Transcript – Vi vill vara en sten i skon

en tidskrift från lunds missionssällskap
nr 1 • 2012 årgång 166 • 45 kr
Lutherska kyrkan
i Costa Rica:
– Vi vill vara
ensten i skon
Växjö Missionen förändrade deras uppdrag 10
Enkäten Vad tänker du när andra firar jul? 16
Krönikan Grekiskt drama i perspektiv 3
Lutherska kyrkan är ”hands on”
krönikan
Den starka självkänslan och
förmågan till flexibilitet imponerade. Kontrasten
mellan min egen snart 500 år gamla Svenska kyrka och 23-åringen ilco i Latinamerika
var slående; det var den institutionaliserande kyrkan i möte med rörelsen, det var det
trögrörliga i möte med det mobila och snabba. Jag fick uppleva en kyrka som
är mindre hus och mer ”hands on”, men också en kyrka som längtade efter struktur och
ordningar att vila i. Balansen i fråga om överbyggnad utmanar både i sin
närvaro och i sin frånvaro.
Grekiskt drama i perspektiv
Så har då de lata och slarviga grekerna fått vad de förtjänar. Det går inte att
leva över sina tillgångar. Man måste göra rätt för sig, betala skatt och slita i sitt
anletes svett. Nu orsakar de ett fall för Europas och i värsta fall hela världens
ekonomi. Vi har fått oss en syndabock och empatin med det hårt pressade
grekiska folket lyser med sin frånvaro.
Det är ganska exakt tjugo år sedan en annan liten nation i Europa drabbades
av en liknande situation. Då spekulerades det vilt mot den lilla nationens
valuta och räntan sattes till 500 procent utan någon som helst annan effekt än
löje. Tillgångar flyttades och värdet på sparandet hos dem som stannade kvar
förminskades. Då hette det lilla landet Sverige, men det har vi glömt nu.
I ett land som förvisso är folkstyrets vagga, men som var en militärdiktatur
fram till 1974, förväntas medborgare nu helt överlämna sig. Å ena sidan till
denna stat och å andra sidan till en ”marknad” med allt annat än grekers
intressen för ögonen.
Men är det nödvändigt att lägga sig platt och kommer det att hjälpa?
Hur djup är egentligen krisen när oktober månad i år var den bästa oktober på
Stockholmsbörsen sedan 2002 och den steg med 18 procent?
Turbulenta tider betyder goda möjligheter för den som är rörlig. Goda tider
och en jämn uppgång däremot ger ungefär lika mycket till alla. Är det snålblåst
förlorar den som sitter still. Självklart stannar inte de greker som kan kvar.
Det grekiska ägandet på den svenska börsen har ökat kraftigt och uppgår nu
till 13 procent av det utländska ägandet! Vissa grekiska pensioner säkras av den
kraftiga uppgången på Stockholmsbörsen.
Ja, här sitter jag med all min formella bildning och begriper ingenting.
Jo förresten, en sak; oavsett om det går upp eller ner, fram eller tillbaka så
kommer de rika att bli rikare och de fattigare att bli fattigare i både materiellt
rika och fattiga samhällen. Skönt att något är enkelt!
Det slog mig att uppdraget för den lutherska kyrkan i Costa Rica återfanns utanför.
Det var som om man med slagruta sökte och fann de områden där människor och
natur just nu lever under någon typ av hot och just där söker man sin uppgift.
Kära läsare!
Med det här numret kan Uppdrag
Mission fira ettårsjubileum.
Hösten 2010 bestämde sig Lunds
Missionssällskap för att tidskriften
som varit deras språkrör sedan
1845 skulle byta namn från Hela
Jorden till Uppdrag Mission och i
sin nya form lite tydligare spegla
sällskapets verksamhet här hemma
och utomlands.
Vi saknar aldrig uppslag för
intervjuer och reportage. Lunds
Missionssällskap arbetar med fyra
utposter i världen – Kapstaden,
Hongkong, Jerusalem och Malmö
– och att kunna berätta vad som
händer där är lärorikt och ofta
överraskande.
Det är många som får reseeller projektbidrag från Lunds
Missionssällskap och ofta har vi
kunnat publicera deras rapporter
med text och bilder som inspiration
för dem som vill ägna sig åt
internationellt arbete på et praktiskt
sätt.
Välkomna att följa oss även under
det kommande året!
När Indianerna i Talamanka riskerade att förlora den jord de har lagstadgad
rätt till så var kyrkan där, med kunskap om landets författning och
förmågan att skriva och läsa. När Chiquita ville omförhandla
villkoren för arbetarna på bananplantagen till det sämre, så var
den lutherska kyrkan där till stöd för dem som hade modet
att arbeta fackligt. Och när immigranterna från Nicaragua
kämpade med skuldkänslor för att man lämnat sitt hemland
och sin familj, så var kyrkan där, med en rit som gav både
form och ord åt skulden och förlåtelsen.
något viktigt under veckorna i
Costa Rica. Det går att vara kyrka med ett mindre
antal hus och det går att vara kyrka i en mindre
och mer flexibel form. Men att vara kyrka utan
engagemang i människors verkliga behov och
kamp – det är inte möjligt.
Jag påmindes om
ann aldén
Kyrkoherde i Västra Skrävlinge församling, Malmö
Vice ordförande i Lunds Missionssällskap
Ordförande i Uppdrag Missions redaktionsråd
dan-erik andersson Universitetslektor i Mänskliga rättigheter och
forskare vid Centrum för Mellanösternstudier, Lunds universitet
Marie Bosund Hedberg
Redaktör
30
9
10
– Alla vinner
Magnus P Wåhlin, stiftsadjunkt i
Växjö, är initiativtagare till Svenska
kyrkans samarbetsavtal med ILCO,
lutherska kyrkan i Costa Rica.
24
Missionärerna i Växjö Efter sex år
i Costa Rica ska Katarina och Magnus
Hedqvist berätta om sina erfarenheter av
en rörlig kyrka på andra sidan jordklotet.
Dans bygger
vänskapsband I vintras
kom sju tjejer från Luleå till en
av Kapstadens kåkstäder med
en intensiv dansföreställning.
2 uppdrag mission nr 1 2012
foto magnus: Charlotte Granrot Frenberg foto ann och missionärerna martin olson
Stipendiaten Salaams
vänner, ett samarbetsprojekt
mellan Kristna Fredsrörelsen
och Svenska muslimer för
fred och rättvisa, har fått
100 000 kronor för möten
med kopter i Kairo och
Alexandria.
Alltid
3 Krönikan
15 Betraktelsen
16 enkäten
28 läst sedan sist
30 Stipendiaten
Det nya
missionsuppdraget,
internationell
rättvisa, solidaritet,
interreligiösa möten,
försoning, mångfald
och integration.
Uppdrag Mission
berör många
aktuella frågor.
Men egentligen
handlar alltihop om
en enda sak: Vad
innebär det att leva
evangeliet idag?
Uppdrag Mission
www.uppdragmission.se
Tidskriften ges ut av
Lunds Missionssällskap
www.lundsmissionssallskap.se
Ansvarig utgivare
Samuel Rubenson
Redaktör
Marie Bosund Hedberg
Media&Sånt
Södra Promenaden 7B, 211 29 Malmö
0733-60 87 54
[email protected]
Grafisk form
Anneli Dennersten
Sjunde [form & kommunikation]
Redaktionsråd
Ann Aldén, ordförande
Lars Micael Adrian
Mika Vähäkangas
Prenumeration
www.uppdragmission.se
[email protected]
0733-60 87 54
Annonser
[email protected]
0704-81 80 85
Tryck
Ljungbergs, Klippan 2011
ISSN 1102-0105
Omslag
Julio Melara, Xinia Chacón
Rodriguez och Erick Umaña från
Costa Rica besökte stiftsvänorten
Växjö i höstas.
Foto: Martin Olson
uppdrag mission nr 1 2012 3
– Vi finns i en kyrka utan
murar
Den lilla lutherska kyrkan i Costa Rica
arbetar med frågor som den etablerade kyrkan i
landet inte vill ta i med tång. Prästerna ser
sin mission som ett praktiskt
uppdrag och samarbetar med politiker,
fackföreningar och intresseorganisationer för att
hjälpa utsatta grupper.
text: marie bosund hedberg
foto: charlotte granrot frenberg, ann aldén och martin olson
4 uppdrag mission nr 1 2012: costa rica
Flickorna i Alajuelita
är med i ILCOs framtidsprojekt Futbol por la vida
(Fotboll för livet).
uppdrag mission nr 1 2012: costa rica 5
E
Jan-Olof Johansson, biskop i Växjö,
och stiftsadjunkt i samma stift,
i ILCOs fotspår i Costa Rica.
ILCO värnar om den indianska
ursprungsbefolkningen.
rick Umaña, präst från Costa
Rica, kom till Växjö tillsammans
med två arbetskamrater – Xinia
Chacón Rodriguez, som är
kommunikatör och sekreterare åt
kyrkans biskop Melvin, och Julio Melara som
är musiker och teolog. Under de tio dagar som
de tre costaricanerna var i Växjö slogs det broar
mellan kyrkorna på olika sätt, till exempel
när Erick Umana Castro predikade vid en
gudstjänst tillsammans med Växjös biskop JanOlof Johansson. Eller när de tre bjöds in till
en sångstund för småbarn och deras föräldrar
i en av Växjös församlingar, och Julio Melara
fick gruppen att nynna och klappa med i en
costarikansk barnvisa.
I Costa Rica har de också lärt känna
missionärsfamiljerna Hedqvist och Lindow,
som nyligen återvänt till Sverige och tjänster
i Växjö stift efter flera års tjänstgöring inom
ilco, den lutherska kyrkan i Costa Rica.
De berättar om att arbetet i ilco handlar
mycket om opinionsbildning och att över
huvud taget vara kyrka för olika grupper
som i det costarikanska samhället är särskilt
marginaliserade. Till exempel nicaraguanska
gästarbetare, landets ursprungsbefolkning
eller personer med hiv. Som den unga kyrkans
första biskop, Melvin Jiminez, uttrycker det:
– Att arbeta tillsammans med utsatta
grupper både i städer och på landsbygden,
utifrån vad som utgör dessa människors
kamp och hopp, bidra till lovsång, rättvisa,
broderskap och försoning inom ramen för tron
på Kristus.
Slumområdet Alajuelita.
Costa Rica är berömt för sin skönhet.
ILCOs
huvudkontor i
San José.
Många gästarbetare
kommer från Panama till
den här bananplantagen
innanför den
costarikanska gränsen.
Uppdrag: mission
De talar om sin mission, sitt uppdrag (misión
på spanska), och betonar att samtidigt som
deras engagemang i hög grad är motiverad
av en tro på Kristus som Befriare och
Medvandrare, så kretsar det inte kring att få
andra att gå med i lutherska kyrkan. Istället
kan man lätt få intrycket av att de arbetar för
en biståndsorganisation snarare än en kyrka,
och just av det skälet är det markant att de
tre aldrig använder förkortningen, ilco, utan
konsekvent uttalar kyrkans hela namn, Iglesia
Luterana Costarricense.
– Det är viktigt att inte i första hand se oss
som en hjälporganisation, säger Julio Melara.
En sådan kommer bara tillfälligt när det är
katastrof. Vi kan också anlända då, men vi
stannar kvar också sedan den akuta situationen
är över.
Annars är det den romersk-katolska
kyrkan, nära förbunden med statsmakten, som
dominerar det religiösa livet i Costa Rica. Som
komplement finns en solfjäder av evangelikala
och mer eller mindre fristående kyrkor och
församlingar, till exempel pingstvänner,
baptister, metodister, och den neo-pentecostala
rörelsen också kallad trosrörelsen. Iglesia
Luterana Costarricense för inte detaljerade
medlemsregister men räknar med omkring
5 000 medlemmar, vilket innebär ungefär en
promille av befolkningen.
Julio Melara, som ursprungligen kommer
från El Salvador, kom till Costa Rica för tio år
sedan tillsammans med sin österrikiska fru och
deras dotter. De är professionella musiker och
det var genom spelningar i olika kyrkor som de
upptäckte den lutherska kyrkan.
– Det var många kyrkor som hörde av sig
till oss eftersom vi är musiker men jag brukade
tacka nej för att jag inte tyckte om deras
sånger, berättar Julio. Det var skillnad med den
lutherska kyrkan, det var den enda som tog
ställning, och därför känns det nu som om vi
har kommit rätt.
Profetisk röst
Erick Umana Castro beskriver kyrkan som liten
men med en profetisk röst och som har modet
att säga ifrån. Eller ”som en sten i skon, som
skaver hela tiden” på såväl det politiska som det
kyrkliga etablissemanget.
– Vår kyrka har modet att utmana det
politiska systemet, fortsätter Erick. Vi
är mänskligare i vårt synsätt än de andra
kyrkorna, på så vis att vi tar in hur människor
har det i praktiken – det som står i Bibeln är
inga abstraktioner utan verklighet. Och om
vi alla accepteras av Gud sådana som vi är
ILCO
Iglesia Luterana
Costarricense, lutherska
kyrkan i Costa Rica,
grundades 1988 för att vara
”en annan röst” än den
statliga, katolska kyrkan.
Kyrkan har ca 5 000
medlemmar (1 promille
av befolkningen) med
verksamhet på 20-30
platser och i ett 15-tal
församlingar.
Teman som ILCO arbetar
med:
• Självständighet för
ursprungsbefolkningen
• Den nationella hivkampanjen
• Partnerskapslag för
samkönade relationer
• Kriminalisering av
intrafamiljärt våld
• Arbetsrätt och miljö på
fruktplantagerna
• Frihandelsavtalet med
USA
• En ny invandringslag
Syskonkyrkor finns i Sverige,
Tyskland och USA
uppdrag mission nr 1 2012: costa rica 7
Utbytet med Costa Rica:
Erick Umana,
Xinia Chacón Rodriguez
och Julio Melara från
Iglesia Luterana Costarricense
deltog i en sångstund för barn
i Högstorps församlingshem i
Växjö i höstas.
Alla blir vinnare
ilco är en av Växjös tre vänstift i världen
sedan ett drygt år tillbaka. Man möts genom resor,
videokonferenser och ungdomsutbyten.
och som vi lever, så kan och måste vi också
acceptera andra människor vare sig de är lika
eller olika oss själva.
Den lutherska kyrkan i Costa Rica vill se
till hela människan i alla hennes dimensioner.
Detta holistiska synsätt kommer till uttryck
på en rad områden, bland annat genom
att man funnits med i kampanjer för hivprevention, att man är engagerad för hbtpersoners rättigheter och för att få igenom en
partnerskapslag som också omfattar samkönade
par. Man har också funnits med i arbetet för en
lag som kriminaliserar intrafamiljärt våld.
– Kyrkan har gett mig nya linser att se
verkligheten genom, förklarar Xinia Chacón
8 uppdrag mission nr 1 2012: costa rica
Rodriguez. Jag har lärt mig älska personer och
sammanhang som jag förr knappt visste om
att de fanns – än mindre trodde mig kunna
komma att tycka om eller ens acceptera. Det
har givit mig ett nytt liv som jag är mycket
lycklig över. Jag har kunnat byta ut en
fördömande Gud mot en älskande Gud
– jag är en fri människa.
•
foto: charlotte granrot Frenberg
Jag har lärt
mig älska
personer och
sammanhang
som jag förr
knappt visste
om att de
fanns
– än mindre
trodde mig
kunna
komma att
tycka om
eller ens
acceptera.
– Samarbetet med den lutherska
kyrkan i Costa Rica handlar inte om
artighetsvisiter, försäkrar Magnus P. Wåhlin,
stiftsadjunkt i Växjö och initiativtagare.
Vi hjälper varandra i förtroende och
ömsesidighet.
De första kontakterna med Iglesia
Luterana Costarricense togs 2006 och det
fanns flera skäl som gjorde att stiftets internationella kommitté, med Magnus P Wåhlin i
spetsen, valde landet i Centralamerika.
– Allra först tänkte vi på en kyrka i Afrika,
men det hade så många andra gjort före oss,
berättar Magnus. Filippinerna eller något
annat land i Asien var ett annat alternativ men
vi letade vidare. Vi sökte en kyrka som kunde
utmana oss lite i vår svenskkyrklighet. Och då
hittade vi ilco.
Dessutom hade Växjö stift i många år haft
ett utbyte med Costa Rica genom projektet
Ung i den världsvida kyrkan, som innebär att
stipendiater får tillbringa tre månader i landet,
följa kyrkans arbete och engagemang och delta
i det vardagliga livet.
ilco blev Svenska kyrkans första vänkyrka
i Syd- och Centralamerika. Magnus tror att
det dröjt på grund av det långa avståndet och
språkbarrären.
”Vi erkänner varandras integritet och
respekterar varandras konstitution och
organisation. Vi accepterar att vi som kyrkor
har olika identiteter, kulturer, visioner och
strategier och erkänner varandras kamp att
vara en del av Guds mission i sin egen kontext
och samhälle. Vi förbinder oss att lyssna
på varandra med öppenhet och förtroende”,
heter det bland annat i grunddokumentet om
samverkan mellan kyrkorna.
– Redan från början stod det klart att vi
ville hjälpa varandra, betonar Magnus. Båda
parter måste ge något, det ska vara en win-winsituation. Vårt avtal gäller i fem år framåt och
det är ingen risk att våra kontakter med den här
vänstiftskyrkan blir till artighetsvisiter, när man
bara besöker varandra vid biskopsvigningar
och andra högtidligheter. Vårt utbyte handlar om att ge och att ta emot. De kan ge oss
inklusionsarbetet, det starka diakonala inslaget
och radikaliteten. Vi kan ge dem kyrkomusik,
teologisk fortbildning och lite liturgisk ordning
och reda.
Förutom ilco har Växjö vänsamarbete
med en kyrka i Oxford, i ett projekt som heter
Living faith (Till tro) och i tyska Greifswald.
– I Greifswald har vi funnits sedan 1960talet, och vår närvaro spelade en roll för hur
den lokala kyrkan kunde arbeta under ddrtiden.
•
text: marie bosund hedberg
Ärkebiskop Anders Wejryd och
Melvin Jiménez undertecknar
det femåriga samarbetsavtalet
mellan Svenska kyrkan och
Lutherska kyrkan i Costa Rica.
Vi förbinder
oss att lyssna
på varandra
med öppenhet och
förtroende.
uppdrag mission nr 1 2012: costa rica 9
Efter sex år som missionärer i Costa Rica är Magnus
och Katarina Hedqvist tillbaka i Sverige. Välsignade och
sända tillbaka av den costaricanske lutherske biskopen
Melvin att berätta om sina erfarenheter av en rörlig
kyrka på andra sidan jordklotet.
text: marie bosund hedberg
foto: martin olson och ann aldén
östsolen lyser blekt över Växjö.
Staden, med domkyrkan som en tydlig
relief, ligger som en panoramabild framför
och nedanför stiftskansliet på Östrabo.
Sedan några månader tillbaka är det
här Katarina Hedqvists nya arbetsmiljö
och den ter sig väsenskild från det varma Costa
Rica och det intensiva arbetet som präst i två
församlingar. Nu arbetar hon, på stiftets och
rikskyrkans uppdrag, med ett projekt som
innebär att berätta för en av världens största,
äldsta och rikaste lutherska kyrkor, den svenska, hur en av världens minsta och fattigaste,
den i Costa Rica, valt att förstå sin uppgift att
vara kyrka. Ett sätt som i många avseenden
skiljer sig ifrån vad vi här är vana vid.
– När vi hade besök av våra tre
costarikanska vänner tidigare i höst så var
deras reflektion att vi begränsar eller stänger
in heligheten i våra kyrkor, berättar Katarina.
Iglesia Luterana Costarricense, ilco, finns
tydligare ute i samhället och i den politiska
debatten, och för dem hör tro och liv ihop.
Både Katarina och hennes man Magnus,
som numera är arbetsledande komminister i
Högstorps kyrka i Växjö, hade lång erfarenhet
En modern missionärsfamilj.
Katarina och Magnus Hedqvist
med yngste sonen Efraim, 5 år.
som präster, bland annat med studentarbete i
Lund respektive Malmö, när de bestämde sig
för att acceptera erbjudandet att åka ut som
missionärer till Costa Rica. I början tyckte de
visserligen att just ordet ”missionär” kändes
kontroversiellt och enkelriktat. De såg sig
hellre som ”utsända medarbetare”. Idag, sex
och ett halvt år senare, är det däremot med
stolthet de identifierar sig just som missionärer.
– Ordet mission betyder ju uppdrag, säger
Katarina, och ifall uppdraget handlar om att
vandra tillsammans, lära av varandra och att
växa i insikten om hur djupt vi är förbundna,
då tycker jag det är fint att få vara missionär.
– Det blev väldigt tydligt i mötet med våra
nya arbetskamrater i ilco, fortsätter Magnus.
De arbetar i hög grad med en tro omsatt i
praktiken, en sorts medvandrarskapets diakoni,
skulle man kanske kunna säga. Att som
kyrka slå följe med den eller dem som genom
diskriminering och sociala orättvisor berövats
mycket av sitt hopp och sin framtidstro.
Spansk ordbok
Varken Magnus eller Katarina hade kunnat
föreställa sig hur deras liv skulle se ut under
Magnus och Katarina Hedqvist:
– Mission är att ge och ta emot
10 uppdrag mission nr 1 2012: costa rica/växjö
En världsvid kram.
Magnus Hedqvist
under en gudstjänst
tillsammans med
den transsexuella
kvinnan Alexa.
foto: Adriana Gastellú Camp.
Magnus är officiant vid ett dop.
Vi som kyrka
har varit
en del av
problemet,
men nu
vill vi vara
en del av
lösningen.
de kommande åren när de anlände till
Costa Rica på våren 2005. Deras kunskaper
i spanska bestod av Katarinas ”dammiga
gymnasiekunskaper” och Magnus nyinköpta
spanska ordbok och när de berättar om det,
så blir det ännu mera spännande att höra om
deras engagemang på djupet i några av de
människor som lever på samhällets kyligaste
skuggsida.
Efter en konferens om hiv för
representanter från olika latinamerikanska
lutherska kyrkor stod det klart att det fanns
ett stort behov av en kyrka som tydligare
vågade ge sig in i de frågor och utmaningar
som epidemin genererade. De nyanlända
missionärerna kom att träffa och lära känna
argentinaren Lisandro Orlov, initiativtagaren
till konferensen, som då sedan många år
arbetade för Lutherska världsförbundet som
koordinator för dess hiv-arbete i Latinamerika.
– Han är verkligen en profet – han talar
så att man blir berörd, säger Katarina. Han
smittade oss, och hans ord blev som en kallelse.
Katarina och Magnus kände att de hade
hittat sin uppgift och när kyrkan tog beslutet
att följa upp konferensen med ett eget hivarbete i Costa Rica anmälde de sig som
frivilliga. Sina bristande språkkunskaper till
12 uppdrag mission nr 1 2012: costa rica/växjö
Enrice är präst i ILCO.
trettioåtta år. Då Jesus såg honom ligga där
och fick veta att han varit sjuk så länge frågade
han honom: ”Vill du bli frisk?” Den sjuke
svarade: ”Herre, jag har ingen som kan hjälpa
mig ner i bassängen när vattnet börjar svalla.
Medan jag försöker ta mig dit hinner någon
annan ner före mig.” Jesus sade till honom:
”Stig upp, tag din bädd och gå”. Genast blev
mannen frisk och tog sin bädd och gick.”
– Han påstod lite provocerande att när vi
nu som kyrka närmade oss en ny utsatt grupp
så identifierade vi oss säkert med Jesus i texter
som denna, så att frågan ”Vill du bli frisk?”
i det här fallet är riktad till de hiv-positiva.
Men, sade Luis Leiva, den Jesus jag har lärt
känna identifierade sig med de sjuka och
utanförställda. Kanske är det därför nu så att
det istället är Kristus i skepnad av oss som
söker upp er som kyrka för att ställa den här
avgörande frågan: ”Vill du bli frisk?”. För det
är faktiskt så att det är din sjukdom i form av
fördomar och utestängande beteenden som
orsakar mitt lidande.
trots togs de emot med stor välvilja, kanske för
att de som utländska präster var friare i sina
roller.
Stigmatisering
– Vi fick möjlighet att möta många som
generöst delade med sig av sina ofta mycket
svåra erfarenheter av att ha fått hiv, säger
Katarina. En sak var att ha tagit emot
diagnosen, en annan var de följdsjukdomar
som viruset satte igång för många, en tredje
var de biverkningar som medicinerna ofta
medförde. Men det svåraste av allt var ändå
något helt annat: Det sociala utanförskapet
och diskrimineringen. Detta att kanske ha
blivit utslängd hemifrån, att inte längre vara
välkommen i sin kyrka eller att ha mist sitt
arbete. Genom att den största gruppen hivpositiva i Costa Rica också är hbt-personer
så lever dessutom många med en dubbel
stigmatisering.
En av de människor som gjort oförglömliga
intryck är den tidigare hiv-aktivisten Louis
Leiva. Under en workshop anknöt han till
Johannesevangeliets femte kapitel som berättar
hur Jesus botar en man som ligger sjuk vid en
damm.
”Där fanns en man som hade varit sjuk i
Befrielseteologi
– Från det tillfället blev det än mer tydligt
för oss att det arbete vi påbörjat och som
gick under namnet Inklusionspastoralen, väl
Katarina leder en gudstjänst
i ett gammalt garage.
så mycket som något annat handlade om vad
kyrkan själv behövde, säger Magnus. Här var
det en av befrielseteologins bärande principer
och som redan var central för ilco som kom
att bli vägledande också för oss: Den att
Kristus på ett särskilt sätt finns att möta i den
marginaliserade eller ”fattig-gjorde”, och det är
först genom att själv ställa sig där, vid foten av
korset, som man riktigt har möjlighet att lära
känna och erfara vem den Korsfäste är.
Vid en aidskonferens i Nicaragua 2007, som
Magnus och Katarina deltog i, höll en kvinnlig
hiv-aktivist invigningstalet. Hon förklarade
då att ”Vi är inte problemet, vi är en del av
lösningen”. I sitt arbete har makarna Hedqvist
kommit att formulera om det där till ”Vi som
kyrka har varit en del av problemet, men nu vill
vi vara en del av lösningen”.
En dag träffade de Alexa, en transsexuell
kvinna som kom till en workshop om
diskriminering som kyrkan ordnar tillsammans
med en annan organisation.
– Hon frågade mig rakt ut: ”Vad gör ni med
sådana som mig?”, berättar Katarina. Hon hade
under mer än tio år sökt en kristen gemenskap
men bara fått känna på hur kyrkan inte
accepterade sådana som hon. Så hade hon hört
talas om den lutherska kyrkan och ville ändå
Costa Rica
Costa Rica, Den rika kusten,
ligger i Centralamerika.
Gränsar till Nicaragua i norr
och till Panamá i söder.
Statsskick: Republik
Huvudstad: San José
Yta: 50 700 km2 (en
tiondel av Sverige)
Religion: 95 procent
romersk katolsk statlig kyrka
Jordbruket är den viktigaste
näringslivsgrenen (kaffe,
ananas, bananer, sockerrör
och kakao)
uppdrag mission nr 1 2011: costa rica/växjö 13
– Vi upplevde på ett tidigt stadium att vi
själva behövde ett liturgiskt sammanhang där
de här frågorna också fick bli synliga, säger
Magnus. Redan efter arbetets första månader
tog vi därför initiativ till att utforma en ny
gudstjänst, där ambitionen konsekvent var att
söka det inkluderande och det inklusiva, varför
den helt enkelt kom att få namnet ”Inklusiva
mässan”. Kring den började så undan för
undan en ny församling att växa fram inom
den lutherska kyrkan.
Katarina Hedqvist var
tjänstgörande präst i två
ILCO-församlingar i Costa Rica.
pröva en gång till. Hon hittade en plats i ilco,
och har sedan dess kommit att bli en viktig
person i kyrkan, och på ett alldeles särskilt sätt
öppnat mångas ögon.
Rosa rundor
Alexas öde är långt ifrån unikt i Costa Rica.
Det finns många transpersoner, transsexuella
och transvestiter, som lever i stort utanförskap
och utsätts för diskriminering och även
regelbundna trakasserier och våld. Många av
dem har ingen annan möjlighet att försörja
sig än att sälja sex på gatan. Tillsammans med
Alexa, och andra transpersoner som kom att
söka sig dit, startade den lutherska kyrkan en
uppsökande verksamhet som de kallade ”De
rosa rundorna”. De åkte ut sent på kvällen
till prostitutionsdistrikten och delade ut de
tre C:na, ”cariño, chocolate y condones”
(omtanke, choklad och kondomer). Det blev
ett sätt att knyta kontakter och att också
kunna inbjuda till samlingar i kyrkan där man
erbjöd en plats för samtal och gemenskap. Då
kunde kyrkan också informera om farorna
med att göra hormonbehandlingar och
silikoninsprutningar på egen hand. Något som
är mycket vanligt bland transpersoner i länder
där könsbyten är olagliga.
14 uppdrag mission nr 1 2012: costa rica/växjö
Trött på alla som kommer med ord,
ord men inget språk
for jag till den snötäckta ön.
Det vilda har inga ord.
De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll!
Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön.
Språk men inga ord.
Moderna missionärsbarn
Det känns nästan abstrakt att sitta i ett rum
på stiftskansliet i Växjö och samtala om deras
uppdrag i en så helt annan miljö. Nu är det
andra vardagsrutiner som gäller för dem
och deras fyra barn – Aron, 13, Salomon, 11,
Mirjam, 8, och Efraim, 5. Barnen är moderna
missionärsbarn som fått följa med sina
föräldrar ut i världen (Efraim är dessutom
född i Costa Rica). Men det står klart att utan
Cecilia, den costaricanska kvinna som blev
som en extra mamma i familjen, hade Magnus
och Katarina aldrig kunnat arbeta så intensivt
som de gjorde, som församlingspräster och
eldsjälar.
– Familjen har gjort en resa tillsammans
och fått gemensamma erfarenheter,
säger Katarina. Våra barn har också gjort
erfarenheter i miljöer som deras jämnåriga
här hemma nästan inte ens känner till att de
finns. Även om de också har utsatts för den
påfrestning det innebär med uppbrott och
separationer så är vår upplevelse såhär långt, att
vi alla är glada och tacksamma för de här åren.
De har varit en gåva som vi kommer att bära
med oss. Vi tror och hoppas att barnen får
stor glädje av vad de har varit med om och att
de ska kunna fortsätta hålla kontakt med sina
vänner där.
•
tomas tranströmer
(ur diktsamlingen Det vilda torget, 1983)
Nobelpristagare i litteratur 2011
uppdrag mission nr 1 2012: betraktelse 15
notiser
julkrönika
Jesusbarnet är stolt över
snickarens verk
Inne i Betlehem, vid Krubbtorget utanför
Födelsekyrkan, står en 29-årig snickare i
familjens affär. Han talar en mycket god
franska med några kunder. Elias Joseph
Giacaman har en examen i ekonomi från
Betlehems universitet. Men han valde att
arbeta som finsnickare och träsnidare. Familjen
säljer hans händers verk. Hans farfar startade
en träfabrik 1928. Figurerna stansas ut med
maskinell hjälp och bearbetas därefter för
hand. Som barn lekte Elias i fabriken med
verktygen och träbitar i hand och lärde sig på
så sätt hantverket.
Utanför Betlehem har de mark med
olivträd. Två fält med mer än 200 olivträd har
dock förstörts på grund av ockupationsmaktens
separationsmur. Ett av fälten förlorades genom
att muren byggdes och konkret separerade
familjen från fältet. Därmed har de inte
längre tillgång till marken. På det andra fältet
förlorade de 80 procent av träden då muren
byggdes rakt igenom fältet. Någon ekonomisk
kompensation från den israeliska staten har det
inte varit tal om.
Vartannat år beskärs träden. De avskurna
delarna förvandlas till små konstverk i Elias
händer. De ser känsliga ut - hans händer. Som
om händernas många möten med trä format
både händerna och honom i sin helhet. Utöver
de traditionella krubbfigurerna gör han en
krubba med tillhörande skalenlig mur och
dess ännu högre övervakningstorn. Han säger
att han är noga med proportionerna. Det är
viktigt att verkligheten tangeras. Den lilla
versionen tar det fyra timmar för honom att
färdigställa. Den lite större versionen tar sex
timmar för hand. Krubbfigurerna är ytterst
små jämfört med muren. Han säger: På så sätt
16 uppdrag mission nr 1 2012: julkrönika
kan folk leva sig in i hur hög och ful muren är.
Den är inte som ett normalt staket som du kan
finna vid gränser mellan olika länder. Det är en
åtta meter hög mur som är byggd mellan våra hus
och vår mark. Det är inte en sådan typ av mur
som bör byggas runt mänskliga varelser!
När julfirandet
börjar då är alla
glada – även vi som
inte firar jul känner
glädjen med julen. Man känner
hur alla blir extra snälla och
omtänksamma. Den känslan
är underbar. Man känner
känslan av gemenskap.
Alla ljus som tänds och
alla ljusstakar som man
ser genom fönstren i
alla hus. Det händer att
även de som inte firar jul
ställer fram ljusstakar i sina
fönster och då känner man
ännu mer gemenskap.
Han är katolik. För mig utför Elias en
aktiv ickevåldshandling mot ockupationen
när han håller muren i sin hand och snidar
den, formar den och slipar den i samklang
med verkligheten. Precis som Jesusbarnet som
föds rakt in i den utsatta hemlöshetens bistra
verklighet under ockupation så vågar Elias
vara i denna samma verklighet. De har inte
bara landet, utsattheten och ockupationen
gemensamt. Båda har lärt sig snickarens
hantverk. Bådas far bär namnet Josef. Båda
tror på det aktiva ickevåldets möjlighet mot
det förtryckande våldet. När jag möter Elias
blick är jag övertygad om att han därmed
också har sin tillit till kärleken. Att den kan
övervinna rädslan. Jesusbarnet är garanterat
stolt över Elias händers verk.
Mousa Zeid
Muslim, gymnasist på
Naturvetenskapliga
programmet på
Borgarskolan
Malmö
I år firar jag en
köttfri Jul för att
Jesus föddes i ett
enkelt stall omgiven
av en ko, en åsna och ett lamm.
Gud är allas Gud – inte bara
människornas. Saliga är de
barmhärtiga.
Jag firar en köttfri Jul i
medkänsla för alla världens
fattiga som svälter på grund av
att maten som odlas blir foder
till djurindustrin. Jag var hungrig
och du gav mig att äta.
Jag firar en köttfri Jul i
solidaritet med dem som är
utanför. Många äter inte skinka
av religiösa skäl. Alla ska med!
Jag är glad över att Jesus
föddes på vårt klot. Kärleken
förkroppsligades i skarp
kontrast mot djungelns cyniska
lagar och all världslig makt.
Tron på ett annat rike, byggt på
medkänsla och solidaritet, lyser
för evigt upp vintermörkret.
I år firar jag en köttfri Jul och
tänder ett ljus för kärleken, tron
och hoppet som inte känner
några gränser.
Vad tänker
du när andra
firar jul?
Hemma i Sverige sätter en fyraåring ned
de nyförvärvade krubbfigurerna runt barnet i
stallet.
Stereons 1.30 meter högtalare får agera mur.
Hon har köpt två bebiskameler i Elias familjs
affär då den egna kamelen hade brutit två
ben vid uppackningen i advent. Detta dubbla
benbrott var för henne en relevant anledning
till att åka till Betlehem för att fira jul. Djuren
och människorna i olivträ riktigt trängs där
runt det nyfödda undret. Med allvarsam
självklarhet säger hon: De vill ju alla vara nära.
Jonas Norberg
Bloggare djuretik.nu
Aktiv i Svensk mat- och
miljöinformation
Hägersten
Jag har inte tänkt
så mycket på de
andra. För mig är
julen som en tom
sida i en bok och det beror väl
på att jag inte fyller mina tankar
så mycket med vad andra gör.
För mig är alla gudstjänster
en julafton (när de börjar på
natten med aftonsången och
fortsätter fram till gryningen
med morgonbön och kulminerar
med den gudomliga liturgin till
St. Chrysostoms eller St. Basil
den Stores ära).
Jag har upplevt en mycket
speciell julafton en gång, när
jag besökte det Heliga landet.
Vi satt under bar himmel,
det blåste en mild vind och
vi var omgivna av frid och
glädje. Sedan tillbringade jag
hela natten i Födelsekyrkan i
Betlehem och det kändes långt
ifrån den pågående konflikten.
Samtidigt pågick en ortodox
mässa med massor av folk och
det var väldigt bullrigt. Men det
var mycket speciellt och jag blev
förälskad i det Heliga landet.
Avraam Ginju
Rumänsk-ortodox
munk och präst
S:t Andreas kyrka
Ordrup, Danmark
Numera börjar julstöket långt före advent i den kristna världen
och många av oss lever i ett fartfyllt tempo veckorna fram till julafton.
Då blir de många ljusen och värmen tydliga symboler för
omsorg och gemenskap. Och julevangeliet och friden i julottan
blir höjdpunkten på årets stora högtid.
susanne grimheden
uppdrag mission nr 1 2012: enkäten 17
somaliska DBG
delar ut rent vatten
till flyktingar.
Katastrofhjälp når
fram till
lägren på
afrikas horn
18 uppdrag mission nr 1 2012: afrikas horn
Utmattade flyktingar anländer till Mogadishu,
en stad i ruiner efter 20 års inbördeskrig.
Lokala somaliska biståndsorganisationer
gör det ingen annan i världen kan.
De når fram med katastrofhjälp
till de drabbade, också i militärt kontrollerade
områden. Svenska kyrkans internationella
arbete stöder dem.
text: maria sandell och rainer lang foto: christoph püschner/dkh,
act-alliansen, paul jeffrey/act-alliansen
uppdrag mission nr 1 2012: afrikas horn 19
Socialarbetaren Faith Kagwira
besöker några flyktingar i lägren
i Dadaab i Kenya.
Somaliska biståndsorganisationen DBG,
Daryeel Bulsho Guud,
delar ut ris, getkött och
grönsaker till flyktingar
i Somalias huvudstad
Mogadishu.
bara
skinn och ben och andas
tungt där hon ligger på
akutmottagningen på
Banadirsjukhuset i Mogadishu.
Hon är så försvagad att hon inte
rör en min och inte klarar att äta själv längre.
Revbenen sticker ut. Läkaren konstaterar
att det rör sig om ännu ett fall av akut
undernäring, en vanlig diagnos just nu.
Läkarna gör allt som står i deras makt för att
hjälpa de 260 barn som just nu är intagna
på barnavdelningen. De flesta är under
fem år. Förutom undernäring har många
av barnen drabbats av andra sjukdomar, till
exempel mässling eller diarréer som florerar
i flyktinglägren till följd av den bristande
hygienen.
Flickans mamma är förtvivlad. Hon fläktar
dotterns ansikte, något annat kan hon inte
göra. Familjen bodde omkring 20 mil från
Mogadishu. När deras 40 getter och 20 kor var
borta gav sig föräldrarna av till huvudstaden
med sina nio barn. Bland ruinerna har de
20 uppdrag mission nr 1 2012: afrikas horn
ioåriga Hawa Bilal är
byggt sig en provisorisk bostad av
presenningar och trasor.
De flesta flyktingar har liknande
berättelser. Torkan som redan pågått i flera
år har gjort att skördarna uteblivit. Till sist
dog djuren av hunger och törst. Och när
förråden tog slut gav sig människorna av – till
grannländerna Kenya och Etiopien eller till
huvudstaden Mogadishu.
Somalia är ett av de länder i världen
som det är svårast för internationella
biståndsorganisationer att arbeta i. Risken att
bli kidnappad är överhängande för utlänningar.
Farorna har lett till att det knappast finns
några utländska biståndsarbetare i Somalia.
– Vi har hittat andra vägar att nå fram med
katastrofstöd, berättar Maria Lundberg, chef
för Svenska kyrkans katastrofarbete. Somalier
stöder somalier och vi stöttar dem i detta.
En av de somaliska biståndsorganisationerna är Daryeel Bulsho Guud, dbg,
”Hjälp till alla”.
– Den har ett gott rykte lokalt eftersom
två flyktingbarn i Mogadishu.
blänkaren gunilla hallonsten
Hjälpen kommer från
samhällets undersida
I skuggan av de internationella
hjälporganisationerna arbetar osynliga
gräsrotsorganisationer i Afrika för att hjälpa
sjuka och föräldralösa barn.
Socialarbetaren Faith Kagwira, Kenya.
den har visat att den är neutral och helt arbetar
utifrån den humanitära principen, säger Maria
Lundberg.
Den
humanitära
principen
innebär att
människors
behov av
hjälp går
före all
annan
hänsyn
Den humanitära principen innebär
att människors behov av hjälp går före all
annan hänsyn, som till exempel vilken klan
flyktingarna tillhör.
Förtroendet har dbg byggt upp bland
annat genom att ha anställd personal från olika
klaner. Organisationen kan till och med arbeta
i militärt kontrollerade områden i Somalia.
Men arbetet i en krigszon är förstås långt
ifrån riskfritt. Det är svårt att förutse var
striderna ska blossa upp.
Omar Olad som är ordförande i dbg
berättar att han har ett trettiotal medarbetare
som i flera år har arbetat med livet som insats.
Under de tre senaste åren har fyra medlemmar
i teamet dödats.
– Helt nyligen hamnade medarbetare
på nytt i stridigheter under en hjälpaktion,
berättar han.
dbg stöds av act-alliansen, som Svenska
22 uppdrag mission nr 1 2012: afrikas horn
– Det är ofta kvinnor som har gått
samman och jag brinner för deras engagemang
som bygger gemenskap i utanförskap, skriver
Gunilla Hallonsten.
Den Afrikanska Unionen samlades Nairobi
i augusti i år. Då toyi-toyade massor av små
hjälporganisationer från hela kontinenten med
budskapet: Svältkatastrofen på Afrikas horn
angår även oss i Afrika och därför måste vi
själva både bistå nu och förebygga i framtiden.
Små osynliga gräsrotsorganisationer, så
kallade kyrkliga hjälporganisationer, finns
över hela den afrikanska kontinenten och
utgör i det tysta en kraftfull motbild till det
katastrofernas Afrika som vi får förmedlat via
media, nu senast från Afrikas horn. Dessa små
kyrkliga organisationer definieras av att de
finns på samhällets undersida. Oftast är det
kvinnor, outbildade, fattiga på landsbygden,
som har gått samman och till exempel arbetar
med vuxna och barn som lever med hiv.
Många av dem har själva hiv.
Jag brinner för den omsorg, passion
och det hopp som jag upplever i dessa
gemenskaper av kvinnor som bygger
gemenskap i utanförskap. De har erövrat mig.
De har valt att ta sitt uppdrag på allvar, de
lever sina liv i tillit och vi behöver dem här
och nu.
Intressant är att dessa kvinnor ofta lever
kyrkans internationella arbete är en del av.
– Vi har arbetat genom dbg i flera år och
har stort förtroende för dem. Och vi har hittat
metoder att följa upp så att pengarna kommer
fram på ett tillförlitligt sätt, säger Maria
Lundberg.
act-alliansen har bidragit med femton ton
mediciner. Läkarna gläder sig åt läkemedlen
och den medicinska utrustningen, nu kan de
fortsätta göra ett bra jobb.
I flyktinglägren har dbg byggt skolor,
organisationen delar ut varm mat,
presenningar och myggnät och borrar brunnar.
Också på landsbygden, som i Gulguduud
nära gränsen till Etiopien, förser dbg
människor med dricksvatten och livsmedel för
att de inte ska behöva lämna sina byar.
•
i eller har upplevt ett utanförskap av något
slag. Ett utanförskap som driver dem att själva
bygga gemenskap. Det finns en komponent av
att själv vilja förändring för det gemensamma
goda i ett samhälle och i en kyrka. I de här små
hjälporganisationerna är det naturligt att tänka
ekumeniskt. Kvinnor från olika samfund ber
tillsammans och delar tro och liv. De arbetar
tillsammans när de vårdar sjuka och tar hand
om föräldralösa barn. Och – genom det goda
exemplets makt bedriver de påverkansarbete i
sina lokalsamhällen och kyrkor.
Flera av dem har uteslutits tillfälligt ur sina
församlingar för att de valt att arbeta med hivpositiva människor. Hur är det möjligt?
Det tilläts inte att någon annan skulle ha
tolkningsföreträde kring huruvida de är kristna
eller inte, om de skulle få delta i en gemenskap
eller inte. Därför, genom utanförskap skapar de
gemenskap och de gör det tillsammans i respekt
för varandra och för den som är hiv-positiv.
Ingenting kan hindra och uppdraget är
tydligt: Älska din granne som dig själv! Så
definierar kvinnorna sitt uppdrag att arbeta
med hiv i södra Afrika. Och samma respekt
för medmänniskan och sig själv ger de små
hjälporganisationerna uttryck för när de påtalar
för afrikanska ledare – och för omvärlden – att
det finns kapacitet, resurser och engagemang i
Afrika.
•
gunilla
hallonsten
Präst och policychef
i Svenska kyrkan, och
med lång erfarenhet av
missionsarbete i södra
Afrika.
uppdrag mission nr 1 2012: blänkaren 23
stipendierapport
I vintras kom sju tjejer från Luleå
till en av Kapstadens kåkstäder med
en intensiv dansföreställning
om utanförskapet och
utsattheten som finns i
världen. Några veckor senare
kom sju av deras nyfunna vänner till Luleå och de fanns
med på scenen när föreställningen drog publik till domkyrkan.
Vänskap byggs med dans och musik
text: mona eriksson
24 uppdrag mission nr 1 2012: kapstaden
foto: mona eriksson och julia degerkvist
uppdrag mission nr 1 2012: kapstaden 25
déerna till projektet Tjejer
av Tjejer i världen i domkyrkan och i
gymnasieskolan Lärkans aula.
i världen väcktes hösten 2009
då rektorn från vår vänskola Joe
Slovo h e School i Khayelitsha
besökte oss i Luleå. Ett av alla
studiebesök han gjorde var
att besöka den internationella
tjejgruppen. Denna tjejgrupp drivs
av skolkyrkan och är ett samarbete
mellan församling och skola. Drygt
tjugo tjejer från elva olika länder, olika
kulturer och religioner träffas varje
vecka för att dela glädjeämnen och
sorger. Prata om livets väsentligheter
och att stärka varandra. Behovet av
särskild stöttning för tjejer i kåkstaden
Khayelitsha har länge funnits och när
rektorn besökte Luleås tjejgrupp föddes
tanken på att inspirera till att starta en
liknande verksamhet i Khayelitsha. Att
kommande projekt kunde handla om
att hjälpa till att skapa ett samarbete
mellan skolorna Joe Slovo h e School,
Cedar High School och en närliggande
församling.
Julia, Ellinor,
Naw-Naw, Bafraw,
Salla, Ellen och
Fathiya ingick i
projektgruppen
”Tjejer i världen”.
Mitt i natten den 15 februari i år
landade vi på flygplatsen i Kapstaden.
Vi togs emot av en fantastisk
välkomstkommitté som bestod av
elever och lärare från Joe Slovo
h e School och Cedar High School.
Programmet som våra sydafrikanska
vänner hade satt ihop var innehållsrikt,
Vi valde ut de sju tjejer som
varierat och intensivt. Vi fick bland
skulle ingå i projektet. Fyra elever
annat vara med i lektioner påJoe
från estetiska programmets olika
Slovo h e School, Cedar High School,
inriktningar; Ellen Englund (musik),
Injongo School samt en specialskola
Salla Loper (teater), Julia Degerkvist
på Mitchells Plain. Vi fick också möta
(bild) och Ellinor Spegel (dans).
baptistförsamlingen Andrew Lusaba
Vi valde också ut tre ur den
Church med personal och
internationella tjejgruppen,
volontärer, besöka barnhem
vi ville ha representanter
och vårdinrättningar,
från olika kontinenter, olika
komma hem till några av
kulturer och religioner; Fathiya
eleverna i kåkstaden och
Afrah, muslim från Somalia,
åka till Robben Island. Och
Bafraw Muhammadi, Alge två föreställningar av
Haqq från Kurdistan/Iran och
g två av
världen
ällninpå
föreist
g Tjejer
föreställninfrå
h med tjejer från
oc
av
Naw-Naw Hsa, kristen från
n
skolorna.
den
av och med tjejer
luleå och kapsta 18.00
den
il kl.
10 aprträffa
Burma. Tjejerna började träffas
luleå och kapsta 18.00
dagfick
Sön
Vi
och lära
kl.
il
apr
entré
Söndag 10
Luleå domkyrka Fri
entré
regelbundet för att lära känna
n ochelever som
Luleå domkyrka Fri
lla köre
känna
de
åtta
Internatione
n och
mets körer
Internationella köre
estetiska program
av
mets körer
varandra och börja planera för
verkar under ledning
av
respektive
skola
valts ut
estetiska program
med
av
ing
ledn
ställningen
er
Före
medverkar und
Monica Åslund.
ställningen
tsprojekt
en föreställning som skulle belysa
arbe
sam
ett
i
r
Monica Åslund. Före
föringåattLulelite
senare l-komma
tsprojekt
å gymnasieby, Sko
ingår i ett samarbe
mellan
eby, Skolstaden i
flickors situation i världen utifrån
an och skolor i Kap
mellan Luleå gymnasi
kyrk
till
Sverige.
Det
var
i
en
stad
Kap
i
en!
kyrkan och skolor
Sydafrika. Välkomm
en!
omm
Välk
a.
afrik
deras egna erfarenheter.
Syd
flickor med svår bakgrund
TJEJER TJEJER
i världen
26 uppdrag mission nr 1 2012: kapstaden
i världen
och tuffa levnadsvillkor men med goda
studieresultat. Nandipha Velebhayi,
Samkelekile Mzwakali, Noluthando
Ndyoki och Wendy Mdzeke från
Joe Slovo h e School. Chenal Kock,
Jade Williams, Nicole Bellairs och
Marshe Ruiters från Cedar High
School. Tillsammans med de svenska
ungdomarna började de planera för den
slutgiltiga föreställningen av ”Tjejer i
världen” som skulle spelas upp i Luleå
när sydafrikanerna kom till Sverige.
I slutet av mars reste en grupp
lärare och elever från Khayelitsha till
Luleå. De sydafrikanska ungdomarna
fick bo hos värdfamiljer och ledarna
på vandrarhem och det var meningen
att de på så sätt skulle få se hur
man lever i ett land på andra sidan
jordklotet. Nu var det tjejerna i
Luleås tur att visa hur det går till
på lektionerna och man hann också
med studiebesök på Teknikens Hus,
Världsarvet i Gammelstad kyrkby och
Luleå tekniska universitet samt ett
helgläger för tjejer som organiserats
av Luleå domkyrkoförsamling. Och
så repetitioner och föreställningar
Vi är mycket glada för att det här
utbytesprojektet kunde genomföras. Det
mesta gick enligt planerna men vi råkade
också ut för svårigheter. Vi samarbetar med två
fattiga kåkstadsskolor och detta är kännbart
i kommunikationen. Det är få i Khayelitsha
som har tillgång till datorer och fungerande
internet och därför krävs det en mycket god
framförhållning när det gäller organisation
och administration av utbytesbesöken.
När sydafrikanerna skulle besöka oss blev
vi smärtsamt medvetna om att Sverige skärpt
visumreglerna. Alla ansökningar behandlades
som ofullständiga på grund av flickorna
sociala förhållanden. Svenska ambassaden
hade inte tagit kontakt med varken lärare
eller elever. Ett intensivt arbete pågick i
Sydafrika och Sverige med att bearbeta
myndigheter och ambassaden i Pretoria.
Ansökningshandlingar kompletterades, men
för en av flickorna, som bor på ett barnhem,
blev det omöjligt att få komma till Sverige
eftersom hon inte hade föräldrar som kunde
garantera att hon skulle återvända till Sydafrika.
Besvikelsen hos våra svenska tjejer var enorm
när de insåg att byråkratin stoppade en av de
nyvunna vännerna, tillika en av deltagarna i
föreställningen, från att få komma.
Utbyte med fattiga länder, skolor och
människor är en svårighet. Byråkratin sätter
hinder i vägen. Men det är så viktigt att detta
arbete fortsätter!
Utbytet med skolorna i Khayelitsha är en
relation som pågått sedan 2005. Sydafrikanerna
visar en sådan glädje och tacksamhet att vi valt
att samarbeta med dem. Det ger dem en styrka i
möten med det övriga samhället. Det är fantastiskt att se den positiva förändringen som sker på
skolorna. När eleverna framförde den sista föreställningen i Sverige var de tjugo tjejer på scenen.
Som ringar på vattnet byggdes vänskapsbanden
upp genom musik, dans och drama. •
Ellinor och Wendy – vänner
för livet.
Mona Eriksson är
skolkyrkopedagog i Luleå
domkyrkoförsamling och
en av initiativtagarna till
utbytesprojektet ”Tjejer i
världen”.
- för alla intresserade oavsett bakgrund och erfarenheter
Medverkande
Cecilia Uddén, KG Hammar, Alice Bah Kuhnke, Ola Larsmo, Heléne Lööw, Anders Wejryd, Anna May Say,
Ragnar Persenius, Kajsa Ahlstrand, Bengt Kristensson Uggla Carola Hansson, Imad Haddad, Carter Heyward,
Per Harling, Antje Jackelén, Thomas Hammarberg och många fler!
Gudstjänster, musik och festivalkväll
Deltagaravgift
1 000 kronor, inklusive buffé de båda kvällarna.
Anmälan senast 9 december
Studerande och arbetslösa betalar 500 kronor
Anmälan och mer information på
www.svenskakyrkan.se/teologifestivalen
20
för kron
klim or
atk lägg
om s p
pe å a
v
ns
ati gifte
on
n
Dagen då döden
Nyckeln till
Paradiset
Carlsson Bokförlag 2011
leva under hårda förhållanden,
göra ”dagsverken” för att få
poäng med sig så att man får
ett bättre liv på jorden ett evigt
liv i paradiset. Kvinnorna ger sig
själva en viss frihet genom att
organisera sig i kvinnogrupper
som är alltifrån ekonomiska
föreningar till att göra inköp till
sina små affärsrörelser som de
har för att kunna stå för större
delen av försörjningen i familjen.
Eftersom männens utövande
inom mouridismen inte beskrivs
så får man inget att förhålla sig
till när man ska tolka kvinnornas
religionsutövande. Bilden av
männen är att de sitter under ett
träd hela dagarna, låter alla sina
hustrur arbeta och sätter sina
pojkar i omänskliga koranskolor.
Det hade varit bra att få en
tydligare information om sufism
och mouridism för att kunna
tolka och någorlunda förstå
utövandet av religionen.
Man önskar att skildringen
hade belyst djupare i tankar
och analyser av männens och
religionens makt över kvinnorna
Författaren, som är
socialantropolog med inriktning
på Västafrika och Marocko,
uttrycker själv att verkligheten
gjorde det svårt att ställa de
frågorna och att inte ryckas med
livsflödet.
Maje Althin
Specialpedagog
Helsingborg
28 uppdrag mission nr 1 2012: läst sedan sist
Jag träffade en bekant som är
mitt uppe i en akut sorg. Hon sa
att hon inte tyckte om allt tal om
sorgearbete. ”Arbete har jag nog
av ändå, att sörja är mer som att
andas, det pausar man inte från,
det är bara att följa med så gott
det går”, ungefär så uttryckte
hon det. Så läser jag
Dagen då döden kom
och tänker att det
här kanske är en bok
för just henne. Den
innehåller inga som
helst tips men förmedlar ändå livskraft
och hopp mitt i den
mörkaste svärtan. På
bokens sidor samsas
olika människors egna
berättelser om tiden i
samband med att den oåterkalleliga döden tagit plats i deras liv.
Vissa av författarna tycks vana
att uttrycka sig i ord, andra texter
har mer karaktär av intervju
med den sörjande. Någon har
förlorat sin man, en annan sin
syster. Ytterligare någon har
förlorat barn eller en vän. Men
här finns ingen jämförelse mellan
de olika sorgeberättelserna,
de får stå för sig själva sida vid
sida. Som läsare kan jag ändå
se återkommande mönster i
berättelserna: Att sorgen tar tid,
att förlusten av en nära anhörig
kräver att man finner en ny
identitet för att så småningom
stå stadigare igen, att nätverk
av människor som orkar finnas
med är så oerhört viktiga.
Dagen då döden kom är
faktiskt en vacker bok, utan att
vara smetig. Fotografierna som
texterna varvas med är fina men
det är själva berättelserna som
står för skönheten. De fördjupar
det som är vackert i tillvaron.
Stina Wollter har tecknat den
berättelse som griper tag i
mig allra starkast. Hon berättar
om det som hon önskar vore
annorlunda utan att vara bitter
och hon lyckas beskriva att det
faktiskt finns något positivt i
dödens närhet utan att vara ett
dugg klämkäck.
Det är förstås hoppingivande
att flera personer berättar om en
väg vidare, rakt genom mörkret
bygga bevattningssystem eller utbilda
skolbarn i hur de ska göra när cyklonen
kommer.
Den nya kampanjsajten innehåller
bland annat personliga berättelser
och fotografier om hur det är
att leva med konsekvenserna av
klimatförändringarna, blogginlägg och
debattartiklar.
Foto: Dao Ngoc Ninh, ActionAid
kom
Xenofilia förlag 2011
Eva Evers Rosander
Som västerländsk kvinna är det
lätt att låta ilska och frustration
lägga en dimma över innehållet
i boken Nyckeln till Paradiset.
Det kan vara en tröst att även
författaren kände så när hon
följt senegalesiska kvinnor, fått
följa deras religion, äktenskap,
ekonomiska situation och sedan
skulle sammanställa utkomsten
av sitt projekt i en bok. Projektet
understöddes under en längre
period av många organisationer.
Boken har blivit en blandning av
reseberättelse och beskrivning
av hur, i första hand, kvinnorna
utövar sin religion mouridismen.
Det är en muslimsk sufiorden
som utövas av omkring 16 procent av Senegals befolkning.
Vi får möta kvinnor i Senegal
och utomlands. Det begränsade
livsutrymme som kvinnorna har
och att de i sin religionsutövning
svär lydnad till sina män, att
deras män bestämmer över dem
och har rätt till deras inkomster,
barn och vad kvinnorna får
göra, får en del kvinnor att söka
sig till Spanien och Teneriffa. I
Senegal får författaren följa med
kvinnor i deras liv och på deras
pilgrimsresor och får möjligheter
att möta de personer som dyrkas
av kvinnorna och till vilka de
betalar pengar och ger gåvor för
att försäkra sig om poäng och
välsignelser som ska föra dem till
paradiset.
Trots att kvinnorna är många
och missnöjda, kan de inte
organisera sig och ändra på
förhållanden som polygami
och att inte vara accepterad i
samhället som ensamstående.
Det är frustrerande att en religion
föreskriver att man ska offra sig,
notiser
Lena Friblick/Elin Sandow
läst
sedan
sist
företagen som får stöd av Sida för
att utveckla ett bärbart system för
ultraljudskontroll som kan användas
av gravida kvinnor i avlägsna områden
i Uganda och Tadjikistan. Detta ger
ökad tillgänglighet och möjlighet att
tidigt identifiera komplikationer under
graviditeten.
www.sida.se
www.actionaid.se
Tran Thi Le förlorade allt i översvämningen – hela
risskörden och alla sina kycklingar. Hon fick sitta
på sitt tak i två dagar innan hon räddades och
evakuerades.
men det här är
vilsamt nog inte en
bok som berättar
om lyckade och
färdiga processer.
Ann Söderlund
beskriver hur hon
minns sin mammas
döda kropp som
makaber och hur hon flydde från
sorgen. KG Hammar berättar
om tristessen som tagit sorgens
plats i hans tillvaro några år efter
att hans livskamrat dött.
Mitt i boken finns ett
avsnitt där psykologen och
psykoterapeuten Ann-Kristin
Lundmark svarar på frågor om
sorg. Hennes ord är visserligen
kloka och talar till mig som
tröstare men det är de personliga
berättelserna som förmedlar
hopp och identifikation. Det är
berättelserna som gör att jag
tänker spara den här boken för
att kunna plocka fram den dag
då döden kommer in i mitt liv
nästa gång. För det påminner
den här boken om – att inget
kan tas för givet, sorgen kan
drabba mig närsomhelst.
Ändå blir jag inte ett dugg
rädd. Dagen då döden kom
förmedlar att sorgen också är
kärlekens pris, som KG Hammar
återkommer till i sin berättelse.
Utan kärlek vill jag inte leva,
förmodligen skulle jag inte ens
kunna. Då finns också sorgen
där som en risk eller möjlighet.
Men jag klarar det. Om de här
människorna fortfarande lever
och andas och kan berätta på
det här sättet så kan jag våga
leva med att döden kan inträffa
också i min absoluta närhet.
Maria Bergstrand
Komminister i Svenska kyrkan
Hägersten
ActionAid
startar
klimatsajt
I november startade den internationella
hjälporganisationen ActionAid
en ny kampanjsida på internet,
klimatochfattigdom.se.
– Klimatfrågan är inget
abstrakt framtida hot, utan något
som drabbar människor hårt, här
och nu, säger Karin Strandås,
kampanjledare på ActionAid i Sverige.
På klimatochfattigdom.se finns
skildringar av och om människorna
som ActionAid arbetar med: hur de
drabbas av klimatförändringarna, hur
de försöker anpassa sig till dem och
vad som krävs av våra politiker för
att undvika ännu värre situationer i
framtiden.
– ActionAid arbetar globalt med
att påverka makthavare och politiker
på nationell och internationell
nivå att säkerställa en rättvis
klimatfinansiering som når de mest
utsatta, fattiga kvinnor. Vi arbetar
också med att hjälpa människor att
anpassa sig till klimatförändringarna
till exempel genom att sprida
motståndskraftiga jordbruksmetoder,
Rykande färskt
Sida finansierar
på Teologiuppfinningar
festivalen
mot fattigdom
Världen som trädgård, Mission
Portabelt ultraljud för gravida kvinnor
på landsbygden, toaletter för invånare
i Kenyas slum och cykelladdad energi i
Indien är bara några av de uppfinningar
som gjorts av svenska företag och som
får stöd av Sida.
Syftet är att mobilisera resurser
och uppmuntra företag att utveckla
sin kärnverksamhet så den i ännu
större utsträckning bidrar till bättre
förutsättningar för fattiga människor.
– Tanken är att biståndet
tillsammans med företagen ska
bidra till minskad fattigdom och
miljöpåverkan, skapa fler och bättre
jobb och gynna tillväxt, men även
att uppfinningarna i sig ska vara
produkter som kommer fattiga till
del, säger Charlotte Petri Gornitzka,
generaldirektör för Sida.
– Sida har inte tidigare i någon
större utsträckning arbetat direkt med
olika företag. Genom att hitta nya
arbetssätt, och att samarbeta mer aktivt
med näringslivet, vill vi ge stöd till
företag som vill utveckla inkluderande
affärsmodeller och produkter för nya
marknader.
it-företaget Swedstream i
Farsta utanför Stockholm är ett av
ifrågasatt, Tro och politik, Svenska
kyrkan och nazismen samt Kairos
Palestina. Det är några av ämnena
som debatteras på Teologifestivalen i
Uppsala den 3-5 februari 2012. Den
genomförs för tredje gången och i år
som ett samarbete mellan Uppsala,
Västerås och Stockholms stift.
– Vi bjuder in till aktuella samtal
om teologi, berättar Mats Lagergren,
på Uppsala stift. Talarna är en
spegling av de många kontaktnät
som arbetsgruppen har och det har
varit spännande att till slut bestämma
sig för vilka frågor som ska stå på
programmet.
Temat för Teologifestivalen är
”För att världen ska leva” och det
återkommer även i detaljerna.
– Precis som förra gången så väljer
vi att klimatkompensera för den
miljöpåverkan som blir när deltagare
från Norden och andra delar av världen
kommer hit, förklarar Mats Lagergren.
Då valde vi att plantera träd i Tanzania
för en del av deltagaravgifterna, den här
gången går pengarna till att plantera
olivträd i Palestina.
www.svenskakyrkan.se/teologifestivalen
uppdrag mission nr 1 2012: notiser 29
Lunds missionssällskap:
Ett globalt nätverk stöder
ekumeniskt arbete
Salaams vänner inför
resan till Egypten.
framtid och vågar se över kultur- och
religionsgränser, säger Samuel Rubenson.
Oftast söker de resebidrag för olika
slags volontärinsatser. Vi stödjer även
utbytesverksamhet av olika slag och vill
gärna uppmuntra till en mångfald av
uttrycksformer med projekt som innehåller
musik, konst och film.
Lunds Missionssällskap grundades 1845 och
är Sveriges äldsta. Verksamheten står på tre
bärande pelare: Övertygelsen om att vi som
kristna fått ett uppdrag, beredvilligheten att
dela med oss av vår tro och våra liv, samt en
önskan att lära sig av mötet med andra.
Lunds Missionssällskap har dessutom
fyra noder över världen – Hongkong,
Johannesburg, Jerusalem och Malmö.
Vi lånar erfarenheter från varandra och
ställer frågor som vad Malmö kan lära av
Johannesburg, Hong Kong eller Jerusalem.
Eller tvärtom – vilka erfarenheter och frågor
kan Malmö bidra med. I Hong Kong har
vi gett stöd till ett centrum för studiet av
mötet mellan kristen tradition och kinesisk
kultur, och genom detta till utbyten med
universitet i Kina, men också till teologisk
utbildning för de små minoritetskyrkorna
i Sydostasien. I Johannesburg bidrar vi
till finansieringen av en professur avsedd
att främja ett arbete i Desmond Tutus
anda. I Jerusalem stöder vi Svenska
Teologiska Institutet och dess arbete med
religionsdialog och religionsteologi genom
bidrag till en professur i religionsteologi.
I Malmö stöder vi Västra Skrävlinge
församlings arbete tillsammans med moskén
och olika nätverk för en förståelse mellan
olika religiösa traditioner, framför allt islam
och kristendom.
– Lunds Missionssällskap har alltid varit
fristående och varken varit styrt av kyrka
eller stat även om stadgarna fastställts av
kung Oscar I, förklarar Samuel Rubenson,
ordförande i Lunds Missionssällskap.
Biskopen i Lund är hedersordförande
och det finns ett nära samarbete med
Svenska kyrkans internationella arbete.
Vi verkar utifrån de breda nätverk som
styrelseledamöterna har både här hemma
och utomlands. Starka band finns även
till den teologiska fakulteten vid Lunds
universitet och särskilt till ämnena
missionsvetenskap och religionsteologi.
Projktledaren Kerstin Bergeå,
Kristna Fredsrörelsen.
Ekumenisk prägel
– Det är viktigt att få verka självständigt och
redan från början har sällskapet betonat
den ekumeniska och interreligiösa prägeln
på verksamheten. Vi ger bidrag till andra
kyrkliga samfund och organisationer och
det är inte allt som kopplas till Sverige. Det
har hänt att stipendier från oss knutit ihop
studenter från Etiopien och Hongkong via
Jerusalem.
stipendiaten
Att dela ut stipendier för resor och projekt
som genomförs här hemma eller utomlands
hör till Lunds Missionssällskaps mest
synliga verksamheter.
Salaams vänner, som är ett samarbetsprojekt
mellan Kristna Fredsrörelsen och Svenska
muslimer för fred och rättvisa, har fått
100 000 kronor för en interreligiös resa till
Kairo och Alexandria. 28 svenska ungdomar
med olika religiösa bakgrunder ska bland
annat träffa jämnåriga kristna, kopter, några
av dem som var med i Kairo i oktober och
protesterade mot hur de och deras kyrkor
attackerades. En protest som slutade med
våldsamheter och många dödade kopter.
– Det känna lite fel att tala om ”projekt”
i det här sammanhanget eftersom
sådana brukar vara tidsbestämda, säger
Kerstin Bergeå, utbildningssekreterare på
Kristna Fredsrörelsen i Sundbyberg och
projektledare för Salaams vänner. Vi är inne
på vårt andra år och vi vet redan att vårt
arbete kan få många förgreningar. Vi arbetar
med religionsdialog, civilkurage och fred
för att motverka spänningarna som finns
bland olika ungdomsgrupper. Genom att
samarbeta ska unga kristna och muslimer
lära känna varandra och förstå varandras
religiösa traditioner. På sikt hoppas vi kunna
vara med och skapa liknande program i
Egypten.
Är det en slump att ni besöker
Egypten?
– Vi har följt demokratirörelsens arbete
och vi är inbjudna av Svenska institutet i
Alexandria och av den koptiske biskopen
Tomas på retreatgården Anafora utanför
Alexandria. De kristna är i minoritet i
Egypten, precis som muslimerna är i Sverige.
Det finns många likheter som man kan dra
lärdom av.
Hur har ni valt ut ungdomarna
som ska följa med på resan?
– I gruppen ingår bland annat ett
ensamkommande flyktingbarn och en
helsvensk prästdotter. Det är tolv muslimer,
tolv kristna från olika samfund och fyra
”sekulära” ungdomar som vill arbeta i det
här ickevålds- och fredsbyggarprogrammet.
”Salaam” är ju arabiska för ”fred”.
Hur har ni förberett er inför
resan?
– Ungdomarna, som vi kallar för
ungdomsutbildare, har fått lära sig
konsten att hålla workshops i dialog och
konflikthantering, workshops som de
kommer att hålla i Alexandria. Vi har också
fördjupat oss i Egyptens sociala och religiösa
karta och undersökt vilken betydelse
ickevåld hade under Jasminrevolutionen
tidigare i år.
– Sällskapet satsar främst på utbildning
och på olika former av möten och dialog,
allt som bidrar till att människor växer
och frimodigt på djupet vågar möta och
lära av varandra. En annan viktig del är
opinionsbildning och att ge röst åt dem som
är nedtystade.
Ungdomar viktiga
– I första hand stöder vi ungdomar, de
är viktiga för oss eftersom de har en
Lunds Missionssällskap delar varje
år ut resestipendier till i första hand
ungdomar under utbildning för tjänst
i kyrkan och missionen och grupper
vars resa är en del av ett ömsesidigt
utbytesprogram mellan kyrkor och
ekumeniska organisationer.
Resan ska vara väl förberedd och
ingå i en långsiktig informations- eller
utbildningsverksamhet och ansökan
ska innehålla en realistisk budget för
genomförandet.
Numera kan stipendieansökan bara
göras via Lunds Missionssällskaps
hemsida, www.lundsmissionssallskap.
se/stipendier. Fyll i det elektroniska
formuläret enligt anvisningarna och
skicka det per e-post till
[email protected]
Skicka in din ansökan i god tid!
Sista datum för att söka stipendierna är
15 februari, 15 maj, 15 september och
15 november. Räkna med att du kan
få svar på din ansökan några veckor
senare.
När resan eller projektet har avslutats
ska stipendiaten/stipendiaterna kunna
dokumentera sina erfarenheter i text
och bild, rapporter som kan komma att
publiceras i Uppdrag Mission och/eller
på hemsidan. Maila in text och bilder till
[email protected]
pendium
ansökan om resestismissionssallskap.se
0805.pdf
epost till: stipendium@lund
Ansökan skickas per
datum, t.ex: Hans_Hansson_10
ditt namn och dagens
Namnge pdfen med
Beslut (fylls i av LMS)
Datum (fylls i av LMS)
ansök an om
projektbidrag
Ansökan skickas
per epost till stipendium@
Namnge pdfen
lundsmissionssallskap.se
med ditt namn
och dagens datum,
Eventuella bilagor
t.ex: Maria_Larsso
ska skickas per
n_20110214.p
post
Box 32, 221 00
Lund. Märk försändelsentill Lunds Missionssällskap, Stiftskansliet, df
med ”Ansökan
Projektbidrag”.
i av LMS)
Beslut (fylls i av
LMS)
Beslutsdatum (fylls
Sökandes namn (obligatoriskt)
Telefon (obligatoriskt)
Sökandes namn
Adress (obligatoriskt)
(obligatoriskt)
Telefon (obligatoriskt
)
E-post (obligatoriskt)
Adress (obligatoriskt
)
Resans
för utresa och
längd, alternativt datum
hemresa (obligatoriskt)
E-post (obligatoriskt
)
Samarbetspartner på
resmålet (obligatoriskt)
Privat initiativ eller genom
Projektets längd
(obligatoriskt)
en organisation (obligatoriskt)
Samarbetspartner
Resans budget (obligatoriskt)
Privat initiativ eller
Syfte med resan (obligatoriskt)
Projektets budget
(obligatoriskt)
genom en organisation
(obligatoriskt)
(obligatoriskt)
Syfte med projektet
(obligatoriskt)
1 (2)
1 (2)
www.lundsmissionssallskap.se
en tidskrift från lunds missionssällskap
nr 2 • 2011 årgång 166
Missionssällska p
en tidskrift från lunds
en tidskrift från
lunds missionssä
llskap
nr 1 • 2012 årgång
166 • 45 kr
en tiDskrift från
lunDs missionssä
llskap
Text: Marie Bosund Hedberg
en tidSkrif t
från lundS
miSSionS SällSka
nr 1 • 2011 årgång 165
missionssällska p
en tidskrift från lunds
nr 4 • 2011 årgång 166
Halva
sanningen finns
på den andra sidan
nR 5 • 2011 årgång
165
nästa nummer ute 23/2
p
nr 3 • 2011 årgång
166
Lutherska kyrkan
i Costa riCa:
Stipendiater hösten 2011
Övriga stipendiater hittar du på
www.lundsmissionssallskap.se
– Vi vill vara
en sten i skon
Redeemed ChRisti
an ChuRCh of God
Yalla Trappan
hjälper invandrarkvinnor
Mittens rike i världen
Studenter utfo
rskar
sina rötter
kläTTra
or i Kina
KyrKorna växande maKtfaKt
global förståelse 10
EtiopiEn Pilgrimsresa för
till självhjälP 22
indiEn framgångsrik hjälP
jag skämmas nu? 3
KröniKan k g hammar: måste
De sjunger
Herrens lov
i främmandeland
Västra Jerusalem Rabbinen på baRRikadeRna 14
Östra Jerusalem det lilla huset i sheikh JaRRah 24
analys söRen Wibeck om den histoRiska konflikten 6
I AbrAhAms
fotspår
en 8
Kina Den kyrkliga revolution
gästarbetare 16 16
Hong Kong en fristaD för
vågar kritisera kina? 3
KröniKan ola Wong: vem
30 uppdrag mission nr 1 2012: stipendiaten
Tidskriften kommer ut fem gånger om året
(inklusive ett tjockare temanummer under
sommaren). En helårsprenumeration kostar
200 kr inom Sverige, 300 kr inom Europa
och 350 kr i övriga världen.
Du kan anmäla dig antingen genom att maila
till [email protected] eller genom att
skriva till redaktionen, se adress sid 3.
Ange namn, adress, mailadress och telefonnummer. Du kan också kontakta redaktionen
på 0733-60 87 54.
Lunds Missionssällskap förvaltar avkastningen på de gåvor som testamenterats till
sällskapet och fyra gånger om året delas
rese- och projektbidrag ut till några av de
många sökande från hela landet.
– Sedan vi startade har ungdomsutbildarna
bjudits in till skolor över hela Sverige – mer
än 60 olika skolor har hört av sig – och man
vill rent konkret diskutera religionsfobin som
finns bland unga människor. Vi har lagt ut
en film på Youtube från ett sådant skolmöte
och vi har skapat en blogg på internet,
saalamsvanner.blogg.se för att nå ut till ännu
fler.
Vill du prenumerera på
Uppdrag Mission?
Så söker du Lunds
Missionssällskaps
stipendier
IndIen De ovälk
omna Döttr
arna 14
etIopIen Yeshis
jorDbruk blir
lönsamt meD
KrönIKAn johan
en ko 22
ehrenberg: religi
onens instäl
lDa DöD
Vill du prenumerera?
kontakta marie bosund
hedberg, 0733-60 87 54
[email protected]
Växjö Missionen
förändrade deras
uppdrag 10
EnkätEn Vad tänker
du när andra firar
jul? 16
krönikan grekisk
t draMa i perspek
tiV 3
maLmÖ Försoning
i praktiken 14
enKÄten kan man
Förlåta alla brott?
18
KRÖniKan Den arabisk
a våren är inte över
3
uppdrag mission nr 1 2012: lunds missionssällskap 31
3
posttidning b
Returadress:
Nätverkstan ekonomitjänst
Box 311 20
400 32 Göteborg
4 1 1 1 8 6 3 0 0
julklappar som
förändrar världen
Ge bort rent vatten,
en gris eller skolgång i jul – rättvisa
julklappar som ger
utsatta människor
hopp.
Julhandla på:
webbshop.svenskakyrkan.se
Du får ett fint gåvokort att ge bort
eller skicka via e-post.
Tack!