Transcript Länk till Ulf Delbros föredrag - Svensk Flyghistorisk Förening

Tillkomsten av SFF i Göteborg – presentation vid SFF:s 50-årsjubileum den 16 april 2011
Jag har fått den mycket hedersamma uppgiften, att berätta om hur det gick till när SFF:s
regionavdelning i Göteborg bildades , hur bakgrunden till detta såg ut, och vilka det var som
var drivande.
Först och främst vill jag säga, att jag är mycket stolt och glad över denna uppgift. Den ligger
mig kolossalt varmt om hjärtat, för nu får jag möjlighet att lyfta fram och harangera den
person som var en av de kunnigaste och mest hängivna flyghistorikerna i Sverige, och som
dessutom betydde så mycket för mig personligen, nämligen göteborgaren Curt Palmblad.
Inget tillfälle kan väl vara bättre lämpat för att påminna om vännen Curt och hans insatser för
att sprida intresset för flyghistoria, och för tillkomsten av SFF i Göteborg än att göra det
denna dag när SFF nu firar sitt 50-årsjubileum.
Tråkigt nog lämnade Curt Palmblad det jordiska alldeles för tidigt. Han gick bort 1978 och då
var han inte mer än 60 år. Men han hade verkligen satt ett ordentligt avtryck i den
flyghistoriska världen, den saken är klar
Curt samlade ihop omkring 30.000 foton på militära och civila flygplan, och runt 20.000
pressklipp plus en minst sagt imponerande flygboksamling. Han hade nästa alla märken och
emblem som använts inom flyget i Sverige. Han snokade upp en havererad Albatros BII som
han renoverade på uppdrag av Industrimuseet i Göteborg. Till detta kommer ett antal
flygmotorer, propellrar, hjälmar, fallskärmar och en mängd annat som han letade fram. För att
inte tala om de hundratals intervjuer han gjorde med flygveteraner under årens lopp. Curt var
en eldsjäl som inspirerade väldigt många flygintresserade människor, inte minst ungdomar,
det är det många som kan vittna om.
Men så fick han också 1972, efter beslut i SFF:s styrelse KSAK:s silverplakett för sina
flyghistoriska insatser, och några år senare, 1975 en Söderbergplakett – dvs Sveriges
förnämsta flyghistoriska utmärkelse. Curt Palmblad är nummer tre på listan över dessa
personer, efter Nisse Söderberg själv som tilldelades plakett nummer ett och Hans
Reichenberg som fick nummer två.
Stieg Ingvarsson bad mig att ur mitt perspektiv berätta om hur SFF växte fram i Göteborg. För
att beskriva detta får jag gå tillbaka till mitten av 50-talet:
Som för så många av er här i dag, kanske för de allra flesta, så väcktes även mitt flygintresse
när jag var ung grabb. Året var 1956 och jag var bara tolv år. Mina föräldrar och jag bodde ett
par år i Varberg, och jag hade en omåttligt flygintresserad skolkamrat som hette Bengt Spade.
Hans flygintresse smittade av sig, och så lockade han med mig ut till Varbergs Flygklubb på
Getterön, och där slog verkligen flygintresset rot för resten av livet.
Men på hösten 1957 flyttade vi tillbaka till Göteborg igen. Nu kunde jag inte längre så gott
som varje dag cykla ut till mitt kära Getterön och den härliga flygmiljön därute. Nu var det
Torslanda som gällde, men att ta sig ut till Torslanda var inte lika enkelt som till Getterön, det
var ett helt företag, så därför gick jag där och längtade efter flygmiljön, det var inte roligt kan
jag säga.
Men så en dag i slutet av 1957 fick jag syn på en annons i tidningen Flygrevyn. Någon erbjöd
foto över svenska militära flygplan under perioden 1911-1957, och så kunde man beställa en
förteckning. Den som satt in annonsen var en göteborgare. Han hette Curt Palmblad och
bodde på Blidvädersgatan 18 på Hisingen. Man kunde skriva och beställa förteckningen eller
ringa ett telefonnummer - 53 10 73.
Det var rena sinkadusen att jag fick syn på annonsen. Den var bara införd i ett enda nummer
av tidningen och var inte särskilt uppseendeväckande. Det var dessutom näst sista numret av
Flygrevyn innan den lades ner och var borta i många år. Men det fanns väl en mening med att
jag skulle få syn på annonsen.
Jag tvekade naturligtvis inte utan ringde mer eller mindre omgående till denne herr Palmblad.
Hej, sa Curt. Kom hem till mig och hälsa på och prata flyg. Kom när du vill, du är mycket
välkommen sa han. Bara en sådan sak. Och det var typiskt för Curt – spontan, positiv,
entusiastisk och utåtriktad. Han var suverän på att skapa kontakter, eller att bygga nätverk
som vi skulle säga numera.
Och det dröjde inte många dagar innan jag tog spårvagnen ut till Hisingen och
Blidvädersgatan. Curt tog emot mig med öppna armar, och av åldersskillnaden märktes inte
ett spår, och skillnaden var ju påtaglig – jag hade ännu inte fyllt 14 år och han var 40, men det
bekom inte Curt ett smack.
För mig var det förstås rena julafton. Att få träffa en vuxen människa som var helt besatt av
flyg, så som Curt var, det kunde man knappt föreställa sig. Han hade redan då en makalös
samling foto och flygböcker, uniformsmärken och medaljer. Och så hyrde han en lokal i huset
där han hade mycket av sina samlingar och där han satt och byggde modeller. Och, tänk er att
få sitta därnere tillsammans med Curt och få lyssna på hans berättelser, det var förstås något
helt enormt för en ung flygintresserad pojke.
Curt blev för mig en stor inspiratör och en mentor som var genuint intresserad av att dela med
sig inte bara av sina kunskaper utan även av böcker och inte minst flygfotografier som han
skänkte dubbletter och annat av till mig. Curt var en mycket generös person som var mån om
att stötta och utveckla mitt flygintresse.
Men hur var det nu med regionavdelningen i Göteborg undrar ni. Hur kom den till?
Ja, de första åren från att jag fick kontakt med Curt, dvs från 1957 till 1960, så var det inte så
många flyghistoriker i hans nätverk i göteborgsområdet överhuvudtaget, som jag minns. Curt
och jag träffades regelbundet, men det var inga andra personer med, och jag hörde inte talas
om några. Men jag vet att han hade kontakt med flyghistoriker på andra håll, främst i Malmö.
Där fanns Nils-Arne Nilsson och Håkan Lundborg, och så Hans Kofoed i Danmark. I
Stockholm fanns Bo Widfeldt och Ola Laveson - det var namn som jag hörde talas om ganska
tidigt.
Men så fick Curt och jag var sitt brev från en herre i Malmö som hette Olov Sundgren. Jag
vill minnas att det var i slutet av 1960. I brevet förklarade Sundgren, att han höll på att söka
kontakt med ”de spridda aerofiler som finns i vårt land” för att undersöka intresset av att bilda
en flyghistorisk förening. Ganska snart därefter, i januari 1961, bildades SFF, och Curt och
jag blev tidigt medlemmar. Jag själv fick medlemsnummer 10.
Nu började det så småningom att dyka upp personer i Göteborg med omnejd som var
flygintresserade och som Curt och även jag fick kontakt med. Här fanns namn som Thorulf
Stading, Bo Sundström, Björn Westberg och Heinz von Bargen. Men det var ändå inte
många.
När man tittar i SFF:s medlemsförteckning över de 40 första medlemmarna, så var det bara en
handfull som var från Göteborg, närmare bestämt 7 personer. Av dessa sju är det i dag, dvs
50 år senare, tre som fortfarande är medlemmar i SFF! Det är modellbyggarna Thorulf
Stading och Bo Sundström, och så jag själv. Thorulf är i dag 85 år och Bo är 82 och de bygger
fortfarande modeller – det är imponerande.
Vi få entusiaster träffades lite då och då i olika sammanhang, oftast hemma hos Curt. Det var
mest modellbyggeri det handlade om. Några av oss for även gemensamt till flygdagar här och
där. Björn Westberg ställde då ofta upp med bil. Det tuffade på och hände väl inte så mycket,
bortsett från att Curt ständigt höll ett enormt tempo i sitt samlande och allt vad han höll på
med, och så odlade han sina kontakter runt om i landet.
Men åren gick, och 1966 började det blåsa lite nya vindar. Då dök en från början
fartygsintresserad ung göteborgare vid namn Jan Frumerie upp. Jan, som då var 29 år, hade
blivit inspirerad att börja syssla med flyghistoria, framförallt med modellbygge. Jan fick via
en notis i Teknikens Värld kontakt med SFF, och dom skickade en lista på medlemmar i
Göteborg. Jag intervjuade nyligen Jan Frumerie, och han minns att det inte var mer än runt 15
personer på listan om ens så många. Jan tog ett initiativ att ringa runt för att kalla till en träff,
och den blev förstås hos Curt Palmblad.
Själv hade jag då påbörjat min värnpliktstjänstgöring i Flygvapnet så jag kunde inte deltaga i
det mötet och inte heller i så mycket av det som sedan följde. När min tid i Flygvapnet var
slut 1967 anställdes jag nämligen på Saabs Flygdivision och jag flyttade då till Linköping.
Där stannade jag till 1980 då jag återvände till Göteborg.
Men under tiden tog det fart i Göteborg, berättade Jan Frumerie. Kretsen av flygintresserade
personer växte och namn som Åke Fredriksson, Frank Pålsson, Björn Hermond, Kent
Runfors, Nils Carlsson och Hans Percy dök upp. 1967 kom även vår nuvarande ordförande
Carl-Olof Emanuelsson och hans gode vän Stig Jarlevik med i gänget. De var inte mer än 16
år då, så de var bara unga pojkar på den tiden.
Men så var det då dags. I slutet av 1966 ordnades en träff i Halmstad mellan bl.a. Jan
Frumerie och Curt Palmblad från Göteborg och några personer från SFF:s sydsvenska sektion,
bl.a. med Håkan Lundborg, och då beslöt man att starta en lokalavdelning i Göteborg. Jan
Frumerie blev utsedd till ordförande. Ansökan skickades även till SFF:s styrelse i Stockholm,
som så småningom godkände den nya lokalavdelningen. Medlemmar i göteborgsavdelningen
betalade under flera år penningbidrag till malmöavdelningens kassa. Och denna kassa stod
också för kostnaderna för verksamheten i Göteborgs-området. Så gick det till på den tiden.
Man träffades regelbundet hemma hos varandra – oftast hemma hos Curt Palmblad på
Bangatan. Curt med sitt enorma flygintresse och kunnande var förstås en given centralgestalt.
Men 1968 fick man tillgång till en lokal att träffas i – det var det tidigare Lgc:t i
otterhälleberget på St. Badhusgatan 8 i Göteborg. Därifrån flyttade man efter några år till ett
annat bergrum, nu i Kvarnberget strax intill och så småningom fick man disponera Uoffmässen på gamla F9 som nu var nerlagd. Man träffades då som nu en gång i månaden .
Särskilt i början kretsade det mycket kring modellbyggande.
Jan Frumerie var ordförande 1966-70. På den tiden fick regionordföranden automatiskt en
plats i SFF:s huvudstyrelse. Jan berättar att Bill Bergman, som då var SFF-ordförande, en
gång yttrade de minnesvärda orden: ”Ja, nu är vi 150 medlemmar, det är lagom, nu skall vi
inte bli fler!” Han skulle bara veta, att vi nu är 6.000!
Det är många personer som varit initiativrika, driftiga och entusiastiska, och som på olika sätt
har bidragit till den positiva utvecklingen under det tidiga skedet av SFF i Göteborg. Jag har
redan nämnt flera av dem.
På den här skämtteckningen från 1972 som Peter Kempe ritat ser vi några av de mest
tongivande personerna i SFF:s inledningsskede i Göteborg: Frank Pålsson, som då var
ordförande, Jan Frumerie, Åke Fredriksson, Stig Jarlevik, Carl-Olof Emanuelsson, Curt
Palmblad och Kent Runfors.
Men primus motor och den stora eldsjälen var utan tvekan Curt Palmblad. De personer jag
talat med inför den här presentationen vittnar om Curts stora generositet med att dela med sig
av sitt kunnande, och att han i många år var en lysande mentor och inspiratör, inte minst för
alla de unga flyghistoriskt intresserade personerna i Göteborg.
Bilderna visar när Curt Palmblad fick mottaga KSAK:s silverplakett i samband med SFF:s
årsmöte 1972 som hölls på F5 Ljungbyhed. Inte mindre än 7 generaler var närvarande.
Plaketten överräcks av general Nils Söderberg. Det var naturligtvis oerhört hedersamt för
Curt.
Som jag sade inledningsvis var vi i början av 60-talet bara en handfull flyghistoriker i
Göteborg och inte så värst många fler när lokalavdelningen bildades, och i dag har SFFGöteborg cirka 700 medlemmar, det är fantastiskt. För mig känns det som att cirkeln nu är
sluten, genom att jag sedan något år har uppdraget att sitta i styrelsen för region Göteborg.
Det känns mycket hedersamt måste jag säga.
Det har gått bra för SFF, inte minst i region Göteborg, det är kolossalt glädjande! Nu ser vi
fram emot de kommande 50 åren till nästa jubileum!
Nu har ni fått en resumé över bakgrunden till SFF i Göteborg, och jag tackar så mycket för
uppmärksamheten!
Ulf Delbro