Transcript Oceanseglaren 4-2013 1

Oceanseglaren 4-2013
1
Innehåll
nr 4/2013
Tema i detta nummer:
Dramatiska händelser
Omslag: Caleta Beaulieu.
Foto: Paulin/Bahrenberg.
Inne i tidningen
Tema: Dramatiska händelser
l De träffades av blixten
4
l Höga vågor
5
l Dramatiska minnen
6-7
Resebrev
l Resebrev från S/Y Orca
8-13
Artiklar
l Från seglare till båtbyggare
14
l Porträtt: Långseglande kvinnor 16-17
l ARC-seglare planterar träd
18
l Första atlantseglingen
18
l Mellan två kontinenter
19
l Som däckslast på fartyg
20/21
Evenemang & föredrag
l Jorden runt – del 2
22
l Med S/Y Lady Glion
24
l Europas inre vattenvägar
24
l Om självstyrning och båttransport 25
l Om S/Y Kvasthildas färder
26
l Sjukvård ombord
27
l S/Y Jennifer hemma i Stockholm 28
l HMS Carlskrona i piratvatten
28
Alltid i tidningen
Långfärdssegling
Positionsrapporter
Klubbsidor
2
2
Ordförande har ordet
Vårprogram 2014
Ny medarbetare
Kontaktlista 2014
Meddelanden från styrelsen
3
29
30
30-31
30-31
31
31
D
et här är mitt sista nummer som
ansvarig redaktör för Oceanseglaren. Eva Sintorn, Hans Rosendahl
och jag började 2004 som oerfarna tidningsmakare, men Micke Westin stöttade i bakgrunden och det kändes tryggt.
Så här, tio år senare, blir det tydligt hur tidningen har utvecklats både till utseende och
innehåll. Framförallt fungerar den idag som
ett viktigt forum för det mentorskap som är
en bärande del i OSK. I klubbens kretslopp
börjar man med långseglarplaner, går med i
avseglargrupp, vinkas av, seglar en tid och
återkommer som erfaren mentor för andra
som vill i väg.
I tidningen har vi kunnat följa långseglarlivets olika steg tack vare dessa medlemmars villighet att dela med sig av det de
upplevt. Vi har fört en ständig dialog med
dem som jobbat på projekt Drömresan. Vi har fått förstahandsskildringar av hur det blev i
verkligheten och handfasta praktiska råd om hur man klarar sig där ute. Genom kontakten
med dem som kom iväg och genom närvaro vid möten och föredrag har vi hållit koll på
det mesta som rör sig inom OSK och spritt det via tidningen.
Jag känner mig nöjd och glad över att ha fått vara med och bidra i arbetet med tidningens
och klubbens utveckling.
I den sista fasen av långseglaräventyret, hemkomsten, och anpassningen till vardagslivet
på land har OSK en viktig roll. Ofta har omvärlden liten förståelse för våra aparta långseglarplaner och den orkar inte lyssna till berättelser om våra erfarenheter från tiden borta. Att
engagera sig i klubbens arbete och behålla kontakten med dem som seglar är ett bra sätt
att klara övergången. Det gjorde jag genom tidningen, och det gav mig mycket tillbaka.
Jag vill avsluta med att tacka för gott samarbete genom åren i vår redaktion, där senare
Jerk Oldenburg och nu Eva Furhoff delar layoutuppgiften med Hans Rosendahl. Samtidigt
välkomnar jag de nya medarbetarna Lotta Logård, Ulla Lilja-Berg, Nikola Leijon och
Anders Rapp.
Lycka till med Oceanseglaren! Nya medlemmar med drömmar ansluter sig ständigt till
klubben och från dem kommer så småningom nya seglarberättelser. Jag lovar att det är ett
fantastiskt, unikt material som ni får att jobba med!
Ingegerd Lindén
Oceanseglaren är organ för Svenska Oceanseglingsklubben (OSK).
Tidningen utkommer med fyra nummer per år. Material till tidningen skickas helst
med e-post till [email protected]. I andra hand kan material skickas per post till
c/o Hilkka Iivonen, Allfadersvägen 1, 141 33 Huddinge.
Ansvarig utgivare: Christer Lefvedahl.
Redaktör för detta nummer: Ingegerd Lindén.
Tema: Eva Sintorn.
Oceanseglarens redaktion: Eva Furhoff, Barbro Karlsson, Pekka Karlsson, Nikola
Leijon, Ulla Lilja-Berg, Ingegerd Lindén, Lotta Logård, Anders Rapp, Hans Rosendahl,
Börje Sigfridson och Eva Sintorn.
Layout: Eva Furhoff och Hans Rosendahl.
Omslag: Hans Rosendahl.
Tryck & efterbehandling: Exaktaprinting, Malmö. Miljöcertifierat (ISO14001).
Priser för annonsering under ett år (4 nummer):
Format Sv/vitt
4-färg
4-färg/baksida.
1/1-sida 6 000
8 000
12 000.
1/2-sida 3 500
5 000.
1/4-sida 2 000
3 000.
1/8-sida 1 200
2 000.
Helsida: 286 x 216 mm inkl. utfall 3 mm åt alla håll.
Annonsmaterialet bör vara högupplöst, cmykad pdf (alla typsnitt bifogas). Ingen moms på
annonskostnaden. Leverera gärna per e-post till [email protected] eller på CD.
© Oceanseglingsklubben 2013. Upphovsrätten för artiklar/resebrev tillkommer respektive
författare. Åsikter som framförs i tidningen är inte nödvändigtvis klubbens officiella utan
speglar enskilda medlemmars uppfattning. Vi förbehåller oss rätten att göra redaktionella
ändringar i insänt material.
Svenska Oceanseglingsklubben, www.osk.org, plusgiro: 34 47 09-1.
Oceanseglaren 4-2013
Nya böcker
Ensamseglare jorden runt
av Joshua Slocum.
Den förste att
segla ensam
jorden runt var
inte bara en erfaren skeppare och
skicklig båtbyggare, han var
också en stor författare! På egen
hand byggde
Joshua Slocum
om en 36 fots
slupriggad fiskebåt vid namn Spray och den 24 april 1895
kunde han hissa segel i Boston. Mer än
tre år senare återvände han till Newport,
Rhode Island. Då hade han seglat jorden
runt, 74 000 km. År 1899 beskrev han
sin resa i boken Sailing Alone Around the
World, numera betraktad som en klassiker
inom sin genre.
Norstedts publicerar nu boken i nyöversättning av Ulf Gyllenhak.
www.norstedts.se
Havet håller oss samman
av Elisabeth Fernström.
”Något har hänt
under de senaste
månaderna. Vi
lever tätt samman
och i denna närhet
också åtskilda. Vi
sitter nära, vi tar
i varandra när vi
passerar, sängen
är smalare än den
hemma. I tiden
finns utrymme för
ensamhet som heter tystnad och den är
inte längre hotfull. Den livnär sig på samhörighet.”
Dragningen ut mot fjärden, den som förenar sig med det stora havet, följer Elisabeth från barnsben, och många år senare
står hon och Ulf på bryggan för att kasta
loss. Men det känns oväntat svårt.
I Havet håller oss samman följer vi Elisabeth och Ulf på Cassiopeias färd från
Ingarö till Israel. Äventyren är många
medan de långa, tysta timmarna ombord
väcker minnen hos Elisabeth och frågor
om vem hon är.
www.ordvisor.se
Harald Treutiger gör TVserie om atlantsegling
Drömmen om Atlanten är en programserie om äventyret att delta i ARC 2013
och korsa Atlanten för egna segel. Vi
kommer att få följa Harald Treutiger i
hans förberedelser inför racet och hans
upplevelser längs vägen.
Läs mer på: ewaluvan.se/harald-treutiger-gor-tv-serie-om-atlantsegling/
Följ Haralds blogg på: fredriksson.tv/
Varning för valar i
mobilen
Sjöfarare som inte vill stöta sig med
valar längs Kaliforniens kust ska snart
kunna använda sig av en app i telefonen. Den kommande appen heter
Whale Spotter. För delar av Atlanten
finns sedan tidigare en liknande app,
Whale Alert.
Källa: DN/TT-Reuters 2013-10-03
Ny projektchef för
Allt för sjön
Hanse Thorslund, nybliven världsmästare i segelbåtsklassen X35, blir
ny projektchef på Allt för sjön. Han
kommer att efterträda Thomas Sandberg som går i pension till sommaren.
Hanse ser Stockholmsmässan som en
mycket intressant medie- och marknadsplats och ser fram emot att arbeta
med upplevelsemediet, som han
tycker blir allt viktigare. Inte minst i
en stadigt ökande digitaliserad värld.
Mat ombord
Praktiskt båtägande nummer
12, 2013, har
mat ombord som
tema. Här får vi
tips om vad man
bör ha i skafferiet, olika typer
av spisar, hur
man bunkrar
smart samt några
recept på totalt tio sidor. Långseglarfamiljen på S/Y Mary af Röfvarhamn
med fyra personer ombord har provianterat för två månader, vilket Linda
Hammarberg detaljerat beskriver.
Många bra tips för dig som planerar
för långsegling.
Oceanseglaren 4-2013
Båttidningskris
Det råder ju inga tvivel om att det varit
svåra tider både för båtmarknaden och
båttidningsbranschen de senaste åren.
Nu är det klart att LRF säljer Båtnytt
och Vi Båtägare och lägger ner Segling.
Källa: Hamnen.se/ nyhetsbrev oktober
Dokumentär om 16-årig
jordenruntseglare
Om du har Netflix kan du se dokumentären om 16-åriga Abby Sunderland, som ville bli den yngsta att
segla jorden runt – non stop. Filmen
heter Wild Eyes: The Abby Sunderland
Story. Mycket sevärt om en mycket
modig och kanske dumdristig liten
flicka i en stor båt.
Hälsningsord för
långseglare
Hans Rosendahl föreslår några nya
hälsningsfraser för oss långseglare:
Haj då...
Mås så bra...
Eller varför inte de internationella:
Sea You...
Good Bay...
Dags att betala medlemsavgiften!
Med det här numret följer ett inbetalningskort för år 2014. För att få Oceanseglaren även kommande period
ska medlemsavgiften betalas senast 31
december 2013.
Årsavgiften är 300 kronor.
Vid utebliven betalning får du heller
inte tillträde till webbsidan. Var noga
med att ange namn och adress på
talongen.
3
Tema: Dramatiska händelser... och sen
Hur väl förberedd man än är händer det oönskade
saker. Vi har bett några som råkat ut för svåra situationer att kort berätta om det. Vårt syfte är att få
veta vad som hände sen och hur det påverkat efteråt
och på sikt. Vi önskar även att flera av er som varit
med om obehagliga situationer vill delge oss andra
detta och berätta om hur ni hanterat reaktionerna
på era upplevelser. Mejla till [email protected]
De träffades av blixten
Det bara small till, mitt i natten,
cirka 300 sjömil väster om Vanuatu. Vi var träffade av blixten
och allt ljus ombord försvann.
Lukten av ozon fyllde luften. När
vi konstaterat att båten inte läckte
in vatten och att vi inte omedelbart
behövde hoppa i livflotten, kunde vi
konstatera att all elektronik och el
ombord hade förstörts och gick inte
att använda, inte ens kompassljuset.
Då kom åskfronten med stormbyar
och regn och vi tappade bort den
amerikanska båten S/Y Imagine,
som vi seglade tillsammans med,
ur sikte (de hade skörat storseglet
och drev med vinden). De berättade
senare att Ambika sett ut som ett
eldklot när hon blev träffad.
Det blev en jobbig resa till Cairns
med handstyrning i 900 sjömil,
dygnet runt i sju dygn, genom
Korallhavet som är fullt av grunda
rev. S/Y Imagine visade vägen och
hade både ankarlanterna och ankarljuset på natten för att vi skulle
kunna bedöma avståendet, orientera
oss och följa efter dem, i deras spillvind. När vi kom till Cairns visade
det sig att halva förstaget hade
brunnit upp och att vi hade väldig
tur att masten höll hela vägen.
Efter den första chockartade reaktionen vid blixtnedslaget och dramatiken innan vi visste att Ambika
inte skulle sjunka, var resan till
säker hamn visserligen jobbig men
inte livshotade. Även när nedslaget kom var det så mycket som
MÅSTE göras att vi inte hann bli
rädda för våra liv.
Efteråt var det mentalt tryggt att
ha S/Y Imagine i närheten även om
vi med vår extra navigeringsutrustning, som låg i ugnen när blixten
träffade oss, kunde ha klarat oss på
egen köl.
4
Vi har just ”landat” i Richards Bay efter
många dagar till sjöss. Landfall måste ju alltid
firas!
Ambika reparerades på varv i
Cairns under cirka en månad och all
elektronik, el och hela riggen byttes
ut under vårt överinseende. Om vi
inte hade varit på plats, med kunskap om alla system, hade Ambika
legat kvar mycket längre och vi
hade missat vår planerade eskader
från Darwin genom Indonesien.
Ett och ett halvt år senare
Nu känns det inte dramatiskt att
tänka på eller att skriva om det
som hände. Dock, när vi seglade
från Sri Lanka till Maldiverna och
råkade mitt in i väldiga åskfronter
och blixtarna slog ner nära oss, då
var det riktigt kusligt och minnet av
händelsen utanför Vanuatu kändes
i magtrakten. Det som är positivt med händelsen är att vi bägge
känner att vi kan klara av svåra
situationer utan att gripas av panik
och det var aldrig tal om att avbryta
resan i Cairns på grund av blixtnedslaget.
Vi vill gärna ge en eloge till
Göteborg Sjöräddning som vi
ringde med vår sattelittelefon efter
blixtnedslaget för att förvarna dem
om att OM vi aktiverade Epirben
skulle det vara ”skarpt läge” och
då skulle de genast sätta igång
räddningsaktiviteter. De agerade
mycket professionellt och förvarOceanseglaren 4-2013
nade också australiska kustbe­
vakningen om att vi seglade i deras
farvatten utan lanternor. Vi har
Göteborg sjöräddning som kortnummer på sattelittelefonen om
något skulle hända, för vi vet att då
kan vi få snabbt och relevant stöd
istället för att anropa kustbevakningen i länder som inte ens pratar
engelska och som inte bevakar
nödradiokanaler.
Nästa stora eloge vill vi ge vårt
försäkringsbolag, Pantaenius.
Tommy Olsson agerade snabbt
och förhandlade direkt med varvet
Norship Marine. Alla system er­­
sattes med nya. De ersatte även
system som inte direkt var skadade, för visa av erfarenhet, har ett
blixtnedslag påverkan på system
långt efter händelsen, vilket vi
också fått erfara med motorpanelen som gick sönder och inte var
utbytt i Cairns men som Pantaenius
ersatte när vi kom till Darwin. Vi
kom helt ekonomiskt skadelösa ur
situationen och hann också med vår
eskader i Indonesien.
Händelsen har inte påverkat
vår jorden-runt-segling (vi har nu
hunnit till Sydafrika) och vi känner
oss trygga med vår båt och med att
vi kan agera rationellt i situationer
som denna. Vi kan nästan säga att
vi stärkta ur händelsen men vill
INTE att det ska inträffa igen. Och
vad är oddsen?
Text och foto: Lars och Erja Ödmark
Email: [email protected]
www.ambikasailing.blogg.se
PS! Vi är fortfarande helt nöjda med
att bara ha elektroniska sjökort.
Vi har sjökort på iPad (inkl GPS)
och i tre datorer plus att vi har en
gammal Garmin GPS 76 så att vi
alltid vet var vi är.
Tema: Dramatiska händelser... och sen
Höga vågor
Om konservöppnare och brutna revben
Atlantöverseglingen med S/Y
Sigerlinn gjordes i december
1994 med Kåre och Eva Sintorn.
I två år var de ute och seglade
till Venezuela och ABC- öarna
och åter.
I december 1994 lämnade vi Puerto
Mogan på Kanarieöarna. Vi seglade
på två och var ”independent”, det
vill säga vi gick inte med i ARC.
Fem dagar senare ankrade vi upp i
Porto Grande i Mindelo.
Den 18 december seglade vi
vidare mot Västindien. Tre dagar
ut från Mindelo hade vi fullmåne,
hård vind och höga vågor. Jag tog
fram en norsk konserv, en burk
köttbullar som jag skulle värma till
middag.
Vågen kom från fel håll
Plåten var ovanligt hård, så jag
lyckades inte att med den manuella
konservöppnaren öppna burken
utan ropade ner Kåre från sitt­
brunnen och bad om hjälp. Han
ställde sig i pentryt framför spisen,
balanserade så gott han kunde och
började öppna och använde båda
händerna.
Då kom VÅGEN, från fel håll
kändes det, och båten förflyttades i
sidled. Jag, som stod bredvid, såg
Kåre i sin tur med stor kraft slungas tvärs båten och landa långt
upp under navigationsbordet. På
honom, på durken och på skotten var det rött – av blod? Allt var
nersölat!
Kåre var tack och lov kontaktbar och tillsammans lyckades vi
så småningom få upp honom på
benen. Varifrån blödde han, vilka
skador hade han fått?
Tillsammans konstaterade vi lättade att ”blodet” var tomatsås från
burken!
Väl på benen försökte vi diagnostisera skadorna. ”Brukar jag
se ut så här” frågade han. Hela
bröstkorgen var vriden 90 grader!
Det såg mycket besynnerligt ut.
Smärtan i bröstet var intensiv och
han konstaterade efter en stund att
han sannolikt brutit ”alla” revben.
Men det viktigaste var att han var
vid fullt medvetande. Nu började
vi fundera kring vilka övriga inre
skador som han kunde ha åsamkats.
Sprucken mjälte eller punkterad
lunga? Eller?
Med gemensamma krafter lyckades vi få omkull honom i styrbords­
kojen och några timmars spänd
observation följde kring eventuella
allvarliga symptom. Jag gjorde ett
allmänt anrop ut i mörkret, medan
båten seglade sig själv.” All ships,
all ships”! Jag hade ett behov att få
prata med någon sjukvårdskunnig.
Intet svar, total tystnad i etern!
Nästa morgon hade bröstkorgen
återtagit sin vanliga plats. De följande dagarna växlade färgerna på
Kåres högra sida, axel, arm, bål,
ben från blått till gult till grönt, det
vill säga att han var rejält rådbråkad
med ömmande smärtor och med
stora svårigheter att röra sig.
Fick segla själv
Nu blev jag ensamseglare i ett par
dygn. Som väl var hade han huvudet i behåll, så vi kunde diskutera
navigationen, det kändes oändligt
bra. Men jag blev ensam om vakterna och då vi seglade med två
spirade försegel fick jag gå fram på
fördäck och jippa när det behövdes.
Som väl var avtog vinden och
vågorna efter hand.
Jag sov i 20-minuters­pass med
äggklockan i handen, noterade
vår position varje timma, spanade
av horisonten och kröp åter till
kojs. Andra natten somnade jag
ifrån alltihop på efternatten! Kåre
vaknade av att något var fel och
lyckades krångla sig upp och konstaterade i loggboken att jag inte
Oceanseglaren 4-2013
Eva och Kåre några år senare 2013.
hållit uppsikt på flera timmar. Då
insåg han att det var dags att röra
på sig.
Julaftonen firades på ett spegelblankt hav. Det kändes helt underbart när vi till och med kunde äta
julmiddag på bordet i sittbrunnen,
som Kåre lyckades ta sig upp till.
Efter ytterligare tio dagars segling kom vi den tredje januari till
Barbados. Där fanns tillgång till
fri sjukvård, men vi konstaterade
att skadorna sannolikt begränsade
sig till de brutna revbenen, som vi
visste tar tid att läka. Det tog flera
månader innan Kåre kunde lyfta
armarna och dyka.
Jag kände ingen större glädje när
vi kom fram till Västindien. Vi låg
på svaj, det var gungigt och svårt
att ta sig iland, det fanns inte ens en
jollebrygga. Först efter en månad
när vi seglat vidare till St Lucia
började jag trivas och konstaterade
att jag hade varit deprimerad de
första veckorna efter ankomsten, en
logisk reaktion. Riktigt bra kändes
det dock först när de första vännerna kom på besök, det var efter­
längtat och vi kunde berätta om och
bearbeta allt vi varit med om.
Slutsatser:
• Köp inte norska köttbullar.
• Nils Johans konservöppnare monterades äntligen på ett skott (den
hade legat i en låda, för den var så
ful!)
• En stång monterades i pentryt så
att vi kunde koppla livselen vid de
tillfällen då vi behövde båda händerna.
• Efteråt insåg jag att jag klarat av
mycket mer än vad jag trodde mig
kunna göra.
Text och foto: Eva Sintorn
5
Tema: Dramatiska händelser... och sen
Dramatiska minnen
Lars Åkerholm och Birgitta Nordström Åkerholm seglade runt på
jorden under åren 1990 – 2000 med sin båt S/Y Fragancia, en Hallberg
Rassy 38. Birgitta har i många år varit aktiv i OSK och i redaktionen.
Här berättar hon några dramatiska minnen från långseglingen.
Att långsegla hade under många år
varit Lars stora dröm vid sidan om
flygningen. Jag var inte svårövertalad – vad gör man inte för kärleken!
Lars hade seglat i många år. Jag
var rädd för åska, mörker, knappt
simkunnig och kunde bli väldigt
sjösjuk.
Ja, jag visste inte ens att en segelbåt lutade när vi träffades och började planera! Men iväg kom vi. Två
år skulle vi vara borta, det blev tio!
Men oj, så mycket roligt och
spännande vi haft och så många
underbara och intressanta människor vi mött. Och så många fantastiska naturupplevelser både till
lands och till sjöss vi fått njuta av.
Man kan förstås tänka sig att med
en så oerfaren gast som jag ombord
blir det mesta katastrof. Det var ju
vad de flesta antydde när vi berättade. Vi arbetade båda som chefer
på SAS Flight Academy och fick
förmånen att åka till Disney University i Florida för att lära nytt om
ledarskap. Där fick vi med oss Disney’s framgångsdevis:
”If you can dream it you can do
it”. Och vi fick kraft i vårt beslut
att ge oss av. Jag var rätt stryktålig
och tänkte inte ge upp så lätt. Lars
var dessutom en skicklig flygkapten och en van seglare, som av
naturliga skäl kunde allt om navigation och kommunikation. Och
visade sig vara en strålande trygg
och kunnig sjökapten på vår lilla
skuta S/Y Fragancia. Så jag kände
mig trygg!
Hur blev det då? Vad hände
som var minnesvärt?
Tio år är en lång tid och jag väljer
att kort nämna några saker.
Redan i Engelska kanalen fick
vi ett rejält oväder över oss. Man
6
stäng­de till och med marinan i
Dover. Många båtar drabbades av
manfall bland besättningen. En
svensk båt med en ung och oerfaren besättning hade inte lärt
sig skillnaden mellan knop och
sekundmeter, och blev rejält överraskade och chockade när de fick
kämpa i stormen. Tjejerna grät
och ville kliva av i Dover. De två
kämpande killarna ombord var
stela av trötthet och kyla. Kommer
också ihåg en katamaran som höll
på att kapsejsa. Den ställde sig på
”högkant” enligt en kvinna, som
vägrade segla vidare och resolut
lämnade båten utan ett ord och åkte
hem. Jag kan förstå henne. Vi hade
själva ett par gånger i Stilla havvet
en våghöjd på 5-6 meter. Inte roligt,
men då är samarbetet och stämningen ombord viktig.
Dåligt väder på Biscaya
När man går över Biscaya grundar det upp ordentligt då man
kommer nära land och vågorna,
som kommer från andra sidan
av Atlanten, bygger upp sjö. Det
dåliga väder vi drabbades av i
kanalen fanns kvar när vi gick över
Biscaya. Vi klarade det fint trots att
våra magar inte mådde så bra.
Men mitt ute på Biscaya låg en
fransk båt guppande. Vi trodde att
de fått problem med både motor
och segel eftersom de hängde fladdrande. Ombord satt en dam som i
trance och bara stirrade. De hade
haft en tuff överfart och hon ville
bara bort. Mannen var också i panik
och ropade till oss att vi skulle bogsera dem till spanska fastlandet,
många, många sjömil bort, vilket vi
meddelade dem att vi inte kunde i
den grova sjön. Vi talade dock om
att vi kontaktat sjöräddningen, som
Oceanseglaren 4-2013
Just när Fragancia var på väg in i klipporna
blev de ”uppvaktade” av delfiner.
Foto: Erja och Lars Ödmark
skulle komma till undsättning. Men
det gillade kaptenen tydligen inte –
för då plötsligt startade han motorn
och hissade segel! Så förvånade vi
blev!
Vår båt drabbades av ett rejält
motorbortfall en gång när vi närmade oss land. Vi tog in vatten i
motorn (kunde först lagas i Karibien på en Volvoverkstad) och gång
på gång stannade den. Men när det
var som allra mest dramatiskt och
vi i totalt vindstilla riskerade kollidera med rev och klippor blev
vi ”uppvaktade” av massor med
delfiner. Som på något vis ville
säga att: ”no worries, vi finns här
till er hjälp”.
Kanske var det en alltför positiv
tolkning av mig, men det kändes
faktiskt så.
Vi blev förälskade i San Blas och
dess kunaindianer. Jag fick något,
som Lars beskriver som ”Mola
Madness” och blev helt begeistrad
i deras hantverk. Vi spenderade
många månader i Kuna Yala och
skrev en bok, ”A Cruising guide of
San Blas and the Pacific Islands”.
På väg till Cartagena upplevde
vi en ”elektrisk storm”. Blixtarna
slog ner i vattnet som eld från en
Tema: Dramatiska händelser... och sen
från tio års segling
kulspruta. Det fräste runt båten.
Det var mitt i kolsvarta natten men
blixtarna lyste upp hela himlen till
dagsljus, och man kunde se kusten
flera sjömil bort. Det var mycket
obehagligt, då vi visste vad som
kunde hända med ett blixtnedslag
i en båt.
Många båtar fick också sina
instrument helt utslagna och
förstörda. En båt sjönk, då blixtarna
gjorde massor med hål i båten och
durken blev till såll och vattnet forsade in. Men vi kom fram till den
oerhört vackra gamla staden Cartagena i Colombia och tillbringade
flera veckor där.
Värsta minnet
Min utan konkurrens obehagligaste upplevelse hade jag när vi
låg i Panama. I den amerikanska
zonen (som fanns då) kände man
sig helt trygg, omgiven av amerikanska soldater. Vi hade varnats
för stölder och överfall i själva
Panama City, men inget hade hänt
trots nattliga vandringar på osäkra
gator. Jag skulle ringa hem till
Sverige, vilket bäst gjordes i den
telegraf som fanns i zonen. Utanför satt alltid en vakt med gevär.
Men när jag står i telefonkuren blir
jag överfallen, slagen, sparkad och
rånad av två pistolbeväpnade män.
Det visade sig att vakten var i maskopi med rånarna! Jag vågade mig
så småningom ut ur telegrafen och
tog mig gråtande och skadad och
skakad tillbaka till båten. Efter alla
år kan jag minnas hur det kändes.
Jag reagerar fortfarande på ljud och
saker, som påminner om den händelsen. I dag benämner man sådant
som ”posttraumatiskt syndrom”.
Men då var det bara att bita ihop
och segla vidare.
Lars stora skräckupplevelse, som
han aldrig glömmer, var när vi mitt
i natten utanför Tonga höll på att
bli påseglade av ett stort japanskt
fiskefartyg – eller snarare fiskefab-
Birgitta och Lars hemma igen. rik. Vi var på kollisionskurs och
hur vi än försökte väja kom den
stora svarta jättebåten mot oss. Vi
ropade på radion men ingen svarade. Det visade sig senare, att när
man jobbar med fiskrensningen,
blir navigeringen sekundär. Det
gick bra denna gång, men jag har
aldrig sett Lars så skakad. Denna
gång var det nära. Men nära räknas
ju inte tack och lov!
Har vi varit med om någon storm
(utöver de vågor jag nämnt)? Nej,
men kommer ihåg att när vi anlände
till Franska Polynesien ankrade vi
bland många båtar i viken, mycket
trötta efter en lång seglats. Vi var
oroliga över att vi eventuellt kunde
vara alltför nära en annan båt,
men orkade inte ankra om. När vi
vaknade nästa morgon var vi den
enda båten i viken! Det hade gått
ut en tsunamivarning precis innan
vi anlänt!
Men turen var med oss också
här och det blev bara en liten ökad
Foto: Privat
våghöjd, som inte ställde till något.
Jag nämner ordet ”tur”. Kanske
har man en viss tur när båtar och
manskap bra klarar av tuffa seglatser, som sträcker sig över tio år.
Men det viktigaste är dock god
planering och kunskap om allt
som gäller seglingsvärlden. Inte
minst viktigt är utbytet med andra
seglare. Tillfällen när man kan
jämföra planer och tankar. Ett gott
kamratskap ombord gör seglingen till en fantastisk upplevelse.
Inte minst är alla nattvaktsnätter i
månskenet något man bär med sig
resten av livet och är tacksam för
att ha fått uppleva.
Tyvärr var det svårt att beskriva
denna resa för dem som inte seglat
och aldrig kan tänka sig vara ute på
ett äventyr som sträcker sig över så
många år.
Avslutar med ett anonymt poem
som cirkulerade bland de seglare vi
mötte. Birgitta Nordström-Åkerholm
S/Y Fragancia
On an ancient wall in China where a brooding Buddha blinks.
Deeply graven is the message ”it is later than you think”.
The Clock of time is wound but once, and no man has the power.
To tell just when the hand will stop. At late or early hour.
Now is all the time you own .The Past a golden link.
Go cruising now my brother it is later than you think
Oceanseglaren 4-2013
7
Resebrev från S/Y Orca
På upptäcksfärd bland
Den 7 augusti i år lämnade Ann Paulin och Udo Bahrenberg på S/Y
Orca Puerto Williams i södra Chile för att segla norrut i den chilenska
skärgården. Efter 1380 sjömil och 40 ankringsvikar befinner de sig nu
i Puerto Aguirre, sydost om ön Chiloé. De avseglade från Sverige 2010
och seglar sedan två år tillbaka i Sydamerika.
Äntligen kunde vi lägga loss från
segelklubben Micalvi i Puerto
Williams och påbörja den långa
seglats­en mot Puerto Montt. I strålande sol och svag vind motorseglade vi västerut i Beaglekanalen
till vår första ankarplats Caleta
Letier. Där stannade vi två nätter
och njöt av tystnaden och friden,
promenerade och grillade korv på
stranden.
Den sista veckan i Puerto Williams hade varit hektisk. Proviantering av diesel och mat, ta hand
om livsmedel och stuva allt.
Fem gånger var vi i kommunhuset för att försöka ordna en förlängning av våra uppehållstillstånd i
Chile. Den tjänstgörande immigrationspolisen var väldigt motvillig och menade att det inte gick.
Först fick vi hjälp av Alejandro
från Micalvi som ringde till centrala immigrationsmyndigheten i
Santiago och sedan av Denis, som
är anordnare av vandringsturer, för
tolkning och mer telefonkontakter
innan vi kunde få den eftertraktade
stämpeln i passet.
Nu visste vi att vi kunde stanna
fram till januari 2014 i Chile. Hos
hamnmyndigheten hade vi fått vår
”zarpe”, det vill säga tillåtelse att
segla i de auktoriserade kanalerna
och med preliminär ankomst i
Puerto Montt den 20 december.
Från Caleta Letier seglade vi
vidare mot Caleta Olla. Precis som
förra gången vi var i Olla blev vi
liggande i nästan en vecka för att
vänta på bättre väder. Det var blåsigt, regnade och snöade om vartannat. En dag med något bättre väder
kunde vi i alla fall vandra upp till
glaciären Ventisquero Holanda.
I Chile har alla fartyg skyldighet
8
8
att uppge position dagligen till
närmsta kustradiostation. Vi rapporterade till de lokala stationerna
söder om Tierra del Fuego. Efter
en vecka fick vi sms på satellittelefonen från min bror som undrade
om allt var väl ombord. Vi hade
uppgett honom som kontakt på
land och han hade fått e-post från
MRCC i Chile som ville veta vår
position. Det räcker alltså inte att
kontakta de lokala stationerna, utan
man måste antingen via e-post eller
via kortvågsradio rapportera direkt
till MRCC i Puerto Montt.
Runt Tierra del Fuego
Så småningom lugnade sig vinden
och vi kunde fortsätta seglingen
västerut i Brazo Nordoeste söder
om fastlandet Tierra del Fuego.
Det är ett fascinerande land­skap
med fjordar, höga snöklädda berg
och glaciärerna från Cordillera
Darwin, som ofta når ända ned till
sundet.
För att vara i södra Patagonien
var vädret ganska bra med mestadels måttliga eller svaga sydliga
eller sydvästliga vindar. Vi hade
relativt mycket sol, men också
korta, intensiva snöbyar med dålig
sikt och använde vår radar flitigt.
Bortsett från enstaka fiskebåtar
finns det nästan ingen trafik, men
sjökorten är ofta inte i överensstämmelse med gps-position och
radarn behövs framför allt för
att bestämma exakt position och
avstånd till land.
I fjorden Seno Pia fick vi vår första
erfarenhet av de starka fallvindarna
”williwaws” som finns här nere.
En bit in i fjorden flög vattnet över
vattenytan med vindar på 30 m/s.
Vi stod i princip stilla och kunde
Oceanseglaren 4-2013
Fiordo Alakaluf, Seno Chico, Tierra del Fuego.
göra framfart med motor endast
mellan byarna. Det blev problematiskt att lägga till i viken inne i
fjorden, eftersom vinden studsade
mot fjällväggen och skapade ostliga vindbyar som för oss innebar
pålandsvind. Efter ett par timmars
jobb med tilläggning lugnade sig
Resebrev
från Flying
Penguin
Resebrev
från S/Y
Orca
glaciärer och ”caletas”
vinden och de närmsta två dagarna
kunde vi njuta av omgivningarna
runt glaciären.
I nästa ankringsvik fick vi besök
av en fiskebåt. De fiskar centollas
– kungskrabbor som är delikatessen nummer ett i södra Patagonien.
Med öl, frukt och kakor bytte vi till
oss några krabbor och sedan blev
det fest på Orca. Krabborna kokas
i havsvatten och man äter endast
de matiga benen och klorna. Det
smakar förträffligt gott med aioli
och färskt bröd. Musslor som det
finns mängder av kan man tyvärr
inte äta. I hela Patagonien söder
Oceanseglaren 4-2013
om 44:e breddgraden bär de på en
sjukdom, marea roja, som innebär
ett dödligt gift för människor även
efter kokning.
I solsken på ett spegelblankt hav
med en svag rullande dyning navigerade vi mellan de små skären utanför Tierra del Fuegos västra udde.
9
Resebrev från S/Y Orca
Södra Stilla Havet var nästan
overkligt lugnt och förhållandena
var perfekta för den ökända
sträckan till Canal Cockburn och
Tierra del Fuegos norra kust. Det
var ungefär som att vara i ytterskärgården i Sverige, fast med kelp
(kraftig tång med stora blad) som
hjälp för att identifiera grundflaken.
Vi fortsatte i solen österut i Canal
Cockburn och kom ända till Puerto
King, där Canal Magdalena går
norrut till Magellansundet.
I Puerto King blev vi liggande i
fem dagar i dåligt väder. Det var
knappast möjligt att gå iland på
grund av höga klippor och regnskogsliknande vegetation och det
blev ganska tråkigt att vara inne
ombord.
Annars har vi ofta tyckt att det är
skönt med mellandagar utan segling. Seglingsdagar innebär tidiga
mornar med väckarklocka, ofta
intensiv navigering och aktiv segling med ständig växling av segelytan för att anpassa till vindarna.
De första veckorna gick humöret
upp och ned ungefär som vädret,
men efter en tid vande vi oss med
svårigheten att planera och det
gick bättre och bättre att ta en dag
i sänder och fatta beslut efter hand.
Vinter i södra Patagonien ska,
enligt vad vi hade hört, innebära
bra väderförhållanden med något
stabilare väder och längre perioder
med svaga vindar. Jämfört med
segelbeskrivningar vi läst, är vi
benägna att hålla med, och generellt sett hade vi bra väder för dessa
trakter.
Snö, is, kyla
Problemet är förstås kylan. Det
är kallt om händerna trots dubbla
vantar och gummihandskar. Det
går också långsammare att jobba på
däck när man är påbyltad och man
måste se upp så man inte halkar.
Ofta lade sig isen i ett tunt lager på
natten. Med vår stålbåt är det inga
större problem att gå genom centimetertjock is, men det blir krångligt
om de långa linorna till land fastnar
i isen.
Av och till har vi haft ganska
mycket snö på däck och har fått
börja morgonen med att skotta. Det
är lite besvärligt, men vi föredrar
egentligen snö framför regn, och
vi har haft några mycket stämningsfulla upplevelser med segling
i snöfall.
En av de mest dramatiska segelbeskrivningarna härifrån är Joshua
Slocums berättelse om sin segling genom Magellansundet för
att komma ut i Stilla havet. För
honom tog det två månader att
ta sig västerut till öppet hav. Vid
första försöket drevs han söderut
Ann på däck, väl påklädd. Kylan var ett problem för besättningen på Orca. Vissa mornar fick de
börja dagen med att skotta snö innan de kunde ge sig i väg.
10
Oceanseglaren 4-2013
av en storm och han fick gå in i
Canal Cockburn och börja om från
början.
I jämförelse med Slocum har vi
rena lyxseglingen. Vi har förutom
bättre väder haft motor, detaljerade
sjökort, väderleksrapporter som
stämmer någotsånär och vi behöver
inte vara rädda för ”vilda indianer”.
I södra Patagonien har det funnits
invånare som levt på jakt och fiske
under lång tid. Tyvärr är historien
densamma som på många andra
platser att den vite mannen kom
med våld, alkohol och sjukdomar
och det finns i princip ingenting
kvar av den indianska kulturen.
Innan vi skulle gå norrut i Canal
Magdalena ville vi gå in i Seno
Chico och till Fiordo Alakaluf. Vi
hade svag vind, men dålig sikt och
navigerade försiktigt in i fjorden.
Längst in i Alakaluf finns en
spektakulär glaciär. Den är inte
så stor, men ovanligt brant och
där den slutar ner i fjorden är det
möjligt att gå ända intill med båten.
En halvtimme innan vi kom fram
till glaciären slutade det snöa och
solen sken på isen som skiftade i
alla blå och vita toner. Det var en
magisk upplevelse och vi cirklade
runt och njöt av äventyret.
Allt fick ett abrupt slut då vi plötsligt inte längre hade någon styrfart.
Det visade sig att propelleraxeln
hade lossnat! På något sätt måste
vi ha fått en isbumling mellan
rodret och propellern. Lyckligtvis
konstaterade vi att propellern var
oskadd. Våra vänner på Santana
kom snabbt till undsättning och
kunde långsamt bogsera oss bort
från isen. Udo klarade av att få fast
axeln och efter en halvtimme gick
vi för egen maskin. Allt gick bra,
men läxan var att aldrig backa om
det finns risk för is.
Estrecho de Magallanes
Magellansundet nådde vi strax
söder om Punta Arenas och efter
fyra dagsseglingar var vi på södra
kusten vid mynningen mot Stilla
havet.
Det var som vanligt mest västvindar och motström, men vin-
Resebrev
från Flying
Penguin
Resebrev
från S/Y
Orca
S/Y Orca är en 45 fot segelbåt i stål. Modell: Modifierad Super Secura. Konstruktör: Reinke. 17 ton, 1,20/2,80 djupgående, 14 m LÖA.
darna var relativt svaga och vi tog
oss fram med motor. Det blir lite
tradigt att timme efter timme gå
för motor, men det finns flera fina
ankringsvikar utefter sundet.
Att lägga till i de små ”caletorna”
(caleta betyder ungefär liten vik)
kan vara knixigt och ställer en del
krav på samarbetet ombord, men
så småningom fick vi bra rutin på
tilläggningarna. Först går vi in och
gör några rundor för att i lugn och
ro bestämma hur vi vill lägga till
och därefter lägger vi i jollen. Jag
står till rors medan Udo lägger i
ankaret.
Vi backar sedan in ankaret med
aktern mot land och därefter ror
Udo i land med linor. När man väl
fått en lina i land kan man stänga av
motorn och ordna resten av linorna.
Vi har två linor på 120 meter vardera samt tre linor på cirka 60
meter och oftast har vi två till fyra
linor iland. Linorna sitter på fyra
rullar, två strax för om masten och
två i aktern, så det går smidigt att
rulla ut och in.
Från Tierra del Fuegos sydvästra
spets gick vi över Magellansundet
norrut mot Canal Smyth. Väderleksutsikterna var bra med måttliga
ostliga till nordostliga vindar. Det
visade sig inte stämma vad gällde
vindstyrkan och i korssjön mellan
den sydvästliga dyningen och vind­
vågor från ost åkte vi berg- och
dalbana i en ständigt ökande vind.
I vindar över kulingstyrka seglade
vi bidevind in i Canal Smyth och
kunde utan större problem lägga
till.
Tillbaka till östra sidan
Angostura Kirke är ett trångt,
vindlande sund som är en av två
möjligheter att ta sig till den östra
sidan av patagonska bergskedjan. Efter att noggrant ha studerat
segelguiden och tidvattentabeller
seglade vi igenom det strömmande
sundet med vändande tidvatten.
På andra sidan mötte oss ett
helt annorlunda landskap med
torra slätter och bergslandskap.
Från östra sidan av Cordillera des
Andes sträcker sig pampas ända
mot Argentina och Atlanten. Vi
hade god vind i seglen och ankrade
på västra sidan i sundet mittemot
staden Puerto Natales.
Morgonen efter lade vi i jollen
och tog oss över sundet som är
cirka en sjömil brett. Först och
främst besökte vi hamnmyndigheterna, Capitania del Puerto, för att
Oceanseglaren 4-2013
fylla i alla papper och småprata
med den trevliga personalen och
sedan tog vi en promenad runt för
att orientera oss.
Det var omtumlande till att börja
med. Vi hade varit mer än sex
veckor i ödemark och med alla
människor, bilar, hus och flygplan
blev det nästan för mycket intryck
att ta in. Den lätt förvirrade känslan gick dock fort över och dagen
efter kunde vi beställa diesel, börja
proviantera, använda internet och
uppskatta bekvämligheten i civilisationen.
Varje morgon deltar vi i radio­
nätverket Patagonien cruisers net
på kortvågsradion. Genom nätverket visste vi att det finns ett
schweiziskt par som sedan några
år tillbaka bor på en katamaran i
Puerto Consuelo, cirka 15 sjömil
från Natales. Vi kontaktade dem på
VHF:en när vi kom till Natales och
bestämde oss för att gå dit.
I två veckor låg vi i Puerto Consuelo och hade semester från Patagonienseglingen. Tillsammans med
besättningen från katamaranen åkte
vi några dagar till nationalparken
Torres del Paine och tältade och
vandrade vid glaciärsjöarna.
Vi hade torrt, vackert väder och
11
Resebrev från S/Y Orca
kunde tvätta och torka ur vår fuktiga båt och solen värmde våra vinterfrusna kroppar. Natales är bara
25 kilometers bilväg från Consuelo
och med taxi eller lift kunde vi lätt
komma till stan när vi ville handla
eller äta god mat på restaurang.
Norrut i kanalerna
Efter vår avstickare till Puerto
Natales återvände vi västerut och
fortsatt norrut i kanalerna. Flera
seglingsbeskrivningar från Patagonien vi läst om hade beskrivit det
dåliga vädret, men vi kunde inte riktigt instämma i det tidigare. Under
veckorna vi seglade upp mot Puerto
Eden fick vi dock vår beskärda del.
Vi hade många dagar med motvind,
motström och regn. De bra dagarna
var dagar med endast två av de tre
faktorerna uppfyllda. Vi kryssade,
gick för motor eller låg i någon av
de många vackra vikarna och väntade.
Det är ett otroligt frodigt landskap med en djungelliknande skog
som är i det närmaste ogenomtränglig. Skogen växer dessutom nästan
lodrätt uppför bergsväggarna. Med
våren på väg blommade buskar och
träd och fåglarna började sjunga i
gryningen.
Att vandra i denna typ av landskap
betyder oftast att plumsa omkring i
mossa och klättra över eller under
buskar och nedfallna träd. Det finns
inte några större landdägg­djur som
trampar upp stigar och urskogen
gör skäl för sitt namn.
I Puerto Mayne kunde vi komma
igenom den strandnära skogen och
upptäcka Isla Evans fjällandskap
med sjöar och vattenfall. Glädjen över att vara i orörd mark och
komma till en vacker bäck eller en
fors är mycket starkare än det vi
erfarit i organiserade turistbesökta
nationalparker.
Söder om Puerto Eden går fjorden Seno Eyre norrut mot en av
Chiles största glaciärer och vi ville
gärna se den 3 500 meter breda
Ventisquero Pio XI. Jag tycker att
något av det mest fascinerande
när man seglar i vatten nära glaciärer är färgerna. Det klara svarta
12
Lago Gray i nationalparken Torres del Paine.
eller djupblå vattnet blir grönt och
mjölkaktigt och om det inte blåser
är det som att segla på glas. Isbumlingarna som flyter omkring har
alla färgtoner från vitt till turkost
till svartbrunt. Vid Pio XI finns det
så mycket sediment att vattnet närmast glaciären är helt grumligt har
en vitgrå ton.
Puerto Eden har knappt hundra
invånare, varav en eller två familjer
med ursprunglig härkomst från
Kaweskarindianerna. Det finns
inga vägar, däremot träbryggor,
som utefter stranden bildar gata
mellan husen, men de små motorbåtarna av trä är huvudsakliga
transportmedel.
Livlinan till övriga Chile är färjan
som anländer två gånger per vecka
i sin rutt mellan Puerto Natales och
Puerto Montt. Färjan gör bara ett
kort stopp för ankar, medan de små
fiskebåtarna samlas runt omkring
för att lämna och hämta proviant
eller passagerare.
Byinvånarna var väldigt trevliga
och hjälpsamma. Det är sällsynt
med turister i Puerto Eden och de få
segelbåtar som stannar här innebär
ett välkommet avbrott. I skolan
kunde vi använda internet och vi
hade möjlighet att handla begränOceanseglaren 4-2013
sade mängder med färska grönsaker och frukt, samt köpa färskt bröd
bakad i vedeldad ugn.
Vi tror att invånarna för sin
försörjning är mycket beroende
av Santiago. Det pågår nybyggnad
och reparationer av träbryggor,
kajer och hus, men vad vi fick höra
finns i princip inget fiske. Om det
beror på att det inte finns någon fisk
eller om det har andra orsaker vet
vi inte. Vi har i alla fall inte lyckats
fånga någon fisk, men vi ser ofta
delfiner och säl så det borde finnas
en del tycker man.
Utanför huvudfarlederna
Från familjen på Camiros, en tysk
båt vi träffade i Puerto Williams,
hade vi fått tips om möjligheten
att gå i fjordar och kanaler längre
österut än den sedvanliga farleden.
Vi hade några gps-punkter, men för
övrigt ingen information. Området
är inte djupmätt och det finns inte
detaljerade sjökort, men korten
visade sig stämma relativt bra då
det gällde kustlinjen. Navigationen
var inte något större problem och
det är djupt nästan överallt alldeles
intill strandkanten.
Vi kan verkligen rekommendera
andra som seglar här att gå utanför
Resebrev
från Flying
Penguin
Resebrev
från S/Y
Orca
huvudfarlederna. Det är inte svårt
att hitta bra ankringsvikar och efter
ett tag lär man sig vad som ger bäst
skydd. Det bästa är om man hittar
en liten vik med skogklädd strand
och inte för höga berg. Om det finns
en stenstrand längst in innebär det
oftast att det grundar upp, vilket
innebär att man kan lägga ankaret
på ett rimligt djup.
Bortsett från Puerto Eden hade vi
inte sett ett enda hus på en månad
så vi blev mycket förvånade då
vi inne i Fiordo Bernardo, nästan
framme vid glaciären, såg en grå
liten stuga. Vi gick nyfiket närmare
och blev mötta av en gummijolle
med utombordare.
I jollen satt Fernando som arbetar
som vakt för nationalparken Bernardo O´Higgins. Fernando bor
med sin familj i stugan och blev
väldigt glad för besöket. Vi var
välkomna att ankra utanför stugan,
men tyvärr var det bara några timmars dagsljus kvar och eftersom vi
väntade sämre väder ville vi hinna
till en mer skyddad plats.
Bekvämlighet ombord
Det bästa med att segla i kalla
vatten är att mat håller sig länge.
Allt som kan förvaras utomhus eller
under durkarna håller kylskåps­
temperatur. Vi använde knappt
några konserver utan hade kött, ost
och grönsaker i minst fem veckor.
Även känsligare grönsaker som till
exempel paprika håller sig dubbelt
så länge som när vi varit i tropiskt
klimat. Äpplen, apelsiner, pumpa,
kål kan förvaras nästan hur länge
som helst. Kött och ost vakuumförpackar vi och då kan vi ha kött i tre
till fyra veckor.
Färskvatten är inte något problem i Patagonien. I de flesta vikar
går det att fylla dunkar med gott,
friskt källvatten från forsar och vattenfall, på några ställen direkt från
jollen. Eftersom det regnar upp till
6 000 millimeter per år på vissa
ställen kan man också lätt samla
regnvatten för att fylla tanken med.
Värme ombord är förstås viktigt.
Vi har en Webasto airtop som går
på diesel med varmluft. Den har
fungerat tillfredsställande, men
har behövt ganska mycket underhåll. Om vi skulle byta ut värmesystemet skulle vi ha en kamin typ
Reflex som är enkel, inte kräver
någon ström och i princip är underhållsfri.
Ett annat alternativ är en traditionell liten vedkamin. Det finns
mycket torra träd för ved och kan
man lösa förvaringen av vedsäck
är det antagligen billigast och
bäst. När vi går för motor har vi
en värmefläkt som värms upp av
motorns kylvatten. Det fungerar
mycket bra och fläkten ger effektiv
luftcirkulation.
Ständig kamp mot kondens
Största problemet för oss och alla
segelbåtar vi träffat är hur man gör
med fukt och kondens ombord. Den
väsentligaste orsaken till kondens
är temperaturskillnaderna. När vi
kom längre norrut och medeltemperaturen gick från cirka noll till
åtta grader per dygn minskade kondensen betydligt, trots att det regnade mycket ibland.
Orca är välisolerad från början,
men det verkar inte hjälpa hur bra
isolerad båt man än har, det finns
alltid ställen där kondens bildas.
Orca har ganska stora ventiler och
där har vi gjort innerfönster med
kapellplast som hålls på plats med
hjälp av lister och det har fungerat
bra. Att undvika kondens på våra
fem skylightfönster har varit
svårare. Vi har klippt till ”bubbelplast”, som används till förpackning, och tejpat med luftspalt
emellan. Det hjälper ett tag, men
blir det tillräckligt mycket fukt så
släpper tejpen i alla fall.
Stuvutrymmen mot skotten är
svårast att åtgärda eftersom det inte
blir tillräckligt med luftcirkulation.
Vi har gjort extra isolering inifrån
med liknande material som används
till liggunderlag. Det fungerar
hjälpligt, men känsliga saker som
sängkläder, handdukar och extra
täcken har vi lagt i vakuumpåsar.
Rätt vad det är upptäcker man
nya ställen där det droppar vatten.
Det värsta var nog när vi upptäckte
Oceanseglaren 4-2013
att våra loggböcker från fyra år
tillbaka var alldeles fuktiga. De
går fortfarande att läsa som tur är,
även om själva pärmarna har blivit
uppblötta.
Två båtar genom Patagonien
Den holländska segelbåten Santana med besättningen Trees och
Jan har vi träffat av och till sedan
vi var på Kap Verde. När vi visste
att vi hade ungefär samma tidsplan
och målsättning för att segla norrut
i Chile bestämde vi oss för att segla
tillsammans. Vi hade inte planerat
för att segla hela sträckan ihop,
men det har fungerat så bra att vi
har fortsatt.
Främsta anledningen var nog till
en början att det känns tryggare att
vara två båtar och man kan hjälpa
varandra om något händer. Det har
varit roligt att ha flera att umgås
med och göra upptäckter tillsammans. Lika viktigt är att respektera
att man vill vara i fred och det har
gått dagar då vi inte träffats utan
endast haft radiokontakt.
Denna seglingsetapp genom
Patagonien har varit det bästa vi
gjort sedan vi lämnade Sverige. Det
har ibland varit krävande fysiskt
och psykiskt, men det har uppvägts
många gånger om av fantastiska
naturupplevelser. För oss var det
också en alldeles speciell erfarenhet att vara så långa tider i obebodda trakter.
Vår slutsats, efter egna erfarenheter och efter att ha pratat med
andra som gjort denna segling, är
att det är väsentligt att ha gott om
tid på sig. Det innebär att man kan
invänta bra väder i lugn och ro och
det finns utrymme att göra utflykter
till intressanta områden.
Nu ska vi gå till Chiloé och hitta ett
bra ställe för några arbetsmånader
på Orca. Vi har ganska mycket
underhåll som ska göras innan vi
känner oss redo att gå över Stilla
havet till Franska Polynesien dit vi
vill komma i maj 2014.
Text: Ann Paulin
Foto: Jan van Weeghel
och Ann Paulin
www. sy-orca.com.
13
Artikel: Från seglare till båtbyggare
Från seglare till
båtbyggare
A
lla seglare har väl någon gång
tänkt att ”Om jag fick bygga
min egen båt så skulle den ha
större/mindre/mer/fler…etcetera”.
Precis sådana tankar och idéer har
i alla fall vi och sommaren 2014 ska
vår ideala segelbåt vara färdigbyggd.
Bo Gummeson och Birgitta Lidgren,
berättar om sitt målinriktade projekt.
vid lågvatten. Inredningen ska ha ”Oruststandard” och vara modern, bekväm och praktisk.
En ganska diger kravlista med andra ord!
För att nå det resultat vi ville ha behövde vi
hitta specialiserade varv, som kan tillverka
eller leverera de delar som just de är bäst på.
Önskeläget var små specialinriktade varv där
ägaren själv är med i produktionen. Ett krav
var gott renommé och tidigare erfarenhet av
motsvarande uppdrag. Ett annat centralt krav
Som vanligt började allt
mycket tidigare. Bosse
har ritat båtar, seglat,
konstruerat och funderat
ut fiffiga lösningar sen
barnsben, men riktigt på
allvar blev det först 2004
när vi köpte en begagnad 37 fots Bavaria. Då
bestämde vi oss för att
grundligt utforska våra
behov och ta reda på
vilka lösningar som verkligen tillför något och vad
som bara var fiffigt. Det
innebär att vi har seglat,
skruvat i och skruvat ur,
installerat och avinstallerat, provat, funderat,
ändrat och provat igen.
Vi har besökt åtskilliga
båtmässor, gått milslånga
bryggpromenader och
tittat på båtar, lyssnat på
föredrag, bland annat i OSK:s regi, deltagit i
OSK:s Utsjöskepparkurs, läst seglingsberättelser, pratat med andra seglare, studerat hemsidor, diskuterat med leverantörer av båtar
och tillbehör och pratat med allsköns övriga
förståsigpåare.
Parallellt har den ideala båten växt fram.
Tidigt var vi på det klara med att båten ska
vara byggd i aluminium, den ska vara snabbseglande och säker, även med liten besättning,
och jollen ska få plats inne i skrovet. Båten ska
vara robust, ha ett minimalt underhållsbehov
och med en tekniknivå utöver det vanliga. Vi
vill vara självförsörjande på el och vatten och
ha stora dieseltankar. Vi vill kunna komma
in på grunda vatten och kunna torrsätta båten
var att varven ska vara öppna för ett nära samarbete både med oss som beställare och de
olika aktörerna sinsemellan.
Efter åtskilliga timmar framför CADmodellen hemma i arbetsrummet började vi
med att söka efter ett specialiserat aluminiumvarv. Blicken gick tidigt mot Holland och
Tyskland och vi fastnade till slut för ett litet
varv i Emden i norra Tyskland. Genom varvet
fick vi kontakt med en konstruktör i Kiel,
Martin Menzner hos Berckemeyer Yacht
Design. Martin är tävlingsseglare och har ritat
åtskilliga aluminiumbåtar. Under 2012 arbetade Bosse och Martin intensivt tillsammans
för att förena våra ritningar, idéer, krav och
önskemål med professionella kunskaper och
14
Oceanseglaren 4-2013
erfarenheter kring båtkonstruktion. Vid årsskiftet 2012 hade vi ett konstruktionsunderlag.
I mars 2013 var det dags att börja svetsa och
i slutet av september lämnade skrovet aluminiumvarvet och transporterades vidare till
Barssel i Tyskland. Där har nästa varv som är
specialiserat på lackering och tekniska installationer nu tagit vid.
Lika säkra som vi var på skrovmaterialet
är vi på att inredningen ska vara svensktillverkad. Vi har valt att samarbeta med Orust
Yacht Service i Henån på Orust, i praktiken
gamla Najads snickeri. Dit räknar vi med att
transportera båten i månadsskiftet februari/
mars 2014. Däcksutrustning, rigg, segel och
navigationsinstrument kommer från kända
tillverkare med service worldwide.
Båten blir 55 fot, har dubbla roder, lyftköl, bogpropeller, jollegarage och hydraulik för bland annat winchar och ankarspel.
Inredningen är anpassad för ett par som ska
bo bekvämt ombord för
längre perioder. Alltså –
precis en sådan båt som
vi efter allt grunnande
skulle beskriva som den
ideala båten!
Under resans gång
bestämde vi oss för att
driva hela projektet i
företagsform. Vi tror att
det kan finnas fler som
delar våra idéer runt hur
en optimal långfärdsbåt
skall se ut. Om det är så,
varför inte hjälpa andra
att förverkliga sina drömmar? Namnet Adventure
Yachts valde vi för att vi
tycker att det beskriver
konceptet på ett tydligt
sätt. Vi har också ansökt
om och beviljats medlemskap i Sweboat, Båttillverkarna.
Planen är att vi ska
premiärvisa båten på Öppna Varv på Orust i
augusti 2014. Båten blir givetvis CE-certifierad, ett krav för att kunna saluföras på marknaden.
I ärlighetens namn ska väl sägas att både en
och annan har skakat på huvudet och sagt att
det verkar vansinnigt att ge sig på ett sådant
här projekt, i alla fall just nu. Trots allt upplever vi en större och större tro på projektet.
Vi är mycket nyfikna på hur vår Adventure 55
skall bli mottagen av seglare och branschfolk
och väntar spänt på att båten skall bli färdig.
Text och foto: Bo Gummeson och
Birgitta Lidgren
www.adventureyachts.se
Hallberg-Rassy 64
Ekonomisk styrka, tid, hälsa
För att genomföra Dina drömmars långfärdssegling, behöver Du den ekonomiska styrkan
att göra så. Många som har den styrkan vill tro
att de inte har tiden att genomföra en sådan
segling. Och dagen de har både ekonomin och
tiden, inser de att de inte längre har hälsan. Så
är Du i den lyckliga situationen att Du har både
ekonomin, tiden och hälsan, tveka inte, go for it!
Låt Dina drömmar bli sanna i en Hallberg-Rassy.
En Hallberg-Rassy tar Dig vart som helst, i vilket
väder som helst, bekvämt och lätthanterligt.
- Etablerat 1943 -
Hallberg-rassy 310
Hallberg-rassy 43 Mk ii
Hallberg-rassy 342
nyHeT 2014! Hallberg-rassy 48 Mk ii
Hallberg-rassy 372
Hallberg-rassy 40
nyHeT 2012! Hallberg-rassy 412,
1 eller 2 akTerkabiner
nyHeT 2013! Hallberg-rassy 55
nyHeT 2011! Hallberg-rassy 64
öPPeT VarV 23-25 augusTi 2013
Hallberg-rassy VarVs ab, Hallberg-rassyVägen 1, 474 31 ellös Tel 0304-54 800. www.hallberg-rassy.com
reserVdelar ocH TillbeHör: Hallberg-rassy ParTs ab, edebacken 2, 474 31 ellös www.hr-parts.com Tel 0304-54 840
norge: Pollen MariTiMe as, www.PollenMariTiMe.no danMark: MarineParken yacHTs aPs, www.MarineParken.dk Finland: oy HellMan yacHTs ab, www.HelMarin.Fi
www.facebook.com/hallbergrassy
Oceanseglaren 4-2013
15
Evenemang
& föredrag kvinnor
Porträtt: Långseglande
I tidigare nummer har långseglande kvinnor
berättat om sig själva, hur deras intresse för båtliv
började och vad seglingen betyder för dem. Nu är
det dags för två nya porträtt, båda av kvinnor som
hade gedigen seglarerfarenhet innan de satsade på
långfärd tillsammans med maken.
”Ger en frihetskänsla”
J
– men viktigast för Lisa Lempert Reimerson är mötena med människor
ag har sålt min egen privata
tandläkarpraktik och arbetar
som vikarie för att kunna vara
ledig under längre perioder. I mitt
yrke är det lätt att få jobb just nu,
så jag jobbar sommar och vinter
och seglar vår och höst. För mig är
seglingen en livsstil. Jag kan känna
mig sugen på att segla ännu längre
perioder, men det får bli senare.
Som vår situation är idag är jag
nöjd med blandningen av segling
och arbete under delar av året, och
det är skönt att det är enkelt idag
att ha bra kontakt med människor,
oavsett geografiskt avstånd.
Jannes och mitt pågående projekt började 2010 i maj. Då seglade
vi från Västerås via Danmark,
Skottland, Irland, England och
Frankrikes kanaler till Medelhavet.
Just nu ligger Sally Ruth i Orei på
ön Evvia i Grekland. Vi är fortfarande på väg österut och hoppas nå
Istanbul nästa år.
Jag började i sjöscouterna i
Malmö när jag var omkring 10 år
och där blev jag så småningom
ledare. Det var en bra seglarskola.
Vi fick lära oss mycket och det var
ett fantastiskt kamratskap. För att få
segla som skeppare måste vi varje
säsong ”segla upp” för att visa att
vi klarade av båtarna. Jag seglade
mest mindre båtar utan motor och
slutade som skeppare på en B31. På
somrarna gjorde vi långseglingar
till Danmark, Tyskland, Holland
och svenska västkusten.
När jag var 22 år köpte jag en
egen kogg, en gaffelriggad klinkbyggd träbåt. Den var sex meter
lång och tre meter bred. Sedan ägde
jag under några år en tredjedel i en
stor träbåt, också den med gaffelrigg. Den vägde 9 ton, var 10 meter
16
Lisa Lempert Reimerson har seglat sedan
hon var liten och länge burit på tankar om
långsegling. Foto: Privat
lång och hade en fyra meters peke.
Jag har länge varit inställd på att
prova livet som långseglare. När
jag 1978 träffade Janne, min man,
var jag så inriktad på detta att jag
sa att det nog inte kunde bli något
mellan oss. Jag skulle nämligen ut
och segla. Han frågade då om han
kunde få följa med. Ett sånt frieri!
Det blev jag verkligen glad för.
Köpte båt för tio år sedan
Så vi blev ett par, utbildade oss,
fick tre barn och flyttade runt i
landet. Vid ett par tillfällen hyrde vi
segelbåt, men det var först för tio år
sedan som vi köpte en båt tillsammans. Vår nuvarande båt, en Comfortina 38, köpte vi 2008.
Vi musicerar ofta. På ön Evvia
i Grekland mötte vi ett engelskt
och ett holländskt par på varsin
båt. Janne, som är en rutinerad
musiklärare, höll ihop det hela och
inblåsta under fem dagar träffades
vi varje dag och spelade. Vi hade
väldigt kul!
Några enstaka gånger har vi
gäster ombord. Jag är van att
Oceanseglaren 4-2013
umgås med mig själv, det har jag
tränat på i hela mitt liv. Janne och
jag har roligt ihop. Vi musicerar,
läser, fixar med båten, planerar. När
vi är i land ser vi till att röra på oss
och samtidigt se något av platsen vi
är på. Vi cyklar, går eller joggar.
Vi försöker dela så mycket som
möjligt. I början, när jag var den
erfarnare, var jag angelägen om att
Janne skulle bli lika bekväm som
jag med att hantera båten. Nu har
han kommit ikapp och väl det.
Jag har nog upplevt fler besvärliga situationer på sjön än vad
Janne har, speciellt då jag seglade
med båtar utan motor. Det innebär
att jag ibland lite snabbare har ett
par alternativa lösningar för en
uppkommen situation. Å andra
sidan är Janne duktig på det mesta.
Han sätter sig in i, och förstår, hur
saker och ting fungerar, både vad
gäller segling, motor och annat. Nu
upplever vi situationerna tillsammans och lär av dem. Det känns
som en bra kombo.
Jag älskar segling för att det är
en sådan fantastisk frihetskänsla
när man kommer ut på havet, får
upp seglen, slår av motorn och drar
iväg. – Javisst ja, det var ju så här
underbart det kändes, tänker jag då.
Jag tycker också mycket om att
komma till nya ställen, träffa nya
människor, se nya saker.
Om jag ska välja en enskild sak
som är viktigast av allt så är det
mötena med människor. Det kan
vara korta möten i brödaffären i
Grekland, eller nyvunna vänner
som vi kan prata med om det mesta
redan efter kort tid tillsammans.
OSK har också gett oss nära vänner
som betyder väldigt mycket.
Lisa Lempert Reimerson
Porträtt:Evenemang
Långseglande
& föredrag
kvinnor
”Ett härligt barfota liv”
J
Nina Olofsson ser seglingen som en livsstil hon alltid vill behålla
ag är inte alls uppvuxen med
segling. När jag och min man
1977 köpte vår första båt,
en Vega, hade ingen av oss varit
ombord på en segelbåt i vuxen
ålder. Säljaren var hygglig och
följde med oss ut den första gången
och visade hur man skulle sätta
segel och vad alla tamparna skulle
användas till. Vi blev bitna direkt
och har därefter seglat så mycket
som möjligt varje år.
Det första året, vår son var bara
fyra år då, seglade vi i skärgården
med korta dagsetapper varje dag.
Men redan året därpå ökade vi
aktionsradien och började ”resa”
med båten till länderna runt
Östersjön
Vi hade bara vår semester och
seglarlivet tog slut efter 4-6 veckor
varje år. Därefter var det jobb,
båten på land och väntan till nästa
sommar. Under åren har vi bytt båt
några gånger och seglar nu en HR
36.
Jag tror att alla som älskar att
segla någon gång har fantiserat om
hur det skulle vara att segla iväg och
vara borta länge. Vi har ju förstås
läst de flesta långseglarberättelser
som givits ut och fascinerats av de
upplevelser seglandet bjuder på.
Våra egna långseglardrömmar tilltog med åren och då Pär uppnådde
pensionsåldern slutade även jag att
arbeta cirka 1,5 år före 65 års ålder.
Vi behöll hus och hem och rustade den båt vi redan hade. För oss
har det känts viktigt att veta att vi
bara kan sätta oss på ett flygplan
och åka hem om något skulle hända
med oss eller vår son och hans
familj.
Vi förberedde båten och oss
de sista två åren medan vi jobbade genom att vara med i OSK:s
avseglargrupp, skaffa oss formell
nautisk kompetens (blå boken),
komplettera båten och göra henne
klar för stora hav. Vi har alltid gillat
Nina Olofsson och hennes man brukar göra reparationer tillsammans. båtpyssel och oftast gjort alla förbättringar och reparationer tillsammans. Det innebär att vi båda kan
båten.
Vi lämnade Sverige 2010 för att
segla några år och målet var att
spendera några år i Västindien.
Oftast är det bara vi två ombord,
så vi delar på de flesta uppgifter
och beslutar gemensamt hur seglingen ska planeras. Pär sköter och
ansvarar för navigationen. Jag ansvarar för bunkring och matlagning,
eftersom jag är bra på att hantera
kastruller även i svår sjögång. Vi
är båda matroade, och jag tycker
uppriktigt att matlagning till sjöss
är roligt.
Umgås med andra seglare
Man skulle kunna tro att det skulle
vara enformigt att bara vara hänvisad till sin livskamrat under långa
perioder men det har inte vi känt av.
Under överseglingarna träffar man
knappt varandra, den ena sover
och den andra har vakt. Man byter
några ord i samband med vaktombytet. Vi brukar försöka vara vakna
och äta middag ihop en gång om
Oceanseglaren 4-2013
Foto: Privat
dagen. I hamnar och på ankringsplatser umgås man mycket med
andra seglare från hela världen.
Man har alltid jättemycket att prata
om.
Vår segling gick via Nordsjön till
Skottland och Caledonien Canal
till Irland och via Biscaya till
Spanien, Portugal, Madeira, alla
Kanarieöarna, Cap Verde och till
Martinique under det första året. Vi
har varit hemma i Sverige under två
somrar och lämnat båten på Grenada för att återvända när höstrusket börjar bli besvärande i Sverige
och fortsatt segla i den Karibiska
ökedjan. Ett härligt barfota liv!
För mig är segling en livsstil,
något som jag aldrig kommer att
vilja sluta med. Det finns inget
som är så starkt som att stå ensam i
sittbrunnen under stjärnorna under
långa överseglingar. Man känner
sig stor och liten på samma gång
och upplever ofta en inre stillhet
som aldrig kan upplevas på annat
sätt. Båten ligger nu i Medelhavet
och nästa års segling kommer att
vara i europeiska farvatten.
Nina Olofsson
17
Rapport från Gran Canaria
ARC-seglare
planterar
200 träd
Omkring tjugo avseglare i ARC+
har deltagit i ARC Forest Project
och planterat 200 träd i bergen
på 600 meters höjd i Los Chorros
nära Firgas. Det sker i samarbete
med den lokala organisationen
Foresta. Liknande projekt pågår
också på St. Lucia.
– Det har pågått sedan ARC:s
25-årsjubileum 2010 och nu har vi
planterat 600 träd, säger projektledaren Pascal.
Man kan tycka att det inte är seglare som svarar för de största utsläppen av koldioxid, men alla seglare
måste ändå använda diesel för att
generera el. Målet är att skogen ska
täcka 10 000 hektar, vilket ska förbättra den biologiska mångfalden,
förhindra jorderosion och minska
översvämningar. Växten som man
planterar heter Laurisilva och är
numera en sällsynt skogsart, men
den finns kvar på Madeira och La
Informationstavlan för Seglare planterar träd.
Gomera. För dem som aldrig varit
med om skogsplantering är det en
intressant upplevelse. Man gräver
ett hål, sätter ner plantan och skyddar den med ett nät, så att plantan
inte ska bli uppäten av kaniner.
Den får vatten från fukten som
bildas under nätterna samt från de
regnskurar som kommer ibland
Utflykten avslutades med en trevlig
picknick.
– Det sägs ju att man ska göra tre
saker i sitt liv: få ett barn, skriva
en bok och plantera ett träd, säger
Pascal. Så här har ni chansen att
plantera ett träd.
Det skulle vara intressant att
komma tillbaka om ett år och se hur
ARC-skogen har utvecklats.
Text: Barbro Karlsson
Foto: Pekka Karlsson
www.corona-aq.blogspot.com
Första Atlantseglingen med S/Y Balance
En av de tre svenska båtarna
som seglar med i ARC+ är S/Y
Balance med Staffan och Kerstin
Agnetun från Bohus Malmön. De
är nya medlemmar i OSK och är
även med i JRSK (Jordenruntseglarklubben).
De seglade från Sverige för ett
år sedan och hade inte alls några
planer på att segla över Atlanten.
Balance är en HR 39, som de köpt i
Holland för ett par år sedan.
Det är första gången som Staffan och Kerstin är ute på långfärd,
men de är inte några nybörjare vad
gäller segling.
De har seglat i tjugo år och har
haft tre båtar tidigare: en Bohusjolle, en Maxi 68 och en Murena.
De har seglat omkring i Sverige,
Norge och Danmark men har länge
haft en tanke att ge sig ut på lång-
18
Staffan och Kerstin Agnetun.
färd och har nu gått i pension lite
tidigare för att kunna segla.
Tidigare har de åkt motorcykel på
långfärd genom hela Europa samt
på Route 66 från Chicago till Los
Angeles.
– Det är stor skillnad på att åka
motorcykel med 100 km/timmen
och att segla i fyra knop, säger Staffan.
Oceanseglaren 4-2013
De hade tänkt segla till Medelhavet men kom på att där är det kallt
på vintern. Kerstin, som förut inte
ville segla över stora hav, ändrade
sig.
– Skräcken försvann när det gick
så bra att ta sig över Nordsjön och
Biscaya, berättar hon.
De brukar inte vilja binda sig
utan hellre ta ett steg i taget och
inte bestämma så långt i förväg.
Efter seglingen med ARC+ till
Kap Verde och Västindien har de
tre alternativ: Att segla tillbaka
till Kanarieöarna eller Sverige, att
lämna båten i Karibien och flyga till
Sverige under sommaren och sedan
fortsätta segla bland öarna i Karibien eller att gå genom Panamakanalen och vidare jorden runt.
Text: Barbro Karlsson
Foto: Pekka Karlsson
Kap Verde
Mellan två kontinenter
Vi deltar i det första ARC+
(Atlantic Rally for Cruisers) från
Las Palmas, via Kap Verde, till
Västindien, som startade den 10
november i Las Palmas. Nu har
vi klarat av den första etappen
till Kap Verde och håller på att
rusta båten inför avseglingen till
St. Lucia. Corona Aq, vår L32,
ligger preliminärt på 17:e plats
efter första etappen och är näst
minst bland de 50 båtarna som
startade.
Liksom förra gången, år 2001
då vi deltog i ARC, är vännen och
seglarkompisen Tomas Nilsson
den tredje besättningsmedlemmen.
Tomas har kappseglat mycket i
sina dagar, så därför kan vi hålla
jämn takt med övriga båtar, som är
omkring 50 fot.
Eftersom vi inte varit på Kap
Verde förut kändes det trevligt att
komma dit och se något nytt. Det
känns också bra att dela upp den
långa distansen till Västindien på
2800 sjömil i två delar. Det här är
fjärde gången vi är med i ARC och
många frågar varför vi envisas med
att vara med, vi skulle väl kunna
åka över ändå. Men faktum är att
det är väldigt trevligt att träffa seglare från många olika länder, att
delta i seminarier, utflykter och
fester.
Ensamma på havet
Vi seglade förbi Marockos, Mauretaniens och Senegals kuster och
kom fram till Kap Verde efter en
vecka. Vi såg inga andra båtar på
hela tiden. Det har blåst ganska
hårt, upp till 20 knop, nästan hela
tiden. Månen lyste upp ibland på
nätterna.
Det var först den sista dagen som
det blev soligt och varmt i luften
och vi fick se delfiner hoppa
omkring båten.
Den enda kontakten med omvärlden var pratstunderna på SSBradion, först med ARC, som gav
en väderprognos, och sedan med
Starten i Las Palmas. Pekka och Tomas ombord på Corona Aq. Foto: Privat.
det skandinaviska nätet med Mats,
Gustav och Helge.
Kap Verde består av tio små öar.
Marina Mindelo på ön São Vicente
är den enda marinan på Kap Verde.
Landet upptäcktes av portugisiska
sjöfarare på 1400-talet och var portugisiskt till 1975. Kulturen är en
blandning av portugisiskt, brasilianskt och afrikanskt.
Många från Kap Verde har emigrerat till USA och Latinamerika
och skickar hem pengar till dem
som bor kvar. Det är ett fattigt land
som får stöd av många länder i EU.
Många musikställen
Det som Kap Verde är mest känt
för musiken och barfotasångerskan
Cecarea Evora, som bodde i Mindelo och dog 2011. Musiken är en
blandning av afrikanskt och brasilianskt. Mindelo lever upp på nätterna och det finns många ställen
där man kan lyssna på musik.
Upplevelserna har varit många
under de tre dagar som gått sedan
vi kom hit. Välkomstpartyt i lördags kväll missade vi tyvärr, efter­
Oceanseglaren 4-2013
som vi hade svårt att hitta fram i
mörkret och kom först vid tretiden
på söndagsmorgonen. Det måste
ha varit en stor planeringsmiss av
ARC, eftersom vi inte var den enda
som kom för sent.
I portugisisk stil
Staden Mindelo är byggd i gammaldags portugisisk stil med
färgglada husfasader. Det finns
lite småbutiker men inte särskilt
mycket att köpa. Vatten är en bristvara, så vi fick inte spola av båten,
bara skrubba av däcket med en hink
och borste.
Idag har vi varit på en utflykt
uppe i bergen och tittat på havs­
utsikten samt på ett beach party,
där vi smakade traditionella maträtter och dansade barfota i sanden.
I morgon är det Skipper’s meeting
och nästa dag, den 20 november,
startar nästa etapp mot St. Lucia.
De som vill se hur det gått med
vår segling kan gå in på vår blogg:
www.corona-aq.blogspot.com
Text: Barbro Nilsdotter Karlsson
Foto: Kierer Higgs
19
Artikel: Som däckslast på fartyg
Ett bekvämt och säkert sätt att
”segla” hem från Karibien
I
Francis Bay på St John, i US Virgin
Islands, samlades i april 2013 de svenska
OSK-båtarna S/Y Osophine, S/Y Vagabond och S/Y Loupan. Vi var alla tre på väg
hem mot Europa, men i motsats till de flesta
andra hemvändare hade vi av olika skäl valt att
inte segla hem båtarna, utan de skulle gå som
däckslast på handelsfartyg från St Thomas.
S/Y Osophine och S/Y Vagabond var på
väg mot Genua i Italien och S/Y Loupan till
Southampton i England. Alla tre båtarna kom
helt oskadda till sina destinationer och vi var
mycket nöjda med transporternas genomförande, men en hel del frustration hade kunnat
undvikas inför transporten om vi varit bättre
införstådda med hur affärsmodellen kring den
här typen av transporter är utformade.
”Part charter business”
Vi hade alla tre valt så kallad Lift on – lift off
transport. Det innebär att båtarna lyfts ombord
respektive lossas med hjälp av fartygets
kranar. Det är det billigaste alternativet om du
vill låta skeppa båten. Jämfört med andra sätt
att transportera hem båten, som till exempel
”Sail on-sail off” med specialbyggda fartyg
eller genom att anlita
en transportbesättning, så blir de två
senare alternativen
cirka 2,5 - 3 gånger
dyrare.
Affärsidén går ut
på att ett handelsfartyg som varit och
hämtat annan last
passar på att fylla
upp med däckslast, i
form av fritidsbåtar,
på vägen till sin destination med huvudlasten. Denna modell
kallas ”part charter
business”. Det finns
ett antal rederier som
gör den här typen av
transporter. Många
av transportörerna
använder sig också
av mäklare för försäljning och för att
hålla kontakt med
20
kunderna när plats har bokats. S/Y Osophine
och S/Y Vagabond hade kontakt med agenten
Yachtshipping, medan S/Y Loupan hade fått
kontakt med agenten Peters & May via sitt
deltagande i ARC. Båda agenterna representerade Sevenstar. Priserna kan variera något
beroende på vilken agent som används, men
vi har inte uppfattat att det är några stora prisskillnader.
Som en del av affärsmodellen ”part charter
business” kan inte transportör och mäklare
lämna exakta datum för när båten ska lastas.
Det är med andra ord inte som att köpa en
flygbiljett! Vid bokning ges ett intervall på
cirka 14 dagar, men det kan komma att ändras
beroende på vilka handelsfartyg och laster
som verkligen går i anslutning till de valda
lastningsplatserna och destinationerna. I S/Y
Loupans fall blev det ett lastdatum cirka tio
dagar före ursprungsplan och för S/Y Osophine och S/Y Vagabond lastades båtarna
nästan en månad efter ursprungsplan och de
hade hunnit få tio (!) olika preliminära lastningsdatum innan dess. Inte undra på att det
för S/Y Osophine och S/Y Vagabond blev viss
frustration innan fartyget kom!
Soluppgång i Gibraltar
Oceanseglaren 4-2013
Peters & May var tydliga redan från början
med hur affärsmodellen fungerade, det vill
säga att det kunde bli avvikelser i lastningsdatum, vilket inte var lika tydligt för S/Y
Osophine och S/Y Vagabond, som hade kontakt med Yachtshipping.
Cirka två veckor före lastningsdatum fick vi
namnet på fartyget vi skulle skeppas med och
sedan var det lätt att följa det på Marinetraffic.
com, vilket kändes bra. Då visste vi ju att det
fanns ett fartyg och att det var på väg! Vi fick
också lära oss innebörden av förkortningen
AGWWP – All Goes Well Weather Permit,
som stod i all mailkonversation om ankomstoch lastningstider.
Proffsig lastning
Ett par dagar före lastningen kontaktades vi
av rederiets ”loadmaster”, vars uppgift var att
säkra att alla lastades på ett säkert och bra sätt.
Vi rekommenderades att montera ner eller ta
bort allt löst, då våra kära båtar skulle stå i
kraftig vind under den tid transporten varade.
Det var bara att addera fartygets hastighet
med tänkt vindhastighet, så insåg vi att det
handlade om stormstyrka under de två veckor
transporten skulle
pågå, och då kan ju
det mesta som är löst
fladdra sönder. Tips
är att:
• Sjöstuva noga.
• Avlägsna allt som
kan bli vindfång
och stuva under
däck.
• Straffa förstagsprofiler
samt stor- och
mesanbom.
• Lås luckorna.
• Avlägsna allt
stöldbegärligt
från däck.
På själva lastningsdagen fick man en tid
då man väl avfendrad
skulle köra upp långsides med fartyget.
Loadmaster kom
ombord, textilremmar
fästes i alla knapar
Artikel: Som däckslast på fartyg
och sedan sänktes lyftslingen ned. Lyftslingens
position kontrollerades noga av en dykare i vattnet, innan lyftet startade med hjälp av fartygets
kranar. När båtarna kom ombord ställdes de
på kölen, stöttor bars fram och svetsades fast i
däck, innan en ram runt kölen byggdes och textilremmarna i knaparna spändes upp. På däck
fanns även en representant från försäkringsbolaget Pantaenius och man fick även frågan om
man kände sig nöjd med arrangemanget. Allt
kändes väldigt seriöst och proffsigt och vi kände
oss trygga när vi lämnade våra respektive båtar.
Cirka två veckor efter lastning kom de välbevarade till Genua respektive Southampton.
• Ta reda på hur systemet med agent och
transportör fungerar så känns det tryggare.
• Försök förhandla om betalningstillfället
för transporten. De är onödigt att ligga ute
med så stora belopp.
• Kontrollera försäkringsskyddet, då den
normala båtförsäkringen oftast inte täcker
den här typen av transporter.
• Att använda den transportförsäkring som
transportören erbjuder ger sannolikt enklast reglering av skada om sådan skulle
uppstå.
• Studera försäkringsvillkoren så ni vet vad
de täcker.
• Se till att ni fått en kopia på försäkringscertifikatet för transportförsäkringen
innan lastning.
• Kontrollera vilka dokument som rederiet/agenten behöver. Ägarbevis, momskvitto, försäkringsbrev etc. Nycklar?
• Montera ner allt som kan blåsa sönder
eller blåsa bort.
• Ta reda på vilken person som har ansvar
för båten vid lastning och lossning.
Nina & Pär på S/Y Osophine
Solweig & Bengt på S/Y Vagabond
Ulla & Pelle på S/Y Loupan
Prisvärt?
Kostnaden för den här typen av transport varierar naturligtvis med storleken på båt, men också
med destination. Man kan även få 5-10 procent
rabatt vid tidig bokning eller som i S/Y Loupans fall genom kontakten via ARC. Transportören och mäklarna begär oftast att få betalning
i mycket god tid, men vår erfarenhet är att det
går mycket bra att förhandla om tidpunkten
för betalning och att det inte behöver påverka
eventuell rabatt (även om det påstås så). S/Y
Loupan betalade när fartyget var ett par dagar
från St Thomas, men hade haft en bokning
sedan januari. För våra tre båtar såg prisbilden
ut så här, inklusive transportförsäkring:
S/Y Vagabond: 31 fot, St Thomas-Genua,
59 000 kr.
S/Y Osophine: 36 fot, St Thomas-Genua,
70 000 kr.
S/Y Loupan: 43 fot, St Thomas-Southampton,
100 000 kr.
För S/Y Osophine och S/Y Vagabond tillkom
cirka 4 000 kr för en ny införselavgift i Genua.
Egna flygresor hem tillkommer förstås också.
Vi tycker nog alla tre båtar att det var ett förvånansvärt prisvärt sätt att bekvämt och säkert få
hem våra båtar.
Ett annorlunda sätt att resa
Solweig och Bengt nöjde sig inte med att bara
skicka S/Y Vagabond på fartyget Snoekgracht
till Genua. De lyckades också få en ledig hytt
ombord med hjälp av loadmaster och kaptenen,
vilket är mycket ovanligt att rederierna kan
erbjuda. De var gäster ombord, men fick betala
50 Euro per dygn för mat under en annorlunda
båtfärd över Atlanten och in i Medelhavet.
Några råd inför fartygstransport:
• Det är viktigt att vara medveten om det
flexibla lastningsdatumet och därmed inte
boka flyg eller andra åtaganden innan man
är säker på lastningsdatum. Man kan naturligtvis boka plats i marina om man behöver
åka hem ett fast datum och anlita någon
som levererar båten till fartyget, men då tillkommer kostnader för detta.
S/Y Loupan lyfts.
Oceanseglaren 4-2013
21
Evenemang & föredrag
Jorden runt – del två
Lena och Kenneth Ekblom tillbringade tio år på långsegling med sin 39 fots Hallberg Rassy Blue Moon. Den 16 oktober var det dags för fortsättningen på deras
berättelse och även denna kväll var Sjömansskolan i Stockholm näst intill fullsatt.
När Lena och Kenneth efter nyåret lämnade
Sydney i Australien och styrde norrut, seglade
de innanför revet, vilket de inte rekommenderar. – Det är en lång kust, vattnet vara både
strömt och grumligt och det var ont om ställen
att lägga till vid. Det hade varit bättre och gått
fortare att segla på utsidan, menar Kenneth.
I Darwin var det både långgrunt och tidvatten. Ankringsplatsen låg nästan en sjömil
ut från land och om kvällen när de skulle ta
dingen tillbaka till båten, fick de släpa den
hundratals meter ut till vattnet. – Det hände
att vi såg krokodiler på vägen ut, men lokalbefolkningen tog det med ro, så det gjorde vi
med, även om det var lite läskigt, säger Lena.
Två år i Asien
Efter Australien var nästa destination Indonesien där de besökte flera öar,
bland andra Bali, Gili air, Komodoön och Borneo. Komodoön
är ju känd för komodovaranerna
som kan bli tre meter långa och
springa i 20 kilometer i timmen
och på Borneo fick de träffa orangutanger.
Efter Indonesien seglade de
vidare till Singapore och Langkawi i Malaysia. Totalt spenderade de två år i Asien och sista
stoppet var i Thailand. Här i
Phuket mönstrade Lena av Blue
Moon och en kompis till Kenneth
tog över för att segla med Kenneth hela vägen upp till Medelhavet med slutdestination Turkiet.
Kenneth och hans vän beslutade dock tillsammans med besättningen på en norsk båt, Fruen
fra Havet, att segla sträckan själva, vilket de
tyckte kändes tryggare. – Under denna resa
hörde vi mayday-anrop hela tiden från fartyg
som utsatts för piratattacker och en dag utanför Somalias kust trodde vi att nu var vår (o)tur
kommen! säger Kenneth. En båt de sett passera på håll, vände plötsligt tvärt och styrde i
hög fart rakt mot Blue Moon och båten Fruen
fra Havet som seglade i bredd. Ytterliga en båt
slöt upp bakom den första och de närmade sig
snabbt. Men så plötsligt vände de åt motsatt
håll igen och bara försvann rakt ut i havet. –
Det var några svettiga och nervösa minuter.
Vi vet inte vad som hände, men vi är väldigt
tacksamma för att de vände om och försvann,
säger Kenneth.
Mot Medelhavet
På vägen från Thailand stannade
de på Maldiverna. – Maldiverna
är ett charterturistställe och på de flesta ställen är det helt förbjudet att ankra upp utanför
hotellområdena och utanför lagunerna där
hotellen är belägna är det för djupt att ankra.
Det går helt enkelt inte att segla runt bland
öarna hur som helst, säger Kenneth.
Piratattacker och ”Marlboro-diket”
I Oman hade ett trettiotal segelbåtar samlats för att eskadersegla en sträcka om 600
sjömil, bland annat längs Somalias kust upp
mot Adenviken. En sträcka som är utsatt för
piratattacker och där inga försäkringar gäller.
22
Tuppträning på Gili Air.
I Aden hyrde de en guide som hjälpte till
med inklareringen, biluthyrning och bunkring
av diesel inför passagen av Röda havet. Seglingen över Röda havet gick bra och de hade
tur med vindarna. – Det är inte ovanligt med
motvind vid passagen över Röda havet och
det var helt otroligt hur hela båten var täckt av
saltavlagringar efter den resan, säger Kenneth.
När de seglade genom Suezkanalen hyrde
de även här en guide som följde med hela
vägen. Alla tjänstemän måste mutas och det
är inte för inte som kanalen även kallas för
”Marlboro-diket”.
Oceanseglaren 4-2013
Foto: Lotta Logård
Ankomst Medelhavet och
hemma igen
I Turkiet mönstrade Lena på igen och tanken
var att övervintra på båten i Medelhavet. Men
när det blev frost på bryggorna även i Marmaris tyckte de att det var alldeles för kallt att bo
på båten. Så de lämnade båten i Turkiet och
åkte hem till Sverige. – Båten kändes plötsligt liten och trång att bo på när man plötsligt
tvingas vara inomhus hela tiden för att det var
så kallt, säger Lena.
När de återvände till Medelhavet hade de
beslutat sig för att segla hem. – Vi
hade kommit fram till att det var
både för kallt och för dyrt för oss
att segla i Medelhavet, säger Lena
och Kenneth. Återresan gick
via Grekland, Sicilien, Spanien,
Gibraltar, Portugal och sedan via
Guernsey och Jersey. – I Lissabon korsade vi vårt eget kölvatten
vilket var en häftig känsla, säger
Lena. Och på midsommarafton
2012 angjorde de sin hemmahamn efter nästan exakt tio fantastiska års segling jorden runt!
Det är svårare att komma hem
än att åka iväg. Det är först nu,
som förståelsen kommer kring
det man upplevt, säger Lena.
På frågan vart de helst skulle
vilja återvända svarar Lena tveklöst: – Marquesas! Det är världens vackraste plats och vi önskar
att vi kunnat stanna där längre än vi gjorde.
Vårt råd är att efter Galapagos stanna på
Marquesas och sedan stanna där över orkansäsongen för att få mer tid och ytterligare en
säsong till.
Föreläsningen avslutas med orden:
– Man brukar säga att det man ångrar mest
på ålderns höst är de drömmar man aldrig
förverkligade. Och är det segla som är din
dröm, så gör det – kasta loss och segla iväg!
Text: Lotta Logård
Foto: Lena & Kenneth Ekblom
PA N TA E N I U S
B ÅT F Ö R S Ä K R I N G
80.000 försäkrade båtar
och 40 års erfarenhet, är Pantaenius
nummer 1 på båtförsäkring
Med över
i Europa och en av dom
SWE13215
www.hqhh.de
10/2013
större “world wide“.
Ingår detta i din nuvarande försäkring?
PANTAENIUS
DIN NUVARANDE
FÖRSÄKRING
Nytt för gammalt
Inga åldersavskrivningar
Fast överenskommet
försäkringsvärde
Assistans
Assistans, t ex bogsering till närmsta varv, leverans av drivmedel, batterier och reservdelar ingår upp till sek 50.000
Ingen självrisk
Ingen självrisk vid t ex totalförlust, inbrott,
brand, transportskada, blixtnedslag
Året runt
Använd båten året runt utan tillägg
Force majeure
Pantaenius båtförsäkring täcker skador från
force majeure som tex naturkatastrofer
Vi rekommenderar att du jämför våra villkor med dom villkor du har idag.
För mer information om oss, våra villkor och vår service, är du alltid välkommen att höra av dig.
Högsta betyg för Pantaenius:
Båtnytt 5/2012,Vi Båtägare 4/2012,
Segling 2/2012, På Kryss 1/2011
och På Kryss 9/2010.
Halv självrisk för medlemmar i OSK.
Tyskland · Storbritannien · Monaco · Danmark · Österrike · Spanien · Sverige · USA · Australien
Malmö · Tel. +46 40 20 66 60
Oceanseglaren 4-2013
www.pantaenius.se
23
Evenemang & föredrag
Rapport från OSK Mälardalen:
Med Lady Glion över
Atlanten till Reggaeland
Den 9 oktober inledde OSK M säsongen med Björn och Alice Bergkvist,
från Insjön i Dalarna. Inte direkt någon ort som förknippas med de större
haven. Efter kajkandet i Insjön lockade Medelhavet. Hyrbåtar i Medelhavet
blev nästa steg. Seglingen där föll på läppen. 2009 blev de ägare till en Jeanneau Sun Odysse 42DS.
Alice och Björn gav oss en mycket personlig reseberättelse. Bakgrund,
förberedelser, avresan från Marseille, seglingen genom Medelhavet. Via
Kanarieöarna vidare över Atlanten till Karibien. Anledningen till valet av
resmål är att de vill segla på vintern och vara hemma under sommaren.
Underbara, inspirerande bilder med en livsnjutares filosofiska kommentarer,
ibland rent av poetiska.
Dessutom fick vi en mängd handfasta råd. Om utrustning, väder, navigation med mera, till hur man kan få till en trerätters nobelmiddag under en
atlantöverfart.
Till den, som liksom jag, trodde att Lady Glion var någon historisk figur
som jag var okunnig om, kan jag upplysa om att glion är dalmål för en lerbank i Insjön – som man vid grundstötning lätt kan glida av.
Med rätta var det ett mycket välbesökt möte. Vill du läsa mer, gå till www.
ladyglion.se.
Text och foto: Hans Berggren
Bifogad bild och bildtexter: Alice och Björn Bergkvist
24
Oceanseglaren 4-2013
Europas inre
vattenvägar
Den 6 november fick vi lyssna på
Per Abrahamsson, Höör, som bjöd
på sina kunskaper om Europas
kanaler. Vi fick omfattande och
heltäckande information om regler
och möjligheter.
Ett inspirerande föredrag som
visade att kanalerna inte bara är en
transportväg till Medelhavet, utan
också ett mål i sig. Att göra ett referat av allt innehåll är inte meningsfullt. Jag hänvisar i stället till Pers
hemsida: http://retd.se/kanaltur/
default.html.
Den är en verklig guldgruva för
den som överväger en resa på kanalerna. Per är öppen för kontakt med
dem som har funderingar kring
kanalfärder. Tack Per för din hängivna insats!
Text: Hans Berggren
Foto: Christina Berggren
Evenemang & föredrag
Om självstyrning och båttransporter
Den 10 oktober var Sjömansskolan
fullsatt när Bengt Wannerheim gick
igenom olika självstyrningar samt
båttransporter över hav och land.
Mycket byggde på egen, gedigen
erfarenhet.
Bengt betonade att autopilotens fördel är
att den styr på kurs oberoende av vindriktning, men att nackdelen är att man ofta får
problem med elektroniken samt att den
drar ström.
Vindrodret upptog den största delen av
föredragningen. Vindrodren kan grovt
indelas i fyra grupper: Servo Pendlum,
Auxiliary, Trimtab samt olika kombinationer av ovanstående. Sen tillkommer hembyggen av olika kvalitet. Servo Pendlum är
den äldsta typen och arbetar med påverkan
på båtens huvudroder. Auxiliary har eget
roder och vid användning låses båtens
huvudroder.
Viktigt vid all användning av självstyrning är att seglen trimmats så att båten är i
balans innan styrningen kopplas in. Någon
preferens ville Bengt inte uppge, men han
har själv ett Auxiliary på sin båt. Men rådet
var: Välj ett fabrikat som funnits länge.
Så till båttransporter: Bengt behandlade
landsvägstransport, både av båt och mast,
samt sjötransport av båt. Sammanfatt-
ningsvis menar han att marknaderna kräver
tålamod och flexibilitet beträffande tid för
transport och koll av kringkostnader, som
kan komma överraskande. Det är viktigt att
få specificerat vad som ingår i priset, försäkringsfrågan och vilka dokument som krävs.
Båten måste sjöstuvas och man bör plocka
bort allt som är stöldbegärligt. Exempel
gavs på biltransport genom Europa samt
båttransport från Västindien till Europa. Priserna kan variera upp till 300 procent, enligt
Bengt. Man måste också, när det gäller sjötransporter, gå via mäklare.
Läs mer på www.wannerheim.com och
klicka sen på Downloads. Läs även artikeln
på sidorna 20-21 i detta nummer.
Milo Dahlman, kvällsansvarig, bidrog
också med personliga erfarenheter kring
ämnet vindroder och autopilot. Hon
uttryckte sin stora kärlek till vindrodret
och berättade att hon använder autopiloten
enbart vid stiltje.
Text och foto: Anders Rapp
När färden blir resans mål.
Den är så självklar att vi sällan tänker tanken fullt ut.
Tanken på vinden.
Vi tar den för given, skotar hem och seglar iväg.
Och tänker inte mer på det. Trots att vinden styr allt
vårt seglande.
I ett invecklat mönster över hav och kontinenter
är luftens tryck i ständig förändring. Rörelser skapas
mellan olika tryck. Det blåser upp en vind. Och den
vind som sprider moln och regn och får jorden att
leva, den vinden fångar vi upp i våra segel.
Naturen själv gör att vi kan segla. Det låter trivialt,
men det är det inte. Vi hämtar energin till vår ’motor’
direkt ur luften. Den finns i obegränsad mängd, kostar
ingenting, är fri för alla att använda.
Vi seglar ljudlöst, vi stör ingen. Vi lämnar inga
avgaser, bara en tillfällig strimma kölvatten bakom
akterspegeln Det är mycket märkligt och enastående
tilltalande.
Vinden blåser över hela planeten och om vi vill kan
vi kasta loss och följa den varvet runt.
Öka SeGLiNGSGLädjeN!
Gransegel
Stockholm 08 -718 30 60, Malmö 040 -15 00 28
Linköping 0709-494974 Oslo +47-675 80 3 50,
www.gransegel.se
Oceanseglaren 4-2013
25
Evenemang & föredrag
Om Kvast-Hildas färder
i väst och syd
D
Gunilla Olsson och Toyvo Stark. Foto: Privat.
et är torsdag och som vanligt är något på gång på
Sjömanskolan på Långholmen. Turen har kommit till Gunilla
Olsson och Toyvo Stark att berätta
om sommarseglingar till Shetland-,
Orkney- och Färöarna samt deltagandet i Eastern Mediterranean
Yacht Rally.
Med bildspel och bakgrundsmusik följer
de cirka 30 OSK:arna med snabbseglande
Kvast–Hilda, en Wasa Atlantic på 51 fot,
till att börja med mot Shetland- och Orkney-öarna, rakt västerut över Nordsjön
från norska Stavanger och Bergen.
Gunillas och Toyvos devis är kortaste
väg över öppet hav och när Göta Kanal
och Skagen avverkats sattes kursen följaktligen mot norska kusten innan blicken
vändes västerut.
Över Nordsjön vaknade OKS:arna till
med funderingar kring besättningens storlek. – Vi kände oss väldigt trygga med två
besättningsmän, försäkrar Gunilla och
Toyvo.
26
Långa dagar och ett spektakulärt djurliv värmde trots kylig midsommar. Tumlare, valar och till och med späckhuggare
siktades, när väl oljeriggarna passerats,
på den 216 sjömil och 33 timmar långa
sträckan innan huvudorten Lerwick på
Shetlandsöarna erbjöd fast mark igen.
Seglarklubbens fish and chips väntade
och trötta synapser fick välbehövlig vila.
– Ute till havs känns det tryggt, men det
är skönt att slappa när man kommit fram,
säger Gunilla.
Med hyrbil utforskades de kulturella
och historiska omgivningarna innan det
var dags för ny sjöstuvning. Farvattnen är
kända för strömmar och kraftiga tidvatten.
OSK:arna funderade kring hur de bäst ska
hanteras. – Inga problem om man läser på
och går på bra prognos, upplyser Gunilla.
Toyvo sufflerar medhåll från sin position
som bildspelsansvarig.
Via Fair Isle söderut, där nordvästlig
vind och dyningar stänger hamnen, avslutades resan i Kirkwall på Orkneyöarna
med en av de finaste seglingarna hem, i
låg nordlig dyning och sydlig kustvind.
Oceanseglaren 4-2013
Ett år senare med nya intjänade semesterdagar och nordlig mersmak går färden
i samma vatten till Färöarna. Via numera
bekanta Lerwick på Shetlandsöarna sattes
nytt hastighetsrekord med 16,75 knop, i
surf, vilket väckte frågor om självstyrning
och autopiloten. – Det är handstyrning
som gäller i de vindarna, det håller inte
autopiloten för, säger Toyvo.
Färöarna, inte mycket större än halva
Gotland, ger ett magiskt intryck genom
de regelbundna dimbankarna med sina
mytiska bergsformationer samt stoltserar
med en medeltemperatur på 10,3 grader,
i juli!
Med ett odramatiskt kickbrott som enda
incident på den totalt 1 800 sjömil långa
resan var det nu dags för efterlängad lättklädd segling.
Tre års seglats i Medelhavet utan tidsbegränsningar och rogivande pinjeträdsdoft avslutades med det uppskattade
Eastern Mediterranean Yacht Rally. Ett
påkostat evenemang med start i Turkiet
och avslutning i Egypten via Cypern (turkiska delen), Libanon och Israel. Svårtillgängliga vatten där man gjorde många
kulturhistoriska strandhugg.
– Allt var mycket välorganiserat av de
turkiska arrangörerna och vi rekommenderar rallyt varmt, avslutar Gunilla och
Toyvo efter en ovanligt lång och inspirerande kväll.
Text: Nikola Leijon
Läs mer om Gunilla och Toyvos tre år
långa seglats i Medelhavet samt det avslutande EMYR-rallyt på:
www.resdagboken.se/m/Kvast–Hilda/
medelhavet–310099
För mer information om Eastern Mediterranean Yacht Rally, se www.emyr.org
Evenemang & föredrag
Sjukvård ombord
Som skeppare bör man även förvissa
sig om vilka hälsoproblem gästande
gastar har, så att man inte blir överraskad mitt ute på Atlanten, exempelvis
av en diabetiker som inte har med sig
tillräckligt med insulin.
Solen och värmen kan vara ett stort
problem om man inte tänker sig för.
Skydda dig med kläder, hatt, solskyddsfaktor och vistas i skugga när det går.
Att montera en bimini (fast solskydd
i sittbrunnen) är mycket viktigt enligt
min erfarenhet. Solskyddskräm ombord
är ett måste. Se upp med uttorkning och
drick inte enbart vatten. En halv tesked
salt, 8 teskedar socker per liter vatten är
en bra vätskersättning.
I pentryt skyddar du dig med heltäckande förkläde och ordentliga grytlappar/vantar.
Vad kostar då ett välfyllt skeppsapotek? Det kostar som ”en halv påse
från Erlandsson brygga”, svarar Pär.
Om man går avseglarkursen kan man
dessutom få en förteckning över vad
man behöver samt råd om inköpsmöjligheter. Kom ihåg att mediciner
i förebyggande syfte ej sorterar under
högkostnadsskyddet.
Vi hoppas på att Pär och Nina fortsätter sin medicinska odyssé i OSK.
Tack för en stimulerande kväll!
Text och foto: Eva Sintorn
Nina och Per på Sjömansskolan.
Reponera, hepatit, tyfoid, salvkompress, Marzine, fraktur…
De medicinska begreppen var många
och vi var 35 kunskapstörstande medlemmar, som fick en ”kirurgkurs” på
två och en halv timme en torsdagskväll
i november. Kontakten med deltagarna
var direkt etablerad, frågorna och
funderingarna många. Det var sjunde
gången som Nina och Pär Olofsson
delgav oss i OSK sina kunskaper som
läkare, men även som erfarna seglare.
De berättade om vad som kunde hända
och vad som hade hänt både dem och
andra.
Vi fick fina kopior av det digra bildmaterialet. För första gången i mitt
liv fick jag på bild se en blindtarm.
För cirka 50 år sen var blindtarmsinflammation det man oroade sig för
vid långfärdsegling och man till och
med opererade bort den i förbyggande
syfte, vilket man inte längre gör. Idag
finns relativt goda möjligheter att klara
besvären med antibiotika tills man
kommer i hamn.
Förebygga det otänkbara är viktigt. Det gäller att vaccinera sig, att
ha ett bra skeppsapotek, ha ett förråd
av de mediciner man behöver, skaffa
sig kunskap, tänka säkerhet. En del
av avseglarna tillhör ”seniorklassen”
vilket innebär ökad risk för fallolyckor
och synproblem.
Oceanseglaren 4-2013
27
Evenemang & föredrag
S/Y Jennifer hemma
i Stockholm
HMS Carlskrona i piratvatten
HMS Carlskrona. Foto: Anna Norén/Combat Camera.
Lasse åter hemma.
Efter tre och ett halvt års jordenruntsegling anlände Lasse Hässler med besättning
till Nya Djurgårdsvarvet i Stockholm exakt
klockan16.00 den 29 september 2013. På
kajen väntade många vänner på att hälsa
dem välkomna åter. Den sista biten längs
kusten norrut från Skåne seglade Jennifer i
kylig nordan, men glädjen och värmen från
dem som anlände och dem som tog emot
var påtaglig. Med serpentiner, blommor och
champagne i famnen sken skepparen som en
sol och verkade uppenbarligen mycket nöjd
med att åter stå på svensk jord.
Föredrag
En kväll i november fick vi i racerfart ledda
av Lasse Hässler färdas jorden runt på drygt
två timmar. Rubriken på föredraget var ” Över
tre oceaner”. Cirka 130 medlemmar fyllde
segelsömmarsalen på Skeppsholmen. Vi njöt
alla av bilderna, den ena vackrare än den
andra, från Marmaris i Turkiet med start 2010
till hemkomsten till Sverige 2013. Alla dessa
exotiska platser från norr till söder från öster
till väster, kompletterade med korta utblickar
på historia, politik och aktuella samhällsfrågor gjorde berättelsen spännande. Den går att
läsa på bloggen www.yacht-jennifer.nu och
i bokform.
I boken Mot Alaska beskriver Lars seglatsen till Vancouver 2012.
Den andra delen Över tre oceaner
kommer ut 2014.
Förlag: Norstedts
Text och foto: Eva Sintorn
28
Tisdag 19 november kom kommendörkapten Anders Kallin till Långholmen
och berättade om HMS Carlskronas
insats i EU Navfor (European Union
Naval Force Somalia-Operation Atalanta). Uppdraget, som pågick under
fyra månader utanför Somalias kust
i år, gick i huvudsak ut på sjöfartsskydd, vilket innebar patrullering och
övervakning av havsområdet i syfte att
förebygga tjuvfiske samt avvärja och
förhindra piratverksamhet.
Förberedelser och avfärd
Utbildning och förberedelser för HMS
Carlskronas besättning startade den 7
januari i år i med övningar inför tänkbara
scenarior i möten och konfrontationer med
misstänkta tjuvfiskare eller pirater. Det
skulle också planeras, lastas och bunkras
för fem månader och för 139 personer.
– Hela fartyget är som ett litet minisamhälle, säger Anders. Det finns bageri, restaurang, präst, resebyrå, sjukhus, flygplats,
brandkår, IT-stöd med mera ombord. Det är
verkligen logistikverksamhet på hög nivå!
Den 20 mars kastade så HMS Carlskrona
loss och på vägen ned hade man fått ett
uppdrag från UD som innebar ett stopp i
Casablanca för firandet av ett 250 år gammalt avtal mellan Sverige och Marocko mot
piratverksamhet.
Ett område stort som Europa
I Djibouti fanns redan en stödenhet som
bestod av 12 man samt ytterligare en helikopter på plats. HMS Carlskrona ankom till Djibouti den 1 april och övningar för landningar
på däck inleddes nästan omgående.
Helikoptrarna förser Carlskrona med lägesbilder av havet och kusten för analys i syfte att
hitta avvikelser från det normala.
– Det var svårt att se skillnad på fiskare och
pirater, men med tiden lärde vi oss att se detaljer som avvek. Det kunde vara en presenning,
flera utombordsmotorer eller liknande, säger
Anders.
Oceanseglaren 4-2013
Vid en misstanke om piratverksamhet
eller tjuvfiske måste Carlskrona ropa upp
båten och fråga om de får komma ombord.
Får man inget svar, skickas ordningsstyrkan som är tränad för att borda misstänkta
fartyg ut för kontroll av båten. På frågan
om hur man hanterar båtar som är kapade
var Anders svar:
– Fartyg som är kapade och där gisslan
finns ombord bordas aldrig, eftersom det
skulle vara för riskfyllt för gisslan!
Området som patrulleras är lika stort
som hela Europa och EU Navfor har ett
trettiotal fartyg i området.
Antalet kapningar har minskat
betydligt
Insatserna i området har gett effekt. Under
2008/2009 kulminerade antalet fartygskapningar, för att redan året efter börja
avta. 2010 kapades cirka 25 fartyg i området och runt 500 människor hölls som gisslan. I år, när HMS Carlskrona verkade i
området, fanns ett kapat fartyg med 50 i
gisslan.
En ”säker” korridor för fartygskonvojer
har upprättats i Adenviken. Vid ett förutbestämt klockslag och en utsedd koordinat
kan de fartyg som önskar ansluta till konvojen för gemensam färd i korridoren.
– Att antalet kapningar har minskat beror
på redarnas inställning och att Somalia är
ett land i förvandling som nu är mycket
stabilare än för några år sedan. Sen har
ju självklart den militära närvaron också
påverkat situationen, säger Anders.
Fakta om HMS Carlskrona
Besättning: 139 sjömän
Längd: 106 meter
Bredd: 15 meter
Djup: 4 meter
Maxfart: 20 knop
Bestyckning: 2x40mm kanoner, tung kulspruta modell 58
Uppdrag i EU Navfor 2010 och 2013.
Lotta Logård
Positionsrapporter
Här befinner sig våra medlemmar
Ledande inom marin livsstil
med hjärtat i segling!
oots
Powerb
lda värmestövel.
Nordens mest så
grader C.
Testad ner till -30
Vuxen låg
och hög.
S/Y Lady Mys
Tidigare Lady Glion.Seglar nu med en ny båt, en Oceanis 48, döpt till Lady
Mys. Ligger för närvarande i Shelter Bay, Panama. Runt månadsskiftet planerar vi att gå genom kanalen och fortsätta mot Galapagos. Mer finns att läsa
på: www.ladymys.se
Alice & Björn Bergkvist
S/Y Kaiso
Kaiso ligger i Ponce, Puerto Rico, med ny mast och nya segel. Uppföljning till
vår artikel i förra numret av Oceanseglaren kommer i nr 1 2014.
S/Y Ambika i Sydafrika
Anna och Krister Malm
Indiska Oceanen har inte alltid varit vän, de andra oceanerna har faktiskt varit
mycket behagligare att segla över. Vi är inne på vårt fjärde år runt jordklotet
och nådde Sydafrika från Madagaskar i oktober. Sträckan längs Sydafrikas
ostkust är en av de farligaste på resan med den starka Agulhasströmmen som
kan skapa monstervågor om vindriktningen är hård och från fel håll.
Vi ligger inblåsta i East London tills nästa väderfönster uppenbarar sig och
planerar vara i Kapstaden i början av december.
Erja & Lars Ödmark
S/Y TERPSICHORE
I Rio Dulce, Guatemala kan man vänta ut orkansäsongen utan att det blir alltför besvärligt. 20 sjömil uppför floden bakom ett bergmassiv är man väl skyddad. Vi ligger på Bobs Marina till vänster om bron för 120 dollar i månaden.
Man kan också ligga gratis på svaj men det var väl spännande i våras när ett
gäng simmande inbrottstjyvar härjade i viken. Efter sommarsemester i Sverige tvättar vi nu mögel, knackar rost och beser den gamla Mayastaden Tikal.
När vi är klara med det drar vi norrut, mot Belize och Mexico.
949:-
Storlek:
36-48
Avlastare
Singel RC750
RC750 för 8-12 m
m lina.
349:719:-
Singel RC750
Dubbel RC750
Trippel RC750
349:- 719:659:- 1369:995:- 2061:-
De-icer
S/Y Breeze
Vi är just nu på Bora Bora och kommer att segla tillbaka till Tahiti om några
veckor. Där lämnar vi båten i Marina Taina och flyger hem till Stockholm, där
vi stannar i några månader.
Per Duvnäs
Från
t eller brygga.
Håller isfritt runt bå
• 230 V
• 0,55 kW
• 3,5 amp
Nyheter på
Facebook
Ca 2400 personer
följer
idag vår facebook
sida.
Där man kan ta de
l av
nyheter, filmer tips
& råd
inom båtlivet.
Följ oss där
du också!
er
De-ic
:-
6 990
:8 995
Webshop
”Vår julklapp”
frakfritt
under hela
December!
www.benns.se
Öppettider:
Måndag-Fredag 9-18 · Lördag 10-15
Prästkragens Väg 20
Lännersta företagsby
132 45 Saltsjö-Boo
Tel 08-556 147 00
[email protected]
www.benns.se
Ami & Chris Günther
Oceanseglaren 4-2013
29
Priserna gäller så långt lagret räcker.
CHILE Orca
FRANSKA POLYNESIEN Breeze
GREKLAND Alacrity, Apostrof, Custina, Elma, Sally Roth,
Sweet Dreams, True Love af Stockholm
GUATEMALA Terpsichore
ITALIEN Catten, Pela, Sine Cura, Synapsen
JUNGFRUÖARNA Jennifer
KAP VERDE Corona AQ
MALTA Bella Luna
MARTINIQE Artic
MEXICO Nordic Lady
NEDERLÄNDERNA Johanna, Joyager
NEDERLÄNDSKA ANTILLERNA Blue Horizon
NYA ZEELAND Misty
PANAMA Gaija, Lady Mys
PORTUGAL Bess Safari Too, Bijou, Palmina, Septima, Signe
PUERO RICO Kaiso
SPANIEN Aliena II, Balance, Cinderella, Crystal Magic, Laya,
Mantra II, Mirabello, Saga af Göteborg, Shira, Sulamit 2, SusieQ
ST. LUCIA Freewheel
STORBRITANIEN Rambler, New Life
SYDAFRIKA Ambika
TRINIDAD & TOBAGO Frideborg, Image, Xora
TURKIET Felicia, Jilla II, Madeleine, Pinta, Sarita
USA Flying Penguin, Osophine, SeaQwest, Unicorn, Windfall
Klubbsidor
Ordförande har ordet
Sammankomsterna äger rum i Sjömans­
skolan på Långholmen i Stockholm. Annan
plats kan förekomma. OSK Mälardalen och
OSK Linköping anordnar seminarier lokalt.
Om inte annat anges startar alla möten
klockan 19.00. Åker du bil finns möjlighet
till parkering utanför skolan.
Anmälan sker på www.osk.org/evenemang/
där även eventuella sista -minutenändringar meddelas. Kontrollera alltid.
Den nya folkvandringstiden
På Gotland finns historier, sagor och
myter om hur en tredjedel av öns
befolkning tvingades iväg. Ön bar
inte längre en så stor befolkning och
många måste söka sig utkomst på
annat håll. Det berättas hur den ivägdrivna gruppen förskansade sig först
på Torsburgen och på en pålad förskansning i Tingstäde Träsk, innan de
slutligen fördrevs från ön. Nu finns
det en risk att vi är på väldigt osäker
mark, det har ändå gått 1500 år, men
dessa gotlänningar kom att kallas
”goter”. De rörde sig neröver kontinenten, säkerligen anslöt sig andra
till dem och så småningom etablerade sig ”västgoterna” i nuvarande
Spanien, ”östgoterna” i Italien och
Balkan. De kom att göra märkbara
avtryck i historien som framgångsrika
nationsbyggare och förnyare. Oavsett
om det hela mest är myter så berättar ändå dessa historier något viktigt.
Vikten och ibland nödvändigheten av
att bryta upp och skapa nya förutsättningar för våra liv.
Idag pågår en flyktingskatastrof i
Medelhavet, oräkneliga offer skördas,
oräkneliga människor möts av vår
ovilja till att släppa in dem i vår trygghet. Det kanske är hos dem vår förnyelse ligger? Det kanske är genom dem
vi förmår skapa en omställning till
det nya samhälle som måste etableras för att vi skall kunna möta framtidens utmaningar. Vi har ett hotfullt
klimatscenario, vi måste bort från koldioxidutsläppen och vi har en världsbefolkning som växer samt en ojämlik
inkomstfördelning av astronomiska
proportioner.
På träffen med nya medlemmar
frågade någon hur man bemöts, vi i
våra dyra båtar och med all tid i världen för vårt höga nöje. I själva frågan
ligger en problematik, den förutsätter
en motsättning, vi och de. Min personliga upplevelse under våra seglingar har handlat mycket mer om det
gemensamma. Jag har burit Gotland
med mig, en ö med öars kultur där en
stor del av befolkningen lever sitt liv
nära havet. Det har funnits så många
gemensamma drag med öarna långt
söderut. Det har alltid gått att hitta ett
samtalsämne, en förståelse för var30
VÅRPROGRAM 2014
I OCEANSEGLINGSKLUBBEN
Januari
Torsdag 9 Torsdag 16 Torsdag 23 Torsdag 30 andras verklighet. Men man måste
lyssna, man måste berätta och göra
sig tydlig. Jag vet inte hur goterna bar
sig åt, men jag är helt övertygad om
att de inte slog sig fram med vapen,
då hade den relativt lilla folkgruppen
aldrig nått Medelhavet. Kommunikation, samtal och att skapa förståelse
hos varandra är det främsta medlet till
utveckling.
Vi är också en del av den nya folkvandringstiden. Både när vi möter de
nya människorna här, men också när
vi anländer till de främmande destinationer som vi söker. Vi borde kunna
fungera som bryggor mellan de olika
kulturerna, skapa förståelse för oss
men också ta med tillbaka kunskaper och insikter om de människor
vi möter i de främmande länderna.
Ingegerd Lindén startar i januari en
kurs i spanska, gå på den! Att kunna
andra språk är ett utmärkt medel till
att komma lite längre in i länderna vi
besöker. Det är ett sätt att visa intresse
och respekt mot dessa, kanske framtida vänner, som vi möter och en väg
in i ett mycket närmare förhållande
till vårt resande.
Styrelsemöte
Försäkringar, Pantaenius, båt & hälsa, prel.
Västindien, S/Y Loupan, prel.
El ombord, Jörgen Hülphers
Februari
Torsdag 6 Styrelsemöte
Torsdag 13 Meteorologi, väder med hjälp av HF-radio, prel.
Ny medarbetare
Christer Lefvedahl
Melinda Ulin
Melinda Ulin serverar oss kaffe, te och
bröd i pauserna på evenemangskvällarna
på Sjömansskolan. Hon studerar på
Oceanseglaren 4-2013
Klubbsidor
Torsdag 20 Torsdag 27 Mars
Fredag 7 Torsdag 13 Torsdag 20 Torsdag 27 Relationer ombord,
Christer & Annika Lefvedahl
Vakant
Årsmöte och årsfest
Styrelsemöte, konstituerande
Vakant
Långseglingsbåten, prel.
April
Torsdag 3 Styrelsemöte
Torsdag 10 Säkerhets- och nödutrustning, Per Geijer
Torsdag 24 Vakant
Maj
Torsdag 8 Torsdag 15 Fredag 23 Styrelsemöte
Simulerad segling i Engelska kanalen, prel.
Avseglarfest
Juni
Torsdag 12 Styrelsemöte
Södertörns högskola och bor stilenligt
på sin båt vid en av Stockholms kajer.
Välkommen till OSK!
Nya redaktionsmedlemmar
Under året har vi i tidningen annonserat
efter flera medarbetare till redaktionen.
Ulla Lilja Berg, Nikola Leijon, Lotta
Logård och Anders Rapp har anmält sitt
intresse. Ett första redaktionsmöte hölls
i november och en grovplanering för
2014 gjordes. I nästa nummer kommer
en närmare presentation av den nya
redaktionen.
Redaktören som går vidare
Ingegerd Lindén gör härmed sitt sista
nummer efter tio intensiva redaktionsår.
Tack Ingegerd för ett gott samarbete
under ett decennium!
Hans Rosendahl och Eva Sintorn
Oceanseglaren 2014
Nummer 1 manus 4/2 tryck 25/2
Nummer 2 manus 20/5 tryck 10/6
Nummer 3 manus 2/9 tryck 23/9
Nummer 4 manus 11/11 tryck 2/12
OCEANSEGLINGSKLUBBEN
Postadress: OSK, c/o Hilkka Iivonen,
Allfadersvägen 1, 141 33 Huddinge
Plusgiro: 34 47 09–1
Internet: www.osk.org
STYRELSE
Ordförande
Christer Lefvedahl 0708-48 72 33
[email protected]
Vice ordf. & kursansvar/certifikat
Carl-Håkan Lundin 0762-56 15 16
[email protected]
Sekreterare & annonser
Kåre Sintorn 0706-382 437
[email protected]
Kassör & medlemsregister
Hilkka Iivonen 0734-242226
[email protected]
Webmaster
Anders Rapp 0706-915 956
[email protected]
Klubbmästare
Anna Eronn 0709-61 86 65
[email protected]
Ledamot
Anders Hemgren 0705-113 057
[email protected]
SUPPLEANTER
Milo Dahlmann
[email protected]
Hans Berggren
[email protected]
FUNKTIONÄRER
Kontakt nya medlemmar
Christer Lefvedahl och Kåre Sintorn
E-post se ovan
Kontakt avseglare
Anders Hemgren (E-post se ovan) och
Mats Båvner
[email protected]
Kontakt uteseglare
Milo Dahlmann och Anna Eronn
E-post se ovan
Kontakt hemvändare
Milo Dahlmann (E-post se ovan) och
Ingegerd Lindén
[email protected]
Kontakt programverksamhet
Carl Håkan Lundin och Hans Berggren
[email protected]
REVISORER
Ulf Olhagen och Lennart Johansson
VALBEREDNING
Bo Malmros (sammankallande) och
Jan-Olof Reimersson
OCEANSEGLAREN
Eva Furhoff, Barbro Karlsson, Pekka
Karlsson, Ingegerd Lindén (även utebliven tidning), Hans Rosendahl, Eva
Sintorn och Börje Sigfridson
[email protected]
WEBBGRUPP
Anders Rapp och Anders Hemgren,
Jörgen Hülphers
[email protected]
MATRIKEL
Adress, båtändringar & användarkonto på hemsidan.
Jörgen Hülphers och Anders Rapp
[email protected]
Meddelande från styrelsen
Kallelse till årsmöte
Datum: Fredag den 7 mars 2014
Tid: 18.00 - 19.00
Plats: Läs på www.osk.org
Dagordning enligt stadgarna se www.
osk.org
Motioner ska vara styrelsen till handa
senast 7 februari.
Inbjudan till årsfest
Efter årsmötet samlas vi till fest med
middag. Plats, tid och kostnad samt
anmälan meddelas på www.osk.org
Dags att betala medlemsavgiften till OSK för 2014
Avgiften är 300 kronor för medlemskap
Observera att OSK från 2014 enbart har
en sorts medlemskap enligt beslut på
årsmötet 2013. Inbetalningskort medföljer detta nummer.
Betalas till PlusGirokonto 34 47 09 – 1
senast den 31 december.
Betalningsmottagare: Oceanseglingsklubben
Avsändare:
Kom ihåg namn och, adress med postnummer.
Välkomna till ett nytt verksamhetsår!
Styrelsen OSK
Oceanseglaren 4-2013
31
Porto
betalt
Avsändare: Svenska Oceanseglingsklubben, c/o Hilkka Iivonen, Allfadersvägen 1, SE-141 33 Huddinge, Sweden
Cabin Cooler
Absolut grön AIRCONDITION
12 Volt 1 amp 19 dCB World pat pend
Vi introducerar nu en extremt lågenergi AIRCONDIONER
Passar utmärkt till alla båtar var som helst i världen.
Enkel att använda, kasta värmeväxlaren ner i vattnet, ju
djupare, ju bättre eftersom det är svalare där.
Ingen avancerad elektronik, mkt tystgående, mkt
driftsäker. Inga kemikalier, bara vatten.
Världens enklaste, vi använder oss bara av naturliga resurser, hjälper till med lite, lite ström, 1 amp.
Exempel, om du är i Medelhavet, har 25 grader i ytvattnet, 35-40 grader i luften så kan du finna svalka om ca
14-16 grader 10 meter ner i havet. Den kylan pumpar vi upp i Cabin Cooler och fläktar ut i din cabin.
Nu kan du sova gott.
2-fläktars mått: 30x14x14, kap 134 cfm 19 dCB
3-fläktars mått: 42x14x14, kap 201 cfm 19dCB
Till Cabin Cooler medförljer: 10 m specialslang, skyddsslang som är självlysande, dubbeltätande
snabbkopplingar, värmeväxlare, 2 m strömkabel samt manual. 5 m extra slang finns som option.
Priser: 2-fläktars 3870 svkr inkl frakt ( inom EU ) Moms ingår.
Priser: 3-fläktars 4123 svkr inkl frakt ( inom EU ) Moms ingår.
Köp till länder utom Eu avgår Moms 714 svkr för 2-fläktars, 3-fläktars 764 svkr. Begär offert för frakt.
Polarprod AB [email protected] Tel: 0046 640 42002 Web: www.cabincooler.eu
MADE IN SWEDEN
32
Oceanseglaren 4-2013