Transcript Lotta Olsson & Maria Nilsson Thore
Lotta Olsson & Maria Nilsson Thore
INNehåLL
En första idé. 9 En tävling. 16 En domare utses. 24 Kom tillbaka i morgon! 28 Morgon i morgon. 34 Nätet. 42 Tävlingsbidrag. 50 Absolut konstiga djur. 56 Ännu fler … 62 Carpe diem! 70 Fler möjligen konstiga. 78 Knappast konstiga djur? 84 En andra idé. 92 Briljant! 100
1
En första idé.
Alla säger att jag är konstig, tänkte jättemyrsloken.
”Du ser så konstig ut”, säger de.
”Vad konstig du är, jättemyrslok.” Det beror väl på vad man jämför med, tänkte jätte myrsloken. Jämför man med ett lejon blir det förstås väldigt konstigt. ett lejon är liksom en helt annan sak. ett lejon ser ut som ett lejon, och man vet direkt att det är ett lejon när man ser det.
Ingenting annat.
Det mest normala som finns.
Men varför skulle man jämföra med ett lejon? en jättemyrslok borde jämföras med en jättemyrslok, tänkte jättemyrsloken, och då är jag inte konstig alls.
Så tänkte jättemyrsloken, och så gick han till sin vän hasselmusen för att berätta vad han hade tänkt.
”hasselmus!” sa jättemyrsloken. ”Tycker du att jag är konstig?” hasselmusen funderade, och medan hon funderade gick hon långsamt runt jättemyrsloken och böjde 9
sig och sträckte sig och lade huvudet på sned och sa ”hm!” och ”Aha!” och ”Jaha ja!” Sedan sa hon: ”Jo, lite konstig är du allt. I synner het den där långa näsan du har. Ja, i synnerhet den. Den är verkligen konstig.” ”ha!” sa jättemyrsloken. ”Jämfört med vad då?” ”Tja”, sa hasselmusen, ”jämfört med min, till exem pel. Ja, i synnerhet jämfört med min näsa.” Och det måste ju jättemyrsloken hålla med om. Faktiskt hade hasselmusen en mycket liten näsa. en nästan konstigt liten näsa. I alla fall om man jämförde med jättemyrslokens.
”ha!” sa jättemyrsloken igen. ”Men om du jämför med en annan myrslok? hur konstig blir den då?” ”Jag känner ingen annan myrslok”, sa hasselmusen. ”Men om jag gjorde det och om jag jämförde era nä sor, så skulle de nog vara konstiga i alla fall. Båda två. I synnerhet båda två.”
Det där sista förstod inte jättemyrsloken rik tigt.
I synnerhet båda två.
han kunde inte bestämma sig för om det var en bra sak eller en dålig.
han bestämde sig för att den var bra, men kände sig ändå lite märkligt ledsen.
Besviken på något vis.
”Så det spelar ingen roll vad man jämför mig med?” sa han.
”Jag tror inte det, nej”, sa hasselmusen.
”Du tror inte det?” sa jättemyrsloken.
”Nej, just det”, sa hasselmusen.
Nu kände sig jättemyrsloken verkligen led sen. Inte bara lite grand, utan så där mycket så att det nästan bubblar över och man inte riktigt vet vad man ska ta sig till.
”Myrslok!” sa hasselmusen. ”Du blev väl inte ledsen nu?” Nej då, tänkte jättemyrsloken svara, men rösten blev liksom alldeles tjock och lät inte alls som den brukade göra.
”hrmpf”, lät det.
”Du blev visst det, ja”, sa hasselmusen.
12
”Jag blev visst det”, sa jättemyrsloken, så tyst att det knappast hördes.
”Dumma myrslok! Du är allt bra konstig du!” sa hasselmusen.
”Jag vet det. Du sa just det”, mumlade jättemyr sloken.
”Jamen, i synnerhet nu!” sa hasselmusen. ”Du ska väl vara glad för att du är konstig! Att det är någon ting särskilt med dig. Se på mig! Jag är inte konstig alls, och hur roligt är det?” ”Är det inte roligt?” sa jättemyrsloken och snöt sin långa näsa.
”Inte roligt alls, nej”, svarade hasselmusen. ”Jag skulle gärna vara lite konstigare, om jag fick bestäm ma.” ”Får du inte det då?” sa jättemyrsloken.
”Jag får inte det, nej”, sa hasselmusen och skakade så kraftfullt på huvudet att hela den lilla kroppen riste, ända ut i den yviga svansen. ”Det är som det är. Vissa är konstiga, vissa är det inte. hasselmöss är det inte. Men myrslokar. I synnerhet myrslokar.” ”Myrslokar är kanske de konstigaste djur som finns!” sa jättemyrsloken och såg plötsligt mycket gladare ut.
hasselmusen var tyst.
13
”Jo, jag sa just att myrslokar kanske är de konsti gaste djur som finns”, sa jättemyrsloken igen.
”Jag hörde det, ja”, sa hasselmusen.
”Och vad tror du om det då?” sa jättemyrsloken.
”Tror och tror”, sa hasselmusen dröjande.
”Ja?” sa jättemyrsloken.
”Nja”, sa hasselmusen.
”Menar du att det kan finnas djur som är konsti gare än myrslokar?” utbrast jättemyrsloken.
”Kanske det, ja”, sa hasselmusen.
Det var då som jättemyrsloken fick sin första idé.
14