Transcript Porten till Möbelriket belriketstaden

Värnamo
Porten till Möbelriket
belriketstaden
– från pinnar till
betong!
1
Värnamo – porten till möbelriket
Förstudie, projektplan rapport
1. Bakgrund och förutsättningar.
Industrialiseringen runt det förra sekelskiftet förändrade det svenska samhället i grunden.
Alltfler lämnade ett en osäker naturahushållning på landet för att söka en bättre framtid
där pengarna styrde – torparen blev industriarbetare. Städerna växte och köpingar blev
järnvägsknutar. Järnvägen banade väg för andra tekniska nymodigheter, ensamarbete blev
grupparbete och händerna fick hjälp av maskiner. För den arbetsvillige och kreativt
begåvade öppnades många möjligheter, var och en som ville och vågade kunde bli ”sin egen
lyckas smed”. Nya inkomster födde nya behov, konsumtionen ökade, liksom standarden, i
hem som kunde inredas med allt fler och allt bättre möbler.
I västra Småland finns sedan gammalt en av Sveriges starkaste företagarregioner, präglad av
många småföretag och låg arbetslöshet. Företagarandan utvecklades tidigt till en viktig del i
den regionala identiteten och företagande blev ett naturligt livsval. Företagarandan gick i
många fall hand i hand med den frikyrkliga traditionen i regionen.
De magra och karga jordarna begränsade förutsättningarna för åkerbruk men öppnade för
kreativitet och alternativa inkomstkällor. En industriell metallhantering växte fram redan
under 1600- och 1700-talen. Lokal sjömalm användes för gjutning.
Jordarna var fattiga men skogarna var rika, på fur, bok och björk. Att tillverka pinnstolar, för
att sälja på den lokala marknaden, blev tidigt en viktig bisyssla för bönderna. Hantverket
utvecklades och på många gårdar kom man att ägna sig åt saluslöjd. Under 1800-talet blev
även snickerier viktiga, framförallt i Vaggeryd och Värnamo, där pinnstolen blev en
karakteristisk produkt.
Järnvägen och elektriciteten utvecklade kommunikationer och produktionsmetoder också på
landsbygden. I och kring Värnamo, som har kallats porten till den småländska
entreprenörsandan, snurrade hjulen allt snabbare. Här kom ett genombrott för småindustrin
inom flera branscher – mekanisk industri, gummi, textil, läder. Den kanske mest profilerade
under 1900-talets första halvsekel – med många nyetableringar också på landsbygden – var
möbelindustrin.
Arkivbilder:
Historiska sällskapet
Gamla Wernamo
2
Inom nuvarande Värnamo kommun etablerades en mängd större och mindre
möbelfabriker, såväl i tätorten som på landsbygden, i exempelvis Rydaholm, Bor, Gällaryd
och Horda. Bara i Värnamo stad fanns som mest ett fyrtiotal möbelföretag, med allt från
några stycken, till ett par hundra, sysselsatta. Indirekt försörjde möblerna fler – med
maskinerna följde behovet av mekaniska verkstäder, snart nog sattes också olika
underleverantörer i arbete.
Möbeltillverkning sågs som ett gediget hantverk, där insatserna gällde hela produkten,
maskinerna var till hjälp men någon löpande-band-princip var inte att tala om. En skicklig
yrkeskår växte fram, där många gick från att vara anställd till att etablera egen
verksamhet. Möblerna livnärde många och entreprenörsandan var stark, det var sällan
långt mellan fabrikerna. Produkter från dessa fabriker skulle återfinnas i många svenska
hem, inte bara i Värnamobygden, eller ens bara i Småland. Ett av dem uppmärksammades
tidigt också långt utanför landets gränser – redan 1894, vid världsutställningen i
Antwerpen, fick Wernamo Möbelfabrik en av sina tidiga medaljer. Genom Bruno Mathsson
kom Värnamo så småningom att etableras som en viktig svensk designort, med ett
världsbekant varumärke.
Inte ens det riktigt gedigna kan dock stå emot konjunkturens vindkantringar, något som
såväl anställda som ägare fick känna av. I tider av ekonomisk nedgång sattes inte nya
möbler överst på inköpslistan. Under vissa tider blev permitteringarna många, man fick
vänja sig vid en viss otrygghet i väntan på nästa produktionsuppgång.
En ny tid – med alltmer maskinstyrda och automatiserade produktionsmetoder, med
inhemsk priskonkurrens och en ökad import av billiga produkter, med en ekonomi alltmer
anpassad till internationella marknader – tvingade undan för undan möbelfabrikerna att slå
igen.
Även om senare tiders villkor medfört nedläggningar, lever traditionen vidare. Värnamo
har idag två verksamma, viktiga och välrenommerade företag i möbelbranschen – Bruno
Mathsson International och Källemo. Båda är högt rankade för en produktion baserad på
innovativ formgivning med konstnärliga förtecken. I Rydaholm finns Trio Snickeri AB.
Vid sidan av dessa finns i kommunen flera företag med produktion inom inredning och
design, i tätorten t.ex. Kateha mattor och Blond belysning, i Rydaholm Scapa Bedding och
Lundqvist Inredningssnickeri. På flera platser finns också mindre trä- och snickeriföretag
med olika inriktning.
Värnamo intar alltså en central position också i dagens möbel- och inredningsbransch, där
intresset för kvalitet och kreativitet, liksom känslan för miljö och material, hela tiden
växer.
Kathea
Bruno Mathsson
Blond
Belysning
3
Trio Snickeri
Möbelindustrins roll i Värnamobygdens historia och identitet, är i högsta grad värd att
lyftas fram, inte minst sett ur dagens allt mer sekulariserade perspektiv.
Ur publik synpunkt kan Värnamos läge knappast vara bättre, där E4:an, huvudstråket
från eller mot kontinenten, möter väg 27 som leder vidare in i Möbelriket och Glasriket.
Ett sedan länge etablerat besöksmål är Bruno Mathsson Center, med utställning och
arrangemang kring 1900-talets mest inflytelserika svenska möbeldesigner. Traditionen förs
vidare av Källemo vars showroom är en spännande arena för dagens nyskapande design.
Till detta ska läggas det nyligen öppnade Vandalorum, en betydande mötesplats för konst
och design, också med internationella mått.
Att också Värnamos möbeltraditioner lever vidare, långt utanför landets gränser, stärker
ytterligare tanken på att öka och utveckla kommunens attraktion genom att utveckla ett
besöksmål med fokus på möbelindustrihistoria och möbelhantverk. Detta skulle ge
Värnamo en profil som möbelcentrum och en tydligare identitet i Möbelriket. Styrkan ökar
ytterligare om det också kan omfatta begreppet inredning, inte minst med tanke på flera
idag verksamma företag på orten.
Förutsättningarna är goda – historien ligger och väntar, det geografiska läget är perfekt,
viktiga medaktörer finns, liksom möjliga lokaler. Idén har vid de presentationer och möten
som hittills hållits, mötts av ett mycket positivt gensvar.
Malcolm Kvarnströms
Möbelverkstad, ca 1920
16
15
Källemo showroom, 2000-talet
4
2. Lite lokal möbelindustrihistoria.
2:1. Utanför staden
Gällaryds Möbel-och träindustriaktiebolag
Fr. Magnussons
Möbelfabrik
Hults Möbel- & Snickerifabrik
Horda Möbelfabrik
Möbelfabriken Linden, m.fl.
Rydaholms
Möbelfabrik, m.fl
5
Rydaholm.
Under första halvan av 1900-talet etablerades flera möbelfabriker i Rydaholm, det småländska
stationssamhället ansågs ha stor utvecklingspotential. Flera av dem fick namn efter naturen –
Eken, Svanen, Björken, Örnen… I Horda hette fabriken Linden. Då kunde Rydaholm kallas
Möbelindustrins Mekka, tids nog fanns inga fabriker kvar. Alla fick de sin speciella historia,
somliga som familjeföretag, andra som kollektivt ägda. Samtliga sökte en egen profil och nisch
inom småländsk möbelproduktion.
Anställda vid Rydaholms Möbelfabrik, 1930-talet
Rydaholms Möbelfabrik.
Grundad 1910 som Ivars möbelfabrik. Företaget tillverkade hela möblemang. 1922 byggdes en
ny fabrik och namnet ändrades till Rydaholms Möbelfabrik, under ledning av Emil Rydby,
1957 ombildades rörelsen till aktiebolag under namnet Rydaholms Möbelfabrik Emil Rydby
AB. Två år senare ödelades stora delar av fabriken i en brand. Dessa byggdes aldrig upp igen
men verksamheten levde vidare fram till 1970-talet. Under de sista åren producerades
huvudsakligen bord och pinnstolar för export.
Rydaholms Snickerifabrik
Rydaholms Snickerifabrik och Möbelfabriken Svanen.
Snickarmästare Karl Pettersson i Upplid, som i det tidiga 1900-talet gjorde sig känd som
skicklig tillverkare av stilmöbler, grundade tillsammans med kompnjonen Oskar Johansson
Rydaholms Snickerifabrik. Sedan byggnaden vid Fabriksgatan, brunnit ner till grunden 1941,
uppfördes en ny modern fabrik vid Sveavägen under namnet Möbelfabriken Svanen.
Företaget drevs vidare av Karl Petterssons son Gustav Svanbring och senare av dennes söner
Karl-Gustav och Gunnar. Konkurrensen i branschen var stor och villkoren hårdnade i en allt
modernare värld. Svanen höll sig dock flytande ända till i mitten av 1980-talet, då nya ägare
kom med nya planer. Inget av Rydaholms företag har haft en så stor omsättning av ägare och
så många omstruktureringar inom loppet av ett par årtionden. En tid hette det Svania, senare
Scapa Contract och Sydostinvest, för att senare bli Almen. Så småningom blev det Lundqvists
Inredningar.
6
Anställda vid Möbelfabriken Björken,
i början av 1940-talet
Rydaholms Möbelindustri, Möbelfabriken Björken.
I början av 1930-talet valde några anställda vid Emil Rydbys fabrik att tillsammans starta
Rydaholms Möbelindustri. I ledningen fanns Yngve Karlström som snart ville öppna eget. Den
fabrik han byggde i samhällets östra del fick namnet Möbelfabriken Björken och produktionen
kom igång under sommaren 1939. Så kom kriget, kännbart också för en nystartad möbelfabrik i
Småland. Redan vid nyåret 1940 var fabriken fylld av produkter, möbler och halvfabrikat, som
blev allt svårare att avyttra. Rörelsekapitalet sinade, framtiden syntes dyster. Bekanta och
tidigare anställda samt några leverantörer på orten, bidrog med nödvändigt kapital, 2.000 kr
var, och företaget kunde ombildas till aktiebolag. Det skulle följa både goda och sämre tider för
Björken. Efter en brand våren 1940 gav krigsåren förhållandevis goda resultat, möbler
levererades över hela landet. Nya tider kom med nya intressenter, i början av 1980-talet var
IKEA en betydande kund. 1986 såldes företaget till Sydostinvest.
Anställda vid Möbelfabriken Eken,
andra halvan av 1930-talet
Möbelföretaget Eken.
Hade sin bas i en toffelfabrik som drevs utan framgång under några år. 1931 etablerades i
samma lokal på Fabriksgatan också Johnsson och Hagmans möbelfabrik. 1936 ombildades
företaget till Möbelfabriken Eken. En brand satte 1957 tillfälligt stopp i produktionen, innan en
ny fabrik stod klar vid Sveavägen. Också Eken kom med tiden att ingå i Sydostinvest.
Kafferast på Möbelfabriken Örnen
Möbelfabriken Örnen AB.
Örnen kom sist in i raden av traditionella möbelfabriker i Rydaholm, 1944, då några unga
entreprenörer tog initiativet till bygget av en fabrik vid Industrigatan. Det tänkta namnet var
AB Möbelkvalitet men Örnen ansågs faktiskt vara mer förtroendeingivande. Bord och
bokhyllor kom att bli viktiga ingredienser i produktionen, men Örnen blev kanske mest bekant
för sina matsalsmöbler, produkter som exporterades till såväl Amerika som Kanarieöarna.
7
Hults Möbel- & Snickerifabrik
Hults Möbel- & Snickerifabrik.
Startades av snickarmästare Wiktor Boij, som också var byggmästare. För att skapa sig
verksamhet när byggnadsarbetet låg ner under vintern, byggde han en liten verkstad i Hult,
som utvecklades till Hults Möbel- & Snickerifabrik. Fabriken byggdes till 1932 och maskiner
anskaffades. Tio år senare brann fabriken ner efter ett åsknedslag. En ny fabrik byggdes och
nya maskiner köptes. Några av dem som drabbats av nedläggningen av möbeltillverkningen i
Värmeshult, fick i stället arbete i Hult. Som mest sysselsattes åtta personer. Så småningom
minskade verksamheten och avstannade med Wiktor Borgs bortgång 1963.
Fr. Magnussons Möbelfabrik, Bor.
Startades av Frans Magnusson i Värmeshult, mellan Bor, Gällaryd och Horda. Fadern, från
Bodafors, arbetade på Lundbergs i Värnamo, tillsammans med kamrer August Pettersson
startade Magnusson en möbelfabrik i lokaler på Skolgatan i Värnamo, där man hade utställning
i ett skyltfönster mot Skolgatan. I lokalen var därefter Brages cykelverkstad.
August Pettersson ville bli sin egen och startade det som sedermera blev APM. Frans
Magnusson fick möjlighet att köpa två gårdar i Värmeshult med kvarn och sågverk och
8
fortsatte som ensam ägare till en möbelfabrik med 20-30 anställda. Efter ett åsknedslag 1940
brann fabriken ner och blev aldrig återuppbyggd. De tidigare anställda bildade ett kooperativ
och byggde en fabrik vid utfarten av Gällaryd mot Ohs, av samma typ som möbelfabriken i
Värmeshult. Också produktionen inriktades efter tidigare program. Fabrikschefen, Bernadotte
Pettersson, kom från Lindens möbelfabrik i Horda. Fabriken levde ännu vid början av 1950talet.
Anställda vid Horda Sågverk
och Horda Möbelfabrik,
tidigt 1900-tal
Horda Möbelfabrik, återuppbyggd efter
branden 1917
Horda Möbelfabrik.
När järnvägen i 1900-talets början drogs genom Horda by, startades ett ångdrivet sågverk.
Ångmaskinen gav också byns invånare elektriskt ljus. I övrigt bestod sågverkets maskinpark av
en ramsåg, en cirkelsåg, en kantbänk och en hyvel. Med en tusenlapp var i aktiekapital kunde
fem herrar 1910 starta en möbel- och snickerifabrik. Redan från början fanns god efterfrågan på
firmans möbler, efter sex år hade man byggt ut. Nästan omgående, 1917, ödelades allt i en
brand. De optimistiska ägarna valde att bygga nytt och att expandera. Det blev 1 000
9
kvadratmeter och ett aktiekapital på 25 000. Flera utbyggnader väntade och i början av 1930talet sysselsatte man ett tjugotal möbelsnickare. Produktionen dominerades av matsalsherrums- och kontorsmöbler av utländska träslag. Man sålde över hela landet och ingick i
Sveriges Möbelindustriförbund. 1945 förstördes fabriken av en ny brand. Ett betydande lager,
beställningar, ritningar och mallar, gick upp i rök. Försäkringar täckte det ekonomiska värdet
och så småningom bestämdes att en ny fabrik skulle byggas, i en annan del av samhället. Den
stod färdig hösten 1945, modern och med en breddad produktion. Konkurrens och kundbortfall
tvingade dock till sist fram en nedläggning fem år senare. Fabriken såldes till ASEA, trä
avlöstes av svetstråd och flera av möbelsnickarna skolades om till metallarbetare.
Betsning av bordsskiva
på Möbelfabriken Linden
Möbelfabriken Linden.
Sedan Horda Möbelfabrik brunnit, 1945, lämnade några av de anställda företaget för att öppna
eget. Tillsammans bildade de AB Möbelfabriken Linden, och på hösten samma år stod ännu en
ny anläggning färdig i den rika floran av lokala möbelfabriker.
Redan året därpå, en kort tid efter Linden´s nyetablering, lämnade två av ägarna företaget för
att starta ännu en möbelfabrik, den tredje i Horda. Detta företag blev dessvärre inte tillräckligt
framgångsrikt, utan avvecklades redan efter några år och fastigheten såldes till ASEA.
Linden, däremot, blev en betydande tillverkare av i första hand matsals- och
sängkammarmöbler, med försäljning både till grossister och möbelhandlare. När verksamheten
så småningom inriktades mer mot bordsfabrikation sysselsattes ett femtontal anställda. De nya
ägare som 1969 tog över Linden, byggde till och moderniserade, de hade vittgående planer, med
nya och mer statusbetonade produkter. Det rullade på några år, men det stora genomslaget
uteblev. Efter att ha sålts vidare 1976, lades företaget till sist ner 1981.
En anknytande fabrik – Hjälshammars Träindustri/Smålandsslöjd.
(Ur: ”Hjellshammars By uti Wernamo Socken” av Evert Apelmo)
10
2:2 Värnamo stad
E4
Lindström & Söner
Sjölander & Co
Möbelfabriken Göta
Karl Mathsons Möbler
Lundbergs
E Johanssons
Möbelfabrik
Nya Möbelfabriken
Möbelfabriken Haga
Bruno Mathsson
International
11
Källemo
Funkis Möbler
Anställda vid Värnamo Möbelfabrik
(Lundbergs, ”Pinnstolsfabriken”)
Värnamo Möbelfabrik (Lundbergs).
Denna första – och största – fabrik, etablerades 1878 på Storgatan 28 i Breitholtz garveri
av K Axel Hägg, som också grundat Bodaforsfabrikerna i Sandsjö. 1891 blev fabrikör Carl
Lundberg, från Sävsjö, delägare och fabriken fick tillnamnet ”Lundbergska fabriken”.
Eftersom tillverkningen dominerades av pinnstolar, kallades fabriken i folkmun också
”Pinnstolsfabriken”. Med tiden övergick produktionen alltmer till bostadsmöbler.
1892 övertog Lundberg ensam fabriken och drev den fram till 1908, då han blev
verkställande direktör. Samma år ombildades företaget till Wernamo Stol- och
Möbelfabriks Aktiebolag samt Wernamo Mekaniska Aktiebolag. 1914 slogs de samman till
Värnamo Möbelfabriks och Mekaniska Verkstads Aktiebolag, med disponent Ruben
Forsström som chef. Samma år meddelade man Statens Järnvägar att man ville tillverka
"signaleffekter". Orderbrist hotade annars att stänga den verkstadsmekaniska delen av
företaget. 1917 tog disponent R J:son Wallin över ledarskapet. Några beställningar från SJ
kom inte, den Mekaniska Verkstaden hade stora problem och lades ner under 1920-talet.
I stället inriktades produktionen mot storskalig stoltillverkning för bostäder och kontor.
1918 hade Svenska Möbelfabrikerna i Stockholm – som även ägde Bodaforsfabriken – köpt
upp alla aktier och drev fabriken med Wallin i spetsen till 1922. De följande cheferna hette
R. Eklöf, Erik Kullman och Erik Alervall. Med bas i den tidiga tillverkningen av pinnstolar
utvecklades produktionen till att omfatta kvalitetsmöbler för hem och kontor samt
inredningar av offentliga miljöer, i ex. biografer, affärer, banker och båtar. Svenska
Amerikalinjens ”Stockholm” försågs till viss del med träinredningar tillverkade i Värnamo.
En betydande del av produktionen gick på export. Som mest arbetade 400 personer i
fabriken. 1970 avvecklades företaget och tre år senare revs byggnaderna.
Johansson & Svensson Möbelverkstad.
Grundades 1903 av Frans Edvard Johansson och Carl Anders Svensson. 1925 övertogs
fabriken av Johansson och bytte namn till Edvard Johanssons Möbelfabrik. Den
utvecklades genom nytänkande, rationaliseringar och specialisering från en ganska
obetydlig firma till ett företag med god konkurrenskraft. Produktionen omfattade i
huvudsak kakelbord, satsbord och tevagnar.
12
Nya Möbelfabriken.
Grundad 1906. Företaget expanderade och fabriken byggdes ut flera gånger, 1910, -15, -24
och -27. 1924 omvandlades rörelsen till aktiebolag. Maskinutrustningen utvecklades enligt
tidens krav. En stor del av produktionen omfattade, liksom på Göta nedan, kvalitetsmöbler
i skulpterad ek.
Arbetare vid
Möbelfabriken Göta.
Axel Rolander
Möbelfabriken Göta.
Grundades 1912 av Axel Ståhlfors, Johan Peter Lindh och Frans M Johansson.
Upprinnelsen till fabriken var att Jochnick & Norrman behövde gjutningsmodeller till sin
fabrik. Dessa modeller gjordes av Axel Ståhlfors och Johan Peter Lindh till vilka man
hyrde ut lokaler. Företaget drevs i hyrda lokaler på Jönköpingsvägen fram till 1917 då den
egna fabriken var färdigbyggd. 1928 byggdes fabriken till med en vinkelbyggnad vilket
ökade golvytan med en tredjedel. Från att i första hand ha omfattat ekmöbler kom
produktionen att berikas också med andra träslag. Maskinparken moderniserades löpande
efter tidens krav på effektivitet. Maskinerna kunde dock inte ersätta hantverket, flera
bildhuggare var knutna till företaget, som 1937 ombildades till aktiebolag. En bit in på
1950-talet hade man ca 20 anställda. Som mest arbetade här ett 50-tal personer. En av de
mest kända var bildhuggare Axel Rolander som både drev egen rörelse och smyckade
möbler åt Göta. Sådana möbler krävde både plats och pengar, många kom att återfinnas på
välbärgade gårdar i Skåne.
Lindström & söner
Lindström & söner AB.
Grundad 1917. Ombildad till aktiebolag 1940. Från starten i ett gårdshus, där 8 man
tillverkade pinnstolar, utvecklades produktionen mot fler möbeltyper och antalet anställda
hade så småningom fördubblats. Firman flyttade till egen lokal 1922 och 1936 till en ny
fabrik på Jönköpingsvägen. Antalet anställda var på 50-talet 16 personer.
13
Möbelfabriken Haga
Möbelfabriken Haga. Grundad 1920 av flera fabrikörer – Karl Nilsson, Frans Haglund,
Anders Karlsson, Gustav Emanuelsson, August Sjöström, Sigvard Sjöström, Alfred
Walther, Axel Johansson, August Wahlgren, Frans Lundberg och Gotfried Hultén.
Fabriken, som uppfördes 1919, byggdes ut flera gånger, 1923, -28 och -31. Tillverkningen
bestod huvudsakligen av matsals-, sängkammar-, och herrumsmöbler i olika träslag. Under
senare år gjordes även butikinredningar. Som mest arbetade här cirka 25 personer.
Fabriken lades ner 1979.
Möbelfabriken Funkis.
Grundad 1933 av K.B Kvarnström, Edvin Johansson, Walle Håkansson och Tage
Bergkvist. Verksamheten startade i en nybyggd och tidstypisk fabrik vid Malmövägen.
Denna kom senare att utvecklas och ytterligare moderniseras. Under 1930-talet var man
specialiserad på funkismöbler, i första hand av björk, helt i tidens anda. Så småningom
övergick man till att producera ekmöbler i en betydligt massivare renässanstil. Under 50talet var åtta personer anställda här.
Sjölander & Co. (Sjölanders Slöjdindustri).
Grundad 1935 av Karl Sjölander och dennes far W Sjölander. Företaget tillverkade
ljusstakar, leksaker och prydnadsföremål i trä, efter bra modeller och i hög kvalitet. Mycket
kom så småningom att gå på export. Firman byggdes ut vid flera tillfällen, kapaciteten och
omsättningen mångdubblades. Under 50-talet hade fabriken ett 20-tal anställda.
Verksamheten sysselsatte också flera hemarbetande.
14
Sjölander & Co
Firma Karl Mathsson.
Grundad 1911 av fabrikör Karl Mathsson. Firman drevs till en början i hyrda lokaler på
Tånnögatan 15 och flyttade senare till hyrda lokaler i dåvarande Hörlingska fastigheten,
Storgatan 53. 1922 stod den nuvarande bostadsbyggnaden vid Tånnögatan färdig och där
inrymdes också möbelverkstaden. (Fastigheten ingår idag i Bruno Mathsson Center). 1950
uppförde företaget en ny fabrik vid Nydalavägen. Anläggningen ritades av Karls Mathssons
son, arkitekt Bruno Mathsson och var i sitt slag revolutionerande, uppförd direkt på marken,
med stora väggpartier av glas och med varmvattenrör i golvet. Mathssons möbelsnickeri
grundades på hög kvalitet såväl i tillverkningen av klassiska stilmöbler som i senare decenniers
banbrytande designmöbler, ex. de världskända ”Bruno Mathsson-stolarna”. Exporten kom att
bli betydande. Karl Mathssons företag, startat i det tidiga 1900-talet, utvecklades genom hans
son till ett av Sveriges viktiga och världskända varumärken och gick in i nästa sekel som Bruno
Mathsson International.
Collection Källemo AB.
Företaget grundades 1970 av Sven Lundh, efter avvecklingen av Källemo Möbelfabrik i
Vaggeryd, i slutet av 1960-talet. Källemo har samarbetat med flera danska formgivare och
med Jonas Bohlin och Mats Theselius, som utvecklat möbeldesignen mot ett koncept där
gränserna mellan begreppen ”bruksföremål” och ”konst” alltmer suddas ut.18
15
Fler möbelfabriker i Värnamo
Fabriken Fabian Mattsson.
Gunnar Mattssons Snickeri.
Modeller och Möbler. Startades i slutet av
30-talet.
Noréns Möbelfabrik. Startades 1907. Nya
Möbelfabriken. Grundades 1906 av
Gustav Pettersson, Gustav Claesson och
Gustav Lindberg. Arbetsstyrkan var
cirka 12 man och produktionen bestod
huvudsakligen av tyngre möbler i
skulpterad ek.
Nya Möbelfabriken.
Olofssons Möbelfabrik. Grundades 1936
av John Olofsson. Här tillverkades mest
matsalsmöbler. fabriken sysselsatte cirka
15 personer.
A. Palms Möbelfabrik.
N. August Petterssons Möbler.
Möbelfabriken Skandia.
Möbelfabriken Solid. Grundades cirka
1935.
Möbelfabriken Svea. Startades 1917.
Kennet Sjölander.
Sigvard Sjöström Möbelfabrik.
Allan Ståhlfors Möbelfabrik.
Svenningsson. Grundades 1944 av Olof
Svenningsson och Arvid Johansson.
Svenska Möbelfabriken.
Hilding Svensson.
Vallin & Co Industri AB Möbeln.
Werséns Möbelfabrik. Startades cirka
1907.
Värnamo Byggnadsinredningar.
Värnamo Byggnadssnickeri. Startades
1925 av fabrikör Gustav Lindberg. Under
50-talet var arbetsstyrkan 12 man. Här
utfördes snickeriarbeten och
byggnadsinredningar men mot slutet
specialiserade man sig på ytterdörrar.
Värnamo Fanérfabrik. Startades cirka
1935. Värnamo Träförädlings AB. Hette
från början Värnamo
tvättklämmefabrik.
Värnamo Träindustri. Grundades 1935 av
Bengt Liljeqvist och Åke Johnsson.
Tillverkade mest träinredningar.
Arbetsstyrkan var som mest runt 10
man.
Albin Anderssons & Son Möbelfabrik.
Samma fabrik som Möbelindustribolaget
Andersson & Son.
Filip Andersson
Robert Anderssons Konstsvarveri,
startades 1907 av fabrikör Robert
Andersson. 1908 uppfördes en egen fabrik
på Skolgatan och 1948 flyttade
verksamheten till en större fabrik vid
Malmstensgatan. Här tillverkades
polerade och lackerade svarveriprodukter
och handmålade slöjd- och leksaker i trä.
Robert Andersson är bland annat känd
för sina ljusstakar.
Bergkvist & Co Möbelfabrik, etablerades
1922.
Stolfabriken Buffalo.
Byggnadsinredningar Karlsson & Co.
Startades 1946 av bröderna Ivar, Olle
och Thore Karlsson samt Orvar Odd
Hansén. Fabriken tillverkade speciellt
köksinredningar men också andra typer
av inredningar. Arbetsstyrkan uppgick
till mellan fyra och sex personer.
Byströms Möbelfabrik. Samma fabrik
som Möbelfabriken Skandia. Startades
cirka 1910 och tillverkade leksaker och
möbler.
CA Carlström Möbelfabrik.
Fast & Söner Möbelverkstad.
Harry Gustavsson Möbelverkstad.
Hultén & Carlsson Möbelverkstad.
Bröderna Johansson (Svensbygget).
EGE-möbler. Samma fabrik som
Bröderna Johanssons Möbelfabrik.
Grundades 1934 av bröderna Eric och
Gustav Johansson.
Göte Johansson
E.G. Karlsson Möbelfabrik. Startades
1913.
Ernst Karlsson (MatbordsKarlsson).
Herman Karlsson Möbelverkstad.
Startades cirka 1933.
Karlströms Möbelfabrik.
Kvarnströms Möbelverkstad. Grundades
cirka 1920.
Gustav Lindbergs Byggnadsinredningar.
Bröderna Magnusson.
16
den0–1960-talet)
Bildhuggare i Möbelfabriken Göta
Axel Rolander längst bort i bild
2:3 Hantverk och form.
Den kvalitativt höga nivån hos de småländska företagen har förenat hantverkskunnande med
en öppenhet för impulser utifrån. Flera av 1900-talets nyskapande möbelformgivare har
småländska rötter. De svenska möblernas rötter finns i naturen, klimatet, traditionen och
industristrukturer och deras förändring löper parallellt med samhällsutveckling och förändrade
livsmönster.
Vissa möbelindustrier anlitade bildhuggare/träsnidare för att förädla sina produkter. Från
utsågade ämnen, efter förlagor eller egna ritningar, höggs eller skars motiven/mönstren i relief
eller som friskulptur. Resultatet kunde bli en självständig dekoration eller utgöra en del i en
möbel, både som ornament och i figurativ form.
En av de främsta, Carl Axel Rolander, var knuten till Möbelfabriken Göta i Värnamo. Han
föddes 1881 i Byarum 0ch avled i Värnamo 1952. Han hade varit elev hos Sven Boberg och
snidade också porträttbyster, figurer och djurskulpturer.
2:4 Utställningar och medaljer.
Wernamo Stol- & Möbelfabrik (Lundbergs) var hovleverantör till H.K.H. Kronprinsen och
chef för ”Nordens enda stol- & möbelfabrik, som å verldsutställningar tilldelats guldmedaljer”.
Medaljregnet tog sin början 1894, vid utställningar i Luleå och Antwerpen, fortsatte 1895 i
Lübeck, Amsterdam och Atlanta, 1896 i Montreal, Mons och Danzig och avslutades 1897 i
Bryssel.
Det var säkert inte utan självförtroende direktör Lundberg visade upp firmans produkter i
kungliga huvudstaden. Den 27 november 1900, kunde man i tidningarna läsa om en nyöppnad
utställning:
… vid själva den förnäma Birger Jarlsgatan. Där har nu Wernamo Möbelfabrik, i kraft af sina
många pris och medaljer från alla möjliga nationella och internationella expositioner, helt sonika
slagit upp butiken, sedan Bodafors i Stockholm är hemmavant sedan flera år. I lördags avslöjade
dubbelhovleverantören från Wernamo sina skatter för Stockholmspubliken, som nog faller i vissa
grubblerier över sina infödda fournissörer, då den ser visserligen enkla, men vackra, stilfulla, och
omsorgsfullt arbetade möbler bjudas ut så mycket billigare än den är van vid. Men
Wernamopatronens oblyghet stannar ej härvid. Han bjuder också på finfina bufféer, soffor, m. m.,
i både antik och modem dräkt, däri han tävlar med våra konstsnickare och herr Max Sachs i fråga
om varan, men, även underbjuder i fråga om priset …
17
Kvittofrån 1901, undertcknat av fabrikör Lundberg själv
2:5 Nöjen för hög och låg.
Wernamo Möbelfabrik gav människor arbete och inkomst, men hanterade också deras snålt
utmätta ledighet. Fabriken styrde både vardag och helg och skapade ett slags bruksmentalitet i
ett samhälle med fabriken i centrum och med, disponenten, fabrikör Carl Lundberg som regent.
Tryggheten var inte villkorslös, systemet byggde på lojalitet mot dess regler. Var man måste
veta sin plats och vara nöjd med sin lott. Många som startade eget i Värnamo hade börjat hos
Lundberg men gjort sig omöjliga när de engagerade sig i fackföreningsrörelsen. Samtidigt visste
herrarna vid rodret att nöjda och glada arbetare gjorde ett bättre jobb och gav således också
bättre avkastning.
Bilden ovan visar hur idylliskt det kunde se ut på Lagan vid förra sekelskiftet, när några av
Värnamos invånare for på utflykt. Det var fest och stor uppslutning när föreningarna ställde
till med något. Två pråmar fullastade med logemedlemmar drogs av ångbåt nedför Lagan och
över Vidöstern till Färjans ö eller Körsbärsholmen. Ångbåten ägdes av fabrikör Lundberg och
hyrdes ut till föreningar för nöjesresor. Fabrikören deltog ofta själv, i vit kostym. Hans
ångbåtskapten Store-Klas, var stor och stark och kunde kasta av ilskna eller överförfriskade
rallare. Också passagerare från Hånger och Åminne hade tillgång till båtresorna, innan
järnvägen på den sidan sjön var färdig.
18
Lundbergs första ångbåt invigdes på 1890-talet. Båtarna var också viktiga transportörer av
virke till möbeltillverkningen. Länge skulle många Värnamobor minnas hur de varje
morgon väcktes av ångvisslan från möbelfabrikens båt.
Fabrikör Lundberg ordnade inte bara med rekreation på vatten, utan också i vatten. Han tog
initiativ till att ett badhus inrättades vid fabriken. Också allmänheten var välkommen att löga
sig. Den tioöring det kostade att bli ren i något av de två badkaren, tillföll Stol- och
Möbelfabrikens sjukkassa.
Lundberg, som gifte sig med en danska, introducerade också fotbollen på hemmaplan. Sedan
han på 1890-talet, under ett besök i sin blivande hustrus hemland, sett danska grabbar sparka
boll, tog han med sig en läderkula hem till sina unga arbetare, att roa sig med på rasterna.
Han hade också makt och möjlighet att, OS-året 1896, arrangera en egen, lokal olympiad:
Den 1 maj då folk å andra platser i fåvitsko antingen hängifva sig åt utsväfning eller demonstration,
hade vi olympiska spel för oss i Vernamo skrifver en korrespondent till Smålands Allehanda.
Där Lagan löper ut i Vidöstern finnes på östra flodstranden, en fager plätt. som i dagligt tal nämnes
Osudden, och här höllos på eftermiddagen de friska lekarne. Der uppsattes redan på morgonen sågade
stänger, räcken och andra idrottsinstrument, utslogos kapplöpningsbanor, m.m. Det var egaren af
Vernamo möbelfabrik som anordnat allt detta till en vederqvickelse och förströelse för sina arbetare.
Klockan tre på eftermiddagen bar det af dit ut med hela härskaran af arbetare, 250 stycken, placerade
i en stor pråm. dragen af fabrikens ångare "Vidöstern", i hvilken befunno sig särskildt inbjudna
gäster hos hr Lundberg. Fabriksmusiken spelade så att det klang öfver halfva Östbo. Å den omtalta
idrottsplatsen tillbragtes sedan eftermiddagen på det mest livffulla sätt, medelst kappränning ocb
kraftprof, längd- och höjdsprång, deklamation och sång. Arbetarne undfägnades under tiden med
dels kaffe, dels smörgåsar och svagdricka, men någon sprit förekom ej, behöfdes icke heller. Ty
glädjen stod andå högt i sky. Under aftonens lopp sjöngs en hög visa om Vemamofabriken, ur
hvilken vi tillåtit oss låna följande versrader:
”Uti sin snöhydda nordpolens son, på häl´n ej hvila mer gitter,
Nej, nu den trånfyllda eskimån uti patentstolar sitter.
Nu moja de sig, de gubbar smorda.
Och äta valspäck vid salsbord, gjorda
i Vernamo.
Och om Andrée kommer frisk och sund
till pol´n och förut ej kolar,
Så skall han sätta kring dess rund
ett dussin Vernamostolar.
Om löjtnant Dyberg till Venus flyger,
en liten sängstol han med sig smyger
från Vernamo.
Klockan 9 på qvällen skedde återkomsten till Vernamo, vid hvars kaj det hurrades ganska
betydligt för herr Lundberg af hans arbetare ocb gäster, för hvilka senare hr L. sedermera gaf supé i
sin elegants våning. På det viset och på grund af denna olympiska fest vid Osudden var det tyst i
Vernamo under 1 maj och ingen såg man heller som för mycket märg i benen hade.
Troligt är att man inte på bättre sätt kan "demonstrera" än vi gjorde den dagen i den goda och
förståndiga köpingen.
(Ur Östgötaposten 1896-05-08)
Som driftig och framsynt företagsledare var Carl Lundberg också aktiv i Värnamos politiska
liv. Hans ställning var stark, hans ord vägde tungt. Med självklar pondus satt han med vid
rodret, när ”den goda och förståndiga köpingen” skulle styras mot en framtid som industristad.
19
2:6 Inte bara konkurrens och konjunkturer hotade.
I augusti 1940 slog blixten ned i Värmeshult och ödelade möbelfabriken. Många tvingades
lämna orten för att söka nytt arbete. På 1960-talet bodde bara ett fåtal familjer kvar. Det lilla
samhället skulle dock blomma upp igen, låt vara i begränsad omfattning.
Fem år efter branden i Värmeshult gick också Horda Möbelfabrik upp i rök.
Horda Möbelfabrik efter branden 1945
Det var inte de enda gångerna åska och eld drabbade möbelindustrin och dess människor. Allt
som oftast har tidningarna under historien noterat eldens härjningar:
Eldsvådan i Värnamo.
Såsom torde vara bekant inträffade i Vernamo vid middagstiden i fredags en ganska hotande
eldsvåda uti Vernamo stol- och möbelfabrik (ej sko- och läderfabrik, såsom telefonmeddelandet
missuppfattades). För inläggande af några värmeledningsrör voro arbetena för dagen afstannade
och för att åstadkomma ljus vid detta arbete begagnades några fotogenlampor. En sådan
exploderade och spred eld bland torra pinnar och dylikt i den stora fabriksbyggnaden. Det befanns
temligen snart, att två fabriken tillhöriga boningshus – i det ena bodde fabrikens egare
hofleverantören Lundberg och i det andra verkmästaren – och stora fabriksbyggnaden ej kunde
räddas, hvadan brandkårens ansträngningar måste koncentreras på att rädda de stora
virkesupplagen och det närbelägna postkontoret. Trots alla ansträngningar spred sig dock elden till
virkesupplagen, hvilka till en del nedbrunno. Deremot lyckades man rädda den närbelägna, nyuppförda stora fabriksbyggnaden. Mellan kl. 9 och l på qvällen kunde man anse elden begränsad,
men eftersläckningen pågick hela natten och följande förmiddag. Under släckningsarbetet blefvo
fyra personer ganska svårt skadade af nedrasande tegelpannor och dylikt. De vårdas nu på
köpingens lasarett. Postkontoret, hvilket var i högsta måtto hotadt, utrymdes, och alla papper
räddades genom postmästarens energi. Deremot blef postmästare Sylvans dyrbara bo nästan
alldeles förstördt. Hotleverantören Lundberg har bestämt att alla arbetarne skola erhålla sin fulla
aflöning, äfven om de ej kunna fullt sysselsättas tills den brunna fabriksbyggnaden blifvit åter
uppförd. Sjelf står hofleverautör Lundberg för närvarande husvill.
Det brunna var försäkradt i "Svea" för 81,000 kr., i "Skåne" för 5,500 kr. samt i "Länets
allmänna brandförsäkringsbolag för fastigheter på landet" för 11,000 kr, enär det brunna
virkesupplaget var mycket lågt försäkrat.
(Östgötaposten, 12 februari 1898-12-02)
20
Småländsk snickerifabrik nedbrunnen.
Till G. P. meddelas från Värnamo: I J. Ä. Nords möbelfabrik i Värnamo utbröt vid halv sextiden
på måndagseftermiddagen en eldsvåda, som på mindre än en timme lade hela fabriksbyggnaden i
aska. Jämte fabriken förstördes en del inneliggande virkeslager, maskiner och färdiga möbler. Hela
skadan torde belöpa sig på mellan 30 och 10 tusen kr. Fabriken sysselsatte sex arbetare.
(10 augusti 1925).
Nords Möbelfabrik
Nords Möbelfabrik. Etablerades 1919 av J.A. Nordh tillsammans med dennes åtta söner. Här
tillverkades mest matsals- och sovrumsmöbler.
Bränder och fallande konjunkturer hotade inte bara möbelproduktionen i stort. I dyrtider
drabbades också den enskilde, tillverkaren såväl som kunden. Det kunde hända att
möbelfabrikören fick mer eller mindre artiga förfrågningar om anstånd med betalningen.
Depressionsåret 1933 fick Frans Magnusson, som för övrigt själv hade en stor familj att
försörja, nedanstående kortfattade anhållan. Det kostade på att driva möbelfabrik.
21
Häggs Snickeri i Bredaryd, 2011
Detalj av bord,
snidat av Axel Rolander
3. Projektet
3:1 Mål och syfte.
Projektet ska genom olika publika insatser och informationsformer, presentera
möbelindustrin inom nuvarande Värnamo kommun, i första hand ur ett historiskt
perspektiv men med fokus också på nutid och framtid.
Projektets syftar till: att stärka den lokala identiteten genom att spegla och presentera en
viktig hantverks- och industrihistoria och en betydande möbel- och designtradition i och
kring Värnamo; att, sammantaget och i samverkan med andra insatser, stärka och utveckla
orten/regionen; att ytterligare öka kommunens attraktivitet och profil genom att skapa ett
lokalt förankrat besöksmål samt att ge Värnamo ett historiskt, kulturellt och turistiskt
signum.
Projektet genomförs i samverkan med andra aktörer inom området – Möbelriket Småland,
Designregion Småland, Träcentrum, TMF m.fl., berörda kommuner och länsorgan, nu
aktiva och betydande möbelföretag (Bruno Mathsson, Källemo, m.fl.) och andra tillämpliga
företag, samt med lokala aktörer inom historia, kultur och turism (ex. Vandalorum,
Gummifabriken, Apladalen och Historiska Sällskapet Gamla Wernamo).
Projektet bör samordnas med annan planerad verksamhet, ex. ett tänkt Formens Hus i
Lammhult och beröra också fler orter inom kommunen/regionen.
Projektet lägger stor vikt vid kulturturistiska värden och pedagogiska möjligheter och kan
fortlöpande utvecklas och kompletteras.
22
3:2 Tänkta intressenter/områden.
Huvudintressent:
Värnamo kommun, turism/kultur/näringsliv
Övriga:
Gummifabriken
Apladalen
Historiska Sällskapet Gamla
Wernamo
Vandalorum
Andra berörda kommuner/länsorgan
Verksamma möbel- och inredningsföretag
i kommunen/regionen
Möbelriket Småland
Designregion Småland
Träcentrum i Nässjö
Bransch- och intresseorganisationer inom
trä- och möbelsektorn, ex. TMF.
Skolor och högskolor
Arkitekter/inredningsarkitekter/designers
3:3 Genomförande och resultat.
Huvudmålet är att skapa en permanent presentation, utställning/besöksmål, med bas i den
lokala möbelindustrihistorien och designtradition. Utställningen formas och byggs för att
också öppna för flexibla och tillfälliga presentationer och events. Utställningens
huvudinnehåll ges en central och egen plats i lämplig lokal.
Fastigheten som föreslås för ändamålet – f.d. Fälths tryckeri på Lagmansgatan (bild nedan) –
är ritad av arkitekt Ludvig Seda, som under en period på 1950-talat arbetade hos Bruno
Mathsson och som därefter hade egen arkitektverksamhet i Värnamo. Huset – byggt på 1960talet – har, med sitt formspråk och med sitt centrala läge med närhet till både Bruno Mathsson
Center och Apladalen, alltså en självklar identitet och plats i sammanhanget. I dagsläget ägs
och förvaltas fastigheten av Värnamo kommun.
Vissa presentationer kan göras också på andra platser och i redan befintliga besöksmål (ex.
Apladalen, Vandalorum, Gummifabriken, Formens Hus i Lammhult) för att öka intresset
och också erbjuda vidare perspektiv.
Historiska sällskapet Gamla Wernamo är en viktig samarbetspartner vad gäller den
historiska basen.
Vid möten med Värnamo Hembygdsförening har talats om möjligheten att låta lämpliga
delar i projektet knytas till och utveckla, verksamheten i Apladalen.
23
Övriga delar:
♦ En mobil och variabel satellitutställning som kan fungera som inslag vid andra,
anknytande arrangemang och som ”reklampelare” på andra platser, för att stärka
Värnamos värde som besöksmål och ytterligare understryka kommunens centrala position
vid E 4: an och Sydsvenska krysset.
♦ Specialdesignade skyltar vid respektive historisk miljö, en till projektet kopplad turkarta,
ett upplägg för geocashing.
♦ Program och arrangemang som fokuserar på design/möbler/inredning och som kan belysa
sambandet mellan människans fysiska och själsliga behov och uttryck, spegla
industrihistorien, m.m.
♦ Böcker.
1. En bok som speglar möbelindustrins historia och nutid i Värnamo, samt dess betydelse
för utvecklingen i kommunen.
2. En rikt illustrerad bok med motiv och ämnen från Värnamos då och nu, en
”Värnamobok” som kan locka fler till kommunen, fungera som souvenir och som gåva i
olika sammanhang.
Till projektet fogas löpande information, både i tryckt form och på nätet.
Värna
mo
Möbelf
abrik
(Lundb
ergs),
grunda
d 1891.
1908
ombild
ad till
Verna
mo
Stoloch
Möbelf
abriks
Aktieb
olag
samt
Werna
mo
Mekani
ska
Verkst
adsakti
ebolag,
1914
samma
nslaget
till
Värna
mo
Möbelf
abriks
och
Mekani
ska
24
3:4 Framtida möjligheter.
Tänkbart är ett samlande och återkommande arrangemang med fokus på möbler-inredningdesign, med deltagare också från andra länder kan bredda och lyfta projektet ännu ett steg.
Ett samarbete över nationsgränsen kan också bli möjligt, t.ex. med Danmark som har
liknade traditioner inom området. Detta skulle kunna genomföras i form av ett EU-projekt.
Samtal har bl.a. förts med Camilla Wallin Kupferberg, projektledare för Smålands Sjörike,
ett Leader- projekt för utveckling av turism/historia/besöksmål i Bolmenregionen, som
omfattar satsningar inom Värnamo-, Hylte-, Ljungby-, och Gislaveds kommuner.
3:5 Organisation.
Huvudman i nuvarande stadium är Värnamo Kulturförvaltning i samverkan med Värnamo
Turism.
Varefter projektet utvecklas formas en brett sammansatt referensgrupp. Ur denna utses en
ledningsgrupp, med representanter för Värnamo kommun, berörda organisationer,
institutioner samt övriga huvudaktörer.
Till sammankallande och utförare har utsetts en projektledare (Magnus Engberg) som i
samverkan med övriga medverkande ansvarar för planering och rapportering.
Möten med tilltänkta intressenter/medverkande sker fortlöpande (se bifogad rapport).
3:6 Tidplan.
2011:
Förstudie och förprojektering. Avslutas 2011-12-31.
2012:
Mobil utställning – innehåll, gestaltning, material, produktion. Färdig till hösten 2012.
(Ev. i samverkan med VFF).
Powerpoint/CD-presentation av hantverks- och industrihistoria – innehåll, produktion.
Färdig under hösten 2012. (I samverkan med VFF).
Trycksaker till mobil utställning.
Bok 1 – möbelindustrin i Värnamo kommun – text, bild, layout, tryck. Utgivning hösten
2012.
Sökning och inköp av möbler, m.m. till utställningar. Löpande under året.
Skyltar, fas 1 (ca 20 st.) – innehåll, form, produktion, montering. Löpande under vårensommaren-hösten 2012.
2013:
Permanent presentation/utställning (basen i ett nytt besöksmål) – gestaltning, produktion,
teknik.
Informationsmaterial kopplat till permanent presentation, besöksmål.
Skyltar, fas 2 (ca 10 st).
Bok 2, ”Värnamobok” – text, bild, layout, tryck. Utgivning till sommaren 2013.
3:7 Ekonomi.
Nu pågående arbete omfattar förstudie och förprojektering (planering och utveckling,
information och kontaktskapande samt därtill kopplade resor, möten, upprättande av
rapport, ansökningar, m.m.)
Denna inledande fas (160.000 kr) har finansierats via bidrag från KK-stiftelsen/Drivkrafter
för nya näringar (50 %) samt Värnamo kommun (50%) och avslutas vid årskiftet 2011-12.
25
För att utveckla och genomföra projektet krävs ytterligare finansiering. Tänkta finansiärer
är Värnamo kommun, Regionförbundet Jönköping, Länsstyrelsen, sparbanksstiftelsen
Alfa, m.fl.
I första hand tas ytterligare kontakter med Värnamo kommun samt därefter med
Länsstyrelsen och Regionförbundet i Jönköpings län. Informativa kontakter med
Länsstyrelsen och Regionförbundet togs i augusti 2011 och med Sparbanksstiftelsen Alfa i
oktober.
Kostnaden för 2012 beräknas till ca 1,2 milj. kr . Häri ingår kostnader för en mobil
utställning, del av skyltning, bok 1, m.m., samt kostnad för projektledare (research,
planering, text, form, etc.) samt till detta kopplade kringkostnader.
(Se bifogad kostnadsberäkning).
Kostnaden för 2013 beräknas till ca 1,3 milj kr. Huvudparten av dessa är kopplade till
gestaltning och färdigställande av den permanenta presentationen.
(Se bifogad kostnadsberäkning).
För finansiering under 2012 söks i första hand medel från Värnamo kommun. Därefter
kommer bidrag att sökas också på regional nivå. Förutsättningen för detta är dock att
Värnamo kommun inledningsvis avsätter medel till projektet.
För finansiering av insatser 2013 kommer, förutsatt att projektet kan utvecklas vidare
under 2012, bidrag att i god tid sökas från berörda intressenter, på lokal-, regional och
nationell nivå.
Utöver de kostnader som beräknats enligt denna projektplan tillkommer kostnader för
tillhandahållande och iordningsställande av lämpliga lokaler.
Beviljade medel ska ses som en investering som på sikt gynnar och stärker
attraktionskraften i första hand i Värnamo kommun, men som också tillför regionen,
besöksnäringen, samt trä- och möbelbranschen viktiga värden.
Magnus Engberg, projektledare,
oktober 2011
Magnus Engberg
Kulturproduktion
26
Presentation, projektsamordnare:
Magnus Engberg, Motala – författare, bildkonstnär och kulturproducent – med ett antal
utställningar, böcker och projekt bakom sig.
Han har bl.a. format ett Viktor Rydberg-museum åt Jönköpings kommun, varit
projektledare för några relativt stora samverkansprojekt inom kulturområdet, t. ex:
Visiter vid Sundet, en svenskt-danskt utställnings- och bokprojekt kring litteratur- och
kulturhistoria vid Öresund, finansierat via såväl kommunala- och regionala organ som via
EU-medel; Ett 1900-tal, en spegling i utställnings- och bokform av 1900-talet i
Östergötland, med deltagande av länets samtliga kommuner och kulturinstitutioner,
Skådeplats Östergötland, ett samverkansprojekt kring besöksmål i Östergötland, med
intressenter på såväl lokal som regional nivå och till viss del finansierat via EU-stöd. Han
har givit ut ett antal böcker med fokus på kultur- och litteraturhistoria, initierat och
medverkat i ett antal mindre projekt och arrangemang i samverkan med olika
medaktörer, samt initierat och medverkat vid produktioner för såväl SVT som SR.
Rapport (2011-09-19):
2011-02-17:
Eva Törn (Värnamo turism), Peter Andersson (Värnamo kultur), Magnus Engberg:
Samtal med Historiska sällskapet Gamla Wernamo; besök hos Karin Lundh och Sven
Lundh, Källemo, besök på Bruno Mathsson Center; samtal med kulturchef Monica
Lembke.
Eva Törn. Samtal med Lars Sahlin, ordf. i VVF, som visade den Värnamotillverkade
”Tronstol” som föreningen äger.
2011-03-17:
Eva Törn, Magnus Engberg: Besök i Lammhult, invigning av utställningen Småländska
designmöbler, kontakter med flera tänkbara intressenter.
2011-03-21:
Eva Törn, Peter Andersson, Magnus Engberg: Nytt samtal med Historiska sällskapet
Gamla Wernamo; besök på Kateha, besiktning av lokalerna i ”Knäppfabriken” (tänkbar
utställningsplats); möte med Monica Lembke, Erik Lund (Källemo), Bo Thelander (Bruno
Mathsson International).
2011-04-05:
Eva Törn, Magnus Engberg: Besök på Gafs för samtal med Fredrik Svärd, f d
möbelsnickare; möte med Linda Lexell, projektledare Designregion Småland, Monica
Lembke samt Hans-Göran Johansson, KSO och Mats Hoppe, KC. Positiv respons från
kommunledningen, som lovar ta upp ärendet om stöd till förprojekteringen vid
kommande KC-möte.
2011-04-14:
Eva Törn, Magnus Engberg: Möte med Johan Sjöberg, Möbelriket; Besök på Ordenshuset,
f d Br Johanssons Möbelfabrik, Gunnar Olsén, Sällskapet W6 visar ”Tronstolar” m.m.;
Besök på Erikshjälpen (sökning efter Värnamo-tillverkade möbler); möte i Apladalen med
Hembygdsförenings ordförande Bodil Swensson.
27
2011-05-11:
Eva Törn, Magnus Engberg: Nytt möte med Johan Sjöberg, Möbelriket och Monica
Lembke; möte med Sune Nordgren på Vandalorum; möte med Bodil Swensson, Värnamo
Hembygdsförening.
Samtal med Anders Ekberg på Fälth & Hässler (ang. bok).
2011-06-15:
Eva Törn, Magnus Engberg: Möte med Blond belysning, information.
Eva Törn, Magnus Engberg, Peter Andersson: Samtal med Sven Lund, Källemo, kring
möbelindustrins historia i Värnamo samt kring nuvarande läge inom möbel- och
designföretagandet. Sven visade åter stort intresse för projektet och aviserade möjligheter
för kommande insatser, ex. vad gäller utställningsdelen.
Eva Törn, Magnus Engberg: Lunchmöte med Värnamo Företagarförening, ordf. och
arbetsutskott, som visade stort intresse för en medverkan, inte minst vad gäller den
planerade boken.
Eva Törn, Magnus Engberg: Besök i Fälths tryckeris tidigare lokaler på Lagmansgatan
(tänkbara för utställning/museum/presentationer).
Eva Törn, Monica Lembke, Magnus Engberg, Peter Andersson: Samtal om projektets
utveckling.
2011-06-16:
Eva Törn, Monica Lembke, Magnus Engberg: Besök i gamla Tingshuset för att se på
ytterligare möjliga lokaler för placering av kommande utställning.
Eva Törn, Monica Lembke, Magnus Engberg: Besök i Gummifabriken där projektledare
Stefan Simonson presenterade huset och dess blivande verksamheter, samt möjliga
utrymmen enligt projektets förutsättningar.
Eva Törn, Monica Lembke, Magnus Engberg, Peter Andersson: Besök på Bruno Mathsson
Center för samtal med Bo Thelander kring projektets utställning och bok. Positiv respons,
både vad gäller utställning och bok.
Eva Törn, Magnus Engberg, Peter Andersson: Möte med ordf. Bodil Swensson m.fl. i
Värnamo Hembygdsförening ang. boken samt kring kommande utställningsmöjligheter i
Apladalen. Positivt och med nya idéer, bl.a. kring den planerade nya entrén till Apladalen
och samverkansmöjligheter att ordna en första utställning till sommaren 2012.
2011-06-20:
Eva Törn, Magnus Engberg: Möte med Thomas Strand på TMF (branschorg. För trä- och
möbelföretagen) i Jönköping för att presentera projektet och för att ytterligare stärka
nätverket. Positiv respons. Thomas menar att projektet kan få betydelse som stimulans
för branschen, vad gäller utbildnings- och rekryteringsfrågor och att TMF kan medverka
t.ex. i fråga om events och marknadsföring. Thomas kommer att delta vid ett kommande
nätverksmöte i Värnamo där flera av projektets inblandade träffas.
Eva Törn, Magnus Engberg: Besök på Träcentrum i Nässjö för samtal med PO Simonsson
för att informera/informeras och tillföra ytterligare en betydelsefull intressent till
nätverket. PO såg en klar intressekoppling mellan projektet och Träcentrums ambitioner
att stärka svensk trähantering. Han kommer gärna till Värnamo för ett nytt möte.
2011-08-11
Eva Törn, Magnus Engberg: Möte med Jan Enler, planeringsdirektör på Länsstyrelsen i
Jönköping. Positiv respons. Jan såg tydliga kopplingar till regionala aktörer och
informerade om möjliga vägar för regionalt stöd, där också Regionförbundet kan
medverka, i samverkan med Länsstyrelsen. En möjlighet till bidrag via Strukturfonden
28
(EU-medel) kan också vara tänkbar. Annelie Svenningsson – Rydell på Regionförbundet,
kan ev. hjälpa till med detta. Ansökningar kan ske stegvis och projektinnehållet
konkretiseras och definieras tydligare efterhand. Jan hänvisade också till Annika Lilja,
som blir Länsstyrelsens handläggare i ärendet. Ett gemensamt möte med Annelie
Svenningsson Rydell bokas snarast. (Bokat till 11-08-24).
2011-08-24:
Magnus Engberg: Möte med Annelie Svenningsson-Rydell och Mikael Gustavsson på
Regionförbundet i Jönköping. För att öka möjligheterna till stöd bör på sikt nuvarande
lokala och regionala intressenter knytas samman, något som ligger helt i linje med
projektets intentioner och där mötet i Jönköping ska ses som en del. Eftersom
Regionförbundet är engagerat i Designregion Småland, en satsning på företag i ett antal
smålandskommuner, däribland Värnamo, föreslogs en kontakt med Värnamo Näringsliv.
Positivt intresse för ett eventuellt framtida interreg.-projekt.
Samtal med Lena Larsson, Smålands Turism.
2011-09-05
Eva Törn och Magnus Engberg.
Möte med Åza Rydén, Värnamo näringsliv/Designregion Småland. Åza klargjorde tydligt
skillnaden i inriktning och mål mellan projektet och Designregion Småland. Designregion
Småland är riktat mot företag och design i allmänhet och är inte på något sätt knutet
bara till möbelbranschen. Vi enades också om att snarast ordna ett möte med
representanter för Växjö kommun för att gå igenom beröringspunkter och
samarbetsmöjligheter.
Möte med stadsbyggnadschef Lars Rosborg kring möjligheterna att knyta den tänkta
fastigheten till projektet.
Möte med turistchef Karin Fritz, där projektets kulturturistiska ambitioner framhölls.
2011-09-06
Möte med några av projektets betydande intressenter. Här underströks åter vikten av att
lyfta projektet över kommungränsen och öppna för samverkan med redan etablerade
aktörer inom området.
Deltagare var:
Thomas Strand, TMF; PO Simonsson, Träcentrum; Johan Sjöberg, Möbelriket; Karin
Lundh, Källemo/Värnamo Företagarförening; Bo Thelander, Bruno Mathsson
International; Monica Lembke, Kulturchef Värnamo kommun; Eva Törn, ordförande,
Värnamo kulturnämnd; Magnus Engberg, projektledare.
”Smålandsperspektivet” betonades, samt att projektet bör samordnas med annan
planerad verksamhet, ex. ett framtida Formens Hus i Lammhult och beröra också fler
orter inom kommunen/regionen.
I Värnamo etableras samverkan mellan nu aktiva och betydande möbelföretag (Bruno
Mathsson, Källemo) och andra tillämpliga företag, samt med lokala aktörer inom historia,
kultur och turism (ex. Vandalorum, Apladalen), allt enligt projektets ambitioner.
Också värdet av projektets kulturturistiska ambitioner underströks. Det centrala
”besöksmålet”, den föreslagna fastigheten, presenterades.
Alla var positiva och kan tänka sig att medverka i projektets genomförande samt att
lägga verksamhet i ett kommande besöksmål. Fortsatt projektering behövs för att
konkretisera och definiera innehållet, driva frågan om tänkta lokaler, strukturera
samarbetsformerna, samt för att stegvis ekonomisera projektet.
Ett nytt möte med Länstyrelsen och Regionförbundet i Jönköping förordades, liksom en
kontakt med Växjö kommun.
29
2011-09-14
Eva Törn, Peter Andersson. Möte med ordförandena i tekniska nämnden och miljö- och
stadsbyggnämnden för samtal om den aktuella fastigheten.
2011-09-27
Eva Törn, Magnus Engberg.
Möte i Lammhult med Anna Sjödahl, Växjö kommun och Anders Wisth, Växjö
kommun/Möbelriket. Information och samtal kring samarbetsformer/-möjligheter.
Eva Törn, Magnus Engberg.
Möte med Åza Rydén. Viktigt att profilera Värnamo i Möbelriket och att lyfta fram
kommunen som besöksmål. Samordning med andra aktörer inom kommunen,
Vandalorum, Apladalen, Gummifabriken, etc. En ev. första utställning i projektets regi i
samband med designarrangemang hösten 2012.
2011-09-28
Eva Törn, Magnus Engberg, Monica Lembke, Peter Andersson.
Möte med Hans-Göran Johansson och Gottlieb Granberg ang. projektets fortsättning.
Landsbygdsperspektivet viktigt. Nästa steg blir koncentration på Möbelindustrier utanför
tätorten. Presentation och ansökan om kommunalt stöd planeras till den 7/11 2011.
2011-10-12
Eva Törn, Magnus Engberg.
Möte med Värnamo Turism, ordf. Dan Stille och turistchef Karin Fritz. Positivt.
Projektets turistiska möjligheter framhölls, liksom tanken att projektet kopplas till och
förstärker, övrig turistinformation.
Besök på Bredaryds Möbler, Anders Rask. Besök på Häggs Snickeri, Göran Hägg.
Eva Törn, Monica Lembke, Peter Andersson, Magnus Engberg, projektmöte.
Eva Törn, Monica Lembke, Magnus Engberg.
Samtal med Ulf Ericsson, Värnamo Företagarförening, kring ev. samarbete i samband med
föreningens 100-årsjubileum 2012. VFF föreslår ett evenemang hösten 2012 där man väver
samman VFF:s 100-årsjubileum, infrastruktur, regionens industri, design & utveckling, temat
kan då vara ” Designens betydelse för industriell utveckling”. VFF ser gärna att ovanstående
presentation kan hållas på Vandalorum för att slå ett slag för designens betydelse för bygdens
utveckling. Initialt väcktes iden med anledning av ett eventuellt kungabesök hösten 2012,
men presentationen bör även kunna göras vid flera olika mötesformer exempelvis på skolor, i
utbildningssyfte, för besökande delegationer, etc. Presentationen kan med fördel kombineras
med en separat utställning av möbeltillverkningens historia i Värnamo. VFF kan också tänka
sig att ekonomiskt bidra till utställning samt till powerpoint/CD-presentation.
Beslut om avstämningsmöte 24/10, inför presentationen av projektet vid kommunstyrelsens
sammanträde 7/11.
2011-10-24
Eva Törn, Magnus Engberg.
Besök i Bredaryd. Presentation av projektet på Rotary, besök på Krooks snickeri.
Forsheda kyrka, visning av äldre, Värnamotillverkad stol. Besök i Skillingaryd för att se på
möbler dekorerade av Axel Rolander (ev. framtida lån för utställning).
Monica Lembke, Eva Törn, Magnus Engberg.
Möte med Ulf Ericsson VFF. Samtal kring VFF:s 100-årsjubileum 2012. VFF undersöker
möjligheten om ett jubileumsevent på Vandalorum, hösten 2012, ev. kopplade till
kungabesök. Preliminärt ok. för att koppla till projektets planerade mobila utställning kring
möbelindustrin. Under utställningsperioden kan också genomföras ett antal anknytande
program/föredrag, etc. Nytt möte i november -11.
30
2011-10-25
Eva Törn, Magnus Engberg.
Möte med Camilla Wallin Kupferberg, projekt Smålands Sjörike. Samtal kring möjligheter
och förutsättningar kring ett framtida samarbete där projekten tillsammans kan utveckla nya
lokala aktiviteter. Också möjligheterna för ett framtida gränsöverskridande EU-projekt
diskuterades. Projekten har flera gemensamma nämnare och förutsättningarna för en
samverkan i är goda.
Möte med Historiska sällskapet Gamla Wernamo angående samverkan kring de gemensamma
intressen som finns inom projektet. Positivt gensvar. Sällskapet har själva efterlyst en
satsning på den lokala möbelindustrins historia och ser projektet som en bra möjlighet att ta
tillvara sin kunskap och sitt arkivmaterial. Sällskapet kan också hjälpa till med sökning av
objekt till utställning, etc.
31