Transcript Mykologiveckan i Jokkmokk 2011 - Sveriges Mykologiska Förening

Mykologivecka
Mykologiveckan i Jokkmokk 2011
Anita Stridvall
I slutet av augusti 2011 begav vi oss norrut för
att deltaga i den hittills nordligaste Mykologiveckan. Att vi var nyfikna på vad detta besök
skulle ge för utbyte kan du, som ej var med, nog
förstå. Granskogar med näringsrika fuktstråk,
tallhedar, ängsmarker och kalkrika sydbranter
lockade. Skulle det finnas svamp eller drog vi
en nitlott?
Vi blev verkligen inte besvikna. I lagom tid före
svampveckan hade det regnat, så att i stort sett
allt vi kunde önska oss fick vi se. Vädret var därtill perfekt under veckan. Inget regn utom lite
den sista dagens morgon. Men vad gjorde det att
första hemresedagen var regnig. Dessutom bjöd
Jokkmokks hotell på trevliga rum och utmärkt
mat. Att få göra bekantskap med Sonja Kuoljok och Mats Karström med flera, som gjort så
mycket för att skydda skogar däruppe, var också
mycket trevligt.
De duktiga kursledarna Karl-Henrik Larsson
(skinnsvampar), Stig Jacobsson och Mikael
Jeppson (övriga svampgrupper) hjälpte oss
med bestämningar och hade trevliga kvällsgenomgångar med bilder, som Mikael hade
tagit. Arbetslokalen var därtill rymlig, ljus och
bra. Varje kväll fick vi välja bland 4 olika alter-
Fig. 1. På svampexkursion i den sandiga tallskogen vid Lyckan. Foto Anita Stridvall.
SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 33:1 (2012)
9
Mykologivecka
Fig. 2. Lunchpaus i Kassavare. Foto Mikael Jeppson.
nativ vart vi skulle åka nästa morgon. Då hade
vi alltid med oss en guide, så vi skulle hitta rätt
område så snabbt som möjligt. Detta var utmärkt
eftersom avstånden ibland var mycket långa.
Det senare gjorde emellertid inte så mycket, då
vi aldrig blev besvikna, när vi väl kom fram till
en lokal.
Eftersom vi under 2011 startade en särskild inventering av skogsvaxskivlingar (Hygrophorus)
inom SMF, var vi några som av naturliga skäl
var mycket nyfikna på, vad vi skulle finna av
dem och särskilt då av de arter, som är rödlistade. Inte heller där blev vi besvikna. Det visade
sig att särskilt de fuktiga, örtrika, källpåverkade
granskogarna gav rikt utbyte. Sällsynta och
därtill tidigare dåligt kända skogsvaxskivlingar
som narrvaxskivling (Hygrophorus subviscifer)
och skäggvaxskivling (H. inocybiformis) fann
vi rikligt på flera sådana lokaler. På en lokal
hittade vi även nordvaxskivling (H. secretanii), en art som är sparsamt funnen i Dalsland
och Västergötland, men är något vanligare från
Dalarna och norrut. I sådana områden växte också de något allmännare arterna diskvaxskivling
10
Fig. 3. Sonja Kuoljok vänder på lågor.
SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 33:1 (2012)
Mykologivecka
Fig. 4. Michael Krikorev, Ivar Sørensen och Lilian Ryd
bestämmer svamp. Foto Gunilla Kärrfelt.
(H. discoideus), äggvaxskivling (H. karstenii)
och granvaxskivling (H. piceae). I stort sett alla
skogsvaxskivlingar, som växer med tall, gran
och björk fann vi. Hela elva olika arter blev det.
Men det var naturligtvis inte bara skogsvaxskivlingar, som var intressanta. Sent ska jag glömma
sista dagen, då vi besökte Lyckan, en stor tallhed,
nära Jokkmokk. Där hittade vi tio!! olika musseroner (Tricholoma), bland annat de rödlistade
jättemusseron (T. colossus), goliatmusseron (T.
matsutake), T. roseoacerbum, och torrmusseron
(T. sudum). Och vi fann inte bara en fruktkropp
av varje. Dessutom fick vi på denna tallhed stifta
bekantskap med smultronkantarell (Hygrophoropsis olida) i flera exemplar. Tala om tur! Att
vi även fick se smalfotad taggsvamp (Hydnellum
gracilipes) under en låga, som Sonja Kuoljok
Fig. 6. Sarcodon squamosus (motaggsvamp) är vanlig i
de sandiga tallskogarna kring Jokkmokk. Foto Mikael
Jeppson.
SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 33:1 (2012)
Fig. 5. Armillaria borealis (vanlig honungsskivling) på en
björkstam i Andersviksravinerna nära Vuollerim. Foto
Mikael Jeppson.
Fig. 7. Yngve Ryd, en
av våra exkursionsguider, dricker nykokt
kaffe ur kåsa. Foto
Gunilla Kärrfelt.
Fig. 8. Kaffet kokas över öppen eld. Foto Gunilla
Kärrfelt.
11
Mykologivecka
Fig. 9. Arne Ryberg och Kerstin Bergelin. Foto Mikael
Jeppson.
lyfte på, och spadskinn (Stereopsis vitellina) under en annan, blev ytterligare bonus. Nio olika
hydnacéer uppenbarade sig också där. Ett par
ståtliga exemplar av rotfingersvamp (Ramaria
cfr magnipes) dök också upp helt nära smultronkantarellerna. Allt verkade ha fruktifierat för
att vi skulle få se dem.
Ett par dagar tidigare var vi några som åkte hela
8 mil på vägen mot Kvikkjokk för att besöka
Kassavare, en kalkrik sydbrant, som visade sig
vara mycket intressant. Genom området rann en
å med en fors, men den hann vi inte se. Vi hade
fullt upp med att fotografera och samla allt från
rara skogsvaxskivlingar till luddfingersvamp
(Alloclavaria purpurea), fjällfotad musseron
(Tricholoma olivaceotinctum) och ett par Ramaria spp., som vi aldrig sett tidigare. Det var
knappt vi hann äta lunch. På hemvägen gick vi
upp i en sluttning ett stycke från den första sydbranten vid Kassavare. Där hade vi kunnat vara
kvar längre, men vi hade 8 mil tillbaka också,
så det blev en snabbtitt, men vi blev inte lottlösa ändå. Här växte bland annat kopparspindling (Cortinarius cupreorufus), onyxmusseron
(Rugosomyces onychinus), taigaskinn (Laurilia
sulcata) och den likaså i rikare skog förekommande granriskan (Lactarius zonarioides). Vi
hade svårt att slita oss, men vår chaufför (Mikael
Jeppson) började bli lite orolig för att vi skulle
komma hem väl sent, så han gick nerför branten
Fig. 10. Mats Karström i samspråk med Anders Dahlberg. Foto Mikael Jeppson.
Fig. 11. Gunilla Kärrfelt fotograferar. Foto Mikael Jeppson.
12
igen. Efter en kort stund hojtade han, att han
funnit grynknölfoting (Squamanita paradoxa).
Vi trodde att han lurade oss, för att vi skulle gå
ner till bilen snabbare. Men han hade verkligen
funnit denna otroliga art, som parasiterar på ockragul grynskivling (Cystoderma amianthinum).
Att det tog tid, innan vi kom därifrån, kan ni nog
förstå. Den måste ju förevigas och det var inte
så lätt, då ingen av oss hade stativ. Den ville helt
enkelt inte bli skarp. Först när vi lade ner fruktkropparna blev vi helt nöjda.
Att redogöra för alla lokaler som vi besökte
skulle föra för långt, men veckan bjöd på många
andra intressanta områden också. Första dagens
Pärlaudden, en vacker tallhed, var intressant
med arter som tallgråticka (Boletopsis grisea),
SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 33:1 (2012)
Mykologivecka
glödspindling (Cortinarius odhinnii) och den
i södra Sverige så ovanliga, men på tallhedar
växande vackra blå taggsvampen (Hydnellum
caeruleum). Ett pyttelitet exemplar av taigataggsvamp (Phellodon secretus), som Arne Rydberg
lyckades hitta, fick vi också se där. I en av Andersviksravinerna vid Lule älv återfann jag en
art, som jag tidigare bara funnit i Medelpad,
nämligen den sällsynta veckbroskingen (Marasmius siccus), som växer på multnande asplöv,
och på Tapmokberget fick jag se den ovanliga
pärlmusseronen (Melanoleuca verrucipes) för
allra första gången. Jag tror också, att jag efter
besöket i Jokkmokk vet hur skrovlig taggsvamp
(Sarcodon scabrosus) ser ut. Den var vanlig
häruppe, men jag undrar fortfarande vad blåfotad taggsvamp (S. glaucopus) egentligen är, och
vad är det för en mörk Sarcodon med violett ton,
som vi hittar nere hos oss? Kanske döljer det sig
flera nya arter i släktet Sarcodon.
Att många med mig var helnöjda med vår vistelse i Jokkmokk behöver ingen tvivla på. Det
skulle vara roligt att ännu en gång komma dit
upp, men man kan tyvärr inte vara överallt och
svampsäsongen är väldigt kort.
Anita Stridvall
Lextorpsvägen 655
46164 Trollhättan
[email protected]
Anita har tillsammans med sin framlidne make Leif
under många år studerat den svenska fungan. Hon
är sekreterare i Sveriges Mykologiska Förening och
en av huvudarrangörerna av årets mykologivecka
i Dalsland.
Guldkniven 2012
SMF delade även i år ut Guldkniven för särskilda
förtjänster inom svensk mykologi. Överlämnandet skedde under årets Mykologihelg i Göteborg
i mars. Mottagare blev Ove E. Eriksson, Umeå,
som under många år verkat för att sprida mykologisk kunskap, som internationellt erkänd forskare men också som inspiratör åt mykologiskt
intresserade amatörer. Han är professor emeritus vid Umeå universitet och har ägnat sitt liv åt
att studera ascomyceter. I samarbete med andra
forskare har han utvecklat ett ascomycetsystem
som publiceras på Internet och kontinuerligt uppdateras. Hans checklista över icke licheniserade
ascomyceter i Sverige, som kom ut 2009, omfattar nästan 2700 arter!
SMF gratulerar till utmärkelsen!
Foto Magnus Källberg.
SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 33:1 (2012)
13