer varglappen: använd vid
drevjakt på varg. Något som vi inte gör längre, även om djuret
i sig åter tagit plats i både skogen och massmedia.
Den spontana tanken säger: ju längre bort i tiden, ju mer
främmande. Fakta säger något helt annat. Hur många har
skickat ett sms denna vecka? Händerna upp. Hur många hade
ens förstått frågan för 20 år sedan? Hur många kommer att
förstå frågan om 20 år? Kanske lika många födda på 00-talet
som vet vad en VHS är. Många museer har gett sig in i vård
och omsorg med sin pedagogik. Minnet som förlöser. Vi maler
kaffe. Tittar på bilder. Besök i museala minnesmiljöer. Hur ser
morgondagens brukare ut? De som reagerar på ett modem
som startar. Doften av RedBull och Sourcream Onion-chips.
Kustlinjen förskjuts och hällristningar hamnar långt uppe på
land. Odlad mark blir skog och golfbana. Handskrivna brev blir
lyx och hemsidor från 90-talet mumifieras utan kontakt med
skaparen. Historien skrivs inte bara om hela tiden. Den skrivs
också. Just nu.
Johan Dahnberg
Intendent kulturhistoria
Hallands Konstmuseum
9
Grimeton. Man började bygga 1922 och 1924 stod stationen klar. Svenskamerikanen Ernst Alexandersson, anställd
vid General Electric i Amerika konstruerade sändaren och
sändarens antenn, medan stationsbyggnaden ritades av
arkitekt Carl Åkerblad. Redan under andra världskriget kom
Grimeton att få stor betydelse som Skandinaviens kommunikationsport då kabelförbindelserna åter bröts av de
krigförande nationerna. Grimeton ingick i ett globalt nät
av nio långvågsstationer, som alla konstruerats av Alexandersson, och är idag den enda bevarade storradiostationen
från tiden innan det fanns radiorör för höga effekter. 2004
upptogs Grimeton på UNESCOs världsarvslista.
Tanken att Grimeton skulle ha ett optimalt läge för att
sända meddelanden till Amerika och resten av världen med
fri lejd tvärsöver havet är fantasieggande. Att ingenting ligger i vägen. Om vi ställde oss där och ropade, skulle ropet
då höras på andra sidan?
Stillbild från Goodbye, 2013.
Agneta Göthesson
Hallå / Goodbye - Grimeton Radiostation
Agneta Göthesson utgår ofta från det vardagliga, små saker
som sker, som människor gör. I installationer, teckningar,
objekt, video och performance undersöker hon människans
villkor för att finnas till. På ytan är hennes verk ofta konkreta men därunder döljer sig andra berättelser och inte sällan
låter hon mångtydiga titlar ge verken en språklig twist.
Att låta konst ta plats i byggnader som konstruerats för
andra ändamål är spännande. Finns det och kan det uppstå
nya möjliga kopplingar mellan platsen, dess historik, funktion då och nu? På Grimeton Radiostation visar Agneta
10
Göthesson två videoverk: Hallå och Goodbye. Under utställningsperioden kommer hon även att göra tre performanceverk: Good Morning, Looking for och Catch the Moon.
Grimeton Radiostation, med anropssignalen SAQ, uppfördes efter första världskriget för att i framtiden säkra
Sveriges kommunikationer med omvärlden, då de under
kriget hade brutits. 1920 beslutade riksdagen att bygga en
radiostation för trådlös telegramtrafik till Amerika. För att
få bäst sändning över Atlanten skulle stationen placeras
på Västkusten mellan Göteborg och Halmstad. Valet föll på
Redan 1901 hade den italienske fysikern och radiopionjären
Guglielmo Marconi, som 1909 tilldelades Nobelpriset i fysik
tillsammans med den tyske radioinnovatören Ferdinand
Braun, lyckats sända morsemeddelandet ”S” från Cornwall i
England till Newfoundland, Canada. Ett enkelt s – för första
gången kunde ett meddelande skickas så långt och komma
fram. Inne i Grimeton Radiostation visar Agneta Göthesson
sitt nyproducerade videoverk Hallå. Vi befinner oss i snårig
natur, bland buskar och ris. En person rör sig ut ur bilden
och in igen, ropandes Hallå! Personens till synes ologiska
rörelser, tillsammans med naturens snårighet, skapar en
känsla av att personen söker efter något eller någon. En
önskan om ett svar på ropet, som inte kommer. Ett uråldrigt
utsänt s – rösten och kroppen, våra verktyg för kommunikation – men utan svar. På flera sätt skulle verket kunna sägas
spegla vår trassliga upplevelse av samtiden som överfull av
förväntningar på samlandet av vänner på internet, att förse
dem med rätt information, kommentera bildströmmar,
följa, gilla, bekräfta och bli bekräftade av andra.
Grimeton Radiostation står för teknisk utveckling och modernitet, medan dess skyddsrum, under jord, har en annan
funktion: att i händelse av krig eller annan katastrof skydda.
Här visar Agneta Göthesson sitt videoverk Goodbye. Vi befinner oss i naturen även i detta verk men här ser vi en kvin-
na som tycks ta farväl av höga träd i en skog i vinterskrud.
Varmt och ömsint omfamnar hon träd efter träd och videon
blir både en bild av en nära relation mellan människan och
skogen som helhet, och mellan henne och varje individuellt träd. Och samtidigt en bild som reflekteras tillbaka på
betraktaren: ett igenkännande, en längtan kanske, efter
samma innerliga värme. En nästan smärtsamt privat ritual,
där kommunikationen är ordlös. Kvinnan i bild är konstnären själv. Goodbye har också genomförts som performance,
men då i grönskande skog. De majestätiska trädstammarna
och den upprepade omfamningen i verket har något sakralt
över sig, som förstärks i och med placeringen i ett skyddsrum. Rummets innebörd överförs till bilderna och bilderna
färgar rummet, så att det nästan transformeras till ett
kapell. En plats för avsked, reflektion och hågkomst.
För att pröva flera aspekter av platsen Grimeton Radiostation kommer Agneta Göthesson också att göra tre performanceverk som tar sin utgångspunkt i andra former av
kommunikation: Good Morning, Looking for och Catch the
Moon, där det i två av dem kommer att finnas möjlighet
för publiken att delta. Performancekonst involverar ofta
enkla upprepade handlingar, och bygger på ett undersökande förhållningssätt där konstnär och publik prövar något
tillsammans. När konstverk visas eller sker i rum och på
platser avsedda för helt andra aktiviteter, sker något, såväl
med verket som med rummet och betraktaren. I bästa fall
uppstår något nytt som bara kan existera just här. Hur låter
och känns denna plats? Kommunicerar den ännu med oss?
Isabell Dahlberg
Konstvetare
// Agneta Göthesson bor och arbetar i Laholm och Malmö.
Sedan utbildningen vid Konstfack, 1990-1994 och Kunstakademiet i Trondheim 1994-95 har hon bland annat ställt ut på Skånes konstförening, Malmö, 2010, Galleri Art On, Halmstad, 2010,
Kulturhuset i Stockholm, 2005 och medverkat vid biennalen för
samtidskonst i Shumen, Bulgarien, 2006. Hon är även lärare vid
Fria Målarskolan i Halmstad.
11
12
13
Karolina Erlingsson
LÄGET
Har du vatt i Halmstad!? Har du vatt i Halmstad?!
En av de roligare fåglarna i samtidslitteraturen, Vlad
Pålspetsaren i David Foster Wallaces roman Systemets
sopkvast har ett helt annat vokabulär, en märkvärdig blandning av obsceniteter och fromma ramsor. ”Herren är min
aftonvard. Jesus skall intet begära.” skriker fågeln. Jag är
inte säker på att jag hade varit i Halmstad 1969. Men morfar var i Träslövsläge. Vi åkte de tio milen rakt västerut för
att hälsa på honom. Han bodde hos en fiskare som hette
Olle, vi tittade på fisken, satt kanske litet i trädgården precis
vid hamnen, Olle kom gående runt husknuten, men sedan
var det dags för glass. Det var sommar. Och då hängde den
där buren, med det där djuret, utanför affären i backen och
skrek. Har du vatt i Halmstad?! Jag tror att jag blev litet
skrämd, på ett sätt som jag kanske inte hade blivit av Vlad
Pålspetsaren, jag är född i bibelbältet. Det var något med
denna fågels uppfordrande ton i det envetet mekaniska
tjatet, och dess stirrande kalla öga. Men jag förstod ju att
Halmstad var viktigt.
Morfar kallade Träslövsläge för ”Läjet”. Det var en mycket
fin anspråkslös plats. Det luktade fisk. 1972 dog han. Vad
har hänt med Läjet? Åkte vi någonsin till Ullared? Varma
somrar i Småland. Vi badade i insjöarna i trakten. Mitt i
Småland. Höger åkte vi aldrig åt. Men västerut! Det var en
annan kontinent. En tänker lätt på gröna ärter. Tio mil bort
bara. I modern tid kommer jag körande från Gislaved, där
min bror bor nu. Plötsligt! Jag måste hitta min kartbok från
lågstadiet! Som en smal remsa, så var det. Med gröna ärter.
Det hade mörknat – då plötsligt tornade Ullared upp sig
som en hägring av neon och butiker. Jag sa jösses rakt ut
fast jag var ensam i bilen. Bara positiva minnen! Hur många
gånger har vi inte sagt jösses i Susedalen! Kring lunchtid,
precis mitt emellan Malmö och Göteborg, invigt av drottningen. Det hände att vi åkte till havet.
Så hette det. Föräldrarna kunde säga: Skall vi åka till havet
om det är fint på lördag! Jag vågade då inte propsa på
Halmstad, hur skulle en förklara det, hur? Tvånget från en
burfågel? Det blev alltid Falkenberg eller Varberg. Samtidigt, på en annan plats i Halland, låg min blivande fru
tillsammans med en kompis och räknade bilar på E6:an. En
slänt i Frillesås. Och problemen vi hade med att komma av
E6:an sedan, när vi gift oss. Var, i den uppsvenske medborgarens medvetande, befinner sig Hallands inland? Vi kom
åkande från Malmö. Det undermedvetna? Jag minns inte
ens vad jag valde för glass i affären där i backen. Var det en
papegoja? Kan det ha varit en stare? En puckstång? Jag har
hört att det flyter vatten genom Halmstad. Halmstadsån
förstås. Och en hörde hur det kunde gå till på campingplatserna på 70-talet. Först som vuxen förstod jag att allt var
påhittat, att Fylleån flöt i närheten, hur myter uppstår. Men
när en kom ut ur Smålands mörker och möttes av den bördiga jordbruksslätten! De solångande bensinstationerna.
Raksträckorna.
Var uppstår åar och floder? I berget kanske, och i hemlighet gick jag som barn och tittade ner i vattnet i Lagan och
tänkte att Lagan flöt ut i Halmstad. På så sätt stod jag i
förbindelse med Halmstad. Till Laxvik tar man sig på gängliga vägar, man hamnar lätt i utkanten av Halmstad. Men i
Susedalen kan en stå på baksidan av tavernan med sitt kaffe
och skåda ut över ett pastoralt landskap och tänka att en
struntar i Halmstad. Men Halland! När blev Ullared ett sånt
storstadskvarter? Jag har aldrig kommit körande i skymningen från det hållet tidigare. Jag hamnade i Varberg. Kan
man bli så överraskad någon annanstans? Hallands inland?
Jag minns Tvååker. Jag har återvänt dit. Och Söndrum, som
den gamla kvinnan jag bodde hos en tid talade om som jordens mittpunkt. Hur skall man förstå flygsand? Och de hängivet vindpinade tallarna. Vi märkte aldrig av den vinden i
Småland. Den dog bort över myrmarken, blev morän? Jag
hittade kartboken. Det var som jag mindes. Läget: längst
ner på det röda omslaget, låg skrift, en smal remsa som var
understruken: namnteckningen som Halland.
Per Engström
Författare
14
Kringelikrokar - Hallands Konstmuseum
Lyssna på verket:
Karolina Erlingssons ljudverk Kringelikrokar kan du lyssna
på via Hallands Konstmuseums hemsida.
Gå in på www.hallandskonstmuseum.se. Klicka dig sedan
vidare via menyn: Se&Göra > Utställningar > På plats
Du kan även lyssna på verket genom att scanna QR-koden
nedan med din smartphone.
// Karolina Erlingsson är född och uppvuxen i Simlångsdalen
och numera bosatt i Malmö. 2003-2008 utbildade hon sig vid
Konsthögskolan i Malmö och har därefter ställt ut på bl.a. Galleri
Ping-Pong, Malmö 2012 och medverkat vid Göteborgs internationella konstbiennal, 2011, Moderna utställningen, Moderna
Museet, 2010 och Ystad konstmuseum, 2010.
Tjolöholms slott. Det är en miljö som står i stark kontrast till
det vi vanligtvis betraktar som standard inom galleri- och
museivärlden, nämligen den vita kuben.
Det till synes neutrala utställningsrummet med sina enkla
vita väggar har spelat en förhärskande roll ända sedan
1930-talet och MoMAs rendyrkning av denna modell.
I Storstugan, som idag fungerar som café, bildar rustika
bruna timmerväggar, bord och stolar ramen runt fotoserien
Know-How. Tjolöholms slott har en helt speciell historik
och betydelse i svensk arkitekturhistoria. Både slottet och
den tillhörande arbetarbyn, som är en del av slottsanläggningen, förenar såväl gamla som nya stilideal inom arkitektur och inredning. På olika sätt är dessa ideal knutna till
de samhälleliga och ideologiska förändringar som skedde i
slutet av 1800-talet.
Know-How, inkjet print, 2013. Bilden är beskuren.
Ingrid Book & Carina Hedén
Know-How / Show-How - Tjolöholms slott
En kökslåda fylld med köksredskap från en annan tid. Det
är detta material som bildar utgångspunkt för Ingrid Books
och Carina Hedéns senaste konstprojekt med titeln KnowHow. En fotoserie där dessa enkla redskap skildras. Föremålen har plockats fram ur lådan och fotograferats mot
neutral bakgrund. De inbjuder till en undersökning av form,
funktion, användning, lokal tillhörighet och historia.
Ett av föremålen används eller har använts till att kärna
ur plommon med, ett annat används till att pricka plommonen i samband med konservering. Vissa redskap är lätta
att känna igen medan andra förblir gåtfulla. I Know-How är
Book & Hedén på spaning efter redskap och användningssätt som är okända för oss idag. På samma sätt som ord
16
och uttryck har försvunnit från vår vokabulär, har redskap
försvunnit från våra kökslådor. Föremålen blir, i likhet med
begreppen, vittnesbörd om förändringar i levnadssätt eller
med den tyske historikern Reinhardt Koselleck – bärare av
historisk erfarenhet.
Know-How öppnar på ett grundläggande sätt för möjligheten till en reflektion över objekten och vårt förhållande till
dem. I detta ryms både ett estetiskt och ett etiskt perspektiv: hur är föremålen utformade och vilken betydelse har
de eller har de haft i våra liv? Trots att de flesta är maskintillverkade och inte handgjorda är de på olika sätt ändå
kopplade till handen genom sitt användningsområde. Fotografierna presenteras i det innersta rummet i Storstugan vid
1904 stod Tjolöholms slott färdigt, ritat av arkitekten Lars
Israel Wahlman. Uppdragsgivare var makarna Blanche och
James Fredrik Dickson. Som tredje generation göteborgare
med engelska anor slår de en bro mellan engelska och
svenska traditioner. Slottet visar på inspiration från såväl
Tudorstilen som Arts and Crafts-rörelsen och Jugendstil.
Trots sin vision om en historiskt präglad slottsarkitektur var
Blanche öppen för de nya och samtida tendenserna inom
inredning och möbeldesign. Både uppdragsgivarna och
arkitekten höll sig uppdaterade på den nya stilen genom
resor till England, världsutställningen i Paris 1900 och den
ledande tidskriften The Studio.
Engelsmännen John Ruskin (1819-1900) och William Morris
(1834-1896) stod i spetsen för Arts and Crafts-rörelsen
och dess kamp för en genomgripande estetisk omvälvning. De grundade sig på övertygelsen att vackra miljöer
kunde skapa bättre livskvalitet för den enskilda individen
och därmed även ett bättre samhälle. Ruskin var förbittrad
över bristen på hantverksmässig kvalitét och den tilltagande tillverkningen av onödiga föremål. Med Ruskin som
vägledare påbörjade Morris sitt verk, hans första hem Red
House (1859) kan ses som ett manifest över boendet som
företeelse och betydelsen av estetiska omgivningar. Med
hjälp av sina vänner formade Morris ett hem där allt från
arkitektur, konst, inredning, möbler, textilier, tapeter och
föremål var avsedda att bilda en estetisk helhet. Red House,
Morris och Art and Crafts-rörelsen fick stor genomslagskraft
och dess influenser nådde långt utöver Englands gränser.
Tjolöholms slott är ett exempel på detta. Arbetarbyn var
en del av Blanches vision i linje med de engelska idealen.
I Storstugan kunde arbetarna samlas, låna böcker och lära
sig olika hantverk. Tillsammans med de enkla och estetiskt
genomtänkta bostäderna är Storstugan ett exempel på en
vision om det viktiga samspelet mellan dagligt liv, god miljö
och arbete.
Genom bruksföremålen och presentationen i Storstugan
förhåller sig Know-How till plats, interiör, historia, konst och
ideologi. Arts and Crafts och begreppet Know-How
med sina associationer till praktisk/tekniska specialkunskaper flyttas in i köket, området för kvinnans vardag.
Flera av Book & Hedéns projekt har en lokal förankring.
Vi kan dra en linje från Know-How till deras serier över
Bexells stenar, uppgrävning, plantering och diskussion om
vildplommon i södra Sverige och landskapet i Halland.
I Halländskt landskap efter Richard Bergh (1997-2000)
bildar målaren, skribenten och museichefen Richard
Berghs (1858-1919) målning Halländskt landskap från 1895
utgångspunkt för en serie fotografier, som handlar om
sökandet efter den plats där Bergh fann sitt motiv.
Berghs rika textkorpus fångar upp idéer om konst, tillhörighet och omgivningar. Han tog tidigt upp intrycken från
Arts and Crafts-rörelsen. Idéerna förmedlade han vidare till
författaren, pedagogen och kvinnosaksideologen Ellen Key
(1849-1926) och tillsammans bidrog de till utställningar av
enkla interiörer som hade som syfte att uppmärksamma
synen på heminredning mot slutet av 1800-talet.
Arts and Crafts-rörelsen fick också betydelse för utformningen av galleri-och museirummet omkring 1900. Genom
att låta Storstugans interiör utgöra ramen för Know-How
visar Book & Hedén på samspelet mellan konsten, dess
omgivningar och betraktaren. En konst för alla i linje med
det Ruskin och Morris eftersträvade.
Wenche Volle
Konstvetare
17
Know-How, inkjet print, 2013.
Know-How, inkjet print, 2013.
// Ingrid Book och Carina Hedén arbetar i Oslo och Rolfstorp.
På 90-talet undervisade de vid Konstakademin i Oslo och på Konsthögskolan Valand i Göteborg. Till deras projekt hör: ”Temporary
Utopias”, Museet for Samtidskunst, Oslo, 2003 (för den norska demokratiutredningen), ”News from the Field” Bienale de São Paulo,
2004, 3e Berlinbienalen, 2004, ”Stories for empty shop windows”,
Salzburger Kunstverein o Kunstnernes Hus, Oslo, 2007, ”Militære
Landskap”, Festspillutstillingen Bergen Kunsthall, 2008, ”Stedene
selv”, Preus Museum for Fotografi, Horten, 2009 och ”Bexells Stenar. Ett undangömt monument”, Modernautställningen, Moderna
Museet, 2010.
18
19
MA1 fri konst, Akademin Valand
As if Silence(s) - Tjolöholms slott, 4 maj – 2 juni
I utställningen As if Silence(s) möts Tjolöholms historia
och samtida konst – de både utmanar och samverkar
med varandra. Utställningen, med nästan 20 konstverk av
lärare och studenter vid masterprogrammet i fri konst vid
Akademin Valand, upprätthåller akademins engagemang
att synliggöra sätt att tänka genom samtida konst.
Utställningen As if Silence(s) är ett avbrott och en intervention på Tjolöholms slott, en utställning som förbinder
dåtid och nutid. Historia är inte så enkelt som en linjär och
kronologisk berättelse. Kulturarvsplatser är mer än fysiska
enheter som erbjuder publiken tillgång till ett forum i
nuet där de möter artefakter och konstellationer från det
förgångna.
Våra fysiska miljöer är föränderliga; i städer samsas nya
byggnader med gamla och i landskapet upprätthålls äldre
inhemsk växtlighet samtidigt som invasiva arter skyddas.
Våra privata och offentliga samlingar av konst, arkiv, arvegods, det förgängliga, sentimentala objekt och registrerade vittnesmål försäkrar att det förflutna är så mycket mer
än ett ihåligt spöke som står bakom den nuvarande. Förr
och nu är alltså ständigt sammanflätade.
Kulturarvet kan alltför lätt uppfattas som en förmedlande
institution genom vilket det förflutna - sedvänjorna, fakta,
myter och ritualer om hur världen en gång var - är frusen i
tid. En primär uppgift för samtida konst är att utmana det
förflutna och nuet, och också föreslå alternativ till rådande
berättelser. Samtida konst och de metoder som samtida
utövare brukar kan vara utmanande - såväl idémässigt, ideologiskt, materiellt och pragmatiskt - för kulturarvets arenor
med dess påtagliga prioriteringar att vårda och bevara.
Därför krävs det mod av aktörer inom arenorna för kulturarv och samtida konst för att hitta sätt att samexistera med
varandras problem och prioriteringar. Sådana energiska
samarbeten kan ge nya upplevelser för publiken som då kan
komma i kontakt med samtidskonst inom ramen för kulturarvskontexter. Studenterna har antagit utmaningen genom
att göra konst som omdefinierar Tjolöholm och visar upp
flera sätt att aktivera områdets historia.
Jag är tacksam för all hjälp från personal på Hallands
Konstmuseum, inom ramen för In Site, Region Halland och
Tjolöholms slott för rika och komplexa möjligheter och för
resursstödet till detta samarbete. Detta projekt fick även ett
uppskattat forskningsbidrag för kulturarv från Göteborgs
universitet.
Esther Shalev-Gerz ledde projektet på uppdrag av Akademin
Valand. Hon har bidragit med sin mångåriga erfarenhet som
konstnär med betydelsefull historik av arbete inom komplexa
områden, och som lärare. Anthony Marcellini har stöttat genomförandet av projektet, och Bryndís Snæbjörnsdóttir och
konstnären Mark Dion bidrog entusiastiskt med en kurs om
konstnärliga processer i förhållande till kulturarvsplatser.
Jason E. Bowman
Programansvarig
Masterprogrammet i fri konst
Akademin Valand
20
Johanna Arvidsson
Dorna Aslanzadeh
Blanche Dickson avled år 1906 under en hemresa från
Ceylon och begravdes i Indiska Oceanen. Mitt verk är ett
monument för Blanche. Betraktaren bjuds in i hennes sovrum för att bevittna sin egen fysiska närvaro i hyllandet av
Blanches liv och död. Min önskan är att slottets besökare
upplever något mer än stilla rum utan spår från liv och
död. I mitt verk knyter jag samman rummet med Blanches
död och vill därmed ge liv åt platsen genom betraktaren.
Mina mest ihärdiga undersökningar kretsar kring andra
människors tankar. Genom olika konstruerade reflektionsenheter ges slottet en möjlighet att skåda sig själv och
reflektera över sin egen existens. Titeln hänvisar till Freuds
essä med samma namn och genom dessa skulpturala
installationer vill jag att slottet begrundar sitt egna jag.
Our bodies are the monuments
// Johanna Arvidsson, född 1983. Arvidssons arbeten handlar om
det okända och dess relation med den mänskliga kroppen och
effekten det okända har på våra psyken.
Repeating, Remembering,
and Working Through
// Verksam i Göteborg. Mina verk undersöker oftast rörelse,
kropp och de punkter där vår hud möter världen. I denna mening
fungerar huden som en barriär - vad hindrar mig från, men även
tillåter mig, att uppleva andra. Likväl är huden den behållare genom vilket idéer och frågor om periferi och exil undersöks. Med
en bakgrund inom teater samt filmskapande, arbetar jag med
installationer, video och performance.
21
Utan titel
Kjell Caminha
May I Be Happy Here
Christian Dumky
Rickard Lj. Eklund
Mina queerinriktade konstverk relaterar till vad som sker
innan regnbågen uppenbaras. Ett åskväder kan riva upp
oss med rötterna, dess energi får oss att rämna. Det är
visceralt och har följder. Regnbågen däremot, är utan textur och utan kropp, en färgstark illusion och ett kapsejsat
leende som oinbjuden dyker upp med sina skrällande
ränder. Ett åskväder färgar allt runt omkring. Klädd tätt
i svart och blått ger det himlen vackra blåmärken. I dess
mest brutala framförande bränner ovädret sina offer för
att sedan ge nåd genom att duscha dem med regn. Jag
kan titta på åskväder i evigheter, men de är alltid på flykt
och avdunstar med tiden.
Jag blev provocerad av de senaste ideologiska och politiska besluten, både lokalt och nationellt, kring flyktingfrågan. I ett ljudverk installerat i en korridor inne i slottet, tar
en konversation sin plats. Några notoriska men objudna
gäster tar sig in i huset genom väggarna. Oskyldigt men
också hastigt, kan tystnaden brytas. Speciella erfarenheter
delas. Ett osannolikt beteende uppmanas.
Jag är intresserad av byggnadsarbetare, den platsen de tar
i anspråk och bilden omgivning har av dem. Jag vill ikläda
mig rollen som byggnadsarbetare och ifrågasätta det som
vi tar som självklart i vår närmiljö. Mitt projekt kommer
bestå av en utgrävning runt slottets marker under ett
antal dagar. Där kommer jag bjuda in till konversion mellan mina spadtag. I slottsmiljön kommer det finnas små
teckningar föreställande grovarbetare, teckningar som har
gjorts efter foton tagna från fyra vinklar när arbetarna har
stannat upp i sitt görande.
Jag skall tillverka en skulptur och hjullöst fordon, en
bärstol. Byggd i skala 1:1 med kabinen täckt och transparent via användning av svart meshtyg och med en tofs i
varje hörn. Bärstolen skall installeras i vagnsamlingen på
Tjolöholm slotts Vagnmuseum. Objektet kan användas
till att upphöja en person för transport från kraften av två
bärare.
Jason E. Bowman
// Jason E. Bowman är konstnär, curator och programansvarig
för masterprogrammet i fri konst vid Akademin Valand. Han har
bl.a varit curator för den skotska paviljongen på Venedigbiennalen och genomför den första europeiska retrospektiva undersökningen av Yvonne Rainers arbete.
22
// Född 1987 i Brasilien, nu bosatt i Göteborg. Jag är inspirerad
av olika uppfattningar om dekoloniseringen av kunskap och vara.
I mina verk sker en kontinuerlig sammanställning av fakta och
fiktion där jag väver samman verbala och icke-verbala element
inom text, fotografi, skulptur, ljud, installation och performance.
Dig up dirt
// Född i Ystad, uppvuxen i Malmö, flyttade till Göteborg 2009.
Innan jag påbörjade min utbildning hade jag jobbat mycket med
förvrängning av krokimodeller från olika vinklar. En teknik som
jag har vidareutvecklat under åren.
Palanquin
// Rickard Lj. Eklund, född i Stockholm 1987, bor och studerar i
Göteborg. Mitt arbete bygger på undersökningar om perception,
fenomenologi och drömtydning vilka opererar med kulturella
symboler och myter, vilket tar sin form i installationer från användning av ett flertal material och medier.
23
Utan titel
Greg Grant
Utan titel (Cultural Heritage Clock)
Martin Holm
Marja Knape
Herrummet på Tjolöholm slott inreddes i en österländsk
stil under en tid då västvärlden mystifierade och romantiserade öst. I detta rum finns två paneler med arabisk skrift
som ingen verkar veta exakt vad de betyder. Idag existerar
europeisk kultur i relation till ett allt mäktigare Kina, som
en ny omvänd orientalism. Inspirerad av dessa två fakta,
installerade jag en replika av panelerna fast nu utomhus
och med kinesiska skrivtecken på.
En klocka specifikt utformad för kulturarvsmonument
runt om i världen; minutvisaren rör sig runt uret medan
timvisaren står stilla och symboliserar byggnadens
artificiella bevarande som ett historiskt monument.
Det här är en undersökande essä i kreativ tappning
inspirerad av Edgar Allan Poes The Fall of House of Usher.
Idéerna framförs genom en serie bortkomna brev skrivna
av arkitekten Lars Israel Wahlman till ägarinnan av slottet,
Blanche Dickson. Inspirationskällan är omarbetad så att
den matchar det historiska sammanhanget runt Tjolöholm
i början av 1900-talet, då slottet uppfördes. Verket är presenterat som en högläsning från dolda högtalare i biblioteket. En nedskriven version finns att köpa i butiken.
Jag är intresserad av hur slottets historia är konstruerad
och hur naturen utelämnats från den. Jag kommer att utgå
från en specifik plats, musikrummet, där jag kommer att
infoga spår som förkroppsligar en möjlig passage av ett
stort isberg. Verket kommer att installeras vid rummets
fönster som vetter mot havet.
Thomas Eliasson
// Jag är född i Storuman, Sverige, och för närvarande bor jag i
Göteborg. Med mina konstverk har jag närmat mig begrepp som
yttrandefrihet, ideal och normalitet. Jag har arbetat med olika
medium såsom teckningar, skulptur och video installation.
Jag är intresserad av idén om kulturarvet och dess funktion. Tjolöholm presenteras som en autentisk historisk
artefakt, statiskt och oförändrad. Det kan ses och upplevas som en bild av det förflutna men bara i nuet. Den
representerar en uppfattning om autentisk kultur, och
med renoveringar förblir byggnaden artificiellt bevarad;
skyddad mot tecken på ålder och slitage, dess atmosfär är
övervakad och tillgången till platsen kontrollerad.
// Född i Glasgow, Skottland, och baserad i London. Min praktik
utforskar visuella aspekter av byggandet av identitet genom
bilder, föremål och platser - verkliga eller virtuella.
24
The Rise of the House of Blanche
// Jag är en 27-årig konstnär intresserad av attribuering och
interdisciplinär kartläggning. Jag tog min kandidatexamen vid
Cambridge School of Art 2008. Mitt arbete handlar främst om att
dra linjer mellan två icke samarbetsvilliga ämnen och tvinga dem
att forma ett tredje.
At the white rocks
// Marja Knape är född 1984 i Göteborg, där hon för närvarande
bor. Marja arbetar främst med skulptur och video. Hon inspireras
av de transformationer som sker i naturen och använder flyktiga
material såsom vatten, ånga och ljus i sina arbeten.
25
Slow Invasion
Kirstine Lund
Contained Matter
Anthony Marcellini
Mimmi Mattila
Jag är intresserad av ögonblicket då man närmar sig en
massa och den plötsligt förvandlas från fast till ohanterlig. En upplevelse beroende av förändring i ett psykiskt
landskap. Inuti slottet finns ett rum med välvt tak som står
tomt och är uteslutet från den guidade turen. Där inne
kommer luftburna frön att ansamlas och långsamt fylla
delar av rummet.
Tjolöholms slott är bevarat sedan tiden då dess grundare,
Blanche, bodde där. Det är som att tiden stått stilla och att
det på något sätt alltid varit fallet. Det verkar som att det
blev uppfört i hopp om att konservera hennes avlida make
och en tid som redan då var passerad. Kläder kommer att
bli balsamerade med smält socker och formade som att de
var burna av en person. Avsaknaden av liv har gjort dem
till tomma skal formade efter det som en gång var.
The Mausoleum and the Mass är ett performance med
rop och svar som handlar om det raserade marmormausoleet, byggt av matriarken Blanche Dickson för att
bevara resterna av hennes avlidne make James Dickson.
När familjen övergett slottet, och följaktigen flyttat Mr
Dicksons kropp, förföll slutligen mausoleet. Konservatorer
grävde senare ner marmorn i sandstranden nedanför den
ursprungliga platsen för att bevara stenen. Performancen
består av en begravningshymn som uppförs som rop och
svar, som ett sätt att utforska föreställningar om ett stort
objekts uppståndelse, estetiska skönhet, nytta, död, liv
och slummer. Varje rad i hymnen kommer att ropas ut på
platsen till en grupp deltagare som riktar sina svar mot det
jordfästa mausoleet, med sina ansikten begravda i sanden.
Allitteration är en retorisk stilfigur med upprepning av ett
ljud från början av ett ord till början av ett annat ord. Allitterationen kan vara ett subtilt, men likväl effektivt, sätt att
sälja in ett budskap eller en åsikt.
Linn Lindström
// Linn Lindström, född 1987 i Luleå, avslutade BFA-programmet
vid Kunstakademiet i Oslo 2012 och är nu bosatt i Göteborg.
Arbetar i huvudsak med skulptur och installation bestående
av organiska material, de senaste arbeterna har kretsat kring
fragilitetens närvaro.
// Kirstine Lund har för avsikt att öppna ett kritiskt fält där relationerna mellan konst och sociala erfarenheter utforskas.
Genom att sammanföra igenkännbara objekt i nya sammanhang
vill hon framkalla frågor kring ett specifikt materials mening.
The Mausoleum and the Mass
I never dreamt about living in a castle
// Mimmi Mattila, född 1987 i Helsingfors, studerar på masterprogrammet vid Kunstakademiet i Oslo. Under våren 2013 är hon
på utbyte vid Akademin Valand i Göteborg.
// Anthony Marcellini är konstnär och författare. Han har nyligen
ställt ut på Göteborgs Konsthall, Göteborg och Wilkinson Gallery,
London. Kommande projekt kommer bl.a. att visas på Witte de
With, Rotterdam och Mercosur Biennalen, Porto Alegre.
26
27
För Sverige i tiden
Ida Britta Petrelius
Kapsel
Karin Sandberg
Esther Shalev-Gerz
Inspirerad av slottets förflutna och av sociala hierarkier,
kommer jag att göra ett ingrepp i slottets historia och dess
tradition. Jag är intresserad av berättelser som utmanar
olika balanser och strukturer. I pjäsen Å Göteborg av
Agneta Pleijel har jag utgått från en scen, en händelse, där
balansgången har etsat sig kvar i mitt minne.
Jag ska försöka närma mig en plats som redan innehåller
ett fullt utvecklat koncept för sin egen existens. Genom
fotografier och målningar från Tjolöholms miljö, samlade
i bokform, vill jag kartlägga en personlig upplevelse av
hur atmosfär och stämning förändras i brytpunkten mellan dess omgivande natur och inom slottets planterade
existens.
Mitt verk hyllar Blanche Dickson som byggde Tjolöholms
Slott, ett skapande som var före sin tid, och ett av Arts and
Crafts -rörelsens finaste slott i Sverige; dess detaljplaner,
ornamentik, materialval, konst, och trädgård. Att göra
detta som kvinna i slutet av förra sekelskiftets Sverige är
något vi bör bli påminda om. Än i dag ifrågasätts feminism
och därför är det viktigt att belysa de kvinnliga historiska
förebilderna som finns. Platser kan tala till oss, men de
har inga röster. Jag lånar platsen min röst. Och min röst är
en hyllning till Blanches prestation!
Jag inspirerades av slottets brittiska Arts and Craft- stil, beläget på halvön i Kungsbackafjorden. Tjolöholms historia
innehåller nu också Lars Von Triers val att förlägga
inspelningen av filmen Melancholia på platsen. Det gjorde
han under en period av sitt liv då han fick veta att hans far
inte var tysk med judisk börd utan enbart tysk. Tjolöholms
stil visar fördrivna personers arkitektoniska behov att föreviga sin kulturella livsstil. Detta ligger som grund till den
utställning som klassen från Valand producerar och som,
också den, blir en del av Tjolöholms föränderliga historia.
// Karin Sandberg, född 1980, bor och arbetar i Göteborg.
Karins konstnärskap uttrycker sig genom interdisciplinär öppenhet, som omfamnar lika delar musik och visuellt uttryck.
// Född i Vilnius och verksam i Paris sedan 1984. Shalev-Gerz
undersöker demokratins och medborgarskapets natur, det
kulturella och personliga minnet genom installationer, fotografier, videokonst och offentlig skulptur. Shalev-Gerz är professor
på masterprogrammet i fri konst vid Akademin Valand. Hon har
bl.a haft soloutställningar på Wolfsonian-FIU, Miami; Musée cantonal des Beaux-Arts, Lausanne, Switzterland och Jeu de Paume,
Paris.
Martha Persson
// Martha Persson, född 1983 i Göteborg. Hon intresserar sig
för mänskliga kroppar i ambivalenta situationer och människor
i olika sinnestillstånd. Fokus ligger på kontakten och handlingen
som uppstår i sådana situationer och hon misstolkar dem medvetet för att öppna upp för nya betydelser.
28
// Ida Britta Petrelius, född 1987 i Värmland. Jag arbetar projektbaserat med installationer och måleri och undersöker kroppens fysiska gestalt och relation till en imaginär verklighet som
sträcker sig bortom dess gräns.
Go Blanche Go
FemmeMaison - Architectures as self
29
Program
Fler aktiviteter inom In Site 2013
Öppettider
Tjolöholms slott
Utställningen As if Silence(s) visas såväl utomhus som
inomhus. Vill du se samtliga verk så följ med på någon av
följande visningar:
På turné med Kinect-SanSafari.
TV-spelsteknik i kulturarvet med fokus på historiskt
kustlandskap. Ungdomar får möjlighet att gestalta sina
upplevelser med hjälp av inspelade rörelser. Målgrupp är
unga från Norge och Sverige med intresse för ljud, bild och
media.
Hallands Konstmuseum
Tis-sön: kl 12-16
Ons: kl 12-20
www.hallandskonstmuseum.se
9/5 kl 13 och 14
10/5 kl 13 och 14
1/6 kl 13 och 14
2/6 kl 13 och 14
Visningarna genomförs av medverkande konstnärer i utställningen. Anmälan till visningarna görs i besökscentret.
Övriga visningstider av slottet under utställningsperioden:
5 maj-2 juni: helger kl 12, 13.30, 15
Performance på Grimeton Radiostation
Kom och upplev platsen på nya sätt och genom andra
former av kommunikation. Konstnär Agneta Göthesson
genomför tre performances.
Daniel Wendler
Wealth
Jag arbetar med ljud, musik, noise och tystnad. Vilka
olika slags föreställningar och idéer finns knutna till dessa
områden, och vilka behov fyller eller skapar de? Kan det
säga något om vår relation till de sociala och ekonomiska
fälten? För projektet på Tjolöholm har jag spelat in ljudet i
slottets alla 36 rum. Var kan man finna tystnad och vem är
den till för?
Ljud inspelat med stereomikrofoner, förstärkare och digital ljudinspelare i slottets 36 rum. Samtliga inspelningar
spelas upp simultant från en digial ljudinspelare via en
högtalare.
16/6 kl 07-09, Good Morning
6/7 kl 22-24, Looking for
21/8 kl 21-23, Catch the Moon
Performancen Looking for sker i samband med Industriarvsnatten, en europeisk satsning på industriella kulturarv
Vitlycke museum
Hällristningsområdet i Vitlycke är ett världsarv. Vitlycke
museum lyfter i sin nya utställning fram människor från
bronsåldern. Genom Akaz, Nenna, Alawin Glicc och
Glär, personer som återskapats utifrån arkeologiska fynd
från gravar och boplatser i Tanum berättar man om händelser och äventyr, så som det kunde ha utspelat sig en
gång för länge sedan.
Världsarvet Grimeton Radiostation
Maj: helger kl 10-15
1 juni-31 augusti: öppet dagligen (ej 21/6) kl 10.00-17.00
www.grimetonradio.se
Tjolöholms slott, Storstugan
Maj: öppet helger kl 12-16
Juni-aug: öppet dagligen kl 11-16
www.tjoloholmsslott.se
Hallands Konstmuseum
Mellan 2 juni-1 september visas en utställning med konstnären Sigrid Holmwood. I hennes konst återspeglas ett
starkt intresse för folkkonsttraditioner och äldre metoder,
så som pappers- och färgtillverkning av växter och svampar. Verken som visas i utställningen är inspirerade av
hennes vistelse i Halland sommaren 2012, museets unika
samling sydsvenska bonadsmålningar och miljöerna de en
gång befann sig i.
”Vad är ett kulturarv?”
Vintervåren 2012/2013 fick ungdomar i åldrarna 15-25
skriva, måla eller på annat sätt delge sin uppfattning om
sitt kulturarv i en tävling på projectinsite.eu. Våren
2013 kommer version 2. Häng på!
Kulturveckan i Lysekil
11-17 oktober arrangeras Kulturveckan i Lysekil under
devisen ”Stenen som berikar”. I centrum står hällristningarna i Backa.
Se mera på www.projectinsite.eu
// Född i Helsingborg, bor och arbetar i Göteborg och Malmö.
Studerar fri konst, masterprogrammet, Akademin Valand.
30
31
32