Transcript Man kunde gå ner till affären och man träffade någon. I vart fall på

”Man kunde gå ner till affären och man träffade någon. I vart fall på sommaren.
Dagny var noggrann med butiksstängningslagen och stängde klockan sex. Och
öppnade den andra dörren baktill. Sedan satt hon på kontoret, så handla kunde man
göra till elva på kvällen.
När du kommer på en cykel eller om du går är det lättare att stanna och prata. Om
du kör igenom Virserum träffar du ingen. Idag kör alla bil.
1954 bodde det 100 människor bara i Bösebo. Idag är det 18.
Missionsförsamlingen hade söndagsskolan och juniorföreningen. Där var det
hobbyverksamhet och en andaktsstund. Man träffade varandra. Vi var ett tiotal.
Bara några tidigare var det 25-30 stycken. Även medlemmarna i
frikyrkoförsamlingarna gick i svenska kyrkan. Svenska kyrkan hade alla annandagar
i skolan. Allt religiöst har kommit från Mörlunda. Och skolan. Men de andra banden
var till Virserum där man också gick i affärer. Vi hade Hjalmar Karlsson i Bösebo,
han var socialdemokrat och medlem i pingstförsamlingen. Han hade alla kontakterna
med Mörlunda. Axel Palm var skollärare och folkpartist. Han ville med alla medel
knyta Bösebo till Virserum. På 60-talet hade vi egen vallokal i Bösebo. En
kommunist hade vi nästan alltid, men ibland hade vi två. Då gissade vi. Pappa
rensade logen för bondeförbundets valmöten.
Målle Lindberg har också varit i Bösebo. Det var hans sätt att sjunga med dragspel.
Han drog ju ut hela dragspelet och sjöng på ett rytmiskt sätt. Det är lättare för folk
att ”titta in” på ett tältmöte. Tältet har fler dörrar och ingen tröskel.
Så länge jag och Lennart håller på, har jag det jättebra. Jag har lagården bara när
jag är ledig. Vill någon vara ledig tar den andre det. Fruarna motar djur. Det är rätt
roligt. Det fungerar ju och det fungerar med EU-bidragen. Jag ska ju göra så att det
fungerar med kontrollerna. Att verkligheten stämmer överens med underlaget.
Jordbruket är roligare än skogen. Varje år ser man hur det gått. I skogen är det så
långa omloppstider.
Far skötte gården med sin häst. Hästen åt rator på sommaren, På vintern fick den
lite hö, som den själv dragit hem. Men vi kan inte odla raps till traktorn. På så vis
[Type
text]
var det hållbarare förr. Far slog alla smååkrar med lie, men ingen såg det vackra.
Idag ser man det vackra – men ingen slår.
När jag och far var ute i skogen, berättade han alltid: ”Och här var vi 1940”. ”Här
röjde vi 1951”. Sista åren i slutet av 80-talet började jag skriva ner vad han sa. Vi
styr ju mycket med det förflutna. Det har vi ju facit på. Ju äldre man blir, ju mer
styr man med det gamla. Det är alltid tryggt.”
[Type
text]