Transcript MADE OUT OF THE WOODS - Dalslands Konstmuseum

MADE OUT OF THE WO ODS
wo r k s h o p s e p t e m b e r 2 011
INNEHÅLL
made out of the woods
Vem är Basil Kardasis?
veckans tema
Tre texter och tre bilder
utflykt till dalslandsskogen
Finsnickeri, sågverk och skogspromenad
7
8
genomgång med idéutställning
31
Platta saker och runda
38
Nature is the master in the art of losing 40
9
Återbruk på återbruk
42
9
Att ge trädet ny hud
44
Känsla av att sjunka
46
10
Fågelhuvuden som talar 48
10
Om att visa självrespekt
50
Vilsamt med det komplexa 52
Skönheten i det icke perfekta
54
Pall av försiktighet
56
Siffran tre blev en idé
58
Moduler av T och L
60
Vad är stort?
62
Luta sig mot ett träd
64
Göra, bara göra
66
Plats för sagor och äventyr
68
Hur kan det bli finare? 70
Naturliga strukturer 72
Liten i det stora
74
Nära himlen
76
Naturen vet vad den gör
78
raka plankor och krokiga träd
11
tre slöjdtekniker
16
Vanliga träd och buskar 17
designern löser problem
konstnären skapar dem
21
seminarium om design
27
7
MADE OUT OF TH E WO ODS
– En veckolång workshop i Dalsland
En varm söndag eftermiddag i september 2011 träffas vi alla på gårdsplanen utanför caféet på Gamla
bruket i Fengersfors i Dalsland. Huset är ett av flera i detta fina gamla bruksområde som disponeras av
konstnärskollektivet Not Quite. Nu ska design­projektet Ur Skogs workshop »Made out of the Woods«
husera i lokalerna under en arbetsvecka.
Först är vi få, sen blir det fler och fler. Workshop­
ledaren, Basil Kardasis, kommer med hyrd buss från
Göteborg och med honom flera andra del­tagare;
designers, möbelsnickare och MA-studenter från
England och London, Irland, Kina, Colombia, Fin­
land, Taiwan, Stockholm, Göteborg och Steneby
… sju nationaliteter finns representerade i skaran
av workshopdeltagare, närmare bestämt 24 stycken.
Därtill kommer workshopledaren Basil Kardasis
och hans assistent Charlie Davidson, prisbelönt
brittisk designer bosatt i Dalsland.
Till gruppen sällar sig också de som skall doku­
mentera; Martin Gustavsson, fotograf, Petra Johans­
son, filmare och Anna-Stina Lindén Ivarsson, jour­
nalist. Samt Ur Skogs projektledare Helen Back­
lund som satt samman innehållet för veckan.
8
9
VEC KAN S TE MA
Tre texter och tre bilder
Vem är Basil Kardasis?
Basil Kardasis, designer och professor, har arbetat på
flera ledande designskolor i Europa, största tiden som
professor på Royal College of Art i London. Han har
också lett en mängd workshops över hela världen, i
skilda konstnärliga discipliner.
Skrädderi, mode och päls är Basil Kardasis huvud­
områden och idag är hans fasta punkt som kreativ
ledare på NAFA (North American Fur Auctions) i
Toronto, Canada, när han inte är på resande fot.
Basil Kardasis far var skräddare och försörjde en
stor familj, hustru och nio barn i Grekland. De
flydde till Australien under andra världskriget. En
uppväxt som format och påverkat Basil Kardasis
mycket. Han återkommer ofta till upplevelser under
barndomen, och använder ofta dessa erfaren­heter i
sin undervisning, erfarenheter han fick av faderns
stora kunnande och kärlek till hantverket.
– Naturen gör aldrig några misstag, hennes känsla för
färg och form tar fullständigt andan ur en. Ert jobb är
nu att ge något tillbaka till henne, göra något hon aldrig
skulle kunde föreställa sig, säger Basil Kardasis den
första kvällen, då veckans tema presenteras.
Presentationen består av tre bilder och tre eng­
elska texter som Basil läser upp för deltagarna.
Den första texten refererar till storytelling och
har rubriken »När kärlek och skicklighet arbetar
tillsammans, förvänta dig ett mästerverk!«. Texten
handlar om Shakespeare och hans Globe teater i
London, om hur den kom till 1599: En skara hant­
verkare beslöt att successivt, planka för planka,
montera ner och stjäla »The Theatre«. För att sen
flytta timret över den frusna Themsen, till andra
sidan, där teatern byggdes upp på nytt och blev
Shakespeares Globe, i form av ett »wooden O«.
När man har klarat sig helskinnad ur en farlig situa­
tion sägs man ha kommit »out of the Woods«, och
uttrycket härstammar från ovanstående berättelse,
säger Basil Kardasis.
Den andra texten handlar om Moder jord, Moder
natur, som alltings skapare. Hon – den skickligaste
av alla designers, den största och säkraste konst­
nären – men också en sant älskad och omhänder­
tagande mor.
– Gör något tillsammans med henne, för henne,
en ansträngning för att komplettera hennes geni.
Den tredje texten är ett citat ur »The floating
Book« av Michelle Lovric och förklarar hur man
säljer en bok till en venetiansk kund. Det går ej att
tala om innehåll och snygg typografi. Nej, man kan
inte tala om boken själv, utan måste beskriva de
underbara drömmar som följer av att läsa den!
10
11
UTF LYKT TI LL DALS LAN DS S KO G E N
RAKA P LAN KOR O C H KROKIGA TRÄD
Finsnickeri, sågverk och skogspromenad
– Det handlar om kunskap och att man har en
dialog. Sågverken måste få veta vad snickerierna
vill ha. Och tar man rätt ämnen så finns det jätte­
fint material i Dalsland. Vi använder till 95 procent
lokalt växt trä; björk, ek och fura, säger Samir Saba.
Skogen kan ses ur många perspektiv, beroende på hur
man använder den. Poesi eller ekonomi? Skogen som
atmosfär och skogen som bruksarena är två olika saker.
Vissa vill ha raka plankor utan kvistar, andra föredrar
gamla krokiga träd.
Samir Saba är verksamhetsledare på Steneby
Finsnickeri, som är en yrkesinriktad utbildning
kopp­lad till Stenebyskolan i Dals Långed. Snicke­
riet arbetar med beställningar mot verkliga kunder
i en företagsliknande form.
– Ja, raka plankor och kvistfritt, det är det seg­
ment vi jobbar i, säger Samir Saba och berättar att
finsnickeriet samarbetar med Signerasågen i Dal­
skog och idag fungerar det bra.
Efter en god nattsömn på vandrarhemmet i Håverud
gör workshopdeltagarna en bussutflykt i Dalsland, som
av­­slutas med en lång skogspromenad.
Gruppen besöker Finsnickeriet i Steneby där
Samir Saba presenterar verksamheten, Bågens Såg
i Laxarby där Ulf Nelson tar emot, och går slut­
ligen en långpromenad med skogsägaren Jonas
Löfqvist, på hans ägor.
I bussen förtydligar Basil Kardasis workshop­
deltagarnas uppgift inför skogsbesöket ytterligare
en gång:
– Gå in i skogen som om det var den allra första
gången du var i en skog och gör sedan tre saker;
Skissa på en bild av dig själv eller ta ett foto som
berättar på vilket sätt du känner dig bekväm i
skogen. Ta med dig någon minnessak från skogen,
som du sedan kan utveckla. Skriv ner dina känslor,
de du kände när du var i skogen.
Ulf Nelson driver Bågen Såg och Hyvleri AB, ett en­­
­­mansföretag. Till 90 procent arbetar han med gran.
Han talar mycket om kvalitén på enskilda stockar.
– Folk måste lära sig vad som är bra och dåligt
ur kvalitetssynpunkt, menar Ulf Nelson. Om träet
ska bli starkt och inte ruttna, då måste det växa
långsamt på speciella ställen och torkas på ett spe­
ciellt sätt. Vintertimmer är det bästa att såga, det är
fast och hårt.
– Men med den höga rationalitet som råder
in­­
om sågverksindustrin idag, kommer kvalitén
många gånger på undantag, säger Ulf Nelson, som
också är en anhängare av raka, kvistfria plankor.
Det är vad hans kunder vill ha.
Ulf Nelson skulle vilja kunna erbjuda mer lövträ.
– Jag för en dialog med skogsstyrelsen om den
saken, de har en betydelsefull roll när det gäller
lövet. Jag skulle till exempel önska att det var mer
stöd vid lövplantering. Det är en viktig framtids­
fråga för Dalsland.
12
13
14
15
Aron Wigh är finsnickare, utbildad på Capella­
gården på Öland. Nu driver han sin verksamhet i
Fengersfors, på Not Quite. Aron är tekniskt ansva­
rig för snickeriet som används under workshopen.
– Jag gillar att jobba mer konstnärligt med trä.
Men jag plockar nästan inget material direkt från
skogen här. Jag köper allt mitt material, och det
Jonas Löfqvist är skogsägare och ser skogen ur ett
avverkningsperspektiv. Var planterar man bäst vad?
Och hur kan man få ut mesta möjliga av en skogs­
yta? Under vilka omständigheter växer det bäst?
– Ekonomiskt sätt finns det inget som slår gran,
säger Jonas.
Jonas guidar oss i sin egen skog, han är passio­
nerat intresserad av skogsbruk. Vi börjar med att
gå över en mosse.
– Våtmarker är skyddade i Sverige. Man får ej
gräva ut dem. Så fort jag vill göra något måste jag
skriva till länsstyrelsen och be om lov, säger Jonas
och berättar om tjädertupparna som spelar här
tredje veckan i april. Det har blivit mindre tjäder på
grund av skogsbruket, säger Jonas.
Det finns olika »skolor« när det gäller avverkning.
Den enklaste vägen är att hugga ner allt och plantera
nytt, så gör de flesta skogsägare. Jonas försökte sig
på att glesa ut skogen för 20 år sedan och trodde
det skulle växa upp nytt, men det gjorde de inte.
– Det var för mörkt kanske, säger Jonas.
Thomas Lööf är slöjdkonsulent i Västra Götalands
län. Han ser skogen som ett materialskafferi och en
viktig del i ett globalt ekosystem som måste respek­
teras och vårdas utifrån kunskap och moral. Tomas
berättar en sedelärande historia om varför man nu
återplanterar fura på Teneriffa, efter en tidigare
kraftig avverkning. Vattnet sinade i brunnarna, vilket
visade sig ha med avverkningen att göra – furan
mjölkar molnen på vätska som sedan försvinner
ner i marken. När man återplanterade fura kom
vattnet tillbaka!
Anders Winberg är slöjdare med speciellt intresse
för träets kvaliteter som slöjdmaterial. Han arbetar
ofta i färskt trä.
– Hämtar man sina ämnen själv i skogen är det
viktigt att veta, var man hittar vad? Träden har
olika växtplatser och vissa träd lämpar sig bättre än
andra till speciella saker. »Man måste kunna läsa
trädet« som det heter.
Raka plankor är inte Anders favoritstycke. Nej,
krokiga träd och grenklykor – den starkaste delen på
träet – gillar han. Skogens egna former inspirerar
slöjdaren.
beror förstås på vad jag ska göra, men det är svårt
att hitta bra material i Dalsland. Viljan finns men
inte kunskapen, det är superskillnad på material
och material. Jag vill ha långa kvistfria längder. Det
är så mycket ansträngning bakom det jag gör och
då vill man att slumpen ska spela så liten roll som
möjligt, säger Aron Wigh.
16
17
redan på 1400-talet, berättade Thomas Lööf. Hans
täljhäst hade en snickare i Ungern gjort och den
hade extra finesser som gjorde att den stod stadigt
även på ojämn mark.
Denna häst blev ett uppskattat inslag i work­
shopen, verkade ibland användas närmast medita­
tivt; en trygg plats att sitta och tälja vid och tänka
stora tankar …
TRE S LÖJ DTE KN I KE R
Den tredje dagen började med att Anders, Tomas och
Christian upprättade tre slöjdstationer ; en för basning,
en för klyvning och täljning och en för pilflätning. Tek­
niker som flera av workshopdeltagarna aldrig kommit i
närheten av tidigare.
Anders Winberg visade hur man basar färskt
trä, det vill säga böjer det med hjälp av vattenånga.
Han höll en gryta vatten kokande under ett långt
plåtrör som då fylldes med ånga. I röret stoppade
han färsk ytved av ask, som är segt och starkt.
– Min idé är att man ska kunna skissa tredimen­
sionellt med dessa vidjor, sade Anders och demon­
strerade hur ångan gör det färska träet mjukt och
formbart, men blir hårt när det torkar.
Thomas Lööf visade en metod för att spräcka
eller klyva virket, istället för att såga. En klyvning
gör träet mycket starkt då inga fibrer sågas tvärs av
utan virket spräcks exakt efter fiberriktningen.
Thomas visade också täljhästen, ett verktyg som
ser ut som en liten leksakshäst i trä placerad på
marken. Man kan sitta på hästen och spänna fast
sitt ämne på flera finurliga sätt. På detta sätt kan
man tälja med verktyg, snabbt och rationellt.
Täljhästen är ett gammalt verktyg, den fanns
Vid den tredje stationen visade Christian Erlands­
son hur man flätar i pil. Han använder ekologiskt
odlad dansk pil som sorteras efter längd och tjock­
lek. Salix är familjenamnet på de växter som oftast
används vid flätning, som; pil, sälj, vide och jolster.
– Allt som går att böja kan man fläta med, sade
Christian och bekände att han själv var väldigt
in­snöad på traditionell korgflätning och visade en
fruktplockarkorg på pinne som han gjort.
Pilen blir mjuk då man lägger den i vatten, då är
den lätt att böja. Men man kan bara blötlägga en
gång. Om man tar bort barken på pilen går den
också att färga.
– Sen bara man väver på och det blir starka grejer,
sade Christian Erlandsson.
Det gjordes många flätade experiment under
dagen, från tunna, sköra små »fågelbon« till större
sfäriska konstruktioner.
Vanliga träd och buskar
Alla workshopdeltagare fick ett exemplar av den
nyutkomna boken »Slöjden börjar i skogen« (Red.
Lars Petersson, Hemslöjdens förlag).
I boken finns, bland mycket annat matnyttigt,
en användbar genomgång av skogens 19 mest före­
kommande träd och buskar. Vilka egenskaper de
olika träden har och hur dess ved förändras i färskt,
respektive torrt tillstånd. Egenskaper som också
styr vilket träd som bäst är lämpat till vad.
Här får man till exempel veta att bokens (Fagus
sylvatica) ved smakar ingenting. Den lämpar sig
därför till föremål som kommer i kontakt med livs­
medel. Och hasselns (Corylus avellana) ved är lätt
att bearbeta och böja till korggrepar och handtag.
»Naturen har gett förutsättningarna. Människan har
format och fulländat.«
21
DE S IG N E RN LÖS E R P ROB LE M
KON STNÄRE N S KAPAR DE M
På tisdag eftermiddag samlas gruppen i caféet och
Basil Kardasis förtydligar uppgiften:
– De erfarenheter som ni hittills gjort ska ni
över­sätta i en produkt, eller en idé till en produkt,
som ska förmedla er känsla för skogen och Dals­
land. Det är uppgiften. Använd alla dina talanger i
processen; humor, spiritualitet, kreativitet, intellekt
och förmågan att överraska.
– En designer löser problem, en konstnär skapar
problem, säger Basil Kardasis. Och vi fick alla något
att tänka på.
Under onsdagen intensifieras workshopdel­
tagarnas arbeten i ateljéer, snickeriverkstad och vid
de skilda slöjdstationerna. Somliga ägnar sig åt det
material de plockade med sig från måndagens
skogsbesök eller de stubbar och träbitar de fick på
Bågens såg. Andra gick ut i skogen på nytt och
hämtar nya träd, kvistar och grenar för att för­
verkliga nya idéer.
På kvällen berättar designern Charlie Davidson
om sin verksamhet, om sin egen designprocess och
visar bilder.
26
27
MALIN ANDERSSON
MAGDALENA SVEDLUND, PELLE EKHOLM OCH MATTIAS WESTELIUS
S E M I NARI U M OM DE S IG N
På torsdagsförmiddagen arbetas det febrilt. På
eftermiddagen åker alla bussen till Dals Långed
och Stenebyskolan. Där ges seminariet »UR SKOG
WOOD – Hur kan design påverka?«.
Den första föreläsaren var Malin Andersson,
projektchef från Södra som berättar om det nya
nedbrytningsbara kompositmaterialet Durapulp
och den designsatsning som företaget gjort för att
lansera materialet. Bland annat har Södra arbetat
tillsammans med Rasmus Malbert – designer, fin­
snickare och en av workshopdeltagarna, – som
också berättade om sin syn på materialet.
»Design som framgångsfaktor – hur tänker man
i Tibro?« var nästa föreläsningsrubrik. Magdalena
Svedlund, Pelle Ekholm och Mattias Westelius från
STOL I DURAPULP FRÅN SÖDRA
JOHN-MICHAEL EKEBLAD
ANDREA TRIMARCHI
ledningsgruppen för det planerade inrednings­
huset Inredia i Tibro, förklarade varför man satsar
på design.
Den tredje föreläsaren var John-Michael Eke­
blad, före detta kreativ chef för IKEA Sweden, som
nu driver egna företaget Daytime Projects Inc. i
New York och gör möbler – av både rivningsvirke
från New York och lianer från Guiana.
Andrea Trimarchi avslutade dagen. Han är en
av formgivarna bakom designduon Studio Forma­
fantasma, verksamma i Eindhoven i Nederlän­
derna. Andrea och kollegan Simone Farresin job­
bar mycket ekologiskt spännande och har intres­
serat sig för designerns roll i relation till folkkonst,
tradition och lokal kultur. Läs mer i Ur Skog nr 2.
31
G E NOMGÅNG
M E D I DÉUTSTÄLLN I NG
Sista dagen ägnas åt genomgång och alla samlas på
gräsmattan utanför caféet. Torsdagens föredragshållare;
John-Michael Ekeblad från Daytime projects inc och
Andrea Trimarchi från Formafantasma deltar också
som handledare och ger sina synpunkter.
– Ni är varpen, nu ska vi göra väven, säger Basil Kar­
dasis och tillägger;
Ni ska visa upp barnet ni har gjort. Men ni får inte
säga »Detta är mitt barn – är det inte fult?«. Genom­
gången måste var en dialog, ett samtal mellan oss alla,
detta är ingen examen. Vi är alla här för att utvecklas,
lära av varandra och ha roligt.
Varje workshopdeltagare får sex minuter på sig att
visa sin idé och berätta om sina tankar inför uppgiften.
Under hela eftermiddagen följer sedan ett spontant
samtal mellan alla, om vars och ens produktidé. Före­
målen placeras ut på gräsmattan i en utställning och
deltagarna grupperas runt dem. Handledarna ger sina
kommentarer – ofta med goda råd om hur man skulle
kunna ta idén vidare, utveckla den.
Till exempel så hade Jingfeng Fang gett några furu­
plankor »ny hud«, det vill säga klistrat björknäver på
dem. Ett mycket poetiskt arbete som John-Michael
Ekeblad genast såg den kommersiella potentialen i –
brädorna, endast delvis täckta av björknäver – skulle
kunna användas i ett dekorativt golv.
Det märks att huvuddelen är utbildade designers,
vana att tala för sig och sin idéer och familjära med
marknadsföringsgrepp som storytelling. Att ge en
historia bakom sin produkt, sätta in den i ett samman­
hang, ger mervärde och väcker ett intresse. Matthew
Plummer-Fernadez snidade hängare var ett gott och
gripande exempel på detta. Enkla och ärliga hängare
som växte betydligt av historien bakom. Den gick rakt
in i hjärtat.
Det fanns en funktion i de flesta produkter. Hängare
av olika slag och sittmöbler fanns flera olika förslag på.
Ett bra exempel på en tydlig designprocess blev
Lies-Marie Hoffmans enkla klämmor ihopsatta av två
– snidade eller raka – träbitar med en bit av en svart
cykelslang. Inspirationen bakom var de fågelliknande
rötter hon hittat i skogen dagen innan. Med deras
näbbar i minnet gjorde hon ljudklappor eller kläd­
nypor, klämmor som fick de flesta att bli lyriska över
den geniala enkelheten.
En skillnad i förhållandet till skogen kunde märkas.
De asiatiska deltagarna beskriver skogen som mer be­­
själad, den är ett levande väsen. För Peitong Chen från
Kina är naturen en »hon«, och att gå in i skogen »är som
att besöka någons hem«.
34
35
»Livet räknas inte i hur många
andetag man tar, utan i hur många
ögonblick som gjort dig andlös«
Basil Kardasis
38
39
Platta saker och runda
Jalmari Laihinen är finsnickare och utbytesstudent från Finland på möbeldesign på Steneby. Jalmari har
tagit en bit av en tallstam och karvat ur veden till en skålliknande form, där barken fortfarande sitter kvar.
– Det finaste jag såg i skogen var ett träd som fortfarande levde, trots att ingenting fanns innanför barken.
Oftast gör man platta eller rektangulära saker av skogen. Jag har gjort en rund skål och processen pågår
fortfarande i träet, den kommer att spricka!
40
41
Nature is the master in the art of losing
Peitong Chen är utbildad i industridesign i Kina. Nu går hon masterprogrammet i design, individuell specia­
lisering på HDK.
– Att gå in i skogen var som att gå in i någons hem. Som att komma på besök. Jag tog bara sådant som
gick lätt att ta. Jag känner stor respekt för skogen och vill inte ta något som hon inte vill släppa ifrån sig. Vi
har skogar i Kina också, men skogen där är mer tom och träden är mindre. Detta var första gången jag kom
så nära så många olika plantor och växter.
– Tidigare var jag mer fokuserad på industridesign, nu vill jag göra mer handgjorda saker, säger Pietong
Chen som började med att läsa en dikt; »The art of losing« av Elizabeth Bishop.
42
43
Återbruk på återbruk
Ann-Christin Gustafsson är slöjdare från Billingsfors. Hon har gjort en krona av mossa och ett armband av
spånen som blev då Jalmari karvade ut sin trästock.
– Jag är ingen mängdslöjdare, jag gör unikum. När jag lär mig en grej, så tar jag med den kunskapen till
något jag redan gjort och kombinerar de båda. Så blir det återbruk på återbruk. Som slöjdare är materialet
urviktigt. Är det dåligt material, då blir det kitsch.
– Jag uppskattar tystnaden och lugnet i skogen, det ger trygghet. Det var bra att det var sådant gråväder
när vi gick i skogen, då kommer varenda nyans fram i lavar och mossa och man får insyn i fantastiska mikro­
världar.
44
45
Att ge trädet ny hud
Jingfeng Fang kommer från Kina, är utbildad inom mode och studerar nu på masterprogrammet i design,
individuell specialisering på HDK.
– Skogen gömmer på minnen från barndomen. Det finns ingen början och inget slut i skogen, det växer
ständigt. Träden är som levande människor. Jag tänker på träden som människor. Träden har hud, fett,
muskler och skelett. Barken är trädens skinn, säger Jingfeng Fang och har speciellt inriktat sig på björk och
björknäver. Han skalar bort nävern från björkstubben och klistrar den på raka hyvlade plankor, såsom man
transplanterar hud …
– Jag ger dem ett nytt skinn.
46
47
Känsla av att sjunka
Anna Jarälv har läst industridesign i Milano, går nu masterprogrammet i design, individuell specialisering
på HDK. Hon har gjort ett litet svartmålat minibord – eller ett fat på fot, om man så vill.
– Jag försöker återskapa känslan jag fick när jag sjönk ner i vattnet på myrmarken och träden stod som
en mörk skugga runt mig då jag tittade uppåt.
Bordets yta speglar vattnet, och mönstret skogens grenverk.
48
49
Fågelhuvuden som talar
Lies-Marie Hoffman är skulptör från Tyskland. Hon tog en masterexamen i inredningsarkitektur och möbel­
design vid Konst­fack 2010.
– Vår uppgift var att ta med något från skogen som talade till oss. Jag fann några rötter som jag tyckte
såg ut som fågelhuvuden. De talar med varandra. Jag tänkte på deras näbbar och på ljudet som kom ur
dem. Det har inspirerat mig till min produkt.
– Jag är mycket intresserad av temat: natur – civilisation. Det sysselsätter mig hela tiden, och finns med
i alla grejer som jag gör.
– Jag har tidigare jobbat mycket med stora tunga almstockar, där jag behövt en gaffeltruck för att flytta
dem. Nu tycker jag om att sitta här och jobba med små träbitar. När många människor träffas och jobbar
med samma material, det är speciellt. Äta, sova, jobba, och bara prata om kreativa saker, det är inspirerande
och lyx.
50
51
Om att visa självrespekt
Matthew Plummer-Fernadez är utbildad designer från Royal College of Art.
– Det här är helt motsatt det jag gör i London, där jobbar jag i ett högt uppdrivet tempo och hinner
knappt tänka efter. Detta är Back to basic, även metaforiskt. Det får mig att reflektera över hur man egent­
ligen tillbringar sin tid. Man borde stanna upp mer. Tänka över vad man egentligen gör.
Hur upplever du Dalsland?
– Jag kom en dag senare än de andra och var lite orolig för att jag inte skulle hitta. Först tänkte jag; Detta
måste vara i mitten av ingenstans. Kommer jag bort, så är jag förlorad! Här är ociviliserat på ett skönt sätt.
Matthew sitter och täljer. Han gör klädhängare i färskt trä av olika utseende. Det finns en historia bakom
och han berättar den.
– Min pappas fru arbetar med människor som har psykiska problem, alkoholister, drogmissbrukare och
andra och jag frågade henne om behandlingen, vad går den ut på? Och hon svarade att det första jag lär
dem är att bädda sin säng. Varför? Jo, sa hon, bäddar man sin säng, så visar man att man har respekt för sig
själv, man bryr sig om sig själv och det är något de här människorna behöver; visa självrespekt.
– De där orden gjorde stort intryck på mig. Jag tänkte på hur jag själv lever, jag bäddar inte min säng,
jag slarvar med mina kläder, jag äter dålig mat och sköter inte om min kropp. Som första dagen jag kom
hit – jag slängde jackan på golvet.
– Men nu ska det bli ändring på det. Jag har börjat bädda min säng och så har jag snidat den här kläd­
hängaren. Jag ville göra något av de nya slöjdtekniker jag lärt mig denna vecka och så påminner den om
Dalsland, om att inte slänga kläderna omkring sig och om att visa respekt för sig själv.
52
53
Vilsamt med det komplexa
Torsten Ottesjö är designer och huskonstruktör.
– Jag tror vi mår bra av saker som är väldigt komplexa. Vi har för lite att välja på, saker är väldigt iden­
tiska. Skogen är definitivt en komplex miljö, det är därför man gillar skogen. Det blir vilsamt.
– Färskt virke är en typisk slöjdgrej. I slöjden ligger processen i själva hantverket. Inte i idéutveckling och
konstruktion, menar Torsten Ottesjö, som gillar det sistnämnda och gärna använder motorsåg.
54
55
Skönheten i det icke perfekta
Louisa Szücs Johansson går masterprogrammet i design, individuell specialisering på HDK.
– Jag har lärt mig en massa nya tekniker här. Man tänker inte på hur mycket man kan göra utan maskiner.
Hur lätt man kan göra det. Och jag har upptäckt vilken skönhet det finns i saker som inte är perfekt gjorda,
när man ser att det finns en mänsklig hand bakom, säger Louisa.
– Alla strukturer finns i naturen, den ger mig alla mina idéer. Jag har tittat speciellt på en växt som
kopierar sig själv. Den har inspirerat mig att tänka i modulsystem.
56
57
Pall av försiktighet
Juan Cappa kommer från Colombia och går nu masterprogrammet i möbeldesign med inriktning trä på
Steneby.
– Flera av slöjdteknikerna var nya för mig, som att böja färskt trä med ånga, det har jag aldrig sett förut.
– I min produkt har jag försökt förmedla känslan av för­siktighet som man har då man rör sig i skogen.
Jag har gjort en pall med flera tunna grenar som man måste sätta sig för­siktigt på.
58
59
Siffran tre blev en idé
Anders Gyllensvärd är utbildad på Konstfack och har en MA i inredningsarkitektur och möbeldesign. Han
har gjort en förvaringsskulptur, en idé som bygger på siffran tre, precis som en trädklyka gör, eller en slagruta.
– Ett träd står i skogen, med rötterna som förgrenar sig ner i marken och grenar som sträcker sig upp
mot himlen. Den bilden inspirerar mig.
– Jag tänker på skogen som en sluss. Som ett mellanrum mellan A och B. Som en början och ett slut.
Som en sluss mellan barn och vuxenhet.
– Jag rör mig gärna i skogen.
60
61
Moduler av T och L
Adrian Coen är från Irland och har studerat Möbeldesign inriktning trä vid Stenebyskolan.
– Jag är intresserad att undersöka den potential som finns i både struktur och yta hos det kluvna träet.
Som kontrast till den kontrollerade, maskinbearbetade ytan klyvs träet längsmed fibrerna vilket ger ett mer
ärligt och rent uttryck – här bestämmer träets egna fibrer och knutar det slutgiltiga resultatet. Min idé bygger
på moduler av T och L i samma längd som kombineras med glasskivor och skapar hyll /display-system.
62
63
Vad är stort?
Bronwen Marshall är herrmodedesigner med examen från Royal College of Art i London.
– Jag har intresserat mig för skala. Vad är stort? Vad är litet? Jag ha just skaffat en ny kamera och jag
fotograferade många av mossorna på riktigt nära håll. Det mikroperspektivet inspirerade mig. Jag har
aldrig arbetat i trä tidigare. Eftersom jag är designer som arbetar med kläder kändes det naturligt att göra
en nål i riktigt stor skala, säger Bronwen och visar jättenålen med sitt utskurna öga, snidad i färskt trä och
lika lång som hon själv är.
64
65
Luta sig mot ett träd
Theresa Harmanen går masterprogrammet i design, individuell specialisering på HDK. Hon har en bak­
grund från Chalmers och interaktiv design.
– För mig är naturen den perfekta designern. Och skogen är en oas där man kan omkalibrera och ställa
tillbaka sig själv.
– Skogen är en skyddszon och jag känner mig bekväm i skogen genom att luta mig mot ett träd. Den
känslan tog jag med mig hem och den har inspirerat mig i mitt arbete.
66
67
Göra, bara göra
Tom Hildesley är designer med egen verksamhet i London. Han är utbildad vid Royal College of Art.
– Perfekt imperfektion, det är vad skogen är för mig, och det är den känslan jag tar med mig. Men man
ska inte tänka och intellektualisera för mycket, man ska bara göra!
– Det har varit en mycket fin vecka här i Dalsland, att få arbeta utan ett kommersiellt tryck på sig, är en
fantastiskt upplevelse. Jag vill köpa hus här i Dalsland och rusta upp det med mina vänner!
68
69
Plats för sagor och äventyr
Pia Sunneräng är slöjdare från Bengtsfors. Hon har gjort en lite modell av en gammaldags kubbstol.
– Jag går ofta i skogen och känner mig hemma i den, den betyder mycket för mig. I skogen finns bär och
svamp och här utspelar sig sagor och äventyr. Skogen ger mig också en känsla av ro.
70
71
Hur kan det bli finare?
Susanne Beyer är keramiker och skulptör.
– Trä är svårt att arbeta i. Det är inte bara att limma ihop, det krymper och det sväller! Jag plockade
med mig en gren och lite mossa. Träet hade en väldig utstrålning, det gav en känsla, en vibration som var
mycket stark. Och mossan var så vacker … hur kan man göra detta finare? Jag tittade på naturen på ett
sätt som jag inte gjort förut.
72
73
Naturliga strukturer
Rasmus Malbert är finsnickare och har en masterexamen i design från HDK 2010. Han har böjt (basat)
färskt trä och fixerat de stora, spindelbensliknande formerna med färgad tråd.
– Jag gillar att titta på naturprogram på TV och fascineras av insekters och djurs sätt att bygga strukturer
i naturen, de kan göra de mest fantastiska saker! Det har inspirerat mig.
74
75
Liten i det stora
I-Han-Chen kommer från Taiwan och går masterprogrammet i design, individuell specialisering på HDK.
– Jag är utbildad i industriell design i Taiwan och mest van vid maskiner och redskap, så denna work­
shop har varit en helt ny upplevelse för mig.
– Jag är imponerad av skogen. Den är ett hem för så många varelser som lever och dör där. Jag är en
liten, tunn figur i de sammanhangen.
76
77
Nära himlen
Curran Arnett kommer från England och går nu BA möbel­designutbildning på Steneby. Hans produkt är
en modell till en publik arena som visar vad Dalsland är.
– Jag är inte religiös, men när vi gick där i skogen fick jag en känsla av monumentalitet, något kraftfullt,
nära himlen. Den känslan har varit min inspiration.
78
79
Naturen vet vad den gör
Karl Hallberg är utbildad vid Steneby och har en MA i järn & stål/offentlig gestaltning.
– Allt är så strukturerat i naturen, allt har sin plats, mossan ligger här, träden står där … Allt verkar veta
vad det ska göra i naturen, säger Kalle Hallberg.
Han har dock tagit ordnandet i egna händer och gjort ett re-arrangerat träd. Kvistarna har fått nya
platser. Och det har blivit en klädhängare i färskt trä, en sak att bara hänga en enda grej på.
Denna bok är en del av designprojektet Ur Skog
som drivs av det dalsländska kultursystemet Fyrklövern.
proj e ktägar e:
Dalslands konstmuseum, Upperud, 464 40 Åsensbruk
proj e ktl e dar e:
Helen Backlund
l e dn i ng sg ru pp:
Barbro Erlandsson Bratt, Steneby, Johanna Lindström, Halmens Hus,
Sara Vogel Rödin, Not Quite och Helen Backlund, Dalslands konstmuseum.
f i nan s iär e r:
Västra Götalandsregionen, näringsliv och kultur. Kommunalförbundet Fyrbodal. Nämnden för hemslöjdsfrågor.
te xte r:
Anna-Stina Lindén Ivarsson
Översättning till engelska: Bodil Söderlund
g r af i s k for m:
Sara Lund, Reform
foto:
Martin Gustavsson, Thomas Lööf och Helen Backlund
tryc k:
Göteborgstryckeriet 2012
Tryckt på närproducerat papper, Munken Lynx 120 g och 240 g, från Arctic Paper.
urskogdalsland.blogspot.com