Transcript senaste numret av Vägsjäl

VÄGSJÄL
KYRKTORGET 4 2014
BOKMÄSSAN I BK
OWE WIKSTRÖM
TOMAS BOSTRÖM
KRISTIAN LUNDBERG
Göteborg
BRITT G HALLQVIST
Betlehemskyrkan Göteborg | Vasagatan 26–30
Betlehemskyrkan är en öppen kyrka som välkomnar alla till
gudstjänster och samlingar. Aktuell information och programblad finns i kyrkans reception och på www.betlehemskyrkan.se.
Församlingen tillhör Equmeniakyrkan (tidigare Svenska
Missionskyrkan) och välkomnar som medlem den som
bekänner sin tro på Jesus Kristus som Herre och Frälsare.
Pastorer
Göran Zettergren
församlingsföreståndare
031-339 30 63, 0736-555 801
[email protected]
Agneta Wallenstam
vice församlingsföreståndare
031-339 30 64, 070-496 14 88
[email protected]
Elin Alm
pastor
031-339 30 67, 070-774 63 81
[email protected]
Svante Mjönes
krogpastor, fängelsepastor
070-300 06 52
[email protected]
Cissi Glittvik
studentpastor
0702-110 120
[email protected]
Diakoni
Malin Molin
diakon
031-339 30 71
[email protected]
Barn & Ungdom
Magdalena Gustafsson
diakon, inriktn barn & unga
031-339 30 74, 0736-555 803
[email protected]
Mattias Vad Jensen
musikpedagog, konfirmation
031-339 30 62, 0736-555 802
[email protected]
Musik & Kultur
Carin Åkesson
församlingsmusiker
tjänstledig t o m augusti 2015
Ulrika Henkelman
vik församlingsmusiker
031-339 30 70
[email protected]
Maria Larsson
musik, kultur & samhälle
031-339 30 76
[email protected]
Expedition
Erik Dahlbergsgatan 11b
411 26 Göteborg
031-339 30 60 (växel)
tel tid säkrast mån–tors 9–12
[email protected]
Receptionen på kyrktorget
031-339 30 72
må-to 10-19.30, samt i
samband med gudstjänster
Tobias Törnkvist
kommunikatör, administratör
031-339 30 61
[email protected]
Susanne Rikner
husmor
031-339 30 69, 0736-555 808
[email protected]
Eva Larsson
ekonomichef
031-722 58 52
[email protected]
Monica Kjellberg
ekonom
031-339 30 75
[email protected]
Församlingsnummer: 4229
Plusgiro 4 81 20-0
Bankgiro 514-8770
Bg Equmenia i BK 343-74 15
Jonas Alriksson
fastighetsansvarig
031-722 58 55, 070-626 97 49
[email protected]
Bengt Westrander
vaktmästare
076-277 74 55
Ordförande
Magnus Sundemo
tel 031-82 53 20
Vasahemmet
Karl Gustavsgatan 12a
411 25 Göteborg
031-722 59 00 (växel)
Fredrik Alm
verksamhetschef
031-722 59 02
[email protected]
Friluftsgården Solviken
Susanne Rikner
bokning och skötsel
031-339 30 69, 0736-555 808
[email protected]
Lövgärdets
Missionskyrka
Rosa Huset
Rosmaringatan 53
424 47 Angered
031-330 33 59
Mariakyrkan
i Hammarkullen
Bredfjällsgatan 1
424 35 Angered
073-773 89 09
Vägsjäl/Kyrktorget nr 4 2014
Redaktion Karin Careborg, Cecilia Gullberg, Maria Larsson,
Lars-Gunnar Sundin, Tobias Törnkvist
Form Tobias Törnkvist Ansvarig utgivare Carl-Göran Ekberg
Omslagsbild Owe Wikström, foto: Stewen Quigley.
Tryck Ineko, Göteborg 2014 Manusstopp nästa nr 10 nov 2014
ANDLIG ODLING
När dessa rader formuleras lever vi i
tiden mellan Göteborgs kulturkalas
och valet till riksdag, kommun och
landsting!
Jag försöker, varje år, ta del av
något av det rika utbud som erbjuds
oss under kulturkalaset i augusti.
Det är oftast mycket god stämning
på stan. Unga och äldre flanerar
avenyn fram och tillbaka och det
är vissa kvällar svårt att få plats på
någon av alla de serveringar vi är
berikade med. Och så all denna fina
musik! Det finns något för de flesta
smakriktningar. Kulturen inbjuder
till fest, helt enkelt.
Vi behöver kultur i vår stad och
vi behöver festen i våra liv! Med
1,3 miljoner besök under sex dagar
är Göteborgs Kulturkalas en av
Skandinavens störta kulturfestivaler.
Jo, jag tackar jag!
Ordet kultur kommer från det
latinska cultura som betyder: bearbetning, odling och bildning. Med
några fina ord från ordboken kan
vi konstatera att kultur handlar om
andlig odling eller socialt överförda
levnadsmönster!
Jag tänker inför alla de debatter och allt opinionsbildande inför
det stundande valet, att det pratas
ju ganska lite om kultur, eller hur?
Kultur är ju viktigt för oss medborgare, för våra städer och för vårt
land. Utan kultur så blir livet så
mycket fattigare.
I Betlehemskyrkan vill vi ta den
andliga odlingen på allvar. Vi vill ge
vidare av det som vi upplever som
goda levnadsmönster. Därför har vi
nu planerat för en ny termin i vår
kyrka. Gudstjänsterna är något av
navet för denna verksamhet. Där
får vi bearbeta våra andliga behov.
Vi får göra det tillsammans i olika
åldrar. Vi fortsätter denna termin
med att ge barnen så stor plats som
möjligt. Barnen i Betlehemskyrkan
är inte bara vår framtid utan också
ett viktigt bidrag rakt in i nuet.
I slutet av september blir det ytterligare fest i vår stad. Jag tänker på
Bokmässan. Jag är glad och tacksam
över att vi i vår kyrka finns med som
vi gör i det utbudet. På annan plats
i denna tidning kan du se vad som
händer i BK i samband med bokmässan. Kultur när den är som bäst!
Även när det gäller politiken har
vi under våren och nu i början av
hösten bjudit in till samlingar med
representanter från EU och för vår
egen stad. Vi vill inte debattera i
första hand utan samtala. I en debatt
blir det ofta så att man knappt lyssnar på den andre, man förbereder
sig mer mentalt för sin nästa replik
som förhoppningsvis ska bli så
dräpande som möjligt. I ett samtal
handlar det om att lyssna, försöka
förstå vad den andre menar och så
komma med mina egna tankar och
åsikter. Vi sysslar alltså med politik i
kyrkan, men inte med partipolitik.
Vad du och jag ska rösta på får vi
försöka bena ut själva, även om det
inte alltid är så lätt. Men för demokratins skull får vi göra vår hemläxa.
Kyrkans primära uppgift är inte
att vara politisk, vad nu det är, inte
heller att i ett snävt perspektiv, vara
kulturella. Det kan föra tankarna fel.
Kyrkans primära uppgift är att slå
vakt om den andliga odlingen.
Att förkunna en Gud som är kärlek. Att visa på barmhärtigheten och
nåden. Gamla ord och begrepp som
gäller även denna nya termin.
Att berätta om Jesus Kristus så
att fler vill lära känna honom och
komma till tro på honom.
Det är vår utmaning och i det
uppdraget får vi alla vara med,
oavsett ålder eller åsikter. När allt
sammanfattas i våra liv i kyrka och
samhälle så kommer vi ganska nära
Jesu ord när han säger:
Allt vad ni vill att människor skall
göra för er, det skall ni också göra
för dem.
Matteus 7:12
Med önskan om en rik och spännande höst i hem, stad och kyrka!
Göran Zettergren
FRÅN
STYRELSEN
Församlingsboken
Nya medlemmar
Pelle & Kerstin Sjöbratt
Karin Sjöbratt
från Ekenkyrkan, Kållered
Nya vindar i
personalkorridoren
Dop
Mathea Helen Saron
dotter till Isabella Abrahamsson
och Saron Salomon,
f. 2013-12-11, döptes 16 februari.
Dopförrättare: Evert Eggelind.
Edvin Ivar Thor
son till Lovisa och Markus Sundemo,
f. 2013-11-03, döptes 6 april.
Dopförrättare: Elin Alm.
Viggo Carl Douglas
son till Karin Ekberg och
Erik Samuelsson,
f. 2014-05-04, döptes 31 augusti.
Dopförrättare: Carl-Göran Ekberg.
Till Herrens vila
Mattias Beckung
f. 1973-04-01
d. 2014-03-31
Margit Pärle
f. 1921-04-09
d. 2014-04-11
Astrid Johansson
f. 1920-06-23
d. 2014-07-04
Officiant vid begravningsgudstjänsten:
Evert Eggelind
Britt Nilsson
f. 1917-07-25
d. 2014-08-10
Officiant vid begravningsgudstjänsten:
Göran Zettergren
HEJ OCH
VÄLKOMMEN
ULRIKA
HENKELMAN
Sedan mitten av augusti är Ulrika
Henkelman vikarierande församlingsmusiker i Betlehemskyrkan, då Carin
Åkesson är tjänstledig under ett år.
Ulrika, eller Ulli som hon oftast
kallas, kommer närmast från en musikledartjänst i Lerum, där hon också bor
med make och två barn.
Ulrika kommer under året att jobba
75% och hennes ansvarsområden är
främst körverksamhet (Kyrkokören,
Änglakören och Smått&Gott), musikskola och gudstjänstmusik. ¶
Det har fastställts nya arbetsrutiner
och ansvarsområden hos våra pastorer.
Arbetsuppgifter har flyttats omkring
och vi är nog inte helt färdiga med
”pusslet” ännu, men är på god väg. Alla
våra pastorer fortsätter att arbeta med
gudstjänster, själavård och övriga pastorala uppgifter. Det har blivit en uppdelning av huvudansvar, enligt följande:
Göran Zettergren är församlingsföreståndare och har utöver detta ett
speciellt ansvar för församlingsvården.
Detta innebär att han är ordförande i det
nystartade Församlingsrådet.
Elin Alm ansvarar för planering av
den verksamhet som sker i veckorna,
samt samordning av våra gudstjänster.
Detta innebär att hon är ordförande i
det nystartade Verksamhetsrådet.
Agneta Wallenstam ansvarar för personalfrågor och personalvård för flertalet
av våra anställda.
Sammanfattningsvis: Om du har
synpunkter eller frågor som rör församlingsvården, kontakta Göran Zettergren,
gäller det verksamhet eller gudstjänster,
kontakta Elin Alm, och gäller det personalfrågor är du välkommen att kontakta
Agneta Wallenstam.
Magnus Sundemo, ordf
ANSLUT DIG TILL KYRKOAVGIFTEN SENAST 31 OKTOBER
Ett enkelt och bekvämt sätt att ge sitt
bidrag till vår församling och kyrka är att
anmäla sig till Kyrkoavgiften. Det innebär
att 1 % av din beskattningsbara inkomst
dras av Skatteverket, och det görs direkt
på skattsedeln.
Av beloppet går 68 % till BK, 29 % till
pionjärarbete och projekt i våra försam-
lingar runt om i landet och de sista 3 procenten till administration. Fyra fördelar
med att ansluta sig till kyrkoavgiften är:
• Givandet sker medvetet och automatiskt
• Ger församlingen en säker inkomst
• Följer inkomstutvecklingen
• Bra form för unga och nya givare
För att ansluta dig till kyrkoavgiften
behöver du ge ett skriftligt medgivande.
Det skall vara hos Equmeniakyrkan senast
den 31 oktober. Folder för detta finns på
kyrktorget och kan också laddas ned via
equmeniakyrkan.se. Vill du vara anonym
tar du foldern och skickar in talongen som
finns där. ¶
TEXT: MARIA LARSSON
TRO – EN
POLITISK KRAFT
Är det svårt att bli tagen på allvar i den svenska offentliga debatten,
om man är öppen med att man är religiös? Har vi en smal åsiktskorridor där opinionsbildare snabbt avfärdar det avvikande
och där intellektuell nyfikenhet är en bristvara?
I antologin Tro – En politisk kraft diskuteras de här frågorna av namnkunniga
skribenter inom såväl akademi och kultur- och konstliv som media och kyrka.
Jag tror att det i huvudsak stämmer, det
är svårt i Sverige, att tala om sin religiösa tro utan att bli missuppfattad. Det
bekräftas i flera av artiklarna. Samtidigt
funderar jag självkritiskt på om inte vi i
kyrkan blir bemötta som vi och kyrkan
förtjänar? Också.
I min läsning av antologin försöker jag
hitta röster som problematiserar frågorna
och röster med kyrklig anknytning som
är uppriktigt självkritiska. Men jag söker
också röster som går på offensiven och
formulerar något hörvärt om nödvändigheten med det som kyrkan kan bidra med.
Antje Jackelén, nybliven ärkebiskop i
Svenska kyrkan, skriver klokt och jämför
politikens, kulturens och religionernas roll
i det svenska samhället och menar att vi
erkänner politikens och kulturens funktioner som ett faktum, med en helt annan
självklarhet än religionernas. Jackelén har
säkert rätt i huvudsak, men jag funderar
också över om inte villkoren för politiken,
kyrkan och konsten/kulturen är ganska
jämförbara? Förnyat förtroende måste
ständigt erövras.
4
Jackelén skriver vidare om hur ett
religions- och konfessionsfritt samhälle
riskerar att beröva människor i olika
åldrar, möjlighet till andlig mognad och
utveckling. Just ordet konfession kommer
från latinets confiteor som betyder att ge
erkänsla, att ge sig till känna och bekänna
färg. Med utgångspunkt i den ordagranna
betydelsen av ordet, ger Jackelén åtminstone mig, en ny och spännande infallsvinkel på konfession. Utan bekännelsen inget
fullödigt färgseende. Utan konfession
ett begränsat antal färger och nyanser på
paletten. En gråmelerad syn på världen.
Man skulle kunna säga, som Jackelén vidare gör, att konfession har med
karaktär att göra, att ge sig till känna som
de vi verkligen är, med det som vi innerst
inne tror, hoppas och älskar, i djupet av
vårt hjärta. Vem vill då vara konfessionslös
eller karaktärslös?
Demokratin kräver, skriver Stina Oscarson, teaterchef. Demokrati i bemärkelsen
folkstyre, som omfattar alla inom det geografiska område där demokrati ska utövas.
Inget utrymme för särintressen, inget
utanförskap. Demokratin kräver, vilket i
sin tur kräver av såväl kultur, konst och religion, om vi ska samspela med och stärka
demokratin. Demokrati kräver av den fria
konsten att den ska vara illojal, fortsätter
Oscarson, och av betraktare och publik att
ta ansvar. Den kräver av religionen att den
till exempel ger oss berättelser som gör att
vi orkar tvivla, då tvärsäkerheten är ett hot
mot demokratin.
Religionen och konsten kan, som
Oscarson lyfter fram, ge oss nya tankar
och nya perspektiv. Religion och konst kan
också genom sin förförande kraft, få oss att
tro på oss själva och framtiden. Religionen
kan också, om den vågade, hjälpa oss höja
blicken, som bärare av andra än nu rådande
samhällsvärderingar. Den kan ge oss andra
analyser och därmed alternativa handlingsmöjligheter, avslutar Oscarson.
Katrine Kielos skriver intressant och
med humor om att det kan vara socialt
självmord att berätta att man tror på Gud.
Förvånande blickar och så följdfrågan, tror
du att Elvis lever också? Tänk då, skriver
Kielos, om man hade sagt att man tror på
djävulen också. Då hade folk verkligen
slutat prata med en.
Det offentliga samtalet, fortsätter
Kielos, handlar sällan om religion. Och
om det gör det så talar vi om religion, inte
med den eller genom den. Och allra minst
talar vi om det mörka i den. När tro ska
göras lättuggat är ondskan det första som
ryker ur berättelsen. Det är mycket lättare
att ”tro på himlen än på helvetet”. Att tro
på goda andekrafter passar in i vår liberala
kultur med sitt fokus på människans uppfinningsrikedom och förmåga, inte hennes
mörker och dagliga navigerande mellan
gott och ont, rädsla och ljus.
En politiker som ”tror på djävulen”,
avslutar Kielos, borde kunnat tolkas som
någon som har tänkt djupt och länge
på ondskans natur. Det borde kunnat
vara något bra, eller åtminstone något
att tolerera. Även för den som inte delar
samma övertygelse. Få av oss tror att det
går att förklara all ondska i världen. Eller
att det går att fullständigt utbilda, lagstifta
eller medicinera bort den. De flesta tror
någonstans att den är ett problem som går
djupare än så.
Vi kanske borde prata om det, avslutar
Kielos.
Tre inspirerande skribenter, Jackelén,
Oscar­son och Kielos, som hjälper åtminstone mig att se hur religiösa traditioner,
berättelser och former, kan sätta oss i kontakt med och få perspektiv på existentiella
frågor. Som över tid kan ge oss verktyg
att dana vår karaktär med en färgrikare
palett. Som kan hjälpa oss att våga möta
också det svåra och mörka i livet och som
kan hjälpa oss att lyfta blicken och för alla
människors och jordens bästa, utmana
rådande samhällsvärderingar med alternativa handlingsmöjligheter.
Frågor om svårigheter att bli tagen på
allvar i den svenska offentliga debatten
om man är öppet religiös, utgör de båda
redaktörerna, Carl Henric Svanell och
Andreas Linderyds, själva projekt med
antologin Tro – En politisk kraft. Andreas
Linderyd forskar om etik och varumärkesarbete och Carl Henric Svanell är präst i
Svenska kyrkan.
Läs antologin, och kom och var med
och prata om den, på torsdagskvällen den
25 september i samband med bokmässan.
De båda redaktörerna, Stina Oscarson och
författaren Kristian Lundberg medverkar.
Samtalet leds av Agneta Wallenstam och
Husbandet spelar. ¶
TORSDAG 25 SEPT 19.00
Tro – En politisk kraft
Samtalskväll, med redaktörerna Carl
Henric Svanell och Andreas Linderyd,
Stina Oscarson, teaterchef, författaren
Kristian Lundberg och pastor Agneta
Wallenstam. Husbandet. Kafé.
5
TEXT: CECILIA GULLBERG
BILD: KONKARONGEN & WIKIPEDIA
SÅNGER
SOM SKRAPAR
PÅ YTAN
Han kallar sig gärna predikant och har skrivit över 600 sånger,
prästen Tomas Boström, som kommer till Betlehemskyrkan i samband
med bokmässan och tillsammans med Kyrkokören bjuder in till konsert.
Han kommer ursprungligen från Ankarsrum, ett litet bruksamhälle inte långt från
Västervik, och han flyttade till Göteborg
och läste till pastor på Metodisternas
teologiska seminarium här. Sedan blev
det Stockholm och för 35 år sedan flyttade familjen till Gotland, där de blivit
kvar. Idag bor de fint på landet och
Tomas tjänstgör som församlingspräst i
Equmeniakyrkan i Visby.
– Egentligen är jag för mycket konstnärssjäl för att vara församlingspräst och
jag arbetade som det på slutet av 1970-talet, men nu gör jag det igen sedan ett och
ett halvt år tillbaka. Vår kyrka ligger mitt
inne i Visby och den gamla Vårdklockan
från Karins ruin sitter numera i vår kyrka.
Klockan varnade för orostider och oväder.
Tomas är ofta anlitad och turnerar mycket.
Han berättar att de senaste två åren har det
blivit 60-70 dagar om året, även om det annars ofta är upp mot 120-150 dagar per år.
Han säger, med ett skratt, att på Gotland
6
har de tröttnat på honom för länge sedan.
De senaste åren har han tolkat Leonard
Cohen med albumet Mitt gömda jag och
där fick han många fina recensioner, inte
bara av kyrkfolk. Han gjorde flera rena
översättningar.
– Om Leonard Cohen levt för 3 000 år
sedan hade hans texter funnits i Psaltaren.
Han är bättre än kung David. Det var en
utmaning som har betytt mycket för mig
och varit mycket lärorik.
Dessutom har Tomas i flera år arbetat
med Charles Wesleys sånger, bror till
John Wesley, som anses vara metodismens
fader. Charles Wesley skrev tusentals
sånger och Tomas Boström gick igenom
hela hans katalog och gjorde en samling
cd-skivor med tolkningar, Ad Populum.
Utöver det albumet har det blivit över 20
album genom åren med olika teman.
Tomas har också skrivit 5-6 mässor och
musikaler. Den senaste, Mässa i presens, där
Tomas skrev librettot och jazzmusikern Jo-
han Lindström skrev musiken, uruppfördes
i Birgittadomen i Vadstena med 500 körsångare från Sveriges körförbund.Tomas är
en mycket kreativ och produktiv man och
har gett ut fem romaner, där Nådavinter är
den han är mest nöjd med själv.
– Jag vilar från ett arbete genom att
göra ett annat, till exempel målar, skriver
eller författar. De gränsar hela tiden till
varandra, när jag var trött på att resa satte
jag mig ner och skrev. Min fru, Bitte, är
väldigt lojal.
Tomas fick sin första gitarr när han var
nio år och har skrivit visor sedan dess.
Han är glad att han inte hade fallenhet för
bandy eller fotboll som barn.
På frågan vad som är hans största inspirationskälla så svarar han att det är möten
med människor. Det är en glädje och att
dela med sig, det ger så mycket. Han menar
att han behöver det sociala sammanhanget.
Det är berättandet som driver honom och
visan är ett fantastiskt sätt att berätta.
OVAN: TOMAS BOSTRÖM
HÖGER: LEONARD COHEN
NEDAN: CHARLES WESLEY
foto: Rama
Han har några ställen i Sverige som
han gärna återkommer till.
– Det är Vadstena och Västerbotten.
Där har jag min bästa publik, men jag
trivs också jättebra i Göteborgstrakten.
Västerbotten har Sveriges bästa körsångare. Det beror nog på att EFS-rörelsen
varit så stark där uppe.
Tomas åker gärna och jobbar med någon
kör. Han tycker aldrig att det blir dåliga
tolkningar av hans sånger, utan då tillfaller
sångerna allemansrätten. Han menar att han
inte kan säga vad sångerna betyder för andra. Det kan vara barnkörer, kyrkokörer eller
kammarkörer som han samarbetar med.
Tomas har flera visor i psalmboken, men
han ser sig inte som en psalmförfattare.
– Jag har aldrig skrivit en psalm. Om
jag jämför mig med Andres Frostensson,
så var han en psalmförfattare, vilket jag
inte är. Det är underbart om ens små visor
blir upphöjda till psalmer, då håller de
längre än mjölken i kylskåpet.
Psalmer i 2000-talet, utgiven av
Svenska kyrkan, är ett psalmbokstillägg,
där Tomas har sex egenskrivna psalmer
med, och sju där han översatt texten. En
som är mycket omtyckt är psalm 954, Du
har aldrig begärt av mig. Den känner nog
många igen. Refrängen är så här:
Får jag hålla din hand?
Får jag kalla dig vän?
Får jag dela ditt ord och din tro?
Får jag komma ibland
till din blomstrande äng
där ett frö av förlåtelse gror?
Tomas har även suttit med i The Global
Praise Academy och dess referensgrupp.
Där fanns även kompositören och psalmförfattaren Per Harling med.
– Gruppen träffades två gånger om året
och vi höll på under 80-, 90- och 2000-talet.
Vi var bara 17 stycken och som sagt var vi
två från Sverige. Per och jag var yngst och de
andra stofiler, men fantastiska kvinnor och
män. Vi gick igenom psalmer och kyrkliga
visor världsdel för världsdel och mycket var
drabbat av trender och lät likadant. Syftet
var att värna om den genuina tonen.
Tomas menar att Sverige är väldigt bra
på psalmer och vi i Sverige kan sjunga en
gospel utan att be om ursäkt, vilket kan
vara svårt för en vit amerikan.
– Vi sjunger sånger från Sydafrika och
latinamerikanska sånger. Vi har väldigt
nära till en internationell förståelse.
Tomas ger slutligen lite förhandstips om
konserten i Betlehemskyrkan tillsammans
med Kyrkokören och det blir någon tolkning av Leonard Cohen och någon sång
av Charles Wesley. ¶
FREDAG 26 SEPT 19.00
Sånger som skrapar på ytan
Tomas Boström, sångförfattare,
berättar och sjunger tillsammans
med Kyrkokören under ledning av
Ulrika Henkelman.
7
8
TEXT: CARIN ÅKESSON
BILD: BJÖRN LARSSON
Nu vet jag vad G i Britt G betyder – Genial! Så sa Ingmar Bergman om
Britt G Hallqvist, som i år skulle ha fyllt 100 år. Det har firats och fortsätter
uppmärksammas med poesiaftnar, konserter och föredrag runt över landet.
För ett år sedan, på bokmässan, gick jag
omkring i den delen av mässhallarna där
de poetiska sällskapen håller till. Där i
lugnet, långt bort från de stora förlagsjättarna möter man Stig Dagermansällskapet, eller Strindbergssällskapet. Jag drogs
till den lilla montern där Britt G Hallqvistsällskapet huserade.
Som så många andra som sjungit i kyrkan sen barnsben, vet jag att det är Britt
G som gjort texten till Måne och sol, och
flera andra psalmtexter som jag sjungit
många gånger. Men så mycket mer visste
jag kanske inte om henne. Därför var jag
nyfiken på det man ville berätta i montern.
Jag läste i några böcker, fick några skrifter som sällskapet ger ut, och började inse
vilken ”bred” författare hon är; att hon har
översatt alla Shakespeares dramer till Dramaten, att hon gjorde den första svenska
översättningen av Jesus Christ Superstar, att
hon skrivit 88 texter i psalmboken, att hon
skrivit barnböcker, kyrkospel, böner, att
hon suttit med i Svenska kyrkans handbokskommitté på sextiotalet och mycket,
mycket mer.
Dessutom fick jag reda på att nästa
år, skulle det bli jubileum – 100 år! Jag
fick ett program för vad som planerades,
och såg med en gång att något fattades.
Det fanns inga konserter! (Nu vet jag att
konserter har gjorts lite här och där, men
just då fanns inget i det officiella firandeprogrammet.)
Med en gång började en tanke gro;
tänk om vi på något sätt kunde upp-
märksamma Britt G i något av de sammanhang jag finns i, i Betlehemskyrkan
till exempel?
Tanken fick näring, och när jag sen blev
uppringd av Teresa Indebetou, jazzpianist
och tonsättare, blev det mer tydligt. Hon
tog kontakt med mig för att hon ville
komponera för Sångensemblen Iris, men
visste inte vad, och undrade om jag hade
några ideer.
Att få förmånen att arbeta tillsammans
med en kompositör är en utmaning av
stora mått. Det är inte ofta man får frågan,
därför kändes det självklart att tacka ja.
Vi träffades i oktober förra året och att
tonsättarprojektet skulle utgå från Britt
G:s texter kändes snabbt som en fruktbar
idé. Fortfarande finns det mycket av hennes poesi som inte är tonsatt, och att sätta
toner och rytmer till dem tyckte Teresa
var en spännande och rolig utmaning.
Vi letade igenom antikvariaten i Vasa­
stan för att få tag på böcker som inte finns
i bokhandlarna längre, och Teresa gick
hem och läste på. Det dröjde inte länge
förrän den första sången hade kommit
till, och min uppgift blev nu att arrangera
för damkör, som vi några veckor senare
provade på en körövning.
Frågar man Teresa om hennes kompositionsstil, brukar hon svara att “jag skriver
melodiös jazz med tvist”. Att hennes
kompositionsstil går hand i handske med
Britt G:s mer humorisktiska texter gör att
sångerna känns självklara att sjunga, vilket
gjorde det väldigt roligt att börja repetera,
det tyckte både Irisarna och jag. Och att
sen få sjunga nåt helt nytt, bara skrivet för
oss, vilken lyx!
Våren gick och Teresa komponerade på.
Rätt snart började vi ana konturerna till
ett konsertprogram med olika delar. Teresas tonsättningar för Iris såklart, men
också några av Britt G:s psalmer som
många känner igen och kanske vill sjunga
med i. En del av hennes texter kommer
också att vävas ihop med instrumentalmusik framförd av Teresa och hennes
trio, där också kontrabas och trummor
ingår.
Nu är vi snart framme, och en intensiv
repetitionsperiod har precis börjat. Kören
har fått något att sätta tänderna i och när
alla toner och rytmer sitter är det dags att
repetera med Teresas trio.
Lagom till bokmässan sjösätter vi
projektet, och den första konserten gör
vi i Christinae kyrka i Alingsås, lördagen
den 27 september kl 17. Dagen därpå
är det dags för konsert i Betlehemskyrkan, och du är varmt välkommen att fira
100-åringen med oss. ¶
SÖNDAG 28 SEPT 19.00
Gräset skrattar
– Britt G Hallqvist med nya toner
Sångensemblen Iris under ledning av
Carin Åkesson, Teresa Indebetou Trio.
Entré 60 kr.
9
TEXT: MARIA LARSSON
BILD: ULLA MONTAN
VISST BLIR
MAN RÄDD –
OM UNDRAN
INFÖR DÖDEN
Det här blev ju märkligt. Under min första
semestervecka läser jag Owe Wikströms
senaste bok Den dolda dörren. En bok där
Wikström försöker närma sig, inte själva
döendet, inte sorg eller förlust och inte
heller hur vi hanterar att livet tar slut,
utan själva döden och vad det innebär att
vara död? Jag läser för att vi har bjudit in
Owe Wikström till Betlehemskyrkan i
samband med bokmässan, till en kväll som
kretsar kring vår undran inför döden.
Veckan därpå ringer min mamma och
jag fattar direkt att det här är ett samtal
som jag inte vill ha. Hon frågar var jag är,
fast hon mycket väl vet var jag är. Så ber
10
hon mig sätta mig ned och berättar att
min pappa har dött.
I Owe Wikströms bok hörs olika röster
om döden och om det beror på mig eller
författaren vet jag inte, men jag håller inte
alltid ordning på vems röst vi lyssnar till
i de olika avsnitten. Wikström bjuder till
exempel in sig själv att delta i en samtalsgrupp vars tema under en termin är tidens
flykt och dödens realitet. Röster från
samtalen återges i Wikströms bok.
Några karaktäristiska typer utkristalliseras efter hand. Någon hänvisar till
vetenskapens definition av döden och
konstaterar att all forskning talar emot
att människan eller hennes medvetande
skulle finnas kvar när kroppen inte längre
fungerar. En annan menar att de som
sysslar med den typen av vetenskap inte är
bättre än andra på att besvara existentiella
frågor, döden är ett mysterium och man
kan inte svara vare sig ja eller nej på frågan om det finns något bakom den dolda
dörren. Det rimligaste är ett kanske, säger
samma person, och får fleras medhåll.
En annan vill gärna värna en zon av just
osäkerhet och förundran, och tycker att
musik och annan konst, bättre än religion,
11
hjälper oss att ana något större. Ytterligare
en annan kallar sig kristen och är övertygad om att odödlighet finns hos den troende och att relationen till Gud fortsätter
bortom döden.
Typerna känns igen och jag vet inte
om jag egentligen tycker idén att ge de
här rösterna så mycket utrymme i boken,
som Wikström gör, är särskilt upplysande. Däremot tänker jag att inför den
stora frågan om döden, som ingen har
svar på, så är det kanske det närmaste vi
kan komma, om vi nu vill närma oss, att
just dela tankar och erfarenheter i samtal,
eller hur vi nu gör, gestalta i musik, poesi
eller teologi.
Man fastnar självklart för olika hållningar och idéer i en sådan här bok, och
i kapitlet som heter Genom dörröppningen
kanske något anas, här handlar det om
det vi kan uppleva med våra sinnen av
kärlek, skönhet och mening i stället för
att fokusera på frågan om det faktiskt
och verkligen finns eller inte finns något
bortom det synliga. Här några rader ur
12
VECKAN DÄRPÅ
RINGER MIN
MAMMA OCH
JAG FATTAR DIREKT
ATT DET HÄR ÄR
ETT SAMTAL SOM
JAG INTE VILL HA.
HON FRÅGAR VAR
JAG ÄR, FAST HON
MYCKET VÄL VET
VAR JAG ÄR.
SÅ BER HON MIG
SÄTTA MIG NED.
det kapitlet som jag vill återberätta och
som någonting i mig önskar skulle vara
teologen och prästen Owe Wikströms
egna ord:
Det är själva upplevelserna jag gläder
mig åt, inte om de är sanna eller hänvisar
till något himmelrike. Jag bryr mig inte
om trossystem utan tillhör en växande
grupp som är djupt berörd av kyrkorum,
ljus, andakter och musik. Jag tycker inte
det är banalt att liksom plocka ut den
estetiska och kulturella upplevelsen av
musik, riter, poetisk text och intrycket
inuti en kyrka. Det kräver inte att jag
bekänner mig till en viss tro, det är gott
nog att känna sig omsluten och ana eller
hoppas att upplevelsen räcker bortom
trädgården.
Om jag skulle tillägga något, så skulle
jag lägga till att jag tycker att vi alla, och
inte minst vi i kyrkan, med all kraft, ska
uppmuntra, inspirera och möjliggöra för
varandra, den här typen av upplevelser.
Där våra tankar, känslor och behov möter
en bibeltext, en psalmvers, musik eller reflektion, kan upplevelsen öppna upp mot
något större än oss själva som vi bara kan
ana och närma oss i största ödmjukhet.
Ett plus ett kan liksom bli tre. En tes
kanske möter en antites och en syntes
uppstår. Ingen av oss kan ju veta ändå,
vi kan bara ana och längta, efter det
som poesin, musiken, konsten och även
teologin (tycker jag) är särskilt lämpade
att gestalta.
En låt som jag skrev för några år sedan
om bilden av en fjäril som gestaltar en
människas tillblivelse, liv och hur hon
plötsligt en dag fri flyger sin väg, blev viktig i min process i samband med att pappa
dött. Låten gav mig en alldeles särskild
ingång i de stora och svåra frågorna och
de starka känslorna. Den öppnade upp för
det jag kan säga att jag erfor som kontakt.
I något slags sällskap med den låten
gick jag in i en koncentrerad, transparent
och försonande process också med andra
texter och bibeltexter, andra låtar och
psalmer och gudstjänstens form. Kopplat
LÅTEN GAV MIG
EN ALLDELES
SÄRSKILD INGÅNG
I DE STORA OCH
SVÅRA FRÅGORNA
OCH DE STARKA
KÄNSLORNA.
DEN ÖPPNADE UPP
FÖR DET JAG
KAN SÄGA ATT
JAG ERFOR SOM
KONTAKT.
till pappa förstås, i sökandet efter hans
relation till Gud, som jag inte visste så
mycket om men kunde ana och i förhållande till den han hade varit och det han
kämpat med och längtat efter i olika
livsfaser och åldrar.
Så gjorde vi också en gudstjänst för
många. Rituellt förstås, och med musik,
texter, bibeltexter, böner och reflektion.
I ett rum där vi kände oss omslutna och
där vi anade och där vi hoppades att det vi
upplevde räcker bortom trädgården.
På lördagskvällen den 27 september kommer Owe Wikström till Betlehemskyrkan
och tillsammans med oss i Husbandet och
vår musik och med er som kommer dit,
era tankar och erfarenheter, bygger vi en
kväll kring vår förundran inför döden. ¶
LÖRDAG 27 SEPT 19.00
Visst blir man rädd
– om undran inför döden.
Owe Wikström, präst och professor i
religionspsykologi talar utifrån sin sen­
aste bok Den dolda dörren. Husbandet.
13
TEXT: MARIA LARSSON
BILD: CAROLINE ANDERSSON
14
DET HÄR ÄR
INTE MITT LAND
Strax innan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen, säger en av deras
ledande företrädare, med järnrör i handen, till komikern Soran Ismail: ”Du är
inte svensk. Det här är inte ditt land. Det här är mitt land.” Författaren Kristian
Lundberg kontrade med att döpa sin senaste bok till Det här är inte mitt land.
I boken Det här är inte mitt land, beskriver
Kristian Lundberg ett Sverige som har
förändrats, i fråga om värderings- och
maktförskjutningar. Lundberg skriver
om hemstaden Malmös förändring, om
den uppluckrade arbetsrätten, barn­
fattigdomen, om våld mot kvinnor, om
gränspolisen. Det är tuff läsning. Stark.
Påträngande.
Han berättar bland annat om den
afghanske pojken på förvaret i Åstorp. En
tjugoåring som söker asyl men som låsts in.
”Det jag inte förstår är varför jag behandlas
som en brottsling. Tre vakter, handfängsel
när jag skall besöka tandläkaren. Inte ens
mördare behandlas så.” Lundberg går i närkamp med de språkliga förskjutningarna.
Vad innebär det att flyktingar finns på ett
förvar? Vad säger oss ordet förvar?
Som läsare frågar man sig om det
verkligen kan vara så att barn lever i sådan
fattigdom idag? Ja, säger Kristian Lundberg när han blir intervjuad av Malou
von Sivers i tv4, det är verkligen precis så
fruktansvärt att barn lever i total utsatthet
och total segregation. Anledningen till att
vi inte ser det är att de här berättelserna
sällan får komma fram. Och så är det
skambelagt, barnen ärver sina föräldrars
skam, vilket också förklarar tystnaden.
Det är ingen vacker bild av Sverige som
Lundberg målar upp och det finns inte
så mycket kvar av det som vi var så stolta
över och som vi brukar kalla den svenska
modellen. Den svenska modellen är betydligt mer utsatt och betydligt mer fylld
av glipor och revor än vi orkar föreställa
oss, säger Lundberg i samma tv4-intervju.
Det finns fler exempel på det som är djupt
orättfärdigt. Det handlar om en lång process och är oberoende av regering.
Det som händer och det som vi någonstans nu börjar få skörda, är någonting som
egentligen blev lagt tjugo år tillbaka, nämligen den totala segregationen. Man kan
titta rent statistiskt på hur det ser ut med
ungdomar som inte tar sig igenom grundskolan i relation till vilka bostadsområden
ungdomarna kommer från. Bostadsområden där man också till exempel lägger ned
biblioteken. Där man inte får ett vanligt
yrke. Det blir ett utanförskap som kommer
att prägla generationer framåt i det att de
här ungdomarna aldrig kommer att tillhöra
det som vi upplever är Sverige.
Lundbergs favoritexempel är hur
Zlatan inte säger att han kommer från
Sverige eller ens från Malmö, utan han
säger att han kommer från Rosengård.
Det här känner Lundberg igen från
många som bor i områden som stämplas
som ”utanför”. Det blir dubbelt, för först
blir det sagt att du inte får tillhöra och sen
svarar man, jag vill inte tillhöra. Och det
här att inte vilja tillhöra är farligt, det blir
nästan som en bestraffning av det land
man lever i.
Autenticiteten och trovärdigheten i
Kristian Lundbergs litteratur kommer
från författaren själv. Han är tydlig med
sin historia och sina erfarenheter. Han
har vuxit upp under tuffa omständigheter.
Mamman blev psykiskt sjuk och pappan
lämnade familjen tidigt. Han vet vad det
innebär att vara utsatt, befinna sig i underläge, leva under knappa omständigheter.
För Malou von Sivers berättar han att
han kan se hur det i hans liv har format
honom på så många olika plan. Och att
den fortfarande finns, den där beredskapen på något sätt, som fanns när han var
liten, nämligen känslan av att inte tillhöra,
det kommer att ta slut, nu är det snart
dags igen. Ett slags katastrofberedskap.
Tillit är ju en process, fortsätter han, en
läroprocess där man faktiskt kan mogna
in i att känna tillit, genom något slags övning då man försöker, nåt slags ”trial and
error”. Skammen följer ofta med hela livet,
och han menar att den tillit som han har
erövrat, har han verkligen erövrat, men inte
ensam utan snarare i grupp. Att man har
misslyckats och sen omprövat. Tillsammans.
Boken Det här är inte mitt land är en
serie reportage, texterna har publicerats i olika svenska dagstidningar men
arbetats om. Det är dikter, reportage och
debattartiklar, och glidningar emellan. I
boken berättas kanske inget nytt och där
förekommer inga avslöjanden. Det är en
samling texter om tillstånd och förflyttningar i ett land där vi tror oss vara både
jämlika och solidariska. En självbild som
skaver allt mer.
Kristian Lundberg medverkar i
gudstjänsten i Betlehemskyrkan den 28
september, tillsammans med Agneta Wallenstam, Husbandet och Emil Mattsson
från Göteborgs Räddningsmission, och
finns också med i samtalet om antologin
Tro – En politisk kraft (se s 5). ¶
SÖNDAG 28 SEPT 11.00
Gudstjänst
Författaren Kristian Lundberg, Agneta
Wallenstam, Emil Mattsson från Göte­
borgs Räddningsmission. Husbandet.
15
12
STEG
TEXT: ELSE BLOMGREN
BILD: DIDIER BAERTSCHIGER
FÖR ATT HEJDA
KLIMATKRISEN?
16
Klimatkrisen och de stora påfrestningar
människan utsätter jorden och atmosfären
för är fortfarande inte en central fråga för
kristendomen, trots att det borde vara en
grundläggande aspekt av vår religionsutövning att vi inte förstör Guds skapelse.
I en intervju vid UN Climate Talks i
Durban 2011, säger den sydafrikanske
biskopen Geoff Davies att kristna inte
borde fundera så mycket över hur de
skall komma till himlen, utan istället göra
klimatkrisen här på jorden till en kärnfråga för tron. Det är den här världen Gud
skapat och gett oss ett ansvar för.
Det finns många anledningar till varför
klimatfrågan generellt inte blivit en
angelägenhet för kristen teologi. Många
menar att en av orsakerna är uppdelning
mellan ande och materia som tidigt kom
att prägla kristendomen genom grekiska
och gnostiska influenser. Konsekvensen
blev uppfattningen att Gud är skild från
skapelsen och den dominerande kristna
teologin har därför, precis som Davies
belyser, intresserat sig mer för en andlig
tillvaro bortom den ”fallna” skapelsen än
för livet här och nu.
De beteenden i vår livsstil som orsakat
och i rask takt för oss mot en global
miljö­katastrof är inte minst våra
shopping­vanor. Hur kan vi mot bättre
vetande fortsätta handla en massa grejor
vi inte behöver trots att det får katastrofala
följder för miljön? Vårt, i flera avseenden
hämningslösa, shoppande har alla tecken
på ett kollektivt missbruk. Orsakerna till
att vårt samhälle är uppbyggt kring konsumtion och ett hänsynslöst utarmande av
miljön, har många och komplexa orsaker.
Vi behöver emellertid inte vara religiösa
för att konstatera att en kultur där vi tror
att vi får vårt värde genom vårt utseende,
våra prylar och vår position i samhället,
där vi ser jorden som vår egendom som
kan utnyttjas och skövlas för egen vinning
och där djuren reducerats till objekt i en
storskalig och, som många uppfattar, grotesk djurindustri, varken kännetecknas av
kärlek, humanitet, tillit eller hopp. Inget
annat än en omvändelse kan rädda oss nu.
Kyrkan behöver en teologi som kan
hjälpa oss att bryta de beteenden, som
bidrar till förstörelsen av miljön. En avgörande beståndsdel tror jag är hur kristen
tro förstår människans mörka sida.
Föreställningen om en skada i människans natur orsakat av en ”ursynd” i en mytologisk urtid som gjort att skapelsen och
människan hamnat i onåd hos Gud, ligger
till grund för kristen teologi, trots att få av
oss tror på detta i bokstavlig mening. Vad
vi behöver förhålla oss till är det faktum
att människan är kapabel till destruktivitet,
men vi behöver tala om människans ”synd”
på ett sätt som tar vår samtida kunskap om
människan på allvar och befriar oss från
tanken på en medfödd ondska.
den globala miljökrisen behöver vi en
sund och kärleksfull gemenskap. Vi behöver en vision om ett hållbart sätt att leva i
samklang med skapelsen. Kyrkan kan vara
en sådan plats och är en självklar bärare
av en sådan vision. Men vi behöver också
arbeta med oss själva och våra beteenden.
Här tror jag 12-stegs programmet kan ge
oss ett konkret verktyg.
Destruktiva beteenden är något vi på vår
väg genom livet förvärvar och utvecklar
för att skydda oss mot kränkningar, smärta
och meningslöshet. Olika missbruk har
det gemensamt att individen genom ett
tvångsmässigt beteende försöker uppnå
en känsla av helhet, lycka och frid. Vårt
shoppingmissbruk kan ses som ett bedöv-
Jag arbetade under många år i Allhelgona­
kyrkan på Söder i Stockholm, i ett sammanhang som initierades och leddes av
prästen Olle Carlsson och som präglades
av 12-stegsrörelsens andliga förhållningssätt. 12-stegsrörelsen är ett samlingsnamn
på olika självhjälpsgrupper som använder
de 12 stegen som en metod för tillfrisknande från olika typer av tvångsmässiga
beteenden. Stegen utformades ursprungligen för alkoholister i Anonyma Alkoholister, AA, men i dag finns 12-stegsprogram
också för flra andra typer av missbruk.
Anonyma Alkoholister har sina rötter
i Oxfordgrupprörelsen som var verksam
i England och Nordamerika på trettiotalet och som grundades av en evangelikal
luthersk pastor. Det finns därför en naturlig samstämmighet mellan de 12 stegen,
Luthers lära om rättfärdiggörelse och det
reformerta helgelseidealet.
12-stegsprogrammet bygger på antagandet att en förändring kan komma
till stånd först när vi på djupet inser och
erkänner vårt problem och den maktlöshet
vi känner inför vårt tvångsmässiga beteende. Detta ligger helt i linje med Luthers
rättfärdiggörelselära. Om vi skall orka
med en sådan process måste det finnas en
kärleksfull, icke-dömande, självrannsakande gemenskap som tar emot oss. I samma
stund som vi erkänner vårt destruktiva
beteende får vi kontakt med den smärta
och känsla av värdelöshet, som vi försökt
undkomma genom vårt missbruk. Genom
att dela våra erfarenheter med varandra
väcks en medvetenhet om både de sår vi
bär på och de strukturer och föreställningar i samhället, som utlöst och bidragit
till vårt tvångsmässiga beteende. I denna
process kan vi återerövra vårt sanna jag
och en bestående förändring blir möjlig.
Det är på ett sådant konkret sätt vi kan
jobba med oss själva inom kyrkan för att
komma tillrätta med de beteenden som
skadar vår miljö. Kristen tro måste ta
klimatkrisen på allvar och göra en hållbar
livsstil till ett centralt kännetecken för den
kristna identiteten. ¶
KYRKAN BEHÖVER
EN TEOLOGI SOM KAN
HJÄLPA OSS ATT BRYTA
DE BETEENDEN
SOM BIDRAR TILL
FÖRSTÖRELSEN
AV MILJÖN.
EN AVGÖRANDE
BESTÅNDSDEL
TROR JAG ÄR HUR
KRISTEN TRO FÖRSTÅR
MÄNNISKANS
MÖRKA SIDA.
ningsmedel mot tomhet och smärta och
samtidigt ett sökande efter ett värde och
längtan efter harmoni.
Många studier har visat att en människans känslomässiga och psykiska helande
är beroende av att hon är i en miljö där hon
inte betraktas som ond eller misslyckad.
Endast om vi kan närma oss vår destruktivitet på ett kärleksfullt sätt, kan vi hitta en
väg till förändring. Det är också att följa den
väg som Jesus visade oss. Han dömde aldrig
de enskilda människor han mötte, istället
förmedlade han budskapet om Guds kärlek
och en tro på människans möjligheter.
För att klara av att säga nej till de
destruktiva strukturer, beteenden och
vanföreställningar i vår kultur som orsakat
vårt shoppingmissbruk och möjliggjort
17
JUST IDAG
”Om du verkligen låter varma tankar av tro, hopp och kärlek
sjunka in i ditt medvetande på morgonen så kommer de att påverka din dag.”
I sin nya bok, Just idag, har Olle Carlsson, präst i Svenska kyrkan, samlat 365
tankar för sinnesro. En kort text som
avslutas med en fråga, för varje enskild
dag under året. Det är personliga reflektioner som blir ett slags andliga övningar
att inleda dagen med. Att ta en stund för
SÖNDAG 16 NOV 18.00
Just idag
BKsöndagkväll med författaren och
prästen Olle Carlsson. Musikmedverkan
av Maria Larsson, m fl. Entré 80 kr.
18
meditation varje morgon blir en vana, till
slut lika självklar som att borsta tänderna
eller ta sin dagliga medicin. Tankarna ska
ge oss kraft och möjlighet att påverka
den enda tid vi verkligen har: nuet.
Just idag skänker oss inspiration.
Varje dag. Vi har alla svårt att stanna
upp i vardagen, ta tag i våra tankar,
leva i stunden. Men här hittar vi en
andnings­paus i vår kravfyllda tillvaro.
Det är först i stillheten som vi kan få
syn på våra möjligheter och acceptera
våra begränsningar, allt det som får oss
att utvecklas som människor. ¶
FOTO: CAROLINE ANDERSSON
19
RELIGIONSDIALOG
20
TORSDAGEN DEN 20 NOVEMBER KL 19.00 bjuder
vi återigen in till en samtalskväll där religionsdialog
står i centrum. Under flera år har Betlehemskyrkan, tillsammans med Nordisk Stiftelse för Interreligiös Dialog,
bjudit in och anordnat kvällar då man samtalar om olika
tro, traditioner och förhållningssätt. Det är viktigt att vi
lyssnar på varandra och lär känna varandra även om
vi har olika tro eller språk. Tillsammans kan vi verka för
att Göteborg blir en stad där man kan samarbeta och
sträcka ut händer mot varandra. Att vara nyfikna på andra sätt att tänka och tro är en bra början. Välkommen
till en kväll där representanter från judendom, islam och
olika kristna traditioner medverkar. Göran Zettergren,
pastor i Betlehemskyrkan, medverkar som samtalsledare.
DRÖMSEMINARIUM
Nattens drömmar kan liknas vid en
frökapsel där slumrande möjligheter vilar
och drömspråket vill visa oss på vägar att
använda de resurser vi äger. Drömmen är
ett brev vi skriver till oss själva om vårt liv
och de vägval vi ofta står vid. Vi arbetar
med våra drömmar i grupp enligt Montague Ullmans metod och delar våra tankar
och erfarenheter.
Så presenterar Erland Svennungsson
denna helg som både kan glädja och
fördjupa dig. Tillsammans med Arne
Gustavson kommer han att leda en helgkurs i oktober utifrån våra drömmar.
Erland är präst, författare och terapeut
och har arbetat i många år med själavård,
utbildning och personlig utveckling.
Arne Gustavsson är pastor och terapeut
och har stor erfarenhet av smågruppsarbete. Båda har haft många drömseminarier tillsammans.
Det går bra att delta denna helg antingen du varit med på kurser tidigare
eller är nyfiken att för första gången
närma dig detta spännande ämne.
FREDAG-SÖNDAG 3-5 OKT
Drömseminarium
En helg i Lagårn på Kolboryd, Lerum,
med start fredag kl 18 och avslutning
efter lunch på söndagen. Kursavgift
1000 kr. Mat ingår, men lagas av del­
tagarna tillsammans. Anmälan senast
29 september till Agneta Wallenstam,
[email protected].
LYSSNA
TILL SJÄLEN I
KLOSTERMILJÖ
Retreat handlar om att dra sig tillbaka i
stillhet och lyhördhet. Stillheten finner
man i den atmosfär och miljö som retreatplatsen erbjuder av tystnad och trivsam
inramning. Lyhördheten innebär i första
hand ett lyssnande inåt, mot sig själv.
Detta kan till att börja med kännas
främmande och inte sällan påfrestande,
men efterhand kan man upptäcka
att det är en viktig väg till förnyelse
och balans.
Meditationer och föredrag finns
med för att hjälpa deltagarna in i sitt
lyssnade. Som deltagare får man också
möjlighet att möta retreat­ledaren i ett
enskilt samtal. Retreaten är en klassisk
och beprövad väg till växt och mognad,
för att på rätt sätt kunna möta omvärldens krav och förväntningar. ¶
MÅNDAG-ONSDAG 13-15 OKT
Lyssna till själen i klostermiljö
Retreat på Johannesgården i Västra
Frölunda. Ledare är Agneta Wallenstam
och Jalle Ahlström, pastorer i Equmenia­
kyrkan, samt Daniel Pauchard från
Johannesgården. Kostnad 1000 kr,
för helpension med logi i enkelrum.
Anmälan senast måndag 6 oktober till
Agneta Wallenstam, 070-496 14 88
eller [email protected].
21
URBAN SPIRIT
Under rubriken Urban Spirit: World – Jazz – Poetry, framträder studenter från
Högskolan för scen och musik i Betlehemskyrkans kyrkorum. Programmen är
förberedda med tanke på mötet mellan det musikaliska uttrycket och kyrkorummet, med sin särskilda akustik och karaktär.
TORSDAG 30 OKT/6 NOV/13 NOV/20 NOV 19.00
Urban Spiri I-IV
Studenter från Högskolan för scen och musik. Fri entré.
I GOT
RHYTHM
Svenska Kammarkören öppnar
säsongen blickandes västerut! Här
presenteras ett program för kör, orgel, slagverk och harpa, där Förenta
staternas stora kontraster återspeglas
i dess lika färgsprakande musik.
Eller vad sägs, till exempel, om ett
utdrag ur Georg och Ira Gershwins
22
ljuvligt svängiga Porgy and Bess eller
Charles Ives komplexa Psalm 90? Här
återfinns också Zachary Wadsworths
helt nyskrivna, mycket finurliga
och glittrande Spring is here, samt
Leonard Bernsteins oemotståndligt
spännande Chichester Psalms, där
kompositören korsar Bibelns värld
med Broadways musikalscener. Varmt
välkomna till en konsert med mycket
av allt!
LÖRDAG 11 OKT 18.00
I Got Rhythm
Svenska kammarkören. Dirigent Simon
Phipps. Entré 150 kr, stud 100 kr.
ÖPPEN FÖRSKOLA I BK
Från och med i höst erbjuder Betlehemskyrkan Öppen förskola
på torsdagar kl 9.30-12.00, med start 11 september. Vi vill
erbjuda en mötesplats för föräldrar med sina barn där man kan
umgås, leka och fika tillsammans. Varje torsdag erbjuds även en
sång- och rytmikstund kl 10.15.
Du behöver inte anmäla dig till varken öppna förskolan eller
till sång- och rytmikstunden, utan droppar in när det passar dig.
Det finns fika till självkostnadspris men i övrigt är det gratis.
Mer information kan du få från Magdalena Gustafsson, diakon
med barn- och ungdomsinriktning eller Mattias Vad Jensen,
musikpedagog.
TORSDAGAR 9.30–12.00
Öppen förskola
Musikstund 10.15. Ingen anmälan, ingen avgift.
Fika till självkostnadspris.
SYFÖRENINGSHJÄLP TILL KONGO
Syföreningen packade i maj 18 st banankartonger till Kongo.
Babykläder, filtar och bandage fyllde lådorna. Som tidigare år var
babykläderna och filtarna i fantastiska färger och roliga mönster.
Detta år har vi haft samarbete med Tabernaklet som skickade
med en stor mängd bandage. I Olsfors möttes vi av Lennart
Axelsson som tog hand om lådorna från Betlehemskyrkan för
transport till Kongo.
Tack alla ni som hjälpt till med att fylla lådorna med så fina
saker. I maj 2015 planerar vi att återigen packa till Kongo. Du får
gärna hjälpa till med att fylla lådorna. Kontakta diakon Malin
Molin för mer information, [email protected] eller
031-339 30 71. ¶
LEDIG ANNONSPLATS
Intresserad?
Ring 031-339 30 61 eller
maila [email protected]
Begravningar ♦ Juridik ♦ Gravstenar ♦ Transporter
LEDIG ANNONSPLATS
Intresserad?
Ring 031-339 30 61 eller
maila [email protected]
LEDIG ANNONSPLATS
Intresserad?
Ring 031-339 30 61 eller
maila [email protected]
Grönqvist El AB
Redovisning och revision
Ekonomisk rådgivning
Företagsvärdering
Skatterådgivning
Bolagsbildning
gillis edman begravningsbyrå 031–355 40 00 | bilda studieförbund 0322–795 80 | hotell royal 031–700 11 70
kjellberg & möller ab 031–778 30 80 | blomsterkonstnären 031–13 49 00 | wallenstam ab 031–20 00 00
proprius förvaltning 031–722 58 50 | lundin fastighetsbyrå 031–17 22 60 | birkabo förvaltnings ab 031–21 03 40
ivarssons rörläggeri ab 031–68 34 45 | gärdhagen akustik ab 031–27 14 00 | grönqvist el ab 0303–932 31 | john wesley företagsstyrning ab 031–12 69 53
23
HÖSTMARKNAD
En lördag i mitten av november varje år
öppnar Betlehemskyrkan portarna för
en festlig dag, då församlingens olika
grupper, verksamheter och enskilda
medlemmar skapar en höstmarknad, dit
alla är välkomna. Sylt, saft och hembakat
blandas med handarbeten, blommor och
loppisprylar. Försäljning, lotterier och
caféservering pågår under dagen, ackompanjerat av olika musikaliska inslag.
Intäkterna under dagen går till församlingens verksamhet.
Årets upplaga av Höstmarknaden
äger rum lördagen den 15 november, ett
datum att redan nu markera i kalendern.
Välkommen! ¶
LÖRDAG 15 NOVEMBER
Betlehemskyrkans höstmarknad
Försäljning, lotterier, servering & musik
till förmån för församlingens arbete.
BETLEHEMSKYRKANS HÖSTMARKNAD
E S T D
1 8 5 6
DU ÄR BEHÖVD!
Städning i förråd eller på vind? Utflykter
till marknader eller auktioner? Bär- eller
svampplockning i skog eller trädgård? Vi
behöver din hjälp.
Tiden fram till Betlehemskyrkans
höstmarknad den 15 november är fortfarande full av möjligheter att samla in och
bidra med sådant vi kan sälja eller lotta
ut till förmån för församlingens arbete.
Vi tar gärna emot följande:
y Presentkort eller biljetter till olika
upplevelser; bio, idrottsmatcher, spa,
massage, konserter, etc.
y Bijouterier.
y Svamp. Hemmagjord sylt, saft eller
marmelad.
y Konst, konsthantverk, stickat, sytt.
y Hela, rena och fräscha saker till vår
second hand-försäljning.
y Barnvinster – leksaker, spel, pussel.
Samla gärna några vänner och bekanta för
att tillsammans göra något som kan säljas
eller bli till lotterivinster. Vi söker också
dig, som själv kan erbjuda dig att utföra
t ex massage, nagelvård, eller dylikt.
Hör gärna av dig till Höstmarknadskommittén angående gåvor eller idéer.
Du kan nå oss via församlingens reception, 031-339 30 72, eller via Karin
Olsson, [email protected].