Transcript En mångformig värld är en bättre värld

En mångformig värld
är en bättre värld
En mångformig värld är en bättre värld
Utgivare: Natur och Miljö r.f.
Bilaga i Finlands Natur nr 5/2010
Finansierad av utrikesministeriet, informations- och kulturavdelningen,
enheten för utvecklingspolitisk information
Redaktör och ansvarig utgivare: Magnus Östman
Texter: Camilla Ekblad (CE), Maria Koivisto (MK), Elias Vartio (EV), Valter
Weijola (VW), Magnus Östman (MÖ)
Illustrationer: Hannele Eriksson-Anttilainen
Layout: Janne Nyström, Magnus Östman
Tryckt på Uusimaa i Borgå 2010
Omslagsbilder, framsida:
Kameleont från Madagaskar. Foto: Riikka Kaartinen
Rödbröstad maki (Eulemur rufus), Madagaskar. Foto: Riikka Kaartinen
Grodan Litoria infrafrenata, Moluckerna, Indonesien. Foto: Valter Weijola
Stinksvamp från Madagskar. Foto: Riikka Kaartinen
Schimpans i Mahale nationalpark. Foto: Kirsten Skinner
Dagfjärilen Dyras iulia, Costa Rica. Foto: Magnus Östman
Omslagsbilder, baksida:
Ödlan Bronchocela cristatella, Moluckerna, Indonesien. Foto: Valter Weijola
Ägretthäger Egretta alba, Costa Rica. Foto: Magnus Östman
Bevara naturens mångfald
– för vår egen skull
Å
r 2010 var det år då naturens mångfald skulle sluta minska. Åtminstone borde minskningen ha bromsats upp betydligt. Den här målsättningen, konkretiserad i den globala kampanjen
Coundown 2010, kom världens regeringar
överens om 2002. År 2010 utsågs också
av FN till internationellt temaår för biodiversitetens bevarande.
Hur det sedan gått med biodiversitetens utveckling är vid det här laget välkänt. Bland de hotade arterna löper allt
fler risk att dö ut, populationer av ett antal
ryggradsdjur har minskat med i medeltal
en tredjedel (se sid. 4–5), naturskogarna
splittras till följd av ohållbart skogsbruk
och den genetiska diversiteten hos traditionella husdjur och grödor fortsätter att
minska.
Bland annat detta står att läsa i tredje upplagan av Global Biodiversity Outlook, utgiven i maj detta år av sekretariatet för den globala biodiversitetskonventionen CBD.
Den allmänna medvetenheten om vad
biologisk mångfald egentligen innebär
och varför det är viktigt att bevara den
RIIKKA KAARTINEN
För många är det klart att vi mänskor som
"skapelsens krona” har ett moraliskt ansvar för att växt- och djurarter, var och en
med en unik genuppsättning, har ett egenvärde. Men också den mer själviskt tänkande bör kunna inse att
växt- och djurvärlden med sina ekosystem är
värda att bevaras bättre än idag – för mänskans egen skull. Det här gäller i synnerhet
tredje världens fattiga mänskor, som till 70
procent lever på landsbygden. Mer än en
och en halv miljon av dessa får sin utkomst
från sådana skogsnaturresurser som inte är
trävirke. Tre miljarder är beroende av att
världshavens och kusternas ekosystem ger
dem rena råvaror i tillräckliga mängder. I
u-länderna härstammar 80 procent av de
mediciner som används från vilda växter.
En rik, oförstörd natur är förutsättningen för att rent drickvatten ska produceras
i kvantiteter som behövs för en ökande ulandsbefolkning. Men också i rika industrialiserade länder har orörd natur visat
sig kunna rena vatten, till och med billigare än tekniska lösningar.
Allt detta är exempel på ekosystemtjänster. Begreppet har blivit något av ett
modeord inom den moderna miljövårdsterminologin, men i dagens penningfixerade värld är det inte helt fel att i argumenteringen för miljön kunna sätta prislappar på
de tjänster ekosystemen utför. Alltför länge
har vi utgått från att tjänsterna är gratis.
Tidigare täcktes Madagaskar av vidsträckta regnskogar. Nu är största delen av skogen avverkad och med
den har många djurarter dött ut. Kala, trädlösa sluttningar är utsatta för erosion, vilket försvårar allt jordbruk.
2
är inte särskilt hög. Betydligt större
genomslagskraft har hoten från klimatförändringen fått. Men det finns en koppling mellan klimatåtgärder och skydd
av biodiversitet. Framförallt gäller detta skogsskyddet där man genom att bevara stora kolbindande skogsarealer och
genom att koncentrera skyddet till biologiskt rika områden kan slå två flugor i en
smäll. Det här sker i praktiken inom många
av de regnskogsbevarande projekt som
omfattas av REDD (Reducing
Emissions from Deforestation and Forest Degradation), ett internationellt program som var ett av de få ärenden som
fick medvind under klimattoppmötet i
Köpenhamn hösten 2009.
Trots att världens biodiversitet visar en
negativ trend finns det tecken på att utvecklingen kan vända. I detta häfte tar vi
bland annat upp Madagaskars beslut att
skydda det som finns kvar av öns ursprungliga skog, minskat rovfiske och skydd av
korallrev nära ön Zanzibar samt naturturismens möjligheter att motivera skydd
av natur och samtidigt skapa arbetsplatser
på den fattiga landsbygden i u-länder.
Exempel i helt annan storleksklass är
Norges beslut att med miljardbelopp bekosta skyddet av regnskog i Afrika och Sydamerika. I augusti detta år blev det klart
att fem rika europeiska länder med två
miljarder dollar finansierar det fortsatta
skyddet av den extremt artrika nationalparken Yasuni i Ecuador. Summan utgör
en del av en kompensation till Ecuadors
regering för att de stora oljefyndigheter
som finns på nationalparksområdet inte
ska utnyttjas.
Finlands biståndsmedel har hittills
endast till mycket liten del använts för naturskyddsändamål. Istället vill man genom
att stöda ett hållbart utnyttjande av naturresurserna även främja naturskyddet. Men
frågan är om inte direkt finansiering av
naturskydd i u-länder, där naturskogarna
försvinner i rasande fart, vore motiverat.
För närvarande verkar det som om samma
mentalitet som fått naturskogarna i stora
delar av Finland att försvinna även är rådande inom finländsk biståndspolitik.
MÖ
EN MÅNGFORMIG VÄRLD ÄR EN BÄTTRE VÄRLD
ABC om biologisk mångfald
Björkar, myrar, flugsnappare, rovborstmaskar, insjöar – Finlands natur bjuder på en
enorm variation. I tropikerna är variationen mångdubbelt större. Varifrån kommer
egentligen allt detta överflöd av liv? Håller vi på att förlora det?
Ekologiska nischer
Artdiversitet
Ekosystemen bebos av arter, ju fler olika
typer av arter desto högre artdiversitet. De
artrikaste ekosystemen är tropiska regnskogar och korallrev. I tropikerna finns
det i regel flest arter, artrikedomen minskar ju närmare polerna man kommer. Det
tropiska klimatet är stabilt, varmt och rikt
på solljus. Längre ut mot polerna blir väderförhållandena extremare, och betydligt färre arter har kunnat anpassa sig till
dem. Öknar och höga berg är också relativt artfattiga på grund av sina extrema
förhållanden.
En hög ekosystemdiversitet ger en hög
artdiversitet, eftersom olika arter har olika
krav på livsmiljöer. Det sammanlagda antalet arter är betydligt högre i en skog och
en sjö än bara i en skog.
Tre huvudnivåer
Begreppet biologisk mångfald, eller biodiversitet, lanserades på 1980-talet och började användas allmänt på 1990-talet. Konventionen om biologisk mångfald (CBD)
definierar biodiversitet som alla nivåer av
variationsrikedom bland levande organismer. De tre huvudnivåerna är ekosystemdiversitet, artdiversitet och genetisk diversitet. Biodiversitetsbegreppet kan
tillämpas på hela jorden, men används också för avgränsade områden i alla storleksklasser från ängar till världsdelar.
Ekosystemdiversitet
Den vidaste enheten inom biodiversiteten är
ekosystem, eller livsmiljöer. Ett ekosystem
består av alla levande varelser och den miljö som finns inom ett definierat område.
Området kan vara till exempel en regnskog eller ett specifikt träd i en regnskog.
Genetisk diversitet
Genetisk diversitet innebär variation av
olika individers gener inom en art. Vissa
egenskaper kan vara recessiva, dolda, och
MAGNUS ÖSTMAN
Den som lyckas utnyttja en resurs som ingen annan utnyttjar har en stor fördel. En
ekologisk nisch är det livsutrymme en art
har, såsom boplats, födoval och temperaturkrav. Ju fler olika arter som utvecklas, desto
fler potentiella nischer uppstår. Samtidigt
är allt fler av nischerna redan upptagna och
arterna måste bli allt mer specialiserade för
att hitta en egen nisch.
Ibland öppnas ett helt nytt livsutrymme, och då bildas nya arter relativt snabbt
då de olika nischerna tas i bruk. Ju mer specialiserad en livsform är, desto sannolikare
dör den ut om livsförhållandena plötsligt
förändras drastiskt. Små och ospecialiserade livsformer kan då spridas och utveckla
I en regnskog med stor ekosystemdiversitet
finns många olika typer av livsmiljöer:
många olika trädslag, vattendrag, kullar
och gläntor. Världsvid ekosystemdiversitet omfattar bland annat regnskogar, polartrakter, öknar och korallrev.
nya former som ockuperar de tomma nischerna. Då dinosaurierna dog ut för 65
miljoner år sedan fick däggdjuren utrymme att ta över jorden. Livet som vi känner
det idag har alltså utvecklats genom försök, misstag och större utraderingar. Konkurrens och predation mellan arter håller
igång den ständiga utvecklingen också då
de yttre förhållandena är stabila.
Under evolutionens gång har kolibrifåglar och vissa växter anpassats till varandra så att
kolibrins näbb blivit ett verktyg som den använder fär att nå den nektar växten gömmer
djupt i sin blomma. Samtidigt blir blomman pollinerad av fågeln. På bilden grönkronad
briljant (Heliodoxa jacula) på en hummerkloblomma (Heliconia sp.).
EN MÅNGFORMIG VÄRLD ÄR EN BÄTTRE VÄRLD
➤
MAGNUS ÖSTMAN
L
ivet på jorden uppstod för ungefär
3,8 miljarder år sedan. För en dryg
halv miljard år sedan började flercelliga arter utvecklas. Utvecklingen, det
som kallas evolution, sker genom mutationer. Om en organism får en egenskap
som gör att den klarar sig bättre än sina artfränder kommer denna egenskap att spridas, eftersom bäraren av egenskapen får
fler avkommor än de som inte har egenskapen. Individer med skadliga mutationer dör utan avkomma, och egenskapen
sprids inte.
Gammal skog med mycket död ved är hemvist för
en mängd arter som saknas i hårt ansade ekonomiskogar, där träden är jämngamla och
ekosystemdiversiteten lägre.
3
CE
Den globala
biodiversiteten minskar
Living Planet Index (LPI) är ett mått på hur naturens mångfald
utvecklas på jorden. LPI visar en tydligt nedåtgående trend för de
flesta regioner och organismgrupper sedan jämförelseåret 1970.
E
ftersom biodiversitetsbegreppet har
så många nivåer är det inte alldeles
enkelt att definiera förändringar i
biodiversiteten. Om man mäter biodiversitet bara i antalet arter ökar en introducerad art biodiversiteten på ett område.
Men samtidigt minskar den globala biodiversiteten, eftersom artsammansättningen
på blir allt mer likadan. Artantalet i gammelskog är inte lika stort som i en blandskog, men gammelskogsarterna finns ingen annanstans och bidrar till den totala
biodiversiteten.
Allmän minskning
Samma art men olika utseende. Det rödskimrande
ängsflyet (Oligia latruncula) har hög gentisk diversitet som tar sig uttryck i att framvingarnas teckning varierar från brokig till enfärgat mörk. Fjärilen
är vanlig i södra Finland.
Goda grodnyheter
Den röda listans (se sid. 7) sektion över
utdöda amfibier kommer att revideras positivt. Groddjur är känsliga för
miljöförändringar och kan fungera som
indikatorer på miljöns tillstånd. Eftersom
en tredjedel av alla amfibier är utrotningshotade och har minskat alarmerande på sista tiden försöker IUCN och
Conservation International återfinna
100 amfibiearter som inte setts på
årtionden och listats som utdöda. Inom
september har tre arter återupptäckts:
den mexikanska salamandern
Chiropterotriton mosaueri som sågs
senast 1941, grodan Hyperolius nimbae
från Elfenbenskusten 1967 och grodan
Hyperolius sankuruensis från Demokratiska republiken Kongo 1979.
Mer information finns på:
www.conservation.org/lostfrogs
4
Globalt sett minskar biodiversiteten
på nästan alla nivåer. Då naturliga livsmiljöer förstörs eller omvandlas till odlingar eller betesmark återstår bara små refuger av orörda områden där känsliga arter försöker överleva. Samma odlingsväxter
odlas nästan jorden runt, vilket leder till
att ett fåtal människogynnade arter blir
allt mer dominerande. Ett ohållbart utnyttjande av vilda populationer, förorening och klimatförändring minskar också
arternas förutsättningar att överleva. Arter dör ut med en hastighet som uppskattas vara 100 gånger högre än före tiden då
människan blandade sig i naturens gång.
Enligt IUCN:s röda lista (se sid. 7) är
10–50 procent av alla välundersökta arter
inom högre taxonomiska grupper utrotningshotade. Rödlistindexet visar att utrotningsrisken dessutom ökar för de flesta
av de hotade arterna.
Även den genetiska diversiteten minskar. Detta är speciellt påfallande hos domesticerade arter där den allt intensivare
förädlingen eliminerat en stor del av artvariationen. Den genetiska variationen minskar också ohjälpligt hos vilda arter om populationsstorleken minskar.
biodiversiteten minskat i tropiska skogar
och sötvatten, framföralltiframför allt i den
Indo-Pacifiska regionen.
Den palearktiska regionen, dit Finland
hör, är den enda där indexet stigit märkbart – ökningen är 43 procent. Detta kan
bero på att området varit under mänsklig
påverkan redan länge. Populationsminskningarna har här sannolikt skett långt tidigare, och år 1970 som indexet använder
som startpunkt har populationerna redan
varit mycket små. Efter detta har allehanda
räddningsoperationer körts igång och den
positiva trenden i indexet visar att de burit
frukt. Men i tropikerna leder skogsavverkning, överbetning, fördämningar, förorening och överfiske till att LPI fortfarande
minskar med alarmerande fart.
Vi i Nord bär också ansvar för
naturens mångfald i Syd
LPI visar också tydligt att de allra största problemen med minskande biologisk
mångfald finns i de regioner där de fattigaste människorna lever. I norr är skyddsbehovet inte alls lika akut som i tropikerna.
Det är en stor utmaning att samtidigt stoppa förstörelsen av de tropiska ekosystemen
och ändå garantera goda livsmöjligheter
för invånarna i utvecklingsländerna.
Här gäller det för oss att inte ta allt vi
får från tropikerna för givet. Vårt morgonkaffe minskar inte Finlands biodiversitet,
men någonstans söderöver har kaffet vuxit,
och just där är biodiversitetsminskningen ett problem. Därför är även vi indirekt
ansvariga för tropikernas tillstånd, och det
är viktigt att vi noga funderar över vad vi
konsumerar och hur det producerats.
Tropiska skogar mest illa ute
Living Planet Index (LPI, se faktarutan)
mäter förändringar i populationsstorlekar. LPI visar att den globala biodiversiteten minskat med 28 procent från 1970
till 2007. Biodiversiteten i tropikerna har
minskat med hela 60 procent, medan den
i tempererade områden de facto stigit med
29 procent. Minskningen i sötvattensekosystem är 35 procent och i havs- och landekosystem runt 25 procent. Allra mest har
MATTI NUMMELIN
kräva att de nedärvs från båda föräldrarna
för att komma till uttryck. Om alla individer inom en art är släkt sinsemellan och
alltså har mycket likadana gener, finns det
risk för att sjukdomsframkallande recessiva
egenskaper kommer till uttryck.
Det behövs också en genetisk reserv av
olika egenskaper som kan svara på förändringar i miljön. Med en snäv genetisk diversitet finns det en stor risk att arten dukar
under om den utsätts för plötsliga förändringar vars behov den genetiska reserven
inte kan möta.
MAGNUS ÖSTMAN
➤
Storskaliga skogsavverkningar är en viktig orsak
till att biodiversiteten i tropiska länder minskar.
EN MÅNGFORMIG VÄRLD ÄR EN BÄTTRE VÄRLD
Living Planet Index
Zoological Society of London och WWF har utvecklat ett någorlunda fungerande index för att mäta förändringar i biodiversiteten.
Indexet går under namnet Living Planet Index (LPI). För att räkna ut det används tidsserier som visar utvecklingen hos 8 000 populationer av 2 544 ryggradsdjursarter runt hela jorden. Indexets startpunkt är år 1970, och samtliga arters populationsstorlek detta år
har jämförelsevärdet 1. Ökningar och minskningar i populationerna framställs i förhållande till jämförelsevärdet, så det går direkt att se i
vilken riktning trenden går.
En svaghet med LPI är att dess data uteslutande kommer från ryggradsdjur, men man kan anta att trenderna ganska långt speglar
förhållandena också inom andra artgrupper. LPI räknas ut separat för tropiska och tempererade ekosystem, samt för land-, havs- och
sötvattensekosystem. De tropiska och tempererade områdena är också indelade i mindre geografiska regioner med egna index.
Nya LPI-värdena offenliggjordes den
13.10. 2010. De mäter trender från
1970 till 2007. Några exempel:
Global förändring:
Tempererade områden:
Palearktikum:
(Europa & Asien)
Tropiska områden:
Indo-Pacifiska
(bl.a. Sydostasien)
Landlevande arter:
Sötvattensarter:
-tempererade
-tropiska:
Marina arter:
Living Planet Index är ett mått på tillståndet hos den globala biodiversiteten. Indexet visar
populationstrender hos ryggradsdjur i ekosystemen på land, i sötvatten och i havsvatten.
-29 %
+29 %
+43 %
-60 %
-66 %
-25 %
-35 %
+36 %
-69 %
-24 %
MAGNUS ÖSTMAN
Antal observerade fåglar
60 000
1970
2006
Styltlöparen (Himantopus himantopus) är en av de arter som
omfattas av Living Planet Index. Den här vadarens population i Australien har minskat dramatiskt sedan 1980-talet.
Biodiversitetskonventionen CBD
beaktar sociala och ekonomiska aspekter
D
et ökande antalet människor på
jorden kräver allt mer livsutrymme på bekostnad av alla de övriga
som bebor vår planet. Samtidigt blir det
allt viktigare att försäkra att alla dessa övriga också ska kunna fortleva sida vid sida
med oss. Både befolkningen och resurserna är ojämnt fördelade över jorden, vilket
leder till att läget i vissa länder är orättvist
mycket bättre än i andra.
I slutet på 1980-talet stod det klart att
EN MÅNGFORMIG VÄRLD ÄR EN BÄTTRE VÄRLD
det behövs en internationell konvention
som strävar efter att bevara den biologiska mångfalden men samtidigt tar mänsklighetens behov och ojämlika utgångsläge
i beaktande. Biodiversitetskonventionen
(CBD, United Nations Convention on
Biological Diversity) antogs på toppmötet om miljö och hållbar utveckling i Rio
år 1992.
Konventionens tre huvudmål är
att bevara biodiversiteten, att utnyttja
biodiversiteten på ett hållbart sätt, och att
rättvist fördela nyttan som biodiversiteten
för med sig. Konventionen är den viktigaste enskilda överenskommelsen gällande bevarandet av biologisk mångfald och hållbar
utveckling. Den fungerar samtidigt som ett
ramverk för övriga avtal om bevarandet av
specifika naturtyper eller områden. Tanken är att alla länder solidariskt och på det
sätt de finner bäst ska arbeta för att bevara
mångfalden i det egna landet.
5
Varje utdöd art
är en förlust för biodiversiteten
L
ivet på Jorden förändras ständigt.
Under årmiljardernas lopp har arter
uppstått och försvunnit, och livet
ser helt annorlunda ut idag än det gjorde för 100 miljoner år sedan. En art lever
i medeltal i 1–10 miljoner år, sedan försvinner den eller utvecklas till en ny art.
Några gånger har naturkatastrofer lett till
massutdöenden av arter. Det senaste massutdöendet inträffade för 65 miljoner år
sedan, då dinosaurierna dog ut, vilket gav
däggdjuren utrymme att utvecklas till den
dominerande livsformen.
Under de senaste århundrandena har arter försvunnit med en hastighet som vida
överskrider hastigheten med vilken arterna försvunnit under de föregående massutdöendena. Därför anser många att vi är
mitt uppe i ett nytt massutdöende, som
denna gång inte beror på en naturkatastrof
utan på den vilda framfarten hos en enda
art, nämligen människan.
De mänskliga aktiviteterna leder både
direkt och indirekt till att arter utrotas.
Somliga arter har utrotats på grund av jakt,
andra för att de ätits upp av främmande
arter som införts av människor. Vissa har
utkonkurrerats av människoinförda arter
eller dukat under för sjukdomar. Ett av de
allvarligaste hoten är att livsmiljöer förstörs
för att bereda plats för mänsklig bosättning, betesmarker eller skogsbruk.
En art är officiellt utdöd då den sista
individen av arten dör. Det är ofta omöjligt att avgöra precis när detta inträffar. Internationella naturvårdsunionen (IUCN)
upprätthåller en röd lista (se sid. 7) över
hotade och utdöda arter. En art brukar listas som utdöd då det gått länge sedan den
senast sågs och man inte hittat den trots
effektivt sökande. I samband med förstörelsen av livsmiljöer försvinner antagligen
dessutom kontinuerligt åtskilliga arter som
vi inte ens visste att fanns.
Framöver presenterar vi sex nekrologer
över utdöda djur.
Bli inte kattmat
Var inte stor och läcker
Stephen Islands gärdsmyg
(Traversia lyalli)
Ö 1894
Stellers sjöko (Hydrodamalis gigas)
Ö 1768
Stephens Island är en liten ö utanför
Nya Zeeland. Fram till år 1892, då
man började bygga en fyr på ön, var
den praktiskt taget i naturtillstånd. I
samband med fyrbygget höggs stora
delar av skogen ned, och några fyrvaktarfamiljer flyttade in. En av familjerna
medförde en katt som väntade ungar.
Katten rymde och snart var ön fylld av
förvildade katter.
En katt uppvaktade fyrvaktaren Lyall
med byten som den på kattlikt vis
lämnade på trappan. Bland bytena
fanns en liten flygoförmögen gärdsmyg
som konstaterades vara en ny art för
vetenskapen, något så ovanligt som
en tätting utan flygförmåga. Fossilfynden visar att gärdsmygen tidigare var
allmän på Nya Zeeland men där hade
fått ge vika för råttor. Den sista populationen på Stephens Island utrotades
på ett enda år av de införda katterna.
Människoinförda rovdjur förorsakar
enorm förödelse bland djur som inte är
anpassade till att bli jagade.
Öster om Kamtjatkahalvön i Ryssland ligger Kommendörsöarna. Där
hamnade den berömda upptäcktsresanden Bering av en slump år 1741. I
havet vid ön levde en märklig art av
dugonger (stora havslevande däggdjur) som beskrevs av expeditionens
naturvetare Steller och senare fick
namnet Stellers sjöko. Enligt Steller var
de rikligt förekommande och ryktet om
detta läckra, upp till åtta meter långa
havsdjur spreds snabbt. 1768, blott
27 år efter att djuret upptäckts, hade
man lyckats utrota det.
Fossilfynd visar att Stellers sjöko tidigare var vida spridd över Stilla havet,
men uppenbarligen jagades arten hårt
av människor efter att dessa kom
till området. Populationen vid Kommendörsöarna var alltså bara en sista
spillra av en tidigare allmän art, som
tagit sin tillflykt till en avlägsen plats.
Med Stellers sjöko förlorade vi de
nordliga havens enda sirendjur.
CE
Millennium Ecosystem Assessment
I början av 2000-talet tog FN initiativ till
forskningsprogrammet Millennium Ecosystem Assessment. Syftet med programmet var att vetenskapligt bedöma vilka
konsekvenser förändringarna av ekosystem
hade för mänsklighetens välmående, samt
vad som behövde göras för att ekosystemen fortsättningsvis kunde utnyttjas
6
hållbart. Ett massivt uppbåd av forskare
från alla världens hörn tog sig an arbetet,
som utgick ifrån människornas behov istället för direkt naturskydd och totalfredande
av områden.
Studien var färdig år 2005 och visade
att människornas agerande tär på jordens
resurser så till den grad att det inte längre
går att garantera att de räcker till kommande generationer. Samtidigt visar
studien att det med lämpliga åtgärder är
möjligt att inte bara stoppa förstörelsen
utan faktiskt förbättra kvaliteten på flera
ekosystem inom de närmaste 50 åren.
Detta kräver dock betydande förändringar
inom den rådande politiken.
EN MÅNGFORMIG VÄRLD ÄR EN BÄTTRE VÄRLD
Rödlistan över hotade arter –
vad, varifrån och varthän?
I
nternationella naturvårdsunionen
IUCN (se faktaruta) tog år 1963 i
bruk ett system med en ”röd lista” på
arter som en kommission med sakkunniga bedömde att löper risk att dö ut och
därmed är i behov av skydd. Så småningom ökade trycket för en mer objektiv och
vetenskaplig evaluering av arternas hotstatus. År 1994 presenterade IUCN den
nya Rödlistan med olika namngivna hotkategorier. Expertorganisationer bedömde
hotstatusen för praktiskt taget alla kända
organismer.
Idag är Rödlistan ett välkänt begrepp.
Den globala röda listan finns numera på
nätet under www.iucnredlist.org. Där kan
vem som helst se till exempel hur hotad någon speciell art är, vilka arter som är hotade på grund av jakt eller hur många arter
som dött ut under det senaste seklet. Listan
uppdateras årligen, större uppdateringar
görs ungefär vart femte år.
Länder upprätthåller också regionala
rödlistor över sina egna arter. Dessa utkommer mer sällan, Finlands senaste rödlista är från år 2000 men en ny lista kommer att utkomma ännu före utgången av år
2010. Hos oss är det miljöministeriet som
ansvarar för rödlistorna, www.miljo.fi.
Nästa steg är att utvidga fokuseringen
på enskilda arter till hela ekosystem. I och
med att informationen i rödlistan börjar
vara heltäckande blir det möjligt att göra
uppskattningar om tillståndet för större
helheter, till exempel marina däggdjur. Med
hjälp av dylik information kan man se var
det behövs mest akuta räddningsåtgärder.
EX Utdöd
De olika kategorierna i rödlistor
enligt IUCN:s system
EW Utdöd i vilt tillstånd
Hotade arter placeras beroende på hotgrad i en av
följande kategorier:
CR
(Critically Endangered)
Akut hotad
EN
(Endangered)
Starkt hotad
VU
(Vulnerable)
Sårbar
De hotade arterna benämns rödlistade tillsammans
med arter som inte ännu, eller längre, är hotade.
Dessa placeras i kategorierna:
NT
(Near Threatened)
Nära hotad
EX
(Extinct)
Utdöd
EW
(Extict in the Wild)
Utdöd i vilt tillstånd
RE
(Regionally Extinct)
Nationellt utdöd
RE Nationellt utdöd
Tillräckliga
data
CR Akut hotad
Hotade
EN Starkt hotad
VU Sårbar
Dessutom räknas arter som man vet för lite om
för att avgöra hotstatusen som rödlistade:
DD
(Data Deficient)
Kunskapsbrist
NT Nära hotad
Arter som klarar sig bra är per definition inte rödlistade:
LC
(Least Concearn)
Livskraftig
LC Livskraftig
Slutligen finns det en egen kategori för arter
som man inte ännu bedömt:
NE
(Not Evaluated)
Ej bedömd
DD Kunskapsbrist
= rödlistad
NE Ej bedömd
MAGNUS ÖSTMAN
Under senare hälften av
1900-talet började man
småningom inse att arter
faktiskt kan dö ut även i vår tid,
och att livsmiljöer som försvinner utgör ett reellt hot mot
den biologiska mångfalden.
Den svarta noshörningen (Diceros bicornis) klassas av IUCN som akut hotad (CR). Den var tidigare talrik och
vida utbredd i stora delar av Afrika men populationerna har minskat kraftigt. Från 1970 till 1992 beräknas
minskningen ha varit hela 96 procent. En liten ökning har skett under 2000-talet, men världspopualtionen
är inte större än drygt 4 000 djur. Det största hotet mot såväl den svarta noshörningen som andra noshörningsarter är tjuvskytte. Noshörningars horn används för framställning av medicin som speciellt i länder som
Kina, Thailand och Vietnam anses ha potensförhöjande verkan. Efterfrågan på noshörningshorn har ökat på
den illegala marknaden under de senaste åren.
CE
Världes första globala miljöorganisation
Hotad i Finland.
Glasörten (Salicornia
europaea), som växer
på strandängar med
hög salthalt, klassas
som starkt hotad
(EN).
EN MÅNGFORMIG VÄRLD ÄR EN BÄTTRE VÄRLD
Förenta Nationerna grundades i efterdyningarna av andra världskriget år 1945. Redan
samma år grundades underorganisationen UNESCO för utbildning, vetenskap och kultur.
Tre år senare, år 1948, ville man ge UNESCO en mer vetenskaplig bas och ordnade en
konferens med målet att grunda en ny miljöinstitution. Konferensen ledde till grundandet av världens första globala miljöorganisation: International Union for the Protection of Nature (IUPN), som senare bytte namn till det som vi idag känner som IUCN,
International Union for Conservation of Nature and Natural Resources (Internationella
naturvårdsunionen).
7
MAGNUS ÖSTMAN
MAGNUS ÖSTMAN
Pollinerande insekter utför viktiga ekosystemtjänster,
inte minst då de pollinerar odlingsväxter.
Ätliga vildmeloner har varit en viktig näringskälla för naturfolken i södra Afrika.
Bilden är från Namibia.
E
n mångformig natur är inte bara en
fröjd för ögat, utan också en livsnödvändighet. För somliga människor känns det självklart att den biologiska mångfalden bör bevaras för sin egen
skull, för att människan inte har någon
rätt att leka gud och självsvådligt bestämma vem som får överleva och vem inte.
Varför skulle vi ha större rätt till jorden
än alla de arter vi delar den med? Andra
ser jorden och dess resurser som ett lån vi
fått av våra barnbarn. Det är inte bara vi
som ska ha nytta och glädje av naturens
rikedom. Vi måste förvalta rikedomen på
ett sådant sätt att även kommande generationer har något kvar att leva i och av.
En del människor anser att nuet är viktigast, och att den omedelbara nyttan och
ekonomiska tillväxten är viktigare än allt
annat. Många människor lever i så extrem
fattigdom att de inte har något annat val
än att överleva för dagen, utan möjlighet
att tänka på morgondagen.
Medan vi grälar om vem som har rätt
fortsätter det ohållbara nyttjandet av naturresurserna. För att en vettig och hållbar lösning där både miljön och människorna beaktas ska kunna nås måste alla
parter höras och vara med och bestämma.
Det är dags att kombinera ekonomi och
ekologi.
Ekosystemtjänster
– en brygga mellan
ekologi och ekonomi
Att sätta en prislapp på den nytta orörd natur ger oss är ett nytt
sätt att motivera naturens bevarande. Ofta blir vi medvetna om
dessa så kallade ekosystemtjänsters betydelse först då de skadas
och måste ersättas med dyrare, konstgjorda lösningar.
MAGNUS ÖSTMAN
Prislappar på naturen
Orörd natur med storslagna landskap och rik flora och fauna är den ekosystemtjänst som naturturismen
direkt utnyttjar. Bilden är från Namib-Naukluft nationalpark i södra Namibia.
8
Det kan verka långsökt, själviskt och ekonomiavgudande att sätta ett pris på naturen. I en gammal seriestrip av Dik Browne
förfäras vikingen Hagbard Handfaste över
alla skatter han måste betala och undrar
om följande beskattningsobjekt kommer
att bli luften vi andas.
EN MÅNGFORMIG VÄRLD ÄR EN BÄTTRE VÄRLD
JONAS HÄGGBLOM
MAGNUS ÖSTMAN
Skogarnas produktion av matnyttig svamp är en ekosystemtjänst som ofta glöms bort och inte värdesätts. På bilden en
stensopp.
Nu verkar vi ha hamnat där.
Vi tar luften vi andas som en självklarhet utan att tänka på att det livsviktiga syret producerats av växterna. Utan växter
inget syre, utan syre inga människor. Skulle
det gå så illa att det inte fanns tillräckligt
med växter för att producera syre skulle vi
vara tvungna att producera det industriellt.
Det som växterna nu gör gratis åt oss skulle
bli mycket, mycket dyrt om inte omöjligt
att framställa med alternativa metoder.
Dagens system, där bara konkreta saker
har ett pris, gör att beslutsfattare ofta gör
kortsiktliga beslut som uteslutande baserar sig på direkt ekonomisk vinning. För
att göra det lättare för beslutsfattare att
fatta långsiktiga beslut där samtliga aspekter tagits i beaktande är det dags att sätta
prislappar på alla de tjänster ekosystemen
gör oss, ekosystemtjänster. Hur huvudlöst
det än känns.
Vad är en ekosystemtjänst?
De mest konkreta ekosystemtjänsterna är
de som förser oss med materiella ting. Vi
är alla beroende av mat, och det ger naturen oss i form av bland annat bär, svamp,
frukter, vilt och fisk. Värdefulla råvaror är
också till exempel medicinalväxter, kaffe,
naturgummi och trä. På områden med
vacker natur kan inkomster från turism
vara betydande.
Men ekosystemtjänsterna är mycket
mångsidigare än så. Skogar förhindrar genom sin blotta existens erosion och ökenspridning. Om en sluttningsskog huggs
ner kommer vattnet som rinner ner längs
bergssidorna att föra med sig all jord, vilket förhindrar odling. Då regnvattnet
inte sugs upp av vegetationen förvärras
EN MÅNGFORMIG VÄRLD ÄR EN BÄTTRE VÄRLD
Dricksvattnet i New York renas på naturlig väg istället för genom dyrbar konstgjord rening.
översvämningar, något vi senast såg i augusti 2010 i Pakistans bergstrakter.
Mangroveskogar fungerar som barriärer
mot havet och tar emot den värsta kraften
av tsunamier och orkaner. Våtmarker renar
vatten betydligt effektivare än reningsverk
byggda av människor. Vegetation binder
kol. Allt detta ser vi som självklarheter och
ofta inser vi hur viktiga de är först då vi
håller på att förlora dem.
Mångfald stabiliserar ekosystemen
Enligt MA-studien (se sid. 6) förstörs eller
utnyttjas ohållbart 60 procent av alla världens ekosystemtjänster. Ekosystemen tenderar att fungera relativt bra tills de plötsligt kollapsar. Ett stressat ekosystem kan
verka välmående fast det i själva verket mår
mycket dåligt. Då vissa tröskelvärden passeras slutar systemet plötsligt fungera.
Vi kan inte veta vilka arter som är avgörande för att ekosystemen ska fungera normalt, men vi kan ofta säga ungefär vilka funktioner ett ekosystem kräver
för att fungera. Arterna kan delas upp i
funktionella grupper beroende på vilken roll de har i ekosystemen. Försvinner
samtliga representanter för en funktionell
grupp kollapsar ekosystemet. Om till exempel alla fiskar som äter alger som växer
på koraller försvinner blir korallreven helt
övervuxna av alger och dör för att de inte
får tillräckligt med ljus. Det är alltså oerhört viktigt att ekosystemen är tillräckligt
mångformiga.
Pollinationstjänst
En mycket påtaglig ekosystemtjänst är insekternas pollinering av växter. Vissa växter är vindpollinerade men många, bland
annat fruktträden, är beroende av insekter
för sin pollinering. För att det ska finnas
gott om pollinerande insekter som humlor,
bin och fjärilar måste det finnas gott om
mat för dem. Dagens effektiva jordbruk
lämnar inte mycket plats över för blommande växter mellan de prydliga fälten av
vindpollinerade sädesslag. Då antalet pollinerare minskar blir också frukt- och bärskördarna mindre.
De kemiska bekämpningsmedel som
används mot skadeinsekter slår också hårt
mot pollinerande insekter, återigen med
en minskande skörd som följd. Det skulle
vara ohållbart tidskrävande och dyrt att utföra pollineringen för hand istället för med
hjälp av insekter. I USA har man börjat
göra business av att hyra ut bikupor som
pollineringshjälp till odlingar, då de vilda
pollinerarna minskat så mycket att skördarna lider.
Hållbar traditionell livsstil i kläm
En traditionell livsstil är ofta ekologiskt
hållbar, så länge befolkningen inte växer
sig större än de resurser den har till sitt
förfogande.
Längs Afrikas kuster har invånarna livnärt sig på traditionellt fiske, där man med
jämförelsevis ineffektiva metoder fångar
bara så mycket som man själv behöver.
Samtidigt har EU försett sig med allt fler
och effektivare fiskeflottor som praktiskt
taget utrotat fiskbestånden i de egna vattnen. För att garantera att flottorna och fiskarna har sysselsättning och européerna
fisk på sina bord köper EU fiskerättigheter av afrikanska länder. Ersättningarna
kan utgöra upp till 30 procent av ländernas statsbudget, vilket gör affären mycket
9
➤
➤
Kategorier av ekosystemtjänster
År 2007 initierade Tyskland och Europeiska kommissionen som svar på ett
föslag av ministrarna i G8+5-länderna
studien TEEB, ekosystems- och biodiversitetsekonomi. Studien är inspirerad
av Stern-rapporten som behandlade
klimatförändringens ekonomiska
konsekvenser. Syftet med TEEB är att
visa vilka ekonomiska följder förlusten
av biodiversitet har, och jämföra dem
med vad det skulle kosta att bevara
ekosystemen. Man vill få en bättre bild
av vad ekosystemen och de tjänster vi
får från dem egentligen är värda, när
också annat än den direkta ekonomiska
vinsten räknas med. Dessutom ska
man utveckla ekonomiska verktyg som
tar detta värde i beaktande.
TEEB:s slutrapport ska utkomma
i oktober 2010. Mellanrapporterna
visar att ekosystemsförluster leder
till enorma ekonomiska förluster och
har stor inverkan på mänsklighetens
välmående. Dessutom visar studien
att ekonomin kan gynnas av att man
satsar på ekosystem och naturskydd.
Försörjande tjänster
är sådana tjänster som ger oss något konkret:
› föda: växter, djur och mikro-organismer
› energi: trä, vattenkraft
› färskvatten
› mediciner, biokemikalier
› råvaror för t.ex. kläder
frestande trots katastrofala följder.
EU:s toppmoderna fiskeflottor drar
upp enorma mängder fisk, och då fiskarna försvinner från kusterna drar flottorna
ut till havs och fortsätter överfisket där.
EU:s subventioner gör att det går att fiska
också då det egentligen skulle vara olönsamt. De afrikanska fiskarna med sina traditionella fiskemetoder har förlorat sina utkomstmöjligheter och allt fler fiskbestånd
kraschar.
Ekosystemen renar New Yorks vatten
Det finns solskensexempel på hur ekosystemtjänster ersatt klassiska lösningar och
haft positiv inverkan både på natur och
ekonomi. Megastaden New York är inte
vad man spontant skulle förknippa med
ekologiskt leverne. Ändå valde New York
att satsa på ekologisk vattenrening istället
MAGNUS ÖSTMAN
TEEB
Reglerande tjänster är de tjänster ekosystemen står för
genom naturliga men livsviktiga processer:
› klimatreglering
› erosionskontroll
› vattenrening
› buffertzoner: t.ex. mangroveskogar
› pollinering av växter
› skydd mot ultraviolett strålning
Stödtjänster är de tjänster som krävs som grund
för att allt annat ska kunna fungera:
› fotosyntes
› bindande av kol
› nedbrytning av döda organismer, näringsämnenas kretslopp
Kulturella tjänster är de allra mest abstrakta
men samtidigt viktiga för vårt andliga välmående:
› rekreation och ekoturism
› estetik: vackra landskap
› vetenskapliga upptäckter
för mekanisk, och har idag ett av världens
bästa kranvatten samtidigt som staden sparade miljarder dollar på vattenrening.
Norr om New York ligger Catskillbergen. Sex bergssjöar på området förser miljonstaden med vatten. Vattnet kommer till
sjöarna via ett enormt avrinningsområde
med såväl skogar och våtmarker som betesmarker, ängar och åkrar. För dryga 20 år sedan hade exploateringen av Catskillområdet ökat så mycket att kranvattenkvaliteten
i New York blev lidande. Man beslöt sig
för att satsa två miljarder dollar på att restaurera och skydda Catskillområdet istället
för att bygga ett reningsverk för nio miljarder dollar. Dessutom slapp man de årliga
driftskostnaderna för reningsverket.
En orsak till att projektet lyckades så väl
var att man integrerade bönderna som brukade Catskillområdet i beslutsfattandet.
Bönderna designade själva en modell för
hur de skulle kunna göra sina jordbruk
mindre miljöskadliga. Staden stod för de
extra kostnader detta innebar – en droppe
i havet jämfört med vad kostnaderna för
ett reningsverk hade varit.
Alla, både människorna och miljön,
vinner på att naturen nyttjas på ett hållbart sätt. Att blanda in ekonomi i ekvationen gör det lättare för dem som inte är
intresserade av traditionell naturvård att
inse detta.
CE
Källor:
Millenium Ecosystem Assessment, Naturen till din
tjänst (Svenska naturskyddsföreningens årsbok
2007), teebweb.org, Africa renewal online, wwf,
marbipp.se
De stora fiskenationernas högeffektiva fiskeflottor
har på flera håll tagit levebrödet av dem som
försörjt sig på småskaligt hållbart kustfiske.
10
EN MÅNGFORMIG VÄRLD ÄR EN BÄTTRE VÄRLD
MAGNUS ÖSTMAN
MATTI NUMMELIN
Inventering av provytor i miombo-skog i Tanzania som en del av Finlands stöd till landets skogsforskningsinstitut TAFORI. I mitten den ungerska professorn Tamas Pocks och till höger David Moyer, amerikansktanzanisk biolog, tillsammans med forskare från TAFORI.
Matti Nummelin har länge arbetat med miljö- och
naturskyddsfrågor inom finländskt u-landsbistånd.
Finlands u-landshjälp:
Biodiversiteten skyddas
genom hållbart utnyttjande
Efter att vår nuvarande regering tillträdde 2007 fick Finland ett
nytt utvecklingspolitiskt program. En central målsättning är att
gynna u-ländernas utveckling genom ett hållbart utnyttjande av
ländernas naturresurser. På så sätt ska även naturens mångfald
kunna bevaras, anser man på utrikesministeriet.
– Den viktigaste målsättningen för finländskt biståndsarbete är att få ett slut på
fattigdomen. Men samtidigt är ett hållbart
utnyttjande av naturresurserna en grundförutsättning för biståndsarbete över lag,
säger Matti Nummelin, miljörådgivare vid
utrikesministeriet.
Ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart utnyttjande av naturens resurser går som en röd tråd igenom förteckningen över biståndsprojekt som Finland
är med och finansierar. Speciellt gäller
detta landsbygdsutvecklingsprojekt och
projekt inom skogssektorn, som Finland
traditionellt länge har understött. Småskaligt skogsbruk, trädplantering och åkerskogsodling är några metoder som stöds i
aktuella finländska biståndsprojekt.
– En orsak till att direkt naturskydd inte
i högre grad förekommer i Finlands bilaterala biståndsarbete är att mottagarländerna
inte har bett om det, säger Nummelin.
Indirekt förekommer i alla fall stöd för
bevarandet av biologisk mångfald i många
skogsprojekt finansierade av Finland.
– I Tanzania har vi till exempel finansierat en förnyelse av landets skogsprogram,
EN MÅNGFORMIG VÄRLD ÄR EN BÄTTRE VÄRLD
som beaktar även naturskyddsbehoven.
Finland har också bidragit med 57,1
miljoner euro till den globala miljöfonden GEF för åren 2010–2014. En fjärdedel av denna summa används för skydd
av naturens mångfald. GEF fungerar som
finansiär av projekt som genomförs inom
ramarna för biodiversitetskonventionen
CBD (se sid. 5) och den internationella
konventionen om biosäkerhet (Cartagenaprotokollet), som gäller skydd av biologisk
mångfald mot de faror modern bioteknologi medför.
Klimatåtgärder gynnar naturlig mångfald
Finland är aktivt med och understöder det
allt mer aktuella REDD-initiativet, som
har som mål att motverka klimatförändringen men som i praktiken också kan
komma att gynna den biologiska mångfalden, speciellt i skogrika u-länder. REDD
(Reducing Emissions from Deforestation
and Forest Degradation) omfattar ett antal mekanismer med vilka skog bevaras i
u-länder för att hålla koldioxid bunden i
biomassan.
I praktiken är det frågan om u-lands-
skogsskydd som bekostas av i-länder.
Här har Norge varit speciellt initiativrikt
och frikostigt med finansieringen. Årligen ger landet två miljarder norska kronor för bevarandet av skog i Afrika- och
Latinamerika.
Finland deltar i ett antal bilaterala
REDD-projekt i länder som Tanzania,
Vietnam, Indonesien och länder vid Anderna i Sydamerika. Projektet omfattar bland
annat skogsinventeringar, beräkningar av
mängderna bundet kol, skogsrestaurering,
åkerskogsodling och trädplantering.
Oklara ägoförhållanden
försvårar hållbart utnyttjande
Nummelin berättar att ett problem vid
skydd och hållbar förvaltning av marken i
u-länder är oklara ägoförhållanden. I regel
är det staten som äger marken, men den
förvaltas och brukas ofta privat. Ofta är
det byahövdingar som dikterar hur marken
fördelas mellan byborna, vilket innebär att
det är osäkert hur länge samma familj har
tillgång till sin jord. Detta leder till att en
viss roffarmentalitet råder: så länge man
har tillgång till marken försöker man utnyttja den maximalt utan tanke på att jorden kan utarmas eller skogen skövlas till
förfång för kommande generationer.
– Om säkrare ägoförhållande existerade
skulle småbrukare vara betydligt mer motiverade att utnyttja jorden hållbart, konstaterar Nummelin.
MÖ
11
Ilkka Hanski värnar om skogen
i Finland och på Madagaskar
Ilkka Hanski är ett av världens hetaste namn inom ekologisk forskning. Han leder spetsforskningsgruppen för metapopulationsbiologi
vid Helsingfors universitet. År 2003 satte han igång ett storskaligt
projekt om tropiska dyngbaggar på Madagaskar.
Madagaskar och Finland:
svedjebruk respektive ekonomiskog
Fattigdom och naturturism
Enligt Hanski är det allt överhängande
hotet mot Madagaskars biodiversitet den
utbredda fattigdomen och befolkningsökningen. Från 1982 till idag har Madagaskars befolkning ökat från 16 till 20 miljoner invånare. Befolkningen ökar med tre
procent per år. Det nuvarande förfarandet
med skogsavverkning fungerar helt enkelt
inte. Snart finns ingen skog kvar att avverka, och erosionen gör redan uppodlade
områden omöjliga att fortsätta odla.
Det ligger i allas intresse att denna utveckling stoppas. Hanskis recept är utbildning och familjeplanering. Fattiga outbildade människor skaffar många barn för
de tänker sig att de på detta vis försäkrar
sig om att de har någon som tar hand om
dem på äldre dar. Välutbildade människor
skaffar färre barn och lär sig andra sätt att
försörja sig på. Det ohållbara nyttjandet av
naturresurser behövs då inte längre.
RIIKKA KAARTINEN
I och med dyngbaggsprojektet på Madagaskar konfronterades Ilkka Hanski handgripligen med den påtagliga skogsavverkningen på området. Eftersom han är engagerad i skogsskyddsdiskussionen hemma i
Finland kom han att sätta sig in i situationen även på Madagaskar.
Hanski konstaterar att Madagaskar är
ett fattigt land med kraftigt ökande befolkning. För att få mer odlingsmark bränner
man ned skogen. Detta är ett stort hot mot
biodiversiteten, livsutrymmet för arterna
krymper ständigt. På Madagaskar finns det
idag kvar bara en tiondel av den ursprungliga skogen. I Finland är motsvarande siffra
ännu dystrare: fyra procent.
– Skillnaden mellan skogsförstörelsen
på Madagaskar och i Finland är att skogen på Madagaskar huggs eller bränns ner
för att ge plats åt odling, bete eller boskap,
medan den i Finland ofta ersätts med ekonomiskog. Den totala skogsarealen i Finland krymper alltså inte, men gammelskogar huggs ner och istället anläggs monokulturer. Då den fattiga befolkningen
på Madagaskar gör av med skog för att
överleva är boven i Finland det industriella skogsbruket. Vissa arter klarar sig också
i ekonomiskog, men de utpräglade gammelskogsarterna lider.
– På Madagaskar har man insett att förstörelsen av skog är ohållbar. Enligt ett politiskt beslut ska all skog som finns kvar
på Madagaskar fredas från och med i år.
Under åren 1980–2000 avverkades årligen
1,4 procent av naturskogen på Madagaskar, men från och med år 2010 kommer
ingen mer skog att skövlas. Hur detta i
praktiken kommer att lyckas återstår att
se, fattigdomen som är det grundläggande
problemet är inte åtgärdad. Dessutom är
Madagaskar ett mycket korrumperat land.
Men viljan finns och det betyder mycket,
understryker Hanski.
– I Finland avverkades åren 1980–2000
årligen två procent av naturskogarna. Farten har inte avtagit och det finns inte något beslut på att avverkningarna ska upphöra. Det vore av yttersta vikt att man snarast möjligt fattade ett politiskt beslut att
förbjuda all avverkning av skog i naturtillstånd för att skydda de små, livsviktiga
spillror som ännu finns kvar.
Graden av endemism, det vill säga andelen endemiska arter som finns bara på ett
Ringsvanslemuren (Lemur catta) klassas som nära hotad (NT).
12
RIIKKA KAARTINEN
M
adagaskar har i 80 miljoner år
varit isolerat från större kontinenter ute i Indiska oceanen.
Under denna tid har öns djur- och växtliv
utvecklats ostört i en helt egen riktning
som gett upphov till mängder av fascinerande arter – tills för 2000 år sedan då de
första människorna nådde ön. Efter det
har en stor del av den ursprungliga megafaunan försvunnit, bland annat världens
största fågel, dvärgflodhästar och 17 arter
av lemurer.
ställe i hela världen, är i en helt egen klass
på Madagaskar jämfört med Finland. Ingen av våra skogslevande arter är endemisk,
medan en stor del av de växter och djur
som lever på Madagskar inte finns någon
annanstans. Allt som försvinner på Madagaskar är borta för evigt, medan arter som
försvinner hos oss lever kvar till exempel i
Rysslands vidsträckta taigaskogsbälte.
– Men vi i Finland ska inte tro att vi inte
behöver värna om våra arter av denna orsak, poängterar Hanski. Ett sådant tänkesätt är både oetiskt och ohållbart. Om alla
tänkte på det sättet skulle det inte vara på
någons ansvar att skydda arterna. Ingen
skulle bry sig, och då skulle de försvinna
överallt. Det är varje lands plikt att se till
att alla landets arter fortlever.
Kor (zebu på det lokala språket) har ökat livsförutsättningar för vissa dynglevande skalbaggar på Madagaskar.
EN MÅNGFORMIG VÄRLD ÄR EN BÄTTRE VÄRLD
RIIKKA KAARTINEN
Ökad utbildning är en nödvändig åtgärd för att råda bot på fattigdomen. Men
utbildning tar tid. Vad ska alla de som är
fattiga och outbildade göra under tiden,
för att redan nu minska på trycket?
– Det finns ingen patentlösning, i så fall
hade den väl redan använts. Men alla sätt
att försörja sig som inte inbegriper skogsskövling är hemåt. Ekoturismen ökar hela
tiden, och Madagaskar är ett eldorado för
den naturintresserade. Ju mer natur som
finns kvar, desto bättre är förutsättningarna för ekoturism. I alla lokala nationalparker finns det mängder av jobb för invånarna. Då till exempel forskarna från vår
grupp rör sig i skogen hyr de lokala guider,
Ilkka Hanski och hans forskargrupp studerar dyngbaggar på Madagaskar.
bärare och kockar. På detta sätt understöder vi lokal företagsamhet. Lönen för en
bärare rör sig runt tre euro per dag, vilket
inte är just någon kostnad alls för oss men
en helt hyfsad lön med Madagaskars mått
CE
mätt, konstaterar Hanski.
Madagaskar ur ett lokalt perspektiv
Varje år studerar några personer från Madagaskar vid Helsingfors
universitet. Hösten 2010 finns här en doktorand, en utbytesstuderande och en som gästar sina handledare.
Skogsskövling på grund av fattigdom
Alla tre kommer från huvudstaden Antananarivo, där skogsskövlingen känns avlägsen. Problemen med skogsskövling tas
upp i skolan, men många barn på Madagaskar går inte i skola. Det är en allmän
uppfattning bland gemene man att the eastern forest som ligger nära huvudstaden är
oändlig och aldrig kan försvinna.
Fattigdomen är det i särklass största problemet på Madagaskar. Då familjen går
hungrig känns det viktigare att röja åker av
skogen än att skydda den. Fattiga människor tror att många barn ska försäkra dem
inkomster, men då familjen växer måste än
mer åkerjord röjas.
Illegal avverkning av främst rosenträ blir
också frestande då ett ton är värt ungefär
2 000 euro. Det kan jämföras med att
medelinkomsten för hederligt arbete är
under en euro per dag.
Skolan är gratis på Madagaskar men
böckerna och skrivmaterialet kostar, vilket gör att många väljer att hellre ha barnen hemma och arbeta. Många föräldrar
låter också sina första barn gå i skolan men
EN MÅNGFORMIG VÄRLD ÄR EN BÄTTRE VÄRLD
har inte råd att låta de yngre göra det, vilket leder till att familjens äldsta barn vanligen är bäst utbildade. Många hoppar också av skolan efter några år – men varje år
är hemåt.
Tanjona har bara ett syskon. Bägge hans
föräldrar kommer från stora syskonskaror
och de märkte att med många barn räcker inte pengarna, så de gick mot strömmen, skaffade bara två barn och satsade
trots knappa resurser på att utbilda sina
barn. Och här sitter nu Tanjona som anställd doktorand i Helsingfors och klarar
sig utmärkt.
Men på Madagaskar ses många barn
fortfarande som en stor gåva och det kan
vara mycket svårt att få folket att ta till sig
den livsstil med färre barn som i det långa
loppet skulle vara nödvändig.
Tanjona, Haga och Felah är glada över
möjligheten att studera i Finland. Haga
och Felah siktar på att börja undervisa i
sitt eget hemland efter studierna. De vill
dela med sig av sin kunskap från landsmän
till landsmän, de tror att de har större möjligheter att övertyga än främmande experter. Tanjona är en äkta forskartyp och vill
fortsätta studera på toppnivå, vilket tyvärr
inte är möjligt på Madagaskar. Dessutom
misstänker han att han blir van vid en högre levnadsstandard än vad Madagaskar kan
erbjuda. Men han vill gärna undervisa där
några månader per år.
Felah vet redan efter två veckor i Finland vad som kunde förbättras.
– Mer praktisk undervisning! Allt är så
teoretiskt på Madagaskar. Här finns fina
laboratorier där man kan studera olika
livsmedelsprocesser.
Hoppas våra bidragsorganisationer
lyssnar!
CE
CAMILLA EKLBLAD
T
anjona Ramiadantsoa jobbar sedan fem månader tillbaka på en
doktorsavhandling i matematisk
ekologi, medan Felah Rasoarahona, som
studerar vid Madagaskars motsvarighet
till agroforst vid HU, utsågs till sin fakultets bästa studerande och som pris fick åka
som utbytesstudent till Helsingfors. Pierre
”Haga” Rahagalala är på slutrakan av sin
doktorsavhandling, som han gör på Madagaskar för Ilkka Hanski. Hösten 2010
är Haga i Helsingfors för att träffa sin
handledare.
Uppskattar studiemöjligheter i Finland
Haga Rahagalala, Felah Rasoarahona och Tanjona Ramiadantsoa, alla hemma från Madagaskar, är nöjda med
att studera i Finland.
13
Sköldpaddsforskning
och hållbar turism i Thailand
För två år sedan grundade marinbiologerna Anu Riihimäki och
Maria Koivisto naturskyddsorganisationen Turtle Watch. De har
sedan dess engagerat sig i att unersöka hur konstgjord utplantering av gröna havssköldpaddor fungerar som skyddsmetod i
Sydostasien. Undersökningar av sköldpaddornas vandringar i havet
och främjandet av hållbar turism är andra viktiga delar av Turtle
Watchs verksamhet.
I
likhet med andra havssköldpaddor är den gröna havssköldpaddan (Chelonia mydas) en utrotningshotad art (EN). Det är framförallt
avsiktligt fiske och ofrivillig bifångst, konkurrens om fortplantningsstränder med
turister, båttrafik och flytande plast som ställer till med problem för sköldpaddorna.
I Thailand försöker man lösa problemet med att samla upp sköldpaddsägg från
sandstränderna och inkubera dem på skyddad ort. De nykläckta sköldpaddorna får
sedan växa upp i fångenskap i ett års tid varefter de flyttas ut i havet. Idén bakom förfarandet är att sköldpaddorna då ska ha vuxit
sig så stora att de inte längre faller offer för
fiskar, krabbor och fåglar som livnär sig på
unga havssköldpaddorna. Riihimäki och
Koivisto undersöker med hjälp av GPSsändare hur paddorna klarar sig ute i det
fria efter att de utplanterats.
Simmar tusentals kilometer
Sköldpaddornas GPS-sändare fungerar enligt samma princip som vanliga handhållna
14
GPS-sändare: varje gång sköldpaddan
kommer upp till ytan för att andas aktiveras sändaren och skickar ut signaler
som visar sköldpaddans position till satelliter som kretsar runt jorden. Sedan kan
man följa med sköldpaddans vandring via
datorskärmen. Sändarna har endast storleken av en tändsticksask för att undvika
onödig last för sköldpaddan.
Turtle Watch släppte i februari 2010
ut tre GPS-utrustade sköldpaddor i
havet, Hilja, Hertta och Urho, som forskarna
sedan dess följt med. Herttas signal dog ut
redan efter en dryg månad av okänd orsak,
men Hiljas och Urhos vandring uppföljs
fortfarande. Båda har rört sig cirka 500
kilometer under en fem månaders period
och återvänt till närheten av den ort där
de frisläpptes. I vanliga fall brukar naturligt uppvuxna sköldpaddor av samma ålder använda sig av havsströmmarna och
simma sträckor på upp till flera tusen kilometer, för att sedan vid ett par års ålder återvända till grunt vatten. De etablerar sig på sjögräsbeväxta sandstränder där
de sedan revirtroget håller till tills de blir
könsmogna.
De glädjande nyheterna med de sköldpaddor som Turtle Watch följt med är att
de tycks klara sig bra ute i det fria även
efter en uppväxt i fångenskap. De beter
sig ändå inte helt på samma sätt som sina
naturliga artfränder; de tycks sakna en
naturlig instinkt för vad de ”borde” göra
i havet. Istället tycks de simma runt utan
klar målsättning.
Ännu återstår att ta reda på ifall sköldpaddorna klarar av att fortplanta sig. Detta
kompliceras av att havssköldpaddor alltid
återvänder till sin födelsestrand för att fortplanta sig, men i och med att de utplanterade sköldpaddorna kläckts i fångenskap
torde de sakna en ”hemmastrand”.
Sköldpaddorna har en långsam generationsväxling och förökar sig först i en ålder
av 15–20 år. Det gör det mer komplicerat att studera dem. Thailands turism har
ökat explosionsartat under de senaste decennierna, vilket innebär att de stränder
där sköldpaddorna för 20 år sedan kläcktes
idag med stor sannolikhet är ockuperade
av hotell och solstolar.
Hållbar turism
Turtle Watchs målsättning är, förutom
att bidra med forskningsresultat om
sköldpaddor, även att främja hållbar turism på ön Phuket som årligen besöks av
över fem miljoner turister. Turtle Watch
har ett nära samarbete med Phukets
EN MÅNGFORMIG VÄRLD ÄR EN BÄTTRE VÄRLD
MARIA KOIVISTO
Havssköldpaddan Urho bekantar sej med sin nya
livsmiljö i det fria efter en uppväxt i fångenskap.
MARIA KOIVISTO
MARIA KOIVISTO
Maria och Anu låter Urho vänja sig vid den nya
GPS-sändaren i simbassäng ett par dagar innan han
släpps ut i havet.
GPS-sändaren är fastlimmad på sköldpaddans skal med ett starkt snabblim. Sändaren aktiveras
varje gång sköldpaddan kommer upp till ytan för att andas och sänder signaler till satelliter som
kretsar kring jorden.
marinbiologiska center, där ett rehabiliteringscenter för skadade sköldpaddor och
delfiner upprätthålls.
Den vanligaste orsaken till att sköldpaddor kommer till rehabiliteringscentret är
att de fastnat i fisknät och trålar eller att de
fått skador av båtpropellrar. Researrangören Aurinkomatkat, som är Turtle Watchs
huvudsponsor, organiserar dagsutflykter
till sköldpaddornas rehabiliteringscenter
två gånger i veckan. Under utflykten får
turisterna bekanta sig med havssköldpaddorna och andra djur som hittas i Andamanska havet. De får också tips om hur
man själv kan beakta miljön när man är
på resa. Rehabiliteringscentret besöks dessutom aktivt av lokala skolklasser.
Ett nytt projekt för inkommande säsong är att försöka länka ihop fiskare som
använder hållbara fiskemetoder med hotell
och restaurangkedjor som är intresserade
av att köpa hållbara produkter. Förutom
informativt arbete deltar Turtle Watch även
aktivt i rengöring av nedskräpade korallrev
och insamling av sopor på stränder och där
är lokala skolor ofta involverade.
Miljöintresserade aktörer hittade
–trots allt
Arbetet i Thailand har inte löpt helt problemfritt. Den omfattande byråkratin och
de lokala aktörernas ovilja till samarbete
har varit de största utmaningarna. Även
om Thailand är känt som leendets land så
försvinner leendet i många fall snabbt ifall
ingen ekonomisk nytta går att finna. Miljön är oftast inte heller av primärt intresse
i länder som nyligen industrialiserats – där
är det istället pengar som styr och mutor
och korruption förekommer allmänt.
Som tur är har det ändå gått att finna aktiva och miljöintresserade aktörer som möjliggör Turtle Watchs arbete
i Thailand.
Turtle Watchs hållbara tips
– Låt dig inte fotograferas med djur som apor, elefanter och ödlor som finns på
turiststråken. Djuren är ofta drogade och kan vara utrotningshotade. Dessutom har de
sannolikt förmedlats genom illegal djurhandel. Djuren hör hemma i djungeln, inte på
turistgatorna.
– Beställ inte mat gjord på utrotningshotade djur när du äter på restaurang: haj,
sköldpadda, val, tonfisk och svärdfisk. Undvik också odlade jätteräkor – odlingarna har
ödelagt de ursprungliga mangroveskogarna på många håll.
– Köp inte souvenirer gjorda av djurprodukter – de kan härstamma från djur som fallit offer för tjuvskytte.
– Packa dina inköp i egen kasse och undvik plastpåsar – plastpåsar som hamnar i havet sväljs av sköldpaddor, delfiner och
dugonger (sjökor) eftersom plasten liknar maneter som dessa djur
använder som föda.
EN MÅNGFORMIG VÄRLD ÄR EN BÄTTRE VÄRLD
Det hjälper inte att vara många
MK
Vandringsduvan
(Ectopistes migratorius)
Ö 1900 (1914)
Världens talrikaste fågel, vandringsduvan, levde i östra Nordamerika.
Duvorna häckade i väldiga kolonier
och flyttade i flockar som kunde vara
upp till 500 kilometer långa och bestå
av flera miljarder individer. Vandringsduvans överlevnadsstrategi byggde på
kvantitet: med sådana mängder fåglar
var sannolikheten för en enskild individ
att falla offer för ett rovdjur minimal.
Men sen kom människan. Då man på
1800-talet allmänt började använda
duvorna som föda var det bara att
fånga fåglarna som så behändigt parkerat sida vid sida. Då man på 1870talet insåg att fåglarna faktiskt höll på
att försvinna var det för sent att göra
något åt saken. Dels hade enorma
arealer av duvornas häckningsskogar
förstörts, dels kunde de inte längre
föröka sig för deras sociala beteende
krävde stora flockar för lyckad häckning. Den sista vilda duvan sköts 1900,
och den sista av sin art, Martha, dog i
fångenskap 1.9.1914.
15
Öar, varaner
och biodiversitet
Valter Weijola studerar biologi vid Åbo Akademi. Han har under de
senaste åren i flera omgångar besökt Moluckerna i Indonesien
för att lära sig mer om områdets säregna varaner. Bland
annat upptäckte han en för vetenskapen helt ny art,
vilken under våren gavs namnet Varanus obor.
Fakta / Varaner
Varaner är ett släkte (Varanus) med
cirka 70 beskrivna arter som fyller en
rad ekologiska nischer i Afrika, Asien och
Australien. De flesta är storvuxna och
aktiva rovdjur
så lite om dessa varelser att forskare i
många fall inte ens hade sett ett levande
exemplar, än mindre hade en aning om
vad de sysslade med i sitt naturliga utbredningsområde? Bättre verkade det
inte.
Moluckerna består av cirka 1 000 öar
i östra Indonesien och utgör tillsammans
med de mindre Sundaöarna den biogeografiska regionen ”Wallacea”, allmänt känd
som en överlappningszon mellan de vitt
skilda djurrikena från dels Asien och dels
Australien och Nya Guinea. Här finns även
en mängd endemiska arter, som inte förekommer någon annanstans.
Först under senare hälften av 1990-talet
fick forskarna indikationer på att Wallacea
kunde vara en hotspot när det gäller artdiversiteten hos varaner. Undersökningar
av kolonialtida samlingar med moderna
taxonomiska metoder gjorde det möjligt
att särskilja så kallade kryptiska arter. En
kryptisk art är en art som är svår att på basis av enbart utseende skilja från dess nära
släktingar. En annan källa till nyupptäckter var den ökande internationella handeln
med levande djur, där nyupptäckta arter
tyvärr kan betyda stora pengar på en ofta
illegal och okontrollerad marknad.
Tio nya arter på 14 år
Från att endast en varanart varit bekant
från Moluckerna år 1996 har antalet ökat
till tio år 2010: mer än dubbelt så många
som de tre stora öarna Sumatra, Java och
Borneo i västra Indonesien hyser tillsammans. Ytterligare arter kommer oundvikligen att beskrivas både från Moluckerna
och övriga ögrupper i Stilla havet i och
VALTER WEIJOLA
”Ifall nån bara kunde ta
sig till Halmahera, lära
sig några ord indonesiska
och iaktta varaner, så kunde en betydande mängd
biologisk information
införskaffas”.
Med denna mening
från min handledare i
bakhuvudet började jag
planera ett studium av
ett flertal för vetenskapen närmast okända
varaner i Moluckerna.
Tanken lät kanske
mera som en pojkdröm än ett typiskt tema för en
kandidatuppsats,
men den var väldigt tilltalande
och en välkommen kontrast till
tentläsning och
studieliv.
Dessutom är
det ju liknande
företaganden som
inspirerat och format naturvetare
genom tiderna
och lagt grunden till deras idéer och tänkande.
Just precis vad
en ung student
behöver.
Möjligheten
att vara den
första biologen
att beskåda arter
tidigare bekanta endast från
några urblekta
alkoholkonserver kändes ganska bisarr. Visste vi verkligen
Varanus obor upptäcktes våren 2009 under ett
besök till Sulaöarna och beskrevs året därpå. Ett
exempel på östra Indonesiens okända artmångfald.
med att genetiska metoder tas i bruk för
att fastställa relationerna mellan de otaliga
spridda öpopulationerna.
Även om forskningen i denna region
framskridit med stora steg det senaste decenniet betydde en total avsaknad av tidigare fältarbete att betydande informationsluckor fortfarande existerade när jag första
gången anlände till Moluckerna under våren 2008. Detta resulterade i en nära nog
total oförutsägbarhet om vad jag skulle stöta på då jag steg iland på en ny ö.
Inte minst var jag väldigt överraskad
över att upptäcka så kallade bandvaraner
på flera av öarna. De här ödlorna kan bli
nästan två meter långa men hade aldrig tidigare rapporterats från denna region.
Dessutom kom jag snabbt att ifrågasätta
det gamla antagandet att hela ögruppen var
bebodd av en sedan länge känd och vida
utbredd art, mangrovevaranen (Varanus
indicus). Många av populationerna hade,
trots att de delar många likheter, otvivelakligt varit separerade under långa tidsperioder och skiljer sig åt både till utseende
och levnadssätt. I vissa fall var skillnaderna tydliga. Det gällde i synnerhet Varanus
obor, som jag och en kollega beskrev som
ny för vetenskapen i början av 2010. Här
rådde inga tvivel om att det handlade om
en tidigare okänd art.
Öar viktiga för uppkomsten av arter
Även om det kanske låter som en självklarhet visade dessa observationer väldigt
tydligt öarnas nyckelposition för uppkomsten av nya teorier inom biologin.
Mera påfallande tecken på arters föränderlighet är svåra att hitta, och de flesta
16
VALTER WEIJOLA
Varanus melinus beskrevs som ny för vetenskapen år 1997. Sedan dess
har cirka 10 000 exemplar av arten fallit offer för internationell djurhandel.
EN MÅNGFORMIG VÄRLD ÄR EN BÄTTRE VÄRLD
VALTER WEIJOLA
VALTER WEIJOLA
Valter Weijola med en Varanus salvator på ön Obi,
norra Moluckerna.
Rovdäggdjur som denna civet är klassiska exempel på djur som kan ha förödande konsekvenser för det
ursprungliga djurlivet när de introduceras på öar.
läsare känner säkert till betydelsen av de
observationer Darwin gjorde under jämförbara förhållanden vid Galapagosöarna vid utformningen av evolutionsteorin. Mindre bekant är kanske att Alfred
Wallace kom till samma insikt några år
senare under sina resor på Moluckerna.
Trots att oceaniska öar i regel är artfattigare än kontinentala områden så bidrar
de, i förhållande till landytan, i oproportionerligt hög grad till världens totala artantal.
Deras isolering har både lett till uppkomsten av endemiska former och i vissa fall till
att arter som dött ut på fastlandet, skyddade från konkurrens och rovdjur, kunnat
leva vidare på öar.
ormar och myror till parasiter och sjukdomar. Under dessa några hundra år har
60 procent (över 500 arter) av alla dokumenterade utrotningar skett på öar. Tar vi
i beaktande att endast 10–20 procent av
världens totala artantal antas vara känt för
vetenskapen, säger det sig självt att ovanstående siffror är en grov och säkerligen
optimistisk uppskattning.
Arter på öar dör oftare ut
Tyvärr har just isoleringen i kombination
med en begränsad ytstorlek inneburit att
arter som lever och utvecklats på öar ofta
är – och har varit – känsligare för yttre
störningar och mänsklig verksamhet än
arter som lever på fastlandet. Avsaknaden
av däggdjur och marklevande rovdjur har
till exempel lett till förlust av skyddsmekanismer hos både djur och växter. Otaliga
fåglar har förlorat flygförmågan och växter
förlorat sina taggar och skyddsmekanismer
efter att de koloniserat öar.
I och med att människan och hennes
följeslagare spred sig i Stilla havets övärld
blev det för ett tragiskt stort antal arter
omöjligt att fortsätta existera. Man uppskattar att inte mindre än 2 000 fågelarter
dog ut i kombination med att den första
vågen av människor befolkade denna region. Tillsammans med européernas intåg
följde en ny utrotningsvåg. Polynesierna
hade främst fört med sig grisar och råttor, men med oss kom en mängd nya följeslagare – allt från getter, katter, paddor,
EN MÅNGFORMIG VÄRLD ÄR EN BÄTTRE VÄRLD
Bo inte på en öde ö
Effekterna av introducerade
arter kan komma långsamt
För Moluckerna har avsaknaden av däggdjur inneburit att varaner har haft utrymme att inta de ekologiska nischer som i
södra Asien är ockuperade av mårddjur och
andra mindre rovdjur. Tyvärr har rovdjur
under senare tid transporterats omkring
av människan, ofta med förödande konsekvenser för de ursprungliga arterna. Effekterna av dylika introduktioner antas dock
även kunna ske långsamt och vara märkbara först under en evolutionär tidsskala.
Det betyder i praktiken att en del av
de arter som jag studerat kanske redan är
dömda till att försvinna under de kommande hundratals eller tusentals åren,
andra hinner kanske gå under innan vi
ens kände till deras existens.
Det att det fortfarande finns ställen kvar
på jorden där så stora arter som varaner
är brsitfälligt undersökta väcker den naturliga följdfrågan: hur står det till med
vår kunskap om andra djurgrupper såsom
ryggradslösa djur, svampar eller mikroorganismer. Ja, inte bättre i alla fall.
Samtidigt som det är fascinerande att
arbeta med ett område som biodiversitet så
kan man nog tyvärr konstatera att denna
gren, i likhet med flera andra inom biologin, blivit en sorts krisvetenskap.
Dront (Raphus cucullatus)
Ö 1662
Arter som bebor öar tenderar att
utvecklas i en alldeles egen riktning.
Om en ö saknar rovdjur förlorar öns
fåglar ofta flygförmågan eftersom den
är mycket energikrävande och det inte
lönar sig att upprätthålla den i onödan.
Avsaknaden av rovdjur leder också
ofta till att fåglarna på ön förökar sig
mycket långsamt. Dessutom är de
fullkomligt orädda..
Om ett rovdjur sedan når ön går det
lätt illa för dess endemiska invånare.
Dronten var en stor, klumpig, flygoförmögen fågel som levde på
Mauritius ute i Indiska ocenanen.
Då människorna kom till ön i början
på 1500-talet var dronten mycket
allmän. Sjömännen behövde bara
klubba ner de orädda fåglarna – som
ironiskt nog lär ha smakat illa – men
det oaktat var ett välkommet tillskott
av färsk mat. På 150 år hade mänskan
utrotat dronten, som numera är sorgligt berömd för sitt tragiska öde.
VW
17
FZS
Mahale nationalpark sedd från luften med
Tanganyikasjön i förgrunden.
Mahale Mountains nationalpark
vid ett vägskäl
Finlands regering beslöt i våras att stöda ett Life web-projekt i Tanzania med 250 000 euro.
Projektet kommer att värna om den biologiska mångfalden i Mahaleområdet. Varför är då just
Mahaleområdet värt en satsning och vad står projektet egentligen för?
M
ahale Mountains National Park
(1 613 kvadratkilomter i västra
Tanzania, se karta på sid. 20) är
föga känd trots sin enormt rika biologiska
mångfald. Området är en del av Albertine
Rift-området, som sträcker sig genom flera
länder och är ett av de biologiskt rikaste
områdena i världen. Floran och faunan på
området är en unik blandning av östliga
och västliga arter. Området har över 250
fiskarter som inte finns någon annanstans
på jorden.
Dessutom är Mahale även hem för nio
olika arter av primater (apor och halvapor),
inklusive hälften av Tanzanias 2 000 fridlysta schimpanser.
Parkens biologiska mångfald är sålunda
enastående och imponerande.
KATHRYN DOODY
Inga vägar leder till Mahale...
Buskbocken (Tragelaphus scriptus) är en av
antiloperna i Mahale nationalpark.
18
En avgörande orsak till att nationalparken i
Mahale bevarats så väl är dess svårtillgänglighet. Om man idag vill resa dit, är alternativen antingen privatflyg eller en längre
båtfärd över Tanganyikasjön. Inga vägar
leder nämligen till Mahale nationalpark.
Dessutom får man också resa en bra bit
inom Tanzania innan man ens kan påbörja
båtfärden. Först får man ta sig ända till Kigoma, i västra Tanzania, inte långt ifrån det
ställe där Stanley mötte doktor Livingstone
1871. Därefter är det båt som gäller.
Något som flera resenärer anser vara den
mest autentiska upplevelsen i Afrika är att
ta en tur med den legendariska tyska ångbåten LV Liemba. Båten byggdes 1913 och
sänktes under första världskriget bara för
att lyftas upp av britterna 1924. Båten renoverades och är i bruk än idag, mest används den för att transportera flyktingar.
...än så länge
Mahale Mountains har hittills bevarats
från mänskliga intrång och överexploatering i form av omfattande och förödande
skogsavverkningar, vilket varit fallet med
många andra motsvarande områden i Tanzania som varit mera tillgängliga. Den senaste tiden har det varit tal om att bygga en väg genom området till byn Kalya.
Oberoende vilken rutt som väljs kommer
stora områden av hittills orörd skog att bli
lättillgängliga. Dessutom undersöker man
ständigt möjligheterna till gruvdrift i Mahale, dock inte innanför nationalparkens
gränser.
EN MÅNGFORMIG VÄRLD ÄR EN BÄTTRE VÄRLD
Även det pågående kriget i Kongo har
haft en inverkan. Flyktingar som därifrån sökt sig till Mahale har märkts som
en ökad belastning på naturen i form
av skogsavverkningar och ogenomtänkt
åkerröjning.
– Frågan är känslig, säger Kathryn Doody, projektchef på Frankfurt Zoological
Society (FZS), som leder och koordinerar
Life Web-projektet i Mahale.
– Vägen är nödvändig för samhället i
Mahale, men rutten måste planeras mycket noggrant för att minimera oönskade
biverkningar.
Doody tycker ändå att situationen kunde vara värre, eftersom det ännu finns möjligheter att påverka utvecklingen på ett
gynnsamt sätt.
– Men vi måste agera snabbt, poängterar Doody.
Hållbara lösningar
Än så länge finns det utrymme för hållbara lösningar. Ett av syftena med Life
Web projekten är att de skall kunna förutse och förebygga olika problem så länge
dessa ännu är hanterbara. Till exempel har
Life Web-projektet i Mahale identifierat
expansionen av lantbruk som det största hotet, medan bland annat kraftig befolkningstillväxt och infrastrukturbyggen
kommer strax därefter.
Om allt går väl, kommer mänskligheten
även i fortsättningen att kunna njuta av
Mahales rika mångfald, medan befolkningen i området kan leva något bättre
tack vare sina egna beslut. Nyckelfrågan
är hur människans närvaro ska beaktas ur
ett hållbart ekologiskt perspektiv i enlighet med Life web-initiativets filosofi och
handlingsplan.
EV
Människans närmaste släkting
trivs i Mahale
M
ahale Mountains National Park
är känt för sina schimpanser av
den starkt hotade (EN) underarten Pan troglodytes schweinfurthii. Området uppmärksammades första gången av
professor Nishida från Kyoto Universitet.
Han inledde forskning här ungefär samtidigt som Jane Goodall påbörjade sina berömda schimpansstudier i Gombe norr om
Mahale. År 1979 grundades ett forskningscenter och 1985 blev Mahaleområdet en
fullvärdig nationalpark.
Idag lever närmare 1 000 av Tanzanias 2 000 schimpanser i nationalparken i
Mahale. Det är därmed Östafrikas största
skyddade schimpanspopulation. Dessutom lever åtminstone lika många av Tanzanias schimpanser utanför de skyddade
områdena, en betydande andel av dessa i
Greater Mahale Ecosystem.
Hur viktiga är schimpanserna för nationalparken och Mahaleregionen?
Ur ett rent ekologiskt perspektiv skulle
systemet knappast gå under utan schimpanserna. Vissa växter skulle antagligen minska i utbredning eftersom deras
fröspridning är beroende av schimpanserna. Men någon annan av Mahales
primater kunde eventuellt ta över den här
funktionen.
I ett större perspektiv har schimpansen en betydligt större roll. Schimpansernas blotta närvaro i nationalparken gör
oss människor mera benägna att skydda
den. Det vinner hela Mahaleområdet på.
EV
KIRSTEN SKINNER
Life Web
Schimpansen sägs vara människans närmaste släkting. Bevis för detta är bland annat det faktum att
vi till 98,9 procent delar samma gener. Människan
och schimpansen hör dessutom till de relativt få
djurarter som använder sig av verktyg. På bilden en
hona med en liten unge.
EN
ENMÅNGFORMIG
MÅNGFORMIGVÄRLD
VÄRLDÄR
ÄREN
ENBÄTTRE
BÄTTRE VÄRLD
Life Web är ett initiativ som för två
år sedan togs för att stöda biodiversitetskommissionen CBD:s program för
arbetet med naturskyddsområden.
Life Web grundar sig på frivilligt
naturskydd och strävar efter att öka
finansieringen av naturskyddsområden
samtidigt som lokalbefolkningens –
speciellt kvinnornas – utkomst tryggas
och hoten från klimatförändringen
bemöts.
Läs mera på:
http://www.albertinerift.org/
http://www.mahalepark.org/aboutmahale.html
http://www.tanzaniaparks.com/
http://www.FZS.org
http://www.cbd.int/lifeweb/
Ät inte sådant som
människans husdjur äter
”Greys vallaby” (Macropus greyi)
Ö 1924 (1937)
Vallabyer är ett samlingsnamn på en
grupp små känguruer som inte fått
egna namn. Visste du att det fanns en
vacker liten vallaby som hette Macropus greyi, ”Greys vallaby”? Nu finns
den hur som helst inte längre. Den var
nattlevande och tämligen allmän längs
södra och mellersta Australiens kust.
Vallabyerna levde i flockar på öppna
och buskiga gräsmarker – just sådana
där man hade boskap.
Boskapen åt effektivt upp gräset för
vallabyerna och ockuperade deras
livsmiljö. En stor del av livsmiljön
gjordes också otjänlig genom att den
torkades ut och vegetationen avlägsnades. Dessa öppna markers
vallabyer var mycket snabba och
jagades därför som sport och i viss
mån även för pälsens skull. Dessutom
jagades de av införda rovdjur. Vallabyn
som varit rätt allmän ännu år 1910 var
utrotad år 1923. Den sista vallabyn
dog i fångenskap på 1930-talet.
19
Biodiversitet i krigets skugga
I östra Afrika finns många exempel på hur krig och andra väpnade
konflikter skördat offer inte bara bland människor. Då krigen lett till
ökad tjuvjakt och förstörelse av känsliga arters livsmiljöer har arter
till och med utrotats.
har skarpt kritiserat projektet. Till saken
hör att olika naturreservat direkt stöder 80
procent av turistnäringen i Uganda och inbringar 600 miljoner dollar per år.
I
Även ön Zanzibar utanför Tanzanias kust
har drabbats av väpnade konflikter som
skadat den biologiska mångfalden. Den
12 januari 1964 inleddes en blodig revolt
i den unga självständiga staten. Uppskattningsvis hundratals araber massakrerades
i kravallerna.
Det var dock inte bara den etniska minoriteten som fick sätta livet till, utan också
Zanzibarleoparden (Panthera pardus adersi). Kattdjuret var endemiskt för Ungujaön
på Zanzibar och utrotades under åren som
följde på revolutionen. Ett rykte berättar
att folk trodde att leoparderna var osaliga
andar, besatta av de mördade araberna och
att denna verksamhet även välsignades av
President Karume.
Militär verksamhet behöver ändå inte
nödvändigtvis vara av ondo ur ett biodiversitetsperspektiv. Till exempel korallerna runt ön Chumbe vid Zanzibar, där ett
privat naturreservat inrättats, var inte helt
förstörda tack vara att allmänheten av militära orsaker haft begränsat tillträde dit även
tidigare. Mer om detta marina skyddsområde i följande artikel.
nte långt ifrån Mahale Mountains, på
andra sidan Tanganyika-sjön, pågår
det ett krig. Den utdragna beväpnade konflikten i Demokratiska republiken
Kongo (tidigare Zaire) märks även i nationalparkens vardag då flyktingar och ekonomiska migranter söker sig ett bättre liv.
I Kongo finns ett av de få livsmiljöerna för bergsgorillor (Gorilla beringei
beringei) uppe på Virungavulkanens sluttning. Bergsgorillor finns också i Rwanda
samt i Uganda i Bwindis ogenomträngliga nationalpark. Här mår gorillorna någorlunda bra, men i Kongo är deras situation sämre, trots att man här avsatt stora skyddsområden både för gorillor och
för naturskydd överlag. De starkt hotade
(EN) gorillorna går inte säkra i det instabila, krigsdrabbade landet.
Under de senaste årtiondena har det vid
flera tillfällen inkommit rapporter om dödade bergsgorillor. Det troligtvis kändaste
fallet är från år 2007, då sju bergsgorillor
avrättades med skott i bakhuvudet. National Geographic publicerade en artikel om
den här tragedin med titeln ”Who murdered the Virunga Gorillas”?
Demoniserad leopard utrotades
Uganda: först krig, sedan oljeborrning
Ett annat praktexempel på vad krig och
kaos kan innebära för naturen hittar vi i
Murchinson Falls National Park i Uganda.
Parken är känd för sitt vattenfall som påstås vara det kraftigaste i världen. Medan
ett besök till vattenfallet fortfarande är en
oförglömlig upplevelse, är nationalparken
i övrigt nu endast en skugga av vad den var
tidigare. Man kan bara fantisera om hur
det såg ut i början av 1970-talet då över
15 000 elefanter och 26 000 bufflar strövade kring i parken. Få av dessa överlevde
de kaotiska åren under Idi Amins ledning.
Den godtyckliga tjuvjakten resulterade i att
många arter hotades av utrotning och vissa
har till och med fått planteras ut på nytt i
området. Om man skall finna något positivt så mår vegetationen i parken sannolikt
bättre idag än under elefanternas tid.
Ett nytt hot mot nationalparken kring
Murchinson Falls är de oljefyndigheter som
det brittiska bolaget Tullow Oil kommer
att börja exploatera i samråd med Ugandas
regering. Risken för att oljeföroreningar
sprids i nationalparken är uppenbar och
ortsbor, lokala fiskare och miljöaktivister
EV
MAGNUS ÖSTMAN
Populationerna av bergsgorillor i Östafrika har minskat starkt till följd av skogsskövling och tjuvjakt, ofta i
samband med väpnade konflikter. Låglandsgorillorna (Gorilla gorilla) i Västafrika har minskat ännu mer i antal.
Här har även Ebolaviruset ökat dödligheten bland gorillorna, som nu klassas som akut hotade (CR). På bilden
en gammal hane av låglandsgorilla, fotograferad i en djurpark.
20
EN MÅNGFORMIG VÄRLD ÄR EN BÄTTRE VÄRLD
ELIAS VARTIO
Omari Nyange, ledande parkvakt på Chumbe Island Coral Park, började sin karriär som en 18-årig före detta fiskare på Chumbe då Sibylle Riedmiller startade
det omfattande naturskyddsprojektet. Under sina år som parkvakt har han
upplevt både med- och motgångar. Han berättar om den oförglömliga dagen
25.12.2004 då han var ute och rensade törnekronor från korallreven. På eftermiddagen överraskades han av den stora tsunamivågen, som fått sin början på
andra sidan Indiska oceanen. Han hamnade i vattnet men lyckades med hjälp av
sin snorklingsutrustning simma i land just före mörkrets inbrott.
Chumbe Island Coral Park
– framgångsrikt naturskydd i privat regi
Chumbe Island är en 22 hektar stor ö strax utanför Zanzibar vid Tanzanias kust. Sedan 1993
förvaltas ön av ett icke-vinststrävande privatföretag, Chumbe Island Coral Park Ltd. (CHICOP), med
naturskydd, ekoturism och undervisning i naturskydd och miljöfostran som huvudsakliga verksamhetsformer. Det privata naturreservatet hyser cirka 370 fiskarter och 200 korallarter. Även öns
skogar är välbevarade och rika på hotade arter.
D
et hela började med att Sibylle Riedmiller, en entusiatisk
miljövän, snorklade på hundratals platser längs Zanzibars kust innan hon
hittade det hon sökte. Kring Chumbe var
korallreven grunda nog för ett barn att utforska och speciellt värdefulla genom sin
stora biologiska mångfald. Det fanns dock
mycket arbete att göra med att utveckla
skyddet av revet och sprida kunskap om
dess rika natur.
Då Riedmiller började fanns det inte
ord för koraller på det lokala språket kiswahili, utan de kallades helt enkelt för
stenar.
– Det fanns inte heller någon undervisning om havet i skolan, berättar Lina
Nordlund som forskar för Åbo Akademi
och nu arbetar med naturskydd och undervisning vid CHICOP.
Denna okunskap resulterade i att ohållbara fiskemetoder, såsom dynamitfiske,
EN MÅNGFORMIG VÄRLD ÄR EN BÄTTRE VÄRLD
användes allmänt. Även Omari Nyange
berättar en liknande historia. Han var den
första som anlitades av projektet 1993 och
fungerar idag som ledande parkvakt.
Protester mot skyddet
förbyttes i förståelse
Trots att området var litet (1,3 kilometer
långt och 300 meter brett) och ön var obebodd, mötte naturskyddsinitiativet i början ett starkt motstånd från det närliggande fiskarsamhället. Fiskarna blev irriterade på att fisket förbjöds i korallparken,
speciellt då det lilla området blev allt rikare
på fisk. Flera hotfulla situationer uppstod.
Det var inte ovanligt att de fyra parkvakterna fick möta gäng på 20–30 fiskare som
krävde en nedläggning av parken. På grund
av trakasserierna valde en av parkvaktarna att sluta arbetet efter ett par år. Av de
fyra ursprungliga parkvakterna är det bara
Omari som fortfarande är kvar.
Idag är läget dock helt annat. Parken
mår bra och relationerna till närliggande
samhällen är mycket goda. Fiskarna har
blivit införstådda med fördelarna med parken och börjat inse att då ett område skyddas från fiske ökar tillgången på fisk i andra
närliggande områden.
Attityderna hos fiskarna har förändrats speciellt då de deltagit i utbildning
på Chumbe Island och där hittat fiskarter som redan försvunnit från deras egna
fiskevatten. Vissa av fiskarna och invånare
i närliggande bysamhällen blev så ivriga av
Chumbe Islands framgång att man även
påbörjat försök att återplantera korall på
andra ställen.
Sårbar korallnatur
Trots att kunskapsnivån ökat och attityderna idag överlag är mycket bättre, har Omari och de andra parkvaktarna ännu mycket att göra för att värna om det känsliga
21
➤
korallrevet. De får fortfarande undervisa
fiskare om korallernas egenskaper, men det
hela går i konstruktiv anda. Vanliga misstag som fiskarna gör är att använda båtstakar, ankare eller nät som söndrar korallreven, som återhämtar sig långsamt från
mekaniska skador.
En annan vanligt förekommande ovana
bland fiskarna är att använda korallstycken
för att gömma fiskfällor. Problemet som
uppstår här är att om korallen läggs upp
och ned får den levande ytan inte längre
solljus som de symbiotiskt levande algerna
behöver. Då blir koralldjuren (polyperna)
utan näring, vilket leder till att korallen
bleknar och småningom dör.
Det är ändå inte bara lokala ingrepp
av människor som hotar korallernas
existens. Det finns dessutom storskaliga
hot, såsom invasion av främmande arter
och klimatförändringen. En mycket förödande art för korallerna är sjöstjärnan
törnekrona (Acanthaster planci). En enda
törnekrona kan äta upp till 300
kvadratcentimeter korallyta på ett enda
dygn. Det är därför väktarna på Chumbe Island försöker döda törnekronorna så
snabbt de ser dem. Men det är inte så lätt
att göra slut på törnekronan. Om man delar den mitt itu kan båda delarna växa ut
till nya individer.
– Därför brukar vi på Chumbe ta upp
dem och begrava dem i sanden, förklarar
Omari. Han berättar vidare att det redan
finns flera korallrev som dött till följd av
törnekronans framfart.
Det är på grund av denna symbios som
värmen har så stor inverkan på korallerna.
I 18 graders vatten växer korallreven endast
med en dryg centimeter per år, medan de
vid optimal temperatur kan växa så mycket
som 8–20 centimeter per år. Om temperaturen i vattnet överstiger 30 grader så trivs
inte algerna och korallerna börjar blekna
och dör till slut.
– År 1998 dog rekordartat mycket koraller till följd av blekning runtom i världen, berättar Omari.
På Chumbe är korallerna fortfarande
i relativt gott skick, men en viss blekning
kan redan ses här. Om man åker till ön
Misali utanför Pemba ett stycke norr om
Zanzibar är skillnaderna redan märkbara.
Genom att skydda korallrev löser man inte
de problem som övergödande utsläpp och
klimatförändringen för med sig. De här
globala miljöhoten kan ha långtgående
konsekvenser för den biologiska mångfalden, både på ett lokalt och globalt plan.
Korallblekningen det stora hotet
Klimatförändringen bedöms utgöra ett
storskaligt hot mot korallrev världen över.
Korallerna mår bäst i vatten som är 18–26
grader. Detta beror på att korallerna lever
i symbios med alger, som de får 98 procent
av sin näring ifrån. Koralldjuren upptar
syre speciellt då vinden blåser och vattnet
är i rörelse. Vid koralldjurens respiration
(andning) avges sedan koldioxid, som algerna använder till fotosyntesen.
EV
Chumbe Island Coral Park
– mycket mera än bara koraller
C
(Birgus latro), även den rödlistad (DD) av
IUCN.
till endast 670 femton år senare. Då den
utrotningshotade arten redan existerat på
ön före revolutionen år 1964, kunde CHICOP främja överlevnaden av arten utan att
äventyra öns naturliga balans.
En art på Chumbe som väckt entusiasm
speciellt bland forskare är kärlväxten Uvariodendron kirkii, som klassas som sårbar
(VU) av IUCN. Ön hyser också världens
största kända population av kokoskrabba
Turism med naturhänsyn
Besökare på Chumbe imponeras över hur
ekologiskt tänkande genomsyrar all verksamhet på ön. Som gäst på ön får man
betala dyrt för både besöket och en eventuell övernattning, men man får också valuta för pengarna. Tillvaron är angenäm,
OSKAR HENRIKSSON
HICOP förtjänar beröm för sitt
utomordentliga arbete med att bevara och skydda Chumbes korallrev. Men det är inte bara den biologiska
mångfalden under vattnet som gynnats genom skyddsåtgärder. Ett gott exempel är
utplanteringen av sex Ader’s duikers på ön
år 1999. Tjuvjakt och habitatförstörelse
hade lett till att den lilla antilopen minskat i antal från 5 000 individer år 1984
ELIAS VARTIO
➤
Vackert och funktionellt. Mangroveträden längs Zanzibars kust är en väsentlig del av ekosystemet på ön.
22
Kokoskrabban, även känd som kokostjuv eller
palmtjuv, fick sitt namn av att den kunde klättra upp
för träd och spräcka skalen med sina starka klor.
Detta har dock visat sig vara något överdrivet, men
om man alls har någon självbevarelsedrift skall man
se till att hålla fingrarna borta från krabbans klor.
EN MÅNGFORMIG VÄRLD ÄR EN BÄTTRE VÄRLD
JIMYY LIVEFJORD
I skogen på Chumbe kan man stöta på den afrikanska paradisflugsnapparen (Terpsiphone viridis).
Bli inte sjuk
OSKAR HENRIKSSON
Gyllene padda (Incilius periglenes)
Ö 1989
Korallreven vid Chumbe hyser bland annat den akut hotade (CR) havssköldpaddan Eretmochelys imbricata.
harmonisk och ekologisk och dessutom
går pengarna till ett gott ändamål: att upprätthålla naturskyddet och en fortsatt satsning på undervisning i naturkunskap och
miljöfostran.
Så väl dagsbesökare som de som stannar
över natten får en egen ekobungalow. Den
är designad som en snäcka så att den kan ta
tillvara den maximala mängden regnvatten
som filtreras och förvaras i en 15 000 liters
tank under byggnaden. Vattnet värms upp
med solenergi och pumpas upp med muskelkraft av personalen. Arkitekturen är designad att fånga vindfläktarna från havet så
att en naturlig svalka hela tiden råder. Allt
verkar vara väl genomtänkt och genomfört
på ett kreativt sätt.
EN MÅNGFORMIG VÄRLD ÄR EN BÄTTRE VÄRLD
Även i CHICOP:s organisationsstruktur och förvaltning av anläggningarna verkar ekologisk och social hållbarhet ha varit
en ledstjärna. Av de 44 anställda är endast
två utlänningar och det finns goda möjligheter till avancemang. Då matvaror anskaffas till ön utnyttjas lokala producenter.
För att CHICOP skall kunna bedriva
sin kärnverksamhet, utbildning och naturskydd, räcker det med att 60 procent
av övernattningskapaciteten utnyttjas av
betalande gäster. Förutom turisterna behövs inga externa finansiärer.
EV
Läs mer på:
www.chumbeisland.com
I en högt belägen regnskog i Costa
Rica levde en padda vars färg var som
ur en saga: gyllene. Paddan gjorde ett
klassiskt misstag, den förekom bara
på ett mycket begränsat område. För
att säkra dess existens skyddades hela
dess utbredningsområde. Paddorna
levde under jorden största delen av
året, de kom fram bara för några
regniga månader från april till juli.
Äggen lades och grodynglen utvecklades i tillfälliga pölar.
År 1987 var paddan ännu allmän,
1988 sågs bara tio paddor och 1989
en enda, den sista som någonsin
observerats. Det plötsliga manfallet
kan ha berott på att alla pölar torkade ut den torra sommaren 1987,
men paddorna var relativt långlivade
så något annat måste också ligga
bakom. Huvudmisstänkt är en mycket
dödlig svampsjukdom som börjat härja
bland amfibier. Den har uppenbarligen
spridits runt jorden via grodor som
människan introducerat.
23
Den här publikationen är utgiven av Natur och Miljö rf.
Du kan stöda verksamheten genom att bli medlem.
Utan oberoende, ideella miljöorganisationer som
Natur och Miljö skulle luften vara ohällsosammare,
vattnet smutsigare och naturen fattigare. Sedan år
1970 har Natur och Miljö bidragit till många segrar
för miljön, men fortfarande behövs modiga föregångare, som belyser problem, presenterar lösningar
och påverkar miljöpolitiken lokalt och globalt.
Natur och Miljös kansli i Helsingfors:
Annegatan 26, 4:e våningen,
telefon (09) 612 22 90
e-post nom@naturochmiljo.fi
www.naturochmiljo.fi
Lärare se hit
En mångformig värld är en bättre värld är avsedd att kunna
användas i undervisningen i högstadier, gymnasier, fackskolor
och i vuxenutbildning. Till häftet hör en lärarhandledning och en
serie elevarbetsuppgifter som skall inspirera till läsning av artiklarna i häftet.
Natur och Miljö fortsätter härmed traditionen att ge ut temahäften med fokus på miljöfrågor som har global omfattning och
är speciellt aktuella i u-länder. Temat för tidigare häften har varit
bland annat världens sötvattensresurser, miljöhot vid världshavskuster, miljö- och resursfrågor aktuella inom världens
matproduktion, kemikaliseringens inverkan på hälsa och miljö,
klimatförändringens betydelse för världens fattiga samt behovet
av ett hållbart utnyttjande av världens skogar.
Fler exemplar av En mångformig värld är en bättre värld kan
beställas från Natur och Miljös kansli till självkostnadspris, tel.
09-6122 290 eller e-post: kansliet@naturochmiljo.fi. Detta
gäller även en del av de tidigare utgivna temahäftena i den mån
exemplar av dessa finns kvar.