Transcript Klicka på bilden för pdfversion - Österåkers hembygds

MILSTOLPEN
Österåkers hembygdsförening
Nr 2, år 2014, årgång 33
Vårbild från Ekbacken. Foto Hans von Matérn
I detta nr.:
• Pommern • Om Vita Huset • Malms kvarn • Segla med Helmi
!"#$%&'()$!*+,(%
!
"#$!%&'()&'&'
-./
!"#$%&%'(()**)%+,*(-./.+"#"0%&%'./.123&4$2*(!$(-.
+)*#)-!$(-./!!"#$45(%&%'./.6,7./.2-(-544%&%'./.*.*
!
För bokning och närmare
hyresinfo:
8"#.3,+%&%'.,9:.%5#*)#$.:;#$(&%!,<
Kerstin Lindberg, tfn 070-685 2900 eller
=$4.>?>@ABB?CDE>F.%;--.$!-$#.G.1)%2)#&<.>?>A.ECH.DB.>>
070-923 6242, e-post: [email protected]
"#$%&'(%&#!!)%*+,-.#/
01)!20&3*433%#2"&%343!
!!!
Anlita er lokala expertis för
färg, mattor, tapeter och dylikt
MILSTOLPEN
Österåkers hembygdsförening
Nr 2, år 2014, årgång 33
I detta nr.:
!
Nordtyska Pommern
Sida
4
!"#$%&'()$!*+,(%
Vem vet mest om Österåker "#$!%&'()&'&' 7
-./
Vita Huset - historia och nutid
8
!"#$%&%'(()**)%+,*(-./.+"#"0%&%'./.123&4$2*(!$(-.
Gruvbrytningen
i Österåker
12
+)*#)-!$(-./!!"#$45(%&%'./.6,7./.2-(-544%&%'./.*.*
!
8"#.3,+%&%'.,9:.%5#*)#$.:;#$(&%!,<
=$4.>?>@ABB?CDE>F.%;--.$!-$#.G.1)%2)#&<.>?>A.ECH.DB.>>
"#$%&'(%&#!!)%*+,-.#/
01)!20&3*433%#2"&%343!
!!!
MILSTOLPEN
Redaktion:
Sven Hugosson (ansvarig utgivare)
telefon 08-540 22930
E-post: [email protected]
Carl-Göran Backgård
Hans von Matérn
Leif Svensson
Gunnar Winberg
Upplaga: 1.100 exemplar
Bilder: ÖHF:s bildarkiv där ej annat anges
Österåkers hembygdsoch fornminnesförening:
Postadress: Box 606
184 27 Åkersberga
e-post: [email protected]
Plusgirokonto: 9814-5
Produktion: Big Box AB, Minna Karlsson, telefon 08-544 107 30
3
Vid höstmötet 2013 berättade Jörgen Thulstrup om sin resa i det som en gång tillhörde Sverige av norra Tyskland, Pommern , och visade intressanta färgbilder (som
här tyvärr bara kan visas i svartvitt). Med hans tillstånd återger vi här hans föredrag.
Nordtyska Pommern – här
vårdas det svenska kulturarvet
Hösten 2012 deltog min hustru Marianne
och jag i en gruppresa till nordtyska Pommern. Vi hade inte varit där förut. Vi hade
inte några speciella förväntningar utom att
bekanta lovordat Pommern som ett intressant besöksmål. Det visade sig snart vara en
underdrift. Vi fick uppleva en vecka med
en lång rad överraskningar och ”aha-upplevelser” som vittnade om hur det svenska
kulturarvet lever i det som en gång var det
svenska Pommern. Jag sammanfattade, beledsagat av bilder, ett år senare dessa reseintryck i ett föredrag vid ett medlemsmöte
i hembygdsföreningen. I samband därmed
kom propåer om att delge en större krets
dessa intryck genom en artikel i Milstolpen.
Här gör jag ett försök att uppfylla denna
önskan.
En betydande del av Pommern var under
167 år en del av det svenska riket. Betydande delar av det s.k. Vorpommern, i stort området från floden Oder i öster till Rostock i
väster, fick Sverige vid den s.k. westfaliska
Huset Der alter Schwede.
freden som år 1648 ändade det trettioåriga
kriget. Sverige fick också, som en enklav,
staden Wismar ett stycke längre västerut.
Det fanns många andra bevis på anknytPommern förblev svenskt till 1814 då det i
ningen till Sverige och hur man vårdar
freden i Kiel byttes bort till Danmark. Sve- detta kulturarv. Ett sådant exempel är de s.k.
rige fick Norge i stället. Wismar pantsattes ”Svenskhuvudena” (Schwedenköpfe). Det
år 1803 till Mecklenburg på 100 år för 5
är två huvuden som från 1672 fanns på ett
milj. riksdaler. Panten löstes inte in 1903.
pålverk vid hamninloppet till Wismar. Den
Vi besökte Wismar under en halvdag med
nuvarande utformningen är från början av
en guidad stadsvandring. Wismar har anor 1800-talet och finns fortfarande vid hamfrån medeltiden med många vackra trapp- ninloppet.
stegsgavlade byggnader. Huset på bilden
Vårt nästa stopp var Rostock. Även här
intill kallas ”Den gamle svensken” (Der
gjorde vi en stadsvandring med en utmärkt
alter Schwede). Där finns nu en krog med
svensktalande guide. Pommern blev i stort
samma namn.
förskonat från bombningar och andra krigs-
4
händelser under andra väldskriget. När ryssarna i slutskedet framryckte västerut, gav
den tyske befälhavaren upp
utan strid, trots Hitlers uttryckliga order om motstånd
till sista man. Rostock har
också många gamla vackra
trappstegsgavlade
byggnader. Ett exempel är universitetsbyggnaden. Universitetet
grundades 1419. Det har haft
stor betydelse för de kulturella
och vetenskapliga kontakterna
med Sverige från 1600-talet
fram till våra dagar.
Staden Greifswald är intimt
förbunden med den svenska
historien. Redan under medeltiden förekom täta kontakter
med Sverige. Gustav II Adolf
intog staden år 1630 och den
blev efterhand en viktig del i
det svenska stormaktsväldet
från freden i Osnabrück 1648
fram till 1814, inte minst till
följd av universitetet i Greifs- Universitetet i Rostock
wald. Det kan sägas vara vårt
äldsta universitet, äldre än universitetet i
men få känner honom som 1700-talspoet
Lund. Lund är idag vänort till Greifswald
och författare. I Greifswald lever däremot
och har tät samverkan med universitetet där. hans minne. Han var professor och biblioStudentutbytet är omfattande och många lä- tekarie där i 13 år. Thorild är också begravd
ser svenska i Greifswald. Utanför universi- i Greifswald.
tetet finns ett monument. Som en del i detta
Vi bodde under vår Pommern-vistelse i
finns statyer av bl.a. Fredrik I, som var kung
Stralsund. Där finns gott om svenskmini Sverige 1720 – 51, samt svenska förhand- nen, vilket vi fick många exempel på när vi
lare i samband med den westfaliska freden. på ett utmärkt sätt guidades runt av Rainer
Universitetsbyggnaden uppfördes 1747 – Schweske. Han var chef för något som kal�1750. Gustav III besökte universitetet 1771 lades ”Schwedenkontor”, en enhet som i
innan han blev kung i Sverige.
flera olika avseenden var en brygga mellan
Vi gjorde en rundvandring med svensk- tyskt och svenskt, t.ex. i fråga om affärstalande guide. Det torde finnas få insti- kontakter, turism och studentutbyten. Han
tutioner som lika autentiskt represente- talade flytande svenska och berättade också
rar svenskheten som universitetsaulan. om hur det var att leva i det forna ÖsttyskMed sin praktfulla barockutsmyckning
land. Det blev en något mer nyanserad bild
tjänstgjorde den fram till 1882 som biblio- än den man vanligen får av livet i DDR –
tek och läsesal. Här arbetade bl.a. Thomas
alla var övervakade men hade bostad och ett
Thorild. Hur många svenskar vet vem han
arbete, nu finns friheten men med brister i
var? Vi har Thorildsplan på Kungsholmen
boende och försörjningsmöjligheter.
5
Monumentet utanför Greifswalds universitet.
Bronsplakett av Gustav II Adolf
kyrkan i Greifswald
i DDR – vilket vi fick många exempel på
när vi alla var övervakade men hade bostad och ett arbete. Nu finns friheten men
med brister i boende och försörjningsmöjligheter. Det finns flera kungaminnen i
Greifswald och Stralsund. Gustav II Adolf,
”hjälte-konungen”, finns avbildad i brons på
plaketter på husfasader och på domkyrkoväggen. Han finns också som bronsbyst.
Karl XII kom till Stralsund i november
1714 efter sin berömda 14-dagarsritt från
Bender i Turkiet. Han tillbringade sedan
ett helt år där innan han flydde till Skåne i
samband med att Stralsund belägrades. Flera bemärkta svenskar har vuxit upp i Stralsund, bl.a. 1600-talspoeten Lasse Johansson
Lucidor, slottsbyggaren Nicodemus Tessin,
kemisten Carl Wilhelm Scheele och kanalbyggaren Baltzar von Platen.
Vi besökte under en hel dag Rügen, som är
Tysklands största ö. Där finns också svenskminnen. Här intill ser vi en bild av slottet
Spyker, som vi besökte och imponerades av
otroligt fina stucktak. I slottet bodde Carl
Gustaf Wrangel (1613 – 1676) under den
tid han var generalguvernör för det svenska Pommern. Hos oss är han
mest känd som fältherre under Karl X Gustav:s och Karl
XI:s krig och som slottsherre
på Skokloster. Mot kungens
uttryckliga vilja initierade
Wrangel slaget vid Fehrbellin
1676, ett slag som svenskarna
förlorade. Wrangel dog strax
efteråt. Av sjukdom står det i
historieböckerna. Mördad på
Slottet Spyker.
6
på dom-
”Vem vet mest om Österåker?”
läsåret 2013-2014
För fjärde året i följd anordnar ÖHF i år
kunskapstävlingen ”Vem vet mest om Österåker?” för elever i årskurs fyra. Tävlingen
har i stort samma uppläggning som tidigare
år, även om en del små förändringar har
skett.
Under hösten 2013 färdigställde Lars Valentin en cirka sex minuter lång film om
projektet. Filmen är avsedd att väcka intresse för tävlingen ute i skolorna. Om du är
intresserad av att se den kan du göra det på
ÖHF:s hemsida.
Med denna film i bagaget har Lars och jag
har varit ute på i stort sett alla kommunens
skolor och informerat om tävlingen, som
är ett fint exempel på ett samarbete mellan
Österåkers kommun och ÖHF, där kommunen står för administration medan ÖHF ansvarar för pedagogiken och själva tävlingen.
Vårt mål är att alla skolor skall känna till
tävlingen – och helst vilja vara med i den.
I Österåkers kommun finns i år 21 klasser
i årskurs 4, om man undantar Roslags-Kulla
och Ljusterö, som ju är lite avlägset placerade. Tio klasser anmäldes till årets tävling, ungefär samma antal som tidigare år.
Nio skolor arbetar nu med materialet i den
pärm, som varje deltagande klass disponerar. Några klasser har valt att arbeta helt
självständigt, medan andra tar hjälp från
oss i ÖHF. De skolor som är representerade
i årets tävling är Söraskolan, Sjökarbysko-
lan, Tråsättraskolan, Fredsborgskolan och
Rydbo skola. Av dessa skolor är Sjökarby
och Fredsborg rutinerade. De har tidigare
stått på prispallen flera gånger.
Lördagen den 5 april är alla klasser med
föräldrar och elever inbjudna till en rundtur i kommunen, en stor succé från förra
året. Vädret var uselt då men deltagandet
stort och humöret gott. Vi hoppas på bättre
väder detta år! Rundturen startar på Akers
friskola och går via Härsbacka gruva, Margretelunds slott, Solbrännan, Tunaborgen,
Fjärilsparken, Tingshuset på Norrö, Åkersbro, Österåkers kyrka, Hembygdsmuséet,
slussen och avslutas vid dansbanan på Ekbacken. Folk från ÖHF finns ute på olika
platser och berättar.
Tisdagen den 8 april går kvaltävlingen
av stapeln. Varje elev ska då svara på 20
skriftliga frågor, och de tre bästa klasserna
går därefter vidare till final. Onsdagen den
14 maj är det dags för avgörandet i fullmäktigesalen i Alceahuset.
De deltagande klasserna får dela på prissumman, 10 000 kronor, att användas till
något trevligt för klassens alla elever. Och
alla som deltagit i lektionerna under projektet har fått ökade kunskaper om vår kommun. Vi hoppas att fler lärare i årskurs 4
under kommande år inser värdet av detta
projekt och anmäler sina klasser.
IRMA HÄGERSTEDT
kungens order enligt vår tyske guide.
Vi var också ute på Rügens kritklippor
som stupar brant ned i havet. Här finns bl.a.
”Kungsklippan” (Königsfelsen) där Karl XII
år 1715, enligt sägnen, lär ha åsett svenska
örlogsfartyg utkämpa en strid mot danska
skepp.
Efter fem intensiva dagar, med många
nedslag i den svenska historien, vände vi
hemåt. Alla i vår grupp var förbluffade över
hur man i Pommern månar om minnena
från svensktiden. Det svenska kulturarvet är
där i högsta grad levande.
JÖRGEN THULSTRUP
7
Vita Huset - historia och nutid
Vita Huset som flygel till prästgården 1915 - innan det flyttades till Ekbacken
Vid julbordet 2013 blev jag tillfrågad om 1809. Vilka som därefter bodde i huset, som
Vita Husets historia och tänkte då att det
innehöll tre lägenheter, framgår inte, men
kanske vore dags att återuppliva vad som
Sören Norrby kan berätta att han bodde där
tidigare har skrivits och vad som senare har en tid när hans far, Samuel Norrby. var kyrhänt i husets utvecklingshistoria.
koherde åren 1950-1955 och var den siste
På vår hemsida finns en kort översikt skri- kyrkoherden som bodde i huset.
ven av Olle Löfgren. Men även i Milstol1949 började man tala om att riva huset
pen av äldre årgångar, nr 1-1987, 1-1988, eftersom byggnaden var ”ful och dåligt
2-2000 och 5-2005 finns artiklar som hand- underhållen”, men Stiftsnämnden beslöt
lar om huset.
1951 att huset inte fick rivas. 1985 beslöt
I jubileumsnumret, när föreningen fi- dock fullmäktige att huset skulle rivas, och
rade 40 år, finns en flersidig artikel av Tage
Hembygdsföreningen fick erbjudande att ta
Ohlsson, som då var byggledare, ansvarig
hand om huset.
för flytten till Ekbacken. Återuppbygnaden
Tage Ohlsson skriver i artikeln: ” ÖHF
som länge behövt ett större hus än gamla
var klar till 40-årsjubileet 1987. I artikeln
får man reda på att huset som är från 1745, ’Torpet’ (nuv. Båtsmanstorpet som då var
byggdes som flygel till prästgården för att ÖHFs huvudlokal för sina aktiviteter i Ekhuvudbyggnaden saknade kök.
backen) insåg snabbt att här var det hus vi
Hit flyttade dåvarande kyrkoherden Rise- behövde. En kommitté tillsattes. Man skrev
ett avtal med kyrkan om rivning och bortlius som bodde där till sin död 1753. Från
tagning, helt utan ersättning från någondera
år 1754 övertog kyrkoherde Reuterstedt
huset till sin död, och sedan hans änka. År parten. Räddningsaktionen från ÖHF – till
1774 bodde där kyrkoherde Rydén till glädje för kommande generationer österå-
8
kersbor – skulle visa sig vara en god affär både finansiellt och med redskap, maskiför kyrkan, men ack så kostsam för hem- ner och arbetskraft. (I artikeln får man veta
vilka det var).
bygdsföreningen.”
En mängd foton från arbetet tagna av
Tage berättar vidare : ”Allteftersom arbetet framskred avslöjades bristfälligheter Sture Jansson har skänkts till ÖHF och
i framför allt nedervåningen (det ursprung- finns bevarade.
I Milstolpen nr 1-1988 tar Tage åter till
liga timmerhuset från 1745). Så t.ex. var
golvbjälkarna i norra delen – som helt sak- orda i en artikel med bilder under rubriken
nade trossbotten – ruttna till halva sin tjock- ’Så blev Vita Huset vårt’. Där berättar han
lek. Ett hörn på huset hade sjunkit och tim- bl.a. : ”Vita Huset byggdes år 1745 i en
ret var därför snett på varven just där. Den våning och var då ett rött timmerhus i ett
senare, under 1800-talet, påbyggda över- plan. Det var avsett som ett komplement till
prästgården som då saknade kök. Omkr. År
våningen hade däremot relativt friskt virke
om man undantar det dålig yttertaket, där 1860 byggdes det på och putsades utvändigt,
därav namnet Vita Huset. Det var sedan vitt
varken bräder eller läkt gick att återvinna.”
till 1960-talet då man spikade på panel som
Detta vittnar om vilket heroiskt arbete
rödmålades, men huset kallades, och kallas
Tage och hans män la ner på huset. Till en
början var de bara tre personer, men så små- än i dag Vita Huset. […...] Under husets
tid vid prästgården har det använts som
ningom utökades antalet till ett 30-tal. Tage
inte bara organiserade och ledde allt arbetet, bostad åt präster, prästgårdsarrendator och
han stod även för alla erforderliga ritningar trädgårdsmästare samt bostad för folk utan
direkt anknytning till kyrkan.”
och handlingar för byggnadslov m.m.. Flera
åkersbergaföretag hjälpte till med arbetet,
Byggänget 1986 utanför huset med tage Ohlsson i dörröppningen.
9
Olle Löfgrens skildring som kan läsas på
vår hemsida ger en målande bild av arbetet:
- ”Pensionerade byggnadsinspektören Tage
Ohlsson samlade ett gäng omkring sig, ÖHFmedlemmar som ställde upp utan ersättning,
och de började riva gamla Vita Huset i juni
1985. Breda golvbräder och vackra profilerade lister lossades försiktigt och togs till
vara. Utvändig panel med puts revs bort
- ett drygt arbete. Tunga
takstolar och
tjocka timmerväggar
plockades
ner bit för bit
med hjälp av
mobilkran.
Allt märktes
upp
noga.
Nedervåningen, det
ursprungliga
Tage Ohlsson i sin krafts timmerhuset
dagar.
från
1745,
var i dåligt
skick med delvis ruttna bjälkar. I övervåningen, från 1860-talet, var det däremot
relativt friskt virke. Det nya Vita Huset fick
bli ett envåningshus.
1986-87 fortsatte de sega gubbarna med
återuppbyggnaden i Ekbacken. Man göt
och murade grund, och man lade de gamla
bjälkarna på plats igen, som de legat tidigare. Vita huset är 17 x 8 meter stort. Alllt användbart gammalt togs till vara. Fönster och
dörrar är från det gamla Vita huset, de breda
golvplankorna och de handhyvlade innertaken likaså. Halva tegeltaket, det som vetter
mot Ekbacken, är det ursprungliga. Till den
andra halvan av taket fick man tegel från
Bergaskolans vaktmästarbostad som skulle
rivas. Skorsten med vedspis och öppen spis
murades upp. Företag i Österåker sponsrade
med schaktning, byggmaterial, transporter
mm”.
Under de gånga åren har mycket hänt
med huset. I Milstolpen nr 2-2000 kan man
10
läsa om hur fuktskador hade drabbat huset,
och angripna bjälkar under huset måste
åtgärdas. Ett omfattande renoveringsarbete
påböjades vilket även omfattade interiören
i bottenvåningen.
Det gamla klumpiga dalamöblemanget annonserades ut till försäljning 2004 och fick
snabbt en köpare. Även den gamla tramporgeln tog samme köpare hand om lite senare. Väggar och tak målades om och lilla
salongen fick en ny tapet.
Trappan till övervåningen byggdes om
efter uppmätningar av undertecknad, då
den var svår att gå i med för höga steg bl.a.
Efter begärda offerter från flera företag
beställdes den i december 2004 från Korsmyra Snickeri, som kom med trappan i färdiga delar och monterade in den snabbt och
gjorde ett bra jobb.
Men så den 17 mars 2005 drabbades
föreningen hårt, då någon på natten tände
eld på den s.k. lotterikiosken som låg intill
huset, med påföljd att elden även spred sig
till Vita Huset. Lyckligtvis lyckades brandkåren snabbt stoppa elden innan den brutit
igenom den närmaste gaveln. Skadorna blev
dock så stora att man inte kunde utnyttja det
rätt nyrenoverade köket bl.a. Mer om denna händelse kan man läsa i Milstolpen nr
3-2005 (ett extranr som gavs ut med anledning av branden). I Milstolpen nr 4-2005
kan man läsa om restaureringen efter branden. Den bekostades både av föreningen
och av Hembygdsförsäkringen.
I Milstolpen nr 5-2005 kunde man läsa vidare om detta: - ” Ett intensivt arbete har pågått hela försommaren med att reparera de
brand- och vattenskadade delarna av Vita
Huset som en ännu okänd person orsakade
vid mordbranden den 17 mars i år, när hela
lotterikiosken brann ner. Byggnadsföretaget som anlitades av försäkringsbolaget har
gjort ett utmärkt arbete. I tid till midsommarfirandet var husets nedervåning klar så
att köket kunde utnyttjas. De delar av köksinredningen som var närmast den brandskadade gaveln har bytts ut helt i samband
med att fukt- och röksanering genomfördes.
Dalamöblerna (före 2004)
Taket har fått nya tegelpannor och flera av
takstolarna var så svårt brandskadade att de
måste ersättas. T.o.m. ’Lilla salongen’ har
fått nytt golv och omtapetserats. Nu återstår en del på övervåningen så att fotorummet och förrådet där ska kunna tas i bruk
någon gång i augusti som det är tänkt. Den
helt nedbrunna lotterikiosken har återuppstått. Uthyrningen av Vita huset till bröllop,
fester och annat har nu kommit igång som
förut....”
Ytterligare renoveringsarbeten har senare
utförts. T.ex. år 2006 upphandlades 6 nya
fällbord och 40 stapelstolar med stoppad
sits från Klippan Inredningstjänst AB. År
2007 maskinslipades golven på nedervåningen och fick ny golvbehandling med en
gammaldags trälut (Timberex) och en infärgning som gjorde att de fick en mörkare
och lite patinerad ton (Osmo 3062 matt).
Det var en lyckad behandling som utfördes
av färgfirman Colorama och har tålt slitage
och stått sig fint hittills.
HANS VON MATÉRN
VITA HUSETS ÖPPETTIDER
För att underlätta tillträde till Vita Huset när det behövs för lämnande eller
hämtande av varor etc, har det bestämts att huset ska vara öppet tisd och
torsd kl 10 – 11. Då finns där personer som kan betjäna. Om det av någon
anledning inte finns någon där tillfälligtvis kommer det att vara anslaget på
entrédörren hur vederbörande kan nås.
För de som önska hyra Vita Huset finns det möjlighet att kontrollera när
huset är ledigt om man går in på vår hemsida och klickar på Vita Huset. Där
finns också uppgifter om hur man bokar.
11
Nytt avsnitt om gruvbrytningen
i Österåker
I två tidigare nummer av Milstolpen har vi återgett avsnitt ur Henry Olsons bok om
gruvbrytningen i Österåker. De handlade om upptäckten av Härsbackagruvan, om hur
brytningen av kvarts och fältspat kom igång, samt om arbetsuppgifterna i gruvan. Här
följer ett tredje avsnitt. I det får vi möta den dynamiske gruvförmannen Carl Adolf Bergström, ”Tjocka Bergström”. Vi får också några data om de båda gruvcheferna Johan
Olof Husén och Karl Benbom. Husén var under 25 år tillika inspektor vid Margretelunds
säteri. Avslutningsvis antyds bekymmer till följd av sinande fältspat.
Boken kan köpas för 150 kr. Hör av er till ÖHF, telefon 540 679 80 (telefonsvarare),
epost: [email protected] eller med post Box 606 18427 Åkersberga
fem år senare.
Ett nytt sekel
Från Åsätratrakten kommer gruvbyggarna
Friherre Samuel Åkerhielm avled på Mar- Gustav Berggren från Dalsätra och ”nabon”
gretelunds Slott den 2 april 1900, 67 år Emil Gustafsson, Emil i Lillsätra. Från
gammal. Hustrun Ebba Åkerhielm, född
samma trakt kom Herman Eriksson från
Gyldenstolpe, övertar ledningen för Mar- Smattran, Sam, Gottfrid och Karl Eriksson
gretelunds Gruva. Inspektor Johan Otto
från Bergsätra. Tre bröder Olsson, Gottfrid,
Husén får fortsatt förtroende som ansvarig Axel och Harald från Ektorp. Från Margreför verksamheten vid gruvan. Efter hårda
telundshållet kom ”Gustaf-Pelle” Pettersförhandlingar får han en ordentlig extrain- son och ”Brevikstorparna” Gustaf, Johan
komst! Bonuslönen blir 3 % av bruttointäk- och Hjalmar Jansson Bougt.
terna.
Tjocka Bergström kämpade hårt för att
De första åren på 1900 – talet gick verksam- ”få tag på ett fruntimmer.” Efter något år
heten mer eller mindre på tomgång.
träffade han sin blivande hustru som hette
På våren 1901 slutar Johan Ek som gruvför- Johanna, född den 10 april 1883 i Visnums
man för att överta ett ledigt arrende vid Id- socken i Värmlands län. Dottern Gerd födsätra gård. Den nya förmannen heter Carl
des 1905 och sonen Sigvard två år senare.
Adolf Bergström, ”Tjocka Bergström”, var En rolig historia var när Adolf Bergström
född 1876 i Grytnäs. Adolf Bergström är skulle ut på friarstråt. Han var inte så noga
ungkarl, endast 26 år
med klädseln. Han tyckte nog att hans slitna
gammal och kommer närmast från Vikbo- gruvfogdemundering borde duga. Han var
landet i Öster-götland. Han börjar sin tjänst
dock mera tveksam om de snedgångna och
den 1 april 1901, med Härsbacka gård som
oputsade gruvstövlarna skulle imponera på
bostad. Med dryga 10 års erfarenhet från Johanna. Gottfrid Ohlsson, som var med i
gruvor i Bergslagen och Östergötland över- arbetslaget och som var en stor pedant efter
tar han ledarskapet i Härsbacka gruva. Han
sina år som stamanställd. När Tjocka Bergtituleras Gruvfogde! Ganska snart började
ström tågade iväg till mötet var han iförd
han rekrytera nytt folk till Härsbacka, bl.a. Gottfrids välputsade lackskor. Saken var
tre av sina bröder, Bernhard och Oskar som
klar, kärlek uppstod. Skornas förtjänst elkom1902. Den yngre brodern Johan kom
ler inte, svaret blev Ja.
12
Carl Adolf ”Tjocka” Bergström gruvfogde
1917. Foto: Harling
lön på 2 700 kronor plus 3 % på gruvans
intäkter. Uppgifter om gruvbrytning och
ekonomi saknas för 1903. Redovisad vinst
var 3 757 kronor. Vad vi vet är att de ekonomiska problemen vid Säteriet och gruvan
fortsatte. Trots detta visar en sammanställning av Huséns lönekonto på uppgång! Från
skogskontot 500 kronor, jordbruket 1 855,
hemmansräntor 700 och 100 kronor från
vardera. frälseräntor, kvarnen, gruvan samt
reparationer. Summa 3 555 kronor plus 3
% på gruvan bruttoinkomst. Om vi kalkylerar med en vinst på 30 % av intäkterna vid
gruvan, blir summan 12 500 kronor. Lön
och bonuspengar blir då nära 4 000 kronor!
Oumbärlig var namnet! Som jämförelse kan
nämnas att gruvarbetarlönen var lite över
500 kronor om året. Inkomsterna vid Margretelunds gruva var 28 348 kronor för år
1904. Uppgifter om 1905 saknas.
Sedan den första ”Afskeppningen” i slutet
av 1891 till utgången av 1905 har ca 33 000
ton lämnat hamnen vid Idsätravik. Lastningen sker på samma sätt som tidigare
d.v.s. handlastning och kärrning dagar i
sträck. Enda skillnaden är att fartygets tonnage har ökat markant, vilket kräver ökade
Problemet med gråberget fortsätter
Under de följande nio åren med Bergström
som arbetsledare gjordes stora investeringar i byggnader och materiel. Men de
ekonomiska problemen var inte över.
Upptäckten att fältspatsådern behagade
växla läge blev en ny kalldusch för gruvledningen. För att komma åt det värdefulla
berget, måste man spränga bort mängder
med gråberg samt forsla upp och transportera massorna till lämpliga upplagsplatser.
År 1902 rasade vinsten
med 60 % till 4 851 kronor,
delvis beroende på stora
investeringar för att göra
gruvdriften effektivare. När
dagbrottet blev allt djupare
måste ett nytt spelverk installeras. Gruvspelet kostade 620 kronor, fotogenmotorn 1 800, tre gruvtunnor
700, en stjälptralla 278 och
ett mellanspel 189 kronor.
”Hela kalaset” slutade på 3
118 kronor. Försäljningspriserna gick ner ca 15 %.
Prima fältspat såldes för
12 kronor, sekunda fältspat
och kvarts för 5 kronor per ”Olika falla ödets lotter!” Anna Christina Andersson,
ton. Vinsten för året var ”Hönsstina;” skötte slottets höns och gri-sar, mjölkade kor
16 784 kronor. Inspektor och uträttade diverse grovsysslor. Uppgifter om Stinas
Husén kvitterade ut en fast bonuspengar saknas. Foto: Harling 4 september 1912.
13
Medaljörer på slottstrappan 1905 vid utdelning av Patriotiska Sällskapets medalj. Främre raden
fr.v.: Kördrängen Isak Eklund, nattvakten Daniel Wallin, inspektorn Johan Otto Husén, rättare
Andersson samt Pettersson från Berga gård (Stall-Pelle). Stående fr. v.: Snickaren Holmberg,
Pettersson från Berga (Ko-Pelle), smeden P A Söderberg, torpare Åström, maskinisten Nilsson
från Rödbosund, Pettersson (Slöjdar-Pelle). Foto: Okänd/Reprofoto Dan Unevik.
arbetsinsatser av lastarna.
Året därpå, 1906, efter 25 år som
inspektor vid Säteriet och 15 år som
gruvchef, slutar den 57-årige Johan Otto
Husén sin dubbla tjänst på Margretelund.
Familjen flyttar till en nyuppförd mangårdsbyggnad, eller snarare en villa, vid
Åkerstorp. Flytten, som betalas av Säteriet, kostar 58 kronor.
Frågan är vad som orsakade det oväntade slutet på hans framgångsrika ledning
av driften av Margretelunds Säteri och
gruvverksamheten. Förmodligen var det
ekonomiska skäl som drev fram en uppgörelse. Han blev helt enkelt för dyr när
lönsamheten minskade i både jordbruks och gruvnäringen. Husén tar över driften
av Åkersbergs gård, som blir namnet på
den avstyckade jordbruksfastighet han
förmodligen fick i ”avgångsvederlag.”
Hans avsikt var nog inte att själv bruka
jorden, för han städslade både dräng och
piga. Drängen hette Oskar Andersson
och kom från Ullared medan pigan Elin
14
Platsen för det nya uppfordringsverket den 7 augusti
1907. Berget är blottat och det pågår ett intensivt
arbete i början av ”Sänket” som skall nå nivån
för brytbara mineraler. På bilden fr. v. Gruvfogden Adolf Bergström, okänd, Gustaf Ålands-Gustaf
Gustafsson Ättarö, okänd, Anton Svensson Nyhagen,
Axel Olsson Ektorp, mellanraden fyra okända. Sittande på berget fr.v. okänd, Harald Olsson Ektorp
och Gottfrid Eriksson Bergsätra. Foto: Harling.
Eriksson, ”icke döpt” som det står i kyrkboken, var från Frötuna. Husén själv åtog sig
diverse uppdrag i socken. Under en period
var han kommunpolitiker och kommunalnämndsordförande. På bouppteckningar,
testamenten och andra handlingar från den
tiden finner man J. O. Huséns namn. Han
samarbetade med nämndemännen och bröderna Fritz och Emil Jansson. De var arrendatorer och senare ägare till Marsätra och
Knaborg. Familjen Huséns kontakter med
släktingar och vänner i Husby-Långhundra
var inte så täta. Förhoppningsvis passade
han på att, av kusinen och uppfinnaren Conrad Carls Kalle, köpa såmaskinen Max, när
han besökte mor Anna vid Annelund.
Oavsett om det var Karls förtjänst eller
inte, så förändrades driften vid Härsbacka
gruva radikalt Detta gällde även ledningen
för Margretelunds gruva där friherrinnan
Ebba Åkerhielms svågrar greve E. Oxenstierna och friherre H. Falkenberg tar allt
större ansvar. Förmodligen satte de in nytt
kapital i bolaget när gråberget tagit överhand.
Efter 16 års brytning i stora dagbrottet börjar inte bara fältspaten utan även dagsljuset
att försvinna på 50-meters nivån. Vi har tidigare använt bilder för att illustrera olika
arbetstillfällen, bl.a. där ett arbetslag och
deras redskap visas. Nu har tiden kommit
ifatt fototekniken
Dagbrottet på bilden nedan (bilden som
omnämns här i texten har måst utelämnas
på grund av sin storlek) visas i ett grodperspektiv! Fotografen står på gruvans botten.
Tunnan som är halvvägs, fraktar inte bara
ett ”storskut”, utan även två fripassagerare
som står på tunnkanten. De fem andra i arbetslaget klättrar på stegarna för att ta sig
Den nya gruvchefen kommer till Härsbacka
År 1907 tillträder den nya gruvchefen Karl
Benbom. Han tituleras Disponent. Alla
talar om honom med förnamnet Karl. När
man talade till honom, var det disponenten!
Han skötte verksamheten från sitt kontor i
Gamla stan. Som regel besökte han Härsbacka på lördagarna. Disponentens
lördagsresor
ingick i arrendeböndernas åtaganden. Hämtning
skedde tidig morgon vid
anhalten
Åkersberga
Grustag, intill nuvarande
Tunagårds station. Framåt
kvällen var det dags för
återfärd till stationen.
Den nya gruvchefen var
märklig på många sätt.
Till råga på eländet hade
han kronisk magkatarr
som gjorde att han fick
hålla en sträng diet. När
Disponenten var ”sur i
magen”, gick det ut över
folk som kom i hans väg.
Ofta uppstod häftig ordväxling om den minsta
skitsak. Alla var därför Nya gruvchefen Karl Benbom från Stockholm, med hänmer eller mindre rädda för derna på ryggen. Foto: Harling.
honom.
15
Arbetslaget får besök nere i dagbrottet av Bröderna Harling den 9 juli 1908. Vi börjar uppe i
schaktet med en okänd person, Fundin från Björkhaga, framför står Antonius Svensson mera
känd som, ”Anton i Nyhagen.” okänd - alla är lastare. Harald Olsson och snett nedanför John
Nilsson Härsbacka - borrare. Okänd. Främre raden fr. v. Axel Olsson - skjutare, Emil Gustafsson
”Emil i Lillsätra - gruvbyggare, Albert Jansson Kylan - maskinist och Gottfrid Olsson - borrare.
De tre Olsönerna var från Ektorp. ektorpspojkarna som man sa. Foto: Harling.
upp till marknivån. När man skulle ner i
gruvan, stod två karlar i tomtunnan och tre
på kanten. Ryggsäcken med termos och
smörgåsar var ett måste för att klara ett
skift. När det var matrast tog man sig upp
till Gruvstugan.
Ett sätt att få bort massorna från gruvområdet var att anlägga en ny transportväg
mellan gruvan och hamnen. Som draghjälp
hade man en häst från herrgårdsstallet. Den
hette Putte. Den nya sträckningen kom att
ligga ca 10 meter högre upp i sluttningen av
Ättaröberget. Redan på ett stenkasts avstånd
från gruvan passerade man sågverket som
levererade allt virke till byggverksamheten.
Efter ytterligare några hundra meter, mitt
för Katthavet där banan svängde österut,
bygger man ett maskinhus och en dynamitkällare med ett mindre förråd. Huset, som
fortfarande står kvar tillssammans med
smedjan, har en gjuten grundsula med mu-
16
rade väggar i rött tegel, takbeklädnaden är
av tjärpapp. I byggnaden fanns en kraftig
kompressor driven av en stor dieselmotor.
Den komprimerade luften fördes i en rörledning längs efter den nya banvallen, till
gruvan för att driva de nyanskaffade bergborrmaskinerna. I slutet av 1909 var den
nya järnbanan till Idsätraviken klar att tas
i bruk.
Gruvpickarna har spelat ut sin roll i och
med den epokgörande övergången till maskinell bergshantering. Tyvärr skulle det
visa sig att människors hälsa försämrades
ödesdigert när man började maskinborra
utan vatten, s.k. torrborrning.
Maskinisten Albert Jansson dog den 28 september 1915, endast 35 år gammal. Han efterlämnade hustrun Albertina och fyra barn
varav två inom äktenskapet, Astrid född
1910 och Rickard 1912. Albertina var född
1888 i Virserum Småland, syster med Jo-
hanna, ”Tjocka
Bergströms”
fru. De två
äldsta barnen,
Gerda,
född
1902 och Arvid
-05 hade han i
ett förhållande
med Augusta
Sofia Nilsson
född 1877. Folk
kallade henne
Lastarlaget på 15 man på plats för att börja lasta S/S Gullborg från
för Rödbosundssamma rederi som skeppet ovan. När det var högsäsong körde man i
gumman.
två skift om dagen, för att korta ner tiden. Foto: Harling.
Bekymren
fortsatte år efter år
Som tidigare nämnts försvann fältspatsådern plötsligt. Efter en omfattande brytning
av gråberg, återfanns dock fältspat på en betydligt lägre nivå, med dragning i nordvästlig riktning. Det stora dagbrottet var därmed
ett avslutat kapitel. I och med avvikelsen på
60-meters nivån, blev det omöjligt att hissa
upp stenmassorna från dagbrottet. Platsen
för det nya uppfordringsverket låg betydligt
högre upp i Ättaröberget. Gruvledningen
satsade på en omfattande utbyggnad vid
Härsbackagruvan. I planeringen ingick för-
utom det nya schaktet, en ny hög lave av
gigantiska mått ut till förvaringsfickor och
sorteringsverk. Slutligen sprängde man en
lång tunnel med en rad tappfickor. Frågan
är om man inte gjorde en alltför kraftig
utbyggnad. Förmodligen överskattades
tillgången av brytbara mineraler. Svaret på
den frågan visade sig tio år senare, när fältspatsådern mer eller mindre försvann i mitten av 1910-talet. Andra förändringar inom
Härsbackaområdet var att sågverket flyttades närmare gruvan, invid den påbörjade
tunnelmynningen. Den omfattande byggnationen under den kommande femårs-perioden krävde enorma mängder sågat virke.
Läget vid Härsbacka
gruva är krisartat. Den nyupptäckta fältspatsådern
visade sig innehålla betydande mängder kvarts och
andra mineraler. Visserligen ökar försäljningen något sedan disponent Axel
Nilsson vid Svinninge
gruva tagit över i stort sätt
hela ansvaret.
Den 29 augusti 1907 unS/S Stegeborg från AD-rederiet i Göteborg med besättningen dertecknar friherrinnan
uppradade vid relingen. Befäl och manskap och, sist men Ebba Åkerhielm ett avtal
för Margretelunds gruva
inte minst, den gulliga skeppshunden..
med Grosshandlare Max
17
Retsloff från Stettin. Avtalet gäller en treårsperiod som kan förlängas med två år i
taget. Vilket klipp!
Försäljningen årenRetsloff från Stettin. Avtalet gäller en treårsperiod som kan förlängas med två år i taget. Vilket klipp!
Försäljningen åren 1906-10 visade på förbättrade resultat, speciellt för kvarts, som
ökade med 300 %. Upplagen av kvarts vid
Idsätravik, hade växt under årens lopp, så
utskeppningen kom verkligen ”i grevens,
eller var det friherrinnans tid.”
Prima fältspat 6.394ton, 2:dra sortering
och andra kvaliteter 4 094 ton, summa 10
443 ton såldes med ett saluvärde på. 102
602 kronor. Kvarts 21 329 ton såldes för
113 510 kronor. Tillsammans såldes alltså
27 773 ton med ett saluvärde på 216 112
kronor. Nettot blev 100 000 kronor.
HENRY OLSON
Citat
Du är inte helt värdelös, du kan fortfarande användas som ett dåligt exempel.
Försök att göra någon glad varje dag, om det så bara är dig själv.
Jag frågar inte efter meningen i fågelsången eller soluppgången en disig morgon. Det bara finns där och det är vackert.
Att vara lycklig är ingen rättighet, det är en skyldighet.
Att ta livet av sig, är att straffa fel person.
Man får aldrig en andra chans att göra ett första intryck.
Varje ålder har sina fördelar, man upptäcker det bara för sent.
Lyckliga människor räknar inte flyende minuter.
Ord av uppskattning är en nyckel som passar till många lås.
Vi glömmer våra glädjeämnen men minns våra lidanden.
Har du vänner, betrakta dig då som rik.
Tänk på att en främling är en vän du inte lärt känna
Frukta inte när dina fiender kritiserar dig. Men se upp när de applåderar
18
Kulturstigarna
Nyutgåvan av Häfte nr 2 i serien är
klar och har kommit.
Från början gick serien under titeln
Gå - cykla i Österåker, men har nu
döpts om till KULTURSTIGAR.
Denna senaste omfattar områdena
Gottsunda, Husby och Näs. Häftet har
varit slut en längre tid. Arbetet med
en nyutgåva har krävt extra mycket
arbete av olika orsaker.
Den nya upplagan har omarbetats
och kompletterats med 40 års
nyare forskning av fil mag Gudrun
Vällfors och fil dr Gunilla Larsson.
Grundmaterialet
som
utgörs
av
pionjärundersökningar
av
lokalhistorikerna Henning Loggert
och Alfred Westerberg finns bevarat
i bandinspelningar och på kartor i
ÖHF:s arkiv. Texten i detta häftes
tidigaste utgåvan var tvungen att
omarbetas och nyskrivas helt, och
har försetts med nya foton och
kartskisser.
Övriga häften i serien är nr 1, som
omfattar Tuna och Norrö (nytryck
år 2008) och nr 3, områdena kring
Prästgården och Smedby (nytryck
2011) och nr 4, områdena Skeppsdal
och Stavs Äng (nytryck 2012).
Priset är numera kr 100,- pr
häfte för samtliga. De finns att
köpa på biblioteket och från
Hembygdsföreningen bl.a.
19
Sven Jacobsson till minne
Vår förening har sorg. Vår medlem
Sven Jacobsson avled den 30
mars efter en längre tids ohälsa.
Sven var en människa med en stor
social kompetens, en vänlig och
gladlynt person som hade lätt att få
människor i sin närhet att må bra.
Inom vår förening var Sven en
värdefull länk i kamratkedjan. Han
var under en följd av år kassör och
följde senare upp detta uppdrag
genom att vara revisor. När vi
sedan saknade en representant
i styrelsen för Fornåker ställde
Sven upp och var under flera år ett
fungerande ombud för vår förening.
På olika sätt bidrog Sven till
trivseln inom ÖHF. Ett av medlen
var att ordna utflykter. Jag minns
väl vårt besök på Skeppsholmen
och den rundvandring han ledde
på Stockholmsbriggen - då var
han verkligen på hemmaplan!
Vi kommer att sakna Sven. Han
kommer alltid att leva kvar i våra
minnen som en god och glad kamrat.
GUNNAR WINBERG
Berggrenstorpet Uthyrt
20
I januari hade vi en annons i Kanalen om möjlighet att hyra torpet, och
nu är det avgjort. Det kom in fem
skriftliga ansökningar med begärda
upplysningar om vad man tänkt
sig göra och hur man vill bedriva
verksamheten i torpet.
Styrelsen fastnade för gruppen
Åsa Broquist Wall och Cina
Johnsson Schön, som bäst svarade
mot de krav och möjligheter som
föreningen haft som villkor. Avtal
med dessa är klart och närmare
upplysnigar om öppethållande m.m.
kommer att anslås i Ekbacken och
på vår hemsida.
STYRELSEN
Jan Carell till minne
Jan Carell, föreningens revisor
sedan många år, har gått bort, Jag
lärde känna honom under den tiden
som en samvetsgrann granskare av
våra räkenskaper och som en mycket
intresserad medlem. Jag har också
några minnen av Jan från min tidiga
ungdom i Karlskrona, som då (tidigt
50-tal) var vår gemensamma hemstad.
Jan tillhörde "Werkö-gänget" som
bestod av ett antal sommarboende på
Werkö, som då var en sommaridyll
men senare blev platsen för ASEAs
tillverkning av sjökablar och för
Stena-Lines polentrafik. Gänget
innehöll färghandlare Håkanssons
döttrar, tobakshandlare Wandels
son, bröderna Nito och Horst
Samuelsson, jan och några till.
Själv var jag en tidvis deltagare, ty
jag bodde inte på ön. Glada och
obekymrade sommardagar är de
bästa minnen man kan ha, och
dagarna på Werkö med Jan och det
övriga gänget hör till dessa minnen.
SVEN HUGOSSON
21
För dig som vill ut på sjön i sommar
och inte har någon båt kan vi rekommendera en segling med HELMI.
Här lite av försommarens
seglingsprogram hämtat från deras
hemsida:
Sälsafari, medlemssegling torsdag
2014-05-22 11 platser kvar.
Vi besöker sälarnas favoritklippa i
Svartlögafjärden. Kaffe och lunch
ingår. Medlemspris 200:-.
Ornitologsegling
lördag 2014-05-24, 10 platser kvar.
Vår guide Jan Dock kommer att
berätta om skärgårdens fågelliv.
Kaffe och lunch ingår.
2-dagars till Sandhamn
fredag - lördag 2014-06-13, 12 platser kvar.
22
Exklusiv 2-dagars segling
med övernattning i Sandhamn.
Husaröleden, Lökaö, Sandhamn,
Björkskär, Nassa, Kallskär,
Svartlöga. När skärgården är som
vackrast! Pristillägg: 2350:-.
Sälsafari lördag 2014-06-28,
12 platser kvar.
Vi besöker sälarnas favoritklippa i
Svartlögafjärden. Kaffe och lunch
ingår.
Mer av Helmis sommarprogram kan
man hitta på: www.helmi.se/se
För att boka segling ring eller mejla:
Bengt, 070-6090134,
[email protected]
P-O, 070-2460348,
[email protected]
Anders, 070-4961091,
[email protected]
HANS VON MATÉRN
19
Måla om ?
Vi erbjuder kostnadsfritt hembesök med
professionell rådgivning - hemma hos er!
Boka tid för för ett besök och få tekniska råd och
offert på material.
SÖNDAGSÖPPET!
Öppettider:
Månd-fred 8 - 18 • lörd 9 - 14 • sönd 10 - 14
Adress: Rallarvägen 7 • Tel: 08 540 207 39
www.painthouse.se
!"#$%&'()$!*+,(%
!
"#$!%&'()&'&'
-./
!"#$%&%'(()**)%+,*(-./.+"#"0%&%'./.123&4$2*(!$(-.
+)*#)-!$(-./!!"#$45(%&%'./.6,7./.2-(-544%&%'./.*.*
!
8"#.3,+%&%'.,9:.%5#*)#$.:;#$(&%!,<
=$4.>?>@ABB?CDE>F.%;--.$!-$#.G.1)%2)#&<.>?>A.ECH.DB.>>
"#$%&'(%&#!!)%*+,-.#/
01)!20&3*433%#2"&%343!
!!!